To link to this article:

(1)

This article was downloaded by: [New York University]

On: 12 May 2015, At: 08:51 Publisher: Taylor & Francis

Informa Ltd Registered in England and Wales Registered Number: 1072954 Registered office: Mortimer House, 37-41 Mortimer Street, London W1T 3JH, UK

Geologiska Föreningen i Stockholm Förhandlingar

Publication details, including instructions for authors and subscription information:

http://www.tandfonline.com/loi/sgff19

Om en kisförekomst bunden till grönsten från Krokeks socken i Östergötland

B. Asklund

Published online: 06 Jan 2010.

To cite this article: B. Asklund (1921) Om en kisförekomst bunden till grönsten från Krokeks socken i Östergötland, Geologiska Föreningen i Stockholm Förhandlingar, 43:5, 403-411, DOI: 10.1080/11035892109444486

To link to this article: http://dx.doi.org/10.1080/11035892109444486

PLEASE SCROLL DOWN FOR ARTICLE

Taylor & Francis makes every effort to ensure the accuracy of all the information (the “Content”) contained in the publications on our platform.

However, Taylor & Francis, our agents, and our licensors make no

representations or warranties whatsoever as to the accuracy, completeness, or suitability for any purpose of the Content. Any opinions and views

expressed in this publication are the opinions and views of the authors, and are not the views of or endorsed by Taylor & Francis. The accuracy of the Content should not be relied upon and should be independently verified with primary sources of information. Taylor and Francis shall not be liable for any losses, actions, claims, proceedings, demands, costs, expenses, damages, and other liabilities whatsoever or howsoever caused arising directly or indirectly in connection with, in relation to or arising out of the use of the Content.

This article may be used for research, teaching, and private study purposes.

Any substantial or systematic reproduction, redistribution, reselling, loan, sub-licensing, systematic supply, or distribution in any form to anyone is

(2)

expressly forbidden. Terms & Conditions of access and use can be found at http://www.tandfonline.com/page/terms-and-conditions

Downloaded by [New York University] at 08:51 12 May 2015

(3)

GEOL. FORES. FORIIAXDL. Bd 43. 11. 5. 31aj 1921. 403

oI11 en liisforelionist bunden till griinsten fr;h lirokeks soc- ken i ijstorgijt~aiid.

B. BPKLUSD.

geologiska fiiltaibeten under sommaren lOlG i Xarmorbruks- fgltet nppmiirksammades jag av ingenjiiren vid Stafsjii Bruk

E.

HAGBERG p t en liten nedlngd koppargruva belagen 2 , j kin vasterut frgn Stafsjo jlrnviigsstetion. Vid ett besok vieade sig grnvhblen dtenfyllda, varfor en inera inglende .undersiikning tills vidare ficli anstl. Sommaren 1918 lhspumpades emellertid det storsta grnvhiilet och blev j a g sblunda i tillfiille att taga malmfyndig- heten i narmare skurslibdande. Xalmen befanns dock vara full- standigt utbruten.

Genom bensget meddelande fr%n ingenjiir HAGBERG kan jag med- dela foljande data: 1Gruvan (Raggagruvnn) inmntades br 1S55 och briits d% 531 skeppund malm, lS5G briits G21 och 1S57 350 s l i p pund, sedan tycks gruvan ej ham bearbetats.. - Fyndigheten finnes Even omntimnd i beskrivningen till geologisFa kartbladet StafsjB,’ varest iiven meddelas att malmen forts till Atvidaberg.

Faltgeologisk beskrivning.

Xalmen, som utgores av overviigande kopparkis, jamte magnet- kis och nHgot svavelkis, iir -bunden till knrtsiga utsiindringar i amfibolit. Huvudmassan fiirekommer som gnistor och klumpar in- sprangda i kvartsmassan, -n&a smgrre sliror och gnistor s p a s aven i dennas nggra centimeter breda faltspatsliriga randzon. Den

8. G . U s pnbl; Ser. &I E o 57 p. 25.

?7--210J01. G. I: F. 1921.

(4)

404 1). ASKLUXD.

[W

^{1 ~ 2 1}

zfiiltspatslirign randzonen* bestdr a v biotitrilia band vHxlnnde med linsformiga plagriok1asutsl;iljningar. Genom denna randzon lijpa liisinineralen hiir och var som ett anastomoserande niitrerk, Stund, om anrikande sig till orcgelbundna starlit kopparkishaltiga klmnpar.

Xmfiboliten upptriider som en siikerligen ganslia ldng @ng, villren fiiljts Bt viister till Rlidliiirr, varest den fiirmodligen avbites

as ett viisteriit upptriidande yngre granitmassiv; A t oster fortsiitter den iiven nHgrra hnndra meter, tills jordbettickning hindrar dess vidare firljande. Sannolikt %r den snmmanhiingande med den am.

fibolitstrimma, som 4 kin listerut kommer i dagen vid L 6 n j o n (ee rreol. kartbladet!). Omedelbart norr om Yiksjiin har j a g Aven iafit.

P t a g i t och fdljt en dylik amfibolitggng, vilken parallelt firljer den

Fig. 1. Geologisk skiss h e r dct malmf-rmdc omridet.

forstniimnda. OckG denna innehiiller en ytterst obetydlig kis- fyndighet, Nunkgruvan, som enligt traditionen under medeltiden bearbetats a v munkar f r h . det ntirbeliigna Krokeks kloster. Vid randen av det ett par meter djupa grurhiilet ses n u endast nggra stiinli av svarelkis i amfiboliten.

B2gge giugarnn lirpa konformt med strykningen hos den om- g h a n d e starkt pegmatitsliriga mikroklingnejsen tillhorande leptit- formationen; deras intrusiva liarahtar fir otydliggjord genom den kraftiga regionalmetaniorfos, som fijrmtitt pegmatitisera de omgirande bergarterna. Kontakterna Bro fiiga skarpa, beroende pB att peg-

(5)

13d 43.

n.

^8.1 ⁰¹¹^EXIiISFOREIiOJIST DUSDES TILL GRBSETES. 405 ,,,titslirernaterialet ur gnejsen vandrat in i amfibolitens random- ,iden. Detta pegmatitmaterial iir dock a r en helt annan beslraffen- gn de hartsign. utsondringar, som malmmineralen ansluta sig till. D e t fiirrit liaralitiiriseras av sin hogn mikroklinhalt, under det ,,tt de senare ha en rent lirartsig karaktiir. Emellertid visa h a r t s - ,lts~nclringnrna och pegmrltitslirornn ett ttimligen likartat geologiskt l~pptriidandel med den sliillnaden a t t Iivartsen hiir och var bildar stGrre ansamlingar isynnerhet mot amfibolitens miftzon. Kvarts- ,ltsijndringarna Uro i den siidra amfibolitghgen begriinsade till malaens niirhet, och tilt ett miodre omrdde ej 18ngt f r l n Rodkiirr, i den norra omkring Idunkgrnran. - I(rartsutski1jningarllas och matitslirornas likartade geologiska upptriidande visar, a t t a r e n amfibolitens krnrtsmaterial varit i riirelse under regionalmetarnor- fosen och giir sannolilrt a t t det iclie varit stelnat innan denna in- trsffade, e t t fiirhbllande, som den mikroskopiska u n d e r s h i n g e n aren antyder. Av dessa iakttagelser tvingas man till den lion- ];lusionen, att den gabbro, soin givit q o h o v till amfiboliten, in- t d e r a t s i samband med eller s& omedelbart fiire regionalmetamorfosen, att dess h a r t s i g a , malmfiirande fas under densamma iinnu varit i magmastadium.

Xmfibolitgbngarnas bredd Br gnnsk-a varierande, de bilda ett var for sig sammanhiingande linssystem, stundom med antydan till ar- sniirning, uppkommen genom stark sammantryckning frdn sidorna och strgckning i s t r j h i n g e n s riktning. (Arsnihningarna iiro ej inarlierade pL den schematiska kartsliissen!).

I det 25 nt d-iupa gruvhiilet visade sig den malmftjrande h a r t s - massan som en serie s a m m a n h h g a n d e i rertikal riktning ansviil- lande och avsmnlnande linser, villin utkila mot botten. I sin helhet torde den malmfiirande kvartsmassans volym i detta g r u r h i l ej ha uppgitt till mer iln 150 B 200 kbm.

-

Air fig. 2 frarngir hur en av dessa Iyartslinser utbrett sig i horisontalplanet. E n liten grenig ging av diabas, afanitisk och ganslia rili p i sravel- kiskorn, genomsgtter amfiboliten i malmens niirhet.

peD

.

Mikroskopisk-petrografislc undersokning.

Noderbergarten till kisfyndigheten, amfiboliten, har den Yanliga karaktgren av en omkristalliserad gabbio. ^’Dess struktur Br grano- blastisli med stiirre . i ljust smntsgriint och rniirlit bldgr6nt pleo- kroitislia hornblgnden, villia poikiloblastiskt omsluta kvarts- och plagioklaskorn. Den sparsamma biotiten har stundom gren poikilo-

(6)

40G 13. ASIiLUXD. [W ^101.

blastisk liaralitiir. Plagioklasen tir basisk, d b 4 j Angj,' med nggot stirare rand; den tir starlit trillinglainellerad efter albit- och peri.

klinlagarna samt stundom Bven efter karlsbaderlagen. Ofta gr den starkt sericit-zoisitgrnmlad. K r a r t s fiireliommer som sparsamma undiiliisa och fiiltindclade oregelbiindna liorn. Av accesoriska mineral iir inagnetit det mest framtradande, den fiirekommer ^SO&

oregelbandun korn associerade till hornbliindena. Apatit iir Tan- l i g t som smii rundade, dAligt idiomorfa prismer; dfirjiimte fore.

kommer ndgot titanit som enstakn interpositioner i hornbliinde och biotit.

I omedelbar niirhet till mnlmen iindrar nmfiboliten karalitsr.

Sammanvaxen ined clet griina hornbliindet fijrekorniner har en ngstan fiirgliis eller svagt gulgrijnt fiirgad amfibol. Sammanviir.

ningen mellan inineralen tycks ske riitt oregelbnndet, ofta ser man

Fig. 2. Skiss 8vcr Rnggagrurnn.

dock en lamellirr fijrdelning mellan dem efter (001) och (100). Av s n i t t vinkelrgta mot c-axeln synes iiven, hnrnsom en individs karna utgbres av blekt hornbliinde och randen av grbnt. I synnerhet de mindre amfibollrornen tiro rika p l den ljnsa formen. Xikrofoto- grafien (fig. 2 ) . visar de biigge hornblbdeslagen i olika samman- v&xn ingar.

Optiskt ziro de varann mycket olika. Den grbna formen &ir starkt pleokroitisk med c mbrkt grbn, b mbrkt olirgrbn och ^aljust olir- grtin. Utsltickningsvinkeln c : c gr -1'3". Optisha liaraktiiren negativ. Det Ijusa hornbliindet iir optiskt positivt, utan namnviiird pleokroism. Axelvinkeln ar stor, storre an hos det griina horn-

mot P och 11; sammnns3tt- ningcn iir beraknnd efter Ueckes knrra. (Denkschriften d. Ak. d. N k . : Math.-nat.

Klasse. nd 75. Wicn 1913 p. 106.)

Alla pla~ioklasbePtamningar 5ro ntfiirdn 9 snitt

(7)

I j ~ 43.

a.

5.1 O M ES KISF~REROJIST D U S D E S TILL QRUNS'IES 40 7 blsndet. c : c iir -1f. Dubbelbrytningen iir Bven hiigre gn hos den griina formen, = 0,099. Dessutom har den bleka formen en ,,J7c~iet frappant spaltning efter (OOl), av snitt vinkelrgta mot oI,t;s~;n normalen ser man e t t rikt system av fina riss, bHst ut- bildade efter. (0011, otydligare efter (100). Tydligen #r det blelia l,ornbllindet cummingtonit. ^'

1 cllmmingtonitamfiboliten biirjar kvartsen samla sig till mindre ,,ndade partier, annar3 Br bergarten l i k den w n l i g a amfiboliten:

hornbliindena Bro poikiloblastiska, inneslutande smb korn ^avkvarts, plngioklas och biotit. Plagioklaserna Sro vanligen zoisit-sericit-

Foto A. nj. Ohlsson.

Fig. 8. Den cummingtonitfdrande amfiboliten. (16 ggr.)

grundade och magnetiten delvis eller fullstlndigt wpp5tem av svavelkis. Niirmare malmen blir amfiboliten nAgot slirig, sm%

li6rtlar med ansamlad kvarts-plagioklas och grenigt associerade tal- rika magnetitkorn h 6 j a upptrgda mellan mera h o r n b l h l c r i k a partier. Enstaka stiirre plagioklaser innehlilla ett glest rutsystem av smB kvartsytor, villra sinsemellan gruppvis sliicka parallellt och sdlonda giro likorienterade. Dennn poi kilitiska strulrtur Hr miijligen en metamorfisk granofyrstruktur, ehuru kvartsen intar avseviirt mindre volym iin i vanliga sldana. Vida tydligare blir denna struktur i den malmf6rande livartsmassans omedelbara narhet. Som

(8)

40s B. ASRLUXD [Imj 19.7~

i den fiiltgeologislia beskrivningen nnfiirdes Br amfibolitens randzos h&r' starkt slirig. sin& linsf'ormiga plagioklassliror viisla Oi1l)phijrlj ,r lned miirka glimmerband och malmsliror. De nilirks banden

bests

ngstan uteslutande av biotit, padlellorienternd efter slirans Igngd.

iitstriickning, n8got inblandad med hornblhde, plagioklas och apatit.

Biotiten iir vanligen nrigot kloritiserad. D c ljiisn slirorna hilla uastan enbart plngioldas, m r j e individ 4-5 /11?12 Ihng, inelldn dessa fiirekomma enstaka sm8 krartspartier. Plagioklaserna BrO Sp3c!iade mcd smL oftast rundade, stundom fyrliantiga eller starf'orrnjga I i r a r t s k ~ r n , viIka gruppvis sliickn parallellt. De iilia i ytridd frln plagiolilasens inern basiska kiirna till dess rand.

roto A , IIj. O l i l s ~ n ~ i .

Fig. 4. Plagioklasindivid, spackade nied Gvnrtsinneslntningar.

Fiir a t t berakna plagiolilasens och lirartsens molel~ylara forhil- lande till unrandra fiiretogs en ytmstning pB flera indirider enligt Rosiwals metod. Sinsemellan ggvo dessn ett lionstant fiirhrillande:

plagioklas: livarts = 2,% : I. Plngioklasen har en genomsnittssam- inansiittning av Abc? .An3s; den ar starkt trillinglsmellernd efter albit- och perildinlagarna och ofta dslad i Iihrlsbadertvillingar. De poikilitiska plagioklasernas saminansattning blir i molekylartd (ntaii 'hiinsyn .till den i plagioldasen fiirefintliga. kalifiiltspathalten!):

0,203 : 0,300 : 1,000 An Ab livarte

(9)

~d 4s. H. 5.1 ^{O M ES}KISFOREKOMST BUSDES TILL GROSSTES. 409 plagioklnsen Br partiellt o m w i t l a d till ratt 1Rngstriiclita sericit- f j a l , r i l k a vid starre fiirstoring visa sig best& av ytterst s m l paral- lellorienterade fjiill. Bland dessa synes smb aknntar, a v dels ofar- zoisit, dels svagt griinfiirgad, ganska htigt dnbbelbrytande epidot. Bland detta omvandlade plagiolilasiiiaterial finnas iiven s m l

~ ; ~ a r t s k o r n , tydligen oomrandlnde rester ax- . de poikilitiska inne- slutningarna i plagioklasen. Oinrandlin,osprocessen fiiljer ofta mahn- mineralsidrorna, i oinedelbar anslntning till desamma fiirbytes seri- citiseringen i kloritisering. Rloritcn iir utbildnd soin oregelbundm I;yastar utstrllande frdn malmkornen. I anslutning ti11 kloriten och tjdligen som ett nv dess primarminera1 fijreliomma nigra sm5 stinglar av en ofargad amfibol, optiskt negntiv och med ldg dub- belbrytning, f6rmodligen alitinolit. I ytterzonen av kloritkrastarna

Syncs h u r kloriten utbildas p i sericitens och epidotens bekostnad.

%yen i liloriten ialittages stundom d e smb frbn de poikilitislia phgioklasernn stammande kvartskornen, dessa slifcka 8ren har grupp- vis parallellt.

Dessa plagioklasrilia sliror Hro s r a g t graniilerade och deras mel- I n n plagioklaserna liggande livartspartier starkt sanderdelade och filtindelade. Emellertid finnas %Ten krartsfalt. med plfallande frisk- het, ntan undulositet och faltindelning. Dessa se ut a t t vara senare kristalliserade partier; i samband med e n dylili sAgs ett stiirre apatit- prisma, vars toppyta vackert omslutes av Bvmtsen, vilket nntycler att den senare lrristalliserat efter apatiten, miijligen fyllande ett drnsh %1.

Nirmast den malmfiirande livartslin~en gdr ett t n n t band av parallellorienterad biotit, bland villien man ser enstaka korn a\- plagioklas och griint hornblande samt interpoeitioner av apatit och titanit. Sliarpt begransad mot glimtnerbandet fiiljer Irvartsmassan.

Den bestir niistan uteslutaiide av livarts och kismalm. Rvartsen iir nndulos oeh faltindclad, do olika kornen iiro mycket oregelbundna med nijukt tandade fogar. Sparsaint striidda bIancI Hvartsen s p a s smarre bio ti tfiiill och ens taka blHgrbnn hornblan dekorn, d rirj iiinte spridda sm8 apatitkristaller. Rring dessa mineral samla sig ofta Iiismineralen, man iakttager stundom hnru dessa liksorn fiirtarrt biotiten, villien samtidigt omvandlas till j~rnglim~iierliknan~le niistan opak substans. Gentemot livartsen fiirhblla sig kismineralen alltid som yngre. Har och var kila

ae

in mellnn I;\-artskornens fogar, stundom tudela de en individ och fylla iipp mellanrnminet. Bven makroskopiskt synes huru kiserna ha bengigcnhet a t t ddra igenom kmrtsimssan, hiir och rar n n s v ~ l l a n d e till knutar.

-

Svavelkisen har den minstn utbredningen, den fiirekolnmer ofta som smb oktaedrar

.

W

(10)

4 10 B. ASKLUXD. . [Maj 1921.

inbiiddade i kopparkismassa. Ropparkisen intar den stiirsta \ d p e a , darntist kommer magnetkis, som ^{0 t h}bildar oregelbundna restliknan&

partier inuti liopparkismatrix. Aldersrelationerna mellan s\lavelkis och magnetkis h a ej siikert kunnat avgoras, dock synes den fiirra vara iildre, for vilket bl. a. dess goda idiomorfi talar.

I samband med kismiueraleii npptriider kalkspat, sorn ofta bildar tuiina fyllnader mellan kismineralen och niirliggande kvarts.

-

^Dar

kisen iir ansamlnd till klninpar synes hnru de oregelbnndna mnlm.

mineralen ligga inbiiddade i kallispatmatrix, vilken ntgiir en fyll- nadssnbstans i miijligen fiirut fiirefintligrt drusriin.

-

Yngre av sdviil kiser som kalkspnt te sig en mgngd ^sm&krartsldror, som

genomidra de fiirra.

..

Sammanfattning.

Bland bekanta svenska kisfyncligheter synas de av SUSDIUS i firre.

drag omiiiimnda frdn Grythyttefiiltet komma den har beslirirna ngrmast, ehuru denna saknar albitapliter. Airen i Grythyttefiiltet synas dock kiserns koncentrera sig till kvartsiga stelningsrester ur grtinstenen. Analoga f6relionister i utlandet iiro de av SUSDIUS citerade f r h Viilimaki i Finland

'

och Cobalt-distriktet i Ontario?

Ur teoretisk s p p u n k t iir denna lilla kisfyndighet ganska i n tres- sant. Alldeles tydligt har man att gara med en ur en griinsten ntdifferentierad kismassa vilken koncentrerat sig till en krartsig stelningsrest av griinstensmagman.

Vad kiserna betriiffar ha viil dessa tidigt skiljt iit sig ur gabbro- magman och associerat sig med den efter gabbron stelnande krart- siga magmaresten. Nycliet senare har denna biirjat kristalli$era f r l n randen och inbt. I randornrHdet visar gabbron en slirigt band- formig differentiation i smltt. Hiir har den Iilu\Gts i en plagio- lilasrili komponent ach e n magnesiajtirnrili sHdan, (biotitbanden).

Den lirartsiga stelningsresten har sannolikt haft nigot iiverskott pfi magnesia-jiirnoxidul, f r i n villret den tidigt velat frigtira sig, rilliet torde fiirklara cnmmingtonitiseringen s v gabbrons hornblhde i kvartsntskiljningens ntirhet. Denim process har sannolikt skett samtidigt med gabbrons omkristallisering, och synes diirrid den magnesia-jiirnoxidulrika amfibolkomponenten (cummingtoniten) ha iitbildats fiire den inera kalkhaltiga, vilken ofta omsluter den fiirra.

Innan kvartsmassan biirjat k-ristallisera, ha i densamma fiirefint-

I.G. F. F. Ed 35 p. 160.

* G. F. F. Bd 18 p:214.

3 Jonm. of Geology 1910. p. 271.

(11)

g j 43. H. 5.1 O M ES PISF~REI<OJIST UUSDEX TILL GROSSTES. 411

S v 2 apatitkristaller och enstaka biotitfjiill r a r i t ntbildnde. Sanno-

11,.

lil;t fiirst efter det livartsen i sin helhet stelnat hn kiserna btirjat bistallisera, darvid impregnerande den bandiga randzonen av gab- bran och i sainband dgrmed kloritiserande dess plagioklas, biotit ,,& i niigon i n l u iiven hornbliinde. Huvudmassan av Iiisernn an- slllta sig dock till livartsntstindringen sjalv. Denna har tydligen

$Ten hHllit nlgon kallirik rest, som kristalliserat efter Iriserna, $1- lande dessas drusmm. Annu senare ^2rgHngkvarts som genomsatter kalkspat och kiser.

1 den fiiltgeologiska besIi%vningen anfcirdes, hurusom man pii aruud av de lirartsiga utsfindringarnas geologiska upptradande

;iste draga i betankande, a'ti de under regionalmetamorfosen varit i magmatiskt tillstind. Den mikroskopiska understikningen be- styrlier denna iakttagelse sitillvida att kiserna visa pig vara para- venetislia mcd ett

SK

typiskt ldgtemperatnrsmineral som klorit. Om-

~ristallisRtionsgranuleringen

'

har trtiffat gabbron och i nlgon m i n

&yen Bvartsutsdndringarna, malmbildningen ^iir dock yngre.

-

Dennr goda term tagen fran Geijer (S. G. U:s publ. Ser. C. %o 75 p. 66 etc,)

/