Skolutveckling pågår…
- Att dra nytta av sambandet mellan styrning och kvalitetsarbete
School development in progress
- To take advantage of the connection between regulation and quality work
Luisella Galina Hammar
Fakultet Karlstad University
Ämne/Utbildningsprogram: Självständigt arbete i utbildningsledning och skolutveckling Nivå/Högskolepoäng 15 hp
Handledarens namn Åsa Olsson Examinatorns namn Annika Åstrand Datum 2021 10 19
Löpnummer
Abstract
This study aims to study what happens between representatives from school administration and upper secondary school principals when the principal's governance and quality work of the upper secondary school's introductory program is placed at the center of a development work. The purpose of the study is also to contribute with knowledge of what happens when school administration and the principal's role and responsibilities are put in focus in a
development work with the goal of increasing knowledge about the systematic quality work.
The starting points for this study have been three theories about school development research and the method applied is critical action research. Theoretical perspectives in education policy, education quality and leadership have functioned as explanatory models of possible connections in a school development context. The picture that emerges is that through information, collaboration and feedback, a local strategy is strengthened and a connection between local governance and quality work is concretized. The coherence between a policy in theory and a policy in practice can increase if the power chain's actors are involved and if the policy is based on actual needs for development, where the purpose is to support the work towards students' learning.
Keywords
Education quality, the principal's systematic quality work, the upper secondary school's introductory program, governance, role and responsibility, students' individual study plan, the principal's education plan, follow-up of student knowledge development.
Sammanfattning
Denna studie syftar till att studera vad som händer mellan representanter från skolförvaltning och gymnasierektorer när huvudmannens styrning och kvalitetsarbete av gymnasieskolans introduktionsprogram sätts i centrum i ett utvecklingsarbete. Studiens syfte är också att bidra med kunskap om vad som händer när skolförvaltning och rektors roll och ansvar sätts i fokus i ett utvecklingsarbete med målet att öka kunskapen om det systematiska kvalitetsarbetet.
Utgångspunkterna för denna studie har varit tre teorier om skolutvecklingsforskning och den metoden som tillämpats är Kritisk aktionsforskning. Teoretiska perspektiv inom
utbildningspolicy, utbildningskvalité och ledarskap har fungerat som förklaringsmodeller av möjliga samband i en skolutvecklingskontext. Den bild som framträder är att genom
information, samverkan och återkoppling stärks en lokal strategi och ett samband mellan den lokala styrningen och kvalitetsarbetet konkretiseras. Samstämmigheten mellan en policy i teorin och en policy i praktik kan öka om styrkedjans medaktörer är involverade och om policyn bygger på faktiska behov av utveckling, där syftet är att stödja arbetet mot elevers lärande.
Nyckelord
Utbildningskvalitet, rektors systematiska kvalitetsarbete, styrning av gymnasieskolans
introduktionsprogrammen, roll och ansvar, huvudmannens plan för utbildning, elevers individuella studieplan, uppföljning av elevers kunskapsutveckling.
Innehållsförteckning
... 1
Inledning ... 1
Styrning och kvalitetsarbete ... 2
Syfte ... 2
Bakgrund ... 3
Gymnasieskolans introduktionsprogram - behov av utveckling ... 3
Det systematiska kvalitetsarbetet ... 5
Utvecklingsarbetet i nätverksform ... 6
Min roll som skolutvecklare ... 7
Min roll som forskare ... 7
Tidigare forskning ... 8
Sökorden samt avgränsningar ... 8
Skolutvecklingsforskning om utbildningsystemet ... 9
Samstämmighet mellan staten, huvudmän och skolprofessionen ... 9
Samstämmighetens roll för utbildningskvalitén ... 10
Utbildningskvalité och elevers måluppfyllelse ... 13
Den strategiska balansen ... 15
Rektorns roll för utbildningskvalitén ... 16
Lärarens roll för utbildningskvalitén ... 19
Avslutande ord ... 20
Teori ... 21
Teorin om kritisk aktionsforskning – förändring genom empowerment ... 21
Teorin om praktikarkitektur – sammanhang formar praktiken ... 22
Policy enactment - en cyklisk dynamisk process ... 23
Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 24
Metod ... 26
Den kritiska aktionsforskningen ... 27
Den empiriska undersökningen ... 31
Datainsamling ... 31
Urval ... 32
Tillförlitlighet ... 33
Etiska överväganden ... 33
Analysförfarande ... 34
Loggbok och sammanställningar... 34
Skifta fokus från min roll som skolutvecklare till forskare ... 35
Resultat och analys ... 35
Resultat utifrån studiens syfte och frågeställningar ... 35
Analys av resultaten utifrån studiens teoretiska utgångspunkter ... 37
Sammanfattning ... 42
Diskussion ... 44
Resultatdiskussion ... 44
Metoddiskussion - den kritiska aktionsforskningen ... 45
Referenser ... 48
Bilaga 1 Det finns fyra introduktionsprogram ... 52
Bilaga 2 Utvecklingsarbete -mål, syfte och arbetssätt ... 52
Anmäl dig till nätverk ... 52
Målgrupp ... 53
Bilaga 3 ... 53
Sammanställning av utvecklingsarbetets fyra tillfällen ... 53
1
Inledning
I och med kommunaliseringen äger huvudmannen ansvaret över att alla elever erbjuds en utbildning av hög- och likvärdig kvalité . Denna studie syftar till att undersöka hur det fungerar i praktiken. Huvudmannaskapet inom landet skiljer sig åt på många olika sätt (antal elever, glesbygd, förort, storstad m.m.) och förutsättningar för skolutvecklingen varierar således.
Huvudmannens styrkedja består dessutom av många medaktörer - lokala politiker, skolchefer, kvalitets controller, utvecklingsledare, rektorer, förstelärare m.m. där alla har egna föreställningar om skolans behov av utveckling. Ytterligare ett fenomen som förekommer är att skolchefer och rektorer enligt skollagen har ett tydligt uppdrag, men att villkoren varierar för landets huvudmannaskap. Maktobalanser kan skapa en försvårande omständighet - skolchefen och rektors uppdrag å ena sidan och skolnämnd med fritidspolitiker och en budget som ska fördelas bland olika nämnder, åt andra sidan. Samstämmighet på systemnivån mellan vad som ska göras, hur det ska göras, vem som gör vad samt varför man gör det man gör påverkar huvudmannens utbildningskvalité och är en pusselbit i skolutvecklingsforskning. Enstaka lärare och även rektorer kan inte ensamma greppa utbildningskvalitén, samtidigt ska de följa de ramar för styrning och kvalitetsarbete som anges, precis som inom många andra organisationer, men skillnaden är att skolan handlar om elevers lärande, likvärdighet och i längden en hållbar demokrati. Mitt intresse att fördjupa mig i ovanstående kommer från 16 års erfarenhet som undervisningsråd på Skolverkets skolutvecklingsavdelning samt tidigare lärdomar som kommunal utvecklingsledare och lärarutbildare. Min erfarenhet är att hur huvudmannen tolkar och utformar sitt uppdrag kan främja eller hindra skolchefers och rektors samarbete, där elevers lärande är fokus för skolutveckling.
I skolkommissionens slutbetänkande Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35) kapitlet fyra, lyfts behovet av att erbjuda statligt stöd till huvudmän och rektorer. Det framgår att ” Kapacitet och kompetens för att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete är fundamentalt för huvudmannens ansvarstagande och för rektorernas och lärarnas möjligheter att utveckla undervisningens kvalitet” (sid. 111). Med utgångspunkt i det som framkommer i utredningen ovan, undersöker jag det som sker mellan skolförvaltningens representanter och rektorer på gymnasieskolans introduktionsprogram, när deras roll och ansvar sätts i fokus.
2 Styrning och kvalitetsarbete
Gymnasieskolans fyra introduktionsprogram är avsedda för ungdomar som inte är behöriga till ett nationellt gymnasieprogram. I Skolverket (2019) framgår att huvudmannens styrning genomförs via tre nationella verktyg. Huvudmannen ska ha en plan för utbildning med utbildningens syfte, huvudsakliga innehåll och längd. Tillsammans med elevens individuella studieplan utgör huvudmannens plan för utbildning underlag för huvudmannens uppföljning och utveckling av verksamheten. Det tredje är uppföljning av elevers kunskapsutveckling och hur skolan arbetar. Det utgör underlag för att tidigt uppmärksamma de elever som ännu inte har uppnått godkända betyg samt säkerställa att skolan erbjuder det stöd eleverna behöver. Det framgår också i skollagen (SFS 2010:800, 4 kap. 2-8 §§ ) att varje huvudman ska ha ett systematisk kvalitetsarbete för att följa upp skolornas verksamhet. Syftet är ”att öka måluppfyllelsen och förbättra kvalitén i utbildningen och öka likvärdigheten (…) ett ständigt pågående cykliskt arbete med regelbundna avstämningar och återkommande faser” (Skolverket 2020 b sid. 97)
Syfte
Denna studie syftar till att studera vad som händer mellan representanter från skolförvaltning och gymnasierektorer när huvudmannens styrning och kvalitetsarbete av gymnasieskolans introduktionsprogram sätts i centrum i ett utvecklingsarbete. Ett kollegialt lärande förutsätts ske i ett forum för samtal - samarbetsarenor.
Studiens frågeställningar är:
Finns ett samband mellan huvudmannens styrning och kvalitetsarbete?
- På vilket sätt i så fall?
Hur fungerar samarbetsarenor? Positivt, negativt eller inte alls?
-På vilket sätt används samarbetsarenorna ?
Studiens syfte är också att bidra med kunskap om vad som händer när skolförvaltningens och rektors roll och ansvar sätts i fokus i ett utvecklingsarbete med mål att öka kunskapen om det systematiska kvalitetsarbetet. Kontexten i studiens empiri tar form i ett av Skolverkets utvecklingsarbeten, som är riktat mot skolförvaltnings representanter och rektorer.
I nästa avsnitt förklarar jag bakgrunden till Skolverkets utvecklingsarbete och förtydligar förhållandena mellan utvecklingsarbetet och föreliggande studie.
3
Bakgrund
I skolkommissionens slutbetänkande Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35) kapitlet fyra, lyfts behovet av att erbjuda statligt stöd till huvudmän och rektorer. Där framgår bland annat Skolinspektionens och Skolverkets samlade bedömning av utvecklingsområden, för att åstadkomma resultatförbättringar i den svenska skolan. Det betonas att många huvudmän behöver ett aktivt stöd: ” Ett strukturerat arbete för att fånga upp såväl styrkor som utvecklingsbehov utifrån de nationella målen och kraven kan också bidra till att tydliggöra den roll- och ansvarsfördelning mellan huvudman, rektor och lärare som skollagstiftningen föreskriver och som är nödvändig för ett fungerande huvudmannaskap”
(sid.111). Skolverket fick 2018 ett skolutvecklingsuppdrag med fokus på gymnasieskolans introduktionsprogram och det är denna händelse, i min egen praktik, som utgör bakgrunden till den föreliggande studien. Nedan beskrivs därför gymnasieskolans introduktionsprograms utmaningar.
Gymnasieskolans introduktionsprogram - behov av utveckling
Läsåret 2020/21 går det totalt 360 000 elever i gymnasieskolan. Av dessa går 40 600 på introduktionsprogrammen, enligt Skolverkets nationella statistik (2021a).
Introduktionsprogrammen är avsedda för ungdomar som inte är behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och har som syfte att eleverna ska, bli behöriga till ett nationellt gymnasie- program, fortsätta studera på vuxenutbildning eller etablera sig på arbetsmarknaden, (17 kap 1–
21 §§ SFS 2010:800). Det finns fyra introduktionsprogram Programinriktad val, Yrkesintroduktion, Individuellt alternativ samt Språkintroduktion (Bilaga 1).
OECD (2017) lyfte problematik med studieavhopp och hög andel elever med ofullständig gymnasieutbildning som en nationell svensk reformangelägenhet.
Gymnasieskolans introduktionsprogram har vid ett flertal tillfällen granskats, utretts och reformerats med syfte att öka genomströmningen men enligt statens offentliga utredning En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning (SOU 2016:77) uppfyller dagens introduktionsprogram inte sitt syfte fullt ut. Mer specifikt handlar utmaningarna om elevernas stödbehov och osäkerhet över vad de vill med sin utbildning. Gemensamt för programmen är att utbildningen ska utformas utifrån elevernas behov och förutsättningar, men det krävs också att dessa behov och förutsättningar
4
kan tydliggöras i elevens individuella studieplan. I Skolverkets regleringsbrev från 2018 framförs behov av att huvudmannen får stöd i att utveckla gymnasieskolans introduktionsprogram för att motverka en inlåsningseffekt, där eleverna byter mellan introduktionsprogram, stannar alldeles för länge på samma program eller hoppar av studierna helt. Skolverkets statistik (2021a) visar att av nybörjareleverna på introduktionsprogram läsåret 2019/20 är 49 procent kvar på samma program ett år senare, läsåret 2020/21.
Introduktionsprogrammens elever har mycket skilda behov och i statens offentlig utredning, En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning (SOU 2016:77) beskrivs att fyra elevgrupper är mer förekommande på introduktionsprogrammen än andra elevgrupper (sid. 557) :
– elever med utländsk bakgrund – pojkar
– elever med föräldrar med låg utbildningsbakgrund – elever med låga meritvärden från grundskolan.
Skollagen syftar till att garantera en nationell utbildningskvalité där staten anger ramarna och huvudmännen, rektorer och lärare - utformar ”huret”. Det vill säga att alla i utbildningsystemet är medaktörer för att garantera att utbildningskvalitén leder till elevens kunskapsbildning och lärande (Skolverket 2019). Som ett led i skollagens krav på utbildningskvalité, likvärdighet och förankring har den lokala styrningen av introduktionsprogrammen en central roll i det systematiska kvalitetsarbetet (1 kap. 4 § och 3 kap. 3§ skollagen, 1 kap. 4 och 9 §§ skollagen, 1 kap. 5 § skollagen).
Efter genomförda interna rutiner för analys och beredning fick jag och min kollega ansvaret över utformning, dokumentation, genomförande och uppföljning av uppdraget att Stödja huvudmannen och rektorer att stärka gymnasieskolans introduktionsprogrammen. Min personliga strategi för att säkerställa att insatsen vilar på vetenskaplig grund är att, på fritiden och parallellt med mitt arbete som undervisningsråd, vidareutbilda mig. Jag såg en möjlighet att själv använda mig av ett vetenskaplig förhållningsätt, samtidigt som jag skaffar mig djupare kunskaper om huvudmannens behov av utbildningsledning och skolutveckling.
Som jag nämnde tidigare är bakgrunden till föreliggande studie Skolverkets uppdrag och utformning av en insats som jag både kommer att utforma, genomföra och samtidigt studera. I bilaga 2 finns inbjudan till utvecklingsarbetet med mål, syfte och arbetssätt. Att jag har två
5
roller, den ena som skolutvecklare och den andra som forskare, påverkar inte studiens tillförlitlighet eftersom akademin betonar att den praktiknära forskningen främjar skolutvecklingen (Vetenskapsrådet 2003; Erixon 2005; Rönnerman2018).
Det systematiska kvalitetsarbetet
Föreliggande studie genomförs i ett utvecklingsarbete utformat i min egen praktik, som skolutvecklare, där målen för insatsen är att öka huvudmannens och rektorer kunskap om det systematiska kvalitetsarbetet. Intentionerna med det systematiska kvalitetsarbete avser en funktionell process mellan huvudman, rektorer och lärare som stödjer elevers väg mot ökad måluppfyllelse. I citaten nedan förklarar Skolverket (2020 a) vad det systematiska kvalitetsarbetet handlar om:
De nationella styrdokumentens mål, krav och riktlinjer inom de olika områden är ett centralt fokus i det systematiska kvalitetsarbetet alla faser. De styr uppföljningens inriktning och är en utgångspunkt vid bedömning av verksamhetens kvalitet. De är därefter referenspunkten både vid analysen av orsak och samband samt ger en målbild vid bedömning av utvecklingsbehov.
Styrdokumenten lägger sedan det spår som planeringen och genomförandet av insatser måste följa för att få förväntad effekt. (Skolverket 2020 a Huvudmannens systematiska
kvalitetsarbete)
Nedan illustrerar Skolverket (2020a) hur skollagens systematiska kvalitetsarbete förutsätter att alla nivåer i huvudmannens organisation har en roll och ett ansvar i styrkedjan.
Huvudmannens ansvar i styrsystemet
Figur 1: Skolverkets kvalitetsarbete Huvudmannens ansvar i styrsystemet (Skolverket 2020a)
(https://www.skolverket.se/skolutveckling/leda-och-organisera-skolan/systematiskt- kvalitetsarbete/huvudmannens-systematiska-kvalitetsarbete)
6
I följande avsnitt beskriver jag förhållandena mellan utvecklingsarbetets utformning och en modell där den föreliggande studiens empiri genereras.
Utvecklingsarbetet i nätverksform
Den föreliggande studiens empiri genereras i ett utvecklingsarbete som genomförs inom ra- men för Skolverkets skolutvecklingsuppdrag, att Stödja huvudmän och rektorer i att stärka gymnasieskolans introduktionsprogram (Skolverket 2021b). Huvudmannens styrning och kvalitetsarbete inom gymnasieskolans introduktionsprogram studeras genom den samverkan som förutsätts ske mellan representanter för skolförvaltning och rektorer. För att erbjuda ett riktat stöd till huvudmän och nå ut till flera huvudmän samtidigt har jag och en kollega valt att erbjuda processtöd till olika huvudmän i nätverksform. Målet är att utvecklingsarbetet ska präglas av ett formativt förhållningsätt där innehållet formas och följs upp utifrån deltagarnas egna erfarenheter av styrning och kvalitetsarbete. Det innebär ett kollegialt lärande i samar- betsarenor där interaktion och återkoppling är ömsesidig och sker fortlöpande under nätver- kets fyra tillfällen. Anmälan till deltagande i utvecklingsarbetet är öppet för alla huvudmän via Skolverkets webbplats. Kriterier för medverkan var att deltagande sker i grupp samt att huvudmannen hade identifierat gymnasieskolans introduktionsprogram som ett utvecklings- område. Det gör att deltagare kan driva det egna utvecklingsarbetet framåt i ett kollegialt lä- rande, dels med stöd från Skolverket, dels genom erfarenhetsutbyte med andra huvudmän. Jag och en kollega planerar, organiserar, ställer frågor, följer upp och leder arbetet, men varje hu- vudmans arbetsgrupp driver, dokumenterar och ansvarar för den egna utvecklingsprocessen.
Syfte, mål och kriterier för deltagande i utvecklingsarbetet framgick redan i lanseringen av in- satsen på myndighetens webb. Deltagande i nätverket är en så kallad generell utvecklingsin- sats1, deltagande är frivilligt och det finns inga statsbidrag kopplade till insatsen. I Bilaga 2 finns ett utdrag från Skolverket.se Utveckla gymnasieskolans introduktionsprogram. Webbtex- ten innehåller utvecklingsarbetets mål, syfte och arbetssätt. Här kunde målgruppen hitta inbju- dan till nätverket och anmäla sitt intresse.
1Skolverkets skolutvecklingsinsatser består av både Generella och Riktade insatser. Generella insatser är öppna för alla hu- vudmän som vill delta. Vid Riktade insatser sker ett urval av huvudmän som får delta och ett ekonomisk stöd utgår.
7
Erfarenhet, interaktion och kommunikation
Ett återkommande moment i utvecklingsarbetet är att gynna ett kollektivt lärande genom sam- arbetsarenor. Det har sin grund i teorier om lärande genom erfarenhet, interaktion och kommu- nikation. I korthet ses lärande som en i handling grundad process av situerad kunskapskon- struktion, där den lärande individen betraktas som en aktiv konstruktör av kunskap och kompe- tens (till exempel Kolb 1984; Löfberg 1989; Piaget 1970). Samarbetsarenor har fokus på att deltagare i grupper ska bidra med egna erfarenheter, perspektiv och utveckling och driva det egna utvecklingsarbetet framåt. Samtalet dokumenteras genom att varje grupp utser en sekre- terare som sammanfattar gruppens samtal via minnesanteckningar. Träfftillfällena har ett tema som berör styrning och kvalitetsarbete inom gymnasieskolans introduktionsprogram:
Tillfälle 1 Styrning av introduktionsprogrammen och Plan för utbildning Tillfälle 2 Den individuella studieplanen
Tillfälle 3 Uppföljning av elevens kunskapsutveckling innan godkända betyg Tillfälle 4 Planera för utveckling och utvärdering
Varje träfftillfälle inleds med syfte och en sammanställning av gemensamma utvecklingsområden som tas upp för uppföljning. I bilaga 3 finns en sammanställning av utvecklingsarbetets fyra tillfällen och där framgår; syften, innehåll samt frågeställningar.
Min roll som skolutvecklare
Jag och en kollega ansvarar, planerar, genomför och leder utvecklingsarbetet i Skolverkets uppdrag Stödja huvudmän och rektorer i att stärka gymnasieskolans introduktionsprogram från 2018 - 2021. Det kollegiala lärandet i samarbetsarenor genomförs i två pass per tillfälle. Varje arbetsgrupp (skolförvaltning och rektorer i den egna huvudmannagruppen) utser en sekreterare som sammanfattar de interna samtalen. Dessa minnesanteckningar skickas till mig och vid nästa tillfälle lyfter jag upp gemensamma utvecklingsområden för uppföljning och diskussion.
Min roll som forskare
Inledningsvis har jag, i min roll som forskare, som uppgift att förklara att en studie skulle genomföras. Jag måste därefter förvissa mig om att deltagare har uppfattat att medverkan är frivillig och jag informerade om att alla skulle få en skriftlig mail förfrågan om samtycke till deltagande i studien. (Se avsnittet Etiska övervägande). Min specifika roll är att sammanställa och strukturera minnesanteckningarna (empirin) som genererades inom samarbetsarenorna.
8
Jag läser, och strukturerar empirin och antecknar fortlöpande egna reflektioner. Dessa finns kronologisk sparade i en loggbok (Se avsnittet Analysförfarande)
Tidigare forskning
I det här avsnittet tar jag inledningsvis upp vissa delar av skolutvecklingsforskning, som synliggör behovet av att rikta uppmärksamhet till hela utbildningsystemet för att förstå komplexiteten i frågan. Sedan tar jag upp forskning som problematiserar förhållandena mellan begrepp som utbildningskvalité och policydokument. Syfte är att fördjupa insikten om begreppet utbildningskvalité kopplat till policydokument. Sist tar jag upp forskning som bidrar till att få en bild av hur begreppet utbildningskvalité kopplas till skolprofessionen roll, ansvar och verktyg.
Sökorden samt avgränsningar
Sammanlagt bygger detta avsnitt på tre avhandlingar samt 13 peer- reviewade artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan 2009 – 2019. Avsikten med detta avsnitt är att kunna fördjupa mig i frågan om hur utbildningsystemet kan möjliggöra eller vara ett hinder, för var och en av medaktörerna i styrkedjan (huvudmannen, rektorer och lärare). Jag inledde min sökning av artiklar i olika databaser med begreppet “gymnasieskolans introduktionsprogram”
och “styrning”. Men jag kunde inte använda dessa artiklar eftersom de ämnen de studerade inte var aktuella för den föreliggande studiens syfte. Mina sökord var fortsättningsvis ”quality”,
“policy document”, ”accountability”, ”principal”, ”leadership” samt ”critical reflection”.
Kriterier för filtrering och urval var att artiklarna helst skulle studera gymnasieskolan eller högstadiet. De utvalda artiklarna har ett globalt perspektiv, studierna är genomförda i Sverige, USA, England och i Sydamerika, på tre olika språk, vilket bidrog till att vidga mitt perspektiv.
Strävan efter en bättre utbildning engagerar många länders utbildningsystem. Avgränsningen i föreliggande studie är att huvudmannens praktik relateras till utbildningsledning, det systematiska kvalitetsarbetet samt skolutveckling på systemnivå och tar inte upp faktorer som berör undervisning. Lärarens roll är kopplad till studien eftersom elevers individuella studieplan har en central roll i kvalitetsarbetet. Studien avser varken att utvärdera Skolverkets skolutvecklingsinsats eller att mäta vilka effekter som utvecklingsarbetet kausalt ger upphov till. Jag vill studera processen där intentioner i skollagens systematiska kvalitetsarbete och styrning möter informanternas praktik i huvudmannens organisation.
9
Skolutvecklingsforskning om utbildningsystemet
I skollagen kap 1 § 5 (SFS: 2010:800) framgår att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Inom skolutvecklingsforskning finns det fler och fler forskare (Chappelear m.fl.,2012; Håkansson m.fl.,2016; Hopkins m.fl.,2014; Maguire m.fl.,2014;Reynolds m.fl., 2016, 2014;) som drar slutsatser om betydelsen av att forska om utbildningsystemet som helhet, för att förstå den komplexa utbildningskontexten. Hopkins m.fl., (2014) redovisar i sin beskrivning av 40 års skolutvecklingsforskning att forskningen inledningsvis har haft som syfte att förstå enskilda skolors utmaningar, till att förstå att för att skolutvecklingen ska kunna ske behöver forskare förstå processerna inom hela utbildningssystem.
Two further points here: The first is the move from individual schools to local school systems and now to nation-level systemic approaches to school improvement; the second is the
proposition that we can only learn about system change by studying systems, their components, and the interactions among their components (…) and working on how to improve them.
(Hopkins m.fl.,2014 sid. 269)
Att skolans utmaningar behöver sättas in i ett större sammanhang kan också förstås utifrån samhällsvetenskapens synsätt på holism. Enligt Hollis (1994) utgår holismens filosofiska betraktelsesätt ifrån att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext.
Samstämmighet mellan staten, huvudmän och skolprofessionen
Hopkins m.fl., (2014) har studerat internationella utbildningssystem och beskriver olika utvecklingsstadier mellan låg och högpresterande skolor. Ambitiösa försök att reformera hela system, i ett brett spektrum av lokala myndigheter, områden, stater och nationer, har gjorts.
Hopkins m.fl. anser dock att det som behövs för att förstå hela utbildningsystem är utveckling av en serie potentiellt testbara teorier om systemförändring (sid. 257). Inom skolutvecklingsforskning (Hopkins m.fl.,2014; Rönnberg 2019; Oxenswärdh 2011) efterlyses en bättre samstämmighet mellan staten, huvudmännen och professionen med syfte att bland annat minska diskrepansen och den förvirring kring ansvarsförhållande som råder mellan statens intentioner för skolverksamheten och den lokala tolkningen av styrdokumenten. Fler forskare (Forssten Seiser 2017; Hopkins m.fl., 2014; Reynolds m. fl.,2016) menar att rektorer behöver öka sin förståelse för skolsystemet, eftersom det kan främja den egna praktiken. Brist på förståelse anses begränsa på motsvarande sätt. Signaler för att professionen behöver ha en ökad förståelse för hur den svenska skolan ska uppnå bättre resultat kommer även från statliga
10
utredningar och organisationer. Det lyfts att det redan finns ett identifierad behov av en förstärkt forskningskapacitet, med en långsiktig satsning på uppbyggnad av praktiknära forskning (Skolkommissionens utredning; SOU 2017:35; Forskning ger bättre resultat i skolan; Sveriges Kommuner och Regioner Friskolornas Riksförbund; Sveriges Skolledarförbund och Svenskt Näringsliv, SKL, 2011). I budskapet från offentliga utredningar och från skolutvecklingsforskare framgår även att avståndet mellan forskningsresultat och det arbete som sker i klassrummet är för långt, eftersom den utbildningsvetenskapliga forskningen i allt för låg grad baseras på rektorers och lärares behov i verksamheten. Oxenswärdh (2011) belyser att det förekommer en diskrepans i ansvarsförhållande mellan staten, huvudmännen och professionen. Att det finns en skillnad mellan statens intentioner för skolverksamheten och den lokala skolorganisationens tolkning av detta uppdrag. Diskrepansen förefaller vara mellan den styrning som utövas av nämnd (ansvarsutkrävande) och det ansvarstagande som bedrivs av förvaltningen. Oxenswärdh anser att ”den diskrepans som härvidlag öppnar sig kan uttryckas som ansvarsförvirring” (sid. 18).
Samstämmighetens roll för utbildningskvalitén
Utgångspunkten för denna studie är lagparagrafer om det systematiska kvalitetsarbetet (Skollagen 2010:800. 4 kap.) som syftar till att garantera en nationell, hög och likvärdig utbildningskvalité. Relevant för mitt valda område är samstämmighet mellan den nationella styrningen och den lokala tolkningen av huvudmäns, rektorers och lärares ansvar när det gäller utbildningskvalité. Nedan presenteras två studier som problematiserar tolkning av policy, mellan de som skriver den och de som förväntas implementera den samt en litteraturöversikt om resultatkrav. Freeman och Maybin (2011) undersökte förhållande mellan praxis och framtagande av policy, där de studerade dokumentations roll genom en granskning av akademisk litteratur (322 artiklar). Studien visar att dokumentationen har både en teoretisk och en metodologisk roll för att dels kunna sprida policyns teori, dels visa på metodologin om hur den är tänkt att användas (approach to practice). Forskarna anser att i vilken kontext (social och politisk) policyn produceras och används i grupperna blir viktiga egenskaper hos policydokument. En annan studie som intresserar sig för samma område är Maguire, Braun och Ball (2015). Syftet var att studera hur lokala handlingsplaner påverkade rektorer och lärares arbete. Resultaten visar att handlingsplanerna framkallade olika typer av reaktioner bland lärarna, beroende på ålder, erfarenhet och hur länge man hade arbetat på skolan. Studien visar
11
att lokala handlingsplaner, i visa fall, kunde motverka professionalismen. Det vill säga lärarens autonomi att själv kunna avgöra vad som behövdes för att eleven skulle uppnå bättre skolresultat. Maguire m fl. menar att syftet med handlingsplaner är att lösa problem, men att de ofta inte utgår från lokala behov. Det medförde att professionen inte uppfattade nyttan med policys och därför skapades motstånd. Lojalitetskonflikter och positionering bland personalen var en annan negativ effekt som observerades.
Reynolds m.fl., (2014), lyfter komplexiteten i den internationella forskningen kring Educational effectiveness research (EER). Artikeln skildrar EER:s utveckling, från att studera enskilda skolors skolframgång till att studera vilka faktorer som bidrar till att hela utbildningssystemet är framgångsrikt ”... that sees the various “levels” of the educational system interacting and achieving variable outcomes…”(sid. 4). I artikeln blir EERs olika faser av utveckling tydlig. Men grunden, de två generella ursprungliga dimensionerna - kvalitet och rättvisa - finns kvar i EERs nuvarande innehåll. Kvalitén anger vilka skolor som har bättre skolresultat än andra. Rättvisans dimension, refererar till skolans egen styrka i att framgångsrikt undervisa elever genom en kompensatorisk syn t ex socioekonomiska faktorer, etnicitet eller låg elevprestation. Forskarna redogör för aktuella studier genomförda i ett antal länder och alla visar på betydelsen av att studera progressionen (growth), i elevernas skolprestationer (achievement), samt att studera skolans totala resultat. Reynols m.fl., skriver att progressionen i elevernas skolprestationer har vunnit acceptans som det väsentliga kriteriet för bedömning av skolans effektivitet, eftersom lärande innebär förändring och på så sätt betraktas begreppen som
”framsteg” ”progression” och ”inlärningsvinster” ofta som synonymer. En annan aspekt som artikeln tar upp är att i början av 90-talet utforskades orsakerna till att skolorna hade skilda skolresultat. Det ledde fram till utvecklingen av ERR från ”input/output” till
”input/process/output”, vilket gav utrymme till att studera skolornas resultat närmare professionen. Det ökade förståelsen för hur processen - alltså skolans kultur, förväntningar, ledningsroll och relationer - påverkar elevens prestationer. Reynols m.fl., beskriver hur behovet av att använda kvalitativa metoder växte fram och att ERR numera använder både statistik och annan kvantitativa data, så väl som kvalitativa metoder, eftersom det blev tydligt att de båda metoderna kompletterar varandra (Mixed-methods research). Enligt Reynolds m.fl., syftar mixed - methods forskning till att bättre beskriva, förutsäga och förstå variationen av utfall. Det bidrar till att förstå skillnader i skolresultaten. Reynolds m.fl., (2016) redogör för att
12
internationella studier har berikat forskningen med olika perspektiv och inriktningar. Forskarna beskriver att förutsättningarna för elevens lärande och skolframgång har blivit mer i fokus på senare tid. På 60-talet utgick skolforskning från att skolan inte kunde kompensera eleven för samhällets brister, medan nutidens internationella forskning konstaterar att det skolan gör har stor betydelse för elevernas skolframgång, oavsett elevens sociala förhållanden - ”encouraging a focus on the potential role of education in improving outcomes for disadvantaged groups of students”(sid.79). På skolnivå lyfts det fram faktorer som ledarskap, höga förväntningar på eleven m.m. Av intresse för den föreliggande studie nämns betydelsen av ”frequents monitoring of the progress of students” (sid. 80). Reynolds m.fl.,(2016) lyfter vikten av att följa upp elevens kunskapsutveckling på alla nivåer i systemet, vilket är syftet med skollagens intentioner med det systematiska kvalitetsarbetet i Sverige.
Using data on all levels of the school to ensure that desired outcomes are being met and that progress is optimal is essential if schools are to be the “lever”, or “smart”, organisations that a complex society needs. At school level, this could involve academic progress data being used to identify those excellent staff who can be “benchmarks”. At the individual student level, this could involve attention to progress data on a wide range of academic and social outcomes, routinely studied to generate information about whether students are “up to speed”. At the classroom level this could involve the assessment of whether different subgroups av pupils – boys/girls, ethnics minority/home nation, less able/more able, etc. are performing differently, and whether this varies by teacher and/or subject för example. (Reynolds m.fl.,2016 sid.82)
På den globala arenan diskuteras ansvarsskyldighet (accountability) som ett forskningsfält kopplat till mitt valda område. Av relevans för föreliggande studie är om tolkning och förståelse av det systematiska kvalitetsarbetet har med ansvarsskyldighet att göra. Falabella och de la Vega (2016) resonerar i sin artikel om resultatkrav. Författarna ställer sig inledningsvis frågan om - hur staten kan garantera folket att utbildningskvalitén är god? Falabella och de la Vega tog fram en litteraturöversikt som omfattar 171 artiklar där frågan analyserades om hur policyn om re- sultatansvar fungerar internationellt. I artikeln debatteras hur det så kallade high-stakes - accountability fungerar, för att avgöra hur effektiva skolorna är. Inledningsvis resonerar de kring frågor som: i vilket sammanhang ska ansvaret tas? Hur kan stater garantera folket att man kan lita på att utbildningen håller god kvalitet? Författarna menar att olika tolkningar av an- svarsskyldighet leder till att olika länder använder sig av olika utbildningsmodeller under olika tidsepoker. Falabella och de la Vega redogör i sin studie att begreppet ansvarsskyldighet (accountability) har olika innebörd i olika delar av världen, beroende på vilken utbildningsmo- dell dessa länder använder. Falabella och de la Vega sammanfattar sin litteraturöversikt med att
13
ansvarsskyldighet via kvantifierade datadriven beslutsordning inte leder till att skolor visar bättre resultat. Kravet på resultat, med kvantifierade modeller, ökar däremot spänningsfälten mellan chefer och skolpersonalen. I likhet med Freeman och Maybin (2011) och Maguire, Braun och Ball (2015) betonar Falabella och de la Vega att undervisningskvalitet, professionens roll, lokala behov samt inkludering och likvärdighet är aspekter av utbildningen som inte kan mätas med resultatkrav, vilket leder till att konflikter uppstår. Falabella och de la Vega lyfter istället exempel från andra länders utbildningsystem som fokuserar på professionens kompe- tensutveckling, bättre arbetsvillkor, hög kvalité i de professionellas utbildning, ökad autonomi för professionen och skolor. Författarna avslutar med att länder som har en stark fokus på ele- vernas lika värde och kompensatorisk syn har bättre skolresultat.
Utbildningskvalité och elevers måluppfyllelse
Det finns begränsat med svensk forskning om gymnasieskolans introduktionsprogram, vars motsvarighet saknas i andra länder. Som tidigare nämnts, i det systematiska kvalitetsarbetet, bygger huvudmannens verksamhetsutveckling på att analysera resultaten i förhållande till de nationella målen och utifrån det planera och utveckla utbildningen. Det finns således behov av att lyfta olika perspektiv för att kunna få en samlad bild av utbildningssystemet. Bergh (2010) avhandling, Vad gör kvalitet med utbildning? Om kvalitetsbegreppets skilda innebörder och dess konsekvenser för utbildning undersöker begreppet utbildningskvalitén utifrån ett lingvistiskt och historiskt perspektiv från 1990 till 2010, och visar att kvalité begreppet är komplex. Bergh skriver att begreppet utbildningskvalité från början kunde förstås i relation till begrepp som kunskap, demokrati, bildning och lärande men anser att över tid har dessa aspekter marginaliserats och lämnat plats åt tre andra typer av kvalité; resultatkvalitet, marknadskvalitet och systemkvalitet. Bergh påpekar att här finns en skillnad mellan begreppen resultat och måluppfyllelse. Måluppfyllelsen pekar på relationen till målen i de nationella styrdokumenten, vilket också inbegriper aspekter som demokrati, kunskapskvalitéer samt sociala och kommunikativa processer. Dessa är en del av skolans verksamhet medan resultat ofta begränsas till det som går att mäta, som betyg och graden av måluppfyllelse i skolans olika ämnen. Bergh anser att marknadskvalité har en tydlig koppling till konkurrens vilket skapar spänningar mellan läroplansmålen (likvärdighet) och skolornas fokus på resultat (konkurrens). Spänningar mellan ideal och resultat har enligt Berghs bidragit till att systemkvalitén ökat genom att Skolinspektionen och Skolverket har vidgat sin tillsyn och stöd till huvudmän. Bergh (2010)
14
betonar att systemkvalité är kopplat till utbildningssystem, effektivitet, rättssäkerhet, likvärdiga bedömningar, det systematiska kvalitetsarbetet, ansvar, systemkunskap, ständiga förbättringar, transparens, kunskapsbank samt krav. Dessa kriterier har stor relevans för föreliggande studie eftersom empirin är hämtad från ett av Skolverkets skolutvecklingsuppdrag, vars mål är att ansvariga ledningsgrupper ökar sin förståelse för syftet med det systematiska kvalitetsarbetet.
I Skolverkets slutredovisning av uppdraget Skolverket (2021 b), beskrivs utvecklingsarbetet utförligt. Bergh (2010) anser att problemet är att uppfattningar kring styrdokumentens intentioner och huvudmannens krav på elev resultat, har krockat med varandra.
Utifrån ett sociologiskt perspektiv ifrågasätter Dodillet (2019) statens inblandning i utbildningen och menar att utbildningen i Sverige har, efter andra världskriget, varit starkt kopplad till att fostra de unga i den svenska demokratin. Författaren problematiserar att en politisk agenda ligger bakom de svenska styrdokumenten och belyser riskerna när lärare och elever tolkar dessa inom de ramar som dokumenten formulerar. Studien visar att den politiska ambitionen att stärka den svenska demokratin låser demokratisk fostran till att bli demokratiska doktriner.
Samma år undersökte Rönnberg (2019) Skolinspektionens aktiviteter som kan kopplas till att förhindra studieavhopp och ökad genomströmning på gymnasieskolan ur ett styrningsperspektiv. Författaren undersökte hur Skolinspektionen fungerar som en policyaktör vars aktiviteter ska ses som ”görandet av politiskt policyarbete” (sid.38 ) och som därmed bidrar till styrning av skola och utbildning. Studien bygger på myndighetstexter och på intervjuer med myndighetsledning och skolinspektörer. Den utgår från ett perspektiv där styrning ses som ”ett görande” och aktiviteter analyseras. Processer och det arbete som utgör själva ”görandet” av styrning och som sker både inom och mellan olika institutioner och organisatoriska nivåer synliggörs utifrån detta ”görande”. Rönnbergs studie visar att Skolinspektionen har stor handlingsfrihet att utforma sina aktiviteter, inte minst det så kallade kvalitetsgranskningarna.
Författaren drar slutsatsen att Skolinspektionen lägger problemlösningsansvaret, för att minska gymnasieavhopp, hos rektorer, lärare och skolpersonal. Rönnberg anser att i arbetet rekommenderas och premieras vissa arbetsmetoder, ansatser och kunskapsbaser och påpekar att dessa styrningsaktiviteter bygger på vissa föreställningar och kunskaper som görs manifesta genom inspektörernas arbete i form av ett slags ”skuldbeläggandets politik” (sid. 55). I likhet med Bergh, anser Rönnberg (2019) att efter omfattande decentralisering på skolans område har
15
Skolinspektionens roll förstärkts och att de politiska reformintentionerna genomgående har betonat att skolinspektion behövs för att uppnå centrala skolpolitiska mål om exempelvis ökad likvärdighet, högre kvalité och förbättrad måluppfyllelse.
Den strategiska balansen
Hopkins m.fl., (2014) beskriver i sin artikel hur 40 år av studier inom skolutvecklingsforskning, stegvis och systematisk, har lett till framträdande och erkänd forskning inom den internationella arenan. Från att inledningsvis ha utgått från att förstå enskilda skolors utmaningar till att förstå, att för att skolutvecklingen ska kunna ske behöver forskare uppfatta processerna inom hela utbildningssystemet. Hopkins m.fl. visar i sin kronologiska studie att skolutvecklingsforskning nu är i en ny fas. Författarna menar att skolförbättring har en ständig strävan att uppnå den känsliga balansen mellan;
– individuellt initiativ, skola och systemförändring, – interna och externa resurser och idéer,
– press för ansvarsskyldighet och stöd för utveckling, – självständighet och samarbete.
Hopkins belyser att denna strävan är nödvändig för att uppnå den strategiska balansen ” (…) the key to managing system reform is to strategically re-balance top-down and bottom-up change over time” (sid. 272). Hopkins m.fl., (2014) påpekar även betydelsen av att identifiera och följa upp över tid, för att ta reda på vad som fungerar och vad som behöver utvecklas.
Författarna nämner bland annat en cykel ”the concept of segmentation” (sid. 273) där utveckling kan genomföras stegvis, men det behövs att praxis utvecklas, delas, demonstreras och antas över och mellan skolorna. Detta anser artikelförfattarna är en förutsättning för att fortsatt skolutveckling ska kunna ske. Hopkins m.fl. lyfter fram att vi precis har börjat förstå dynamiken kring skolutvecklingens olika funktionerna, där olika systemnivåer samverkar.
Intressant i sammanhanget är Lundström (2015) som har analyserat avsikterna och den interna logiken i ett program kring systematiskt kvalitetsarbete i svenska skolor, som ett exempel på institutionalisering av en internationell superstandard i stora offentliga organisationer (sid.1).
En programteorianalys används för att belysa avsikter, inre logik, involverade aktörer, möjliga begränsningar och underliggande antaganden från utvärderingssystemet, som tillsammans utgör det systematiska kvalitetsarbetet. En programteorianalys används för att belysa avsikter, inre logik, involverade aktörer, möjliga begränsningar och underliggande antaganden från
16
utvärderingssystemet, som tillsammans utgör det systematiska kvalitetsarbetet. Lundströms studie visar att kvalitetsarbete kan främja förbättringar och speglar den ansvarsfördelning som kännetecknar svensk skolstyrning. Det innebär att hur programmet antas i skolorna kommer att vara avgörande för dess resultat. Lundström diskuterar programmets potential i praktiken i förhållande till de varierande lokala sammanhangets inneboende risker och dilemman rörande styrning. För att förstå praktikens perspektiv och utmaningar (rektorer och lärare), bristande eller stödjande förutsättningar i förhållandena till huvudmannens system är det värt att upprepa skillnaden mellan begreppet måluppfyllelse och resultat enligt Bergh (2010). Begreppet måluppfyllelse pekar på relationen till målen i de nationella styrdokumenten. Dessa inbegriper aspekter som demokrati, kunskapskvalité samt sociala och kommunikativa processer som en del av skolans verksamhet. Begreppet resultat begränsas ofta till det som går att mäta, som betyg och graden av måluppfyllelse i skolans olika ämnen.
I nästa del av forskningsöversikten tar jag upp forskning utifrån styrkedjans medaktörer;
huvudmän, rektorer och lärare. Min avsikt är att nu förflytta mig till praktiken, där utbildningskvalitén kopplas till rektors och lärarens roll, ansvar och verktyg, - förutsättningar för styrning och utveckling av den egna verksamheten.
If the way to understand something is to change it, then the way to change something is also to understand it. (Reynolds, m.fl.2014 sid.198)
Rektorns roll för utbildningskvalitén
Nedan beskrivs fem studier som visar att rektorernas uppdrag är komplext. Forskning som behandlar rektorernas förutsättningar i förhållande till sitt uppdrag är en viktig pusselbit för att förstå kopplingen / samstämmigheten mellan utbildningskvalité och rektorernas roll och ansvar.
Johansson, Erlandsson och Dåderman (2014) studie har fokus på rektorers arbetsuppgifter, möjlighet att planera och styra arbetet, förväntningar kring ledarskapet, samt möjlighet att utvecklas och lära i arbetet. Johansson m.fl., lyfter rektors paradox mellan att vara verksamhetschef och pedagogisk utvecklare, där tidigare forskning visar att kraven från stat och kommun kan vara motsägelsefulla. Johansson m.fl. påpekar att rektorer ansvarar för en mångfacetterad verksamhet, styrd av politiska beslut på riksnivå liksom på kommunnivå och att de måste anpassa sig till dessa förhållanden. Johanssons m.fl. resultat visar att gymnasierektorer delvis distanserar sig från verksamheten genom att vara professionell chef över lärare och genom kraven att effektivt styra den konkurrensutsatta skolverksamheten. Av
17
relevans för föreliggande studie är att Johanssons visar att gymnasierektorer upplevde att ansvaret för eleverna i huvudsak låg i deras händer. Frågan är således vilken typ av dialog som finns mellan lärarna och rektorer och vilka förutsättningar som finns för ökad delaktighet?
Rektorer har en enorm press på sig att visa att eleverna åstadkommer bättre resultat, enligt Chappelear och Price (2012). Skoleffektivitetsforskning har enligt forskarna flyttat fokus från att studera vad rektor gör, mot att undersöka effekter av det rektorer gör och hur man kan mäta dessa effekter. Studien undersökte om lärare uppfattade att rektorer följde upp elevernas kunskapsutveckling. Resultatet visar att alla lärare i studien uppfattade att det fanns ett förhållande mellan att rektorer följer upp elevens kunskapsutveckling och att elever lär sig.
Chappelear och Price beskriver att de senaste 30 åren av ledarskapsforskning avslöjar mönster för goda elevresultat. Ett av dessa är att rektorer efterfrågar elevens resultat, ett annat är att rektorer också säkerställer att uppföljningar görs via aktuell studentdata. Enligt artikeln använder effektiva skolor i högre grad, än ineffektiva skolor, samtal och återkoppling mellan rektor och skolpersonal för att följa upp elevens kunskapsprogression i förhållande till skolans mål med utbildning. De identifierar undervisningens starka och svaga sidor samt ger återkoppling som ett sätt att vägleda och informera om hur de ska kunna förbättra programmet och därmed elevers lärande. Forssten Seiser och Karlefjärd (2014) belyser att de senaste årens krav på förbättringar inom skolan har lett till omfattande policyförändringar och många gånger kan dessa öka jakten på ”rätt” metod (sid. 2). Det framgår också att det saknas en långsiktig ledningsstrategi för hur arbetet ska få fäste i verksamheten. Forssten Seiser och Karlefjärd menar att det finns ett stort behov av att praktiken behöver fånga sina egna frågor,
synliggöra sin verksamhet och i det dialogiska samarbetet långsiktigt förbättra praktiken.
Författarna lyfter den kritiska aktionsforskningen med dess integrerade syfte att stärka de professionella i sin praktik ”där kommunikativa arenor, där verksamheters frågor står i centrum, där motsättningar och lösningar synliggörs och där kritiska och reflektiva förhållningssätt är idealet” (sid. 14). Forrsten och Karlefjärd menar att på så sätt kan skolförbättringsarbete få större möjlighet att få fäste i verksamheten. Oxenswärdh (2011) påpekar i sin avhandling att det är mer eller mindre ofrånkomligt att frågor om såväl ansvarsutkrävande som ansvarstagande har en direkt koppling till skolutvecklingsteori och praktik. Oxenswärdh berör det komplexa förhållandet mellan politik och förvaltningsnivån, institution och skolor som organisationer och då speciellt formen och innehållet i deras relation. Oxenswärdh beskriver att ett frirum uppstår
18
mellan de yttre och inre gränser av skolans styrning och skolans ledning. Att det är ytterst politiken och skolan som institution som definierar och utformar ansvarsutkrävande vilket responderas av förvaltningsnivåns ansvarstagande. Oxensswärdh lyfter behovet av att skolprofessionen tillsammans med skolforskare upptäcker och erövrar det frirum som således uppstår och använder det för att leda och synliggöra skolans vardagsarbete med ett kritiskt förhållningssätt.
Behovet av att rektorer utvecklar ett kritiskt förhållningssätt tas också upp i Forssten Seiser (2017) avhandling. Där undersöktes rektors pedagogiska ledarskap och man belyser att det finns problem i skolan som kan vara orsakade av omgivningens krav eller de professionellas förutsättningar, men menar också att många av problemen bottnar i de förhållningssätt som de professionella intar till sin praktik. Forssten Seisers avhandling visar att om rektorer och lärare inte själva ser några möjligheter till att påverka den utveckling som oroar, finns en risk att de förskjuter skolans utvecklingsansvar till andra utanför skolans organisation. Forssten Seiser anser att för att åstadkomma förbättringar i skolan behöver de som omfattas av arbetet uppleva förändringen som angelägen och att de själva har möjlighet att påverka arbetet och utfallet av det. En återkommande punkt i Forssten Seiser och Karlefjärd (2014) och Oxenswärdh (2011) forskning och som har signifikant relevans för den föreliggande studie, är att rektorer sällan får möjlighet att utvecklas i dialog med andra på liknande nivå och att arenor för samtal och utveckling behövs. Ledarskapsutveckling och behov av forum för samtal har uppmärksammats i andra studier också:
The stimulus of organisations (…) is a paradigmatic example of how school leadership can be linked to networking in the pursuit of system transformation. In this phase, the emphasis is on networking complemented by an increasing emphasis on leadership. (Hopkins m.fl., sid. 264)
Forskning kring rektorers ledarskap visar att rektorer i den svenska skolan har ett stort ansvar men också möjligheter att påverka elevens kunskapsprogression, men att ansvarsfördelningen och samverkan i hela styrkedjan, huvudman-rektor-lärare, behöver tydliggöras och utvecklas.
I nästa rubrik lyfts forskning fram med fokus på elevens individuella studieplan och skillnader mellan rektorer och lärares skilda uppfattningar om vad som beskrivs som förbättringsarbete och hur elevers individuella studieplan används i lärarens praktik.
19 Lärarens roll för utbildningskvalitén
Lärarens verktyg för att följa elevers utgångläge i förhållande till elevens utbildningsmål, samt kunskapsprogression är elevers individuella studieplan. Utifrån det systematiska kvalitetsarbetet är uppföljning på individnivå och på gruppnivå centralt som uppföljningsverktyg för lärar-rektor-huvudman. Hur elevers individuella studieplan utformas och används är kopplat till vilken typ av ledarskap som utövas. Det vill säga de förutsättningar som huvudman ger rektorer och rektorer ger lärare Mer specifikt handlar det minst om tre parallella processer - undervisning, undervisning kopplat till elevens behov och förutsättningar och huvudmannens efterfrågan på elevers måluppfyllelse (Chappelear och Price 2012). Om läraren ges möjlighet eller inte att till exempel: - vara delaktig i kollegors undervisningsprocesser, - om de får en formativ återkoppling på sina tankar och idéer, - om de medverkar i att definiera skolans utvecklingsbehov eller att utforma underlag som hjälper dem att bedöma och följa upp elevernas kunskapsprogression som speglas i elevens individuella studieplan. Relevant för föreliggande studie är därför följande artikeln, där lärarens roll som medaktör i styrkedjan tas upp. Hirshs studier (2015) syftar till att fördjupa kunskapen om lärarens arbete med den individuella studieplanen (IUP) och hur detta arbete - i termer av möjligheter och svårigheter - formas i skärningspunkten mellan nationell och lokal styrning å ena sidan och lärarens professionella autonomi å andra sidan. Med nationell styrning menar Hirsh skollag och Skolverkets allmänna råd. Medan lokal styrning avser såväl huvudmannanivå som lokal skolenhet. Hirsh studerade den individuella studieplanen i praktiken och undersöker vad lärarna uppfattar att de ska åstadkomma med hjälp av verktyget IUP. Hirsh förklarar att eftersom IUP-skrivande och IUP-arbete inte är nationellt standardiserat och därmed kan se olika ut från skola till skola, var variation en viktig faktor i urvalet av informanter. I korta drag visar undersökningen att förståelsen för IUPs syfte beror på om användaren uppfattar någon nytta med den eller inte. Hirschs resultat visar bland annat att det finns tre problemområden som framträder som centrala: tidsrelaterade, kommunikationsrelaterade och bedömningsrelaterade.
Hirsh förklarar att det som skiljer lärarnas beskrivningar åt är framför allt deras sätt/förutsättningar att hantera dessa problemområden, eller - med andra ord – att balansera dilemman som de medför. En av dessa är konflikten mellan summativ vs. formativ bedömning, där lärarna anser att det finns en svårighet i att de ska, i ett och samma dokument, fylla både en
20
summerande och en framåtsyftande funktion. Mottagarnas uppmärksamhet riktas enligt lärarna automatisk mot de betygsliknande delarna av dokumentet och det formativa framåtsyftande - som samtliga lärare beskriver som det mest centrala i IUP – hamnar därmed i bakgrunden. Hirsh skriver ”… det beror inte bara på enskilda lärares eller lärargruppers kunskap, inställning och engagemang, utan också på kontextuella faktorer som riktlinjer från huvudman, rektorers kunskap, engagemang och sätt att organisera arbetet, skolstadium, vilka mallar för dokumentation som används och lärarnas möjlighet att ha inflyttande över arbetet” (sid. 251).
Nedan kopplar jag Hirsh resultat med ett citat från Hopkings m. fl., (2014) som ger uttryck för behovet av en ökad förståelse för hur olika delar i utbildningsystemet hänger ihop med helheten, i detta fall lärarens förståelsen för hur den individuella studieplanens funktion är i förhållande till det systematiska kvalitetsarbete.
Moral purpose may be at the heart of successful school and system improvement, but educators will not be able to realise this purpose without powerful and increasingly specified strategies and tools to allow them to deal with the challenges presented by globalisation as well as the increasingly turbulent and complex communities they serve.
Our field needs ever more practical – and more applied – research. The practical work of improving schools requires educators who understand and implement the results of that research. (Hopkins m.fl.,2014 sid.276)
Avslutande ord
En summering av forskningsöversikten är att utbildningskvalité är beroende av vem som tolkar begreppet. Att skollagens systematiska kvalitetsarbete inte alla gånger uppfattas som stöd, utan som normer som måste följas. Det finns en relativ samstämmighet i alla dessa tre avhandlingar och 13 artiklar när det gäller att se policy som ett uppifrånperspektiv som åläggs andra utan vidare delaktighet. Det skapar stress och motstånd eller leder till att personalen utvecklar strategier för att komma lindrigare undan alla beslut som professionen inte uppfattar gör nytta i vardagsarbetet. Den internationella arenan för skolutvecklingsforskning är alldeles i början av nästa fas, där det handlar om att förstå hur de olika nivåerna i utbildningssystemen fungerar, för att stödja elevers lärande och utveckling oavsett vilka förutsättningar och utgångslägen eleven har med sig i bagaget. Detta avsnitt leder mig vidare till den föreliggande studiens syfte som också är att bidra med kunskap om vad händer när skolförvaltning och rektors roll och ansvar sätts i fokus i ett utvecklingsarbete med mål att öka kunskapen om det systematiska kvalitetsarbetet.
21
Teori
Skolutvecklingsforskning har inledningsvis haft som syfte att förstå enskilda skolors utmaningar, menar Hopkins m.fl.,(2014) men betonar att för att skolutvecklingen ska kunna ske behöver forskare förstå processerna inom hela utbildningssystemet. Ball m.fl., (2012) påpekar att det finns många studier som belyser utbildningspolicy och betydelsen av policydokument och att det tas för givet att policyn kommer att lösa skolans problem. Författarna anser dock att mindre uppmärksamhet har ägnats åt att förstå hur policyn tas emot på skolorna och att skolor faktiskt hanterar flera, och ibland motstridiga, politiska krav och policys. Inledningsvis nämnde jag att huvudmannaskapet skiljer sig åt inom landet och att även förutsättningar för skolutveckling varierar. Huvudmannens styrkedja består dessutom av många medaktörer - lokala politiker, skolchefer, kvalitets controller, utvecklingsledare, rektorer, förstelärare m.m.
där alla har egna föreställningar om huvudmannaskapet och skolors behov av utveckling.
Denna studie syftar till att studera vad som händer mellan representanter från skolförvaltning och gymnasierektorer när huvudmannens styrning och kvalitetsarbete, av gymnasieskolans introduktionsprogram, sätts i centrum i ett utvecklingsarbete. Ett kollegialt lärande förutsätts ske i ett forum för samtal - samarbetsarenor. Detta förutses ske i en process mellan individer där olika faktorer och perspektiv, förstås och förhandlas direkt i utvecklingsarbetets kontext.
Skolutvecklingsteorier som kritisk aktionsforskning, praktikarkitektur och policy enactment sätter värde på den sociala interaktionen och skolkulturer. Teorin använder jag för att skapa en förståelseram för min tolkning av empirin, där tre perspektiv möts; myndighetens, skolförvaltningens och rektorers. Teorin är underlag för de beskrivningar, förklaringar och förutsägelser jag gör, där olika samband noteras. Teorin används även som grund för studiens metod och bidrar till att analysera, kategorisera och utvärdera resultatet mot studiens syfte och frågeställningar.
Teorin om kritisk aktionsforskning – förändring genom empowerment Aktionsforskningsteori i denna studie genomförs i ett utvecklingsarbete där skolförvaltnings- representanter och rektorers förståelse av den befintliga styrningen och kvalitetsarbetet utmanas utifrån myndighetens perspektiv. Frågeställningar och nya utgångspunkter i utvecklingsarbetet ges, bearbetas och följs upp under utvecklingsarbetets fyra nätverkstillfällen.
22
Informanterna har möjlighet att i sina grupper gå tillbaka och reflektera över, ifrågasätta, jämföra och utvärdera om det som nu görs leder till huvudmannens mål och önskat läge. Om organisation och strukturer bidrar till att stödja elevers måluppfyllelse. Rönnerman (2012) belyser att kärnan i aktionsforskning är att förstå och förbättra praktiken utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt. Att aktionsforskning är både en teori och en metod speglas i den dubbla handlingen. Dels förstå och förbättra en praktik, dels att skaffa sig kunskap om hur en sådan förbättring går till och vad som händer under arbetets gång. Centrala moment enligt Cohen m.fl., (2018) och Rönnerman (2018) är att ställa frågor till praktiken, iscensätta handlingar och att följa processen och reflektera över vad som sker. Rönnerman (2018) betonar att förbättringar i en kritisk aktionsforskningsstudie har två tydliga mål; förbättra och involvera och att båda hänger nära samman. De som ingår i den praktik som ska förbättras blir också involverade i samtliga faser genom hela processen; planera, agera, observera och reflektera.
Teorin om praktikarkitektur – sammanhang formar praktiken
Rönnerman (2018) betonar att i teorin om praktikerarkitektur är det inte individerna som är intressanta utan det sammanhang som formar praktiken. I föreliggande studie genereras empirin i grupper, bestående av representanter från skolförvaltningen och rektorer. Sammanhanget här handlar om ett frivilligt deltagande i ett utvecklingsar- bete, där olika kunskaper och perspektiv möts. I dessa samarbetsarenor kan de olika perspektiven ifrågasättas, stödjas, kompletteras och utvärderas. Praktikarkitektur handlar om att förstå det sammanhang praktiken ingår i, vilka aktiviteter leder till vilka aktioner och hur det som sker i verksamheten styrs av villkor som möjliggör eller begränsar vissa handlingar på bekostnad av andra. Rönnerman (2018) betonar att teorin om praktikarkitektur kan förstärka analysen av resultaten av aktionsforsk- ningen genom att den bidrar till att skaffa kunskap om hur förbättring går till och vad som händer under arbetets gång. Kopplingen mellan dessa två teorier har således be- tydelse och relevans för analysen av denna studies empiri eftersom grupperna, i sina minnesanteckningar, redogör för det som sker i samarbetsarenorna. Minnesanteck- ningarna avses fungera som ett resultat av de egna reflektionerna, det som de själva anser det är i behov av att utveckla och det de har kommit överens om. Det är denna
23
process som dokumenterats och tillsammans med mina egna anteckningar utgör stu- diens empirin. Teorin om praktikarkitekturer utvecklades i Australien av Kemmis och Grootenboer (2008). Det handlar om att allt som sägs och görs i ett visst sam- manhang formar praktiken, enligt Habermans ursprungliga teori. För att även inklu- dera relationer mellan människor och mellan människor och ting la Kemmis m.fl., (2014) till begreppet relaterande och på så sätt vidgas därmed teorin. Författarna förklarar att praktiken utgörs av en väv av sägande, görande och relaterande och ger begreppet praktik en mening, sammanhang och en riktning. Praktiken existerar inte i ett vacuum utan praktiken formas och formar på samma sätt andra praktiker och in- går i ett historisk sammanhang och i en större utbildningspraktik. En praktik som är politisk styrd där både lokala, regionala och globala beslut påverkar skolans prakti- ker, genom de villkor dessa skapar. Praktikarkitektur handlar om att utveckla en dju- pare förståelse för det som sker och hur praktiken formats så att det är lättare att hitta en inriktning på vad som behöver förändras och på vilket sätt. För att få ett struktur i det arbetet omnämner Kemmins m.fl., (2014) att det finns tre typer av rum där ett ömsesidigt meningsskapande kan komma till uttryck: de kulturella-diskursiva arrangemangen, de materiella-ekonomiska arrangemangen och de sociala-politiska arrangemangen. Under rubriken Analys av resultaten utifrån studiens teoretiska ut- gångspunkter (sid 41) framgår att praktikarkitekturens tre arrangemang bidrar till att strukturera analysen.
Policy enactment - en cyklisk dynamisk process
I den föreliggande studien undersöks vad som händer mellan representanter från skolförvaltning och gymnasierektorer när huvudmannens styrning och kvalitetsarbete av gymnasieskolans introduktionsprogram sätts i centrum i ett utvecklingsarbete. Ball, Maguire, Braun (2012) förmedlar att policys ofta är skrivna för att lösa problem. Men dessa är ofta skrivna av andra än de som arbetar på fältet och som ska implementera den tänkta lösningen, vilket skapar ett stort utrymme att ta sig an policyn eller ta avstånd ifrån den. De tar också upp betydelsen av kontexten där policys ska förstås, tolkas och gestaltas i praktiken (enacts). I utvecklingsarbetet förväntas informanterna ta del av skolmyndighetens perspektiv, kritisk granska den egna styrningen och kvalitetsarbetet samt ge varandra återkoppling (feed-back). Sist förväntas de skriva minnesanteckningar, justera dem och använda dem som underlag för att vid nästa
