INSTITUTIONEN FÖR INDIVID OCH SAMHÄLLE
Tillsammans tar vi ett glas vin
Samtal om relation och inställning till gemenskaper, rolltransaktioner och
alkohol på äldre dagar
Susanne Bergqvist och Peter Höglander
Examensarbete i socialt arbete och socialpedagogik 15 Hp Socialt arbete och socialpedagogik, 61 – 90 Hp
Socialpedagogiska programmet ESC501
Vårterminen 2020
Titel: Tillsammans tar vi ett glas vin - Samtal om relation och inställning till gemenskaper, rolltransaktioner och alkohol på äldre dagar
Engelsk titel: Together we take a glass of vine - Conversations about relationship and attitude to community, role transitions and alcohol in older days
Sidantal: 58
Författare: Susanne Bergqvist och Peter Höglander Examinator: Anna Henriksen
Datum: [Juni] [2020]
Sammanfattning
Att åldras handlar om att genomgå olika transaktioner i livet vilket innebär att roller tillkommer under livscykeln. Kroppen åldras i samklang med hur individen rör sig genom tid och rum. Alkoholen kan vara en del i människans liv vilket kan innebära att transaktioner kan förändra inställningen och relationen till alkohol. Det socialpedagogiska samtalet kan vara ett sätt att uppmärksamma alkoholens inverkan på äldre individer i transaktion från arbete till pension.
Syftet med studien var att få en djupare förståelse om vad ålderspensionärer har för relation och inställning till gemenskaper, rolltransaktioner och alkoholkonsumtion. Frågeställningar var vilken betydelse har gemenskaper för ålderspensionärer i samband med rolltransaktioner, vad har gemenskaper för betydelser i relation till det egna åldrandet, hur beskriver ålderspensionärer sin inställning och relation till den egna alkoholkonsumtionen.
Åtta personer intervjuades i studien med två olika nationaliteter vilka alla definierade sig som pensionärer. Kvalitativ metod användes i form av semi- strukturerade intervjuer. Analysen av materialet gjordes med hjälp av tematisk analys. De teorier som användes var rollteorier och gemenskapsbegreppet.
Resultat visade att det var av vikt att känna sig delaktig i samhället och ha en känsla av att ingå i en gemenskap. Vidare visade det sig att alkohol inte ansågs vara en viktig faktor hos deltagarna men att det var en naturlig del i vardagen och livet.
Att uppleva det egna agentskapet som pensionär med en känsla av frihet var viktigt. Delaktigheten i gemenskaper får deltagarna att uppleva sig vara del av
ett större sammanhang och inte bli definierad utifrån normer i samhället om vad äldre bör och inte bör göra. Pension innebär förändringar livet vilket innebär nya roller och ändrade relationer till alkoholkonsumtion.
Nyckelord: Socialpedagogik, gemenskap, roller, alkohol, transaktioner, äldre och pension
Tack!
Först och främst vill vi tacka alla deltagare som har varit generösa och gett oss deras förtroende genom att dela med sig av deras livsberättelser. Om inte ni hade medverkat hade
inte uppsatsen blivit av.
Vi vill även tacka vår handledare Magnus Broström som har stöttat oss genom hela uppsatsprocessen genom att ha gett konstruktiv feedback och uppmuntrande ord.
Det har varit ovärderligt att ha Magnus som handledare!
Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer som stått ut med oss samt gett oss stöd under uppsatsskrivandets gång.
Tack till er alla!
Inledning ... 7
Syfte och frågeställningar ... 9
Tidigare forskning ... 9
Rolltransaktioner och identitet ... 9
Gemenskaper ... 12
Samtal om alkohol ... 14
Sociala konstruktioner ... 14
Sociala sammanhang, ritualer och transaktioner ... 17
Jag och den signifikante andre ... 19
Översiktsstudie av äldres relation till alkoholkonsumtion ... 21
Teori och begrepp ... 22
Rollteori ... 23
Gemenskapsbegreppet ... 24
Kritik ... 26
Metod... 26
Kvalitativ metod ... 27
Kvalitativa intervjuer ... 28
Kvalitativa intervjuguider... 29
Deltagare och urvalskriterier ... 30
Presentation av deltagarna ... 31
Etiska aspekter ... 32
Analysmetod ... 34
Kritiskt förhållningssätt ... 36
Urval av tidigare forskning och litteratur ... 36
Resultat och analys ... 37
Jag vill vara människa i relation till världen ... 37
Samtal om ömtåliga saker när evigheten närmar sig ... 45
Tv, vin och popcorn... 50
Don´t get too Tipsy... 52
Diskussion ... 56
Slutsatser ... 60
Det Socialpedagogiska samtalet ... 61
Förslag till områden att utforska ... 61
Referenser ... 62
Bilagor ... 64
Bilaga 1, Interjvu guide- Engelsk version ... 64
Bilaga 2, Intervju guide – Svensk version ... 66
Bilaga 3, Informationsbrev till engelska deltagare ... 68
Bilaga 4, Informationsbrev till svenska deltagare ... 69
Inledning
“…the concept of being a retiree, it’s a label and I don’t like labels because they chuck people in to little crevices, in too little cracks or holes. I think a lot of people are comfortable with that, I don’t want that foisted on me. It’s like seeing the doctor, well at your age, I’m surprised your even rocking? So, labels, I don’t like labels.” – Cindy, 75 år
Vår kronologiska ålder säger ganska lite om oss som människor, det finns andra betäckningar som spelar in som hur vi levt vårt liv, social ålder, funktionell ålder, biologisk ålder och subjektiv ålder. Det biologiska åldrandet handlar om kroppen vad som händer och sker i den av forskare indelad i primärt och sekundärt åldrande. Enkelt förklarat så handlar det primära åldrandet om den biologiska åldrandeprocessen som är något vi alla går igenom oavsett hur vi lever våra liv. Sekundärt åldrande handlar om hur vi lever vårt liv utifrån till exempel miljöpåverkan och sociala omständigheter. Till viss del flätas detta samman och bildar olika komponenter som influerar hur vi kommer leva på ålderns höst. Det sociala åldrandet har som utgångspunkt vad människor har för position i samhället, sociala roller och eventuella vanor i förhållande till andra människor. Människan har även ett psykologiskt åldrande vilket bygger på hens egna subjektiva ålder samt vilken ålder hen upplever sig ha i relation till andra (Broström 2018; Jönsson & Harnett, 2015).
Som en naturlig del av åldrandet så ingår det att bli pensionär. Att gå i pension kan framstå som något definitivt där existentiella frågor kan väckas för vissa människor. Andra upplever pensioneringsprocessen som en naturlig transaktion mellan att vara yrkesverksamma och att bli pensionär. Oavsett om transaktionen är svår eller inte finns fortfarande behovet av att bli sedd i ett sammanhang som inte är inom den privata sfären. Mötet mellan människor som en meningsskapande process för att känna sig delaktig i samhället. Detta gör att behovet av gemenskaper blir tydligt och därmed en del av det sekundära åldrandet (Bengtsson & Flisbäck 2016; Svensson 2006).
Transaktionen från arbete till pension betyder att den äldre byter arena i livet vilket hör samman med vilken roll de har i samhället och för sig själva. Förluster av roller eller förändringar i hur individer uppfattas utifrån den roll som de haft i sitt yrkesverksamma liv ses och kan påverkas av hur transaktionen från en roll till en annan hanteras. Genom att finnas i en gemenskap eller
ett socialt sammanhang kan du se dig själv genom andra och bli bekräftad att du finns. Om förlusten av bekräftelser i större sammanhang går förlorad behöver andra faktorer fylla den upplevda förlusten (Bengtsson & Flisbäck 2016; Martinčeková Záhorcová och Škrobáková 2019; Svensson 2006; Tolvanen 1998).
Livsstil och de sociala faktorerna, så som ekonomi och social status, hos äldre kan ha betydelse i förhållandet till alkoholkonsumtion. Detta kan vara en del i hur äldre kan bibehålla ett beteende som de haft innan pensionering. Alkoholen kan vara en del av en människas liv och kan ses ur olika perspektiv, både socialt och kulturellt. Alkoholen skulle därmed kunna ha betydelse för den äldre beroende på hur hens livshistoria sett ut (Abrahamsson 2009; Tolvanen & Jylhäs 2005; Tolvanen 1998).
Det Socialpedagogiska samtalet kan bli en del i att utvecklas som människa. I mötet mellan människor så uppstår det en dynamik där man kan lära sig genom mötet. Genom att möta människor och reagera på det som uppstår i mötet och därmed se skeenden som kan hjälpa individen att utvecklas. Den pedagogiska insats som socialpedagogiken tillför i samspelet mellan individerna kan leda till personlig och samhällelig utveckling. Den socialpedagogiska handlingen är att se möten utifrån den kontext som de är i och med hjälp av pedagogik konstruera nya sätt att se på den egna situationen. Det vardagliga mötet blir där som utveckling sker och där av behöver det socialpedagogiska samtalet medvetandegöras i vardagen (Broström 2018).
Alkoholkonsumtion hos äldre har till skillnad från övriga befolkningen inte minskat vilket beskrivs i en översikt av internationell och svensk forskning (Andreasson, Chikritzhs, Dangardt, Holder, Naimi & Stockwell 2019). I översikten beskrivs det att en större köpkraft, att sociala nätverk blivit mindre och stressfulla livshändelser kan påverka äldres alkoholkonsumtion. Det syns också i översikten att acceptansen att konsumera alkohol hos äldre kvinnor har förändrats. De konsumerar mer alkohol vilket kan ses som en faktor till ett eventuellt riskbruk. Det uppmärksammades även att pensionering skulle kunna vara en faktor som inverkar på en eventuell ökning av konsumtion av alkohol. Det kan vara relaterat till hur hen haft det på sin arbetsplats innan pensioneringen samt om pensioneringen varit påtvingad eller inte. Den självrapporterade konsumtionen var lägre än den faktiska konsumtionen av alkohol i en rapport från Socialstyrelsen (2018). Detta kan indikera på att äldre individer som
har gått i pension inte anser sig ha en så stort intag av alkohol. I själva verket har de en större konsumtion än vad de själva upplever sig ha (Tolvanen 1998).
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att få en djupare förståelse om vad ålderspensionärer har för relation och inställning till gemenskaper, rolltransaktioner och alkoholkonsumtion.
- Vilken betydelse har gemenskaper för ålderspensionärer i samband med rolltransaktioner?
- Vad har gemenskaper för betydelser i relation till det egna åldrandet?
- Hur beskriver ålderspensionärer sin inställning och relation till den egna alkoholkonsumtionen?
Tidigare forskning
En genomgång av tidigare forskning har gjorts med ett urval av artiklar där fokus ligger på områden som rör författarnas syfte med den egna studien. Genomgången görs i syfte att få en bild av vad som tidigare är beforskat inom området och vad som är mindre beforskat inom området. De teman som är genomgående inom de artiklar som används är rolltransaktioner och identitet, gemenskaper och samtal om alkohol.
Rolltransaktioner och identitet
Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) beskriver rolltransaktioner i en artikel som syftar till att sammanställa teoretiska modeller och faktorer för adaptation till pension. Rollteori är en av huvudteorierna för att förstå transaktion och adaption till pension från arbete. Att gå i pension kan definieras på flera olika sätt, vilket författarna beskriver ur tre perspektiv. Ekonomi är en faktor utifrån att individen inte längre får någon lön för förvärvsarbete, den psykologiska faktorn beskriver att en individ är pensionär när den anser sig vara pensionär, den sociala faktorn är när andra upplever en individ vara pensionär. I artikeln har författarna haft som utgångspunkt den psykologiska faktorn med definitionen att en individ ändrar sitt beteende från att vara engagerad i sitt arbete till att minska det engagemanget. Det kan ses när en individ söker nya beteendemönster för att anpassa sig till transaktionen från arbete till pension. Detta kan
också ses hos Broström (2018) där definition av en individ utifrån ålder kan definieras av hen själv samt av samhället. Detta kan medföra normativa konstruktioner av äldre vilket Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) beskriver genom att pension och det naturliga åldrandet är en process men också en ny position i livet och i samhället (Broström 2019).
Transaktionen från arbete till pension utgör en transaktion av roll. Hen förflyttar sig från en roll till en annan och din roll som arbetande individ försvagas och rollen som pensionär förstärks.
Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) beskriver hur familj och andra gemenskaper blir mer prevalenta efter transaktionen samt att i vissa fall kan det vara svårt att utföra transaktionen om hen identifierar sig mycket med sin roll som arbetande individ. Om arbetssituationen har varit svår och stressande kan transaktionen upplevas vara positiv och pensioneringen blir en lättnad för individen. Författarna såg fler olika individuella faktorer till vad som övrigt kan ha betydelse för transaktionen från arbete till pension, vilka beskrivits som fysisk och mental hälsa, ekonomiska status, kunskap och mål, vanor och hälsorelaterade beteenden.
Det arbete hen haft avgjorde hur nöjd denne kände sig vid pension. Den familjesituation hen hade i samband med transaktionen kan ha betydelse för vilket stöd individen kan erhålla så som att vara gift eller inte, om hen hade förlorat en partner eller levde ensam. Övriga familjebilden sågs som en faktor som kan påverka hur transaktioner till pension kommer att hanteras exempelvis att umgås med barn och barnbarn. Frivilligheten att gå i pension var en annan faktor till att bättre kunna anpassa sig till pension genom rolltransaktionen som eget val och inte en tvingande åtgärd. Aktiviteter som utfördes efter pension var en faktor som också har betydelse för transaktionens karaktär, exempelvis om individen fortsatte att arbeta deltid vid sin arbetsplats beskrev författarna att det i tidigare forskning kunnat se att anpassningen till pension blev lättare. Deltidsarbete efter pensions var även förknippat med bättre mental och fysiks hälsa om arbetet var tillfredsställande. Volontärarbete ansågs även det vara en faktor till god hälsa och till att lättare kunna anpassa sig till pension (Martinčeková Záhorcová & Škrobáková 2019).
Transaktionen från arbete till pension beskriver Bengtsson och Flisbäck (2016) ur ett existenssociologiskt perspektiv. Genom kvalitativa intervjuer ville de ta reda på hur deltagarna såg på sin kommande pension. Deltagarna hade inte gått i pension och samtalen fördes om deras förväntningar och syn på den kommande pensionen i relation till deras arbetsliv. I och med pensionen kan individen förlora sin identitet som yrkesutövare i rumsliga sammanhang där denna identitet tidigare har bekräftats. Genom att uppleva sig ha en identitet genom sitt arbete
blir individen bekräftad som en individ som har en betydelse i ett sammanhang. Författarna beskriver att yrkesidentitet i vissa fall inte är en tillräcklig beskrivning av vad arbetets roll gör för en individ ur en existentiell mening. De har valt att använda begreppet kallet för att förankra de existentiella aspekterna av yrkesidentitetens betydelse i livet. Förändringsprocesser är utmanande och ovissa, vilket transaktioner manifesterar som en del av livet. Transaktionen från arbetsliv till pension blir ett tydligt steg mot att man närmar sig livets avslut, vilket beskrivs som en tanke som uppstår hos deltagarna i studien. Den identitet och de värderingar som byggs upp under ett långt yrkesverksamt liv kan hänga samman med individens egna självvärde vilket kan ställas på sin spets i samband med pension. När yrket blir ett kall kan det upplevas vara något mer eller något annat än bara en försörjning vilket kan definieras som en del av att ”tjäna sin medmänniska eller samhället” (Bengtsson & Flisbäck 2016, s. 135). Arbetet blir en del i att vara delaktig i samhället och kunna tillföra något till det gemensamma.
Begreppet kall kan också förstås som en subjektsförskjutning där arbetets mening blir mer än jaget. Uppgiften manar den kallade att utföra arbete och där av blir gränsen mellan privatliv och arbetsliv otydligare utifrån att kallet överskuggar individens hela livstillvaro. Arbetet ses som en del av en själv och blir sammankopplad med livets övriga roller. Detta oberoende yrkets sociala och samhälleliga status. Den subjektiva upplevelsen av det egna yrket är avgörande i förhållande till samhällets normativa uppfattning av yrket. Detta exemplifieras genom att kallet inte värderas mindre eller mer utifrån den sociala status det kan anses hänga samman med att vara läkare eller undersköterska. Värdet att kunna ses sig själv i en position där hen är behövd och inte utbytbar gör att transaktioner från arbetsliv till pension inte alltid är smärtfri vilket Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) uttrycker genom att en transaktion med deltidsarbete eller volontärarbete gör att hälsan förbättras och transaktionen blir lättare. Arbetet beskrivs också som en socialplattform som bygger betydelsefulla relationer som inte är kopplad till den privata sfären så som familjen. Detta kan vara av stor vikt om familjerelationer inte är fungerande kan arbete bli en plattform för stöd och avkoppling från livets övriga påfrestningar (Bengtsson & Flisbäck 2016).
Det personliga förhållandet som byggs upp till arbetet genom kallet avspeglas också i relationen till arbete. Samhällets förväntningar är att förhållandet till arbetet ska vara professionellt och inte blandas ihop den privat sfären. Genom att till exempel den administrativa delen inom prästyrket ökar minskar andra delar som kontakten med församlingen vilket beskrivs som
grunden i prästyrket. Människorna är viktigare än verksamhetplaneringsmöten, uttrycker en av deltagarna i studien i generella ordalag (Bengtsson & Flisbäck 2016).
Kallet blir ett begrepp som kan uttrycka arbetets meningsbärande funktion i hens liv när det kommer till livsförändringar så som pensionering. Existentiella frågor kan väckas i samband med att en individ ska gå i pension. Detta gör att mening behöver skapas i andra sammanhang vilket kan beskrivas med följande citat ”projicera kallets engagemang till andra verksamheter”
(Bengtsson & Flisbäck 2016, s. 146).
Broström (2018) skriver att det behöver föras samtal om existentiella frågor med äldre individer i vardagen. Vidare uttrycks att det är av vikt att förstå äldre individer utifrån deras livsvillkor och sätta in det i en samhällelig kontext. Livsomvälvande händelser som att gå i pension kan kopplas till existentiella frågor (Bengtsson & Flisbäck 2016) då normen i samhället idag är förknippat med en framtidssträvan om att vara producent till samhället samt att ungdomlighet idealiseras och ses som eftersträvansvärt (Broström 2018). Äldre kan ses som fördettingar som inte tillför något till samhället utan förknippas med pensionering och kan därmed ofrivilligt sättas in i en kategori som de inte själva valt. Äldre har inom forskningen skildrats som ett
”kommande samhällsproblem” i stället för att ses som självständiga individer som skulle kunna tillföra något till samhället. Detta kan ses som ålderism där individer diskrimineras på grund av sin ålder. Att ur ett samhälleligt perspektiv inte ha någon mening kan innebära existentiella kriser som handlar om den egna identitet och individens roll i samhället där transaktionen från arbete till pension blir en del av livsomvälvande händelser som kan förknippas med existentiella kriser (Bengtsson & Flisbäck 2016; Broström 2018; Martinčeková Záhorcová & Škrobáková 2019).
Gemenskaper
Gemenskaper tas upp som begrepp av Svensson (2006) i sin avhandling med syftet att undersöka mötesplatser på landsbygden. Gemenskaper kan förstås genom att människor känner en tillhörighet till en social enhet där de upplever att det finns en insida och en utsida vilket betyder att det finns individer som inte tillhör gemenskapen medan andra gör det. Det finns också en interaktion och samspel mellan människor inom gemenskapen där det finns normer och beteende som man anpassar sig efter. Det innefattas även en inbyggd ömsesidighet inom gemenskapen där solidaritet och förpliktelser utövas i relation till varandra. Att förhålla sig till begreppet weak ties, vilket betyder svaga förbindelser som är förknippat med förbindelser som
inte är intima och förpliktande, men har stor betydelse för individens förankring i samhället.
Individer som har svårt att integrera sig i samhället kan ha lättare att få en identitet genom gemenskaper som bygger på weak ties. Det kollektiva handlandet kan bygga på weak ties snarare än nära relationer som finns genom familj eller vänskap. Att känna samhörighet till en grupp genom mer distanserade relationer kan man knyta an till fler människor som man känner samröre med. Därmed kan till exempel tillhörighet till en förening med många medlemmar vara viktigt oavsett om relationen till medlemmarna inte är av vänskaps karaktär (Svensson 2006).
Gemenskaper ger även möjlighet för människor att tillsammans göra skillnader för sig själv och andra både inom gemenskaper samt ur ett samhällsperspektiv vilket beskrivs av Eriksson (2013) som Community work. Där kan weak ties vara en del av att människor samlas och blir en del av samhällets sociala kapital, vilket gör att samhälle och individ kan förändras simultant.
(Eriksson 2013; Svensson 2006).
Endo (2020) redogör i sin studie om betydelsen för äldre att delta i gemenskaper som stöttar andra äldre. Det fanns en gemensam utgångspunkt, volontärarbete som gav dem mening. De kunde också identifiera sig med andra inom gemenskapen och utbyta idéer och ha diskussioner som ledde till personlig utveckling. Deltagarna i studien uttryckte också hur de kunde påverka sin omvärld genom de handlingar de utförde som volontärarbetare genom sin gemenskap. De upplevde att det gav tillvaron en större mening då nya perspektiv gavs på tillvaron. Därför kan volontärarbete vara av stor betydelse för äldre som inte längre är aktiva på arbetsmarknaden (Broström 2018; Endo 2020).
Weak ties kan vidare beskrivas att det finns olika nivåer av relationer och igenkännandekontakter, vilka står för att man möter en individ frekvent och bekräftar för sig själv att denne finns i sin närhet. Det knyts ofta till arrangerade träffar eller andra arrangemang i individens närhet. Hälsningskontakter är de som man stannar och småpratar med eller interagerar med på något vis och knyter band till genom att man bekräftar att man ses igen.
Hjälpkontakter, kan vara individer som hjälper varandra med olika sysslor eller utbyter tjänster med varandra inom till exempelvis ett grannskap. Dessa kan klassificeras från svaga till starka kontakter där det starka kontakterna brukar övergå till en närmare vänskapsrelation (Svensson 2006).
Svensson (2006) skriver om vikten och betydelsen för individer att känna samhörighet i exempelvis en by på landsbygden. Genom att ha vetskap om vem som bor var och att man känner samhörighet för att det finns en geografisk faktor. Detta kan klassas som weak ties men
ändå vara av stor vikt för både individen och bygden. Ett bevarande av gemensamma punkter som en samlingsplats eller vägsamfällighet gör att individen får bekräftelse av sig själv genom att finnas till i ett sammanhang som inte bara handlar om familj och intima relationer.
Samtal om alkohol
Detta tema har ytterligare tematiserats då författarna såg ett behov av att dela in forskningen rörande samtal om alkohol i tre teman och en översiktsstudie. Detta för att få en bättre översikt av vad som framkom.
Sociala konstruktioner I en kvalitativ intervjustudie i syfte att utreda hur 60 - 70 åringar för samtal kring sin egen alkoholkonsumtion skriver Billinger (2012) om hur en förändring skett i alkoholkonsumtionsmönstren hos individer i den ”tredje åldern”. Tidigare har äldre individer minskat sin konsumtion av alkohol i takt med att de blev äldre. De individer som är födda under 1940-talet växte upp med föräldrar som var barn då nykterhetsrörelsen hade en stor roll inom Sverige. Den förändring som sker i samhället i förhållande till alkoholpolitik och synen på alkoholkonsumtion under fyrtiotalisternas uppväxt och senare del i livet kan ha påverkat att individerna fick en annan syn på att konsumera alkohol. Att kunna konsumera alkohol varje dag ses som en del i de goda åldrande i den ”tredje åldern” (Billinger 2012). I likhet med Haarni och Hautamäki (2010) vilka ser samma tendenser i deras studie rörande relationen till alkohol i den tredje åldern.
Billingers (2012) beskriver i sin studie att bruket av alkohol är ett sätt att uttrycka sin identitet och livsstil. Studien bygger på idéen om att den egna berättelsen som uttryck har en koppling till identitet eller personlighet. Detta är även kopplat till det sociala samspelet med gemenskaper och sociala strukturer vilket kan ha betydelse för individen då människan konstruerats och omkonstrueras i mötet med gemenskaper, sociala sammanhang och sociala strukturer. Den centrala frågeställningen i studien är hur 60 - 70 åringar ser på sin alkoholkonsumtion och vad alkoholen har för betydelse i deras liv? Vilket sedan tydliggjordes i delfrågor som är kopplade till den övergripande frågeställningen. Vilka problem ser de med alkohol? Vilka överväganden gör de för egen del? Hur ser de på sig själva? I studiens genomförande användes fokusgrupper där samtal fördes utifrån en diskussion. Syftet med att använda fokusgrupper som metod för genomförandet av studien bygger på att deltagna delger tankar rörande diskussionsunderlaget för att kunna upptäcka kulturella skeenden som sker i interaktionen mellan deltagarna.
Materialet har sedan används för att se hur samtal förs om alkohol ur ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv. Fyra fokusgrupper användes i studien vilka bestod av olika individer med olika bakgrund. De olika grupperna svarade med vissa likheter som var att antingen kom de från hem som var av absolutistisk karaktär där alkohol var icke förekommande eller från ett mer tillåtande klimat där alkohol förekom i måttliga mängder så som konsumtion under helger eller under festligheter. Tiden då de beskrev att det var mest aktiva alkoholkonsumenter var under deras unga år. Männen beskriver en högre konsumtion av alkohol medan de kvinnliga deltagarna beskrev en mer moderat konsumtion.
Samtalen rörande alkohol beskrivet ovan kan kopplas samman med en finsk studie (Haarni &
Hautamäki 2010) där även kvalitativa intervjuer genomfördes med liknande målgrupp som beskrivs ovan. Syftet med studien var att undersöka relationen till alkohol hos individer mellan 60 - 75 år. Studien hade som utgångspunkt att undersöka alkoholkonsumtions karriärer genom att intervjuerna är baserade på att samtal fördes om individernas livsspann. För att därigenom undersöka relationen till alkoholkonsumtion genom livet och sedan ha samtal om deras nuvarande alkoholkonsumtion. De individer som hade haft en uttalad beroendeproblematik under livet uteslöts från studien. Samtal om alkoholkonsumtion fördes utifrån olika teman.
Författarna definierar detta som dryckeskarriär eller konsumtionskarriär. Dessa karriärer konstruerades som alkoholbiografier som användes för att analysera de olika individers konsumtionsvanor vilka lett fram till deras nuvarande konsumtionsvanor.
De olika konsumtionskarriärerna framställdes som berättelser där olika faktorer som kan påverkat deras konsumtion av alkohol var framträdande. Konsumtionskarriärerna kunde ha en uppåtsluttande- eller neråtlutande kurva i samband med åldrandet. Detta var ofta beroende av hur deras konsumtionsvanor sett ut under livet. Deltagarna upplevde att de inte kunde konsumera alkohol på samma sätt som tidigare på grund av den åldrande kroppen. De märkte av hur samma mängd alkohol som de konsumerat tidigare i deras liv inverkade på dem mer.
Det beskrevs att alkoholkonsumtionen kunde framkalla ett psykisk illabefinnande genom en ökad oro i samband med alkoholkonsumtion. Den sociala faktorn har betydelse för deltagarnas konsumtion utifrån kulturella aspekter, att äldre individer och i synnerhet kvinnor inte bör konsumera alkohol i och med stigande ålder. De individerna med en stigande konsumtion i och med åldrandet uttryckte att de haft en hög konsumtion under deras yrkesliv. Detta kan vara kopplat till att det är svårt att bryta invanda mönster. Detta var främst hos kvinnor som haft en yrkeskarriär samt om de var i en relation där konsumtionen hos deras partner var fortsatt hög (Haarni & Hautamäki 2010).
Likt Billing (2012) beskriver Haarni och Hautamäki (2010) att det finns ett uttryck om att moderation rörande alkoholkonsumtion i den tredje åldern är genomgående hos de individer som intervjuats. Det finns uttryck om vad som är socialt accepterat för en äldre individ att konsumera då en högre konsumtion kan leda till ett avvikande beteende som inte anses vara i enlighet med deras ålder.
Abrahamsson (2009) beskriver hur Nordiska museet gjort datainsamlingen genom att be individer beskriva ur ett autobiografiskt perspektiv ”Alkoholen i mitt liv”. Materialet analyserades med avsikt att undersöka alkoholvanor hos äldre. Berättelserna som materialet skapades utifrån byggde på deras egna erfarenheter, minnen, tolkningar av sina egna minnen, utifrån sociala omständigheter och psykosociala omständigheter. Livshistorien som beskrivs hos individerna bygger på två teman som är utformade utifrån materialet, vilka är nykterhet och måttlighet.
De individer som indelades under nykterhets temat var präglade av de nykterhetsrörelser som växte fram under första delen av nittonhundratalet och de berättelser som fördes vidare från deras föräldrar om alkoholkonsumtionens destruktivitet vilket medförde lidande. De som valt att inte konsumera alkohol under livet ansåg detta var en självklar del av deras liv som inte ansågs vara utanför det normala utav deras omgivning. Det sågs inte som avvikande i sociala sammanhang. Det var tydligt att deras livshistoria påverkade deras fortsatta konsumtion under deras liv. De som hade en måttlig konsumtion av alkohol upplevde att de blev influerade av deras sociala sammanhang beroende på vilket skede i livet de befann sig i utifrån hur mycket och hur frekvent de konsumerade alkohol.
Tolvanen och Jylhäs (2005) studie har samma utgångspunkt som Abrahamsson (2009) där intervjuer gjorts med individer rörande deras livshistoria. Berättarna beskriver sin konsumtion och deras upplevelser av förekommande alkoholkonsumtion av dem själva samt i deras omgivning. Studien är gjord i Finland och författarna beskriver hur det finns en alkoholkultur i Finland som kan förknippas med en hög konsumtion av alkohol. Alkoholen är en inbyggd del av den finska kulturen. I linje med Billinger (2012) och Haarni och Hautamäkis (2010) undersökningar utgår denna studie från olika teman vilka bygger på moral kring alkohol, social interaktion och alkohol, kvinnor, mäns relationer till alkohol, hälsa och alkohol. Deltagarna i studien beskriver sin relation till alkohol likt Abrahamsson (2009) utifrån psykosociala förutsättningar och kulturella färgningar.
Sociala sammanhang, ritualer och transaktioner Deltagarna i Billingers (2006) studie uttryckte att det oftast konsumerar alkohol i sällskap med andra men vissa beskrev även att konsumtion kan ske i ensamhet. En beskrivning var att pensionering innebär en viss frihet i fråga om alkoholkonsumtion. Alkoholkonsumtion förknippas oftast med att det är helg och att kravet på att stiga upp morgonen inte var en relevant faktor. Frihet i och med pension innebär att de naturliga begränsningarna rörande alkohol i form av restriktioner i samband med arbete inte var förekommande vilket gjorde att konsumtionen inte var begränsad till specifika tider.
Deltagarna beskrev att det fanns vissa begränsningar i deras konsumtion av alkohol kopplat till gränsdragningen mellan acceptabelt och oacceptabelt drickande. Den upplevda känslan av avslappning som måttlig alkoholkonsumtion medför var önskvärd och betraktades som acceptabel konsumtion i förhållande till den oacceptabla konsumtionen vilken beskrevs som berusning där självkontrollen upphör.
I frågan om sociala sammankomster, middagar med vänner eller konsumtion tillsammans med en partner framställer Haarni och Hautamäki (2010) att det ansågs av de flesta vara normalt att inta alkohol i dessa sammanhang. Samtalen om vad som ansågs vara socialt acceptabelt att konsumera var som beskrivet ovan baserat på sociokulturella aspekter samt kroppsliga aspekter.
Det fanns även en viss konsensus om att en viss kontroll måste upprätthållas så som att inte överkonsumera alkohol i sociala sammanhang då eventuella risker för sociala snedsteg kan förekomma. Det ansågs snarare vara acceptabelt att konsumera små mängder alkohol varje dag som inte leder till berusning i form av redlöshet än att dricka stora mängder under ett tillfälle vilket ansågs inte vara socialt accepterat. Alkoholen kunde också ge avslappning och vara en copingstrategi vid exempelvis stress, ensamhet eller en kris.
I likhet med Billinger (2012) samt Haarni och Hautamäki (2010) kan det tydlig utläsas att konsumtion i samband med sociala sammanhang är en genomgående faktor för att konsumera alkohol. Det finns även likheter i de kulturella faktorer som kan påverka konsumtionen av alkohol till exempel kön och ålder. Majoriteten av männen hade under unga år en högre konsumtion av alkohol medan kvinnorna uttryckte att de haft en måttlig konsumtion. Enligt samhällets norm ansågs det vara dygdigt att utöva en måttlig konsumtion av alkohol (Abrahamsson 2009).
Haarni och Hautamäki (2010) skriver i sin studie att alkohol är till för att sätta guldkant på vardagen och en del i sociala interaktioner i form av middagar eller andra festligheter. En acceptabel alkoholkonsumtion var ofta förknippad med att fira något eller att ha åstadkommit
något vilket kan innefatta att ha seglat långt eller varit ute och jagat älg i skogen en hel dag. Det finns även deltagare i studien som beskrev hur deras konsumtion inte är enligt gängse normer utifrån övriga deltagares beteende rörande alkohol. Det kan manifesteras genom att konsumtionen av alkohol inte är förknippad med firande, social interaktion eller åstadkommande. Konsumtionen sker istället i ensamhet och risken för överkonsumtion ökar.
Haarni och Hautamäki (2010) skriver vidare att relationen till alkoholkonsumtion varierade hos individerna men hade genomgående teman som man kan se hos Billinger (2012) där alkoholkonsumtionen var sammankopplad till olika ritualer eller sociala sammankomster. En ritual kan vara att sammanfatta kvällen i en fåtölj och läsa en bok samtidigt som man dricker ett glas rödvin. Ritualen kan även bygga på rutiner som är etablerade under livet.
Tolvanen och Jylhäs (2005) skriver att männens samtal om alkoholkonsumtionen sågs ur fler perspektiv, till exempel att i relation till signifikanta händelser i livet blev alkoholen en del som kunde vara förgyllande oavsett om situationen hade en positiv eller negativ allusion. Ett exempel som beskrivs är hur sociala sampel mellan människor i samband med alkoholkonsumtion under andra världskriget ansågs av många som en händelse av signifikant betydelse och alkoholkonsumtionen en del av helheten. Alkoholkonsumtionen blev en kulturell del av gemenskapen i sammanhanget.
I Burruss, Sacco och Smith (2015) artikel kan man utläsa om vad äldre inom seniorboenden har för attityder och uppfattningar rörande alkoholkonsumtion. Studien bygger på att dagböcker fördes över deltagarnas dagliga konsumtion inkluderad motivationen att dricka alkohol, kopplat till hälsa och gemenskaper. Senare utfördes djupgående intervjuer med tretton av deltagarna för att få förståelse om deras alkoholanvändning under pensionen. Deltagarna beskriver att alkoholkonsumtionen är kopplad till rutiner i vardagen exempelvis måltider samt kopplat till sociala sammanhang. Detta kan exemplifieras, de dricker ett glas whiskey på kvällen för att sammanfatta dagen tillsammans. Detta kan kopplas till Billinger (2012) och Tolvanen och Jylhä (2005) där alkoholkonsumtion är kopplad till sociala sammanhang eller kulturella ritualer som kan anses vara rutinmässiga i olika kontext. Transaktionen från dag till dag associerad med alkoholkonsumtion i egenskap av att dricka ett glas vin på kvällen. Alkoholen var oftast delaktig i rutinerna vilken ansågs vara en biprodukt i samband med rutiner. Alkoholkonsumtion som daglig rutin hjälper äldre att få en känsla av kontinuitet genom livet när andra rutiner förloras.
Detta kan beskrivas som rollförluster vilka ersätts eller bibehålls när åldrandet sätter begränsningar i rörligheten och andra hälsorelaterade åkommor. Alkoholen blir en hälsofaktor
som kan hjälpa den äldre genom transaktionen från rörlig till icke rörlig som ett exempel på hur åldrandet har betydelse för individen (Burruss, Sacco & Smith 2015).
Jag och den signifikante andre Tolvanen och Jylhä (2005) beskriver skillnader mellan män och kvinnor upplevelser av sin egen konsumtion av alkohol i förhållande till andra, men de generella likheter bygger på G.H Meads teori om Jag och den signifikante andre, där moralisering kring alkohol sker i termer av den andre och inte genom sig själv. Detta genom att självet sätt i relation till den upplevda händelsen eller företeelsen vilken deltagaren uttrycker, andra har alkoholproblem medan ”jag” har en sund relation till alkohol. Moraliseringen sker genom observationer som deltagarna upplevt genom livet och bygger på sociala och kulturella föreställningar om hur alkohol ska konsumeras utifrån till exempel kön. Då alkoholkonsumtion oftast beskrivs i första person av män och i andra person av kvinnor finns det en tydlig föreställning om att män var mer benägna att konsumera alkohol än kvinnor. Moraliseringen kring alkohol var av större vikt hos kvinnor då det ansågs vara mer avvikande att en kvinna konsumerade alkohol än vad det ansågs att män kunde göra. Det beskrevs tydligt att kvinnor ansåg att män hade större sårbarhet när det kom till alkoholkonsumtion. Författarna beskriver hur deltagarna ofta nämnde en fras som löd i generella ordalag, han blev tagen av spriten.
Utifrån denna fras kunde alkoholen behandlas som ett subjekt som tog över människan likt ett ont väsen. Utifrån att det var kvinnor som ofta beskrev denna entitet kunde det ses att männen hade en alienering ifrån sin egen relation med alkoholkonsumtion medan kvinnorna såg fenomenet från ett utanförperspektiv (Tolvanen & Jylhäs 2005).
Tolvanen och Jylhäs (2005) beskriver vidare hur alkoholkonsumtion är sammankopplad med sociala och kulturella normer vilka är en del av det finska folkets sätt att interagera med alkohol.
Konsumtionen av alkohol inom sociala sammanhang anses höra till normen med en avvägning rörande mängden som konsumeras. Överkonsumtion anses inte vara enligt norm samt att kvinnor inte bör konsumera alkohol i ensamhet vilket anses moraliskt avvikande. Vidare kan det ses att moderat drickande inte kan ses som moderat drickande innan det sätts relation till att bli berusad vilket indikerar på att gränsen mellan lagom konsumtion och överkonsumtion blir förflyttad och än mer subjektiv. Till skillnad mot vad som kan ses i till exempel Billinger (2012) där det ansågs att gränsen mellan moderat- och överkonsumtion blev allt tydligare i kontexten jag och den signifikante andre. Det finns en tydligare gräns vad som är socialt acceptabelt drickande där jaget i relation till den sociala kontexten dikterar vad som är acceptabel
konsumtion. Detta kan vara ett sätt att se på den på den kulturella och sociala integrationen av alkoholkonsumtion inom finsk kultur (Tolvanen & Jylhä 2005).
Billinger (2012) redogör även för hur synen på andras konsumtion av alkohol beskrivs utifrån deltagarnas egna konstruktioner av ett sund konsumtion av alkohol. Genom att bilder visas på till exempel samlingar av människor som dricker större mängder alkohol utrycker deltagarna oro runt sammanhanget och deras konsumtion. Vidare visas bilder på yngre par som dricker alkohol på en uteservering vilket ansågs se trevligt ut utav deltagarna. Rörande frågan om ensamhet och alkoholkonsumtion ansåg detta vara avvikande från normen att konsumtion oftast sker i samband med sociala interaktioner.
Tolvanen (1998) har i sin studie intervjuat individer mellan 60 - 89 år inom det finska samhället om deras relation till alkoholkonsumtion i relation till det sociala åldrandet. Vidare kunde det ses att relationen till alkohol var komplex. Det beskrevs att det finns en dualism inom samtalet om alkoholkonsumtion vilket kan relateras till kulturella fenomen inom den finska kulturen i relation till alkohol. Genom att konsumtionen blir del av kulturen kan alkoholkonsumtionen bli definierad som en livsstil som kan bli deterministisk.
Tolvanen (1998) och Tolvanen och Jylhä (2005) ser en koppling mellan sociokulturella skeenden och alkoholkonsumtion. Att se sig själv ur perspektiv jag och den signifikante andre blir tydligt då problematiseringen kring alkoholkonsumtion sällan sker i första person så som att, jag har inga problem, men de andra har, vilket indikerad på att dualismen blir tydlig, vilket även beskrivs. Den subjektiva bedömningen utifrån det upplevda sammanhanget blir en faktor i bedömningen om huruvida den egna individens alkoholkonsumtion är problematisk eller inte (Tolvanen 1998).
I en studie av Bareham, Kaner, Spencer, och Hanratty (2018) där en sammanställning av artiklar rörande äldres relation till alkoholkonsumtion kan det ses genom konceptet jag och den signifikante andre att riskmönster uppstod då individerna inte sågs sig själva ha ett riskbeteende utan att det var den andre som hade det beteendet, alltså den individen de själva ansåg konsumerade större mängder än dem själv. Detta kan leda till att individerna i studierna inte kunde upptäcka deras egna riskbeteenden rörande deras egen alkoholkonsumtion. Tolvanen (1998) samt Tolvanen och Jylhä (2005) ser detta beteendemönster i sina studier vilka var inkluderade i sammanställningen.
Bareham, Kaner, Spencer, och Hanratty (2018), Tolvanen och Jylhä (2005) och Tolvanen (1998) beskriver hur jag och den signifikante andre konceptet är återkommande inom beskrivningar av äldre om sin egen konsumtion av alkohol. Individen ser sig själv utifrån ett perspektiv där denne upplever sig ha en konsumtion som är inom normen vad denne upplever är acceptabelt. fast i själva verket är hens konsumtion i enlighet med ett riskbeteende när det kommer till alkoholkonsumtion. Individen sätter sig oftast i relation till den som har ett problematiskt beteende när det kommer till alkoholkonsumtion vilket innebär att det blir en förskjutning i vad som anses vara acceptabelt.
Bareham, Kaner, Spencer & Hanratty (2018) kopplar beteende till den äldres övriga hälsostatus som har en referenspunkt om god hälsa och att alkoholen inte påverkar deras hälsa. Äldre med ett riskbeteende rörande alkoholkonsumtion är där med mindre benägna att förändra sitt beteende. Kopplat till att konsumtionen av alkohol kan ge andra fördelar så som social samvaro och ge en känsla av rutin i vardagen samt att de flesta äldre anser sig vara ansvarstagande när det kommer till sin konsumtion av alkohol och riskerar att inte upptäcka sitt eget riskbeteende om det skulle vara prevalent (Bareham, Kaner, Spencer & Hanratty 2018; Billinger 2012;
Burruss, Sacco & Smith 2014; Tolvanen & Jylhä 2005)
Översiktsstudie av äldres relation till alkoholkonsumtion I en systematisk översiktsartikel där författarna Bareham, Kaner, Spencer, och Hanratty (2018) sammanställer kvalitativa artiklar om äldres uppfattningar och erfarenheter rörande alkoholkonsumtion. De beskriver att alkoholkonsumtionen hos äldre verkar vara mer frekvent än hos yngre konsumenter men däremot är mängden mindre vid varje tillfälle. Problematiskt drickande hos äldre är mer frekvent hos män med bättre socioekonomiska förutsättningar enligt översikten.
De teman som beskrivs i artikeln kan delvis ses hos Billinger (2012), Burruss, Sacco och Smith (2014) (Haarni & Hautamäki 2010) och Tolvanen och Jylhä (2005). Dessa teman är rutiner och ritualer, självbild som en ansvarstagande alkoholkonsument, alkohol och den åldrande kroppen samt tillgången till alkohol. Genom en individs livscykel skapar man speciella rutiner som är relaterade till alkoholkonsumtion i samband med mer fritid. En del av alkoholkonsumtionen kan vara sammankopplade med ritualer även rent rutinmässigt. Det kan även vara en meningsfull del i den sociala gemenskapen för att kunna hålla kontakt med andra.
Transaktionen mellan arbete och pension kan göra att den sociala aspekten av alkoholkonsumtion blir viktigt då den kan motverka ensamhet och öka de sociala
gemenskaperna. Alkoholen kan vara till hjälp för att upprätthålla en viss struktur i vardagen efter pensionering vilket skulle kunna kopplas till Billinger (2012) där ritualen att dricka alkohol var förknippad med ritualen att avsluta dagen. Sociala normer och förväntningar formade de rutiner och ritualer som var sammankopplade med alkoholkonsumtion i sociala sammankomster (Bareham, Kaner, Spencer & Hanratty 2018; Billinger 2012).
De flesta äldre beskriver att de reducerat sin alkoholkonsumtion i takt med att de blivit äldre.
Författarna beskriver att inom vissa kulturer, bland annat den nordiska kulturen, finns det riskrelaterade konsumtionsmönster vilka blir normaliserade hos äldre individer. Majoriteten av de äldre ansågs sig även ha ett kontrollerat alkoholintag vilket var sammankopplat med ett ansvarsfullt drickande som de har utvecklat under sin livstid. Idealiseringen av att ha en låg konsumtion av alkohol var mer vanligt bland de äldsta individerna.
Genom sammanställningen kan det ses att äldre individer ser alkoholen som något positivt och den fyller en värdefull roll i deras liv i kontrast till att vara en copingstrategi i samband med åldrandets utmaningar. Alkoholkonsumtion och ensamhet kan vara kopplat till stigma vilket kan vara en anledning till att de äldre inte lyfter frågan om ensamhet och alkoholkonsumtion på grund av att de inte ville anse sig själva som stigmatiserade (Bareham, Kaner, Spencer &
Hanratty 2018).
Teori och begrepp
Här beskrivs de teorier och begrepp som användes i författarnas studie. De teoretiska utgångpunkterna som användes i analysen och diskussionen är rollteori och gemenskapsbegreppet. Teorier och begrepp har används med ett socialpedagogiskt perspektiv där hänsynstagande togs till författarnas bakgrund och förkunskaper inom det socialpedagogiska ämnet.
Genom att använda sig av teorier och begrepp för att tydliggöra hur rolltransaktioner och sociala gemenskaper kan kopplas till ålderspensionärers relation och inställning till alkoholkonsumtion behövs en genomgång av de teoretiska begreppen. Detta för att få en bild av hur dessa kan appliceras i vår studie. Rollteori är den mest accepterade teorin för att förklara anpassningen till pensionering vilket används i denna studie för att få förståelse om hur transaktionen från arbete till pension har betydelse för individen (Martinčeková Záhorcová & Škrobáková 2019).
Gemenskapsbegreppet kan tydliggöra hur gemenskaper kan ge mening och bekräfta en roll och
en identitet i förhållande till andra vilket kan ge förståelse för hur relationen och inställning till alkoholkonsumtion hos ålderspensionärer manifesterats i olika sammanhang (Eriksson 2013).
Rollteori
Rollteori beskriver hur roller skapas i interaktion med andra. Strukturell-Funktionell rollteori beskriver att en individ tar sig en viss plats inom ett socialt sammanhang och detta skapar en viss position. Denna position innefattar vissa förväntningar och beteenden som utgör den roll som en individ får eller tar sig. Rollen blir därmed kopplad till den sociala struktur som individen finns inom (Payne 2015; Yang 2012). Dramaturgisk rollteori innebär att individen uppfattar sociala förväntningar som blir en del av det sociala spel som individen spelar i vilket kan beskrivas utifrån ett rollspel där interaktionen med andra gör att individen lyfter fram vissa aspekter av sig själv och döljer andra. Enligt Goffman (2014) beskrivs front stage och back stage vilket utgör en del av en individs interaktion med omvärlden och bygger på förväntningar och beteenden vilka är kopplade till sociala strukturer som individen befinner sig inom. Rollen som en individ innehar kan även definieras utifrån kön och ålder i det sociala sammanhang denne befinner sig i. Förväntningar från sociala strukturer på att vissa roller ska uppfyllas utav individen kan cementera den roll som utspelas i samspel med andra och därmed underminera andra roller.
Roller kan även beskrivas mer i detalj utifrån fyra utgångpunkter vilka definieras av Biddle (1979):
1. Den beteende styrda rollen, där rollen dikteras genom ett beteende som en individ har, till exempel att vara polis vilket innebär vissa beteende som är kopplade till rollen att vara upprätthållare av lag och ordning. Definition av rollen blir därmed enbart sedd utifrån polisperspektivet och inte utifrån till exempel kön, ålder eller etnicitet.
2. Roller är utförda av människor, vilket innefattar beteende som utförs av människor.
Rollen som människa kan anses vara en roll där vissa beteenden är gemensamma. Detta innefattar att man kan påverkas av människor och inte av naturens kraft, vilket betyder att roller beskrivs av människan och utförs av människan. Vidare behöver roller inte vara definierade till en avgränsad mängd personer utan kan innefatta hela människosläktet. Roll begreppet kan appliceras på likväl en individ som alla individer.
3. Roller är även kontext baserade vilket innebär att en individ kan ha olika roller i olika sammanhang. Här kan konceptet front stage och back stage appliceras där en individ befinner sig på olika scener vid olika tidpunkter. En individ är aldrig enbart i ett socialt sammanhang 24 timmar om dygnet utan byter ”scen” till exempel från arbetlivs till hemmaliv under en 24 timmars period. Vissa roller är definierade utifrån sammanhanget samt att vissa roller begränsas av en viss kontext. Roller förändras nästan alltid utifrån vilken miljö som individen befinner sig och därmed kan också en beskrivning och definition av miljön ge en bild av vilken roll som en individ får eller har. Definitionen är ofta bred och beskriver ofta rollen inom klassificering och generalisering av platser och tillfällen i stället för specifika platser och tillfällen. Rollen är inte begränsad till det stora sammanhanget utan kan likväl appliceras inom det lilla sammanhanget och kontexten.
4. Roller är också definierade utifrån vilket kontext och vilket beteenden som är dikterade i det sammanhanget individen befinner sig i. En roll kan karakteriseras genom att ett visst beteende hör ihop med en viss kontext. Det är till exempel inte kutym att vara berusad under en arbetsintervju på en bank vilket det skulle kunna vara på en nattklubb eller en bar. Det finns förväntningar inbyggda i vissa beteenden i samröre med vissa sammanhang vilket därmed definierade vilka roller som förväntas antas av individen.
Karaktärsdragen behöver inte alltid vara sammankopplad med en viss roll men generellt sett finns det underförstådd koncensus om att rollen ger en viss karaktär, given eller tagen. För att exemplifiera kan det anses att rollen som mamma ger en karaktär som innefattar att vara omhändertagande om sitt barn vilket även kan ses i det omvända att karaktären som omhändertagande av barn ger en förutsättning för en roll som mamma (Biddle 1979).
Gemenskapsbegreppet
Begreppet gemenskaper kommer från engelskans Community vilket implicerar att sammanhang som är inom en viss stadsdel eller samfund har någon sorts samröre och där av definieras som en enhet under ordet Community. Där en samling individer befinner sig inom en begränsad geografiskt område kan ha samröre och se varandra som en del av något gemensamt. Begreppet Community development bygger på att göra insatser som är inriktade gentemot att utveckla gemenskapen utanför den statliga regimen och ge bättre förutsättningar för att individen kan utvecklas i mötet med andra genom en gemenskap. Detta kan ses inom
socialt arbete i Norden och större delen av Europa som en av tre metoder att arbeta med vilka introducerades under 1960-talet där individuella insatser och gruppinsatser var två andra pelare som socialt arbete byggde på i interaktionen. Samhällsarbetet har under historien ofta utgått ifrån gemenskaper så som grannskap, byar, stadsdelar eller förorter. Det har inte byggt på individuella insatser som kan erbjudas av en socialtjänst utan bygger på en integration mellan exempelvis myndigheter och frivilligorganisationer. Balansen mellan aktör och struktur kan ses som en del i förändringsarbetet som görs i ett samhällsarbete genom att se en linje mellan strukturell påverkan och individens delaktighet till att förändring sker. Delaktigheten i samhället bygger på att det finns en bild av vilka behov som individen har och hur strukturella förändringar kan göras för att aktör och struktur åstadkomma förändring. Gemenskaper i ett samhällsutvecklingsperspektiv bygger därmed på att det finns en konsensus i vad som behöver göras och vad man vill komma framtill för att göra eventuella förändringar på en kollektiv nivå (Eriksson 2013; Turunen 2004).
Community development och Community work har en mobiliserings faktor som kan ses som ett pedagogiskt hjälpmedel där mobiliseringen i gemenskapen kan skapa förändring för individer där andra insatser som utbildning och socialt stöd inte finns tillgängligt. Freire utvecklade Community work genom att ge gemenskapen pedagogiska verktyg vilket gör att samhället och därmed individen skapa förutsättningar för utveckling (Freire 2000). Vidare beskriver Eriksson (2013) på likande sätt hur olika strategier kan skapa förutsättningar för gemenskap. Gemenskaper kan ses ur ett socialpedagogiskt perspektiv som en lärandeprocess där interaktionen med andra med gemensamma eller liknande förutsättningar vilket kan ses som en förlängning av Freires idéer.
Genom social mobilisering inom ett Community kan delaktigheten i samhället utökas med hjälp av pedagogiska ansatser vilket kan härledas till Erikssons (2013) beskrivning av gemenskapsbegreppet. Skillnader mellan gemenskaper kan härledas till syftet med gemenskapen det vill säga den kollektiva ambitionen till utveckling eller den individuella.
Community development kan här anses fokusera enbart på den kollektiva utvecklingen så som att det finns en inbyggt antagande att utvecklingen av kollektivet gynnar individen.
Gemenskapsbegreppet sett ur ett socialpedagogiskt perspektiv kan anses ha en mer dualistisk syn på begreppet. Detta genom att det finns en tanke om att individen och kollektivet kan utvecklas simultant då sociala insatser för individer i utsatthet kan integreras med kollektiva insatser för samhälleliga gemenskapen (Eriksson 2013).
Kritik
Rollteori bygger på att individen antar eller får en roll beroende på vilket kontext hen befinner i. Detta implicerar att en individs roll blir sammankopplad med ett visst beteende som kan var dikterad utav normativa föreställningar om rollens innebörd. Att vara pensionär har vissa inbyggda föreställningar om att anta en roll som definierats av andra. Så som att äldre till exempel ska spela boule och ta hand om barnbarn och inte cykla mountainbike eller gå till krogen och dansa. Dessa förutfattade bestämda roller bygger på Strukturell-Funktionella rollteori vilket inte är anpassad till det post-moderna samhälle som vi lever i nu där sociala konstruktioner anpassas efter samhällsutvecklingen och äldres roller inte bygger fasta konstruktioner (Biddle 1979; Payne 2015; Yang 2012).
Gemenskaper är i grund och botten baserade på att det är en grupp eller samling av människor som en individ ”ska” kunna känna tillhörighet till. Detta kan identifieras av den som ”ska” ingå
i gruppen som någon positiv och tillför en känsla av tillhörighet och gemenskap. Eriksson (2013) skriver att det kan vara en fara att se på en gemenskap utifrån och betrakta alla inom gemenskapen som en homogengrupp som på grund av att man till exempel är inom samma åldersspann och får en definition att vara äldre och därmed tillhöra gemenskapen äldre. Att bli kategoriserad utifrån en samhällsnorm där definition är baserad på kulturella normer vilket kan göra att till exempel äldre blir definierade som en homogen grupp. Detta på grunder som inte är relevant mer än att de är inom samma åldersspann (Broström 2018). Detta kan göra att antaganden görs om vad de äldre har för ambitioner med sitt åldrande och anpassningar görs baserade på en norm som inte är definierad av gruppen som anpassningen ska gälla.
Mobiliseringen sker utifrån en samhällsstrukturell norm i stället för att den sker utifrån den gruppen som ”ska” innefattas i gemenskapen. Detta kan medföra att autonomin hos gemenskapen kompromissas. Därmed kan den samhällsstrukturella normen definiera individen och därav definieras gemenskapen (Broström 2018; Eriksson 2013).
Metod
Här beskrivs och problematiseras studiens metoder gentemot studiens syfte och frågeställningar samt hur de valda metoderna har använts, analyserats och bearbetats. Ett resonemang kring kvalitativ metod, kvalitativa intervjuer, kvalitativa intervjuguider, deltagare, urvalskriterier, etiska aspekter och analysmetod. Det förs även ett resonemang kring studiens urval och trovärdighet.
Kvalitativ metod
Syftet med studien är att få en djupare förståelse om vad ålderspensionärer har för relation och inställning till gemenskaper, rolltransaktioner och alkoholkonsumtion. Författarna valde att använda kvalitativ metod i form av kvalitativa intervjuer. Den kvalitativa metoden är lämplig för att beskriva studerade situationer eller individer ur ett helhetsperspektiv samt subjektiva upplevelser (Larsson 2005). Det verbala samtalet blir den kvalitativa metoden då de innefattar det skrivna eller talade ordet (Backman 2016).
Kvalitativa metoder omfattar tre olika huvudtyper av datainsamling. Öppna intervjuer, direkta observationer och dokumentanalyser. I denna studie använde författarna sig av öppna intervjuer. Öppna intervjuer ger direkta citat från informanter som beskriver sina attityder, kunskaper, känslor och tankar (Larsson 2005). Utifrån författarnas kvalitativa strategi kan de i detalj beskriva och analysera exempelvis skönlitterära texter eller forskningsintervjuer som författarna sedan skriver ut i text och därefter analyserar (Larsson 2005). Författarnas syfte är att med hjälp av den kvalitativa metoden beskriva och få en djupare förståelse för informantens upplevelser utifrån frågeställningarna i studien. För att få veta hur människor ser på sitt liv och sin värld är det bästa sättet att prata med dem. Samtal är en grundläggande form av mänsklig interaktion. Vi människor talar och interagerar med varandra, vi besvarar och ställer frågor. Vi lär känna varandra och får kunskap om varandras erfarenheter, känslor, drömmar, förhoppningar och rädslor (Kvale & Brinkmann 2014). Den kvalitativa metoden beskriver ofta studerade situationer eller individer ur ett helhetsperspektiv och gör att forskaren kan analysera och i detalj beskriva det empiriska materialet (Larsson 2005). Bryman (1997) beskriver att kvalitativa forskare överlag uppmuntrar till att samla in information samtidigt som de gör teoriprövning och teoriformulering vilket författarna till denna studie gjorde med hänsynstagande till det materialet som samlades in.
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) bör världens processer och fenomen beskrivas innan de teoretiseras och förstås innan man förklarar dem. Mänskliga processer uppstår genom vardagens samtal och möten i kontrast till de tekniska hjälpmedel som används under intervjuerna. Kvale och Brinkmann (2014) menar att samtalen mellan intervjuaren och informanten blir som en terapeutisk process. Målet blir där av att förmedla berättelsen genom berättarens ögon.
Det finns även en del kritik riktad mot kvalitativa studier bland annat att det kan råda brist på viktiga resultat i en del publicerade intervjurapporter, brist på betydande ny kunskap i relation till etablerad kunskap och sunt förnuft (Kvale & Brinkmann 2014). Kvale och Brinkmann (2014) skriver att en annan kritik som framförts är att kvalitativ forskning karakteriseras som metoddyrkan, att man så snabbt som möjligt ska få fram svar.
Kvalitativa intervjuer
Författarna har använt sig av semistrukturerade intervjuer för att möjliggöra en diskussion med deltagarna och på så sätt få mer öppna frågor och en djupare förståelse för hur deltagarna upplever sin vardag då och nu. Det vanligaste i kvalitativa intervjuer är att man gör intervjuer med en person i taget och detta har även gjorts i denna studie. Författarna har använt sig av en mall med frågerubriker som sedan följts upp med uppföljningsfrågor som författarna valt att flika in med under intervjuernas gång beroende på hur de svarat. För att på så sätt få en djupare förståelse och ett naturligt flöde i samtalet. Det har ökat författarnas förståelse för hur de intervjuade uppfattar sin vardag. Samtalen öppnade också upp till spontana tankar hos deltagarna.
Syftet med intervjuerna var att få deltagarnas syn på sin verklighet och att deltagarna ska delge så mycket som möjligt utan att författarna leder deras svar. Det har använts öppna frågor för att deltagarna själva ska kunna lämna ett mer uttömmande svar. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att en semistrukturerad intervjuguide ger förutsättningar för författarna att ta del av informanternas svar på de ställda frågor de fick under intervjun. Författarna fick en inblick i hur deltagarna upplevt sin identitet och sina gemenskaper både före och efter sin pension.
Vidare menar Kvale och Brinkmann (2014) att intervjuandet är ett hantverk och det ger kunskap till den som intervjuar som hen senare i sina rapporter kan dela med sig av till andra. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver också att för att motverka att intervjuaren får en fixering vid det verbala, kan man genom videoinspelade samtal få tillgång till den intervjuades kroppsspråk, ansiktsuttryck och dynamiken i interaktionen mellan intervjuaren och deltagaren och att man på så sätt får en ännu mer levande bild av hur samtalet fortskred. De genomförda intervjuerna genomfördes via Zoom på dator och spelades in för att sedan transkriberas. Varje intervju tog i snitt 30-40 minuter. En av författarna hade huvudansvaret för att spela in och se till att ljud och bild fungerade samt att hen flikade in med följdfrågor om det behövdes. Den andra författaren hade ansvaret att leda samtliga intervjuer både de med engelsktalande deltagarna samt de svensktalande deltagarna. Samtalen under intervjuerna var avslappnade och upplevdes av författarna som trevligt vilket medförde att det blev en bra interaktionen under intervjun. En av
författarna har en viss personlig relation till alla deltagarna vilket eventuellt gjort att intervjuerna blivit annorlunda mot vad de hade blivit om det inte funnits någon personlig relation. Anledningen till att en av författarna har en personlig relation till en del av de intervjuade är på grund av den rådande pandemi som föreligger.
Studien hade blivit annorlunda om det varit andra deltagare, om andra frågor ställts och om andra författare ställt frågorna vilket gör att de material som skapats i interaktionen mellan författarna och deltagarna är unik för just denna studie. Det empiriska materialet som skapats i interaktion mellan deltagarna och författarna under intervjun bygger på att båda författarna har varit med under intervjun. Detta för att kunna interagera och höra tillsammans vad deltagarna reflekterar kring och de frågor som ställts. Författarna har inte engelska som sitt första språk vilket innebär att vissa språkliga meningsskillnader kan ha förekommit. Detta kan ha inverkat på materialet som skapats utifrån att tolkningar och analyser görs under intervjumomentet.
Detta kan skilja sig mer än om de enbart hade varit deltagare med svensk nationalitet med svenska som första språk. Utifrån rådande pandemi då intervjuerna genomförts via Zoom har en annan interaktion skett med deltagarna och därmed är det sannolikt att interaktionen blivit annorlunda om den skett i det personliga mötet där det digitala mediet inte var en faktor.
Detta gjorde att utfallet i studien blev annorlunda och medförde att skapandet av materialet fick andra förutsättningar. Dessa förutsättningar har medfört att materialet fått en annan karaktär i och med den internationella prägel som det innefattar med vissa kulturella och sociala skillnader. Till följd av rådande pandemi har vissa skillnader observerats vara mer markanta så som att vissa deltagare var i reglerad karantän och andra i rekommenderad karantän. Vilket innebär att de frågor som ställts blivit besvarade utifrån olika förutsättningar när det kommer till fråga om interaktion med andra och rörlighet i samhället. Det föreligger även att det kan finnas en generell påverkan på deltagarna i studien på grund av rådande pandemi, vilket kan ha färgat de svar som gavs under intervjun.
Kvalitativa intervjuguider
Författarna utgick ifrån en intervjuguide och grundfrågorna var desamma till samtliga deltagarna, dock ställdes ibland olika följdfrågor för att få deltagaren att öppna upp och beskriva mer ingående om olika upplevda situationer (bilaga 1-2). Teman som arbetats fram och anses relevanta för studien och användes under intervjuerna är identitet/roller, gemenskap och alkohol. Dessa teman utgjorde en grund i de frågor som ställdes vilka relaterades till varandra och samtal fördes kring huruvida deltagarna såg sig själva inom gemenskaper och vilka roller
de såg sig ha utifrån deras nuvarande situation som pensionärer och så vidare. Enligt Larsson (2005) är undersökaren själv ett instrument som används i intervjuerna där hen behöver visa prov på kunskap, empati, förmåga att ställa rätt frågor och ha inlevelse i det hen gör så att deltagaren känner sig trygg. Det är också viktigt det är relevanta ämnen som gör att det kan kopplas till studiens syfte och problemställningar.
Deltagare och urvalskriterier
Studien har åtta deltagare, sex kvinnor och två män. Samtliga tillfrågade tackade ja till att deltaga i studien Fem av deltagarna var från USA och tre var från Sverige. De alla tillhörde en riskgrupp på grund av sin ålder i och med Covid-19 pandemin som kan påverkat alla deltagare som medverkat i studien. Genom samtal fick författarna en djupare förståelse hur ålderspensionärerna ser på rolltransaktioner. Författarna har även fått en inblick i vad gemenskaper har för betydelse för deltagarna. Det fanns inga valmöjligheter om hur intervjuerna skulle genomföras utan allt har skett via videolänk och programmet Zoom har används. De deltagare som deltog i studien är alla bekanta med en av författarna. Från början var studien tänkt att genomföras med individer från ett senior center i en medelstorstad men på grund av rådande pandemi fanns inte denna möjlighet. Istället tillfrågades individer i författarnas omgivning. Fem av intervjuerna genomfördes på engelska eftersom dessa deltagare var amerikaner. Innan intervjuerna påbörjades togs kontakt med de tillfrågade deltagarna via telefon. Författarna frågade dem om de var villiga att delta i studien. Information om studiens syfte gavs och hur lång tid intervjun beräknades att ta. Innan intervjuerna genomfördes överlämnades ett informationsbrev via mail (bilaga 3-4). De fick även en muntlig genomgång innan intervjun om innehållet och möjligheter att ställa frågor. Genom samtalen kunde författarna få en utvidgad kunskap och förståelse för vad gemenskap, identitet/roll och alkoholkonsumtion betyder för de som deltog i studien. Författarna ville även se hur deltagarna såg på deras nuvarande situation samt se hur vardagen manifesterades för dem vilket kan vara av vikt för studiens resultat.
Författarna till denna studie har genom tidigare möten med äldre förstått vikten av att ha en meningsfull vardag även efter sin pension samt se hur viktig gemenskap är och hur den fysiska och psykiska hälsan kan påverkas i förhållande till gemenskaper. Likt tidigare forskning har författarna uppmärksammat hur betydelsefullt gemenskaper är och att levernet kan påverka livskvalitén. Då författarna sökt bland tidigare forskning och aktuell litteratur hittades forskning om hur äldre ser på rolltransaktioner, samtal om alkohol och gemenskaper i olika länder. I och med världspandemin Covid-19 blev urvalet av deltagare förändrat, vilket medförde andra
