• No results found

Knullnormativitetens diskurs

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Knullnormativitetens diskurs"

Copied!
1
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Knullnormativitetens diskurs

Helena Jäderberg

C-uppsatsarbete, 10 poäng

Sociologi, fördjupningskurs1 VT 2007

Handledare: Anna Hedenus

(2)

Titel: Knullnormativitetens diskurs Författare: Helena Jäderberg

Typ av projekt: C-uppsats i sociologi vid Göteborgs universitet.

Studien är inriktad på den sociala konstruktionen av sexualiteten, med fokus på det vaginala heterosexuella samlaget. Bakgrunden är föreställningen om en

”Knullnormativitetens diskurs”, vilken innebär ett heteronormativt sätt att tala och tänka om sexuell praktik som har det heterosexuella vaginala samlaget som norm. Syftet är att undersöka denna diskurs och hur den kommer till uttryck och/eller ifrågasätts i ett urval på 63 frågor och svar ur RFSU:s frågelåda, en databas på Internet dit människor skickar sina frågor om sex, och får svar av RFSU:s expertis. Diskurser kring manlig/kvinnlig sexualitet, och hur dessa är relaterade till den knullnormativa diskursen är en viktig frågeställning. Använd metod är diskursanalys, och stöd i analysen är litteratur och tidigare forskning på temat sexualitet och genus. I analysen framkommer att samlag ibland sätts synonymt med sex, och ofta beskrivs utifrån manlig aktivitet/prestation och kvinnlig passivitet/tillgänglighet. Tidigare forskning har definierat detta som en

”pseudo reciprocal gift discourse”som karaktäriseras av ett utbyte. För att

tillfredsställa mannens naturliga sexdrift förväntas kvinnan lämna över sig själv och bli tillgänglig, och i gengäld förväntas mannen prestera hennes orgasm.

Denna och den knullnormativa diskursen verkar vara ömsesidigt beroende.

Motdiskurser till dessa framkommer i materialet, exempelvis identifieras ”den

tillfälliga lösningens diskurs”, då expertisen ofta beskriver en lösning på

samlagsrelaterade problem i termer av tillfällig samlagspaus.

(3)

1. Inledning 1

1.1. Bakgrund 1

1.2. Syfte och problemformulering 1

1.3. Frågeställningar 3

1.4. Disposition 3

2. Teori och metod 4

2.1. Teori och tidigare forskning 4

2.1.1. Sexualitet och kön som socialt skapade 4

2.1.2. Heteronormativt sex och sexuella avvikelser 5

2.1.3. Heterosamlag, kön och kropp 6

2.1.4. Manlig och kvinnlig sexualitet 7

2.1.5. Sexualitet som politisk aktivitet och normutmaning 10

2.2. Begrepp 12

2.3. Metod 14

2.3.1. Diskurser och diskursanalys 14

2.3.2. Val av empiriskt material 15

2.3.3. Tillvägagångssätt 16

3.Analys 19

3.1. Sex och samlag – betydelse och beskrivningar 19

3.1.1. Sex=samlag 19

3.1.2. Samlag=heterosamlag 20

3.1.3. Hur beskrivs samlaget? 21

3.1.4. Smeksex/onani/förspel 23

3.2. Mäns och kvinnors sexuella roller och problem 24

3.2.1. PRG-diskursen och manlig prestation 24

3.2.2. PRG-diskursen och kvinnlig tillgänglighet 27

3.2.3. Motdiskurser till PRG-diskursen 28

3.2.4. Manlig sexdrift och kvinnlig mognad 29

3.2.5. Den tillfälliga lösningens diskurs 31

4. Sammanfattning och diskussion 32

4.1. Normer kring samlaget och ifrågasättande av en knullnormativ diskurs 32

4.2. Diskurser kring kvinnlig och manlig sexualitet 32

4.3. Avslutande diskussion 33

Litteratur- och källförteckning

(4)

1. Inledning

1.1. Bakgrund

För mig var det kört redan från början. SAMLAGET, det mest naturliga och högst på rangskalan av sexuella aktiviteter gav mig aldrig den minsta lilla orgasm. Vad jag däremot fick var…SVAMPINFEKTION. […] En effektiv åtgärd var att ha sex utan samlag, men då kändes det aldrig som RIKTIGT sex. Varför? Varför kunde jag inte låta bli att betrakta Fredriks ex som den ideala sexuella kvinnan (och var det inte så att HAN gjorde det också?) Varför hade samlag sådan status i jämförelse med allt det andra? […] det är ju nästan som att det är tänkt att jag inte ska ha nåt sex, men varför föddes jag med den här kåtheten i så fall (Österberg 2005, s.1-6)?

Hon som berättar heter Sofi, och är huvudperson i serienovellen ”Sexkomplex” av Li Österberg. Även om Sofie är en fiktiv seriefigur är hennes problem, att lida av att bryta mot normen genom att föredra en sexuell praktik framför en annan, i högsta grad verkligt.

Bakgrunden till att jag i mitt uppsatsarbete valt att undersöka, vad jag uppfattar som en

”knullnormativitetens diskurs”, handlar om min, utifrån mina egna och andras erfarenheter, uppfattning om den (hetero)sexuella praktiken som styrd av sociala normer.

Att jag väljer att fokusera på vad jag benämner ”knullsexet”, alltså det vaginala heterosamlaget med penis i slida, betyder inte att jag är kritisk mot utövandet av denna

handling, däremot är jag kritisk mot dess status och de konsekvenser detta får – och dessutom intresserad av vilka normer som ligger bakom just denna status.

1.2. Syfte och problemformulering

Jag menar att det som jag här beskriver som knullnormativitet får ett antal konsekvenser för människors uppfattningar om sex såväl som för deras sexuella praktik. Till att börja med definierar de flesta sex som synonymt med penetrerande vaginalsamlag. Detta anses vara det fulländade, mest naturliga sexet.

Många heterosexproblem är specifikt kopplade endast till den del av sex som är samlag.

Exempel på dessa problem kan vara vestibulit (samlagssmärtor), tjejen får aldrig orgasm

(5)

under ”vanligt sex”, ”för tidig” utlösning, ofrivillig graviditet eller rädsla inför det,

preventivmedelsbekymmer, urinvägsinfektioner, erektionsproblem vid själva penetrationen, dålig självkänsla och relationer som bryts till följd av ett dåligt fungerande sexliv. Dessutom är risken för könssjukdomar stor, jämfört med andra heterosexuella praktiker. Men som jag upplever det existerar det ofta inte som alternativ att undvika eller minska på utövandet av vaginala samlag och låta andra former av sex vara lika, eller mera betydelsefulla. Detta har gett mig föreställningen om en knullnormativitetens diskurs, d.v.s. ett sätt att tala och tänka om sexuell praktik som har det vaginala heterosamlaget som norm.

Knullnormativitet handlar alltså både om språk och praktik och går inte att skilja från heteronormativiteten, som jag ser som basen för de dominerande normerna kring sexuell praktik, och i denna är normen om det reproduktiva heterosamlaget en viktig del som har påverkat och påverkar icke-heteronormativt sex till att bli något som setts ”onaturligt” och stigmatiserats, eller ibland helt borträknats från att kallas sex.

Likt Liljeström (1990, s.19) ser jag också heteronormativiteten som grundad på

föreställningen om två könskategorier med en ”naturlig” och komplementär könsolikhet, och därför har det heller inte varit möjligt eller intressant att tala om knullnormativiteten utan att ta upp de könsrollsmönster som den både skapar och skapas av. Detta har framgått alltmer under mitt uppsatsarbete, och därför tar uppsatsen också upp frågan om de socialt skapade föreställningarna om manlig och kvinnlig sexualitet, exempelvis i fråga om vem som är aktiv och vem som är passiv.

Normer och diskurser kring sexuella praktiker är sociologiskt intressant eftersom sex är en social praktik, och den räknas som en viktig del av människors liv. Den är viktig för

självuppfattning och relationer, och samtidigt fortfarande relativt tabubelagd, speciellt när det inte fungerar bra. Detta skulle kunna betyda att normer riskerar att i extra hög grad

reproduceras och stå oemotsagda, och experters roll blir betydelsefull.

Mitt syfte med uppsatsen är därför att undersöka knullnormativitetens diskurs som en del av en heteronormativ diskurs, och mer specifikt hur den kommer till uttryck i Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU):s frågelåda, en databas på internet

1

med c:a 600 frågor

1.3. Frågeställningar

1 http://www.rfsu.se/frageladan.asp 2007-03-31

(6)

Frågeställningarna för min analys är:

I vilken mån existerar och reproduceras normer kring sex, och i synnerhet normen kring det vaginala samlaget, i ett specifikt sammanhang där sexproblem behandlas, nämligen RFSU:s frågelåda?

I vilken mån ifrågasätter frågeställare och rfsu-expertisen en (dominerande) knullnormativ diskurs? På vilka sätt? På vilka sätt gör de inte det?

Vilka diskurser kring kvinnlig och manlig sexualitet är närvarande och hur är dessa relaterade till den knullnormativa diskursen?

1.4. Disposition

Uppsatsen består av fyra delar. I kapitel två går jag igenom teori och tidigare forskning på tema genus och sexualitet, jag presenterar begrepp, min metod diskursanalys och dess teoretiska förutsättningar , mitt empiriska material, och mitt tillvägagångssätt.

Jag har valt att baka samman resultatredovisning med viss diskussion i kapitel tre, som jag kallar analys. Det kapitlet består av två delar, där första tar upp de beskrivningar av sex och samlag som jag finner i mitt material, och del två går närmare in på mäns och kvinnors sexuella roller, beskrivningen av deras specifika samlagsproblem, och lösningar på dessa.

Sammanfattning, slutsatser och ytterligare diskussion sker i uppsatsens avslutande kapitel.

(7)

2. Teori och metod

Jag kommer i följande kapitel att ta upp mitt grundläggande teoretiska perspektiv, och forskning och teori på tema sexualitet och genus. Detta är min teoretiska bas. Utifrån min frågeställning har jag valt att använda mig av diskursanalys som metod. Denna innefattar också vissa teoretiska begrepp som jag kommer att ta upp i begreppavsnittet. Mitt sätt att förstå och använda diskursanalys väljer jag att ta upp i metoddelen, då fokus för mig är att använda diskursanalys främst som grundmetod.

2.1. Teori och tidigare forskning

2.1.1. Sexualitet och kön som socialt skapade

Det grundläggande perspektiv jag i denna uppsats har utgått ifrån är socialkonstruktivistiskt.

Jag ser kön, kropp och sexualitet som socialt skapat och formast, och biologin bestämmer inte mer över sexuella praktiker än över andra sociala praktiker. Det har skrivits relativt mycket på temat sexualitet av feministiska teoretiker/forskare, inom sociologi och genusvetenskap, men även psykologi, och jag har i mitt arbete använt mig av en del av dessa studier i min koppling mellan analys och diskussion kring den sociala praktiken.

Bourdieu skriver i ”den manliga dominansen” om hur kön avhistoriserats.

Avhistoriseringsprocessen innebär att något som egentligen är skapat historiskt och socialt blir naturligförklarat och tas för att vara något evigt och oföränderligt (Bourdieu 1999, s.98- 99). På så sätt ses kön som essenser, med fasta kärnor (Liljeström 1994, s.102).

Med ett essentialistiskt perspektiv ses det naturliga som undertryckt av det sociala, men utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv produceras det som anses ”naturligt” av det sociala.

(Liljeström 1990, s.20) .

Sexualiteten har, enligt sociologen Stevi Jackson (1996a, s.62-63) traditionellt ansetts stå

närmare biologin än andra sociala praktiker. Sexuella drifter och praktiker har förknippats

med det naturliga och djuriska. Jag betraktar liksom Jackson sex som en av alla sociala

(8)

praktiker, och att det är något som lärs in utifrån sociala skriptan. Men precis som kön har avhistoriserats har också det heteosexuella samlaget i den dominerande diskursen

frånkopplats från den sociala reproduktionen, och de historiska mekanismer som skapat dess status som det riktiga, mest naturliga och fullbordade ”standardsexet” har blivit osynliga.

Den biologiska kroppen finns också där, och kan känna fysisk smärta och njutning. Sex är både fysiska och sociala erfarenheter (Holland m. fl.,1994 s.22). Kroppen kan ses som en skärningspunkt mellan materiella och symboliska krafter, och utsättas för såväl fysiskt som symboliskt våld. Symboliskt våld är när en ”godkänd” dominanshandling reproduceras, vilket genom offrets egen medverkan har villkor och effekter som verkar även utan synligt yttre tvång (Bourdieu 1999 s.53), Detta kan t.ex. vara när en person inte ser några andra möjligheter än att rätta sig efter en viss norm, och motsvara sina egna och andras

förväntningar. Det kan förklara reproducerandet av vad jag kallar knullnormativiteten – när normen att ha sex på ett visst sätt är tillräckligt stark ses inga andra valmöjligheter.

2.1.2. Heteronormativt sex och sexuella avvikelser

Pia Laskar har i ”Heterosexualitetens historia” undersökt kön, sexualitet och njutningsnormer i sexmanualer från år 1800-1920.

Laskar (2005 s.346-49) kommer fram till att sexualiteten först kopplades till

heterosexuell fortplantning. Icke fortplantande (även heterosexuella) samlag ansågs då vara olämpliga perversioner. Senare under 1800talet blev sexualiteten och det heterosexuella samlaget mer och mer kopplat till kärlek och ömsesidig sexuell njutning. Den heterosexuella njutningsnormen stabiliserades genom hotbilder mot samkönad sexuell praktik, onani, eller utomäktenskapligt sex. (Som ett exempel antogs kvinnor som hellre hade sex med andra kvinnor än samlag med en man ha ”för stor klitoris”, alltså en genital störning (Laskar 2005, s.263-264). De sexuella handlingar som ”härmade fortplantningen” (d.v.s. heterosamlag) sågs som självförverkligande projekt, andra handlingar var förknippade med ociviliserade

människor av lägre klass eller med icke-europeiskt ursprung, och även sexuell interaktion mellan klasser och etniciteter framställdes som farlig.

Laskar använder begreppet heterosexuell samlagsnorm och menar ”idén att ett naturligt

och hälsosamt samlag karaktäriseras av att mannen ligger ovanpå kvinnan och penis

(9)

penetrerar slida”(Laskar 2005 s.24). Även när preventivmedel började användas och samlaget inte längre i praktiken var en fortplantningsakt kvarstod alltså denna norm, som en del av heteronormativiteten, och annan sexuell praktik fortsatte att bedömas gentemot denna.

Liljeström (1994 s.101) skriver vidare om hur tvåformighet är grunden för heterosexualitetens diskurs, och även för normen om samlag som det naturliga sexet, då det innebär att

olikformade halvor söker varandra för komplettering och reproduktion.

Kulick menar att man kan lära sig något om penetrationssex genom att titta på hur det tänks kring andra sexuella praktiker, och han tar oralsex som exempel. Anledningen till att oralsex traditionellt setts som fult och dåligt är att det överskrider kroppsgränser – en övre, offentlig, ren kroppsdel möter en nedre, privat, smutsig. Det penetrerande samlaget däremot bekräftar kroppsgränserna. Dessutom är det oklarare att se vem som är aktiv och passiv vid

oralsexutövandet. På så sätt komplicerar det dominansförhållanden, medan penetrerande samlag befäster dem (Kulick 2006 s.28).

2.1.3. Heterosamlag, kön och kropp

I Freuds teori om sexualitetens utveckling blir en kvinna sexuellt mogen genom att den erotiska njutningspunkten förflyttas från klitoris till vagina (vilket underlättas av kvinnans penisavund). Detta anses nödvändigt för en ”normal” feminin sexualitet (Jackson 1996a s.66).

Trots att det numera är känt att klitoris fysiologiskt är en central njutningspunkt hos kvinnan som inte har något att göra med hennes grad av psykisk mognad lever enligt Jackson Freuds diskurs kvar på det psykologiska planet, då kvinnor förväntas vara sexuellt passiva och se på sex som synonymt med samlag (Jackson 1996a s.66).

Koedt skrev 1972 i den då banbrytande artikeln ”the myth of the vaginal orgasm” om hur oförmåga till vaginal orgasm betraktats som en psykologiskt störd frigiditet, trots att man egentligen vet och har vetat att det är klitoris som är stimulanskänsligast och det centrala vid kvinnlig onani, och vid ”förspel” (Koedt 1996 s.113).

Det finns olika sätt att kritisera hur det vaginala samlaget beskrivs i en diskurs som har det

som norm. Moulton menar att genom att samlaget i propra sammanhang beskrivs med

symmetriska termer, exempelvis ”hon och han knullade med varann” till skillnad från ”han

(10)

knullade henne” ger det sken av att vara en handling som involverar män och kvinnor lika mycket, när det egentligen är en aktivitet som fokuserar på mäns njutning och tillfredsställelse (Moulton 1981, s.184-185). Då det uppstår problem i försök att skapa en kvinnlig orgasm som biprodukt i denna process får kvinnor färre orgasmer än män, under vad som fortfarande betraktas som jämlikt sex (Moulton 1981, s.188), och det handlar alltså i hög grad om terminologi och grammatik och inte bara om ett manligt dominerat samhälle (Moulton 1981, s.189).

Jag ser till skillnad från Moulton inte samlaget som nödvändigtvis fokuserande på enbart mäns njutning och tillfredsställelse, och att säga att alla kvinnor föredrar klitorisstimulans framför vaginal vore för kategoriserande. Jag håller dock med om hennes kritik mot att sexuell praktik som ger kvinnor färre orgasmer ofta ändå betraktas som jämlik och naturlig.

Det går också att se det från andra hållet, att heterosex blir ojämlikt eftersom samlaget i den dominerande diskursen tänks för osymmetriskt, som något sällan utfört aktivt av en kvinna, och att det även påverkar sättet att ha samlag. Jackson (1996b s.176-77) nämner detta, och att det saknas alternativa beskrivningar av heterosamlag av typen ”hon njöt av en full vagina”.

2.1.4. Manlig och kvinnlig sexualitet

Holland/Ramazanoglu/Sharpe och Thomson har bearbetat intervjuer av 150 kvinnor i åldern 16-21, utförda i London och Manchester 1988-1990 (Holland m.fl., 1994 s.22). Att dessa resultat eventuellt skiljer sig från svenska, nutida förhållanden måste tas i beaktande. Utifrån deras material framkommer en passiv feminin sexualitet. Men i den, enligt Holland

dominerande diskursen kring sex anses det ändå vara en förhandling mellan jämlika

ansvarstagande individer. Paradoxen ligger då i att samtidigt som sexualitet inom diskursen

sägs vara en biologisk drift som män ej kan kontrollera sägs själva sexutövandet vara en

rationell beslutsprocess. Genom att kvinnors begär och lust inte ses som lika naturliga som

mäns blir det viktigaste i den feminina sexualiteten att vara passiv, tillfredställa männens

behov och undertrycka sina egna. Men för att göra det till ett propert samlag krävs också

kvinnans, verkliga eller fejkade orgasm För många av kvinnorna i studien är fejkade orgasmer

en del av ”normalt sex”, och de motiverar det med att den kvinnliga orgasmen inte är hela

världen för kvinnorna själva, men viktiga för mannen (Holland m.fl.,1994 s.29-31).

(11)

I Hollands intervjuer nämns/diskuteras inte kroppen av tjejerna, samtidigt som det är den potentiellt oordnade kroppen som orsakar spänningar när den bryter idealet. Kvinnorna upplever en alienation med sin kropp, som går igen även i andra sammanhang än vid sexutövandet, på så sätt att kroppen pressas in i en konstruerad feminin modell, genom att avlägsna lukter, behåring, tecken på mens o.s.v. (Holland m.fl. 1994 s.23-24). Holland kallar detta disembodiment, vilket jag valt att översätta med avkroppsligande. Detta frånkopplar också kvinnorna från deras kroppars möjligheter, men även när kvinnorna vet hur de kan uppnå njutning hämmas de av heterosexualitetens sociala konstruktion (Holland m.fl.,1994 s.25-26). En motdiskurs skulle kräva ett återkroppsligande, ett återtagande av bekvämlighet med sin egen kropp och sina begär. (Holland m.fl.1994 s.35)

Även i Beverly Skeggs studie av engelska vita arbetarklasskvinnor framkommer hur det i deras strävan efter respektabilitet ingår att vara feminin, investera i heterosexuella

förhållanden, men egentligen inte vara aktivt sexuell, då det är historiskt förknippat med låg klass, och farliga, orena, svarta eller lesbiska kvinnor (Skeggs 2000, s.189). Idealkvinnan i denna diskurs bejakar inte sin egen sexualitet, utan enbart mannens (Skeggs 2000 s.209).

Psykologen Wendy Hollway utgår ifrån ett diskursanalytiskt perspektiv med fokus på genus, och relationen mellan subjektivitet och betydelse. (Hollway 1989, s.33) I ett arbete som utgick ifrån intervjuer identifierades tre diskurser.

”The discourse of male sexual drive” bygger på det mer generella antagandet att sex är en biologiskt styrd handling, och stark drift, men i praktiken gäller detta (inom denna diskurs) bara män, och deras drift. Kvinnors sexualitet antas styras mer av reproduktionsbehov än sexbehov(Hollway 1989, s.54).

”The have/hold discourse” bygger på tanken om det monogama heterosexuella paret som bildar kärnfamilj, och har sex i reproduktivt eller relationsbindande syfte. Denna diskurs kan, eftersom den enligt Hollway mer gäller för kvinnor än män, ses som ett komplement till male sexdrive discourse (Hollway 1989s.55).

”The permissive discourse” är den sexuella revolutionens motdiskurs till ”the have/hold

discourse” som artikulerar rättigheter att uttrycka sexualitet på vilket sätt man vill så länge

ingen skadas. Denna diskurs utgår från samma biologiskt knutna perspektiv som manlig

sexdrift-diskursen, nämligen den naturliga sexdriften, och individens rätt att aldrig behöva

undertrycka sin ursprungliga sexualitet, men diskursen är ”gender blind” på så sätt att även

(12)

kvinnor antas ha denna sexdrift. Problemet är dock att de i den sexuella relationen

genusbundna positionerna från de tidigare diskurserna kvarstår (Hollway 1989, s.55-56).

I en studie med syftet att vidareutveckla Hollways identifiering av sexualitetsdiskurser intervjuades 12 kvinnor och 13 män, studenter på Aston universitet i England (Gilfoyle m.fl., 1993 s184)

I denna studie används ordet diskurs med betydelsen ”reglerat system av yttranden”

(Gilfoyle m.fl., 1993, s.182), och utifrån dessa intervjuer identifierades en diskurs kallad

”pseudo-reciprocal gift discourse”(betyder ungefär pseudoömsesidigt utbyte-diskurs, men jag väljer att kalla det PRG-diskurs). Det centrala i denna diskurs är att män kräver heterosex för att tillfredsställa sin naturliga sexdrift (detta hänger samman med ovan nämnda ”male sex drive – discourse”). För detta behöver de se kvinnor som passiva behållare som ger sig själva eller ger sex till partnern, och i gengäld måste mannen försöka tillfredsställa kvinnan, ge henne orgasm eller njutning. Kvinnan blir här ett objekt i dubbel bemärkelse – hon både ges bort, och är den som något ges till, medan mannen är det agerande subjektet.

Att ge efter, slappna av och helt lämna över sig själv i någon annans makt sägs vara en nödvändighet för att en kvinna ska kunna njuta fullt ut av sex(Gilfoyle m.fl.1993, s.189-190).

Männen har alltså ansvar för sina kvinnliga partners orgasm – men förväntas också samtidigt prestera sin egen orgasm.

Manne Forssberg beskriver hur det i sexfrågespalter ofta handlar om tjejers svårigheter att få orgasm, och fejkandet för partnerns skull, men det har aldrig artikulerats möjligheten att killar fejkar. Detta eftersom de anses vara ”alltid redo för skjut och sprut” – alltså inte ha några problem att uppnå orgasm. Forsberg uppger att alla män han pratat med inför artikeln ibland haft detta problem, men det tas sällan upp, och då det gör det anges alltid fysiologiska orsaker, medicinering, undermedvetna hämningar och aldrig trötthet, otillräcklig kåthet, eller

långtråkigt samlag (Forssberg 2006).

Den framträdda passiva rollen verkar vara resultatet av två faktorer, dels att kvinnor speciellt

av männen antas ha en mycket svagare sexdrift, och får upp intresset för sex först när partnern

tar initiativet (Gilfoyle m. fl.,1993, s.192), dels att kvinnors orgasmer antas kräva mannens

medverkan, och kvinnans tillbakalutande (Gilfoyle m.fl., 1993 s.193).

(13)

Mannen får alltså en aktiv roll där han bär ansvaret för både aktivitet och njutning (Gilfoyle m.fl.,1993, s.193). Om en kvinna njuter av sex beror det på att mannen, och hans teknik, är bra. Sex och samlag refereras ofta till som ”job” och i tekniska termer och en lesbisk, eller en autonom, kvinnlig sexualitet kan ej existera. Gilfoyle m.fl. (1993, s.195) menar att detta språk påverkar relationen beträffande makt och jämlikhet även i vidare utsträckning än på det sexuella planet, och positionerna verkar även förstärka en persons könsroll.

I stället för att se det som en positiv ”upplyst” diskurs att mannen tar ansvar för att ge kvinnan njutning kan det alltså ses som ett exempel på hur män tar makten och tar ifrån kvinnor deras roll som oberoende sexuell agent (Gilfoyle m.fl 1993 s.196).

Att det hos de flesta av männen i studien verkar finnas en medvetenhet om klitoris som en central njutningspunkt för kvinnan visar sig i svaren på frågan vad som för kvinnan är vad penis är för mannen. 4 svarade vagina, men dubbelt så många svarade klitoris (Gilfoyle m.fl.1993 s.197-98). Att ge ett korrekt svar på denna knepigt ställda fråga är dock omöjligt, vilket även forskarna insåg i efterhand, men det säger ändå något om respondenternas

medvetenhet att inte alla svarade vagina. Trots detta ligger fokus på det vaginala samlaget när de i intervjuerna talar om sex.

Enligt Holland m.fl. (1996) saknas det ett språk eller en modell för en positiv feminin

sexualitet. Holland m.fl. betonar att det är lätt att säga att tjejer ska uppmuntras till att gå ifrån en förtryckt negativ sexualitet som utgår ifrån mäns behov, men vad ska de uppmuntras till?

Hur ska de kunna förhandla om bättre sex med sina manliga partners när de inte mer specificerat vet vad bättre sex skulle kunna innebära?(Holland m.fl.1996 s.251)

2.1.5. Sexualitet som politisk aktivitet och normutmaning

Queerteorin har utvecklats som kritik mot heteronormativitetens fasta identiteter, och de heterosexuella njutningsnormer och uppdelningar i normala och avvikare som Laskar beskriver (se 2.1.2.)

Queerteorin betonar enligt Rosenberg (2002 s.164) olikheter, men inte olikheter mellan

dikotoma kategorier, utan inom kategorierna. En särskiljande syn på olikhet ser på skillnader

essentialistiskt, och den leder till uteslutning och nedvärdering av annorlunda grupper.

(14)

Queerteorin betonar att olikheter alltid är produkten av sociala processer. Genom att se olikheter som gradskillnader, inte artskillnader, skapas fler kategorier med mindre skarpa gränser emellan, och därför färre normativa uteslutningar. Detta medför också en positiv attityd till utforskandet av alterniva/nya sätt att ha sex.

I tidningen Ottars temanummer ”Penetration” finns artiklar som ifrågasätter normen om det vaginala penetrerande samlaget. En artikel handlar om pegging, en relativt ny term för att benämna ett samlag där det är kvinnan som, genom en strap-on-dildo penetrerar mannen. Det som kan ge problem med denna typ av sex kan enligt en intervjuad kvinna vara att män känner behov av att hela tiden poängtera att de är heterosexuella, de är rädda att i och med att bli penetrerade förlora sin manlighet (Bernhardtz 2006 s.22-24), vilket också kan kopplas till den tidigare beskrivna föreställningen om mannen som aktivt ger kvinnan njutning.

Det finns dock som Bernhardtz påpekar ett alternativt sätt att se på penetration som ett aktivt omslutande och ställningar där den penetrerade är den mest aktiva parten, som rör sig, styr takten o.s.v. (Bernhardtz 2006 s.24).

En motdiskurs till den heteronormativa diskursen kan också ses hos ”politiskt lesbiska”

kvinnor intervjuade av Camilla Kolm. Detta är kvinnor som tidigare definierat sig som heterosexuella, men utifrån feministisk teori börjat ifrågasätta essentialistiska förklaringar och beskrivningar av sexualitet (Kolm 2003 s.222), och ser möjligheten till andra val och

identiteter (Kolm 2003 s.213).

Utifrån en radikal/queerfeministisk analys stärks kvinnornas val att vara lesbiska.

Erotiseringen av maktskillnaden inom heterosexuell praktik är föremål för deras kritik, och genom att bli/vara lesbisk kommer man ifrån att ”tända på överordning” ( Kolm 2003 s.215).

Men det finns också diskurser där man försöker ändra heterosexuella praktiker och utmana heteronormativiten på andra sätt än genom att kliva ur en heterosexuell identitet. Jackson tror att feminister är priviligierade på så sätt att många lyckas ändra sexuella begär och praktiker även utan att övergå till lesbiskhet, då heterosexualiteten inte är fixerad på ett visst sätt.

Kvinnor som vill ha heterosex måste därför inte välja mellan att erotisera sin underordning eller avstå från njutning (Jackson 1996b s.178).

Queerteori, politisk lesbiskhet, och alternativ heterosexuell praktik så som pegging

ifrågasätter alltså den essentialistiska synen på sexualiteten som något biologiskt och

(15)

oföränderligt, bortkopplat från det sociala, och visar att det finns motdiskurser där normer gällande sexuell praktik utmanas.

2.2 Begrepp

Jag kommer att använda ordet kön i min analys, i stället för att skilja på bilogiskt kön och socialt genus. Detta eftersom den materiella kroppen och den sociala är så ihoptvinnade och svåra att skilja åt (Holland 1994 s.22), och jag vill liksom Liljeström (1990 s.19) lägga vikt vid betydelsen av att försöka motsätta sig åtskiljandet av dessa, särskilt då denna studie syftar till att avslöja diskursens roll för den sociala praktik som annars ofta i hög grad associeras med det biologiska.

Att jag använder ett ord som knullnormativitet är inte helt okomplicerat, då ordet ”knulla”

även används för andra sexuella praktiker än heterosexuellt vaginalt samlag med penis och slida, men jag vill betona vardagligheten i det jag undersöker och jag ser också ett slags symbolisk poäng med att använda ”knulla” i rubriken. Jag tänker nämligen att samtidigt som ordet för många fortfarande betyder penetrerande sex och inget annat, har det, genom dess norm om att vara det ”riktiga sexet” blivit så pass synonymt med att ha sex överlag, att vissa för att ”uppvärdera” även annan sexuell praktik låtit vidga ordets betydelse. Jag kommer dock, p.g.a ordets icke-akademiska karaktär, inte att använda mig av ordet ”knulla” i

uppsatsens löpande text. Där skriver jag oftast samlag, och menar med det, trots att jag själv blir heteronormativ i dessa fall, vaginalt heterosamlag där inte annat tydligt framgår.

Normativitet utgör det maktsystem som vidmakthåller och backar upp normer. Jag lånar Rosenbergs definition av begreppet heteronormativitet: ”de institutioner, strukturer,

handlingar, relationer, som vidmakthåller heterosexualitet som något naturligt, enhetligt och allomfattande”(Rosenberg 2002 s.101).

Det är viktigt att poängtera att när jag använder begreppet heterosexualitet ligger fokus

på sexuella praktiker, alltså handlingarna i sig, och inte identitet. En hetero/homosexuell

praktik behöver inte innebära att personerna som praktiserar den definierar sig som

hetero/homosexuella.

(16)

Diskursanalytiska begrepp:

Diskursordning är den kombination av olika diskurser och diskursgenrer som delvis täcker samma terräng inom ett socialt område eller institution (Winther-Jørgensen 2000 s.134), och Fairclough betonar att diskursordningar är komplexa, heterogena och motsägelsefulla

(Fairclough 1992 s.218) RFSUexpertisen kan sägas vara en diskursordning som man kan föreställa sig för en diskussion inom gruppen kring mallar att rätta sig efter i att besvara allmänhetens frågor, t.ex. när det gäller ordval. Jag har i analysen också fokuserat på motsägelser och interdiskursivitet i denna diskursordning.

Interdiskursivitet är när olika diskurser artikuleras antingen inom eller mellan

diskursordningar. Interdiskursivitet är intressant då diskursordningen kan vara öppen för förändring särskilt när diskurser och genrer förs in från en annan diskursordning (Winther- Jørgensen 2000 s.76).

En motdiskurs är en diskurs som strider mot dominerande diskurs, och på sikt kan orsaka diskursiv förändring, alltså ett förändrat sätt att tala som ger nya betydelser, och orsakar förändring även av annan social praktik.

Transitivitet handlar om hur processer beskrivs genom agentskap, och vem som är subjekt och

objekt i relationer till varandra. Detta kan ses genom att grammatiskt analysera hur verb

används, t.ex. vem verben syftar till som agent, och om aktiv eller passiv form används

(Fairclough 1992 s.179-180). Ibland utelämnas helt vem som gör vad med vem genom

nominalisering exempelvis ”kläderna togs av” i stället för jag tog av honom kläderna

(Fairclough 1992 s.179). Analysverktyget transitivitet har varit av betydelse för mig

exempelvis vid analys av hur samlaget beskrivs.

(17)

2.3. Metod

2.3.1. Diskurser och diskursanalys

Det finns olika traditioner av diskursanalys och jag har valt att använda mig av kritisk diskursanalys.

Faircloughs definition av diskurs är ”språkbruk såsom social praktik”, och mer specifikt är en diskurs ”ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv”

(Winther-Jørgensen m.fl: 2000, s.72) En diskurs är enligt kritisk diskursanalys en social praktik som står i ett dialektiskt förhållande, d.v.s. en tvåvägsrelation till andra sociala praktiker. Den både speglar, formar och omformar dessa och syftet med kritisk diskursanalys är att belysa den lingvistiskt diskursiva dimensionen hos sociala kulturella fenomen och förändringsprocesser (Winther-Jørgensen m.fl: 2000, s.67).

Diskursiva praktiker har också ideologiska effekter, och diskursanalysen är kritisk i den meningen att den vill klargöra diskursens roll i upprätthållandet av den sociala världen och de sociala relationer som innebär ojämlika maktförhållanden (Winther-Jørgensen m.fl: 2000, s69).

Detta motsvarar syftet med min uppsats – att se vilka diskurser som hänger ihop med sexuell praktik, och hur det skapar ojämlika strukturer genom att vissa former av sexuell praktik anses naturliga och andra blir mindre önskvärda, ibland patologiserade eller uteslutna ur kategorin sexuella handlingar på så sätt att de inte räknas som ”riktigt sex”.

En av anledningarna till att jag valde diskursanalys framför t.ex. intervjuer var mitt problemområdes känsliga karaktär. Jag ville analysera människors sätt att tala om sex, och speciellt sex när det är problematiskt, och tänkte att det skulle vara svårare att få en

uppriktighet om det i en intervjusituation. Att göra analys av ett redan existerande skriftligt material är också en praktisk fördel, då det kan läggas mer tid på analys än på

materialinsamling. Jag ville också som sagt fokusera på diskurserna, hur sex beskrivs, snarare

än att göra en annan typ av textanalys som fokuserar på hur folk har sex.

(18)

2.3.2. Val av empiriskt material

Jag har alltså som material valt RFSU:s frågelåda. Detta är en databas bestående av c:a 600 frågor som under åren inkommit till sidan, och svar på dessa, av sjuksköterskor, barnmorskor, socionomer, kuratorer, psykoterapeuter och sexualupplysare.

Såväl de som frågar som de som svarar är anonyma.

Denna databas av frågor om sex finns tillgänglig för allmänheten på nätet, och är en av de mest gedigna i sitt slag. Det är intressant att välja just RFSU, en sexualpolitisk

medlemsorganisation som aktivt vill motverka begränsande normer inom sexualitetens område De gör detta tydligt i sitt idéprogram där bland annat följande står:

alla människor ska ges förutsättning att göra sina val i så stor frihet som möjligt.

Syftet med upplysning om sexualitet och samlevnad är att ge kunskap som gör dessa val möjliga2

RFSU vill

* att samhället mycket aktivt bryter upp stereotypier och fördomar kring givna roller och strukturer om vad som anses vara kvinnligt och manligt

* att en levande diskussion förs om alternativa sätt att uttrycka kärlek och sexualitet” 3

Maria Bergström, en av RFSU:s mest synliga mediapersonligheter, och ansvarig för deras frågelåda har i RFSU-tidsskriften Ottar skrivit en artikel med rubriken ”fuck fucking”, som tar upp problemet kring penetrationsnormen. Hon skriver om hur hon inte oroas över att sexualvanorna förändras, utan snarare över att de inte gör det, och att det är svårt att utgå ifrån sina egna önskemål eftersom ”heteroknullet” har en så unik särställning som är svår att se som en variant av sex, möjlig att välja, eller välja bort. ”Jag tror att vi måste vara tydligare i vårt budskap och göra vaginalsexet mindre laddat. Att kunna säga ´skit i att knulla, gör det som känns bra i stället” skriver Bergström (2006 s.17).

Även om Bergstöm bara är ansvarig för frågelådan, och de som svarar kanske har andra inställningar finner jag det troligare att kunna hitta en motdiskurs till knullnormativiteten i RFSU:s frågelåda än i de flesta andra sexfrågespalter, och detta gör det intressant att studera just den.

2 http://www.rfsu.se/upload/PDF-Material/ideprogram2006.pdf s.2 2007-04-20

3 http://www.rfsu.se/upload/PDF-Material/ideprogram2006.pdf s.16 2007-04-20

(19)

Att frågelådan är bred, och verkar vara användbar och inge förtroende för ungdomar visar dessa kommentarer på:

Jag måste säga att eran frågelåda är den bäst fungerande i hela Sverige, här får man verkligen svar!.

instämmer helt med vad som sägs här, sidan är precis det jag sökte efter och här fick jag svar på alla mina frågor nästan direkt.

Önskar bara att fler sådana seriösa sidor fanns och inte så mycket oseriöst skit som finns på nätet tänker tipsa alla jag känner om denna sida. Tack på förhand !

Jag är så glad att frågelådan finns! Man får svar på allt!Jag vet att jag inte är ensam om mina probelm...otroligt...4

Urvalet av frågor och svar för min analys gjordes genom sökningar i databasen på orden

”penetration” ”sexlust” ”samlag” ”sexuella problem” ”orgasmproblem” ”sexuell teknik och praktik” ”debutfrågor” ”kvinnans kön” ”lubrikation” ”mannens kön” ”hetero” och ”homo”.

Sökorden användes för att få fram så många frågor på temat sexuell praktik som möjligt, och när jag började känna igen alla frågor som kom upp var jag nöjd. Jag gjorde utifrån relevans för min frågeställning och problemområde ett urval på 63 frågor för grundlig analys. Jag gick i ett senare skede av analysen tillbaka till den ursprungliga databasen och kollade igenom frågorna där en extra gång för att undvika felaktiga slutsatser beroende på mitt första urval.

Undersökningen bör dock ses i ljuset av hur detta urval gjorts, möjligheten att viktiga

annorlunda frågor inte kommit med, och att denna risk är större eftersom jag inte haft tillgång till alla frågor direkt, utan har letat efter dem med sökord.

2.3.3. Tillvägagångssätt

Vad jag inte hade i åtanke då jag valde Faircloughs ganska lingvistiskt inriktade kritiska diskursanalys som utgångspunkt var svårigheten med att analysera ett så pass stort material, med systematiska lingvistiska grepp. Det hade blivit alltför tidskrävande, men samtidigt ville jag inte minska urvalet i mitt material, utan jag ville att det skulle vara möjligt att säga något

4 http://www.rfsu.se/frageladan.asp 2007-05-20

(20)

om frågelådan som helhet. Jag valde därför att prioritera mitt ursprungliga syfte före min ursprungligen tänkta metod, och uteslöt de flesta av Faircloughs analysverktyg, (förutom i en del av analysen där jag studerar transitivitet i beskrivning av samlaget, ) men använde kritisk diskursanalys som grundläggande metod för att visa förbindelser mellan diskursiv och social (sexuell) praktik, att belysa och plocka fram diskurser och motdiskurser. Detta beror alltså inte på att det skulle vara ointressant att göra en mer lingvistisk analys. Det skulle kunna ge fler dimensioner i en ännu mer fördjupad analys. Själv har jag dock valt att i första hand fokusera på att urskilja och definiera diskurser och motdiskurser i materialet, och att

undersöka hur materialet förhåller sig till de av andra forskare tidigare påvisade diskurser som jag tagit upp i teorikapitlet.

Jag började min analys med ett par genomgångar av mitt urval, för att få en överblick av mitt material, och samtidigt plocka ut stolpar. När diskurser började definieras, var en mind-map till hjälp för mig. Materialet lästes om många gånger, och parallellt med detta lästes relaterad litteratur, som också hjälpte till att sortera min analys. Jag fokuserade på att definiera

diskurser vid beskrivning av sex och samlag, mäns och kvinnors sexuella roller, samlagsproblem, och problemlösningar.

Margareta Forsberg (2005 s.35) påpekar att heteronormativiteten påverkar utformningen, och sätt att ställa frågor i de allra flesta statistiska undersökningar kring sexuell praktik, på så sätt att utgångspunkten som regel är heterosexuell om en studie inte är explicit inriktad på

samkönad sexualitet. På liknande sätt löper även jag som diskursanalytisk forskare risken att bli heteronormativ, och detta är något jag försökt vara vaksam inför, men det innebär inte några garantier. Jag kan aldrig som forskare själv kliva ur en diskurs jag är en del av. Min analys påverkas också oundvikligen av mina egna perspektiv, min feministiska förförståelse, mina egna sexuella erfarenheter och min kritik av de normer jag sätter undersökningsfokus på, trots att ambitionen alltid är att att ifrågasätta och reflektera även kring det jag tar för självklart och tror att jag ”vet”. Det var också så att jag i början av analysarbetet drog flera snabba förenklade slutsatser som jag senare fick ändra då jag efterhand blev alltmer uppmärksam och självkritisk, kunde komma bort ifrån mina förutfattade meningar och se komplexiteten i materialet.

Eftersom diskursanalys är konstruktivistisk forskning, görs inte heller något anspråk på

att beskriva sanningen, utan man har bilden av verkligheten, och hur den konstrueras socialt, i

fokus. (Sahlin 1999 s.90)

(21)

Ett etiskt dilemma med min undersökning är att jag analyserat verkliga människors privata frågor, som de skickat in till frågelådan med syfte att få ett svar, inte i syfte att de skulle publiceras, eller ännu mindre hamna under luppen på en uppsatsskrivande sociologistudent.

Jag försvarar detta med att frågorna redan ligger ute på nätet för allmän beskådan, och att de

som skickar in är medvetna om att vissa frågor läggs upp där, då det står tydligt skrivet på

hemsidan. Dessutom är de helt anonyma.

(22)

3. Analys

Citat ur mitt empiriska material markeras med ett nummer, som anger vilken fråga det kommer ifrån. Förteckning över frågornas rubriker finns i uppsatsens källförteckning.

3.1. Sex och samlag – betydelse och beskrivningar

3.1.1. Sex=samlag

Det första jag tänkte på när jag innan uppsatsarbetet började fundera kring knullnormativitet var att sex och samlag ofta sätts synonymt. Under granskningen av detta i materialet

framkommer vissa tydliga exempel på detta och andra inte lika glasklara, men som ändå tyder på det.

När det gäller de som ställer frågor använder flera ordet sex när det senare eller tidigare i texten framkommer att det är just samlaget de menar, och inte annan sexuell aktivitet.

Uttalanden av denna typ förekommer: ”jag och min tjej har försökt att ha sex flera gånger, men det funkar inte! Trots att hon är fuktig så får hon jätteont när jag kommer in i henne”(21) eller ”jag och min flickvän kan inte ha sex så ofta vi vill. Hon får skavsår inne i slidan när vi har sex” (29).

I de flesta fall representerar RFSU en motdiskurs till detta, då de observerar svararnas synonymsättande och i sitt svar påpekar ”sex är inte bara samlag”. De använder alltså inte samma terminologi som de frågande, utan verkar försöka skapa en diskursiv förändring genom att göra klara skillnader mellan sex (som kan innebära smeksex, oralsex o.s.v.) och den form av sex som kallas samlag. Men det förekommer också att frågaren inte klargör att det är samlag den menar när den säger sex, men att det i svaret utgås ifrån detta. Exempel:

Fråga: ”ibland när min tjej och jag har sex gör det ont även om hon har lust. Vad är det som är fel? ”

svar: ”Att få ont vid samlag är kroppens sätt att säga till att något är fel…” (24)

En kvinna vars fråga bär rubriken ”sex=skönt?” är frustrerad över att det inte känns så skönt

att ha sex som hon tänkt sig, och hon undrar om de gör något fel. Hon skriver att hon älskar

sin pojkvän och att ha honom så nära, ”men för mig är det skönare när han rör vid klitoris än

själva sexet. Hur gör jag för att det ska bli skönare?” (hon menar samlag) (31). Detta är ett

(23)

tydligt exempel på hur en person som egentligen själv redan har lösningen på sitt ”problem”

begränsas av diskursen där samlag ses synonymt med ”själva sexet”. Samlaget betyder också för henne en högre grad av närhet och detta skulle kunna relateras till tidigare nämnda

”have/hold-discourse”, där sex, som i detta fall betyder samlag, har en relationsbindande funktion.

Även där frågaren inte sätter sex synonymt med samlag verkar samlaget kunna vara så viktigt att det i praktiken blir synonymt med sex. Flera frågare beskriver samlagsproblem, och berättar att de sällan har sex, eller helt slutat vilja ha sex p.g.a. detta problem.

Det verkar alltså som att den heterosexuella samlagsnorm som Laskar (2005 s.24) beskriver ännu påverkar framför allt de som skickar in sina frågor till RFSU. Svararna verkar förhålla sig till normen och försöker motverka den, men denna diskurs är så pass dominerande att det ibland tas för givet även av svararna att det är samlag som menas när frågare säger sex.

Vid svar på en fråga om medelålder vid sexdebut (48), hänvisar svarare till fakta om

samlagsdebut utan att diskutera den eventuella skillnaden på sexdebut och samlagsdebut. Att hänvisa till statistik är svårt att göra utan att reproducera samma normer som statistikens utformning bygger på men ett sätt att undvika det är att diskutera statistiken, och det är inget svararna gör i detta fall. Ej heller diskuteras, vid svar på en fråga om en kille märker att en tjej är oskuld (50), att oskuld skulle kunna innebära något annat för en tjej än att ej ännu blivit penetrerad i ett heterosexuellt samlag.

Det finns också frågor där det är tydligt att frågaren inte sätter sex synonymt med samlag, t.ex. frågor som handlar om hur man kan göra det skönt för sin partner vid sex, genom att t.ex.

använda händerna.

3.1.2. Samlag = heterosamlag

I heteronormativitetens samlagsnorm ingår också en diskurs som förutsätter att de som har

samlag med varandra har heterosex. I mitt material är det ofta explicit uttalat redan i frågan

vem som har samlag med vem, och ibland även på vilket sätt, men även där det inte är det kan

(24)

jag inte enbart utifrån en analys av texten se en samlag=heterosamlagsdiskurs som dominerande i svaren på frågorna.

Ibland beskriver frågaren sig t.ex. som en tjej som har problem när hon och pojkvännen har sex, men både i dessa fall, och i de fall inga kön står utskrivna i frågan, producerar

svararna oftast en ickeheteronormativ diskurs genom att använda det könsneutrala ordet

”partner”. Trots detta terminologiska ställningstagande finns vissa undantag där svar blir heteronormativa, till exempel undrar någon varför man inte kan ha sex när snoppen slaknar:

Visst kan man ha sex ändå, men man kan inte ha penetrerande sex. Man kan smeka varandra, hångla, ha oralsex och mycket annat. Men att utföra ett samlag där mannen för in sin penis i kvinnans slida är svårare vid slakt tillstånd (43)

Detta svar ifrågasätter att sex skulle vara bara samlag, men förutsätter samtidigt att sex och samlag sker mellan två olika kön. Även i ett par frågor som handlar om samlagsproblem, och smärta vid inträngande, förutsätts det av svararen vara ett vaginalt samlag som är

problematiskt, inte till exempel ett analt samlag mellan två killar, eller att det skulle kunna vara en tjej som penetrerar.

Svararna vet om det är en kille eller tjej som skickat in frågan, eftersom kön kryssas i formuläret när en fråga skickas, och det kan också vara så att frågan är redigerad, och att det i den ursprungliga frågan tydligt framkommer sexualitet och vilken typ av samlag som tas upp, men då läsarna på nätet inte har tillgång till denna information produceras fortfarande en heteronormativ diskurs när den beskrivna aktiviteten förutsätts vara ett ”vanligt” vaginalt heterosamlag utan att det görs tydligt i frågan.

3.1.3. Hur beskrivs samlaget?

Det Jackson (1996b s.67) påpekar om att alternativa mer ”kvinnligt aktiva” beskrivningar av vaginala samlag saknas, stämmer överens med beskrivningarna av samlaget i mitt material.

När samlaget beskrivs närmare än genom att enbart använda orden sex/samlag, används ord som penetration och inträngande, och inte exempelvis omslutande.

Jag har även undersökt beskrivningarna på grammatisk nivå, genom deras transitivitet.

(25)

”När han ska tränga in så gör det ont” (20)

”trots att hon är fuktig så får hon jätteont när jag kommer in i henne”(21)

”Varje gång jag ska stoppa in den försvinner ståndet”(3)

”Han kommer liksom inte helt in i mig och det gör lite ont”(54) (mina kursiveringar.)

Det är i exemplena ovan heterosexuella vaginalsamlag som beskrivs av frågare, och det är tydligt att det i beskrivningen av samlagen är en man som är agent, som utför en handling.

Framför allt hittas exempel som dessa bland frågor från män, och frågor som handlar om kvinnlig samlagssmärta.

”den vanligaste orgasmen får en kvinna genom stimulering av klitoris och inte genom penetration av slidan”(2) är exempel på hur det i svaren, däremot, ofta används

nominalisering – agenten försvinner, genom att det är oklart vem som utför penetrationen eller stimuleringen. Detta skulle också kunna bero på att man vill undvika heteronormativitet.

När tjejen är upphetsad blir hon fuktig i underlivet och hennes blygdläppar sväller och vidgas, en förberedelse på att kunna ta emot en penis. Detta underlättar också för penis att tränga in (40)

(min kursivering)

I detta svar, när det gäller handlingen ”ta emot” är det däremot en tjej som är agent. Det hon sägs utföra är dock att ”ta emot,” en handling som lätt kan associeras med passivitet, och i efterföljande mening är det också penis som är agenten, som ska ”tränga in”. Även detta dock en form av nominalisering, då det är en penis och inte en man som är agent. Detta svar är även ett exempel på knullnormativitet och heteronormativitet, då det kan läsas som att anledningen till att alla tjejer blir upphetsade är en förberedelse på att ta emot en penis.

I ett svar skrivs: ”det är ovanligt att kvinnor får orgasm endast genom att något åker ut och in i slidan”(4) för att ifrågasätta föreställningen om att det är fel på kvinnor som inte får orgasm genom vaginalsamlag. Svararna bidrar till en förändrad diskurs där klitorisorgasmen är i fokus – en motdiskurs till den Freudinspirerade diskursen där vaginalorgasmen förutsätts vara den

”korrekta” orgasmen. Samtidigt bidrar de till att framställa samlaget enligt traditionell diskurs

- som en praktik som kvínnan ej är aktiv deltagare i.

(26)

Exempel på förekommande motdiskurser, med den lingvistiska beskrivningen av samlaget utifrån passiv man/aktiv kvinna är få, men ett exempel på motdiskurs finns i en fråga: ”Tänk om jag är för trång. Tänk om jag inte kan få in den. Vad ska jag göra då?”(55) Här är det kvinnan som beskriver sig som agent i att ”få in” penis.

3.1.4. Smeksex, onani, förspel

På samma sätt som när Kulick (2006) granskar hur oralsex beskrivs eftersom man kan lära sig något om en sexuell praktik genom beskrivningarna av en som avviker från denna, har jag i min analys tittat på hur icke-samlag beskrivs. Hur ”sex med hand mot könsorgan” beskrivs kan säga något om samlagets status inom diskursen. När även det kan kallas sex blir samlaget inte längre synomymt med sex, utan blir ännu mer en form av sex bland andra. Om man däremot kallar det för onani eller förspel riskerar man reproducera en diskurs där samlaget bibehåller sin status som det naturliga fullbordade sexet.

När RFSUsvararna flyttar fokus från samlaget, och visar att det går att ha sex utan det, används ordet smeksex. Exempel: ”…kanske enbart ha ”smeksex” utan krav på samlag under en period, och bli tillfredsställd via stimulering av klitoris”(20). Ordet förspel används av frågare, men, med något enstaka undantag, aldrig av svarare. Genom att utesluta ordet förspel ur vokabulären reproduceras inte den dominerande diskursen där ”handsex” ses som ett försteg på vägen till samlag. Ordet smeksex kan ställas på samma värdenivå som oralsex, vaginalsex, analsex o.s.v.

Dock används också ordet onani i vissa sammanhang. Hur ordet onani används olika för

killar och tjejer tyder på en diskurs där handstimulans av det manliga könsorganet kan kallas

onani oavsett om det utfärdas av en själv eller av partnern - men motsvarande gäller inte det

kvinnliga könsorganet. I svar på fråga om hur två killar kan ha sex med varandra är ett av

exemplena att man kan onanera tillsammans eller onanera åt varandra. I ett par av svaren

kring för tidig utlösning föreslås att onanera före samlag, eller göra det till en del av förspelet

och låta partnern onanera. (Oklart här om det i förslaget menas att partnern onanerar åt sig

själv, eller åt frågaren, men i sammanhanget låter det senare mest rimligt).

(27)

På en motsvarande fråga om hur två tjejer har sex används uttrycket ”smeka varandra med händerna” och när det föreslås att en manlig partner ska tillfredsställa en kvinna med händer är det också med ord som ”smeka ”, ”smeksex”, eller ibland det lite mer specifika

”stimulera klitoris” .

Kanske beror denna skillnad på att onani förknippas mer med orgasm och utlösning, och att män antas vara mer inriktade på det än kvinnor.

Frågare använder ofta lite längre beskrivningar som ”stimulera/tillfredsställa med händerna”, men när bara ett enkelt ord används är det ”petting”.

Det definieras aldrig vad som är skillnaden mellan smeksex, onani, förspel eller petting – det är ord som verkar kunna betyda samma sak, och vilket som används hänger på

kontexten, men inte på något helt konsekvent sätt. Detta är tecken på interdiskursivitet, och att det är inte är fastslaget inom diskursordningen vilket ord som kan/bör användas för den sexuella praktiken som jag personligen brukar kalla handsex. Detta trots att det bland RFSU:s svar är ett av de oftast föreslagna sätten att ha sex på, när alternativ till samlag nämns.

Kanske beror denna icke-benämning på att denna sexuella praktik historiskt exkluderats från att kallas sex överhuvudtaget, till skillnad från de sexuella avvikelser som var hotbilder i de äldre sexmanualer Laskar beskriver. Kanske har det varit/är så underförstått att ett sexuellt möte mellan man och kvinna leder till samlag, och smekningar utan detta mål har inte platsat inom heterosexualiteten.

3.2. Mäns och kvinnors sexuella roller och problem

3.2.1. PRG-diskursen och manlig prestation

Pseudo reciprocal gift discourse, som jag kallar PRG-diskursen, har utförligare beskrivits i teorikapitlet.

Genom typ av frågor, vad frågeställarna behöver hjälp med, hur frågorna ställs och hur de besvaras, kan man se att denna diskurs är mycket vanligt förekommande i mitt material.

Många män har problem av typen tidig utlösning:

(28)

”det är ett stort problem för mig eftersom jag är rädd att det ska göra att jag förlorar min flickvän” (1)

”hur länge ska man klara av att jucka utan att komma? […] finns det något man kan göra för att bli uthålligare?”(10)

Problemet verkar, enligt ovanstående exempel från olika frågor ligga snarare i

prestationsviljan än i förlorad egen njutning. Frågorna får svar som innehåller ord som

”metoder”, ”skapa kontroll”, ”träna upp”, ”sätta ner känsligheten”, ”stop-start-tekniken”,

”övningar” eller ”knipa igen”.

Liksom i intervjuerna gjorda av Gilfoyle m.fl. beskrivs samlaget här i termer av manligt jobbande, träning och teknik. För att samlaget ska fungera handlar det alltså om att träna upp och att kontrollera sig, snarare än att ge sig hän och njuta.

Den mest extrema metoden som beskrivs är ”klämmetoden” som går till som följer:

När du närmar dig utlösning kliver hon av och klämmer hårt med tummen över det ställe där strängen på undersidan penis fäster på ollonet. Det gör ont, signalerna lägger sig och ni kan börja om. (12)

Detta svar avslutas med ”hur du än gör, glöm inte bort dig själv i sammanhanget. Njut

maximalt den korta tid det varar!” Detta är en stark motsägelse mot föregående förslag, vilket tyder på stridande diskurser. Samtidigt som sex ses som en njutningsform, och frihet att njuta är ett av rfsu:s ledord,

5

är PRG-diskursen i samverkan med den knullnormativa diskursen också så pass stark, med sitt fokus på kontroll och att prestera den kvinnliga partnerns orgasm under samlag.

Även när det gäller kvinnor används ibland ord som ”träningssak” och ”tekniker”, men då används orden inte i samband med att de ska prestera partnerns njutning, utan det handlar om den orgasm de själva ska uppnå, bland annat genom att lära och visa mannen hur han ska göra.

Tydligast framkommer PRG-diskursens dominans vid frågor specifikt om samlag, men det finns också andra exempel, som ”Jag undrar hur jag ska göra för att min flickvän ska få orgasm när vi har sex. Ibland tillfredsställer vi varandra med händerna, hur ska jag göra för att hon ska ha det så skönt som möjligt då?”(46)

5 RFSU:s idéprogram (2005): http://www.rfsu.se/upload/PDF-Material/ideprogram2006.pdf 2007-05-18

(29)

Ett annat manligt samlagsproblem är en erektion som försvinner precis vid, eller under samlaget. Även här beskrivs problemen utifrån rädsla för partnerns missnöje, till exempel:

”jag tycker att situationen är väldigt jobbig och är rädd att detta ska ställa till det i vårat förhållande” (14)

Problemen med bristande erektion vid penetration förklaras i svaren alltid med prestationskrav, vilja att göra bra ifrån sig, rädsla att göra bort sig. Samtidigt som detta beskriver känslor som säkert existerar reproduceras diskursen att män ska vilja göra bra ifrån sig, och att de potentiellt kan göra bort sig. Problemlösningen som beskrivs är dock alltid att strunta i att ha samlag ett tag – fokusera bort ifrån det ursprungliga problemet. Ett försök till att åstadkomma en diskursiv förändring genom att föreslå ett flyttat fokus från själva

penetrationen.

Enligt RFSU:s svar ger prestationsdiskursen en prestationsångest som kan leda till sexproblem. Men genom att förutsätta att problem beror på prestationsångest kan läsare också tolka det som att de borde ha prestationsångest.

Den fejkade orgasmen som i studien av Holland m.fl. (1994: s.30-31) var vardag för många av de intervjuade kvinnorna är ett exempel på hur denna diskurs också påverkar sexuell praktik. I frågelådan finns ett exempel på detta:

Jag undrar om mannen känner när en tjej får slidorgasm?! Hur fejkar jag en orgasm?

Märker killen om jag fejkar?(34)

I svaret på denna fråga står att det är möjligt att han märker, men;

att fejka orgasm är att lura dig själv att uppleva njutning och att få din kille att tro att han verkligen tillfredsställt dig, vilket är just vad han vill. Tala om för din kille vad som känns bra och skönt för dig. Att få orgasm som tjej/kvinna innebär ofta att det behövs smek och stimulering av klitoris (34)

Här flyttas tjejens ansvar från att låtsas att killen lyckas prestera, till att instruera honom så att

han lyckas på riktigt, vilket inte ligger helt i linje med PRG-diskursen då det gör henne delvis

aktiv, men det är fortfarande han som förväntas utföra tillfredsställandet.

(30)

3.2.2. PRG-diskursen och kvinnlig tillgänglighet

PRG-diskursen innebär för kvinnor, som tidigare nämnts, att de förväntas ”ge sig själva” till partnern, vara tillgängliga men passiva, utan ansvar för sin egen eller partnerns orgasm.

Exempel på passiva beskrivningar av samlaget togs upp redan i 3.1.3.

Däremot är det inte så att kvinnor på andra sätt i svaren uppmuntras till att vara helt passiva, men kvinnan beskrivs/beskriver sig nästan aldrig som den som ger mannen eller sig själv orgasm.

Kvinnornas återkommande problem verkar enligt frågeurvalet vara smärta vid samlag, bristande sexlust, och svårighet att få orgasm. ”De få gånger det händer [att vi har sex] är det nästan alltid för att jag känner mig pressad till det”(4), skriver en kvinna. Det uttrycks i frågorna en prestationsångest gentemot partnern – men prestationen handlar om att kunna vara tillgänglig, att överhuvudtaget kunna ha sex – inte om att göra det bra för partnern, och här finns en markant skillnad.

I svaren nämns många psykologiska orsaker till problemen, som press på sig själv, eller att

”tankarna far runt i huvudet i stället för att bara ge sig hän och följa sin lust”(4), och tidigare obehagliga samlag som sitter i minnet psykiskt eller fysiskt är också en vanligt nämnd orsak.

Jag och min flickvän kan inte ha sex så ofta som vi vill. Hon får skavsår inne i slidan när vi har sex […]Detta är jobbigt eftersom vi inte kan ha sex på ett bra tag för skavsåren måste läka. Och det orsakar frustrationer, mest från min sida. Jag vet att jag inte ska pressa henne till att ha sex, men p.g.a. situationen blir det lätt så.

[…] måste hon ”härdas” eller finns det andra sätt?(29)

I detta exempel, sätts först och främst sex synonymt med samlag, vilket ger ”att vara

tillgänglig för sex” innebörden ”att vara tillgänglig för samlag”. Frågaren undrar om hans

flickvän måste härdas, vilket uttrycker nödvändigheten i denna hennes tillgänglighet för

honom. Detta exempel är inte speciellt representativt för frågelådan, då det uttrycker mer

manlig egoism än frågorna gör överlag, men svaret är intressant, då det inte reagerar på detta,

eller påpekar att sex är mer än samlag, utan enbart fokuserar på flickvännens smärta: ”Din

flickvän skulle sannolikt vara hjälpt av att prata med någon, dels en barnmorska, och dels en

kurator”.(29)

(31)

I svar på de frågor som handlar om svårighet att få orgasm under samlag poängterar RFSU alltid att det är ovanligt med orgasm enbart av vaginal stimulans. Kvinnan uppmuntras till att aktivt visa och säga till partnern vad hon tycker är skönt, som enligt följande exempel:

Men kanske viktigast av allt är att du tänker på dig själv när ni har sex. Fundera inte över vad din partner tycker om ditten och datten. Njut, och visa hur det känns skönt för just dig. (5)

Detta kan sägas vara en ”kompromissmotdiskurs” till PRG-diskursen, ”kompromiss” eftersom det är hon som förväntas visa – men det kräver ändå kräver partnerns medverkan.

Detta sätt att uttrycka partnerns fulla eller halva ansvar för orgasmen/njutningen är typiskt när det gäller den orgasm kvinnor ska nå. Det finns också bara ett exempel på en kvinna som söker tips på hur hon aktivt kan göra det skönt för sin manlige partner (se 3.2.3) men flera frågor av typen ”hur gör jag det skönt för min flickvän”.

3.2.3. Motdiskurser till PRG-diskursen

Ett svar skiljer sig ur mängden genom att sexproblemet tidig utlösning inte ses som ett riktigt problem (trots att frågan är densamma som många andra) Här föreslås

var helt passiv. Fokusera dig på njutningen, var objekt och låt din partner stå för agerandet. Att du får din orgasm innebär ju inte att föreställningen är slut. Ni kan turas om att tillfredsställa varandra. Den gemensamma orgasmen är i mångt och mycket en myt! (9)

Svararen föreslår samlagsförbud under viss tid, eller onani innan samlag, och skriver även att

”man skulle faktiskt kunna se den tidiga utlösningen som en förmåga till flera orgasmer under samma samlag! En manlig variant på den kvinnliga multiorgasmen”.

Här har vi en motdiskurs mot PRG-diskursen på så vis att den uppmanar till manlig

passivitet, och också att minska betydelsen av samlaget till den grad att en snabb utlösning

inte ens ses som något problem.

(32)

Samtidigt tillåts motstridigheter existera i diskursordningen vilket märks i hur

motdiskursen uttrycks – ”var helt passiv, var objekt, låt din partner stå för agerandet” är tre fraser som betyder ungefär samma sak, men upprepas för att ge ordentligt eftertryck. Men den uppmanade passiviteten är egentligen inte så total- den sträcker sig inte längre än till hans egen utlösning. Sedan ska de turas om att tillfredsställa varandra. Det förutsätts att i vanliga fall är mannen aktivt subjekt både i att tillfredsställa partnern och sig själv.

Det finns ytterligare fall liknande detta där en frågande kille av svarare uppmuntras till att vara passiv när det gäller den egna njutningen. Detta, tillsammans med

kompromissmotdiskursen nämnd i 3.2.2. visar att PRG-diskursen inte har någon säker dominans i RFSU:s diskursordning, utan det finns också en diskurs där män förväntas kunna vara passiva, och kvinnor delvis aktiva.

Det är svårare att hitta motdiskursexempel bland frågorna, men ett hittas:

Vi brukar ha petting och oralsex, finns det något sätt att liksom piffa upp det? något som gör det ännu skönare för killen och som han kan tycka är spännande? Jag vill inte ha samlag än. (52)

Här beskriver kvinnan sig som den aktiva, presterande partnerns njutning. Detta är dock inte under samlag.

3.2.4. Manlig sexdrift och kvinnlig mognad

”Finns det någon statistik på om mäns sexlust/drift är större än kvinnors?”(7) frågar en person. ”Nej det kan man inte säga. Sannolikt är lusten lika hög för män som kvinnor” svarar RFSU men förklarar också den enligt dem förmodligen felaktiga uppfattningen om mäns större sexdrift med social fostran som låter män tydligare uttfrycka sin sexualitet.

Enligt Gilfoyle m.fl.(1993) kommer PRG-diskursen ur föreställningen om en manlig

okontrollerbar sexdrift som måste få utlopp, och i gengäld måste han försöka tillfredsställa

kvinnan. Ovanstående exempel visar att RFSU i princip inte står bakom föreställningen, men

vissa exempel visar på att manlig-sexdrift-diskursen är grundläggande i synen på mäns

sexualitet även där.

References

Related documents

Relaterat till uppsatsens jämförande ansats kommer jag att kunna titta på vilka normer som reproduceras i de olika dokumenten, hur detta har utvecklats och förändrats

Om han skulle välja någon av rustningarna att spela som, så skulle han kunna tänka sig att använda alla de avklädda rustningarna, samt metallrustningen med hjälm

The maximal voluntary occlusal bite force (MVOBF) in different positions in the bite was lower in the incisor area compared with the molar region, but similar between right and

In comparison to the highly commercialized money-making ventures that are American bluegrass festivals, Swedish bluegrass festivals function as a way to democratize

Även Llewellyn (2009) skriver om hur kvinnor väljer bort matematik och att prestera i ämnet. a) nämner också uttryck som opopulär och socialt oaccepterat som förklaring till

Utifrån detta resultat samt det Granberg (2011, s 466) beskriver om att mentorskap gynnar en organisation eftersom en nyanställd som har en mentor fortare kommer in

För att sedan förstå hur könen framställs inom sportjournalistiken har Stuart Halls (2013) teori om representation tillämpats, detta för att kunna undersöka representationen

Resultaten visar att det finns kvinnor som inte känner sig speciellt feminina. I investeringsbesluten har det visat sig att kvinnorna har en större tendens mot att vara riskälskare