Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Att samtala om sexuell hälsa
- En litteraturstudie om patienters och vårdgivares erfarenheter av att
samtala om sexuell hälsa.
Författare:
Handledare:
Madeleine Sandemo
Lena Nordgren
Linn Sörensen
Examensarbete i vårdvetenskap
med inriktning mot omvårdnad, 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp
2021
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Sexuell hälsa är en viktig del av folkhälsan och ses som en mänsklig rättighet. Patienter uttrycker behov av att samtala om sexuell hälsa och förväntningar finns på att få information från vårdgivare om ämnet.
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters och vårdgivares erfarenheter av samtal om sexuell hälsa, med fokus på att identifiera förutsättningar för framgångsrika samtal och hinder för att samtalen sker.
Metod: Studiens design är litteraturöversikt. Databassökning utfördes i PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning och resultatanalys gjordes på utvalda studier.
Resultat: Totalt 14 kvalitativa studier ingår i resultatet. Fyra studier med patientperspektiv, åtta med vårdgivarperspektiv och två studier med både patient- och vårdgivarperspektiv. Tre huvudteman och 10 subteman identifierades. Patienter upplevde att samtalet om sexuell hälsa inte togs upp med vårdgivarna. Både patienter och vårdgivare beskrev att ansvaret för att initiera diskussioner om sexuell hälsa var vårdgivarens. Olika faktorer kunde påverka samtalet samt verktyg och resurser nämns hjälpa både patienter och vårdgivare att förbättra samtalet om sexuella hälsa.
Slutsats: Samtal om sexuell hälsa mellan patienter och vårdgivare sker sällan. Otillräcklig kunskap om ämnet och tidsbrist är en del av anledningen. För att förbättra patienters erfarenheter kring samtal om sexuell hälsa behöver vårdgivare ta ansvar för att initiera samtalen, öka sin kunskap samt prioritera ämnet högre. Fler verktyg och resurser behövs för att underlätta samtalen.
Nyckelord: Sexuell hälsa, samtal, erfarenhet, vårdgivare, litteraturöversikt.
ABSTRACT
Background: Sexual health is an important part of public health that can be seen as a human right. Patients express a need for conversations about sexual health and expect the health care provider to give them information about the subject.
Aim: The aim of this study was to describe patients’ and health care providers’ experiences of conversations about sexual health, with a focus on prerequisites for successful
conversations and barriers to them taking place.
Method: The design used in this study was a literature review. Database searches were done in PubMed and CINAHL. Quality checks and analysis of the results were done on the chosen articles.
Results: Fourteen articles were included in the results. Four articles had a patient perspective, eight had a health care provider perspective and two were a combination of both. Three main themes and 10 subthemes were identified. Patients rarely experienced that health care
providers started conversations about sexual health. Some patients and health care providers said that health care providers were responsible for initiating the conversation. Different factors affected the conversations and different tools and resources were suggested to help patients and health care providers improve conversations about sexual health.
Conclusion: Conversations between patients and health care providers about sexual health were rarely brought up for reasons including a lack of knowledge and time for the health care providers. Health care providers need to take responsibility for initiating conversations about sexual health with patients, prioritizing the subject and increasing their knowledge. Tools and resources are needed to improve the conversations.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION ... 1
Sexuell hälsa ... 1
Sexuell hälsa - en rättighet ... 2
Att samtala om sexuell hälsa ... 2
Sjuksköterskans ansvar ... 4 TEORETISK REFERENSRAM ... 4 PROBLEMFORMULERING ... 5 SYFTE ... 5 METOD ... 5 DESIGN ... 5 SÖKSTRATEGI ... 6
Inklusions och exklusionskriterier ... 6
BEARBETNING OCH ANALYS ... 7
KVALITETSANALYS ... 7
RESULTATANALYS ... 8
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 8
RESULTAT ... 9
SAMTALET MELLAN PATIENT OCH VÅRDGIVARE ... 10
När samtalet inte blir av eller informationsbrist råder ... 10
Vem bär ansvar för samtalet? ... 10
När ska samtalet diskuteras? ... 11
Hur prioriteras samtalet? ... 12
FAKTORER SOM PÅVERKAR SAMTALET ... 13
Kunskap ... 13
Normer och fördomar ... 13
Att känna sig obekväm ... 14
FÖRBÄTTRINGSPOTENTIALER ... 15
Verktyg för att underlätta samtalet ... 15
Hur kan samtalen förbättras? ... 16
Normalisering ... 16
DISKUSSION ... 17
RESULTATDISKUSSION ... 17
Samtalet mellan patient och vårdgivare ... 18
Faktorer som påverkar samtalet ... 19
Förbättringspotentialer ... 20 Teoretisk referensram ... 20 Klinisk relevans ... 21 METODDISKUSSION ... 21 Sökstrategi ... 21 Urval ... 22 Forskningsetiska överväganden ... 23
Kvalitetsanalys och resultatanalys ... 23
Behov av framtida forskning ... 24
SLUTSATS ... 24
SJÄLVSTÄNDIGHETSDEKLARATION ... 24
REFERENSER ... 25
BILAGOR ... 30
INTRODUKTION
“Jag vet faktiskt inte varför jag inte pratar med mina diabetespatienter om deras sexuella hälsa, jag har nog aldrig reflekterat kring det. Jag tänker att det inte är därför de kommer hit och tar nog av den anledningen bara inte upp det”. Så sade en diabetessjuksköterska till en av författarna i den här litteraturstudien under verksamhetsförlagd utbildning. Detta då studenten upptäckt en folder med information om potens och diabetes på sjuksköterskans kontor.
Sjuksköterskan sa att hon i stort sett aldrig pratade om patienters sexuella hälsa så länge de inte tog upp ämnet själva och att hon inte brukade dela ut den foldern. Denna sjuksköterska är troligen inte ensam om detta tänkesätt, vilket var en anledning till att syftet valdes för den här uppsatsen.
Sexuell hälsa
Världshälsoorganisationen (2006a) definierar sexuell hälsa som ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, mentalt och socialt välbehag i relation till sexualitet. Definitionen är bredare än enbart fokus på frånvaron av sjukdom, dysfunktion och svaghet. Den sexuella hälsan behöver ett positivt och respektfullt tillvägagångssätt kring sexualitet och sexuella relationer. Sexuell hälsa handlar om att få möjligheten att ha behagliga, lustfyllda och säkra sexuella upplevelser fria från tvång, diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska kunna upprätthållas måste människors sexuella rättigheter uppfyllas, respekteras och skyddas. Människors sexualitet och sexuella hälsa varierar från person till person. Flera olika faktorer kan leda till dessa variationer. Den sexuella hälsan är beroende av hälsan i övrigt och på samma sätt är den allmänna hälsan beroende av den sexuella hälsan (Graugaard, Klarlund Pedersen & Frisch, 2012). Flera sjukdomstillstånd kan orsaka sexuella problem såsom: diabetes, njursjukdomar, leversjukdomar, psykisk ohälsa, hjärt-kärlsjukdomar, cancer av olika typer, neurologiska sjukdomar och infektioner. Folkhälsoproblem som rökning, fetma, alkohol och narkotika kan också påverka den sexuella hälsan. Utöver detta så kan även läkemedel och olika kirurgiska ingrepp påverka. En sjukdom eller behandling kan ge upphov till tillstånd som indirekt kan ha inverkan på den sexuella hälsan. Några exempel på dessa är; minskad mobilitet, smärtproblematik, förändrad sensitivitet, kroppsförändringar som
problem inom de tre olika kategorierna, men de kan visa sig olika rent fysiskt. Vid
upphetsningsproblematik får kvinnan problem med lubrikationen och mannen problem med erektil dysfunktion. Kvinnor får i större utsträckning problem med avsaknad av orgasm medan män får problem med ejakulationen. Smärtor i samband med samlag drabbar nästan enbart kvinnor (Sundbeck, 2013).
Sexuell hälsa - en rättighet
Folkhälsomyndigheten beskriver den sexuella hälsan som en viktig del i folkhälsan. För att uppnå sexuell hälsa krävs det att området erkänns som en rättighet baserad på de mänskliga rättigheterna. En utgångspunkt i att arbeta med sexuell och reproduktiv hälsa och dess rättigheter är alla individers lika värde och principen om att diskriminering i relation till sexuell hälsa inte får ske. Den grundläggande hälso- och sjukvården är skyldiga att ge
information, rådgivning och vård inom sexuell hälsa och reproduktion, sexuell funktion samt nöjdhet (Folkhälsomyndigheten, 2020). Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har sammanställt en rapport kring en nationell strategi om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inom området. I den beskrivs flera förbättringsområden, bland annat att
uppmärksamma särskilt sårbara grupper av unga, exempelvis HBTQ personer eller personer från dåliga ekonomiska förhållanden. Den tar även upp vikten av att höja kompetensen kring sexuell hälsa inom äldreomsorgen och omvårdnaden av människor med funktionsnedsättning. Inom dessa två grupper framkommer det att det finns brist på kunskap hos såväl vårdpersonal som huvudmän. Att arbeta bort heteronormen och ha ett normkritiskt arbetssätt i stort tas också upp som ett förbättringsområde (Socialstyrelsen & Folkhälsomyndigheten, 2014).
Att samtala om sexuell hälsa
& Bober, 2019). Samtal om patienters sexuella hälsa ger en grund för utredning om varför patienter upplever sexuell ohälsa. Vårdgivarens uppgift är därför att starta diskussionen och fråga om personens sexuella hälsa. Det är viktigt att vårdgivaren öppnar upp för samtal med patienten och är neutral i sitt tillvägagångssätt, då det kan vara ett känsligt och tabubelagt ämne för båda parterna att samtala om (Hulter & Edberg, 2019).
I en studie med 427 canceröverlevare var det endast 32 patienter som hade haft ett samtal om sexuell hälsa vid sin första konsultation med en vårdgivare, det vill säga med en läkare eller sjuksköterska. Sex månader senare hade ytterligare 18 av deltagarna samtalat om sexuell hälsa, vilket var en minoritet av patienterna (Wang, Chen, Ruan & Cheung, 2016). I en annan studie med 667 kvinnor med bröstcancer hade 60 procent föredragit att ha tilldelats
information om hur deras sexuella hälsa kunde påverkas av cancern och dess behandling. Fyrtio procent av deltagarna som hade önskat att få information fick det inte. Kvinnorna hade önskat få information för att kunna förbereda sig på olika förändringar som kunde ske runt deras sexuella hälsa. Studien visade att en majoritet av patienterna föredrog att få information från en sjuksköterska jämfört med en läkare. Patienterna hade svårt att själva ta initiativet till en konversation om sexuell hälsa och de förväntade sig att vårdgivaren skulle ta det första steget. Dock beskrev deltagarna att även vårdgivarna hade svårt att starta konversationen och att ämnet ansågs vara tabu (Den Ouden, Pelgrum-Keurhorst, Uitdehaag & De Vocht, 2019). I en studie om sjuksköterskors inställning till att diskutera och undervisa om sexuell hälsa var över 90 procent av sjuksköterskorna medvetna om att patienternas sjukdomar och
behandlingar kunde påverka den sexuella hälsan. Två tredjedelar förstod att det var
Sjuksköterskans ansvar
Socialstyrelsen (2018) beskriver att en god vård och omsorg bör kännetecknas av personcentrering. Svensk sjuksköterskeförening har framtagit sex kärnkompetenser för sjuksköterskor där personcentrerad omvårdnad är en av de Personcentrerad omvårdnad är en dem. Vid personcentrerad omvårdnad läggs vikt på att göra patienten delaktig i sin vård och att samarbeta både med patienten och andra professioner. Att arbeta personcentrerat kan leda till att patienterna känner sig sedda, bekräftade och respekterade (McCance & McCormack, 2013).
VIPS (Välbefinnande, Integritet, Prevention och Säkerhet) är en modell som används i flera svenska journalsystem. VIPS-modellen används för att dokumentera omvårdnaden i
patientens journal och målet är att genom användning av VIPS-modellen ska omvårdnaden och patientsäkerheten förbättras. Modellen använder sig av olika sökord där
Sexualitet/Reproduktion är ett av dem. Under sökordet ingår bland annat: Samlevnad, störningar, krav, förväntningar, biverkan av läkemedel, prostatabesvär, potensbesvär, egenvård, hjälpmedel, vaginala besvär, blödningar och klimakterium. Många sjuksköterskor lämnar ofta detta sökord tomt i journalen. Ett minimum som sjuksköterskan bör göra för att
bedöma patientens sexuella hälsa är att signalera till patienten att samtala om sexuella problem, tankar och känslor är tillåtet. Sjuksköterskan bör utöver detta ha beredskap för att kunna bemöta patientens eventuella frågor (Ehnfors, Ehrenberg & Thorell-Ekstrand, 2013). Teoretisk referensram
uppfattar i sitt liv, desto högre KASAM har personen. Såväl mötet, kommunikationen och uppbyggnaden av relationen mellan patient och sjuksköterska kan utgå från KASAM. Sjuksköterskor kan hjälpa patienten att göra en situation mer begriplig genom att förmedla kunskap, ha en öppen kommunikation och anpassa informationen. Patienten kan få hjälp att hantera situationen bättre genom att sjuksköterskan tillhandahåller resurser till patienten. Sjuksköterskan kan där se sig själv som en resurs genom att ge stöd så att en känsla av delaktighet uppnås samt att förmedla trygghet. Sjuksköterskan kan även ge en patient mer meningsfullhet genom att uppmuntra patienten att upprätthålla motivation och positivitet samt att sjuksköterskan visar en vilja att vårda (Langius-Eklöf & Sundberg, 2014). Problemformulering
Olika sjukdomar, behandlingar och tillstånd kan påverka den sexuella hälsan. Samtidigt vittnar patienter och vårdgivare om att samtalsämnet har undvikits av vårdgivarna vilket kunde ses redan för 50 år sedan. I de svenska journalsystemen som använder sig av VIPS-modellen, ses sökordet Sexualitet/Reproduktion ofta lämnas tomt. Patienterna uttrycker att de saknar information och stöd från vårdgivare om sin sexuella hälsa. Vårdgivarna säger att de förstår att patientens sexuella hälsa kan påverkas, men trots detta tas inte ämnet upp med patienterna. I denna litteraturstudie kommer både patienters och vårdgivares erfarenheter om att samtala om sexuell hälsa att undersökas. Författarna vill utifrån enskilda studier kunna få en helhetsbild och ett bredare perspektiv om hur det är att samtala om sexuell hälsa samt ta reda på vilka förutsättningar som finns för ett lyckat samtal och vad som beskrivs som hinder för att samtalen sker.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters och vårdgivares erfarenheter av samtal om sexuell hälsa, med fokus på att identifiera förutsättningar för framgångsrika samtal och hinder för att samtalen sker.
METOD
Designstudier inom ett specifikt område. Detta för att kunna skapa en tydligare överblick kring forskningsområdet än vad som erhålls genom enskilda studier.
Sökstrategi
De databaser som använts till litteratursökningen var PubMed och CINAHL. Sökorden som användes med fritextsökning var: Conversation, Discussion, Experience, Nurse, Talk, Sexual health och Patient (se tabell 1). Vid sökningen användes booleska termer såsom “OR” och “AND” för att limitera eller utöka sökningen. Lämpliga filter för att minimera antalet träffar användes för att ge ett mer ändamålsenligt utfall i förhållande till studiens inklusions- och exklusionskriterier (Forsberg & Wengström, 2015).
Inklusions och exklusionskriterier
Inklusionskriterierna för denna litteraturöversikt var att studierna skulle vara vetenskapliga kvalitativa originalartiklar och var skrivna på engelska eller svenska. Fortsättningsvis skulle studierna finnas i fulltext i databaserna PubMed och CINAHL. Studierna skulle vara
tillgängliga via Uppsala Universitets elektroniska prenumeration. Alla studier behövde vara etiskt godkända av en etisk myndighet alternativt kommitté eller skulle ha fört ett
forskningsetiskt resonemang. Exklusionskriterierna som begränsade datainsamlingen var att studiernas publiceringsår inte skulle vara äldre än 20 år. Studier som ansågs vara av låg kvalité enligt SBUs (2014) mall samt de som inte besvarade litteraturstudiens syfte exkluderades.
Begreppen patienter, sjuksköterskor och vårdgivare används i detta resultat. Sjuksköterskor används där resultatet kommer från studier med endast sjuksköterskor som deltagare.
Tabell 1. Sökresultat
Databas Sökord, kombination av sökord Antal
träffar Antal lästa titlar Antal lästa abstracts Antal lästa studier Antal utvalda studier till granskningen PubMed "sexual health" AND nurse AND
discussion Filter: 5 years
79 79 23 8 5
PubMed ”sexual health” AND nurse AND talk
Filter: 5 years
11 11 4 2 -
PubMed "sexual health" AND nurse AND experience
Filter: 5 years
83 83 5 2 1
PubMed “sexual health” AND patient AND conversation
Filter: 2002-2021
82 82 15 4 2
PubMed “sexual health” AND patient AND conversation AND experience Filter: 2002-2021
36 36 6 4 2
CINAHL “sexual health” AND patient AND discussion AND experience
74 74 23 2 2
CINAHL “sexual health” AND nurse AND discussion
Filter: 2010-2021
86 86 5 2 2
Total: 14*
* Hänsyn har ej tagits till dubbelträffar av studier i sökningarna.
Sökningen gjordes i större utsträckning med fler sökord, dock är endast sökningskedjor som gav resultat i form av studier vi läste infogade tabellen.
BEARBETNING OCH ANALYS
Kvalitetsanalysgrupperna. Mallen är utformad med en checklista där frågor kring syfte, datainsamling, dataanalys och resultat besvaras med alternativen “ja”, “nej”, “oklart” eller “ej tillämpligt”. Utifrån dessa frågor användes ett poängsystem skapat av författarna för att bedöma studiens kvalité. “Ja” gav 1 poäng medan de andra svaren gav 0 poäng och en studie kunde som högst få 21 poäng. Studier med hög kvalité fick 15-21 poäng, medelhög kvalité fick 10-14 poäng och studier med låg kvalité fick endast 0-9 poäng. Enbart studier som uppnått hög eller medelhög kvalitetsnivå inkluderades i resultatet. Alla studier som analyserades användes i resultatet där tre ansågs ha medelhög kvalité och 11 hade hög kvalité. Resultatet av
kvalitetsanalysen redovisas i tabellform (bilaga 1). Resultatanalys
Resultatanalysen utfördes genom att använda Fribergs (2017) analysmodell. Friberg skriver att ett vanligt tankesätt vid kvalitativa analyser är att analysarbete beskrivs som en rörelse från helhet till delar där delarna sedan skapar en ny helhet. Delarna skapas genom att resultatet från de valda studierna delas upp med avsikt att hitta aspekter av betydelse för litteraturstudiens syfte. En ny helhet skapas när aspekterna från delarna sammanfogas och bildar det som kallas för resultatet. Denna modell innehåller fem steg. Första steget var att läsa igenom de utvalda studierna flera gånger för att få en uppfattning av vad de handlar om med fokus på resultaten. I det andra steget identifierades “nyckelfynd” eller teman från varje studies resultat. Tredje steget var att sammanställa resultaten och i det fjärde steget hittades skillnader och likheter mellan studiernas resultat som sammanställdes till nya teman. Det sista steget som utfördes var en tydlig beskrivning av analysen och en redogörelse för de nya teman och subteman som utgör denna studies resultat.
Forskningsetiska överväganden
Det finns inga krav på att litteraturstudier behöver ha ett etiskt godkännande för att kunna utföras. Däremot finns det ett krav på att alla vetenskapliga studier ska utföra etiska överväganden och därför är det viktigt för författarna till denna studie att reflektera över forskningsetik under arbetets gång. Forskarna ska ta hänsyn till att det kan finnas en
förförståelse inom ämnet som kan påverka resultatets objektivitet (Forsberg & Wengström, 2015; Kjellström, 2012). I Forsberg och Wengström (2015) skriver författarna att
Vetenskapsrådet har riktlinjer för god medicinsk forskning och betonar att fusk och
stöld av data, inga källhänvisningar eller att på annat sätt förvränga forskningsprocessen. Det är därför av betydelse att forskarna behandlar andras forskning med respekt och god
forskningssed.
RESULTAT
För att besvara studiens syfte om patienters och vårdgivares erfarenheter av att samtala om patienters sexuella hälsa har resultaten från 14 kvalitativa studier i originalartiklar
analyserats. I samtliga studier har semistrukturerade intervjuer använts som
datainsamlingsmetod. Studierna är publicerade mellan åren 2011-2021 och är utförda i Australien (2), Danmark (1), Nederländerna (2), Storbritannien (1), Sverige (3), Thailand (1), Turkiet (1) och USA (3) (Se bilaga 1). Fyra av studierna fokuserade på patientperspektivet, åtta beskrev vårdgivarperspektivet och två studier beskrev både patient- och
vårdgivarperspektivet. Studierna är utförda inom olika vårdområden: onkologi/cancer (4), primärvård (2), psykiatri (2), rehabilitering vid ryggmärgsskada (1), nefrologi (1), cystisk fibros (1), diabetes (1), cancer och kronisk sjukdom (1), blandat (1). Totalt hade studierna 291 deltagare varav 128 patienter och 163 vårdgivare. Av patienterna var 45 kvinnor och 21 män, där två studier inte preciserade kön. Av vårdgivarna var 112 kvinnor och 51 män. Åldern för patienterna var mellan 18-90+ år och för vårdgivarna 25-70 år. Alla studier
använde sig av semistrukturerade intervjustudier i par eller enskilt som datainsamlingsmetod.
Samtalet mellan patient och vårdgivare
När samtalet inte blir av eller informationsbrist råder
Patienterna beskrev att de upplevde att de inte fått information eller diskuterat sexuell hälsa med sina vårdgivare (Canzona et al., 2016; Cathcart-Rake et al., 2020; Ejegi-Memeh,
Hinchliff & Johnson, 2021; Traumer, Jacobsen & Laursen, 2018). Tidigare upplevelser av att samtala med vårdgivare påverkade patientens villighet att samtala om sin sexuella hälsa (Ejegi-Memeh et al., 2021). Patienter beskrev att de inte alltid varit medvetna om eventuella kopplingar mellan sin sjukdom och dess påverkan på sexuell ohälsa. Det beskrivs även fall där patienter inte fått information om biverkningar som uppkommit från en behandling som påverkat patientens sexuella hälsa (Cathcart-Rake et al., 2020; Ejegi-Memeh et al., 2021). Vid tillfällen när patienter själva initierade samtal om sexuell hälsa beskrev dem att de blivit avvisade av sina vårdgivare. Detta innebar att de kände sig frustrerade och ignorerade samt att deras eventuella sexuella dysfunktion förblev obehandlad. Patienterna beskrev att det kunde handla om att vårdgivare saknade utbildning om patienters sexuella hälsa eller var obekväma kring samtalsämnet (Traumer et al., 2018). En patient beskrev att när hens sexuella problem inte gick att behandla ville vårdgivaren inte diskutera hens sexuella hälsa mer, vilket innebar att patienten upplevde sig avvisad (Canzona et al., 2016).
Vårdgivare beskrev brist på tid som ett hinder för samtal om patienters sexuella hälsa (Ciydem, Kackin & Kutlu, 2020; Klaeson, Hovlin, Guvå. & Kjellsdotter, 2016; Traumer et al., 2018; Saunamäki & Engström, 2014; Yodchai, Hutchinson & Oumtanee, 2018).
Sjuksköterskor beskrev att samtal om sexuell hälsa inte genomfördes med patienterna om det rådde tidsbrist då ett sådant samtal helst genomförs i lugn och ro (Klaeson et al., 2016; Saunamäki & Engström, 2014). Miljön ansågs även vara en påverkande faktor där
sjuksköterskor beskrev att flerbäddsrum och brist på privata undersökningsrum försvårade samtalet och gjorde att det eventuellt aldrig genomfördes (Pascual, Wighman, Littooij & Janssen, 2019; Saunamäki & Engström, 2014)
Vem bär ansvar för samtalet?
al., 2021; Kazmerski et al., 2016; Malta, Temple-Smith, Bickerstaffe, Bourchier & Hocking, 2020).
Även vårdgivare beskrev att samtal om patientens sexuella hälsa var deras ansvar (Albers et al., 2020; Annerstedt & Glasdam, 2019; Kazmerski et al., 2016; Klaeson et al., 2016; Pascual et al., 2019; Saunamäki & Engström, 2014; Yodchai et al., 2018). Det fanns olika åsikter bland vårdgivare om vilken profession som bar det primära ansvaret för samtal om patienters sexuella hälsa. Vissa uppfattade att läkare hade det primära ansvaret medan andra menade att det var sjuksköterskor som hade det. En del uppfattade att ansvaret var delat mellan
professionerna och att det inte spelade någon roll vem som genomförde samtalet så länge det genomfördes. En invändning till detta var vikten av att ha tydliga roller kring ansvar, då otydlighet medförde en risk att ingen genomförde samtalen om patienters sexuella hälsa (Albers et al., 2020). En del sjuksköterskor hävdade att samtal om sexuell hälsa inte var deras ansvarsområde. Sjuksköterskorna menade då att samtal om patienters sexuella hälsa inte ingick i deras dagliga arbete och valde därför att inte att ha sådana samtal (Ciydem et al., 2020; Saunamäki & Engström, 2014; Quinn, Happell & Browne, 2011). Sexuell hälsa fanns som sökord i patientjournalen, men traditionen att inte diskutera sexuell hälsa var så stark att sökordet ignorerades av sjuksköterskorna (Saunamäki & Engström, 2014). De sjuksköterskor som hade ett intresse för samtal om patienters sexuella hälsa adresserade ämnet oftare medan andra inte gjorde det. Detta kunde innebära att patienterna fick olika vård beroende på vem de träffade. Sjuksköterskorna beskrev en avsaknad av organisation, exempelvis mål och
riktlinjer kring hur personalen ska hantera samtal om sexuell hälsa med patienter (Klaeson et al., 2016). De menade även att samtal om sexuell hälsa med patienter bör uppmuntras inom organisationen. Ett hinder som beskrevs var oklara arbetsbeskrivningar där ett förslag till förbättring var att samtal om patienters sexuella hälsa ska ingå i dessa arbetsbeskrivningar (Pascual et al., 2019).
När ska samtalet diskuteras?
Patienter som skulle genomgå en svår behandling uppskattade att prata om sexuell hälsa innan behandlingen påbörjades så att de skulle kunna förbereda sig. De menade att det skulle förenkla att identifiera eventuella sexuella problem och de skulle lättare kunna samtala om ämnet med sina vårdgivare (Canzona et al., 2016).
En idealisk tidpunkt för när samtal om sexuell hälsa skulle genomföras fanns inte enligt vårdgivarna. Däremot uppfattades ett värde i repetition och samtalet kunde med fördel genomföras flera gånger (Albers et al., 2020). En del sjuksköterskor ville se tecken på att patienten hade sexuella problem innan de påbörjade samtal om sexuell hälsa (Pascual et al., 2019). Andra beskrev att samtalen borde genomföras redan vid inskrivning (Canzona et al., 2016). Vissa vårdgivare föredrog att ha samtalet innan en behandling som kunde påverka den sexuella hälsan påbörjades, medan andra ville vänta och prioritera viktigare information, då de var rädda att patienterna skulle få för mycket information samtidigt. Endast om det fanns en hög risk för sexuell ohälsa tyckte vårdgivare att samtalet skulle genomföras innan
behandlingen påbörjades (Albers et al. 2020).
Hur prioriteras samtalet?
Patienternas syn på hur högt sexuell hälsa som samtalsämne borde prioriteras varierade. Vissa menade att det ingick i ett holistiskt synsätt och att sex var en stor del av deras liv, medan en patient inte förstod varför samtal om sexuell hälsa skulle ges plats i vården när människor dog runt omkring (Cathcart-Rake et al., 2020). Samtidigt beskrev patienterna att de fått sina problem förminskade, vilket innebar att de tappade förtroendet för vårdgivarna (Canzona et al., 2016). Patienterna fann det enklare att prata med vårdgivare de hade
förtroende för och beskrev att det var viktigt för dem att de kände sig bekväma att samtala om sexuell hälsa. De föreslog att vårdgivare kunde inleda samtalet med att fråga hur bekväm patienten var att samtala om sexuell hälsa. Exempelvis genom att använda en skala mellan 1 och 10 (Cathcart-Rake et al., 2020).
Även vårdgivarna diskuterade prioritering ur olika perspektiv. En sjuksköterska beskrev att patienterna inte dör av ett icke fungerande sexliv (Annerstedt & Glasdam, 2019). Tidsbrist gjorde att sjuksköterskorna bortprioriterade samtal om patienters sexuella hälsa och lät patienternas andra problem gå före (Ciydem et al., 2020; Yodchai et al., 2018).
sig var naturligt och borde tas seriöst då det påverkade patienternas livskvalité (Klaeson et al., 2016). Att först skapa en god relation till patienten och få hens förtroende ansågs viktigt vilket gjorde att en del sjuksköterskor valde att vänta med att diskutera patientens sexuella hälsa (Quinn, Happell, & Browne, 2011; Yodchai et al., 2018). Sjuksköterskorna upplevde att det var lättare för patienterna som de hade en relation till, att själva initiera samtalet. Dock hade patienter som de träffat för första gången själva tagit initiativ till samtal om sexuell hälsa (Cathcart-Rake et al., 2020). Sjuksköterskorna anpassade informationen och hur den gavs till varje enskild patient. Relationen och kunskapen om patienten påverkade
informationen och om patientens sexuella hälsa ens togs upp (Annerstedt & Glasdam, 2019). Det hände att sjuksköterskor kom nära en patient, vilket gjorde att sexuell hälsa som
samtalsämne skulle kännas för intimt att prata om (Pascual et al., 2019). Faktorer som påverkar samtalet
Kunskap
Sjuksköterskorna beskrev att de inte hade tillräckligt med kunskap om sexuell hälsa, vilket var ett hinder till att samtalen inte genomfördes (Albers et al., 2020; Klaeson et al., 2016; Yodchai et al., 2018). Samtidigt menade sjuksköterskor som hade kunskap att de hade ett ansvar för att samtala om sexuell hälsa med sina patienter (Saunamäki & Engström, 2014). En önskan om att få mer kunskap om sexuell hälsa fanns hos sjuksköterskorna (Klaeson et al., 2016; Pascual et al., 2019; Yodchai et al., 2018). Vårdgivare beskrev önskemål om mer undervisning om sexuell hälsa redan under grundutbildningen, men även senare i arbetslivet. I en sådan utbildning bör det ingå grundläggande information och om samtalen om patienters sexuella hälsa (Albers et al., 2020).
Normer och fördomar
Äldre patienter upplevde att vårdgivare kunde vara obekväma med att samtala om sexuell hälsa och de menade att vårdgivarna undvek samtal om ämnet på grund av patientens ålder (Ejegi-Memeh et al., 2021; Malta et al., 2020). Patienterna beskrev upplevelser av
åldersdiskriminering och att deras sexuella problem eller upplevelser inte blev tagna på allvar. Äldre patienter upplevde att vårdgivare kunde ha en attityd som antydde att alla äldre patienter bör vara asexuella och att vårdgivarens syn på äldre och deras sexualitet var en spegling av samhällets. Detta påverkade hur patienterna upplevde bemötandet från
2020). Språket hade också en betydelse eftersom äldre patienter upplevde att de saknade förmågan att använda vissa ord som “sex” och “vagina” och använde istället ord som “där nere”. Detta ansågs kunna vara ytterligare ett hinder för patienterna (Ejegi-Memeh et al., 2021). Yngre patienter uppskattade inte när vårdgivarna förfinade orden eftersom det medförde att patienterna inte alltid uppfattade vad vårdgivaren frågade om. En patient
beskrev till exempel att hen inte visste vad begreppet sexuell hälsa innebar (Cathcart-Rake et al., 2020).Patienterna beskrev att de var mer bekväma att samtala om sexuell hälsa om vårdgivaren hade samma kön som dem själva. Samtidigt samtalade de hellre med en
vårdgivare de kände och hade en god relation med, vilket innebar att könet inte hade samma betydelse (Cathcart-Rake et al., 2020). Kvinnliga patienter fann det enklare att prata med kvinnor då de uppfattades som mer sympatiska och förstående. Vidare uppfattades det av patienterna att manliga vårdgivare var mer obekväma att prata om sexuell hälsa med kvinnorna (Ejegi-Memeh et al., 2021; Traumer et al., 2018).
Sjuksköterskorna beskrev att den sexuella normen utgick från yngre patienter i monogama heterosexuella förhållanden. Utifrån detta menade sjuksköterskorna att yngre patienter hade större behov av att samtala om sexuell hälsa, vilket innebar att de oftare samtalade med den yngre patientgruppen om ämnet (Annerstedt & Glasdam, 2019). Åldern på patienterna
spelade roll för hur bekväma sjuksköterskorna var att samtala om sexuell hälsa. Patienter som var yngre än sjuksköterskan uppfattades som enklare att prata med, samtidigt som de
uppfattades som mer frispråkiga än äldre. Att samtala med jämngamla patienter ansågs som obekvämt, men det som var mest obekvämt var att prata med patienter som var 80 år eller äldre (Klaeson et al., 2016). Det förekom även att sjuksköterskor uppfattade att äldre personer inte hade sex (Klaeson et al., 2016; Saunamäki & Engström, 2014). Vissa sjuksköterskor beskrev att de skulle bli förvånade om en svårt sjuk patient skulle uttrycka en längtan efter närhet och sex samt att de uppfattade att dessa patienter inte sökte vård för att samtala om sin sexuella hälsa (Saunamäki & Engström, 2014).
Att känna sig obekväm
samtalet eller att veta hur de skulle kunna diskutera sexuell hälsa i fortsättningen när vårdgivaren uppfattades som obekväm (Canzona et al., 2016). Det beskrevs även att patienterna upplevde oro över att bli dömda av sina vårdgivare. En patient beskrev att hen skämdes över att hen ville samtala om sexuell hälsa med sin vårdgivare (Malta et al., 2020). Sex beskrevs som ett känsligt ämne av sjuksköterskor, vilket kunde innebära att de kände sig obekväma. Detta kunde leda till att de undvek ämnet med såväl patienter som kollegor. Sjuksköterskorna beskrev att även patienter kunde känna sig obekväma och ville därför skona dem från den känslan och inte samtala om sexuell hälsa. Om patientens sexuella hälsa ändå kom upp fick samtalet gärna hållas kort (Saunamäki & Engström, 2014). En sjuksköterska beskrev att hen endast gjorde det som kändes bekvämt och att prata om sexuell hälsa inte ingick i den bekvämligheten. Detta innebar att hen sällan genomförde samtal om sexuell hälsa (Kazmerski et al., 2016).
Förbättringspotentialer
Verktyg för att underlätta samtalet
Patienter föreslog en webbsida som resurs för både dem själva och sina vårdgivare. Där kunde det finnas ett formulär om sexuell hälsa som patienten kunde fylla i och ta med till vårdgivaren. Ett frågeformulär i väntrummet nämndes kunna hjälpa till att starta och utforma ett samtal om sexuell hälsa. Det fanns dock en oro över hur konfidentiell en checklista skulle vara (Malta et al., 2020).
Vårdgivare höll med patienterna om att information online och ett frågeformulär för patienter att fylla i väntrummet kunde vara bra verktyg för att enklare starta och hålla diskussioner om sexuell hälsa. De uppskattade även sexuell hälsa som sökord i journalen. De såg att dessa verktyg kunde leda till att vårdgivarna blev mer medvetna om att ämnet borde diskuteras (Albers et al., 2020; Yodchai et al., 2018). Några sjuksköterskor beskrev att de inte visste att en checklista fanns, medan andra beskrev att de inte använde checklistan (Pascual et al., 2019). Vårdgivarna var likaså positiva till ett informationsblad som kunde ges direkt till patienterna. De menade att det var hjälpsamt att kunna ge ut nedskriven information. Det var även viktigt att informationen fanns tillgänglig för alla patienter och vårdgivare samt att informationen hade en självklar plats tillsammans med annan information (Albers et al., 2020). Några sjuksköterskor menade att nedskriven information i exempelvis
sättet att ge information om sexuell hälsa på. Detta kunde medföra att sjuksköterskorna undvek samtal om ämnet samtidigt som patienterna erhöll information. Ansvaret lades då på patienten att fråga om mer information om så önskade (Annerstedt & Glasdam, 2019). Appar, podcasts och filmer beskrevs som andra sätt att ge ut information på. Vårdgivare menade att det kunde vara stärkande för patienter att ta del av andra patienters upplevelser (Albers et al., 2020).
Hur kan samtalen förbättras?
Patienterna beskrev en önskan om att vårdgivare frågar om sexuell hälsa och att frågor, svar och rekommendationer skulle vara specifika för ämnet (Canzona et al., 2016; Ejegi-Memeh et al., 2021). En patient menade att bara några minuter av samtal kunde få patienten att känna att deras problem togs på allvar. Patienterna uppskattade att vårdgivarna bekräftade dem och omfattningen av deras sexuella problem (Canzona et al., 2016).
Till skillnad från patienterna menade vårdgivare att generella frågor var mer hjälpsamt då det öppnar upp för ytterligare information och gav blyga patienter chans att undvika samtal om sexuell hälsa. För att vårdgivaren ska kunna ge specifika svar eller råd måste de arbeta personcentrerat och lyssna på den specifika patienten. Detta uppfattade både patienter och vårdgivare som viktigt (Canzona et al., 2016). Humor underlättade och kunde göra att samtalet blev mer lättsamt och avslappnat, vilket kunde leda till att både patienter och sjuksköterskor kände sig mindre obekväma. Om en patient tog upp sin sexuella hälsa genom att använda sig av humor kunde sjuksköterskan möta patienten i den humoristiska jargongen, samtidigt som hen förstod att bakom skämten kunde det ligga frågor och eller behov av information (Saunamäki & Engström, 2014). Sjuksköterskorna kunde också själva initiera samtalet med humor för att avdramatisera samtalet (Albers et al., 2020). Ibland upplevde sjuksköterskorna att de inte kunde hjälpa patienterna. De kunde i sådant fall istället lyssna på dem för att visa att de tog deras problem på allvar. Det var av stor vikt att inte döma,
moralisera eller kritisera patienterna (Klaeson et al., 2016).
Normalisering
att normalisera sexuell hälsa var att ämnet skulle ingå i rutinmässiga hälsokontroller.
Patienterna menade att det skulle leda till minskat obehag och rädsla för samtalen om sexuell hälsa (Malta et al., 2020). Vidare beskrev patienterna att de ville uppmuntra andra patienter i samma situation till att bli bekväma och prata om ämnet. Om fler vågade samtala om sexuell hälsa skulle ämnet kunna bli normaliserat och vara lika enkelt att samtala om som andra delar av en patients hälsan (Kazmerski et al., 2016).
Vårdgivarna beskrev att de aktivt normaliserade sexuell hälsa genom att berätta för patienter att andra går igenom samma sak och uppmuntrade även patienter att anpassa sig “till det nya vanliga” (Canzona et al., 2016).
DISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters och vårdgivares erfarenheter av samtal om sexuell hälsa, med fokus på att identifiera förutsättningar för framgångsrika samtal och hinder för att samtalen sker. Tre huvudteman sammanställdes i resultatet med tillhörande subteman, vilka inkluderar både förutsättningar för ett framgångsrikt samtal och hinder till att samtalen sker. I resultatet beskrivs att patienter upplevde att samtalet om sexuell hälsa inte togs upp med vårdgivarna. Både patienter och vårdgivare upplevde att ansvaret för att initiera diskussioner om patienters sexuella hälsa låg hos vårdgivaren. Men en del sjuksköterskor menade att sexuell hälsa inte ingick i deras ansvarsområde. Olika hinder och förutsättningar kunde påverka om ett samtal ägde rum eller inte. Dessa kunde handla om prioritering, tidsbrist, kunskap inom ämnet, kön, bekvämlighet, normer och fördomar. Verktyg och resurser såsom checklistor, informationsblad, sökord och normalisering av sexuell hälsa kan hjälpa både patienter och vårdgivare att förbättra samtalet om patienters sexuell hälsa. Resultatdiskussion
Både patienter och vårdgivare beskrev att samtal och information om sexuell hälsa inte förekom och att tidsbrist var en stor anledning till detta. Patienter och vårdgivare prioriterade sexuell hälsa olika högt och vårdgivarna prioriterar sin tid utifrån detta. Sexuell hälsa
information från vårdgivare om sexuell hälsa vid sjukdom och behandling samt hur den sexuella hälsan kan påverkas. Detta blir även en förutsättning för att samtal om sexuell hälsa sker.
Samtalet mellan patient och vårdgivare
Resultatet visar att patienter tyckte att ansvaret för att initiera samtal om sexuell hälsa låg hos vårdgivaren. Dock sa 74 procent av patienterna i en studie med 108 deltagare att de föredrog att vårdgivaren tar upp ämnet vid symtom på sexuell ohälsa, annars ville majoriteten av patienterna själva starta diskussionen. Samtidigt var dessa patienter för att alla patienter ska bli tillfrågade och få information om sexuell hälsa (Clark & Williams, 2014). Att patienterna alltid initierar samtalet skulle underlätta för vårdgivarna och patienterna genom att patienten skulle få styra samtalet själv. Samtidigt rapporterade patienter att de blivit avvisade när de försökt att initiera ett samtal om sexuell hälsa med sin vårdgivare. Det finns även patienter som av olika anledningar inte vill initiera samtalet, men som hade velat ha en diskussion om sin sexuella hälsa och har ett behov att någon som tar upp ämnet. Det var inte självklart för patienterna att sexuella problem kan ha uppkommit på grund av en sjukdom eller behandling och kunde vara en anledning till att samtalet inte togs upp. Därför kan det ha stor betydelse att sjuksköterskor alltid har ansvar för att ta upp ämnet om sexuell hälsa, särskilt i de fall där patienter själva inte gör det. Om sjuksköterskorna alltid tog på sig ansvaret kan bristen på information och patienters känsla av att bli avvisad minska, samt att eventuell sexuell ohälsa blir behandlad. Genom att säkerhetsställa att patienter får information om sexuell hälsa kan sjuksköterskan möjliggöra att patientens begriplighet ökar och därmed deras känsla av sammanhang (Langius-Eklöf & Sundberg, 2014). Informationen patienten får är avgörande för hur patienten hanterar sin sexuella hälsa. Om känslan av att bli avvisad av vårdgivare minskar kan meningsfullheten öka hos patienterna då de känner att deras situation tas på allvar och samtidigt ökar chansen att patienterna tar upp ämnet igen.
ingår i sjuksköterskans yrke. ICN:s (International Council of Nurses) etiska kod för sjuksköterskor kan användas för att tydliggöra sjuksköterskans ansvar. Koden säger att sjuksköterskan har ett ansvar att patienter får korrekt, lämplig och tillräcklig information på ett kulturellt anpassat sätt som sätter grunden för samtycket till patientens vård och
behandling (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Faktorer som påverkar samtalet
Vårdgivarnas kunskap inom sexuell hälsa beskrivs i resultatet vara en förutsättning för om ett samtal vidtas samt hur kvalitén för samtalet blev. I Wazqar (2020) kvantitativa studie fanns också en bristande kunskap inom sexuell hälsa hos vårdgivarna. Otillräckliga kunskaper representerade en negativ attityd hos vårdgivarna och skapade fler hinder till om samtalen om sexuell hälsa genomfördes. I resultat för denna litteratursstudie framgår det att vårdgivare ville få mer kunskap redan under grundutbildningen såväl som under arbetslivet. Om sjuksköterskorna skulle få mer kunskap inom sexuell hälsa kunde det leda till positivare attityder kring ämnet och kunna bli en förutsättning för att kunna möta patienternas behov bättre.
bekväm. Ett sätt att göra samtalet mindre obekvämt för både patienter och sjuksköterskor var att använda sig av humor för att avdramatisera sexuell hälsa och lättsamt påbörja ett samtal.
Förbättringspotentialer
Det finns verktyg som både patienter och sjuksköterskor kan ta nytta av för att öka förutsättningarna för ett bra samtal om sexuell hälsa. I resultatet presenteras exempelvis hemsidor med information, informationsbroschyrer och formulär som fylls i på nätet eller i väntrummet (Albers et al., 2020; Malta et al., 2020; Yodchai et al., 2018). En del
sjuksköterskor menade att nedskriven information kunde ersätta muntlig (Annerstedt & Glasdam, 2019). Om sjuksköterskan önskar att arbeta personcentrerat räcker inte endast en broschyr som informationsmaterial. En broschyr kan omöjligen anpassas till varje individuell patient, vilket sjuksköterskor har förutsättningen att göra i ett samtal.
Patienterna beskrev att de önskade specifika frågor och rekommendationer om sexuell hälsa från vårdgivarna. Vårdgivarna däremot föredrog mer generella frågor för att ge patienten möjlighet att bestämma nivån på samtalet (Canzona et al., 2016; Ejegi-Memeh et al., 2021). Socialstyrelsen (2018) beskriver att en god vård och omsorg kan kännetecknas av
personcentrering. Därför bör vårdgivarna ta i beaktande vad den enskilde patienten vill, som i detta fall mer specifika frågor och rekommendationer och arbeta utifrån det. Att blanda generella och specifika frågor skulle kunna möta bådas behov genom att besvara patienternas önskan i att specificera frågorna, men också sjuksköterskornas upplevelse att involvera patienten genom generalisering. Vidare ger specifika rekommendationer och frågor ett högre krav på sjuksköterskans kunskaper.
Teoretisk referensram
Att arbeta utifrån Antonovskys KASAM modell skulle kunna hjälpa sjuksköterskor att förbättra patientupplevelsen genom att få in och förbättra samtalen om sexuell hälsa. Langius-Eklöf och Sundberg (2014) skriver att sjuksköterskan kan öka patientens
förbättra hälsan såväl fysiskt som psykiskt. Känsla av mening försvinner tillsammans med motivationen när patienten inte blir lyssnad på, inte får tillräckligt med information eller inte känner sig bekväm i samtalet. Sjuksköterskan har därför en viktig roll i att stärka patientens KASAM och att inte låta hens arbetssätt sänka den. En hög nivå av meningsfullhet kan kompensera för låga nivåer av begriplighet och hanterbarhet. Därför är det viktigt att
sjuksköterskan hjälper patienten att höja meningsfullheten genom att aktivt lyssna och förstå patientens sexuella problem även om dessa inte går att behandla. Omvårdnaden av en patient bör anpassas efter personens nivå av KASAM och att lära sig identifiera patienters förmåga att begripa, hantera och finna meningsfullhet gör det lättare att individanpassa omvårdnaden.
Klinisk relevans
Denna litteraturstudie har klinisk relevant. Den tar upp hur patienter och vårdgivare upplever samtal om patienters sexuella hälsa och fokuserar på förutsättningar som fanns för ett
framgångsrikt samtal och hinder för att samtalen inte hände. Genom att förstå bådas perspektiv kan vårdgivare använda sig av dessa erfarenheter för att förbättra samtalen och göra samtalen om sexuell hälsa mer personcentrerade. Förtydligande av ansvar för att initiera samtal om sexuell hälsa samt att identifiera hinder och förutsättningar för samtalet, kan leda till en förbättring av samtalet och upplevelsen för såväl patienten som för sjuksköterskan. Ur ett samhällsperspektiv är den sexuella hälsan viktigt för folkhälsan
(Folkhälsomyndigheten, 2020). Samtal om sexuell hälsa kan ge ökad sexuell hälsa, vilket i sin tur kan leda till ökad folkhälsa.
Metoddiskussion
Sökstrategi
ur patientens perspektiv. Trots detta var den äldsta inkluderade studien i denna litteraturstudie publicerad 2011, vilket kan ses som en styrka då det möjliggjort att resultatet baseras på aktuell forskning.
Urval
I kvalitativa studier är målet med urvalet att välja enheter som exempelvis människor, som kan ha en överförbarhet till liknande situationer. Urvalet ska även ha bestämda kriterier i form av inklusions- och exklusionskriterier för att begränsa urvalet (Forsberg & Wengström, 2015). En svaghet kring urvalet av studier i denna litteraturstudie var att endast fyra studier av 14 beskrev patientperspektivet och två beskrev både patient och vårdgivares perspektiv. De flesta studier med patientperspektiv som under sökningsprocessen kom upp var av kvantitativ metod och ansågs då inte passa studiens syfte som handlar om beskrivande av erfarenheter vilket är mer relevant för en kvalitativ metodansats. En skillnad i fördelningen mellan deltagarnas könstillhörighet fanns, där majoriteten av studierna hade övervägande fler kvinnliga deltagare. Två av studierna med patientperspektiv fokuserade enbart på kvinnliga patienters upplevelser. Några av studierna kommenterade att ett fåtal eller inga manliga deltagare fanns att tillgå. En studie ur vårdgivarperspektivet beskrev att obalansen mellan könen även var en reflektion över hur balansen såg ut hos vårdgivare inom hälso- och
sjukvården. Något som kan ses vara både för- och nackdel var studierna geografiska position. Studierna var utförda i åtta olika länder och i fyra olika världsdelar. Nackdelen är att
Forskningsetiska överväganden
Det är av betydelse att ha en god etik i all forskning. Alla studier som ingick i
litteraturstudiens resultat hade fått ett etiskt godkännande från en etisk kommitté eller fört ett eget etiskt resonemang. Totalt 12 av studierna fick godkännande av en kommitté. En studie godkändes inte med motivationen att det inte behövdes enligt lag för att genomföra studien (Traumer et al., 2018). En annan studie skickade aldrig en ansökan om etiskt godkännande då det inte var ett krav (Albers et al., 2020). Dessa studier reflekterade kring etiska
överväganden och ansåg att informationen som deltagarna fick var tillräcklig och att deltagandet i studierna var frivilligt. Författarna valde att ta med dessa studier trots brist på etiskt godkännande då studiernas resultat gav intressanta och nya perspektiv. Ett antal studier valdes bort innan granskningen utfördes med anledningen att forskarna inte reflekterat kring etiska åtaganden eller fått ett etiskt godkännande. Etiska överväganden var viktigt att ha med i inklusionskriterierna för att försäkra sig om god forskningssed och att resultatet följer forskningsetiska principer. Principerna säger att det ska gå att förlita sig på att forskningen var av hög kvalité och att den utförts och rapporterats sanningsenligt. Forskningen ska också ha genomförts med respekt för viktiga värden i samhället och att forskaren tagit ansvar för sin forskning och dess konsekvenser (Codex, 2021). Att följa de etiska principerna var särskilt viktigt då sexuell hälsa ansågs vara ett känsligt ämne och då författarna inte begränsade patienternas ålder i datasökningen till att enbart handla om myndiga patienter. Författarna tog på sig ansvaret att inkludera alla resultat med en opartisk syn och har haft sin egen
förförståelse i beaktande under hela arbetets gång. (Forsberg & Wengström, 2015). Båda författarna i denna litteraturstudie hade märkt av bristen av att samtala om sexuell hälsa i vården innan studien utfördes, men upplevde inte att det påverkat deras objektivitet.
Kvalitetsanalys och resultatanalys
Till kvalitetsanalysen användes SBUs granskningsmall för kvalitativa studier med underrubrik ”patientupplevelser” (SBU, 2014). Denna metod valdes då mallens kriterier passade studiernas design och kunde avgöra studiernas kvalité på ett adekvat sätt. Friberg (2017) tog upp SBU som exempel på lämplig mall som kunde till fördel användas till
huvudteman och 10 subteman. Genom denna metod hittades betydande aspekter till litteraturstudiens syfte och underlättade framförandet av resultatet från de valda studierna.
Behov av framtida forskning
Som tidigare nämnts fanns en skillnad i antalet utförda studier med patientperspektiv i jämförelse med sjuksköterskeperspektiv. Det finns mycket forskning kring patienters erfarenheter av att samtala om sexuell hälsa med kvantitativa forskningsmetoder, men det finns ett behov av att utföra mer kvalitativ forskning inom detta område. Majoriteten av studierna som utforskade patientperspektivet undersökte enbart kvinnors upplevelse, vilket visar att fler studier behöver göras från männens perspektiv. Alla studier med
patientperspektiv hade valt att inte precisera vårdprofessionerna. Därför behövs mer
forskning för att undersöka om patienter har olika erfarenheter kring samtal om sexuell hälsa med olika professioner. Flera av studierna i denna litteraturstudie hade fokus på onkologi och en observation från datainsamlingen var att en stor del av studierna om sexuell hälsa var utförda inom cancervården. Mer forskning skulle därför behövas inom andra vårdkontexter för att vidga perspektivet på hur samtalen i dessa patientgrupper ser ut och kunna identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dessa. För att bättre förstå kulturella och strukturella skillnader skulle fler studier behövas i låg- och medelinkomstländer och inom utsatta grupper i länder med stora ekonomiska klyftor.
Slutsats
Resultatet visar att samtal om sexuell hälsa mellan patienter och sjuksköterskor/vårdgivare sällan sker. Otillräcklig kunskap om sexuell hälsa hos vårdgivarna och tidsbrist anses vara hinder till detta. För att förbättra patienters erfarenheter kring sexuell hälsa behöver vårdgivare ta ansvar för att initiera samtalen, ämnet behöver prioriteras högre, kunskapen behöver öka samt att fler verktyg och resurser behövs för att underlätta samtalen.
Självständighetsdeklaration
REFERENSER
* = Studier inkluderade i resultatet.
*Albers, L.F., Bergsma, F.B., Mekelenkamp, H., Pelger, R., Manten-Horst, E. & Elzevier, H.W. (2020). Discussing sexual health with adolescent and young adults with cancer: a qualitative study among healthcare providers. Journal of Cancer Education: the official
journal of the American Association for Cancer Education. doi:
10.1007/s13187-020-01796-0
*Annerstedt, C.F. & Glasdam, S. (2019). Nurses' attitudes towards support for and
communication about sexual health-A qualitative study from the perspectives of oncological nurses. Journal of Clinical Nursing, 28(19-20), 3556–3566. doi: 10.1111/jocn.14949
Antonovsky, A. (2005) Hälsans mysterium (2. uppl.). Elfstadius, M. (Red.) Stockholm: Natur och kultur.
*Canzona, M.R., Garcia, D., Fisher, C.L., Raleigh, M., Kalish, V. & Ledford, C.J. (2016). Communication about sexual health with breast cancer survivors: Variation among patient and provider perspectives. Patient Education and Counseling, 99(11), 1814-1820. doi: 10.1016/j.pec.2016.06.019
*Cathcart-Rake, E., O’Connor, J., Ridgeway, J.L., Breitkopf, C.R., Kaur, J.S., Mitchell, J,… Jatoi, A. (2020). Patients’ perspectives and advice on how to discuss sexual orientation, gender identity, and sexual health in oncology clinics. The American Journal of Hospice &
Palliative Care, 37(12), 1053-1061. doi: 10.1177/1049909120910084
*Ciydem, E., Kackin, O. & Kutlu, F.Y. (2020). Experiences and opinions of nurses working in psychiatric wards on assessing patients' sexual health: A qualitative study. Perspectives in
Psychiatric Care. doi:10.1111/ppc.12677
Clark, R.D. & Williams A.A. (2014). Patient preferences in discussing sexual dysfunctions in primary care. Family Medicine, 46(2), 124-128.
Den Ouden, M., Pelgrum-Keurhorst, M.N., Uitdehaag, M.J. & De Vocht, H.M. (2019). Intimacy and sexuality in women with breast cancer: professional guidance needed. Breast
Cancer, 26(3), 326-332. doi: 10.1007/s12282-018-0927-8
Graugaard, C., Klarlund Pedersen B. & Frisch, M. (2012). Seksualitet og Sundhet. Köpenhamn: Vidensråd for forebyggelse.
East, L., Jackson, D., Manias, E., Dunning, T., & Hutchinson, M. (2021). Patient perspectives and experiences of sexual health conversations and cardiovascular disease: A qualitative study. Journal of Clinical Nursing. doi: 10.1111/jocn.15820.
Ehnfors, M., Ehrenberg, A. & Thorell-Ekstrand, I. (2013). Nya VIPS-boken: välbefinnande,
integritet, prevention, säkerhet (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
*Ejegi-Memeh, S., Hinchliff, S. & Johnson, M. (2021). Sexual health discussions between healthcare professionals and midlife-older women living with Type 2 diabetes: An
interpretative phenomenological study. Journal of Advanced Nursing, 77(3),1411-1421. doi: 10.1111/jan.14688
Fennell, R. & Grant, B. (2019). Discussing sexuality in health care: A systematic review.
Journal of Clinical Nursing, 28(17-18), 3065-3076. doi: 10.1111/jocn.14900
Folkhälsomyndigheten. (2020). Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Folkhälsomyndigheten. Hämtad 6 april, 2021, från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/sexuell-halsa-hivprevention/srhr/
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier (4. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.
Frederick, N.N., Revette, A., Michaud, A., & Bober, S.L. (2019). A qualitative study of sexual and reproductive health communication with adolescent and young adult oncology patients. Pediatric blood & cancer, 66(6), e27673. doi: 10.1002/pbc.27673
Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade
Hordern, A.J. & Street, A.F. (2007). Constructions of sexuality and intimacy after cancer: patient and health professional perspectives. Social Science & Medicine, 64(8), 1704–1718. doi: 10.1016/j.socscimed.2006.12.012
Hulter, B. & Edberg, A-K. (2019). Sexualitet. I A-K, Edberg & H, Wijk (Red.),
Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s. 93-117). Lund: Studentlitteratur.
*Kazmerski, T.M., Borrero, S., Tuchman, L.K., Weiner, D.J, Pilewski, J.M., Orenstein D.M. & Miller, E. (2016). Provider and Patient Attitudes Regarding Sexual Health in Young Women With Cystic Fibrosis. Pediatrics, 137(6), e20154452. doi: 10.1542/peds.2015-4452 Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad (s. 69-92). Lund: Studentlitteratur.
*Klaeson, K., Hovlin, L., Guvå, H. & Kjellsdotter, A. (2016). Sexual health in primary health care – a qualitative study of nurses’ experiences. Journal of Clinical Nursing, 26(11-12), 1545–1554. doi: 10.1111/jocn.13454
Langius-Eklöf, A. & Sundberg, K. (2014). Känsla av sammanhang. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s. 53-74). Lund: Studentlitteratur.
*Malta, S., Temple-Smith, M., Bickerstaffe, A., Bourchier, L. & Hocking, J. (2020). ‘That might be a bit sexy for somebody your age’: Older adult sexual health conversations in primary care. Australian Journal on Ageing, 39 Suppl 1, 40-48. doi: 10.1111/ajag.12762 McCance T. & McCormack, B. (översatt Patricia Wadensjö). (2013). Personcentrerad omvårdnad. I J. Leksell & M. Lepp (Red.), Sjuksköterskans kärnkompetenser (1. uppl., s. 81-110). Stockholm: Liber.
*Pascual, A., Wighman, A., Littooij, E.C. & Janssen, T. (2019). Sexuality as part of rehabilitation? A qualitative study on the perceptions of rehabilitation nurses on discussing patient sexuality during clinical rehabilitation. Disability and Rehabilitation, 1–8. doi: 10.1080/09638288.2019.1670271
*Quinn, C., Happell, B. & Browne, G. (2011). Talking or avoiding? Mental health nurses’ views about discussing sexual health with consumers. International Journal of Mental Health
Saunamäki, N., Andersson, M. & Engström, M. (2010). Discussing sexuality with patients: nurses’ attitudes and beliefs. Journal of Advanced Nursing, 66(6), 1308-1316. doi:
10.1111/j.1365-2648.2010.05260.x
*Saunamäki, N. & Engström, M. (2014). Registered nurses’ reflections on discussing sexuality with patients: responsibilities, doubts and fears. Journal of Clinical Nursing, 23(3-4), 531–540. doi: 10.1111/jocn.12155
SBU. (2014). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården: En handbok (2 uppl.). Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).
SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Shepherd, S.M., Willis-Esqueda, C., Newton, D., Sivasubramaniam, D. & Paradies, Y. (2019). The challenge of cultural competence in the workplace: perspectives of healthcare providers. BMC Health Services Research, 19(1), 135. doi: 10.1186/s12913-019-3959-7 Socialstyrelsen. (2018). Jämlik hälsa, vård och omsorg. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 7 maj, 2021, från https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/jamlik-halsa-vard-och-omsorg/
Socialstyrelsen & Folkhälsomyndigheten. (2014). Underlag till nationell strategi för sexuell
och reproduktiv hälsa och rättigheter. Socialstyrelsen.
Sundbeck, M. (2013). Sexuell hälsa i vården: en metodbok för sjuksköterskor (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Swenurse. Hämtad 11 maj, 2021, från https://www.swenurse.se/publikationer/icns-etiska-kod-for-sjukskoterskor
*Traumer, L., Jacobsen, M.H. & Laursen, B.S. (2018). Patients’ experiences of sexuality as a taboo subject in the Danish healthcare system: a qualitative interview study. Scandinavian
Wang, Y., Chen, L., Ruan, J.Y. & Cheung, W.Y. (2016). Discussions about reproductive and sexual health among young adult survivors of cancer. Cancer Medicine, 5(6), 1037–1046. doi: 10.1002/cam4.666
Wazqar, D.Y. (2020). Sexual health care in cancer patients: A survey of healthcare providers' knowledge, attitudes and barriers. Journal of Clinical Nursing, 29(21-22), 4239–4247. doi: 10.1111/jocn.15459
WHO (2006a). Sexual health. WHO. Hämtad 3 januari, 2021, https://www.who.int/health-topics/sexual-health#tab=tab_2
WHO (1973). Training and preparation of teachers for schools of medicine and of allied
health sciences: report of a WHO study group. Geneva: WHO.
*Yodchai, K., Hutchinson, A.M. & Oumtanee, A. (2018). Nephrology nurses' perceptions of discussing sexual health issues with patients who have end-stage kidney disease. Journal of
BILAGOR
Bilaga 1.Tabell 3, Översikt över granskad litteratur Författare, år och land,
tidskrift
Syfte Metod Deltagare Resultat Kvalité
Albers, L.F., Bergsma, F.B., Mekelenkamp, H, Pelger, R., Manten-Horst, E. & Elzevier, H.W. 2020, Nederländerna Journal of Cancer Education
Syftet var att få insikt i vårdgivarens perspektiv och identifiera bästa arbetssätt för att diskutera sexuell hälsa hos unga. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 14 deltagare 8 sjuksköterskor 6 läkare (onkologer och hematologer) 11 kvinnor, 3 män.
Det var viktigt att vårdgivaren tar upp diskussion om sexuell hälsa och att tajmingen för när samtalet sker är rätt. Majoriteten av vårdgivarna hade inte fått utbildning om sexuell hälsa och ansåg att det borde finnas redan i grundutbildningen. För att underlätta kommunikationen om sexuell hälsa fanns olika redskap som ett frågeformulär,
informationsbroschyrer och en checklista om sexuell hälsa som vårdgivare kan följa. För att underlätta samtalet kunde vårdgivarna använda sig av olika strategier, bland annat humor, normalisering av ämnet och att aktivt fråga om sexuell hälsa.
Hög
Annerstedt, C.F. & Glasdam, S. 2019, Sverige
Journal of Clinical Nursing
Syftet var att undersöka sjuksköterskors
artikulationer av stöd och kommunikation kring sexuell hälsa med patienter. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 7 grundutbildade sjuksköterskor på cancerklinik. 7 kvinnor.
Sjuksköterskorna diskuterade en viss norm kring sexualitet som sammanfattades som att sex tillhör människor i reproduktiv ålder i monogama förhållanden. Sjuksköterskorna tyckte att den sexuella hälsan var en låg prioritet på kliniken och hade en patient sexuella problem så diskuterades och behandlades bara fysiska problem. Den mesta samtalet om sexuell hälsa tog sig form i skrift i form av informationsblad.
Canzona, M.R., Garcia, D., Fisher, C.L., Raleigh, M., Kalish, V. & Ledford, C.J. 2016, USA
Patient Education and Counseling
Syftet var att undersöka kommunikationsbeteend en hos vårdgivare som underlättar eller hindrar kliniska interaktioner kring samtal om sexuell hälsa. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 80 deltagare 40 patienter, 40 vårdgivare. 7 sjuksköterskor varav resten läkare, gynekologer, onkologer, Behavioral Health Specialists. 20 kvinnor, 20 män (Vårdgivare).
Studien fann likheter och skillnader i vad vårdgivare och patienterna tyckte som fungerade bra kring samtal kring sexuell hälsa. De var överens om att visa medkänsla och visa respekt för individuella behov var viktigt. Patienter och vårdgivare tyckte olika i exempelvis dessa frågor: vilka frågor som bör ställas, när ämnet ska tas upp och att vårdgivaren signalerade när den var obekväm i samtalet.
Medelhög Cathcart-Rake, E., O’Connor, J., Ridgeway, J.L., Breitkopf, C.R., Kaur, J.S., Mitchell, J,… Jatoi, A. 2020, USA
The American Journal of Hospice & Palliative Care
Syftet var att förstå varför diskussioner om sexuell hälsa inte sker och hur man kan lära sig ta upp dessa diskussioner med cancerpatienter. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 25 deltagare (Patienter) 20-79 år 16 kvinnor, 9 män
Deltagarna ansåg att ämnen som könsidentitet, sexuell läggning och sexuell hälsa var viktigt att samtala med vårdpersonal om, men att det sällan togs upp. De gav fyra exempel på saker som skulle kunna förbättra samtalen: tajming, att först kolla av med patienten hur mottaglig den är idag för att samtala om ämnet, kontakt med personalen och språket.
Medelhög
Ciydem, E., Kackin, O. & Kutlu, F.Y.
2020, Turkiet
Perspectives in Psychiatric Care
Syftet var att fastställa psykiatrisjuksköterskors erfarenheter och åsikter angående bedömning av patienters sexuella hälsa. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. Frågeformulär. 8 psykiatrisjuksköter skor 2 män, 6 kvinnor.
Sjuksköterskornas utmaningar handlade främst om attityder och miljön de arbetar i. De prioriterade inte sexuell hälsa. Sjuksköterskorna beskrev att de behövde mer träning och kunskap inom området. De hade en medvetenhet om den professionella rollen och dess ansvar att vara en möjlighet att ge bra vård inom sexuella hälsan, att ha en holistisk syn.
Ejegi-Memeh, S., Hinchliff, S. & Johnson, M.
2021, Storbritannien
Journal of Advanced Nursing
Syftet var att utforska barriärer och främjande faktorer till sexuella diskussioner mellan vårdgivare i
primärvården och kvinnor över 50 år med diabetes typ 2. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 10 deltagare (Patienter) 50-83 år 10 kvinnor.
Relationen mellan patient och vårdgivare kunde vara avgörande för om en diskussion om sexuell hälsa hände eller inte. Kände deltagarna att de blev
lyssnade på och om vårdgivarens egenskaper passade patienten var chansen större att samtalen skedde. Deltagarnas känsla av kontroll över deras sexuella hälsa, välmående och sjukvård kunde även påverka om samtalet togs upp. Deltagarna antog att det var vårdgivarens ansvar att ta upp frågan om sexuell hälsa. Hög Kazmerski, T.M., Borrero, S., Tuchman, L.K., Weiner, D.J., Pilewski, J.M., Orenstein D.M. & Miller, E.
2016, USA
Pediatrics
Syftet var att identifiera attityder, erfarenheter, barriärer och främjande faktorer inom sexuell och reproduktiv hälsa hos kvinnor med cystisk fibros och deras
vårdgivare. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 22 Kvinnor med cystisk fibros 16 Vårdgivare varav 12 män.
Det var viktigt för både patienter och vårdgivare att sexuell hälsa diskuterades i vården. Det var en stor barriär att både patienter och vårdgivare var obekväma i att samtala om sexuell och reproduktiv hälsa. Det behövdes mer utbildningsresurser och standardiserade diskussionsunderlag för att underlätta samtalen om sexuell och reproduktiv hälsa. Kvinnor med cystisk fibros föredrog tidiga och öppensinnade samtal om sexuell och reproduktiv hälsa som var initierat av vårdgivaren.
Hög
Klaeson, K., Hovlin, L., Guvå, H. & Kjellsdotter, A. 2016, Sverige
Journal of Clinical Nursing
Syftet var att belysa sjuksköterskornas erfarenheter och
möjligheter att diskutera sexuell hälsa med patienter i primärvården. Semistrukturer ade kvalitativa intervjuer. 9 sjuksköterskor med specialistutbildning inom primärvård, diabetes eller barnmorska 8 kvinnor, 1 man.
Sjuksköterskorna fann två faktorer som förhöjde möjligheten att föra samtal om sexuell hälsa med sina patienter: mer utbildning i frågan samt tydligare riktlinjer och mål på organisationsnivå.
Sjuksköterskorna hade delade erfarenheter kring att samtala om ämnet. Studien fann att deltagarna tyckte det var lättare att samtala med män och yngre patienter.
