EXAMENSARBETE
Sjukgymnasters, kiropraktorers och naprapaters inställning till en gemensam
grundutbildning
Jennie Blick Annika Rasin
Sjukgymnastexamen Sjukgymnast
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180hp
Sjukgymnasters, kiropraktorers och naprapaters inställning till en gemensam grundutbildning
Physiotherapists’, chiropractors’ and naprapaths’ approach to a common basic education
Annika Rasin Jennie Blick
Examensarbete i sjukgymnastik Kurs: S0001H
Termin: Ht-12
Handledare: Professor Lars Nyberg
Examinator: Universitetslektor Jenny Röding
2
Författarna vill rikta ett stort Tack till…
Handledare Lars Nyberg för värdefull vägledning
Kiropraktiska föreningen i Sverige och OMT-sektionen i legitimerade sjukgymnasters riksförbund för hjälp med enkätutskick
Lärare och studenter vid Luleå tekniska universitet samt de naprapater som har lämnat värdefulla råd och tips angående enkäten
It- pedagogerna vid Luleå universitetsbibliotek för hjälp med EvaSys
Alla som tog sig tid att besvara enkäten
3 Abstrakt
Bakgrund: Regeringen gav år 2009 högskoleverket i uppdrag att utforma ett förslag om hur kiropraktor- och naprapatutbildningarna kan utformas som högskoleutbildningar. Förslaget som presenterades innebar att kiropraktor- och naprapatutbildningarna skulle bedrivas som vidareutbildningar efter en grundutbildning till sjukgymnast. Förslaget är omdiskuterat och har väckt många åsikter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka kiropraktorers,
naprapaters och sjukgymnasters inställning till en gemensam grundutbildning som sjukgymnast med efterföljande vidareutbildning i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats med en deskriptiv metod. En webbaserad enkät har skickats ut till totalt 2231 kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster.
Svaren registrerades och sammanställdes i EvaSys. Resultat: Högskoleverkets förslag var mer känt bland kiropraktorer och naprapater än vad det var bland sjukgymnaster. Trots att en majoritet av både kiropraktorer och sjukgymnaster var positiva till förslaget visade det viktade värdet att de flesta inte trodde att förslaget kommer att gå igenom. Kiropraktorer och
naprapater ansåg att yrkesspecifik kompetens inom båda dessa yrken skulle minska om förslaget går igenom. Däremot ansåg alla professioner att kompetens inom sjukgymnastik skulle öka och att professionen skulle förstärkas. Konklusion: Det finns många fördelar för sjukgymnastiken om högskoleverkets förslag går igenom, trots det var sjukgymnasterna de som var minst engagerade i frågan. Det är viktigt att sjukgymnasterna och dess förbund engagerar sig i frågan då förslaget kommer att påverka både utbildningen och professionen i stort.
Nyckelord: högskoleverkets förslag, inställning, kiropraktor, naprapat, sjukgymnast
4 Innehållsförteckning
Bakgrund ... 6
Sjukgymnastikens historia ... 6
Kiropraktikens historia ... 7
Naprapatins historia ... 8
Förslag från högskoleverket ... 9
Yttranden om högskoleverkets förslag ... 10
Ämnesanknytning och problematisering ... 11
Syfte ... 13
Frågeställningar ... 13
Metod ... 13
Deltagare ... 13
Procedur ... 14
Genomförande ... 14
Analys av slutna frågor ... 15
Innehållsanalys av öppna frågor ... 15
Etiska överväganden ... 16
Resultat ... 17
Slutna frågor ... 17
Öppen fråga ... 27
Sammanfattning av resultatet ... 32
Metoddiskussion ... 33
Öppen fråga ... 35
5
Etiska överväganden ... 35
Resultatdiskussion ... 36
Konklusion ... 40
Referenslista ... 42
Bilaga 1 ... 45
Bilaga 2 ... 46
6 Bakgrund
Tre professioner som arbetar med att behandla besvär från rörelse- och stödjeorganen är sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater. Idag är sjukgymnastutbildningen den enda av de tre utbildningarna som är akademisk. Regeringen gav år 2009 högskoleverket i uppdrag att utforma ett förslag om hur kiropraktor- och naprapatutbildningarna kan utformas som
högskoleutbildningar. Förslaget presenterades år 2010 och innebar att kiropraktor- och naprapatutbildningarna skulle bedrivas som vidareutbildningar efter en grundutbildning till sjukgymnast (1). Förslaget är omdiskuterat och har väckt många åsikter (2). I Sverige är sjukgymnast, kiropraktor och naprapat tre stora professioner som alla har sin egen historia med rötter långt tillbaka i tiden (3,4,5).
Sjukgymnastikens historia
Det finns skrifter som tyder på att behandlingsmetoder som massage och rörelseövningar har använts sedan 3000 år f. Kr (3,6). Pehr Henrik Ling anses vara mannen som grundade
sjukgymnastiken i Sverige och gjorde det till en yrkestitel (6). Han ansåg att det var viktigt att människan var i balans, både kemiskt (mediciner) och mekaniskt (rörelser, manipulationer).
Om det rådde obalans i dessa system ansågs människan som disharmonisk eller sjuk och det gällde då att återställa balansen (7). Ling utvecklade ett eget gymnastiskt system som innehöll fyra olika delar; pedagogisk gymnastik (frisk-/skolgymnastik), militärisk gymnastik
(fäktning), medikal gymnastik (sjukgymnastik) samt estetisk gymnastik. 1813 grundade Ling Kungliga gymnastiska centralinstitutet (GCI), idag Gymnastik- och idrottshögskolan. Där undervisades studenterna i de tre förstnämnda delarna av Lings gymnastik (3,6,7).
Studenter som utbildats på GCI reste runt i världen och spred sina kunskaper. Det anses vara en av orsakerna till utvecklingen av naprapati, kiropraktik och osteopati (3,6,7). Ling avled 1839 och medarbetaren Lars Gabriel Branting tog över som föreståndare på GCI. Han fortsatte att utveckla Lings idéer, framförallt den medikala gymnastiken. 1887 nämns sjukgymnastik som ett eget yrke (3) och gymnastikdirektörerna kunde då ansöka om legitimation som sjukgymnast (7). 1934 delades utbildningen på GCI in i två delar, en för gymnastiklärare och en för sjukgymnaster. Utbildningen för gymnastiklärare var på två år och för att gå den utbildningen var studenterna tvungna att ha likvärdig kompetens som de
behövde för att ansöka till universitetet. Sjukgymnastutbildningen var däremot på 1,5 år och
7 för att bli antagen på utbildningen var det enda kravet att den sökande skulle ha gått den obligatoriska grundskolan (6).
Idag är sjukgymnastik den tredje största professionen inom hälso- och sjukvården (8). År 2010 fanns det 20 394 legitimerade sjukgymnaster i Sverige, varav 17 039 var i yrkesverksam ålder (9). För att bli legitimerad sjukgymnast krävs en treårig grundutbildning, vilken finns på åtta olika universitet/högskolor i Sverige. Efter avslutad grundutbildning finns det möjlighet till vidareutbildning på magisternivå (60Hp) eller mastersnivå (120Hp) (1). Sjukgymnaster kan arbeta inom många olika områden som till exempel akutsjukvård, hemsjukvård, primärsjukvård, försäkringskassan, företagshälsovård och veterinärmedicinska
kliniker/mottagningar. Deras huvudsakliga behandling riktar sig till att få patienten i rörelse för att förebygga och behandla sjukdom och/eller skada (8). Behandling av rörelse- och stödjeorganen är en viktig del av sjukgymnastisk behandling. Då grundutbildningen är bred lär sig sjukgymnaster även att arbeta med patienter som har nedsatt motorik av andra orsaker än muskuloskeletala sjukdomar. Sjukgymnaster arbetar framförallt med fysisk aktivitet som behandling men kan även använda sig av andra metoder som exempelvis akupunktur, mobilisering samt ergonomiska råd (10,11).
Kiropraktikens historia
David Daniel Palmer anses vara skaparen av kiropraktiken. 1886 tog han examen som doktor.
Nio år efter sin examen kom Palmer på att inflammation var den grundläggande orsaken till alla besvär och sjukdomar. 1895 upptäckte Palmer att inflammation uppstod som ett resultat av en förskjutning av en anatomisk struktur i kroppen. Han utvecklade senare sin teori ytterligare och menade att felplacerade anatomiska strukturer skaver mot varandra. Eftersom detta skapar friktion och hetta upptäckte Palmer att han genom manuella metoder med sina händer kunde flytta tillbaka de felplacerade strukturerna till dess ursprungliga läge så att friktion och inflammation förhindrades. Han kallade sina metoder för manipulation. 1896 började Palmer undervisa sina nya metoder på Palmer School of Magnetic Cure i Davenport.
Hans undervisning på skolan blev då känd som Palmer´s school of Chiropractic. Det som ingick i undervisningen var grundläggande vetenskap samt övervakade praktiska övningar.
Det tog 18 månader att bli kiropraktor. 1903 upptäckte Palmer att när en kota subluxerar (delvis är ur led) kan detta påverka nervrötterna i ryggen och om en nerv kommer i kläm påverkas andra organ som blir inflammerade. Några år senare utvecklade han denna teori och
8 menade att när en nerv kläms på grund av en subluxation blir nerven antingen spänd eller slack (4).
Dr. Solon M. Langworthy var en av Palmers tidigare studenter som examinerats från Palmer´s school of chiropractic. Dr. Langworthy öppnade skolan American school of chiropractic and Nature Cure där han undervisade i naturmedicin (4). Skolan var den första att kombinera manipulations tekniker med andra tekniker som till exempel massage (5). Detta blev känt som en ”blandad” kiropraktik till skillnad från den ”rena” kiropraktiken som Palmer förespråkade.
Under historiens gång har det varit många tvister mellan dessa filosofier vilket inneburit konkurrens om studenterna mellan de två skolorna (4).
I världen finns cirka 40 kiropraktorutbildningar; de flesta i USA. Det finns en utbildning i Sverige som är på Skandinaviska kiropraktorhögskolan i Solna vilken grundades 1983.
Utbildningen är fem år inklusive ett års praktik. Efter utbildningen kan det göras en ansökan om legitimation (1). År 2012 fanns det 701 legitimerade kiropraktorer i Sverige, varav 683 var i yrkesverksam ålder (9). Kiropraktorutbildningen är studentfinansierad och kostar cirka 360 000 kronor. Utbildningen tar varje år emot 40 studenter. Kiropraktisk behandling syftar till att förebygga, behandla och utreda smärttillstånd och funktionsstörningar i rörelseorganen.
Behandlingen sker mestadels med manuella metoder, till exempel manipulationer, som kan kompletteras med fysisk behandling (1).
Naprapatins historia
Oakley Smith är mannen som anses ha grundat naprapatin. Vid 17 års ålder besökte han kiropraktorn Dr. Palmer för en behandling av kvarstående besvär från tidigare sjukdom. Hans behandling bestod av manipulation av ryggraden. Detta ledde till en kortvarig förbättring av Smiths tillstånd. Smith blev intresserad av behandlingen och valde därför år 1899 att själv utbilda sig till kiropraktor genom att under sex dagar studera Palmers behandlingar av patienter. 1903 var Smith med att starta och utveckla American school of chiropractic and Nature Cure tillsammans med kiropraktorn Dr. Langworthy. De behandlingsmetoder som undervisades på skolan blev en del av Smiths utveckling av naprapatin (5).
Kiropraktikens teori var att patientens besvär orsakades av subluxationer i ryggraden. Detta var något som Smith försökte bevisa. Dock misslyckades han med det och fann istället att
9 smärta och förändrad rörelsefunktion i kroppens leder beror på skada eller förkortning av kroppens bindväv och stödjevävnad. Den här upptäckten gjorde Smith efter en dissektion år 1905 och det blev grunden till utvecklingen av naprapatin. Smith startade Chicago College of Naprapathy. Utbildningen var tvåårig och både män och kvinnor kunde söka till den på lika villkor. På utbildningen läste studenterna naprapati men även grundmedicinska ämnen. De hade även praktik på ett intilliggande sjukhus. 1967 bildades Chicago National College of Naprapathy. Mellan 1988 och 1992 var skolan stängd då det bestämdes att endast läkare, kiropraktorer och osteopater var de som fick utöva naprapati. 1992 fick naprapaterna sin legitimation och skolan öppnade på nytt (5).
En av Smiths studenter vid Chicago College of Naprapathy var svensken Björn J:son Berg.
Han anses vara den personen som tog naprapatin till Sverige. 1970 startade han en
naprapatutbildning i Sverige, Naprapathic School (senare Naprapathögskolan), som i och med dess start införde en ny profession i landet. Då skolan startades fanns det ett motstånd från läkar- och sjukgymnastkårerna. De tyckte då att naprapati var kvacksalveri. Utbildningen blev även anmäld till konsumentanbudsmannen bland annat av Svenska Chiropraktorsällskapet.
Anmälningarna avskrevs dock eftersom myndigheterna inte ansåg att något fel hade begåtts (5).
Idag är utbildningen till naprapat 4 år med ett års efterföljande praktik. Efter avklarad praktik kan det göras en ansökan om legitimation (1). År 2010 fanns det 1130 legitimerade naprapater i Sverige, varav 1091 var i yrkesverksam ålder (9). Det finns en utbildning i Sverige och den bedrivs på Naprapathögskolan i Stockholm (1). Förutom den utbildningen finns det även en naprapatutbildning i USA och en i Finland (5). Naprapatutbildningen är studentfinansierad och kostar totalt mellan 336 000- 380 000 kronor. Utbildningen tar varje höst emot 75 studenter med 4-5 sökande per plats (1). Naprapatisk behandling syftar till att förbättra det neuromuskuloskeletala systemet och att minska smärta. Detta sker genom manuella tekniker som antingen är aktiva eller passiva. Dessa tekniker är manipulation, mobilisering,
nervmobilisering, triggerpunktsbehandling, stretching och massage (5).
Förslag från högskoleverket
Sjukgymnast-, naprapat- och kiropraktorutbildningarna är idag relativt lika varandra innehållsmässigt då alla läser ämnen som till exempel anatomi, fysiologi och medicin.
10 Naprapat och kiropraktorutbildningarna är längre än sjukgymnastutbildningen och de läser mer anatomi, fysiologi och medicinska ämnen än vad sjukgymnaststudenterna gör. De läser även mer manipulations- och mobiliseringstekniker än var sjukgymnaststudenterna gör.
Sjukgymnaststudenterna läser däremot mer kurser inom ett bredare område som innefattar bland annat ergonomi, stress, idrottsmedicin och smärta. En sjukgymnast som specialiserar sig inom till exempel ortopedisk manuell terapi (OMT) får likartad kompetens som en kiropraktor eller naprapat. Trots likheter mellan de tre professionerna så finns mycket som skiljer utbildningarna åt. Varken kiropraktor- eller naprapatutbildningen uppfyller kraven på att vara högskoleutbildningar och därmed kan man inte tillgodoräkna sig akademiska
högskolepoäng på dessa utbildningar i Sverige (1). Det beror bland annat på att det inte finns tillräcklig forskningsanknytning eller samspel mellan teori och praktik i utbildningarna.
Dessutom saknar utbildningarna anknytning i vetenskap och beprövad erfarenhet och många av lärarna saknar rätt kompetens för att undervisa (12).
Kiropraktor- och naprapatutbildningarna har under ett flertal tillfällen de senaste åren utretts angående möjligheten att bli högskoleutbildningar. Dock har dessa utredningar kommit fram till att det finns brister i utbildningarna, framförallt i vetenskaplig grund, som gör detta ogenomförbart (1). År 2010 kom högskoleverket ut med en rapport med förslaget att:
”Utbildning i kiropraktik, naprapati samt ortopedisk manuell terapi ges som specialiseringar för magister- eller masterexamen på avancerad nivå efter en legitimationsgrundande sjukgymnastexamen. Specialiseringarna erbjuds som tre av flera alternativa inriktningar inom huvudområdet fysioterapi. Kiropraktor, naprapat och ortopedisk manuell fysioterapeut ges skyddad specialistförteckning.”
(Rapport 2010:17, sida 5).
Yttranden om högskoleverkets förslag
En artikel från tidningen Fysioterapi visar att rektorn för kiropraktorhögskolan, rektorn för naprapathögskolan samt ordförande för Legitimerade sjukgymnasters riksförbund (LSR) ställer sig positiva till högskoleverkets förlag. Några av de positiva effekter som nämns är att naprapater och kiropraktorer kan få högskolepoäng och därmed möjlighet till forskning, dessutom blir utbildningarna avgiftsfria. Positiva effekter för sjukgymnaster är att
utbildningen ses över och det ges möjlighet till fler specialiseringar (13). Till skillnad från
11 rektorn på naprapathögskolan är Svenska naprapatförbundet negativt inställda till
högskoleverkets förslag. Förbundet instämmer med högskoleverket att naprapatutbildningen bör vara en akademisk utbildning på avancerad nivå, dock anser de inte att
naprapatutbildningen ska upphöra utan att den befintliga utbildningen istället bör utvecklas.
Förbundet anser att det skulle vara enklare att genomföra och dessutom mer kostnadseffektivt.
Svenska naprapatförbundet anser även att en gemensam utbildning kommer att försvåra för patienten att veta vem denne ska vända sig till då det kommer att finnas två naprapatgrupper, de med tidigare legitimation och de med den nya specialistlegitimationen (14). Rektorn för naprapathögskolan anser att om förslaget ska kunna genomföras bör sjukgymnastutbildningen ses över då den inte innehåller tillräckligt mycket manuell medicin (13), detta är även något som Svenska naprapatförbundet ser som ett problem (14).
Legitimerade kiropraktorers riksorganisation (LKR) tycker att kiropraktorutbildningen bör bli en akademisk utbildning på mastersnivå. Dock är de negativa till högskoleverkets förslag på hur detta ska ske och menar på att förslaget leder till att utbildningen inte uppfyller de internationella kraven på en kiropraktorutbildning. LKR anser att förslaget kommer att göra att ämnesområden inom kiropraktiken inte kommer att utvecklas i Sverige. Detta leder till en kompetensförlust som kommer att påverka patienterna då det kommer bli ett minskat utbud av vårdgivare (15). Kiropraktiska föreningen i Sverige (KFS) är, till skillnad från LKR, positivt inställda till förslaget. Dock anser de att det finns vissa frågor kring förslaget som måste ses över (16).
Karolinska institutet och Linköpings universitet som båda bedriver sjukgymnastutbildning är positivt inställda till förslaget (17,18). Linköpings universitet anser att det är viktigt att den nya utbildningen bedrivs på universitet med medicinsk fakultet. På så sätt ges möjlighet till bra forskningsanknytning och kvalitet. De ser även att en treårig sjukgymnastutbildning är den bästa grunden för fortsatt specialisering inom området (18). Det finns även andra skolor, organisationer och förbund som lämnat yttranden angående förslaget (2).
Ämnesanknytning och problematisering
Förslaget kommer att påverka alla professioner och deras utbildningar. Sjukgymnastik som profession kommer troligtvis att förändras då det tillkommer ny kunskap om högskoleverkets förslag går igenom. För sjukgymnasterna innebär förslaget att det kommer att finnas
12 ytterligare tre vidareutbildningar att välja bland. Detta skulle kunna göra att sjukgymnastiken blir ännu bredare i sin kunskapsbas. Om förslaget införlivas anser författarna att
sjukgymnastiken möjligen skulle kunna bli erkänd som den bästa grunden för att behandla besvär från rörelse- och stödjeorganen.
Författarna har tagit del av ett antal yttranden angående högskoleverkets förslag från bland annat olika organisationer och förbund. Efter noggrann litteratursökning har författarna däremot inte kunnat påträffa några studier som behandlar vad individer inom de olika professionerna har för inställning till högskoleverkets förslag. Då förslaget kommer att
påverka yrkesverksamma inom de tre professionerna är författarna intresserade av att ta del av vad den enskilda individen inom varje profession har för inställning till förslaget.
13 Syfte
Syftet med studien var att undersöka kiropraktorers, naprapaters och sjukgymnasters inställning till en gemensam grundutbildning som sjukgymnast med efterföljande vidareutbildning i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi.
Frågeställningar
• Känner de olika professionerna till högskoleverkets förslag?
• Är professionerna positivt eller negativt inställda till högskoleverkets förslag?
• Tror professionerna att högskoleverkets förslag kommer gå igenom?
• Vad tycker professionerna om sin egen och de andras utbildning som akademisk?
• Tror professionerna högskoleverkets förslag kommer att göra det svårare för patienterna att veta vem de ska vända sig till?
• Hur tror professionerna högskoleverkets förslag kommer att påverka forskningen inom rörelse- och stödjeorgan och samarbetet mellan professionerna?
• Vad tror professionerna kommer att hända med den yrkesspecifika kunskapen inom varje yrke om högskoleverkets förslag går igenom?
• Vad tror professionerna kommer att hända med sjukgymnast som profession i Sverige om högskoleverkets förslag går igenom?
• Hur skiljer sig åsikterna till högskoleverkets förslag mellan och inom professionerna?
Metod
Studien hade en kvantitativ ansats med en deskriptiv metod (19). En webbaserad enkät har skickats ut till totalt 2231 kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster.
Deltagare
Utav det totala antalet personer som enkäten skickades till var 328 kiropraktorer, 322 naprapater och 1581 sjukgymnaster. De personer som valdes ut var antingen medlemmar i KFS, OMT- sektionen i LSR eller i Svenska naprapatförbundet. Då enkäten skickades ut via mail krävdes det att personerna hade en mailadress. För de personer som var medlemmar i Svenska naprapatförbundet krävdes även att de var sökbara inom någon av de tolv största städerna i Sverige på naprapatförbundets hemsida. Enligt statistiska centralbyrån motsvarade antalet naprapater från dessa tolv städer samma antal medlemmar som i KFS (20). De
naprapater som inte hade en personlig mail exkluderades.
14 Procedur
Ett informationsbrev som innehöll information om högskoleverkets förslag, syftet med rapporten, vilka deltagarna var, hur valet av deltagare gjorts samt kontaktuppgifter till författarna och handledare utformades (bilaga 1). Informationsbrevet skickades tillsammans med enkäten ut till medlemmarna. Enkäten har utformats som en webbenkät i enkätsystemet EvaSys. Frågorna var utformade utifrån den information som författarna tagit fram i
bakgrunden. Enkäten inleddes med en kort presentation av högskoleverkets förslag. Därefter följde fyra huvudrubriker: ”bakgrund”, ”högskoleverkets förslag”, ”utbildningssystemet” och
”om högskoleverkets förslag går igenom leder det till att…”. Förutom två öppna frågor innehöll enkäten slutna frågor där endast ett av svarsalternativen kunde besvaras (bilaga 2).
En webbadress till enkäten skapades och lades in som en länk i informationsbrevet. Genom att klicka på länken kom personen direkt till enkäten. Alla enkätsvar registrerades anonymt i EvaSys.
Efter att enkäten utformats fick två sjukgymnaster och två naprapater, som alla var insatta i förslaget, granska enkäten. Det är viktigt för att se om personerna uppfattar frågorna på rätt sätt och om enkäten bör kompletteras med ytterligare frågor eller svarsalternativ (21). Efter granskningen reviderades enkäten och frågor togs bort, lades till och ändrades så att den skulle bli mer tydlig och spegla syftet med rapporten på ett klarare sätt. Efter det fick två sjukgymnaststudenter i termin sex fylla i enkäten för att se om frågorna uppfattades på rätt sätt. Inga ytterligare revideringar gjordes efter det.
Genomförande
Författarna tog kontakt med KFS samt OMT- sektionen som hjälpte till med ett enkätutskick till sina medlemmar. Kiropraktorerna skickade ut informationsbrevet och enkäten till alla sina medlemmar i ett separat mail medan OMT-sektionen skickade ut det som del av
medlemmarnas månadsmail. De insamlade mailadresserna till naprapaterna sammanställdes och därefter skickades informationsbrevet ut via mail. Enkäten fanns tillgänglig för vardera profession i cirka två veckor.
Grundtanken var från början att utskicket av enkäten till vardera profession skulle ske på ett likvärdigt sätt. Dock ändrades den tanken då ingen av de tillfrågade
15 förbunden/organisationerna, LSR, LKR och Svenska naprapatförbundet, kunde hjälpa till med ett utskick. Därför valdes istället den ovan nämnda metoden.
Analys av slutna frågor
Svaren registrerades i EvaSys och sammanställdes i statistikprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Författarna valde att redovisa de mest relevanta enkätfrågorna i studiens resultatdel. Resultatet har redovisats i tabeller och diagram i resultatdelen.
Författarna har redovisat resultatet i procent och viktat värde. Svaren på de utvalda frågorna har redovisats för varje profession för sig och jämförts mellan de olika professionerna. Då det var olika antal deltagare i de olika professionerna har författarna viktat resultatet på vissa frågor. Det gjordes för att få en övergripande bild av svaren. Andelen från varje profession som svarat samma svarsalternativ likställdes genom att varje profession fick samma antal deltagare. Svarsalternativen kunde på så sätt jämföras.
Innehållsanalys av öppna frågor
Författarna gjorde en innehållsanalys (22) av den första öppna frågan i enkäten. Dock valde författarna att göra en egen modifiering av innehållsanalysen då vissa motiveringar
exkluderades om de inte gick att placera i en domän eller om de handlade om något annat än högskoleverkets förslag. Att vissa motiveringar inte kunde placeras i någon domän berodde på att svaren från den öppna frågan inte gick att koppla samman med den ovanstående slutna frågan.
Författarna gjorde först en indelning av kommentarerna utifrån vardera profession i EvaSys.
Därefter lästes materialet igenom och det gjordes en grov indelning i två domäner; positiv och negativ inställning till högskoleverkets förslag. Kommentarerna i vardera domän analyserades separat. Meningsbärande enheter togs ut och kommentarerna delades in i preliminära grupper.
Författarna läste igenom varje grupp och bildade underkategorier. Utifrån det bildades kategorier som sammanfattade underkategorierna. När allt material hade sammanställts bildades ett tema för vardera professions åsikter. Temat återspeglar och sammanfattar innehållet i kommentarerna, underkategorierna och kategorierna.
16 Etiska överväganden
När informationsbrevet med länken till enkäten skickades ut fick deltagarna information om studiens syfte, vilka som valts ut och varför. I informationsbrevet framgick det även vad det innebar att delta, att det var frivilligt att besvara enkäten samt att svaren behandlades med full konfidentialitet. Vid utformning av informationsbrevet är ovanstående ämnen viktiga att ha med för att de personer som enkäten skickas ut till ska få en förståelse kring enkäten (21).
Alla enkätsvar kom tillbaka anonymt och registrerades i EvaSys. Anonymiteten innebar att det inte gick att identifiera vem som deltagit och vad den personen svarat (21). Det insamlade materialet förvarades i EvaSys och det krävdes lösenord för att få tillgång till enkätsvaren. Då författarna var sjukgymnaststudenter var det viktigt att enkäten inte vinklades till
sjukgymnasternas fördel, därför formulerades frågorna så att ingen kände sig kränkt eller utlämnad. Det var även viktigt att kiropraktiken och naprapatin sågs som de två professioner de var och inte som en gemensam grupp. Vid utskick av enkäten till naprapaterna samlades deras mailadresser ihop och därefter gjordes ett utskick från författarnas egna mail. Detta gjorde att författarna visste namnet på och vilken stad den enskilda naprapaten var verksam i.
Utskicket blev därmed inte lika anonymt som det var i de andra två grupperna där förbunden skickade ut enkäten.
Nyttan med studien var att varje enskild individ inom de olika förbunden/organisationerna fick möjlighet att uttrycka sin åsikt och inställning till högskoleverkets förslag. Resultatet kan leda till att högskoleverkets förslag utvecklas vilket innebär att även sjukgymnastutbildningen ges möjlighet till vidare utveckling som kan föra yrket framåt.
17 Resultat
Slutna frågor
Totalt svarade 325 personer på enkäten, 76 (23 %) var kiropraktorer, 68 (21 %) var naprapater och 177 (55 %) var sjukgymnaster. Den totala svarsfrekvensen var 15 % (figur 1). Bland kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster var svarsfrekvensen 23 %, 21 % respektive 11
%. Det var lika stor andel män och kvinnor som besvarade enkäten och medianen på åldern och antal yrkesverksamma år var 41-50 år respektive 11-20 år.
Figur 1. Flödesschema
Alla naprapater och nästan alla kiropraktorer som besvarade enkäten kände till högskoleverket förslag. Bland sjukgymnaster var den andelen drygt hälften (tabell 1).
Tabell 1. Andelen inom varje profession som kände till högskoleverkets förslag.
Profession Andel som svarat ja
Kiropraktor 92 %
Naprapat 100 %
Sjukgymnast 63 %
18 Större delen av naprapaterna var negativt inställda till högskoleverkets förslag. Detta skiljde sig från de andra professionerna där flertalet var positivt inställda till förslaget. Bland sjukgymnaster och kiropraktorer var skillnaderna mellan åsikterna mer varierande än hos naprapaterna som var mer enhetliga i sina åsikter (figur 2).
Figur 2. Andelen inom varje profession som svarat ja respektive nej på frågan ”Tycker du att kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster ska ha en gemensam grundutbildning till sjukgymnast med möjlighet till vidareutbildning i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi?”. Andelen som svarat ”ingen uppfattning” var 3 % av kiropraktorerna, 3 % av naprapaterna och 9 % av sjukgymnasterna.
19 En stor andel av kiropraktorerna trodde att högskoleverkets förslag kommer att gå igenom.
Detta skiljde sig från naprapaterna och sjukgymnasterna där en majoritet inte trodde att förslaget kommer att gå igenom. Hos alla professioner var det en relativt stor andel som inte hade någon uppfattning i frågan, störst var den procenten hos sjukgymnasterna. Det viktade värdet visade att den största andelen trodde att förslaget inte kommer att gå igenom (tabell 2).
Tabell 2. Andelen som svarat ja, nej eller ingen uppfattning på frågan ”Tror du att högskoleverkets förslag kommer att gå igenom?”.
Profession Ja Nej Ingen uppfattning
Kiropraktor 43 % 37 % 20 %
Naprapat 9 % 69 % 22 %
Sjukgymnast 16 % 50 % 33 %
Viktat värde 23 % 52 % 25 %
20 Nästan alla i varje profession ansåg att den egna utbildningen bör vara en akademisk
högskoleutbildning. Sjukgymnaster ansåg i högre utsträckning att kiropraktorutbildningen ska vara en akademisk högskoleutbildning jämfört med vad de ansåg om att naprapatutbildningen ska vara det. En majoritet av kiropraktorerna ansåg däremot att naprapatutbildningen ska vara en akademisk högskoleutbildning. Hälften av kiropraktorerna ansåg att OMT ska vara en akademisk vidareutbildning. Naprapaterna hade ungefär samma åsikter om
kiropraktorutbildningen som de hade om OMT som akademisk utbildning/vidareutbildning (tabell 3). Bland sjukgymnasterna var det en relativt stor andel som ansåg att varken
kiropraktor- eller naprapatutbildningarna ska vara akademiska utbildningar. En viss andel bland kiropraktorerna ansåg däremot att naprapat- och OMT utbildningarna inte ska vara akademiska utbildningar/vidareutbildningar (tabell 4).
Tabell 3. Andelen i varje profession som anser att kiropraktorutbildningen, naprapatutbildningen och OMT som vidareutbildning ska vara akademiska.
Profession Akademisk
kiropraktorutbildning
Akademisk
naprapatutbildning
OMT som akademisk vidareutbildning
Kiropraktor 97 % 60 % 53 %
Naprapat 67 % 88 % 65 %
Sjukgymnast 50 % 43 % 91 %
Viktat värde 72 % 64 % 70 %
Tabell 4. Andelen i varje profession som anser att kiropraktorutbildningen, naprapatutbildningen och OMT som vidareutbildning inte ska vara akademiska.
Profession Akademisk
kiropraktorutbildning
Akademisk
naprapatutbildning
OMT som akademisk vidareutbildning
Kiropraktor 1 % 20 % 28 %
Naprapat 9 % 7 % 10 %
Sjukgymnast 26 % 36 % 4 %
Viktat värde 12 % 21 % 14 %
21 På påståendet ”Det blir svårare för patienter att veta vem de ska vända sig till” är fördelningen inom sjukgymnastgruppen relativt jämn mellan antalet som svarat ”instämmer helt” och de som svarat ”instämmer inte alls”. Nästan hälften av kiropraktorerna ”instämmer inte alls” på påståendet. Hos naprapaterna såg fördelningen ut på motsatt sätt där en stor andel istället svarat ”instämmer helt”. Det viktade värdet visade att det var varierande svar. Dock var två tredjedelar av andelen fördelat mellan svarsalternativen ”instämmer helt” och ”instämmer inte alls” (tabell 5).
Tabell 5. Andelen i varje profession som svarat på påståendet ”Det blir svårare för patienter att veta vem de ska vända sig till”.
Profession Instämmer helt Instämmer i hög grad
Instämmer i låg grad
Instämmer inte alls
Kiropraktor 16 % 17 % 20 % 47 %
Naprapat 42 % 16 % 19 % 23 %
Sjukgymnast 32 % 16 % 16 % 37 %
Viktat värde 30 % 16 % 18 % 36 %
22 De flesta kiropraktorer och sjukgymnaster hade en uppfattning om hur högskoleverkets
förslag skulle förändra samarbetet mellan professionerna. Ungefär lika stor andel av dessa två yrkesgrupper ansåg att samarbetet mellan alla professionerna skulle öka om högskoleverkets förslag går igenom. Hos naprapater var det delade åsikter om hur samarbetet skulle förändras om förslaget går igenom. Dock ansåg majoriteten av naprapaterna att det inte skulle bli någon skillnad i samarbetet. En viss andel naprapater hade inte någon uppfattning om hur samarbetet kommer att förändras och ungefär lika stor andel ansåg att samarbetet kommer att öka. Det viktade värdet visade att majoriteten ansåg att samarbetet mellan professionerna kommer att öka om förslaget går igenom. En relativt stor andel ansåg dock att det inte kommer att bli någon skillnad i samarbetet (tabell 6).
Tabell 6. Andelen inom varje profession som svarat på frågan ”om högskoleverkets förslag går igenom leder det till att samarbetet mellan kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster kommer att…”.
Profession Öka Minska Ingen skillnad Ingen
uppfattning
Kiropraktor 65 % 8 % 22 % 5 %
Naprapat 27 % 13 % 38 % 21 %
Sjukgymnast 67 % 5 % 21 % 7 %
Viktat värde 53 % 9 % 27 % 11 %
23 På frågan hur forskning kring rörelse- och stödjeorganen kommer att förändras om
högskoleverkets förslag går igenom var kiropraktorerna de som var mest eniga. En stor andel av dem ansåg att förslaget kommer att leda till att det blir ökad forskning. Naprapater och sjukgymnaster var inte lika överens. Majoriteten hos dessa professioner ansåg att forskningen kommer att öka. Dock ansåg även en stor andel sjukgymnaster och naprapater att
högskoleverkets förslag inte kommer att leda till någon skillnad i forskningen. Det viktade värdet visade att en majoritet ansåg att forskning kring rörelse-och stödjeorganen kommer att öka om förslaget går igenom. Dock ansåg en relativt stor andel att det inte kommer att bli någon skillnad i forskningen (tabell 7).
Tabell 7. Andelen inom varje profession som svarat på frågan ”Om högskoleverkets förslag går igenom leder det till att forskning kring besvär från rörelse- och stödjeorganen kommer att…”.
Profession Öka Minska Ingen skillnad Ingen
uppfattning
Kiropraktor 84 % 1 % 9 % 5 %
Naprapat 46 % 2 % 34 % 18 %
Sjukgymnast 60 % 2 % 28 % 10 %
Viktat värde 63 % 2 % 24 % 11 %
24 En majoritet av kiropraktorer och naprapater ansåg att yrkesspecifik kompetens inom
kiropraktik skulle minska om högskoleverkets förslag går igenom. Dock var kiropraktorerna mer oeniga i frågan då en relativt stor andel kiropraktorer ansåg att kompetens skulle öka.
Sjukgymnasterna var den enda professionen där den största andelen ansåg att kompetens inom kiropraktik skulle öka om förslaget går igenom (figur 3). Flertalet naprapater ansåg att
yrkesspecifik kompetens inom naprapati skulle minska om högskoleverkets förslag går igenom. Även många kiropraktorer ansåg att kompetens inom naprapati skulle minska, dock är det inte en lika övervägande majoritet som hos naprapaterna. En stor andel sjukgymnaster ansåg däremot att yrkesspecifik kompetens inom naprapati skulle öka om förslaget går igenom (figur 4). Om högskoleverkets förslag går igenom anser alla professioner att yrkesspecifik kompetens inom sjukgymnastik kommer att öka (figur 5).
Figur3. Andelen inom varje profession som anser att yrkesspecifik kompetens inom kiropraktik kommer att öka, minska respektive inte bli någon skillnad om högskoleverkets förslag går igenom. Andelen som svarat ”ingen uppfattning” var 4 % av kiropraktorerna, 24
% av naprapaterna och 35 % av sjukgymnasterna.
25 Figur 4. Andelen inom varje profession som anser att yrkesspecifik kompetens inom naprapati kommer att öka, minska respektive inte bli någon skillnad om högskoleverkets förslag går igenom. Andelen som svarat ”ingen uppfattning” var 29 % av kiropraktorerna, 13 % av naprapaterna och 36 % av sjukgymnasterna.
Figur 5. Andelen inom varje profession som anser att yrkesspecifik kompetens inom
sjukgymnastik kommer att öka, minska respektive inte bli någon skillnad om högskoleverkets förslag går igenom. Andelen som svarat ”ingen uppfattning” var19 % av kiropraktorerna, 24
% av naprapaterna och 12 % av sjukgymnasterna.
26 En majoritet inom alla tre professioner ansåg att sjukgymnastik som profession i Sverige kommer att förstärkas om högskoleverkets förslag går igenom, detta visade även det viktade värdet. Dock finns det en relativt stor grupp sjukgymnaster som ansåg att professionen kommer att försvagas (tabell 8).
Tabell 8. Andelen inom varje profession som svarat på frågan ”Om högskoleverkets förslag går igenom leder det till att sjukgymnast som profession i Sverige kommer att…”.
Profession Förstärkas Försvagas Ingen skillnad Ingen
uppfattning
Kiropraktor 44 % 9 % 37 % 9 %
Naprapat 47 % 18 % 7 % 28 %
Sjukgymnast 53 % 28 % 8 % 11 %
Viktat värde 48 % 18 % 18 % 16 %
27 Öppen fråga
Av de kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster som svarade på frågan ”tycker du att kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster ska ha en gemensam grundutbildning till sjukgymnast med möjlighet till vidareutbildning i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi?” har 28 %, 21 % respektive 27 % inte uppgett någon motivation till sitt svar.
Många av de motiveringar som uppgavs i den första öppna frågan i enkäten gick att återfinna i innehållsanalysen hos alla tre professioner. En sådan kategori var att de som hade en negativ inställning till högskoleverkets förslag menade att de är tre separata professioner med sin egen specifika inriktning och grundsyn. De ansåg att det unika i sin profession går förlorat om utbildningarna slås ihop. En annan gemensam kategori hos de med negativ inställning till förslaget var att de ansåg att förslaget bör utformas på ett annat sätt. Återkommande åsikter var att studenterna kunde läsa basmedicinska ämnen tillsammans och därefter läsa specifik yrkeskunskap separat (tabell 9-11).
En gemensam kategori som gick att finna hos de negativt inställda naprapaterna och kiropraktorerna var att de trodde att kompetensen inom manuella metoder i det egna yrket kommer att gå förlorad. Båda professionerna menade att sjukgymnastutbildningen håller en för låg kvalitet. Det kan vara en bidragande orsak till oron kring en kompetensförlust (tabell 9,10). Däremot ansåg de sjukgymnaster som var positiva till förslaget att om kiropraktor- och naprapatutbildningarna blir akademiska kommer evidensen kring dessa yrken att öka vilket leder till ökad kompetens och kvalitet (tabell 11). En del av de naprapater och kiropraktorer med positiv inställning ansåg likt sjukgymnasterna att det finns fördelar för dem om förslaget går igenom i form av ökade forskningsmöjligheter och ett ökat samarbete mellan
professionerna (tabell 9,10).
Den största kategorin hos sjukgymnaster som hade en positiv inställning till förslaget ansåg att det var viktigt att alla professioner utgår från samma grund och att just
sjukgymnastutbildningen var den bästa grunden då den ger en bred bas. En stor grupp hos de sjukgymnaster som var negativt inställda menade att specialisering inom kiropraktik och naprapati inte behövs då OMT-utbildningen täcker in det väsentliga i dessa utbildningar.
Deras motivering var även att OMT utgår från ett evidensbaserat tänkande, något som de ansåg att varken kiropraktiken eller naprapatin gör (tabell 11).
28 Tabell 9. Innehållsanalys av kiropraktorernas motivering
Domäner Underkategorier Kategorier Tema
Skilda professioner Fortsatt separat utbildning Olika inriktningar
Skilda arbetssätt Viktigt med specialisering
Tre skilda yrken med olika specifik kunskap (n=12)
Negativ inställning till högskoleverkets förslag
Gemensam grundutbildning i teoretiska ämnen
Läsa specifik behandling separat
Yrkesspecifik utbildning efter gemensam
medicinsk grund (n=4)
Utbildning utarmas Smalare utbildning Sänkt standard
Specifik kunskap försvinner
Kompetens inom kiropraktik går förlorad (n=5)
Sjukgymnaster imponerar inte Låg kvalité på
sjukgymnastutbildningen
Oro för låg nivå på sjukgymnast- utbildningen (n=6)
Delade åsikter kring konsekvenserna av högskoleverkets förslag
Minska motsättningar Ökad förståelse för yrkena Ökat samarbete
Se vardera professions kunskap som en tillgång (n=7)
Positiv inställning till högskoleverkets förslag
Bra, men svårt att arbeta internationellt
Bra, men kunskap kan gå förlorad Bra, men kvalitén på utbildningen kan bli sämre
Förslaget är bra men kan få negativa konsekvenser (n=6)
Möjlighet till forskning Nya infallsvinklar Ökad kunskapsnivå
Utveckling av kiropraktiken (n=6)
Små skillnader i yrkena Yrkena går in i varandra Behandlar samma målgrupp
Professionerna är lika varandra (n=3)
Bredare kostnadseffektiv vård Minskad förvirring hos populationen Kan möta patienten i offentligvården
Det blir bättre för patienterna (n=3)
29 Tabell 10. Innehållsanalys av naprapaternas motivering
Domäner Underkategorier Kategorier Tema
Yrkena har olika grund
Uppfattar och behandlar olika
De tre professionerna har olika synsätt (n=6) Mångfald
Professionerna har olika kvaliteter Professionerna kompletterar varandra Individuella utbildningar behövs
Alla tre professioner behövs (n=6)
Negativ inställning till högskoleverkets förslag
Det specifika och unika i naprapatin kommer att försvinna
Identiteten försvinner
Naprapatins
karaktäristiska drag försvinner (n=9) Specialisering kommer ske för sent i
utbildningen
Förlorar manuella metoder Kunskap förs inte vidare och går förlorad
Sjukgymnastutbildningen håller för låg kvalitet
Sämre
naprapatutbildning (n=15)
Övervägande negativa åsikter om högskoleverkets förslag
Gemensam grund i basmedicinska ämnen
Inriktning till de olika
yrkesgrupperna efter utbildning i gemensamma ämnen
Basmedicinska ämnen kan läsas tillsammans därefter specialisering (n=5)
Nedläggning av yrket naprapati Naprapatin kommer att upphöra som behandlingsform
Naprapatin kommer att försvinna (n=4)
Positiv inställning till högskoleverkets förslag
Kvalitetssäkra naprapatutbildningen Forskningsförankring
Utveckling av naprapatin (n=2)
Ökad förståelse för yrkesgrupperna Ökat samarbete (n=2)
30 Tabell 11. Innehållsanalys för sjukgymnasternas motivering
Domäner Underkategorier Kategorier Tema
Sjukgymnaster kommer att få sämre ställning på arbetsmarknaden Lägre status till sjukgymnastyrket Sjukgymnastyrket kommer ”dö ut”
Försvagning av
sjukgymnastyrket (n=4)
Det blir mindre skillnader mellan yrkena
Skillnaderna mellan professionerna och deras yrkesspecifika kunskap måste bevaras och göras tydligare
Gränserna mellan yrkena försvinner (n=7)
Negativ inställning till högskoleverkets förslag
Ej tillräcklig forskningsanknytning bakom naprapati och kiropraktik Kiropraktorer och naprapater använder tekniker som ibland är riskfyllda för patienten
Naprapati och kiropraktik saknar evidens (n=8)
Delade åsikter kring
konsekvenserna av högskoleverkets förslag
Endast OMT som är evidensbaserat OMT inrymmer de andra två inriktningarna
Naprapati och kiropraktik tillför inget ytterligare till sjukgymnastiken när OMT-utbildning finns
Det räcker med OMT- utbildning (n=10)
Bilda en ny utbildning utifrån det bästa från de tre nuvarande Räcker med en utbildning inom manuell terapi
Uteslut naprapatin Uteslut kiropraktiken
Läsa grundmedicinska ämnen tillsammans och sedan specialisera sig
Förslaget bör se ut på ett annat sätt (n=11)
Tre olika yrken
Olika grundläggande synsätt Sjukgymnaster har ett mer helhetstänkande
Yrkena har olika grundsyn (n=4)
31
Domäner Underkategorier Kategorier Tema
Bra, men sjukgymnastutbildningen måste förlängas med minst ett år Bra, men sjukgymnastutbildningen måste utvecklas
Bra, men sjukgymnastutbildningen måste behålla sin akademiska nivå
Förslaget är bra men sjukgymnastutbildningen måste ses över (n=4)
Ökad patientsäkerhet
Mindre förvirring för patienterna Säkrare vård
Enklare för patienten att veta vem de ska vända sig till
Det blir tydligare för patienterna att veta vad varje yrkesgrupp gör Kvalitetssäkring
Ökad vårdkvalité för patienterna (n=17)
Positiv inställning till högskoleverkets förslag
Sjukgymnastutbildningen utgör en bred och bra grund för vidare studier Viktigt med en gemensam bas att utgå ifrån
Gemensam grundutbildning förenklar kommunikation och samarbete
Sjukgymnastutbildningen utgör en bra gemensam bas (n=27)
Delade åsikter kring
konsekvenserna av högskoleverkets förslag
Säkerställer kompetens och kvalitet hos naprapater och kiropraktorer Arbetar mer evidensbaserat Ger ökad möjlighet till offentligt arbete i sjukvården för kiropraktorer och naprapater
Får mer grundläggande medicinsk utbildning
Kiropraktor- och naprapatutbildningarna blir akademiska (n=8)
Utveckling av manuell medicin Ökad kunskap i manuella tekniker Manuell terapi behövs som en del i sjukgymnastiken
Manuella tekniker är viktiga vid behandling av patienter (n=6)
32 Sammanfattning av resultatet
Högskoleverkets förslag var mer känt bland kiropraktorer och naprapater än vad det var bland sjukgymnaster.
Det var delade åsikter angående inställningen till förslaget bland kiropraktorer och sjukgymnaster, detta till skillnad från naprapater där nästan alla var negativt inställda.
Det viktade värdet visade att drygt hälften av alla professioner tillsammans inte trodde att förslaget kommer att gå igenom.
55 % av sjukgymnasterna hade en positiv inställning till förslaget. Dock trodde endast 16 % att förslaget kommer att gå igenom.
En hög andel inom varje profession ansåg att den egna utbildningen bör vara
akademisk. Dock ansåg många att högskoleverkets förslag inte är den rätta vägen att gå utan att förslaget bör se ut på ett annat sätt.
Sjukgymnasterna ansåg att yrkesspecifik kompetens inom varje profession skulle öka om förslaget går igenom. Däremot ansåg kiropraktorer och naprapater att kompetens inom båda dessa yrken skulle minska och att endast kompetens inom sjukgymnastik skulle öka.
En stor andel inom varje profession ansåg att sjukgymnast som profession i Sverige kommer att förstärkas om förslaget går igenom.
33 Metoddiskussion
Författarna valde att använda en webbenkät. Fördelarna med den typen av enkät är att den kan skickas ut till en stor grupp över ett stort geografiskt område. Dessutom minskar kostnaderna med en webbenkät jämfört med om enkäten skickas ut via brev. En webbaserad enkät gör även att hanteringen av data blir enklare då svaren automatiskt registreras i datorsystemet.
Något som kan ses som en nackdel med en enkät är att svarsalternativen är begränsade och deltagaren ges inte möjlighet att uttrycka sig med egna ord (21). Genom att ha två öppna svarsalternativ i enkäten där deltagaren gavs möjlighet att uttrycka sig fritt i text anser författarna att den ovan nämnda nackdelen minimerades. En nackdel med de öppna frågorna var däremot att det inte fanns någon möjlighet för författarna att ställa följdfrågor vilket i vissa fall gjorde det svårt att förstå vad deltagaren menade med sin text (22).
Det skedde inget urval utav medlemmarna i KFS och OMT- sektionen då enkäten skickades ut till alla, alltså gjordes en totalundersökning (21,23). Däremot skedde det ett urval utav medlemmarna i Svenska naprapatförbundet på grund av praktiska omständigheter. Då en sökning på alla Sveriges kommuner och orter på Svenska naprapatförbundets hemsida skulle vara för tidskrävande valde författarna att göra ett urval utav städer. Det ledde till att de tolv största städerna i Sverige inkluderades. Det motsvarade samma antal medlemmar som i KFS.
Enkäten till kiropraktorer och sjukgymnaster skickades ut via förbundens kansli. Det gjorde att det inte gick att kontrollera om enkäten faktiskt gick ut till alla medlemmar. Rent teoretiskt skulle de som skickade ut enkätmailet kunna välja vilka medlemmar som skulle få ta del av enkäten. Om det har skett är det ett urval som författarna inte var medvetna om vilket kan ha påverkat resultatet. Vid enkätutskicket till naprapaterna kunde författarna kontrollera att alla de utvalda fick enkäten mailad till sig.
En nackdel med webbenkäten var att den fanns tillgänglig via en länk till dess att författarna valde att ”stänga” den. Det innebar att samma person kunde besvara enkäten obegränsat antal gånger under den tiden enkäten var ”öppen”. För att undvika ovanstående felkälla kunde ett lösenord ha kopplats till varje enkät och individuell mailadress. Då skulle deltagaren endast ha kunnat besvara enkäten en gång. Det var dock inte möjligt att genomföra då författarna inte hade tillgång till medlemsregister med mailadresser till de olika organisationernas/förbundens medlemmar.
34 Eftersom de flesta naprapater och kiropraktorer är privat anställda (24,25) valde författarna att även vända sig till privata sjukgymnaster för att få målgrupperna så likvärdiga som möjligt.
Dock gick utskicket från OMT- sektionen inte enbart ut till privat anställda utan även till offentligt anställda och sjukgymnaststudenter. I informationsbrevet stod det att enkäten endast vände sig till de som var privat anställda. Personer som inte var ämnade att delta i studien, det vill säga offentligt anställda och sjukgymnaststudenter, kan ha besvarat enkäten. Detta ledde till att inga generella slutsatser kunde dras om vad privat anställda sjukgymnaster hade för inställning till högskoleverkets förslag. Däremot gick det till viss del att uttala sig om vad sjukgymnaster inom OMT-sektionen har för inställning.
Författarnas ambition var att skicka ut påminnelser till alla som tagit del av enkäten. En fördel med påminnelser är att personer som ännu inte har besvarat enkäten uppmuntras och
motiveras till att göra det (23). Då OMT- sektionen inte hade möjlighet att skicka ut någon påminnelse valde författarna att inte heller skicka påminnelser till de andra professionerna.
Detta beslut togs eftersom svarsfrekvensen skulle kunna ha påverkats på ett ojämnt sätt.
Beslutet att inte skicka ut några påminnelser kan ha lett till en lägre svarsfrekvens då det visat sig att påminnelser leder till en högre svarsfrekvens (21). Svarsfrekvensen var låg, framförallt bland sjukgymnasterna, vilket kan innebära ett snett urval bland de som besvarade enkäten.
Dock anser författarna att resultatet är användbart och ger en god uppfattning om vad medlemmarna i förbunden hade för inställning till högskoleverkets förslag. Författarna är medvetna om att resultatet kunde sett annorlunda ut om svarsfrekvensen varit högre.
Kiropraktorerna och naprapaterna fick enkäten skickad till sig i ett mail som endast innehöll informationsbrevet med länken till enkäten. Sjukgymnasterna fick däremot
informationsbrevet med länken till enkäten skickad till sig via ett månadsutskick där det även förekom annan information som inte hade något med enkäten att göra. Författarna tror att detta kan ha påverkat svarsfrekvensen på ett negativt sätt hos sjukgymnasterna. Detta på grund av att enkäten kan ha försvunnit i all annan information som fanns eller att personerna inte ens öppnade mailet då de såg att det var ett månadsutskick.
För att validitetssäkra enkäten har den testats på fyra olika personer som alla var insatta i ämnet. För att öka enkätens reliabilitet skulle ett ”test – retest” kunnat ha gjorts. Det innebär
35 att samma studenter som enkäten testades på skulle få svarat på den igen efter en viss tid.
Detta för att se om de hade svarat likadant på frågorna (21).
Öppen fråga
Författarna valde att endast göra en innehållsanalys på den första av de öppna frågorna.
Anledningen till detta var att kommentarerna i den sista öppna frågan inte tillförde något nytt, samt att svaren var av väldigt varierande innebörd. En nackdel med öppna frågor är att det kan vara svårt att tolka vad deltagaren menar med sin text (22). Detta var något som författarna märkte vid innehållsanalysen. Efter frågan ”Tycker du att kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster ska ha en gemensam grundutbildning till sjukgymnast med möjlighet till vidareutbildning i kiropraktik, naprapati och ortopedisk manuell terapi?” fick deltagarna möjlighet att motivera sitt svar i löpande text. Eftersom författarna inte hade möjlighet att se om deltagaren hade uppgett att de var positivt eller negativt inställda till förslaget var det ibland svårt att tolka motiveringarna. Om författarna hade haft vetskap om vad deltagaren svarat på frågan hade vissa motiveringar som exkluderades istället kunnat ha inkluderas. Detta hade kunnat leda till andra kategorier och en annan helhetssyn på innehållsanalysen. En annan faktor som är viktig att vara medveten om är att det var en stor andel som inte angav någon motivering. Även detta gör att innehållsanalysen kunde ha sett ut på ett annat sätt om fler motiverat ett svar.
Etiska överväganden
Författarna ansåg att det var viktigt att enkäten inte vinklades till någon professions fördel, framförallt sjukgymnasternas då författarna var sjukgymnaststudenter. För att undvika det kontaktades förutom två sjukgymnaster även två naprapater som fick granska enkäten.
Författarna anser att det minskade risken att enkäten uppfattades på felaktigt sätt av deltagarna från de andra professionerna. För att ytterligare minska den risken kunde författarna även ha kontaktat kiropraktorer för att ta del av deras åsikter angående enkätens utformning.
Svaren från enkäten registrerades anonymt i EvaSys. Då enkäten innehöll öppna frågor var det vissa som frivilligt valde att underteckna det de skrivit med sitt namn, vilket innebar att deras svar på de frågorna inte längre var anonymt. Eftersom EvaSys automatiskt
sammanställer alla enkätsvaren går det inte att utläsa enskilda enkäter separat. Det går alltså inte att koppla samman de öppna frågorna med resten av enkäten. Författarna visste alltså inte
36 vad de deltagare som valt att skriva sitt namn hade svarat på resten av enkätfrågorna.
Författarna anser därför att det inte innebar någon risk för anonymiteten. En annan riskfaktor för anonymiteten var att författarna visste namnen på de naprapater som enkäten skickades ut till. Dock ser författarna inte heller det som en risk då de inte visste vem som valt att besvara enkäten eftersom svaren registrerades anonymt i EvaSys.
Resultatdiskussion
Resultatet av studien visade att det var varierande åsikter om högskoleverkets förslag, både mellan professionerna och inom dem. Författarna fann det intressant att det fanns motsatta åsikter inom samma profession. En anledning till det kan vara att varje individ har varierande erfarenheter om en annan profession. Det kan även vara så att personen inte har tillräcklig kunskap om vad den andra professionen gör i sitt yrke. Att yrkesverksamma inom en
profession har förutfattade meningar om vad andra professioner använder för undersöknings- och behandlingsmetoder kan även ses i en tidigare studie mellan naprapater och
sjukgymnaster (26).
Författarna har ställt sig frågan varför inte fler sjukgymnaster kände till förslaget när så
många i de andra professionerna gjorde det. Att många naprapater och kiropraktorer visste om förslaget tyder på att de är mer engagerade i frågan än vad sjukgymnasterna är. Detta kan bero på att förslaget ger mer negativa konsekvenser för både studenter och yrkesverksamma inom dessa två professioner jämfört med konsekvenserna som blir för sjukgymnasterna.
Författarna har inte påträffat något yttrande från LSR, det kan vara en orsak till att endast drygt hälften av sjukgymnasterna i OMT- sektionen kände till högskoleverkets förslag.
Att professionerna har olika åsikter om förslaget kan bero på förbundens ställningstaganden.
Svenska naprapatförbundet har tagit ett tydligt negativt ställningstagande till högskoleverkets förslag (14). Det kan vara anledningen till att en stor del av naprapaterna som deltog i studien var negativt inställda till förslaget. Många av de argument som naprapaterna uppgav i enkäten stämde väl överens med vad Svenska naprapatförbundet skrivit i sitt yttrande angående förslaget (14). Författarna tror att högskoleverkets förslag är ett omdiskuterat ämne inom Svenska naprapatförbundet eftersom alla naprapater som deltog i studien kände till förslaget och dessutom hade liknande åsikter. Författarna ställer sig frågan om resultatet sett
37 annorlunda ut om naprapater som inte är medlemmar i Svenska naprapatförbundet hade medverkat i studien.
Till skillnad från naprapaterna var kiropraktorerna mer delade i sina åsikter angående
förslaget. Författarna tror att det beror på att det finns två olika kiropraktorförbund i Sverige;
LKR och KFS. LKR har en negativ inställning till förslaget medan KFS har ett mer positivt ställningstagande (15,16). Trots det är många medlemmar i KFS negativt inställda till förslaget. Författarna tror det kan bero på att det fortfarande finns många punkter i högskoleverkets förslag som är oklara vilket även KFS har betonat i sitt yttrande (16).
Författarna tror att om medlemmar i LKR hade deltagit i studien hade troligtvis inställningen till förslaget bland kiropraktorerna varit mer negativ.
Då endast drygt hälften av sjukgymnasterna kände till förslaget innebar det att många av de som besvarade enkäten tog ställning till förslaget direkt. Författarna tror att det kan vara en orsak till att sjukgymnasterna hade en delad inställning till förslaget. En annan orsak till att sjukgymnasterna hade en delad inställning kan enligt författarna bero på att LSR, vad författarna vet, inte gått ut med något yttrande. Ett yttrande från förbundet tror författarna skulle kunna gjort inställningen till förslaget mer likartad.
Att en stor andel inte tror att högskoleverkets förslag kommer att gå igenom tror författarna kan bero på att förslaget skulle innebära en stor förändring som skulle ta lång tid att
genomföra. Författarna tror även att vissa har förlorat tron om att förslaget ska gå igenom eftersom det inte har hänt något med högskoleverkets förslag på två år. Att endast 16 % av sjukgymnasterna tror att förslaget kommer att gå igenom är anmärkningsvärt då drygt hälften av dem är positivt inställda till förslaget. Förutom ovan nämnda faktorer har författarna svårt att finna någon ytterligare förklaring till att så få sjukgymnaster inte trodde att förslaget kommer att gå igenom.
Alla professioner nämner att högskoleverkets förslag skulle kunna utformas på ett annat sätt, till exempel att basmedicinska ämnen kan läsas tillsammans. Författarna tolkar det som att trots att vissa deltagare var negativt inställda till högskoleverkets förslag ser de en möjlighet till en gemensam utbildning på annat sätt än vad högskoleverket föreslår.
38 Många naprapater i den här studien samt Svenska naprapatförbundet menar att yrkesspecifik kompetens kommer att gå förlorat om högskoleverkets förslag går igenom. De anser även att sjukgymnastutbildningen inte har de förutsättningar som krävs för att skapa en god
naprapatutbildning då den inte innehåller tillräckligt med manuell medicin. Det tror de kommer att leda till att naprapatin upphör som behandlingsform (14).
Sjukgymnastutbildningen är en bred utbildning som omfattar många olika områden medan naprapat- och kiropraktorutbildningarna är mer inriktade mot manipulation- och
mobiliseringstekniker (1). Att sjukgymnastutbildningen är bred anser Svenska
naprapatförbundet och de flesta naprapater som deltog i den här studien är något negativt (14).
Det finns även en äldre studie som visar på att naprapater anser att sjukgymnastutbildningen är en väldigt bred utbildning och inte innehåller samma spetskompetens som
naprapatutbildningen (26). Däremot ansåg många sjukgymnaster i den här studien att det är positivt att sjukgymnastutbildningen är en bred utbildning och utgör därmed en bra grund för vidare utbildning.
Att alla tre professionerna trodde att yrkesspecifik kunskap inom sjukgymnastik skulle öka om högskoleverkets förslag går igenom tror författarna beror på att det då kommer bli mer manuella tekniker i sjukgymnastutbildningen. Att även sjukgymnasterna trodde att den egna yrkesspecifika kompetensen skulle öka tolkar författarna som att de anser att det saknas kunskap om manuella metoder i den nuvarande grundutbildningen i sjukgymnastik. Att naprapater och kiropraktorer tror att yrkesspecifik kunskap kommer att gå förlorad inom deras yrken tror författarna har att göra med oro om kunskapsnivån på den nya vidareutbildningen.
Författarna tror att naprapater och kiropraktorer är oroliga för att de som utformar de nya vidareutbildningarna inte har den kunskap som krävs för att utbilda kiropraktorer och naprapater. KFS menar att det är viktigt att det förs ett nära samarbete med Skandinaviska kiropraktorhögskolan vid upprättande av den nya vidareutbildningen då de har god vetskap om vilken kunskap studenterna behöver för yrkeslivet (16). Svenska naprapatförbundet menar i sitt yttrande att det är viktigt att varje profession får yrkesspecifik inriktning från dag ett på utbildningen (14). Författarna tolkar det som att det finns en oro kring att den yrkesspecifika inriktningen kommer för sent i utbildningen om högskoleverkets förslag går igenom vilket gör att kunskap då går förlorad.
39 Att majoriteten tror att sjukgymnastik som profession kommer att förstärkas tror författarna beror på att det istället för att vara tre olika professioner som behandlar besvär från rörelse- och stödjeorganen blir en stor grupp. Det tror författarna gör att kunskapen inom området kommer att öka vilket stärker yrket. Trots att många tror att sjukgymnast som profession kommer att förstärkas finns det en relativt stor andel sjukgymnaster som tror att professionen istället kommer att försvagas. Författarna tror att det kan bero på att sjukgymnasterna inte vill att kiropraktik och naprapati ska komma in i sjukgymnastutbildningen. Det kan bero på att dessa utbildningar enligt tidigare utredningar inte vilar på tillräcklig vetenskaplig grund för att bli akademiska utbildningar (1), till skillnad från sjukgymnastiken som arbetar efter krav på evidensbaserad vård (8). Det kan även vara så att vissa sjukgymnaster instämmer i det
folkhälsoinstitutet skriver i sitt yttrande. Om förslaget går igenom menar de att det kan bli för stort fokus på manuella tekniker och sjukgymnastutbildningen förlorar sin bredd, till exempel mindre fokus på folkhälsa och hälsopromotion (27).
Något som många yttranden tar upp och som även författarna av denna studie funderat över är problemet med att starta vidareutbildningar inom områden där det inte finns tillräcklig
evidens bakom undersökning- och behandlingsmetoder (28-30). Problemet är att det måste finnas en forskningsanknytning för att kunna starta en utbildning på högre nivå (1) och för att bedriva studier på forskarnivå krävs examen på avancerad nivå eller 240 högskolepoäng (31).
Naprapati och kiropraktik kommer alltså inte in på högskolan utan forskning och forskning kan inte bedrivas om de inte är inne i högskolan (30). Hur detta ska lösas finns enligt författarna inte tillräckligt beskrivet i högskoleverkets rapport. Problemet att naprapati och kiropraktik inte vilar på tillräcklig evidens blir inte löst genom att de blir formella
högskoleutbildningar menar Statens beredning för medicinsk utvärdering. Det krävs en plan för hur forskning inom naprapati och kiropraktik ska ske (28). Även Uppsala universitet menar att det krävs forskning innan vidareutbildningarna startar (29).
Författarna ställer sig frågande till varför det inte hänt något med förslaget sedan högskoleverket presenterade det år 2010. Det som har hänt är att OMT år 2012 blev en akademisk vidareutbildning på Luleå tekniska universitet (32). Författarna anser att den kunskap inom manuella tekniker som vissa sjukgymnaster anser saknas i
sjukgymnastutbildningen bör kunna tillgodoses genom den nya vidareutbildningen i OMT.
Det är även något som sjukgymnasterna belyser i enkäten. En sjukgymnast med magister-
40 eller masterutbildning med inriktning mot manuell terapi har många likheter kunskapsmässigt med kiropraktorer och naprapater (1). Nu när OMT finns som akademisk vidareutbildning funderar författarna om det ur ett sjukgymnastiskt perspektiv är klokt att ta in naprapati och kiropraktik i sjukgymnastutbildningen då de inte vilar på tillräcklig evidens, denna åsikt delas av sjukgymnaster i enkäten. Författarna anser att en stor styrka inom sjukgymnastiken är att dess undersökning- och behandlingsmetoder vilar på evidens. Genom att inkludera icke evidensbaserade metoder tror författarna kan göra att sjukgymnastyrket försvagas. Författarna tror att genom en utveckling av OMT utbildningen i den riktning som sker idag kan göra att sjukgymnaster få en ökad kunskap kring manuella tekniker. Genom det kan sjukgymnaster konkurrera om patienter med besvär från rörelse- och stödjeorganen med kiropraktorer och naprapater på lika eller eventuellt bättre villkor, vilket stärker professionen. För att patienten ska få en så säker vård som möjligt anser författarna att det är viktigt att även kiropraktorers och naprapaters undersöknings- och behandlingsmetoder grundar sig på evidens, vilket endast kan ske genom att de befinner sig på högskola. Hur det ska ske är något författarna lämnar till kiropraktorer och naprapater att fundera ut.
Genom studien har enskilda individer inom kiropraktik, naprapati och sjukgymnastik fått uttrycka sina åsikter angående högskoleverkets förslag. Studien gör det möjligt för
professionerna att ta del av varandras åsikter vilket kan göra att de får en ökad förståelse för varandras profession. Författarna tror att det i sin tur kan leda till att det blir minskade motsättningar mellan professionerna och att förslaget kan utvecklas. Innan förslaget går igenom anser författarna att det bör ske ett tydliggörande av de oklarheter som i dag finns i förslaget.
Konklusion
Studien visar att högskoleverkets förslag var mer känt bland kiropraktorer och naprapater än vad det var bland sjukgymnaster. Det fanns delade åsikter kring förslaget, både inom och mellan professionerna, och resultatet visar att förslaget kan innebära både för- och nackdelar för varje enskild profession. Alla professioner var överens om att förslaget skulle leda till att sjukgymnastiken i Sverige kommer att förstärkas. Däremot tror många kiropraktorer och naprapater att deras yrkesgrupper kommer att försvagas då det specifika inom dessa yrkesgrupper kommer att gå förlorat.
