• No results found

DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK

En kvalitativ studie om socialsekreterares tolkningar av föräldraskap i relation till det goda, det bristande och det ”tillräckligt bra”.

MARIELLE JANSSON JAQUELINE PETTERSSON

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grund

Högskolepoäng: 15hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete

Kurskod: SAA056

Handledare: Kitty Lassinantti

Termin: VT-2022

(2)

DET SOCIALA ARBETETS HANTVERK

Författare: Marielle Jansson och Jaqueline Pettersson Mälardalens universitet

Akademin för hälsa, vård och omsorg Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårterminen 2022

SAMMANFATTNING

Familj har historiskt sett konstruerats och framställts som mamma, pappa, barn, vilket har standardiserat en samhällsnorm om den ideala familjen. Det finns normer och

föreställningar om vad som är ett bra föräldraskap och vilka förmågor en förälder ska ha. En kärnuppgift för socialsekreterare i barnutredningar är att göra riskbedömningar och bedöma föräldraförmåga. En kartläggning från 2021 visade att det fanns brister i två tredjedelar av ärendena gällande barn. Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för socialsekreterares tolkningar av det goda, det bristande och det ”tillräckligt bra”

föräldraskapet i barnutredningar. För att besvara studiens frågeställningar har sex socialsekreterare fått ta del av en vinjett att resonera kring i enskilda intervjuer.

Datamaterialet har sedan analyserats i relation till tidigare forskning och med

socialkonstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visade att bedömningar av föräldraförmåga är ett komplext arbete. Deltagarna lyfter svårigheterna med att applicera begreppet ”tillräckligt bra” i praktiken. Det arbete som görs då föräldraförmåga bedöms kategoriseras som ett socialt hantverk. Resultatet belyste även en organisatorisk komplexitet som innebär att utredningar görs av socialsekreterare men fastställande om ingripande insatser beslutas av annan part baserat på socialsekreterarnas subjektiva utredningar.

Nyckelord: Föräldraskap, ”tillräckligt bra”, subjektiva bedömningar, handlingsutrymme, maktstrukturer, normalitet/avvikelse

(3)

THE CRAFT OF SOCIAL WORK

Authors: Marielle Jansson and Jaqueline Pettersson Mälardalen University

School of Health, Care and Welfare The Social Work Program

Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2022

ABSTRACT

Historically family has been constructed and presented as mother, father, child, which has standardized a societal norm as the ideal family. There are norms and perceptions of what constitutes good parenting and what abilities a good parent should have. A core task for social workers in child investigations is to make risk-assessments and assess parenting ability. A mapping from 2021 showed that there were shortcomings in two thirds of cases concerning children. The purpose of this study was to gain an in-depth understanding of social workers' interpretations of the good, the deficient and the "good enough" parenting in child investigations. To answer the questions of the study, six social workers were given a vignette to resonate about in individual interviews. The collected material was analyzed along with previous research and social constructivism as a theoretical perspective. The results showed that assessing parental abilities is a complex work. The participants highlight the difficulties of practically applying “good enough” in their work. Assessing parental abilities is categorized as a social craft. The results also highlighted an organizational complexity, as assessments are performed by social workers whereas decisions about interventions are decided by another part, however based on their subjective investigations.

Keywords: Parenting, good enough, subjective assessments, margin for discretion, power structures, normality/deviation

(4)

INNEHÅLL

1 INTRODUKTION ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Centrala begrepp... 2

1.2.1 ”Tillräckligt bra” ... 2

1.2.2 Förälder ... 2

1.2.3 Barn ... 2

1.2.4 Socialsekreterare ... 3

1.2.5 Barnperspektivet ... 3

2 BAKGRUND ... 3

2.1 Familj och utredning ... 3

2.2 ”Tillräckligt bra” föräldraskap ... 4

2.3 Lagstadgat ansvar ... 5

2.4 Barns behov i centrum ... 5

3 TIDIGARE FORSKNING ... 6

3.1 Föräldraskap ... 6

3.2 Subjektiva bedömningar ... 7

3.3 Sammanfattande reflektioner ... 10

4 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 10

4.1 Socialkonstruktivism ... 11

5 METOD ... 13

5.1 Metodval ... 13

5.2 Urval och genomförande... 14

5.2.1 Vinjett som metod ... 15

5.2.2 Intervju som metod... 15

5.3 Etik ... 16

5.4 Tillförlitlighet och äkthet ... 17

(5)

5.5 Databearbetning och analysmetod ... 18

6 RESULTAT OCH ANALYS... 19

6.1 Det är inte svart eller vitt ... 19

6.1.1 Föräldraskap ... 19

6.1.2 Det goda föräldraskapet... 20

6.1.3 När det brister ... 21

6.1.4 ”Tillräckligt bra” ... 21

6.1.5 Analys ... 23

6.2 Det sociala arbetets hantverk: En bedömningssport ... 25

6.2.1 Tolkningar av vinjetten ... 25

6.2.2 Barnet i utredningarna ... 27

6.2.3 Handlingsutrymme ... 28

6.2.4 Analys ... 29

7 DISKUSSION... 32

7.1 Resultatdiskussion ... 32

7.1.1 Hur förklarar socialsekreterare det goda, det bristande och det “tillräckligt bra” föräldraskapet? ... 32

7.1.2 Hur tolkar socialsekreterare föräldraförmåga? ... 33

7.1.3 Hur hanterar socialsekreterare handlingsutrymmet vid bedömning av föräldraförmåga? ... 33

7.2 Metoddiskussion ... 34

8 SLUTSATS OCH FORTSATT FORSKNING ... 35

REFERENSLISTA ... 36 BILAGA A - MISSIVBREV

BILAGA B - VINJETT

BILAGA C - INTERVJUGUIDE

(6)

1

1 INTRODUKTION

Den svenska barnskyddsverksamheten bedrivs utifrån ett familjeorienterat system där insatserna främst är inriktade på att ge stöd i hemmet och bevara familjer. En stor andel av landets budget investeras i barn och familj och resultatet av den svenska familjeorienterade modellen innebär att få barn vårdas utanför hemmet. I Sverige är det upp till varje kommun att organisera verksamheten kring barn och familj utifrån lagar och förordningar. En

lagstadgad process är anmälningsplikten som innebär att offentlig verksamhet har krav att anmäla misstankar om barn far eller riskerar att fara illa (Forkby m.fl., 2015). När det gäller processen om hur anmälningar hanteras skiljer det sig mellan kommuner (Socialstyrelsen, 2019). Det kan innebära att landets invånare riskerar att beslut och insatser kan variera beroende på inom vilken kommun hjälpen söks (Forkby m.fl., 2015).

I en kartläggning av Socialstyrelsen (2019) framkommer att 60 procent av orosanmälningar inte leder till vidare utredningar. Det innebär att utsatta barn kan falla mellan stolarna och inte får den hjälp de behöver. I en annan rapport från Socialstyrelsen (2021) konstateras att det dessutom fanns brister i två tredjedelar av ärendena gällande barnutredningar. Det är oroväckande eftersom utredningar som har brister kan leda till skada eller, i värsta fall, dödsfall för barn. Det innebär att det behövs fördjupade insikter i socialsekreterares förutsättningar och bedömningsverktyg när det kommer till att bedöma det goda, det bristande eller det “tillräckligt bra” föräldraskapet. Därmed är det av vikt att se på hur begreppet ”tillräckligt bra” används i praktiken. Huruvida fokus läggs på vad som är

“tillräckligt bra” föräldraskap eller om utredningarna snarare fokuserar på det som anses vara bristande med föräldraskapet (Taylor, m.fl. 2008).

I samhället finns en allmän konstruktion av föräldraskap, men det har även en individuell betydelse hos alla. Samtidigt har socialsekreterare sin individuella förståelse av föräldraskap.

Individens egna föreställningar påverkar bedömningar av föräldraförmåga och barns behov (Petersson, 2006) och kan därmed påverka utredningsprocessen och de beslut som

utredningarna leder till. Forskning visar att det finns begränsad kunskap om

socialsekreterares egen konstruktion av föräldraskap och hur den konstruktionen påverkar bedömningar i barnutredningar (Woodcock, 2003). Därmed finns relevans att inom socialt arbete studera hur uppfattningar kring föräldraskap påverkar bedömningar i

barnutredningar och huruvida “tillräckligt bra” är ett nog definierat begrepp att använda i beslutsunderlag eller om personliga värderingar får en avgörande roll.

(7)

2

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för̊ socialsekreterares tolkningar av vad som utgör det goda, det bristande och det ”tillräckligt bra” föräldraskapet. Att studera individuella föreställningar om föräldraförmåga genom en vinjett rörande en inkommen orosanmälan avser studien även belysa hur sociala och individuella konstruktioner av föräldraskap kan ha en inverkan på utredningsprocessen i ärenden som rör oro för barn.

Uppsatsen avser att besvara följande tre frågeställningar:

Hur förklarar socialsekreterare det goda, det bristande och det “tillräckligt bra”

föräldraskapet?

Hur tolkar socialsekreterare föräldraförmåga?

Hur hanterar socialsekreterare handlingsutrymmet vid bedömning av föräldraförmåga?

1.2 Centrala begrepp

Här presenteras för uppsatsen centrala begrepp och hur de ska förstås i detta arbetes sammanhang.

1.2.1 ”Tillräckligt bra”

“Good enough” eller “tillräckligt bra” är ett begrepp myntat av den brittiske barnläkaren och psykoanalytikern Donald Winnicott som kritiserade perfektionismen inom föräldraskapet.

Han ansåg att en förälder inte behöver vara perfekt utan, helt enkelt, tillräckligt bra (Choate

& Engström, 2014).

1.2.2 Förälder

Med förälder avses den som fött barn, den som är make/maka till denne, den som har adopterat eller på annat vis blivit utredd att vara det (Vårdguiden, 2018). Att vara förälder innebär att ansvara och försörja ett barn. Med förälder avses en vårdnadshavare som besitter den rättsliga vårdnaden om barnet enligt 1–2 §§ i 6 kap. Föräldrabalken (1949:381).

1.2.3 Barn

Enligt 2 § i 1 kap. Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) är barn; varje människa under 18 år, vilket är definitionen vi kommer förhålla oss till i denna studie när vi benämner barn.

(8)

3 1.2.4 Socialsekreterare

Socialsekreterare arbetar på en kommuns socialtjänst med utredningsarbete (Edvardsson &

Vahlne Westerhäll, 2021). Enligt 3a § i 3 kap. Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) ska de som utreder barn och unga inneha socionomexamen eller annan likvärdig examen.

1.2.5 Barnperspektivet

Barnperspektivet innebär att barn ska ses som kompetenta människor med rättigheter att komma till tals (Sveriges kommuner och regioner, 2018). Det är en kombination av det barnet berättar, dennes upplevelser och känslor samt de vuxnas tolkningar av barnets bästa utifrån situation och dennes utsagor (Ponnert & Rasmusson, 2018).

2 BAKGRUND

I detta avsnitt ges en sammanfattande redogörelse av fenomenet familj som social konstruktion samt socialsekreterares arbetsprocess i familjeutredningar, följt av en framställning av det “tillräckligt bra” föräldraskapet. Därefter presenteras de lagrum som anses relevanta för studien samt bedömningsverktyget Barns behov i centrum.

2.1 Familj och utredning

Familj har historiskt sett konstruerats och framställts som mamma, pappa, barn, vilket har standardiserat en samhällsnorm om den ideala familjen (Enell & Wilińska, 2021). Men att fortsätta framställa familj som sådan är föråldrat eftersom familj är mer än så. Varje familj har en unik konstruktion med egna regler och ett särpräglat förhållningssätt (Woodcock, 2003). Det är ett flytande begrepp eftersom konstruktionen av en familj förändras över tid (Finch, 2007). Det är mer än mamma, pappa, barn. Varje familj formar sin egen unika sammansättning. Att göra familj på sitt sätt kan dock resultera i att en familjemiljö är

dysfunktionell utifrån samhälleliga normer medan familjen anser det som sitt normala (Enell

& Wilińska, 2021).

En förälder förväntas vara lyhörd, tillgänglig, omhändertagande, engagerad och kärleksfull (Böök & Perälä-Littunen, 2008) samt sätta sina barns behov först (Eve m.fl., 2014). Utöver det förväntas en bra förälder även vara den som vill barnets bästa, den som ser sitt barns behov samt tillämpar konsekvent uppfostran som innebär att föräldern skapar rutiner och mönster för barnet (Böök & Perälä-Littunen, 2008; Eve m.fl., 2014). Det är inte en lätt uppgift och en annan aspekt i komplexiteten av att bli förälder är att det krävs en unik

förståelse för varje barn. Alla barn är unika individer liksom alla föräldrar blir unika i sin roll,

(9)

4

vilket skapar en unik relation. Därför behövs förståelse, intoning och anpassning av sitt barns individuella behov samt en flexibilitet hos föräldrar att kunna möta barnet under olika

stadier i dess uppväxt (Eve m.fl., 2014).

En kärnuppgift för socialsekreterare i barnutredningar är att göra riskbedömningar och bedöma föräldraförmåga (Eve m.fl., 2014). Att vara i fokus för en utredning som innebär att professionella gör en bedömning av någons föräldraförmåga kan ha en stor inverkan på en familj. Dessutom finns aspekten att de som blir föremål för utredning kan undanhålla information vilket kan påverka bedömningen (Wilkins, 2015). Därför är det viktigt för

socialsekreteraren att arbeta för att bygga hållbara relationer, skapa goda kontakter och få ett ömsesidigt förtroende. Först då finns goda förutsättningar att få fram relevant kunskap om vilka behov barnet har och även avgöra föräldrars omsorgsförmåga. Det är en del i en relationell aspekt som även innefattar att socialsekreteraren behöver vara tydlig, öppen, opartisk och empatisk. Det finns en formell aspekt vars syfte är att informera om

utredningen, hur den kommer gå till, hur det dokumenteras, om möten i utredningen och vilka andra som kommer kontaktas för information (Ponnert & Rasmusson, 2018). Höjer och Höjer (2019) poängterar att det behöver finnas en balans mellan de två aspekterna, för om socialsekreteraren använder en mer formell aspektfinns det en risk att glömma bort individen som är sårbar och i en besvärlig situation i livet.

Socialsekreterares arbete omfattar inte enskilda parter, utan både barn och vårdnadshavare behöver involveras i utredningarna (Andersson m.fl., 2011). Det behöver finnas en

medvetenhet om komplexiteten i arbetet då det kan förekomma skilda intressen hos barn och föräldrar i utredningar. Det kan medföra vissa svårigheter (Ponnert, 2018), eftersom

socialtjänstens arbete alltid ska grundas i ett barnperspektiv med barnets bästa i åtanke (Andersson m.fl., 2011). För att göra dessa bedömningar finns standardiserade verktyg som fokuserar på evidensbaserad praktik och empirisk forskning om barns behov,

föräldraförmåga och familje- och miljöfaktorer (Horwath, 2007). Syftet med

riskbedömningsverktygen är att minska risken för att familjerutreds i onödan. Det finns en ganska tydlig enighet om vad som idag anses vara riskfaktorer som kan leda till bristande omsorg, men det råder större oenigheter kring en familjs skyddsfaktorer (Wilkins, 2015).

2.2 ”Tillräckligt bra” föräldraskap

Det finns kunskaper om vad som är “bra” föräldraskap, det finns samtidig starka åsikter om vad som anses vara “dåligt” föräldraskap. Svårigheten är att hitta när föräldraskap faktiskt är

“tillräckligt bra” (Shields, 2016; Taylor m.fl., 2008). Sedan 1960-talet har begreppet “good enough” eller “tillräckligt bra” genomgått flera försök att definieras. Det finns ingen fastslagen definition av vad ett “tillräckligt bra” föräldraskap är, men begreppet kan

övergripande förklaras som att ett barn har rätt till en trygg fysisk och känslomässig omsorg (Killén, 2009). Detta är basbehov som alla barn behöver få tillgodosedda för att kunna utvecklas. Förhållandena för en trygg fysisk och känslomässig omsorg behöver inte vara perfekta utan enbart “tillräckligt bra” (Winnicott, 1964). Barnuppfostran skulle kunna vara

(10)

5

synonymt med utmaningar. Det är okej att göra fel och det är okej att göra misstag, men föräldraskapet kan ändå vara bra nog för en lyckad uppfostran av sitt barn. Gränsen för hur många fel och misstag en förälder kan göra är dock otydlig. Det finns en balansgång mellan föräldrars rättigheter att uppfostra sina barn på sitt sätt och statens skyldigheter att skydda dem. “Tillräckligt bra” är inte tänkt att användas för att rättfärdiga dåligt föräldraskap utan bör snarare ses som en möjlighet att synliggöra och stötta föräldrar som inte lever upp till de normativa förväntningarna (Choate & Engström, 2014; Sudland & Basberg Neumann, 2021).

Det innebär att professionella även behöver en förståelse för den unika familjen och hela dess kontext, utifrån familjens egen konstruktion och utifrån den miljö de interagerar i, för att kunna bedöma vad som utgör det “tillräckligt bra” föräldraskapet (Choate & Engström, 2014).

2.3 Lagstadgat ansvar

Enligt lag har en förälder skyldigheter enligt 1–2 §§ i 6 kap. av Föräldrabalken (SFS 1949:381) att ge barnet omvårdnad, tillsyn, trygghet samt en god fostran och utveckling utifrån dess ålder. Samhället har utifrån 1 § i 5 kap. av Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) ett ansvar att se till att barn får växa upp under trygga och goda förhållanden. Om föräldrarna inte tar det ansvar som krävs eller om en förälder utsätter sitt barn för fysisk eller psykisk misshandel eller på annat sätt brister i omsorgen ska samhället, enligt 2 § Lagen med

särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] (SFS 1990:52), gå in och ta det ansvaret. Om ett barn visar socialt nedbrytande eller skadligt beteende med risk för sin hälsa eller

utveckling har samhället enligt 3 § LVU ett ansvar att agera. Om något av rekvisiten i 2–3 §§

LVU uppfylls ska samhället enligt 1 § LVU ge vård utan samtycke.

Sedan 1 januari 2020 har barnets rättigheter förstärkts genom att Barnkonventionen blev svensk lag. Det innebär att domstolar, rättstillämpare och annan offentlig verksamhet måste se till barnets rättigheter och göra de delaktiga i utredningar och processer som rör dem.

Syftet är att synliggöra barnet och göra arbetet mer barnrättsbaserat (Regeringen, u.å.).

Barnkonventionen har 54 artiklar. Grundpelaren är barnets bästa. Fyra av artiklarna kallas grundprinciper som övriga artiklar utgår från. Principerna innebär att alla barn har lika värde och rättigheter. Ingen får diskrimineras, alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling, samt att delge sina åsikter och vara delaktiga i frågor som berör dem (Barnombudsmannen, 2021).

2.4 Barns behov i centrum

Barns behov i centrum (BBIC) är ett evidensbaserat bedömningsverktyg vars syfte är att skapa en struktur för att vägleda och underlätta arbetet med handläggning, genomförande och uppföljning i barn och ungdomsärenden. BBIC utgår från de lagar och regler

socialtjänsten behöver följa i sitt arbete med myndighetsutövning, exempelvis

(11)

6

socialtjänstlagen och barnkonventionen. Att arbeta utifrån BBIC har som syfte att göra processen tydlig, transparent och rättssäker (Socialstyrelsen, 2018a).

Arbetet med BBIC utgår från en triangel där de tre sidorna vägs samman i bedömningen.

Triangeln kan användas genom hela processen för att skapa en helhetssyn av barnets situation. Det görs genom att se på faktorer inom områdena: Barnets utveckling,

Föräldrarnas förmåga samt Familj och miljö och deras delområden. Detta för att identifiera riskfaktorer och signaler på om barn kan fara illa men även för att se huruvida det finns skyddsfaktorer som kan väga upp (Socialstyrelsen, 2018a).

3 TIDIGARE FORSKNING

För att hitta forskning gällande föräldraskap har Mälardalens universitetsbiblioteks söktjänst Primo använts. Genom resultaten av sökningarna hittades artiklar som vidare bidrog till inspiration kring alternativa sökord för att få en fördjupad kunskap om fältet. Sökord som användes var: bad parenting, good enough, good enough parent, bad enough parent, parenting competence, professional assessment parenting. I föreliggande studie har 15 expertgranskade artiklar som ansågs mest relevanta genomgått en djupare granskning samt tematiserats för att hitta likheter och skillnader i resultaten. Artiklarna som använts har varit både nationella och internationella samt relaterade till studiens syfte för att få en ökad kunskap inom fältet. Tematiseringen ledde fram till två kategorier, föräldraskap och subjektiva bedömningar som belyste utmaningar inom området.

3.1 Föräldraskap

I en kvalitativ analys av läsarbrev om föräldraskap till en finsk tidning (Böök & Perälä- Littunen, 2008) framkom att det finns en förväntan utifrån samhällsnormer att en förälder själv ska kunna ta hand om sitt barn och besitta de egenskaper som behövs för att klara det.

Även i en svensk studie baserad på en kvalitativ analys av 26 barnutredningar från 1998 där syftet var att hitta olikheter i beskrivningar och bedömningar framkom ett grundläggande ansvar som innefattar aspekter som en trygg, stabil och säker miljö samt en daglig omsorg, där den dagliga omsorgen har som syfte att forma barnet att klara sig själv i framtiden (Petersson, 2006). I en australiensisk diskursanalys om den moraliska rätten att fortplanta sig menade dock Hannan och Leland (2018) att familj innebar en maktasymmetri mellan förälder och barn eftersom det ansågs att föräldern besatt rätten att bestämma i relationen.

De förklarade även att barnet var i en sårbar situation som behövde förlita sig på att föräldern hade förmågan att kunna ge tillräcklig omsorg. Barnet var sårbart, för även om föräldern inte kunde erbjuda den omsorg som krävdes tenderade barnet att fästa sig vid sina föräldrar även om de inte var värda den kärleken. Föräldraskap innebar en kontroll där en

(12)

7

förälders ansvar var att vägleda barnet eftersom barnet inte besatt samma kunskaper om den sociala verklighetens alla utmaningar (Hannan & Leland, 2018). I en annan studie av Taylor m.fl. (2008) var det 70 deltagare som svarade på en enkät med vinjetter om faktorer som kan avgöra när ett föräldraskap brister. Där försökte de hitta gränsen för vad som ansågs

accepterat föräldraskap och menade att svårigheten låg i att hitta det som var “tillräckligt bra”. Choate och Engström (2014) forskade vidare i sin diskursanalys om svårigheten att definiera “tillräckligt bra” och bristande vägledning i användandet av en

bedömningsstandard som “tillräckligt bra”. Att det fanns en otydlig balans mellan en förälders rätt att uppfostra sitt barn utifrån sin förståelse och kunskap mot statens skyldigheter att skydda barnet utifrån lagrum och evidensbaserade riskfaktorer. Shields (2016) diskuterade det “tillräckligt bra” föräldraskapet i sin diskursanalys, om att det i diskurser betonades att rätten till ett barn var villkorad utifrån att barnens behov tillgodoses.

Det handlade inte enbart om en rättighet att skaffa barn utan det kom även med ansvar och skyldigheter.

3.2 Subjektiva bedömningar

I en brittisk studie av Woodcock (2003) genomfördes djupintervjuer med 15

socialsekreterare med syfte att utforska socialsekreterarnas konstruktion av föräldraskap och hur detta speglade deras handlingar i yrkesrollen. Resultatet visade att samtliga deltagare endast hänvisade till egna erfarenheter av uppfostran eller som förälder, helt utan

forskningsbaserade instrument i sina utredningar. Detta lyftes även i en norsk studie med sex fokusgrupper och sju djupintervjuer med 31 socialsekreterare, där syftet var att förstå hur de bedömde i ärenden med konflikter i hemmen och huruvida interventioner behövdes

(Sudland & Basberg Neumann, 2021). Resultatet av denna studie visade att den subjektiva inverkan från socialsekreterarna skapade en diffus linje som innebar en utmaning för socialsekreterarna vid bedömning av omsorgsbrist och bristande föräldraförmåga. På grund av den diffusa linjen var utredningsarbetet en utmanande uppgift eftersom det inte fanns någon generell definition i precisa termer för ett “tillräckligt bra” föräldraskap (Choate &

Engström, 2014). I en kvantitativ vinjettstudie med 70 respondenter framförde även Taylor m.fl., (2008) att det var en utmanande uppgift och försökte i den studien definiera ett “bra”

eller “tillräckligt bra” föräldraskap. Taylor m.fl. menade att termens komplexitet gjorde det

“tillräckligt bra” sårbart för tolkning och tvetydighet, vilket innebar att bedömningar lätt blev subjektiva. Som en konsekvens av den diffusa linjen och subjektiva bedömningar följde risken att socialsekreterare justerade gränsen för “tillräckligt bra”, och vilka bedömningar som gjordes kunde därmed variera från fall till fall. I en flermetodsstudie (Eve m.fl., 2014) där semistrukturerade intervjuer följdes av en skattning av föräldraskap deltog 19

professionella; fem socialsekreterare, fem psykologer, fem advokater och fyra domare. Syfte med denna studie var att undersöka hur åsikter kring bra föräldraskap skilde sig mellan de fyra olika professionerna. Resultatet visade att bedömningar av föräldraförmåga skilde sig mellan yrkesgrupperna. Resultatet visade även att bland de fem deltagande

socialsekreterarna gjorde de olika bedömningar utifrån samma utredning.

(13)

8

I en svensk studie om föreställningar, normer och värderingar hos tre socialsekreterare analyserades deras dagböcker om 15 ärenden (Björkhagen Turesson, 2019). Resultatet visade att socialsekreterare hade egna tankar och erfarenheter av vad som utgjorde bra eller dåligt föräldraskap, vilket gjorde begreppet “tillräckligt bra” diffust och svårdefinierat eftersom det fanns tolkningsutrymme. Det gjorde det svårt för socialsekreterare som behövde försöka avgöra om en förälder ansågs vara “tillräckligt bra” eller om barnet bedömdes vara i för stor risk. Att det var en diffus linje att förhålla sig till i barnutredningar (Choate & Engström, 2014; Sudland & Basberg Neumann, 2021). Det ledde till att utredningarna ofta handlade om att bedöma skada för barnet istället för att hjälpa och arbeta förebyggande (Taylor m.fl., 2008). Det var av betydelse för socialsekreterare att ta hänsyn till en familjs socioekonomiska faktorer, men fokus i utredningarna tenderade ändå att hamna på föräldrarnas personliga egenskaper och deras förmågor som förälder (Taylor m.fl., 2008; Woodcock, 2003). Flera studier visade att socialsekreterare ofta fokuserade på negativa egenskaper i uppfostran snarare än att de utforskade och såg till eventuella styrkor hos föräldrarna eller inom familjen (Björkhagen Turesson, 2019; Eve m.fl., 2014; Sudland & Basberg Neumann, 2021).

Woodcock (2003) menade att det har funnits begränsad forskning kring socialsekreterares egen konstruktion av föräldraskap och hur den konstruktionen har påverkat den subjektiva bedömningen i barnutredningar. I en kvalitativ studie från Australien intervjuade Wendt m.fl. (2011) 22 socialsekreterare med syfte att studera hur privatliv påverkade praktiken. Den mest uppenbara påverkan visade sig vara hur socialsekreteraren formats som person och var den befann sig i sitt liv. Även Wendt (2011) ansåg att det fortfarande behövdes mer

djupgående forskning kring hur detta faktiskt har påverkat utredningsarbetet.

Resultatet från en irländsk flermetodsstudie baserad på 390 enkäter och 85 deltagare i tio fokusgrupper (Horwath, 2007) visade att socialsekreterare kommer att förstå information på olika sätt och även ha olika uppfattningar om vad som är viktigt. Personliga egenskaper och erfarenheter kommer påverka hur de ser, förstår och reagerar i olika situationer. Även socialsekreterare är endast människor där privata händelser kan vara med och påverka i arbetet (Wendt m.fl., 2011). Petersson (2006) förklarade att socialsekreterare utgår från att kombinera egna värderingar, subjektiva kunskaper om teorier samt den personliga

tolkningen av den normativa synen på familjen och barndomen i sina utredningar.

I Björkhagen Turessons (2019) studie visade resultatet att socialsekreterarna omdefinierade familjernas önskningar och behov utifrån sin egen förståelse av situationen, vilket gjorde att familjerna förlorade kontrollen över sina egna liv. Resultatet visade att socialsekreterarna hade goda avsikter men att även välvilja och de bästa avsikterna kunde omvandlas till ett maktmissbruk. Petersson (2006) menade även i sin studie att det var ett problem eftersom socialsekreterarnas subjektiva tolkningar konstruerade deras unika uppfattning om barns behov och föräldrars förmåga utifrån den information de fått i varje unik utredning. Det är en konsekvens av att alla bedömningar sker i en kontext där beslut skiftar från fall till fall

(Choate & Engström, 2014). I och med att det skiljde sig i bedömningarna fanns risken att barn kunde falla mellan stolarna (Taylor m.fl., 2008).

(14)

9

Det framkom i Horwaths (2007) resultat att det fanns ett behov av att använda sin moral tillsammans med standardiserade manualer. På så sätt kombinerades både kunskap om brister med den egna tolkningen av den unika situationen; att både hjärna och hjärta användes i bedömningen. För det finns inte någon manual eller metod som kan ge exakta svar när det kommer till att identifiera barns individuella behov. I både Horwath samt Sudland och Basberg Neumanns (2021) studier visade resultaten att bedömningar i

barnutredningar därmed behövde ske med en komplex blandning av professionella verktyg och personliga kunskaper och erfarenheter. Vidare bekräftade deltagarna i Horwaths studie att en intuition om att något var fel inte var tillräckligt att gå på utan det behövdes

kompletterande verktyg för att göra bedömningarna. I en brittisk kvalitativ studie av Wilkins (2015) med 18 deltagare som fick tolka fyra vinjetter följt av individuella semistrukturerade intervjuer förtydligades att införandet av de byråkratiskt standardiserade verktygen var bra som kompletterande hjälpmedel, men att det fanns en oklar balans i professionellt

handlingsutrymme och manualbundenhet. Även Horwath (2007) menade att magkänsla och evidens behövde kombineras för att få en helhetskänsla.

Det var viktigt att förstå hur personliga faktorer kunde påverka i utredningarna (Wendt m.fl., 2011). Eftersom utredningarna kring föräldraskapet var det underlag som används för beslut i ärenden gällande barns rättigheter menade Wendt m.fl. att det blev tvivelaktigt att basera dem på socialsekreterarnas tyckande och tänkande. Detta skulle innebära att viktiga beslut baserades på subjektiva bedömningar som riskerade att inte fånga upp eller fokusera på relevanta områden av föräldraförmågan, vilket i sin tur hade en inverkan på rättssäkerheten (Eve m.fl., 2014). Samtidigt visade studien av Taylor m.fl. (2008) att socialsekreterares individuella kunskaper och erfarenheter var viktiga bidrag i bedömningar av

föräldraförmåga. Även Wilkins (2015) resonerade kring behovet av att ge socialsekreterarna mer frihet att använda sin yrkeskompetens.

I en australiensisk studie om faktorer som underlättade i barncentrerade bedömningar och beslutsfattande deltog 200 socialsekreterare i fyra fokusgrupper (Bastian m.fl., 2022).

Resultatet visade att socialsekreterare använde sig av både livs- och yrkeserfarenheter i sin professionella roll, då de använde sig av erfarenhet av att själva vara förälder tillsammans med sin yrkeskompetens. De menade på att personliga erfarenheter kompletterade det professionella omdömet. Det gick inte att förtydliga i vilken utsträckning det bidrog, utan snarare att det skedde i ett dynamiskt samspel. Överlag är utredningsarbete ett komplext arbete och det finns aldrig några garantier för att bedömningar alltid blir rätt (Wilkins, 2015).

Syftet med den “tillräckligt bra” föräldern kan endast fullgöras om myndigheter stöttar föräldrars ansträngningar när de kanske inte fyller alla delar av ett gott föräldraskap (Eve m.fl., 2014).

Bastian m.fl. (2022) belyste i sin studie vikten av att ha ett barncentrerat perspektiv och att skapa relationer i sina bedömningar. De menade att det var avgörande att förstå barnets unika sårbarheter och styrkor, att skapa relationer med barnet och att förstå dem som individer. Det menade de skulle underlätta att fatta välgrundade beslut om och för barnet.

Sammanfattningsvis visade resultatet att det var avgörande i besluten att få kunskaper om barnets utveckling, traumateori, relationsbaserad praktik samt förståelse för barns

(15)

10

rättigheter. I en finsk studie där 30 intervjuer genomfördes med socialsekreterare (Korpinen

& Pösö, 2021) lyfte de vikten av relationer och att se barn och föräldrar som kompetenta beslutsfattare. Resultatet visade att socialsekreterarna förespråkade ett samarbete med familjer och barn. De såg dock en risk i att barn och familjer i utsatta situationer kunde sakna tillräcklig kunskap för att kunna bidra med ett kompetent beslut. För att få kunskapen till att kunna bidra, menade socialsekreterarna att barn och föräldrar behövde få mer tid till

samarbete och på så sätt få tillgång till den information som behövdes för att ta egna beslut om sin tillvaro.

3.3 Sammanfattande reflektioner

Tidigare forskning visar att det finns en övergripande gemensam förståelse för föräldraskapets innebörd, samtidigt som det även visar på individuella tolkningar av föräldraskap. Att föräldraskap är utmanande och specifikt eftersom det består av unika och dynamiska relationer som innebär att alla familjer gör familj olika. Det framkommer att en förälder har skyldigheter och ansvar att ta hand om sitt barn utifrån det specifika barnets behov. Hur föräldraskapet görs är individuellt och bygger på relationer i familjen. När det gäller relationer i familjen och behov hos barn kan det innebära unika utmaningar. En förälder kan vara “tillräckligt bra” för ett barn, men utifrån barns specifika behov kan det även innebära att föräldern saknar egenskaper att vara “tillräckligt bra” för ett annat. Det subjektiva i konstruktioner av familj, förälder och föräldraförmåga skiljer sig och skapar en otydlig ram, vilket gör det svårbedömt vad som kan anses vara det goda, det bristande eller det “tillräckligt bra” föräldraskapet. Dessutom visar forskning på att även socialsekreterare har sin egen konstruktion av fenomenet. Det ger utrymme för att tolkningar och fokus i utredningar kan bli subjektiva och att det är problematiskt att fatta beslut på subjektiva underlag. Därmed är den tidigare forskningen av relevans för vår studie då de belyser det ämne vi ämnar studera samt bidrar till en grund för vidare diskussioner kring vårt resultat.

4 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

Det teoretiska perspektivet socialkonstruktivismen grundas i tankar om att mänskliga instinkter tillsammans med språkliga konstruktioner samspelar för att skapa en individs verklighet (Payne, 2015; Teater, 2020). Payne (2015) förklarar att det kan råda

meningsskiljaktigheter kring uppdelningar mellan perspektiv som socialkonstruktivism, konstruktivism och socialkonstruktionism eftersom de uppfattas som besläktade med varandra, då perspektivens fokus är på hur människor konstruerar och rekonstruerar verkligheten. I detta arbete kommer vi utgå från det teoretiska perspektivet

socialkonstruktivism. Först presenteras en överskådlig beskrivning av perspektivet i relation

(16)

11

till Michel Foucaults (1980) tankar om makt, normalitet och avvikelse. Därefter leds presentationen in på hur föräldraskap och familj kan förstås som social konstruktion samt slutligen hur socialt arbete som organisation kan förstås utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

4.1 Socialkonstruktivism

Det socialkonstruktivistiska perspektivet grundas i tankar om att alla individer kommer ha olika upplevelser och därmed få olika erfarenheter av den verklighet vi lever i och att

“verkligheten” tenderar att bli som varje individ tolkar den. Det innebär att företeelser

kommer förklaras utifrån det vi redan tror att vi vet och även se och uppleva händelser som vi förväntar oss. Vi är socialt interagerande aktörer som kommunicerar vår individuella

verklighet med varandra och i interaktionen tolkas och sammanfogas våra subjektiva verkligheter till gemensamma sanningar (Mattsson, 2015). Genom våra interaktioner påverkar och påverkas vi, vilket göra att den sociala verkligheten är i en konstant process av konstruktion och rekonstruktion där vår kunskap och våra handlingar skapas och

upprätthålls utifrån vår sociala kontext (Lindqvist, 2013).

Genom att människor utforskar och utvecklas innebär det att vår uppfattning om verkligheten kommer skifta i tid och rum (Lindqvist, 2013; Mattsson, 2015). Människor hittar eller upptäcker inte ny kunskap utan konstruerar eller skapar snarare den genom observationer och tolkningar (Teater, 2020). Den kunskap som produceras skapar ramar för hur vi kan tolka, tänka och förstå verkligheten. All kunskap är subjektivt konstruerad och kan därmed aldrig bli objektiv. Skapandet av kunskap är förenat med makt, att kunskaper i samhället kommer återspegla en bild av maktens intressen. Kunskap är inte enbart en

konstruktion utan behöver även förstås i relation till vem som har producerat den (Mattsson, 2015). Det kan återkopplas till Foucaults (1980) idé om makt, normalitet och avvikelser. Att kunskap speglar makt genom att representera tankesätt hos grupper som är dominerande i samhället. På grund av sitt inflytande har dessa grupper företräde i att definiera hur världen bör förstås. Utifrån den kritiken menas att kunskap aldrig kan vara fri från maktrelationer.

Därmed innebär det att den sociala verklighetens strukturer, inramningar i kategorier och grupper kan förstås som maktstrukturer. De är indelningar som finns där för att vi

upprätthåller dem i samhället. Foucault menar att produktionen av kunskap är av betydelse för att förstå konstruktionen “normalt” och vad som avviker från den. Att vi, genom

lagstiftning, organisationer och på individnivå, upprätthåller de konstruktioner inflytelserika grupper konstruerat som det normala (Foucault, 1980). Det socialkonstruktivistiska

perspektivet uppmanar ändå att andra grupper kan påverka och utmana maktstrukturer och den allmänt accepterade sanningen (Mattsson, 2015).

Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv anses att varje persons livserfarenhet är

värdefull, då varje individ kan uppleva samma tillfällen väldigt olika (Teater, 2020). Detta då det finns kulturella värderingar och uppfattningar som kan komma att innebära variationer i hur vi förstår och tolkar verkligheten (Lindqvist, 2013). Inom perspektivet påstås att en

(17)

12

människas personlighet, tankar och känslor har konstruerats. Att sociala interaktioner och en kommunicerad verklighet om normer och förväntningar skapar undermedvetna självbilder och identitetskonstruktioner av vem någon är eller kan vara (Larsson, 2014).

Föräldraskap och familj är sociala konstruktioner som vi har skapat genom vår

kommunikation och som har tilldelats en objektiv förståelse. Att, när två personer får ett barn innebär det att de två vuxna blir föräldrar och tillsammans med barnet skapar de en familj. Det är en konstruktion som har skapats genom vår gemensamma förståelse för begreppets tolkning. Däremot är den konstruerade verkligheten inte konstant, det sker i en process som ständigt konstruerar, rekonstruerar eller upprätthåller verkligheten i sociala situationer (Harste & Mortensen, 2007). Socialkonstruktivistiska teoretiker menar att vi påverkar och påverkas av varandra, vilket bygger upp enskilda och gemensamma tolkningar av verkligheten som därmed kommer uppfattas som sanningar. Samtidigt gör våra enskilda tolkningar av sanningen att vi ändå förstår verkligheten olika och som därmed blir vad vi själva gör den till (Teater, 2020).

Tillvaron kan förstås utifrån ett historiskt och kulturellt sammanhang som menar att

värderingar, både sociala och kulturella, skiftar med tiden. Detta innebär att den kunskap vi besitter också kommer variera utifrån rådande kulturella uppfattningar som accepterats som gemensamma sanningar just då (Lindqvist, 2013). Exempelvis var det accepterat för en förälder i Sverige att aga sitt barn fram till slutet av 1970-talet (Unicef, 2018), vilket idag anses vara helt oacceptabelt.

Det kan förklaras som att det finns normer i samhället där det förekommer tolkningar om konstruktionen av en familj, hur de som kategoriseras som familj bör leva och vilka

skyldigheter medlemmarna har gentemot varandra. Det skapar utmaningar för de människor som inte kan uppnå den framställda ideala bilden av en familj. När en förälder inte passar in i denna norm eller kan följa normativa konstruktioner om idealt föräldraskap anses det som en avvikelse (Enell & Wilińska, 2021).

En positiv tanke utifrån socialkonstruktivismen är att saker förändras. Det som konstrueras är inte enbart rekonstruktion av rådande normer och strukturer. Det finns alltid möjlighet att omdefiniera och utveckla förståelsen för den sociala verkligheten (Harste & Mortensen, 2007). Därmed är teorins idéer relevanta för socialt arbete eftersom sociala omständigheter och andra sociala konstruktioner kan förändras. Det går inte att förvänta sig att det sociala arbetet ständigt kommer att ske efter nuvarande ramar och på ett bestämt sätt hela tiden.

Även socialt arbete förändras utifrån samhällets rådande konstruktioner samt tillämpas av klient och praktiker med grund i tolkningar av den (Payne, 2015). Utifrån de rådande gemensamma föreställningarna om vad som utgör ett normalt eller avvikande föräldraskap innebär det därmed att socialsekreteraren behöver arbeta för att hjälpa familjer att förstå vad som förväntas av dem i sitt föräldraskap i dagsläget (Björkhagen Turesson, 2019).

(18)

13

5 METOD

Metod är ett samlingsbegrepp för de verktyg som har använts för att kunna besvara forskningsfrågorna och nå studiens resultat (Svensson & Ahrne, 2015). I metodavsnittet redovisas hur studiens data har samlats in och analyserats, samt motiv och argument som funnits för de val av tillvägagångssätt som gjorts genom forskningsprocessen, vilken började redan vid syfte och problemformulering. Nedan följer en redogörelse för de metodval som gjorts samt en utförlig genomgång av studiens urval och genomförande. Vi tar även upp vikten av ett etiskt förhållningssätt samt en beskrivning av hur studien kan uppnå tillförlitlighet och äkthet. Avsnittet avslutas med en beskrivning av hur materialet har bearbetats och analyserats.

5.1 Metodval

Det finns olika ansatser och metoder för att samla in data. Utifrån studiens syfte att få en förståelse för socialsekreterares tolkningar av föräldraförmåga kopplat till det goda, det bristande eller det ”tillräckligt bra” har en kvalitativ ansats använts. En sådan ansats ger möjlighet att få en inblick i människans och dennes interaktioner i samhället, samt få nyanserade perspektiv på rådande normer och värderingar utifrån deltagarens livsvärld (Ahrne & Svensson, 2015). Ett kvalitativt synsätt har, som utgångspunkt i en hermeneutisk- fenomenologisk tradition, fokus på att förstå hur individer konstruerar sin verklighet utifrån upplevelser, kunskaper och erfarenheter (Backman, 2016; Bryman, 2018). Det innebär en önskan om att förstå och tolka människan och mänskliga fenomen utifrån deras unika konstruktion av den sociala verkligheten (Alvesson & Sköldberg, 2017; Backman, 2016;

Bryman, 2018). Genom att använda oss av kvalitativa metoder skapas utrymme för

socialsekreteraren att fritt berätta och belysa det den anser vara viktigt i bedömningar av ett

“tillräckligt bra” föräldraskap. Deras individuella skildringar om ämnet kan därmed ge en förståelse för och fördjupad insikt i hur de gör sina bedömningar. Genom att vi förstår deras bedömningar utifrån deras perspektiv kan det framställa den fördjupade förståelsen.

Kunskap från tidigare forskning, studiens valda teoretiska utgångspunkt samt insamlade empiri utgör den kunskap som ligger till grund för denna studie. Studien har bearbetats genom en abduktiv process. Den är applicerbar i vår studie då vi söker en djupare förståelse för fenomenet (Kvale & Brinkmann, 2014). En abduktiv process innebär att enskilda fall ställs i kontrast till existerande mönster. Utifrån tidigare forskning har vi haft en förförståelse för området innan vi gick till fältet. Därefter har vi pendlat mellan tidigare kunskap och ny empiri med syfte att vilja tillföra en djupare förståelse för den existerande konstruktionen av föräldraskap (Alvesson & Sköldberg, 2017).

(19)

14

5.2 Urval och genomförande

Det är forskningsfrågan i studien som ska vara avgörande när det kommer till urval av deltagare (Bryman, 2018; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Den här studien ämnade se på socialsekreterares tolkningar av det goda, det bristande eller det “tillräckligt bra”

föräldraskapet. Därmed var det ett riktat urval av målgrupp. Samtidigt efterfrågades

socialsekreterare med specifika kriterier för att kunna ge relevanta svar för att kunna besvara studiens syfte (Bryman, 2018). Kriterierna som eftersöktes var att socialsekreterarna skulle ha erfarenhet av barnutredningar samt att de utreder eller har utrett barn och familj under det senaste året. Även ett tvåstegsurval har använts då studiens utgångspunkt först riktades mot socialtjänsten, följt av socialsekreterare inom det specifika området barn och familj (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015).

Eftersom kvalitativa studier vill få en djupare förståelse för individuella livsvärldar och tolkningar av fenomen kommer intervjuer alltid att kunna tillföra nya perspektiv (Kvale &

Brinkmann, 2014), eftersom varje ny intervju innebär nya skildringar. Därmed kan det vara svårt att bestämma storleken på urvalet när det gäller kvalitativ empiri. Däremot menar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) att, vid ungefär sex enskilda intervjuer skulle ett relativt oberoende material kunna urskiljas från individuella berättelser. Studiens urval har inte haft som syfte att vara representativt på en generaliserande nivå, utan istället har syftet varit att uppnå det som benämns som empirisk mättnad. En sådan mättnad uppkommer när svarsmönster återkommer och ytterligare intervjuer inte förväntas tillföra ny kunskap (Bryman, 2018; Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I denna studie genomfördes sex intervjuer med socialsekreterare från fyra kommuner. En mindre, två mellanstora samt en stor kommun.

För att få tag på socialsekreterare kontaktades 15 kommuner i Mellansverige via mejl för att först nå fram till enhetschefer eller gruppledare. Där informerades de om studiens syfte och vilka vi önskade komma i kontakt med och de ombads att vidarebefordra vårt missivbrev (Bilaga A) till rätt målgrupp. Ytterligare försök gjordes genom att publicera ett inlägg på Facebook i en grupp för Socionomer med ca 20 000 medlemmar. Alla som är medlemmar i denna grupp är dock inte yrkesverksamma. En kommun kontaktades via telefonsamtal vilket ledde till mailkontakt med enhetschef. Därefter fick intresserade socialsekreterare själva ta kontakt med oss för att bestämma tid och plats för deltagande.

Sammantaget fick vi kontakt med tio socialsekreterare, men fyra valde att avstå deltagande.

De sex deltagarna i studien tilldelades fingerade namn: Alice, Maja, Vera, Alma, Selma och Elsa. Deras ålder var mellan 27 och 54 år. Samtliga var utbildade socionomer och hade arbetet med barnutredningar det senaste året. För att känna sig bekväma fick deltagarna möjlighet att själva avgöra hur och var intervjun skulle genomföras (Bryman, 2018).

Valmöjligheterna bestod av antingen digitalt videosamtal eller fysiskt möte. Samtliga valde att genomföra sin intervju via den digitala mötesplattformen Microsoft Teams. I studien har både vinjett och intervjuer använts som metoder för att samla in kvalitativ data. Det skedde genom att en vinjett (Bilaga B) och en intervjuguide (Bilaga C) skapades. Upplägget vid genomförande var inledande generella frågor gällande bakgrund och erfarenheter, följt av

(20)

15

frågor kring vinjetten och avslutningsvis var planen att lämna det öppet för deltagarna att själva välja om de hade något mer att berätta.

5.2.1 Vinjett som metod

Vinjett är en beskrivning av ett verklighetstroget scenario eller moraliskt dilemma som deltagarna får göra en bedömning av. I föreliggande studie antas det kunna ge fördjupade kunskaper om socialsekreterarnas tolkning av begreppet “tillräckligt bra” och huruvida det finns dimensioner i tolkningarna. Därmed är vinjett en passande metod när det kommer till att se på likheter och skillnader i tolkningar av samma scenario. Det finns olika sätt att utforma vinjetter. Det går att byta ut aspekter i vinjetterna för att studera skillnader, men i den här studien är inte syftet att jämföra aspekter, utan att se hur socialsekreterarna gör tolkningar av föräldraförmåga utifrån samma fall (Kullberg & Brunnberg, 2007). Studiens utgångspunkt var att vinjetten skulle skildra en familj där det inkom en orosanmälan från skolan på grund av förändrat beteende hos barnet. Varken föräldrar eller barn har

specificerats med kön utan de har medvetet lämnats neutrala, eftersom studiens syfte var att få en djupare insikt i hur de tolkar föräldraförmåga.

Vinjetten utformades som en fiktiv skildring med realistiska och verklighetstrogna aspekter om risk- och skyddsfaktorer som finns beskrivna i Socialstyrelsens (2018b) Metodstöd för BBIC. Detta för att innehållet i studien skulle upplevas trovärdigt. Innehållet var även tänkt att kontextualisera studiens frågeställningar. Vinjetten utformades så att socialsekreterarna gavs möjligheten att göra en professionell bedömning och förklara sitt agerande för att ge oss en förståelse i deras handlande (Kullberg & Brunnberg, 2007). För att kontrollera innehållets trovärdighet granskades vinjetten av en verksamhetsledare inom socialt arbete med barn- och familj från en kommun som inte deltar i studien. Argument för att använda vinjett som metod var att studien då kunde ge en fördjupad förståelse för subjektiva tolkningar utifrån samma fall. Vinjetten kombinerades med en kvalitativ intervju för att få en djupare förståelse för hur och varför deltagarna gjorde sina tolkningar.

5.2.2 Intervju som metod

I kombination med vinjett användes intervju för att erhålla en fördjupad insikt i, och förståelse för, de bedömningar socialsekreterarna gjorde utifrån vinjetten. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebar att en intervjuguide utformades som stöd för intervjuerna.

Temaområden skapades utifrån vår förförståelse och baserades på den tidigare forskning som varit i fokus för denna studie. Intervjuguidens teman strukturerades med förslag på öppna frågor kopplade till studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018).

Genom intervju sker studien i direkt samspel med deltagaren. Metoden kan bidra med flexibilitet som ger utrymme för deltagaren att berätta om sina subjektiva upplevelser.

Metoden ger även möjlighet att förändra frågornas form, i vilken ordning de ställs och att ställa oförberedda följdfrågor som ger en möjlighet till fördjupade svar (Kvale & Brinkmann, 2014). På så sätt är det möjligt att fånga upp deltagarnas subjektiva förståelse och tolkning av

(21)

16

frågorna samt, genom direkt respondentvalidering, säkerställa att frågorna som ställs inte missuppfattas samt att de tolkas och besvaras utifrån syftets utgångspunkt (Bryman, 2018).

Varje intervju började med att författarna presenterade sig själva och hur upplägget för intervjun skulle komma att se ut. Båda författarna medverkade vid samtliga intervjuer, den ena ledde samtalet medan den andra var observatör. Intervjupersonerna informerades om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst var fria att avbryta sitt deltagande, att de själva får avgöra vilka frågor de vill svara på, att det de delger endast kommer användas till studiens syfte samt att materialet kommer att raderas efter avslutad studie. Innan intervjun sedan startade upprepades frågan om samtycke till deltagande och samtycke till video- och ljudupptagning efterfrågades, vilket alla samtyckte till.

Inspelning startades och samtalsledaren påbörjade intervjun med några bakgrundsfrågor om ålder, civilstatus och familjesituation för att skapa en kontakt och få en känsla av vem

personen är (Bryman, 2018). Därefter följde frågor kring deras professionella roll och arbetsplatsens arbetsstruktur. Detta för att få en uppfattning om vilka deras utgångspunkter för bedömningar var när det gäller erfarenhet, arbetsbelastning, teorier, metoder eller andra strukturerade arbetssätt. Sedan gavs deltagaren tid att läsa vinjetten i lugn och ro för att sedan fortsätta med frågor kopplade till den. Hur de tolkar informationen i vinjetten, hur de tänker kring föräldraskapet i den samt hur en eventuell utredningsprocess skulle kunna se ut.

Därefter följde frågor där de själva fick berätta om sin individuella förståelse av föräldraskap, vad de ansåg att gott föräldraskap är och vad de ansåg vara omsorgsbrist. Vidare fick de ge sin förståelse av begreppet “tillräckligt bra” och sedan koppla det till, dels vinjetten, dels även föräldraförmåga samt huruvida det används inom verksamheten. Därefter följde frågor om hur barnet beaktas i utredningar kopplat till barnperspektivet. Slutligen ställdes en

avslutande fråga om de själva ville berätta något de själva anser hör till ämnet. Kvale och Brinkmann (2014) förklarar att det ger deltagaren möjlighet att spontant reflektera och resonera kring tankar och funderingar som kan ha framkommit under intervjun.

Avslutningsvis informerades deltagarna om att intervjun kommer transkriberas. Materialet mejlades sedan till vederbörande för att ge dem valmöjligheten att godkänna att materialet används.

5.3 Etik

När det kommer till samhällsvetenskaplig forskning bör det leda till mänskliga och vetenskapliga intressen, alltså att det ska leda till någon form av ökad förståelse för den sociala verkligheten. Samtidigt finns där en etisk aspekt i att det är individer i samhället som studeras. Därmed behövs en medvetenhet och en insikt i att det kan påverka deltagaren och det krävs en ständig reflektion kring samhällsnytta kontra personens integritet (Kvale &

Brinkmann, 2014). Individer som studeras kan uppleva det som en utsatt situation, att lämna en historia för någon annan att tolka. Eftersom författarna ska tolka respondenternas utsagor finns en risk att deras sanning plockas ur sin kontext och omdefinieras (Svensson & Ahrne, 2015). Med utgångspunkt i det har vi haft en genuin vilja att förstå socialsekreterarnas

(22)

17

berättelse och inte övertolkat citat för att passa en annan kontext. Vi har strävat efter att genomgående ha en medvetenhet kring etiska frågor genom processens alla delar och

överväganden, vilket Kvale och Brinkmann (2014) menar har en moralisk betydelse. Även en blankett, i samråd med handledare, fylldes i för självskattande etikgranskning. Överlag visade den att det inte finns något större etiskt dilemma att ta ställning till i denna studie. Det som framkom i ifyllandet av blanketten var att vi markerade tveksamt om huruvida

personliga personuppgifter kommer att behandlas i projektet. Anledningen till valet tveksamt var att vi inte kunde veta huruvida de kunde komma in och prata om uppgifter som skulle kunna vara identifierbara, såsom kommun, arbetsplats eller enskilda ärenden. Bryman (2018) menar att även om materialet avidentifieras och hanteras aktsamt så kan full

anonymitet inte utlovas. Det är heller inte möjligt att utlova anonymitet i studien eftersom vi som författare vet vilka deltagarna är. Vi har detta i åtanke när exempelvis citat eller annat resultat övervägs att tas med i studien. Detta för att information eller citat skulle kunna härledas tillbaka till socialsekreteraren om inte försiktighet beaktades. Intervjuerna formades genom medvetna frågor och val med syfte att spegla deltagarnas professionella syn och undvika att inkräkta i deras privata liv, då syftet är att se deras yrkesmässiga bedömningar och inte studera deras privata åsikter. Samtidigt är studiens intervjuguide utformad med öppna frågor, vilket gör att de själva styr samtalet, därmed kan vi inte påverka huruvida de tar upp privata åsikter ändå. I intervjuerna beaktades ytterligare etiska aspekter genom att visa deltagarna empati, förståelse samt medmänsklighet till deras utsagor (Öberg, 2015).

Genom studiens process har de fyra etiska forskningsprinciperna; informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet, kontinuerligt reflekterats över och beaktats. Informationskravet beaktades genom att deltagarna informerades om studiens syfte och moment. Som en del i informations- och samtyckeskravet informerades det även om att medverkan var frivillig genom hela studien, med valfrihet att avsluta sitt deltagande närhelst om så önskades. Konfidentialitetskravet beaktades genom att personuppgifter behandlades konfidentiellt, att deltagarnas namn, arbetsplats och kommun avidentifierades i examensarbetet samt att data och personuppgifter förvarats aktsamt. Nyttjandekravet

beaktades genom att de uppgifter som lämnas i intervjuer endast används för studiens syfte (Bryman, 2018).

5.4 Tillförlitlighet och äkthet

Det främsta fokuset för kvalitativ forskning är inte att mäta företeelser, utan att få en djupare förståelse för den subjektiva verkligheten. Därmed kan kvalitativa forskningsresultat inte granskas utifrån samma mätbara begrepp som validitet och reliabilitet för att bedöma giltiga resultat. Inom den kvalitativa traditionen har istället andra tolkningar av begreppen

formulerats eftersom fokus inte handlar om mätbara resultat. För att bedöma kvaliteten på kvalitativa studier används istället begrepp som tillförlitlighet och äkthet (Bryman, 2018).

(23)

18

För att bedöma tillförlitligheten i kvalitativa studier kan fyra kriterier användas: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och bekräfta. Ett resultats trovärdighet handlar om att en studie genomförs enligt de forskningsetiska principerna samt att resultatet får återkoppling från studiens deltagare som säkerställer att det rapporterade utfallet är korrekt utifrån det som sagts (Bryman, 2018). För att nå ett trovärdigt resultat i denna studie har vi följt de forskningsetiska principerna samt att studiens deltagare fått läsa och godkänna det transkriberade materialet från sin intervju samt att deltagarna även får ta del av det färdiga resultatet. Ett andra kriterium för en studies tillförlitlighet är överförbarhet som handlar om en noggrann och transparent beskrivning av studieprocessens resonemang och metodval (Svensson & Ahrne, 2015). Bryman (2018) förklarar vidare att det handlar om huruvida resultatet kan vara giltigt i andra sammanhang utöver de som presenterats i

studien. Urvalet i föreliggande studie har varit begränsat, men syftet med en kvalitativ studie är heller inte att generera generaliserande statistik, utan vill visa en fördjupad bild av det studerade fenomenet. Vidare krävs en kritisk granskning av processens val av metoder och genomföranden för att läsaren ska kunna ta ställning till studiens pålitlighet. Slutligen handlar tillförlitlighetens sista kriterium, en möjlighet att styrka och bekräfta, också om granskning. Det handlar om en objektivitet att kunna bortse från författarnas egna åsikter och värderingar för att undvika godtycklighet och påverkan i de tolkningar som utgör studiens resultat och slutsatser (Bryman, 2018).

Äkthet i en studie handlar om att visa upp en autentisk bild av den studerade verkligheten, att studiens empiri ska ge en någorlunda objektiv framställning av den. Att det ska bidra till en ökad förståelse för det studerade fenomenet och upplevelsen av det. Vidare bidrar en studie till äkthet om resultaten i studien kan medföra att deltagarna kan förändra eller påverka fenomenet (Bryman, 2018).

5.5 Databearbetning och analysmetod

För att kunna analysera den data som samlats in till studien transkriberades intervjuerna i datafiler (Braun & Clarke, 2006). Att ha materialet på datafiler underlättade för oss då vi kunde läsa och lära känna materialet samtidigt som vi kunde notera förekomster av likheter som senare skulle kunna bilda våra teman. Bryman (2018) menar att den vanligaste

analysmetoden när det gäller kvalitativ data är tematisk analys och är den analysmetod som används även i denna studie. Vi läste transkriberingarna både individuellt och tillsammans för att bearbeta texten. Bryman (2018) menar att flera genomgångar kan behövas för att sortera och hitta viktiga delar som kan besvara studiens syfte och frågeställningar. Även för att hitta det som är nyanserande och varierande i innehållet menar Rennstam och Wästerfors (2015). Därefter sorterade vi vår data i färgkodningsschema och reducerade texten till kodord eller nyckelord som sammanställdes i fem övergripande teman (Kvale & Brinkmann, 2014).

Vidare bearbetning av materialet ledde till att de fem ursprungliga temana sammanställdes och definierades till två temaområden med sju underteman (Braun & Clarke, 2006). Genom

(24)

19

denna tematisering har studiens data bearbetats till det empiriska materialet som sedan analyseras (Svensson & Ahrne, 2015).

Efter den tematiska analysen av vår data framkom det utifrån vårt empiriska material ett behov av att precisera våra frågeställningar och syfte för att motsvara den sociala

verklighetens framställningar (Bryman, 2018). Det framkom att deltagarna delade med sig av saker från fältet som vi inte hade föreställt oss utifrån studiens ursprungliga syfte och

frågeställningar, vilket gjorde att dessa preciserades för att bättre belysa deras berättelser.

Efter den tematiska analysen av vår insamlade data tillkom det även en tredje frågeställning utifrån vad deltagarna valde att prata om i sina intervjuer och som vi ansåg framträdande och därmed viktig att ta med.

6 RESULTAT OCH ANALYS

I denna del redogör vi för resultatet och analysen av vårt empiriska material. De sex intervjuerna som genomfördes var enskilda. Materialet från dessa presenteras nedan. I det presenterade resultatet har socialsekreterarna tilldelats fiktiva namn (tabell 1). Kapitlet är uppbyggt efter de två huvudteman som framkom under den tematiska analysen Det är inte svart eller vitt och Det sociala arbetets hantverk: En bedömningssport som vidare är indelade i fyra respektive tre underteman. I kapitlet presenteras även en analys av vardera tema där resultatet analyseras med hjälp av tidigare forskning, lagrum och vår teoretiska utgångspunkt. Vid citeringar har vi markerat borttagen text med ... och avidentifieringar inom [hakparentes].

6.1 Det är inte svart eller vitt

I följande tema kommer socialsekreterarnas framställning av föräldraskap samt deras tolkningar av det goda, det bristande och det “tillräckligt bra” föräldraskapet presenteras.

Avsnittet avslutas med en analys av det som framkommit om socialsekreterares konstruktioner av föräldraskap i temat.

6.1.1 Föräldraskap

Alma menar att gemene man kan tänka förälder som mamma och pappa på ett sätt, men att inom socialtjänsten är en förälder mycket mer än att biologiskt vara mamma och pappa; det innebär att vara vårdnadshavare som kommer med vissa skyldigheter. Alma poängterar att det är tre delar som behöver utgöra ett föräldraskap: det biologiska ursprunget, att vara vårdnadshavare och att vara barnets vardag:

(25)

20

När man tänker mamma, pappa, det biologiska ursprunget det har inte så mycket och göra med förälder. Det är väldigt många som kan … rent biologiskt, producerar barn, eller producerar ett liv men det gör inte en till en förälder.

I denna studie framkommer det att tolkningar av föräldraskap är individuellt. Det beskrivs som stort, vitt, brett och svårt. Maja beskriver det dels som en gåva, dels som blod, svett, tårar, lycka och skratt. Vidare menar Selma att föräldraskap är allt, en förälders alla

handlingar. Vera berättar att det innebär stimulans och vägledning, Alma säger att det krävs en känslomässig tillgänglighet och vidare pratar Selma om att det innebär praktiska

uppgifter. Maja hänvisar till Maslows behovstrappa när hon resonerar kring föräldraskap:

En förälder eller omsorgsgivare behöver kunna tillgodose de här mest grundläggande behoven.

Det behöver finnas mat i skåpen, det behöver vara varmt och med svenska mått mätt, och det är ju det vi mäter med, så ska det finnas sängkläder i sängen, och någon som finns där och ser till att det serveras varm mat någon gång per dygn och att det finns rena kläder och någon form av stimulans omkring det.

Vera menar dock att föräldraskap inte är svart eller vitt utan att det är en lång gråskala med aspekter som kan påverka vad ett föräldraskap innebär. Det handlar om dynamiska

relationer: “både från föräldern till barnet och från barnet till föräldern” säger Selma. Även Maja förtydligar att det handlar om att se varandra i relationen, om både ett fysiskt och psykiskt samspel.

6.1.2 Det goda föräldraskapet

Vera menar att det finns dimensioner av föräldraskap. Det är inte så enkelt som att sätta en diagnos. Det är inte bara svart eller vitt. Det är inte endast bra eller dåligt. Allt sker i ett dynamiskt samspel. Alice anser att det finns tecken på ett gott föräldraskap när det inte inkommer oro från omgivningen. Samtliga deltagare är överens om att en bra förälder är någon som kan tillgodose ett barns basala behov som mat, sömn och hygien, men även någon som kan se sitt barns individuella behov. Elsa, Vera och Alice förtydligar att det gäller att följa med i sitt barns utveckling, att ett barns behov förändras över tid samt att en bra förälder behöver ha förståelse för att behov förändras. Samtliga deltagare är även överens om att en bra förälder är någon som finns där för barnet, som är närvarande och som ser sitt barn.

Maja, Selma och Alma lyfter aspekten om att det goda föräldraskapet bygger på en kärleksfull relation. Elsa talar även om betydelsen av ett bra samarbete mellan vårdnadshavare och ser behovet av att föräldrarna har en gemensam syn på barnets uppfostran. Alice anser även att ett gott föräldraskap innebär att det finns ett existerande nätverk med stabila vuxna som kan hjälpa till vid behov. Utöver det menar Vera att det goda föräldraskapet ändå är svårt att definiera och menar att ”det är en lång gråskala … det inte är svart eller vitt … det är väldigt olika från barn till barn, familj till familj”.

(26)

21

Deltagarna nämner även trygghet, att en god förälder är någon som skapar trygghet för sitt barn. Detta genom att tillhandahålla en stabil vardag. De pratar då om det ansvar som en förälder har att det bör finnas regler och rutiner och vikten av att sätta gränser. Vera anser att det ju inte handlar om att barnet alltid ska få sin vilja igenom, utan att gränsdragning är ett ansvar en förälder har i sin roll att leda sitt barn i utvecklingen till att bli en vuxen människa.

6.1.3 När det brister

Omsorgsbrist är lite motsatsen till det som anses vara det goda föräldraskapet menar Alice, Vera och Selma. Även omsorgsbrist kan, liksom det goda föräldraskapet, vara väldigt mycket och väldigt individuellt. Ett stort begrepp, säger Alma som menar att det handlar om

föräldrar som inte orkar eller kan, att de inte mäktar med att se eller höra sitt barn. Vidare förklarar Selma att omsorgsbrist handlar om att inte ha kontakt med vård och skola för barnets skull, vilket handlar om försummelse.

Försummelse är det lite mer allvarliga, alltså försummelse är mer kopplat till praktisk omsorg, daglig omsorg, kläder, mat, läggtid, den här hemmastrukturen som ett barn behöver.

Hemmastruktur ska ett barn inte ansvara för, det är förälderns uppgift att ansvara för det (Alma).

Vera, Maja och Alice tar vidare upp aspekten om att barn inte ska behöva ta hand om sig själva, där Maja förtydligar att ett barns nivå för ansvar endast ska vara rimligt för dess ålder.

Kost är också ett viktigt område som fem av de sex deltagare benämner. Att det är en omsorgsbrist när ett barn inte får ordentligt med mat. Maja resonerar dock att kost kopplat till omsorgsbrist samtidigt måste ses utifrån andra perspektiv och förklarar att barn kan ha perioder där de faktiskt inte vill äta. Att det är skillnad mellan att barn erbjuds mat men vägrar äta den.

Elsa förklarar att omsorgsbrist handlar om att föräldrar inte kan samarbeta, där det dagligen är tjafs och konflikter i hemmet som barn måste observera. Även Selma benämner konflikter men menar på att det är omsorgsbrist när föräldrar gör barn delaktiga i vuxnas konflikter, då barn inte ska behöva ta hand om sina föräldrar eller ta för mycket ansvar. De ska heller inte behöva bevittna eller utsättas för våld berättar Maja och Selma. En våldsam miljö kan aldrig vara bra omsorg.

Den svåraste omsorgsbristen att möta är när föräldrarna saknar insikt i att det brister, när föräldrar tycker att de gör det som krävs utifrån sin förståelse, förklarar Alice.

6.1.4 ”Tillräckligt bra”

Alma och Selma tolkar begreppet “tillräckligt bra” som en allmän uppfattning eller en samhällsbild av hur ett föräldraskap förväntas vara. Selma förtydligar att det kan vara lurigt

References

Related documents

Hörnfeldt (1997) tyckte att de blev skuldbelagda av sjukvården på grund av att dottern insjuknat i anorexia nervosa och mamman upplevde att de inte fick tillräckligt med

Detta stämmer inte i det här fallet vilket bidrar till att den sociala hållbarheten inom fotbollsturismen blir svår att

En anledning till att flera i grupp 2 svarat ”ekonomi” som ett behov kan vara att de som inte arbetar med frågan upplever att bristande ekonomiska resurser står i vägen för

De flesta mentorsparen har träffats 5-10 gång- er och vanligen mellan 1-2 timmar varje gång. Det har sett lite olika ut hur långt mellanrum det varit mellan mötena. Det har exempelvis

Mycket av dagens forskning och samhällsdebatt handlar om hur ledare kan förbättra sitt ledarskap och lite fokus ligger fortfarande på ledarskap i relation till medarbetare, vilket gör

Rababs bror El Ouali Amidane, 21 år, dömdes i april till fem års fängelse efter en fredlig demonstration för rätten till självbestämmande i El Aaiún hösten 2006..

Skillnaden är också stor mellan de elever som har minst en förälder som är född i Sverige och de elever som är födda i Sverige men har föräldrar som fötts någon annanstans,

De menar också att den laborativa matematiken är en förutsättning för att få eleverna med sig och Lärare 1 ser möjligheten att genom laborativ matematik nå det mer