Predikan vid sändningsmässan Daniel Brattgård
"När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem..."
Så var det vid bergspredikan i det bibliska landskapet. Så har det varit nu, när vi under några dagar har varit samlade till årskonferens för Sjukhuskyrkan i vårt land 2013. Vi har fått sitta ner vid Jesu fötter och genom andra och varandra fått ta del av undervisning och gruppsamtal, bön och gudstjänst, fest och arbete.
Men snart ska vi åka hem till vardagen igen. Det sändningsord jag vill skicka med er på vägen hämtar jag från den stora brevsamlingen i Nya testamentet.
Aposteln Paulus skriver till oss i 2 Kor. 1:4:
”Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud
kan trösta var och en som har det svårt.” (2 Kor. 1:4)
"Han tröstar oss i alla våra svårigheter..."
Andlig vård är inte lätt. Det har sina svårigheter, att i Sjukhuskyrkan finna de rätta vägarna för den andliga vården ut i en alltmer komplex och ansträngd sjukvårdsorganisation, för att nå fram till dem som behöver oss bäst. Det är heller inte alltid så lätt att nå fram och få tid och rum för det enskilda mötet med patienter, anhöriga och personal, för att ge den vägledning och tröst vi kan ge på deras väg genom livet, inför döden och in i evigheten.
Då är det gott att få en påminnelse om, att det ord som är översatt med tröst på Bibelns grundspråk har en bredare och djupare betydelse. Tröst innebär inte bara och inte ens framför allt att sätta plåster på såren - vare sig det rör sig om kroppsliga, själsliga eller andliga sår, som sjukdomar och skador sätter i patienters och anhörigas liv eller det gäller de sår hos personalen, som en alltför effektiviserad organisation åstadkommer, där varje moment är inrutat och varje åtgärd ska dokumenteras.
Det grekiska ordet för ”trösta” som oftast används i Nya Testamentet (paraka- lei´n) har en mängd betydelser. Det betyder
- att stå vid någons sida...
- att uppmuntra...
- att tillrättavisa...
- att gjuta mod i...
- att styrka...
- att driva på...
- att tilltala genom uppmaning - att be en enträgen bön
inför både Gud och till människor...
Mot den bakgrunden blir begreppet tröst och uppdraget att trösta bredare och djupare. Verklig tröst innebär att det mänskliga livet i sin helhet, i alla sina dimensioner byggs upp, återupprättas och stärks - först hos oss själva och sedan vidare hos andra. Då är det också gott att få en påminnelse om, att det är Gud som står bakom oss, bredvid oss och framför oss i vårt uppdrag.
"Gud tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt."
Under min första tid som sjukhuspräst på Kärnsjukhuset i Skövde för snart fyrtio år sedan skaffade sjukhuspastorn och jag var sin tjänsteväska, som vi bar med oss ut på personliga besök och in till enskilda samtal. I den hade vi bibel, psalmbok, almanacka och en skylt att hänga på dörren: "Samtal pågår.
Var god stör ej!"
När jag idag tänker tillbaka på detta verkar det som om vi levde i den föreställningen, att vår mission, vårt uppdrag var att bära ut, släpa ut evangeliet för att tillföra den andliga dimension som vi kallar Gud till patienter, anhöriga och personal. - Efter en kort tid fick min äldsta dotter den väskan, för att använda den som skolväska.
Vårt uppdrag, vår mission i Sjukhuskyrkan inom hälso- och sjukvården är inte att bära ut Gud till patienter, anhöriga och personal. Gud är redan där. Vårt uppdrag, vår mission som sjukhuskyrka inom hälso- och sjukvården är att kunna avslöja honom i Hans förklädnader. Eller för att tala ett högtidligare, mer teologiskt språk: att medverka till Gudsuppenbarelsen i Jesus Kristus, där vi har vår tjänst.
Utanför Bibelns pärmar finns det ingen som så tydligt som Hjalmar Gullberg lyfter fram detta evangelium, detta mysterium i vår tro - den Gudsbild och den människosyn, som är det mest utmärkande för den kristna tron: Jesus Kristus såsom sann Gud och sann människa. Att vara sann i biblisk mening innebär
inte en intellektuell sanning, vars motsats är lögn. Att vara sann i biblisk mening betyder att vara äkta, där motsatsen är oäkthet.
I Sjukhuskyrkan måste vi vara äkta och sanna i den kristna trons djupaste, och innersta mening. I vår tjänst har vi inga altaren och skrudar, fromma formulering eller färdiga ritualer att skydda oss bakom. Vi går ut i vårt uppdrag inom hälso- och sjukvården med vår teologiska kunskap om Gud och våra pastorala, terapeutiska kunskap om människor.
För att vara trovärdiga, sanna där vi går fram måste kunna både Gud och människor. I Hjalmar Gullbergs diktsvit "Förklädd Gud" får vi en påminnelse om, hur det förhåller sig med mänskligt och gudomligt i livet.
"Än vandra gudar över denna jord En av dem sitter kanske vid ditt bord.
Tro ej att någonsin en Gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.
Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en Gud.
Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar Han förklädd."
Vårt uppdrag, vår mission är att ha en sådan teologisk kunskap om Gud och en sådan praktisk, beprövad erfarenhet av Gud, att vi på ett trovärdigt sätt kan avslöja, hur Gud tröstar oss i ordets bredaste och djupaste mening - alldeles oavsett om vi är patienter eller anhöriga, vårdpersonal eller medarbetare inom Sjukhuskyrkan.
"Gud tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt..."
- när vi delar brödet och vinet
vid nattvardsgudstjänster i Sjukhuskyrkans andaktsrum eller vid en sjukkommunion på en sjuksal
- när vi sitter i samtal
- när vi förmedlar kontakt med företrädare för andra religioner - när vi leder en reflexionsgrupp
- när vi ber en bön enskilt eller tillsammans med andra
- när vi hjälper en människa att hitta rätt i sjukhusets labyrinter - när vi håller en föreläsning för personalen
- när vi deltar i en sittrond, social rond eller etisk rond
"Den regeln har (som sagt) ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar Han förklädd."
Nu är Han här: "Kristi kropp, för Dig utgiven, Kristi blod för Dig utgjutet" - Jesus Kristus, sann Gud och sann människa som kommer till oss i nattvardens bröd och vin. Han kommer förklädd - men kan kännas igen i sin högtidlighet för den som vill. Evangeliet påminner oss på annat håll om, att han även har andra förklädnader: "jag var sjuk och ni besökte mig." Han kommer förklädd - men kan kännas igen också i sin vardaglighet för den som vill.
Som personal i Sjukhuskyrkan slipper vi komma bara med oss själva i mötet med patienter, anhöriga och personal. Vi kommer med ett evangelium, ett budskap från Livets Herre. Vi har inte svar på alla frågor, som sjukhusmiljön med sjukdom, lidande och död väcker hos dem vi möter och hos oss själva.
Men vi vågar tro, att vi har Honom med oss, som har svaren.
Vid veckomässan förra veckan i vår Sjukhuskyrka på Sahlgrenska sjukhuset fick jag en sådan uppenbarelse, som jag inte hade tänkt ut i förberedelsen för mässan. Jag hade tagit fram några rader ur Jobs bok - den stora journalen eller bloggen ni vet i Gamla testamentet, där Job brottas med alla sina djupt existentiella varför-frågor inför sitt eget liv och livsöde. Han har själv svårt att finna hållbara svar - lika svårt som de tafatta själavårdare som försöker trösta honom i hans nöd och förtvivlan.
Plötsligt slog det mig där jag stod vid altaret vid det dukade nattvardsbordet, att vi är i gott sällskap. När Jesus på korset tänker tillbaka på sitt liv inför sin egen död, ropar Han själv ut sitt varför: "Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?" Men trots att Han inte får svar på sin varför-fråga utan måste lämna den obesvarad, säger Han i nästa andetag (som blev hans sista):
"Fader, i Dina händer överlämnar jag min ande!"
Att tro på Gud, det är inte att ha svar på allt. Att tro på Gud, det är som Sören Kierkegaard har lärt oss: det är som att kasta sig utför 70.000 famnars djup - och lita på att det bär. När vi själva har gjort den erfarenheten, är det lättare att förmedla den till andra. När vi själva hämtar tröst och vägledning hos Gud, är det lättare att förmedla tröst och vägledning till andra - trots att det fortfarande kan ha sina svårigheter.
”Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.”
Låt oss därför lyfta fram, uttrycka och stå för tron på Gud och tron på mänskligheten, tron på Jesus Kristus som sann Gud och sann människa inom hälso- och sjukvården och i vår kyrka genom att tillsammans stämma in i vår kristna trosbekännelse:
Trosbekännelsen
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
