18 19
Jag hade sett fram emot att besöka den ockuperade delen av Västsahara för att med egna ögon uppleva situationen på plats. Jag är mycket glad för att Kristna fredsrörelsen tog in- itiativ till resan och att jag fick möjlighet att delta.
Några dagar före avresan fick vi dock besked från Marockan- ska ambassaden att vi inte kunde resa in i regionen. Jag blev själv- klart mycket besviken och kunde inte låta bli att undra över vad Marocko har att dölja. Vi fick senare veta att cirka 75 utländska observatörer stoppats från att resa in i den ockuperade delen av Västsahara sedan april 2014.
Vi beslutade trots allt att genomföra resan bara till Marocko och göra det bästa av situationen. Tack vare ett bra arbete av Kristna freds organisatörer träffade vi myndigheter, marockanska och västsahariska organisationer som job-
bar med mänskliga rättigheter samt anhöri- ga till politiska fångar.
Vi fick höra att Marocko tagit vikti- ga steg för att utveckla demokratin och de mänskliga rättigheterna. Men för mig stod det klart att Marocko fortfarande är ett land med stora brister när det gäller demo- krati och mänskliga rättigheter. Kan det vara så att Marocko behöver putsa fasaden för att tillfredsställa Europas krav på åt- gärder när det gäller mänskliga rättigheter?
Ett land, som styrs av en kung med enorm makt och som det är olagligt att kritisera, kan aldrig kallas demokratiskt i min värld.
Vi fick höra flera vittnesmål om allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, orga- nisationsfriheten och rätten att protestera.
Jag kommer aldrig att glömma mötet med släktingar till den så kallade 21-grup-
pen och den tröstlösa ovisshet som de tvingas leva under. Vi träf- fades i en enkel lägenhet utanför Rabat. De 21 fängslades i sam- band med en protestaktion utanför El Aaiún i det ockuperade Västsahara och dömdes av en militärdomstol till mellan 25 år till livstids fängelse på erkännanden som tvingats fram under tortyr.
Flera internationella instanser har kritiserat domen, men ingen- ting händer.
Jag glömmer inte heller Ghalia som berättade om den tortyr hon utsatts för då hon under tre år och sju månader hölls fängs- lad med ögonen ständigt förbundna. Ghalia är nu ledande i den Västsahariska organisationen för mänskliga rättigheter (ASVDH).
Men när det gäller den allvarligaste kränkningen av de demo- kratiska rättigheterna, frågan om Västsaharas framtid, så händer
absolut ingenting. Marockos ockupation och plundring av landets naturtillgångar fortsätter.
Det är svårt att förstå att omvärlden tillåtit att ockupationen har kunnat fortgå i 40 år. Min slutsats efter resan är att Ma- rocko inte kommer att genomföra folkom- röstningen eller lämna Västsahara om de inte blir tvingade. Det är därför oerhört viktigt att omvärlden agerar med kraft.
Sverige skulle kunna gå i spetsen och er- känna Västsahara. Ett erkännande från Sverige är inte bara symboliskt viktigt utan sätter också politisk press på Marocko att bryta det dödläge som nu råder i frågan om Västsaharas rätt till självbestämmande och självständighet.
Lotta Johnsson-Fornarve, riksdagsledamot (V)
Erkänn Västsahara!
K R Ö N I K A N
LOTTA JOHNSSON-FORNARVE
Svensk finansman i Kosmos
Kosmos Energy har provborrat efter olja i västsahariskt vat- ten i tre månader. I dess styrelse sitter den svenske finans- mannen Lars Thunell, tidigare chef för SEB och Världsban- kens investeringsfond för privata företag, IFC.
”Under hans ledning investerade IFC pengar i en blodig markkonflikt i Honduras med flera rapporterade övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag fick ingen intervju med Lars Thunell då och får ingen nu”, skriver Erik Halkjaer, Omvärlden.
Corell: Erkänn Västsahara!
Låt FN:s säkerhetsråd erkänna Västsahara som stat och låt MINURSO finnas kvar i landet i fem år. Involvera general- församlingen, skrev FN:s tidigare rättschef Hans Corell i en artikel i International Judicial Monitor i februari.
Sedan 1963 har avkoloniseringen funnits på FN:s bord.
Det krävs nu radikala lösningar. Att låta MINURSO eller Spanien ta över administrationen av området och genom- föra en folkomröstning är två andra lösningar, som dock är svårare att genomföra, menar Corell.
EU: En bortglömd kris
De västsahariska flyktingarna är resultatet av en olöst poli- tisk konflikt. De är bortglömda, får lite stöd från omvärlden, har stora humanitära behov och är beroende av internatio- nellt stöd för sin överlevnad, skriver EU:s Humanitarian Aid and Civil Protection.
ECHO ger 10 miljoner euro till 90.000 sårbara flyktingar under 2015. Stödet består till största delen av mat men även system för vattenförsörjning, hygienartiklar, mediciner samt stöd och träning till personer med funktionsnedsätt- ningar.
Borra inte efter olja!
243 organisationer från hela världen, inklusive 17 svenska, uppmanade i ett brev i april FN:s säkerhetsråd att fördöma Marockos pågående oljeprogram i Västsahara. Det statliga marockanska oljebolaget ONHYM har slutit avtal om sju områden för prospektering efter olja på ockuperat väst- sahariskt vatten. Det gäller bland andra det amerikanska oljebolaget Kosmos Energy i samarbete med skotska Cairn Energy Plc, franska Total SA och Glencore Plc. Avtalen stri- der mot FN-juristen Hans Corells utlåtande.
Den 5 februari 2005 bildades formellt solidaritetsnätverket Western Sahara Resource Watch (WSRW) i Bryssel.
I tio år har nu internationella aktivister avslöjat företag som är inblandade i oetiska affärer i Västsahara.
WSRW började som ett solidaritetsinitiativ inriktat på att stoppa de två oljegiganterna Kerr-McGee (USA) och TotalFinaElf (Frank- rike) som genomförde seismiska undersök- ningar i Västsahara. FN:s rättsutlåtande från 2002 poängterade att sådana undersökningar strider mot internationell lag. En omfattande WSRW-kampanj mot Kerr McGee ledde till att åtta aktieinnehavare valde att sälja sina aktier i bolaget av etiska skäl – till ett totalt värde av över 80 miljoner dollar.
Kärnan i WSRW:s budskap är att ockupa- tionen av Västsahara kommer att fortsätta så länge Marocko tjänar på det. Det är där- för som fokus ligger på att informera före- tag som tecknar handelsavtal med Marocko om de humanitära och politiska konsekven- serna av att bedriva handel med den illegi- time representanten för territoriet. Att ingå partnerskap med Marocko undergräver FN:s insats för avkoloniseringen av Västsahara.
Idag är WSRW ett internationellt nätverk av organisationer och aktivister från mer än 40 länder. Sekretariatet i Bryssel koordine- rar kampanjer och informationsarbete över nationsgränser. Sedan 2006 har huvudsyf- tet varit att stoppa EU:s handelsavtal med Marocko som inkluderar Västsahara. En del av dessa EU-kampanjer har varit mycket framgångsrika. 2011 var det andra gången som EU-parlamentet stoppade ett handels- avtal och troligtvis var WSRW-kampanjer- na avgörande.
I omfattande rapporter som ”Totally Wrong” och ”A platform for Conflict” pre-
senterar WSRW hur företag som Total AB och Kosmos Energy bedriver lagstridig olje- letning i Västsahara. Rapporten ”P for Plun- der” dokumenterar alla leveranser av fosfat från de ockuperade områdena de senaste åren. Som en följd av WSRW:s systematis- ka undersökningar av fosfatleveranserna har flera investerare, även i Sverige, svartlistat bolagen i rapporten.
Den ökade debatten kring internationell näringsverksamhet i Västsahara är en av
WSRW:s största prestationer. Det är idag inte längre möjligt att bedriva affärsverksamhet med marockanska intressenter i Västsaha- ra utan att väcka internationell uppmärk- samhet. WSRW arbetar parallellt med väst- saharierna för att skydda Västsaharas rika naturresurser. Internationella aktivister bi- drar till att lyfta upp debatten på institutio- ner och arenor, som västsaharierna själva har betydligt mindre tillgång till.
Som ett viljestarkt, civilt initiativ har WSRW de senaste tio åren bidragit till att påverka sättet som konflikten omtalas i inter- nationella medier. Fokus på resursplundring gör konflikten aktuell för en bredare publik och kan vara viktig för att sätta konflikten på agendan för beslutsfattare. Men det är minst lika viktigt att visa västsaharierna att de inte är ensamma i kampen för rättvisa.
Kristina Andrea Nygaard Översättning från norska: Lena Thunberg
En internationell
vakthund fyller tio år
”Kärnan i WSRW:s bud- skap är att ockupationen av Västsahara kommer att fortsätta så länge Marocko tjänar på det.”
Nya Zeeland är den tredje största importören av stulen västsaharisk fosfat.
Bild: Okänd
Västsahara, Nr 2 2015
