Mosaik II: franskt m m

(1)

NUMMER 4 1987

Hela den västerländska

filosofin är präglad av sexism.

Motsatspar som aktiv/passiv, natur/kultur

konstituerar ett tänkande som systematiskt nedvärderar kvinnligheten. Detta är centrala tankegångar i den franska strömningen inom feminismen, som här presenteras i tre artiklar. Du kan

också läsa om manlig tidsuppfattning och om varför kvinnor har

gemensamma intressen.

Mosaik II: franskt m m

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jonasdöttir, Lena Boéthius, Margareta Lindholm, Margareta Wedborg, Rita Foss, Hillevi Ga- netz.

Förteckning över tidigare utkomna temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen.

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration för 4 nr kostar 140 sek. Stödprenumerationer å 175 sek eller mer är mycket välkomna.

Postgiro 88 41 78-5

Författarna ansvarar själva för . innehållet i sina artiklar.

R E F E R E N S G R U P P Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Åström

A D R E S S Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 413 09 Göteborg Tel 031 - 14 66 04

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Teckningar: Marie Falksten Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

®Författarna och kvinnoveten- skaplig tidskrift

ISSN 0348-8365

För insända ej beställda manuskript ansvaras ej.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

Nr 4-1987 -Årg 8

Från redaktionen 1 V I G D I S S O L E I M Kunskap och fallisk makt:

Platon och fransk feminism 3 EBBA W I T T - B R A T T S T R Ö M

En kvinna tar till orda - Intervju med Héléne Cixous 14

H É L É N E C I X O U S Utdrag ur: La jeune née

(Den yngsta) 1975 18 M A R I E L O U I S E R A M N E F A L K

Fifty-fifty 24 K A R E N DAVIES

Manlig tid och kvinnors verklighet 26 BEATRICE H A L S A A

Har kvinnor gemensamma intressen? 42 ENEL M E L B E R G

Kvinnoperspektiv - intervju med Sandra M Gilbert 58

D E B A T T

Maud Landby Eduards och Ulla Manns: Om genus och genussystem 61 Krönika 65 Recensioner 69

(3)

1

Johanne Marie Hansen-Krone, Se seg tilbake, teckning, 1980-tal.

Från redaktionen

Årets sista nummer är ett nytt Mosaik- nummer, alltså ett nummer utan avgränsat tema. Den här gången har vi dock en viss betoning på franskt feministiskt tänkande.

I vårt litteraturnummer (2-3/84) introdu- cerade Ebba Witt-Brattström Julia Kris- teva, den kanske främsta företrädaren för den "franska" inriktningen, alltså ett filosofiskt textkritiskt tänkande präglat av främst (post-)strukturalism och psykoana- lys. I det här numret återkommer Ebba W-B med en presentation av en annan namnkunnig representant för det franska tänkandet, nämligen Héléne Cixous. Ebba

har gjort en intervju med Héléne Cixous och har också översatt och bearbetat ett avsnitt ur hennes och Cathérine Clements bok, La jeune née (Den yngsta), 1975. Där möter vi bland annat Cixous' uppgörelse med den västerländska kulturens grund- motsättningar (aktiv - passiv, natur - kultur), vilka Cixous i Derridas efterföljd ser som falskt polära och hierarkiska.

Luce Irigaray, slutligen, den tredje kvinnan som brukar nämnas i samband med det franska inflytandet, får vi möta i Vigdis Soleims " K u n s k a p och fallisk makt. Platon och fransk feminism." I denna artikel (där

(4)

för övrigt även Kristeva skymtar fram) dis- kuteras Irigarays tolkning av Platons grott- myt i Spéculum de 1'autre femme (Speglingen av den a n d r a kvinnan), 1974.

Irigaray visar i sin bok på den centrala roll som föreställningar om sexualiteten spelar i den grekiska filosofin och hela den västerländska kulturen. H o n anlägger ett filosofiskt perspektiv på sexualiteten och ett

"sexuellt" perspektiv på filosofin, något som Vigdis Soleim finner vara klargörande och uppfriskande otraditionellt på våra akademiska breddgrader.

Utanför detta mini-tema har vi två andra större artiklar. I " M a n l i g tid och kvinnors verklighet" argumenterar Karen Davies för ett köns- och maktperspektiv på tiden som fenomen. H o n ger en historisk bakgrund till vårt nuvarande tidsbegrepp och visar hur en manlig tidsuppfattning får negativa kon- sekvenser för forskning om kvinnor.

" H a r kvinnor g e m e n s a m m a intressen?"

är frågan Beatrice Halsaa ställer i sin artikel. H o n utgår från och polemiserar mot Anna Jönasdöttirs diskussion av intresse- begreppet i KVT.s politiknummer (2/85).

M e d a n Jönasdottir främst betonar kvin- nors intresse av att delta i politiken, vill Halsaa försöka definiera innehållet i den po- litik kvinnor som g r u p p har intresse av att kämpa för.

Vidare presenterar vi under rubriken De- batt ett inlägg om genusbegreppet av M a u d Eduards och Ulla M a n n s . " G e n u s " , på engelska " g e n d e r " , börjar dyka u p p lite varstans inom svensk kvinnoforskning, men vad betyder det egentligen och hur användbart är det som begrepp?

Enel Melberg har varit i Kalifornien och där intervjuat Sandra M Gilbert, en av för- fattarna bakom The Madwoman in the Attic

(Den galna kvinnan på vinden), som under en period var något av en bibel för svenska kvinnolitteraturforskare. The Madwoman...

behandlade 1800-talet och Sandra Gilbert och Susan G u b a r har nu skrivit en fortsätt- ning som heter No Man's land: The Place of the

Woman Writer in the Twentienth Century. Den är i tre delar och den första The War of the

Words, kommer ut i höst.

*

Nr 1/1988 blir ett nytt ekonomi-nummer som behandlar det på senare år mycket diskuterade temat kvinnor som företagare.

Därefter kommer ett n u m m e r om kvinnor och utveckling, där utvecklingsbegreppet fokuseras främst utifrån kvinnors situation i tredje världen. O c h därefter följer troligen temat kvinnor och T V . Det första numret är redan färdigplanerat, men till de övriga två är ni mycket välkomna med tips, syn- punkter och bidrag. Artiklar utanför temat, recensioner, konferensrapporter etc är som vanligt också mycket välkomna.

*

Till sist vill vi meddela nyheten att det nu är dags för tidskriften att flytta igen — efter nyår får /CFTsin hemort i Stockholm, där en ny redaktion tar över. Vi i Göteborgs- redaktionen tackar alltså för oss. Vi har haft en stimulerande tid som vi kommer att minnas med saknad, men efter snart fyra år med KVT tycker vi att det är dags för en förnyelse. En ny universitetsort med nya friska kvinnokrafter kommer att ytterligare pigga u p p och utveckla KVT.

Vi önskar den nya redaktionen all lycka och framgång i arbetet! O c h vi vill rikta ett varmt tack till läsekretsen! H u r krävande det här arbetet än har varit ibland, har det alltid känts meningsfullt tack vare ert stöd och er u p p m u n t r a n .

(5)

V I G D I S S O L E I M

Kunskap och fallisk makt:

Platon och fransk feminism

De sexuella metaforerna

i Platons filosofi är enligt den franska filosofen och psykoanalytikern

Luce Irigaray grundläggande inte bara för all traditionell filosofi utan också för hela vår kultur.

Vigdis Soleim diskuterar här hållbarheten i Irigarays tänkvärda Platonläsning och

ställer frågan: Finns det en gemensam grund för allt tänkande?

Inom filosofin har kvinnor i stort sett lyst med sin frånvaro. Där vi finner dem uppträ- der de i regel som epigoner till manliga filosofer. Går vi tillbaka i filosofins historia och letar fram de kvinnor som har sysslat med filosofi, är det inte svårt att finna en handfull n a m n . Bland grekerna n ä m n s t ex ofta Hypatia (370-415), en erkänd platoni- ker som föreläste om klassisk grekisk filosofi i Alexandria. G å r vi längre fram i tiden finner vi de två tyska prinsessystrarna Eli- sabeth och Sophie, båda lärda kvinnor och beundrare av Descartes' respektive Leibniz' filosofi. Vidare är det naturligt att n ä m n a liberalen M a r y Wollstonecraft och existen- tialisten Simone de Beauvoir, som båda stod under klart maskulin andlig ledning.

Ingen av dessa kvinnor ifrågasatte de grundläggande idéerna och begreppen hos sina läromästare. Det vi kan berömma de två sistnämnda för är att de har utvecklat dessa idéers feministiska potential. M e n man kan knappast påstå att någon av dem har filosoferat i ordets egentliga, radikala betydelse: de har inte själva ställt de grund- läggande frågorna och försökt att ge sina svar. De f u n d a m e n t a l a frågorna var redan ställda och de grundläggande begreppen och idéerna redan utarbetade. Kvinnornas sätt att delta i filosofin bekräftar alltså i

stort sett den gängse synen att filosofi bara är för män.

Att filosofi bara är för m ä n är ett påstå- ende som är inbyggt i filosofins självförstå- else. Redan de tidigaste filosoferna - pytha- goréerna för 2 500 år sedan — förklarade världens tillblivelse och nuvarande till- stånd som ett resultat av en förbindelse — eller sammansmältning - mellan två mot- satta principer: den manliga och den kvinnliga, även kallade det goda och det onda, ljus och mörker, senare även förnuft och oförnuft. Att det goda måste blandas med det onda, det manliga med det kvinnliga, var - liksom sexualiteten - ett smärtsamt faktum för de grekiska filosoferna, ett faktum som det var deras uppgift att reflektera över. Själva reflektionen, alltså filosofin, har naturligtvis sin förankring i det goda, manliga, ljusa, förnuftiga elementet, medan det kvinnliga momentet är källan till allt det som bidrar till att grumla den klara tanken, om detta nu betecknas som det irrationella, det oförnuftiga, som känslor eller som kroppsliga drifter. En sådan syn på förhål- landet mellan det maskulina och det feminina är inte förbehållen den grekiska filosofin utan följer oss, om än under skiftande former, genom hela den filosofiska traditionen ända fram till i dag.

(6)

Att det i filosofin finns en klart inbyggd misogyni borde vara höjt över alla tvivel.

Att kvinnorna bara haft begränsat tillträde till filosofin är därför inte förvånande. Det sätt på vilket kvinnor har sysslat med filosofi — som epigoner till manliga filosofer — bekräftar samtidigt som det döljer att kvin- nor i realiteten har varit utestängda från filosofin. Kvinnornas deltagande i den filosofiska traditionen har således en mycket tvetydig karaktär utifrån ett feministiskt perspektiv.

En filosofi som m a n skulle kunna kalla feministisk måste på ett eller annat sätt un- dergräva den manliga makt som all traditionell filosofi utövar, i den grad denna — medvetet eller omedvetet — bygger på den n ä m n d a hierarkiska dikotomin mellan det manliga och det kvinnliga. Ett sätt att göra detta på, åtminstone som ett första steg, är att ta sig an traditionella filosofiska texter och avslöja hur denna dikotomi genomsy- rar och bestämmer den filosofiska tanke- gången. Ser vi på grekisk filosofi — själva källan till vår misogyna filosofiska tradition - med en sådan feministisk blick, är det framför allt en sak som är slående: den centrala roll som sexualiteten och sexuella metaforer spelar i de filosofiska texterna.

Grekerna idealiserar enhet, identitet och evighet framför mångfald, differens, föränd- ring och död. De sistnämnda är faktiskt det som karakteriserar människans tillvaro och som är en konsekvens av att vi inte är änglar utan sexuella väsen. Sexualiteten framstod för de grekiska filosoferna som något hotande, även som något logiskt hotande: av två blir ett. Detta är en realitet, en konsekvens av den sexuella skillnaden, men det är en logisk omöjlighet. Så fort de grundläg- gande filosofiska frågorna berörs i grekiska texter berörs också sexualiteten, direkt eller indirekt. H ä r i Norge hör det för tillfället inte till god ton att dra in sexualiteten i analyser av filosofiska texter, speciellt inte när det gäller Platon, själva symbolen för den rena kärleken, den som höjer sig över varje form av sexualitet. I Frankrike är situationen lyckligtvis en annan. Inte bara franska feminister, utan också klart icke- feministiska filosofer, har under de senaste

åren i ständigt ökande grad blivit medvetna om sexualitetens centrala roll i grekisk filosofi och då i första hand hos Platon. J a g ska här framför allt koncentrera mig på en fransk feminist som genom att analysera de sexuella metaforerna i Platons filosofi försö- ker att avslöja, för att därigenom själv kunna överskrida, filosofins inbyggda misogyni: psykoanalytikern och filosofen Luce Irigaray.

Platon - ingången till vår kultur Låt mig börja till synes oförmedlat med följande bild:

Liksom ögat dras till ljusets källa, det som gör det möjligt för ögat att se, nämligen solen, så dras vår själ till källan för all kunskap, nämligen Sanningen. M e n solen har en paradoxal karaktär: den är inte bara seendets källa, den hotar också att ödelägga det. Den som tittar rakt mot solen kan bli blind. O c h den som oförberedd öppnar sin själ för sanningens ljus riskerar också att bländas och drabbas av vanvett. H u r ska vi fa tillgång till visdomens bländande ljus och förtärande låga utan att riskera att vår själ brinner upp?

Enligt Luce Irigaray markerar denna fråga ingången till filosofin. I sin filosofi försöker Platon besvara frågan, och för Iri- garay är Platon inte bara själva ingångspor- ten utan också vägvisaren till all senare filosofi. Och inte nog med det: Platons filosofi framstår för Irigaray som grunden för hela vår kultur, som grunden för vårt språk. O m vi ska förstå de mekanismer som styr allt vårt tal och tänkande, alla våra kulturella yttringar, så måste vi tränga in i själva kär- nan av den platonska filosofin. Detta är stora ord, och Irigaray har även i sina skrif- ter gripit sig an ett stort projekt: hon söker själva den låga som enligt hennes åsikt har gett liv och näring åt vår kultur sedan Pla- ton, den låga som har låtit vår kultur träda fram i ljuset och som har låtit andra ting stanna kvar i skuggan. Men även denna låga är ett hot och representerar en para- dox: den ger mening åt Irigarays ord, men hotar samtidigt att blända hennes syn och göra hennes språk meningslöst.

(7)

Irigaray förutsätter att det finns en källa till vårt språk, eller snarare: till det förnuft och den mening som behärskar språket.

Denna källa — om den finns — måste själv stå bakom skillnaden mellan det meningsfulla och det meningslösa, och det är därför inte förvånande att skillnaden mellan det meningsfulla och det meningslösa inte alltid är så tydligt närvarande i Irigarays analyser av själva grunden för vårt tänkande. Det händer att hon bländas av sitt eget projekt, vilket å sin sida emellertid bidrar till att sätta delar av vår kultur i ett avslöjande ljus. Det Irigaray med sina bländande, men ibland också förblindade analyser, vill av- slöja är det nära s a m b a n d e t mellan å ena sidan filosofins mest grundläggande frågor och å andra sidan våra föreställnigar kring sexualitet och fortplantning, kring förhål- landet mellan det maskulina och det feminina. Som n ä m n t s är vi inom filosofin här h e m m a inte vana vid att se sådana fenomen i relation till v a r a n d r a —i varje fall inte inom den erkända, så kallade seriösa filosofin.

När Luce Irigaray u t m a n a r sina läsare till

att lägga ett metafysiskt perspektiv på våra föreställningar om sexualitet och fortplantning och omvänt ett "sexuellt" perspektiv på den traditionella, platonska metafysi- ken, så ska j a g här ta emot denna utmaning och titta n ä r m a r e på texter av Platon i ljuset av hennes otraditionella utläggningar.

Kunskap genom spegling

Titeln på det verk som för närvarande fram- står som Irigarays viktigaste - Spéculum de 1'autrefemme (Speglingen av den a n d r a kvin- nan), 1974 - antyder svaret på filosofins grundläggande fråga om hur vi kan n ä r m a oss den högsta sanningen utan att bli full- ständigt bländade: liksom solen bara kan observeras indirekt, t ex genom en spegel och dess reflexer, så kan också vår själ bara indirekt skåda sanningens högsta källa — hos Platon det Godas idé — via bilder, liknel- ser, metaforer eller analogier. M e n titeln är samtidigt tvetydig. Speculum betyder inte bara spegel, utan en konkav — eller välvd — spegel, en sådan som läkaren använder för att skåda in i kvinnans inre. Denna spegel används för att se och lysa upp det som annars, även metaforiskt sett, ligger i mör- ker: det kvinnliga. Men som varje välvd spegel ger den inte bara spegelvända utan också förvrängda bilder. Dessutom lyser inte spegelns ljuskälla på ett oskyldigt sätt: spe- geln lyses upp, färgas av ljuset, den fångas bokstavligt talat in av ljuset och är i ljusets våld. Allt lyses inte heller upp, en del blir liggande i skugga, fortfarande osynligt.

Irigarays titel, Spéculum de Vautre femme, fångar på ett subtilt sätt in det hon anser mest väsentligt i den platonska ljusmetafysiken: inom vår platonska tradition är spe- geln inte bara det adekvata instrumentet för att få kunskap om den enda ljuskällan; all vår kunskap, säger Irigaray, inhämtas enligt vår tradition genom speglingar, också kunskap om det som av tradition faller utanför kulturen, t ex det dolda kvinnliga, den mörka kontinenten, som Freud kallar det. Den enda ljuskällan, eller förnuftet om man så vill, Logos, tvingar också in detta andra under sitt ljusfält. Det spegelvänder det, förvränger det. Ljuset och förnuftet — det Ena, det Goda — representerar inom

Barbro Östlihn, Bir Hakeim, olja, 1975. Ur utställnings- katalog, Moderna Museet, Stockholm 1984.

(8)

traditionen det manliga. Kvinnan framstår som det Andra, som en förvrängd och spe- gelvänd bild i ljuset av det Ena. I Spéculum de Vautrefemme försöker Irigaray att analysera vår platonska kulturs kunskapsform:

speglingen.

J a g är medveten om att Irigaray här låter en aspekt av Platons filosofi framstå som helheten. Enligt Platon är inte all slags kunskap spegling, även om han i sin kunskapsteori använder en del spegelmetaforer och ibland låter dessa spela en inte oväsentlig roll. Irigaray förvränger således Platons text. När j a g nu tar min utgångspunkt i Irigarays analyser måste j a g alltså vara på min vakt: j a g kan inte utan vidare följa henne i hennes avslöjanden av Platon och reflektera vidare över hennes konklusioner, jag måste också söka den ljuskälla eller de ljuskällor som lyser u p p den spegel som hennes text synes vara och själv försöka undgå att bli bländad. Därmed har j a g också antytt ett kritiskt perspektiv på Iriga- rays texter: lyckas hon röja sig väg ut ur vår kulturs fundamentala sexism när hon— j a g förmodar medvetet — använder sig av den kunskapsmetod som enligt hennes mening ligger till grund för sexismen, nämligen speglingen?

Låt denna fråga till en början bara vara ställd och låt oss först se lite n ä r m a r e på denna bild av kunskapen som spegling och reflektion, uppfattningen att våra bilder av verkligheten är mer eller mindre adekvata, mer eller mindre förvrängda spegelbilder och reflexer av den enda Sanningen. Låt oss se vad denna uppfattning har att säga i fråga om vår syn på förhållandet mellan könen, på sexualiteten och fortplantningen.

Detta ska vi göra med utgångspunkt i en central text av Platon, som Irigaray absolut inte är ensam om att betrakta som en av nyckeltexterna till den västerländska kulturens ljusmetafysik, och som antagligen in- begriper mer än vi vanligtvis är medvetna om. När t ex Freud reducerar kvinnan till en brist, när han låter det specifika med kvinnan vara det hon inte har, så kan det löna sig att gå till Platons så kallade grottlik- nelse, för att där finna den metafysiska grun- den till detta sätt att tänka.

Platons grottliknelse och det kvinnliga Vi förs direkt in i problematiken redan genom det n a m n vi har gett Platons text:

grottliknelsen. Det är en liknelse, en bild Pla- ton beskriver, en bild som pekar mot något annat, något som det finns en bild av, bil- dens modell. Grottliknelsen är från Platons sida menad som en bild av människornas liv i lögn och ovetskap och av deras — eller vårt — möjliga uppbrott från detta tillstånd

— livet i grottan — till ett tillstånd där San- ningen blir synlig. M e n Irigaray visar oss att texten också kan läsas på ett a n n a t sätt, som en metafor för en a n n a n grotta, för livmodern. Läser vi grottliknelsen i ljuset av Irigarays tolkning framträder i texten en bild av livmodern och det som händer där:

befruktning och födsel. Grottliknelsen, häv- dar Irigaray, ger oss en bild av det kvinnliga, en bild som lagts i skugga och fått farg av ljuset från det Godas idé, av den platonska förnuftsidén, av Logos. En förvrängd bild med andra ord. O c h en spegelvänd bild.

I n n a n j a g går n ä r m a r e in på Irigarays läsning av texten vill j a g först helt kort på-

Barbro Ostlihn, Suffotk Street Wall, olja, 1972. Ur utställ- ningskatalog, Moderna Museet, Stockholm 1984.

(9)

minna om huvuddragen i Platons grottliknelse som vi hittar i början av sjunde boken i hans huvudverk Staten. Föreställ dig en underjordisk grotta, säger Sokrates, med en lång gång som leder ut mot dagsljuset. I denna grotta sitter människor fastkedjade som fångar med huvudena vända mot den innersta grottväggen. Så har de alltid suttit utan att kunna vända sig om och se bakåt.

Bakom dem brinner ett bål, och mellan bålet och fångarna har en m u r rests. Bakom denna m u r går det människor som bär ut- skurna figurer av djur och människor, så att dessa figurer räcker över muren. Männi- skorna talar med varandra medan de går bakom muren. Allt är som en dockteater.

Fångarna i grottan ser ingenting av detta, det enda de ser, och det enda de alltid har sett, är de skuggor av människo- och djurfi- gurerna som elden kastar mot den innersta grottväggen, och det enda de hör är ekot av rösterna. F å n g a r n a som varken kan se sig själva eller v a r a n d r a tror att skuggorna är själva tingen, själva realiteten, och de tror att ekot är skuggornas egna röster. De lever i en fullständig illusion.

Utanför grottan finns dagsljuset, och här hittar vi det som fångarna bara ser som skuggor av bilder, nämligen djur och män- niskor. H ä r är det inte en blek, konstgjord eld som lyser u p p utan självaste solen. Den låter tingen bli synliga för oss, den låter oss se och uppfatta tingen så som de faktiskt är.

Solen ger dessutom livsbetingelser i form av ljus och värme åt allt levande i naturen.

Med andra ord: solen framställs som den högsta källan till sann kunskap och till all existens.

O m fångarna i grottan ska kunna inse sin situation måste de lösas från kedjorna, vända sig, inse att de bara har sett skuggor av bilder av verkliga ting och att det slutligen är Solen som är källan och grunden till allt. O c h det är också det som händer i Platons berättelse: en av fångarna lösgörs från kedjorna, förs ut i dagsljuset och får efter lång tillvänjning skåda Solen, som i denna liknelse är en bild av Sanningens enda källa, det Godas idé.

Låt oss nu långsamt n ä r m a oss Irigarays läsning av texten. Grottliknelsen ger oss,

enligt Irigaray och enligt traditionell läs- ning, en bild av vad vi kan kalla den platon- ska enhetstanken: Det finns en källa till allt.

intet undslipper detta Enas herradöme. Allt som är, är på sätt och vis uttryck för det samma. Allt som är, är mer eller mindre adekvata avbilder av själva Modellen, av Logos, av det Godas idé. O m det skulle finnas något annat, något som u n d a n d r o g sig den högsta ljuskällans makt, måste det vara något rent negativt, något icke-va- rande, något odefinierbart, något menings- löst, något som ligger i absolut mörker. Nå- got sådant finner vi inte i Platons bild, men däremot en ungefärlig motsvarighet i den innersta grottväggen: den är så långt bort som möjligt från solen, solens strålar når inte fram till den, bara m a t t a Hämtningar från solens konstgjorda avbild: elden.

Grottväggen är i denna bild det innersta, det längst bak belägna, på grekiska hystera, vilket, som Irigaray påpekar, också betyder livmoder.

Livmodern - en dödens grotta H ä r börjar Irigarays mycket originella bidrag till vår förståelse av Platon. Irigaray understryker att hystera inte bara har denna rumsliga betydelse - det innersta, det längst bak belägna, vilket antagligen är or- saken till att livmodern fatt detta n a m n - utan också har en temporal beydelse: hystera betecknar det som kommer efteråt, det av- ledda, varigenom det också har kommit att beteckna det som är av mindre värde, då i motsats till det ursprungliga. Den livmoder som Irigaray låter träda fram i sin läsning av Platons grottliknelse, nämligen i form av den innersta grottväggen, är således redan i utgångsläget stämplad som en mindervär- dig plats för befruktning och pekar fram emot en a n n a n plats där den ursprungliga, egentliga befruktningen äger rum — ute i dagsljuset. Grottväggen är mörk, kall och död. Den har en totalt passiv funktion i Platons bild: som bakgrund, som duk för skuggbilder. Det grottväggen reproducerar är knappast dess egna barn, utan ynkliga avbilder av den ljusfyllda världen utanför grottan. Det finns bara ett ursprung: Solen, det Godas idé.

(10)

Barbro Reyman, blandteknik, 1985.

O m scenen utanför grottan är ljusets rike så är, enligt Irigaray, grottan mörkrets rike.

H ä r koncipieras och föds skuggor, en mörk, flyktig kvasiverklighet. O m den efterliknar världen utanför grottan, är det med mot- satta förtecken. Det ljus som ger mening åt livet utanför grottan, finns här endast i form av sin egen negation, dvs i form av skuggor.

Och det är absolut inte någon livets grotta som vi här bevittnar; livmodern visar sig snarast som en dödens grotta: här föds skuggor av livlösa kopior av levande väsen.

M e d a n världen utanför grottan genomlyses av Logos — det högsta förnuftet — som Solen representerar och således är en fullständigt meningsfull värld, så visar skuggorna på grottväggen ett återsken av en meningslös dockteater som utspelas bakom fångarnas ryggar. Det teatraliska — alltså inte det au- tentiska —, det konstgjorda och meningslösa är det som karakteriserar det kvinnliga uni- versumet så som Platon framställer det i sin grottliknelse, enligt Irigarays säregna tolkning. På så sätt förvrängs det kvinnliga när

det speglas i ljuset av det manliga Ena.

Men Irigaray har mer att säga om Pla- tons förvrängda spegelbild av det kvinnliga: i denna bild har grottväggen — eller livmodern — reproduktionen som enda uppgift, en uppgift som den dessutom sköter på sämsta tänkbara sätt. Den reproducerar det levande i form av livlösa ting och det som har klara, synliga, greppbara drag i form av mörka, konturlösa reliefer. Detta beror på grottväggens materiella egenskaper: en grov stenvägg som inte förmår att reflektera ljuset, som inte lyckas återge adekvata bilder av modellerna. Grottväggen — som representerar det kvinnliga i renast möjliga form, dvs den kvinnliga materien, det som står så långt bort som möjligt från den ly- sande manliga förnuftsidén - är, paradoxalt nog, inte tillräckligt jungfrulig eftersom den absorberar ljusstrålarna som träffar den;

den avvisar inte ljusstrålarna genom att sända tillbaka dem, genom att reflektera dem, utan den tar emot dem, låter dem tränga in i sig. Ljuset behöver något mer

(11)

jungfruligt, något blankt och ogenomträng- ligt som återkastar ljuset i form av en bild, t ex en spegelbild. O c h just här ligger enligt min mening något av det mest originella, spännande och värdefulla i Irigarays Pla- ton-läsning; enligt hennes tolkning lägger den platonska ljusmetafysiken grunden till den typ av tänkande som låter jungfrulighet bli förutsättningen för ideal reproduktion och fortplantning. Då betecknar "jungfrulig" det opåverkbara, det som kan ge av- komma utan att sätta sin prägel på den, utan att lämna några spår efter sig, det som kan kasta tillbaka en avgjutning som är så lik sitt upphov, fadern, det Ena, som möjligt är. Irigarays poäng är att idén om en sådan monistisk metafysik för med sig idén om asexuell reproduktion.

Sanningen - det kvinnliga negeras Grottan är inte bara en plats för reproduktion, utan också för kunskap, båda visserligen på en kvalitativt låg nivå. Reproduk- tion och kunskap är här två sidor av s a m m a sak. K u n s k a p e n är knuten till reproduktionen, dvs fångarna får kunskap uteslutande genom grottväggens reproduktioner av en modell som i sista instans är solen. Så om fångarna, det vill säga vi, ska få en mer adekvat kunskap om verkligheten måste vi ut ur grottan, vi måste lösgöras från det kvinnliga skötet, vi måste födas på nytt, in i en renare, mer ursprunglig och mer homogen tillvaro där själen, vilket här betyder det manliga förnuftet, råder helt ensam utan att var besmittad av den kvinnliga lj usabsorbe- rande materien.

Själens manliga, j a falliska, karaktär hos Platon är tämligen iögonfallande, något som även en a n n a n fransk kvinnlig filosof och psykoanalytiker - Julia Kristeva - har betonat. I sin bok Histoires d'amour (Histo- rier om kärlek), 1983, diskuterar hon olika kärlekshistorier och även den platonska, dvs historien om manlig homosexualitet.

Eros, den grekiska manlige kärleksguden, har Platon i dialogen Faidros begreppsmäs- sigt fastslagit som själva Kärleken, den kraft som driver själen framåt mot Sanningen, eller Skönheten, och som i denna dialog

intar den plats som det Godas idé har i Staten. Den platonske filosofen är framför allt erotiker. Skönhetens idé kan knappast förstås direkt, åtminstone inte första gången, då blir m a n bländad. Filosofen måste gå vägen över Skönhetens avbilder, dess kopior, i form av sköna själar som har tagit boning i sköna unga m ä n och som väcker den erotiska böjelsen i en sannings- sökande själ som nu inte har ögon för något annat än sin utvalde. Denna förälskade själ, berättar Sokrates, blir varm och sväller upp, och yviga vingar bryter fram; den reser sig och vill flyga bort mot sin sköna yngling och tillsammans med honom vidare mot Skönheten själv. Den falliska sexuella kon- notationen är tydlig, och Kristeva anmär- ker lakoniskt att det mot bakgrund av Pla- tons beskrivning av själens erektion inte är svårt att förstå kyrkofädernas tvekan att tillerkänna kvinnan en själ (sid 84).

Tillbaka till grottliknelsen. U t a n f ö r grottan, ute i dagsljuset, kan de bevingade, upp- hettade och uppsvällda själarna nå sann kunskap. J a g har redan n ä m n t hur: genom kärleken, genom erotisk dragning till en annan människa, dvs en a n n a n man, till en annan själ som bär Skönhetens avbild i sig.

Och vad sker i mötet mellan den förälskade, den sanningssökande — alltså filosofen — och hans utvalde, som med sin skönhet pekar vidare mot en a n n a n skönhet, den som ger näring åt hans egen, nämligen Skönhetens idé. Denna fråga berörs inte i grottliknelsen, men vänder vi oss mot ännu en dialog av Platon, Symposion, hittar vi svaret: i sam- varon med den sköne förlöses filosofen från sina själsliga plågor, han föder de tankar och insikter han har gått havande med och n ä r m a r sig på så sätt den högsta insikten.

Det är inte längre ynkliga skuggor som föds utan klara tankar frigjorda från den kvinnliga materien. Detta är barn som står mycket n ä r m a r e sitt gudomliga, enhetliga be- hov. Vem som har befruktat filosofen tematiseras inte, men det kan knappast vara något annat än Idén själv, det Ena, som filosofens tankar efterliknar. H ä r n ä r m a r vi oss ett incestuöst förhållande - ett homo- sexuellt incestuöst förhållande mellan far och son — på det symboliska planet. Denna

(12)

symbolik måste tas med for att m a n ska kunna göra en konsekvent utläggning om det platonska tänkandets kunskapsteori, som till syvende och sist bara har plats lör det homogena, det enhetliga. Visserligen finns också det kvinnliga, men det förträngs till grottan, till en kvasiverklighet, en me- ningslös illusion på gränsen till det absoluta intet. Det ideala havandeskapet, det som bär på den mest fullkomliga reproduktionen av upphovet, är det rent manliga havandeskapet. Det kvinnliga teatrala havandeskapet i grottan är bara en matt avglans av detta. Det är anmärkningsvärt att det jungfruliga och det rent manliga havandeska-

pet hos Platon likställs med varandra.

Så står vägen till slut öppen för att direkt skåda solen, det gudomliga upphovet till allt, det Ena. M e n på detta stadium är kunskapen stum, språklös, utan bilder. Så fort den ska förmedlas språkligt måste den träda ut ur det Ena och förmedlas med hjälp av bilder, av reproduktioner av det Ena — med hjälp av äkta barn som är så lika sitt enhetliga homogena upphov som möj- ligt, dvs den platonska filosofins tankar.

Kvinnans jämställdhet - kvinnan som man

När j a g nu har dragit in dialoger som Fai- dros och Symposion h a r j a g avlägsnat mig från Irigarays analyser. Även hon tematiserar den homosexuella aspekten och i det sam- manhanget Platons vison av ett rent masku- lint havandeskap. Men Irigaray gör ett misstag: hon glömmer att Platon i sina dialoger hela tiden tänker utifrån människans, filosofens, m a n n e n s position. Att dialogen är filosofens metod att på sitt sätt reproducera det Godas eller det Skönas idé — och reproducera den i tankevärlden — och såle- des nå insikt om den och förmedla den till andra. Filosofi handlar om människans begär, begäret efter insikt. I stället griper Irigaray oförmedlat tag i det Ena, eller gudomen som hon kallar det, och behandlar det som en storhet som själv begär, som strävar efter att reproducera sig för att p å så sätt göra sig tillgänglig för kunskap. Även om den bild som Platon använder för det Ena — Solen -

gör att det ligger nära till hands att tolka det Ena som ett aktivt strävande väsen, så visar Platon klart att detta bara är en bild och en inadekvat bild. Det Ena är inget aktivt strä- vande väsen hos Platon, det är snarare den tillbakadragna, okända grunden till allt som är till, det vi alla strävar efter att fa insikt om. Det Ena är det som all erotisk drift till slut är riktad mot, det som drar allt till sig som en magnet. Platons filosofi är helt och hållet ett försök att nå fram till och förmedla denna insikt, att utarbeta en metod som gör oss i stånd att fa en glimt av denna okända grund.

Genom att tolka det Ena hos Platon som ett aktivt strävande väsen, som universums manliga upphov vars ständiga begär är att föda barn till sin egen avbild, återger Iriga- ray Platon delvis i ljuset av kristet tän- kande, delvis i ljuset av hegeliansk dialek- tik. Så när hon söker den låga som har gett näring inte bara åt Platon utan åt hela vår kultur, tvivlar j a g på att hon har fått tag i den: hon verkar snarare ha blivit bländad av Hegels absoluta ande. M e n detta har inte hindrat henne från att till en viss punkt tillhandahålla en d j u p g å e n d e och avslö- j a n d e analys av den symbolik som ligger till

grund för platonismen. Att hon har valt en text som ingår i det verk som vanligtvis framställs som Platons mest feministiska är speciellt intressant. Platon går j u i Staten in för en radikal jämställdhet mellan könen i idealstatens ledarskikt, de så kallade väk- tarna och filosofkungarna. Liksom m a n n e n har kvinnan själ och kan därför utveckla samma intellektuella färdigheter som mannen. Kvinnan kan uppfylla s a m m a funktio- ner som mannen, visserligen inte riktigt lika bra eftersom hon trots allt är behäftad med sin kvinnliga kropp. Kvinnan jämställs med m a n n e n i den utsträckning hon också är man, dvs har själ. Eller uttryckt på ett annat sätt: när Platon tar med enskilda kvinnor i ledningen för sin idealstat är det för att han anser att dessa kan läras u p p till att likna, imitera, den ideala manliga modellen.

Nu ska j a g inte nedvärdera Platons radikala jämställdhetsprogram som var helt enastående, j a , unikt på hans tid, och som

(13)

har varit ett positivt element inom den filosofiska traditionens misogyna könstän- kande. Men det är viktigt att ha den metafysiska grunden till Platons tankar kring jämställdhet klar för sig. De ingår i ett filo-

sofiskt tankesystem som systematiskt ren- odlar det manliga. Manlig homosexualitet och manlig födelsesymbolik ingår som strukturella drag i platonismens enhetstän- kande.

Detta är inte Irigaray ensam om att på- peka. Även Julia Kristeva ser homosexualiteten hos Platon som en strävan efter det homogena, det likartade, en strävan efter att likställa könen under ett ideal som bär den erigerade fallosens märke. Michel Fou- cault — som långt ifrån är feminist — har å sin sida gjort en strukturell analys av den grekiska homosexualiteten, som enligt hans åsikt når sin höjdpunkt i det platonska en- hetstänkandet. H ä r i Norge hör det som tidigare n ä m n t s inte till god ton att dra in sexualiteten i analyser av filosofiska texter.

Men det är nödvändigt att göra det om vi

vill avslöja den genomgående fallossymbo- lik som ligger till grund för stora delar av vår filosofiska tradition, den tradition som har sina rötter i platonsk metafysik.

Platonismen och språket

Som j a g antydde inledningsvis har Irigaray ett mycket vidare mål med sina analyser än att avslöja sexismen inom filosofin. Platons filosofi utgör inte bara grunden för vår filo- sofiska tradition; enligt Irigaray utgör den grunden för hela vår kultur. J a , Irigaray går så långt att hon hävdar att platonismen har bidragit till att b e s t ä m m a det sätt på vilket språket fungerar. J a g ska försöka skissera hur. Språket är beroende av bilder, analogier och metaforer. Metaforer är något som pekar vidare mot något annat, mot själva modellen, som metaforen är en bild för.

Metaforen reproducerar modellen kan vi säga. Grottliknelsen, som själv är en metafor, tecknar en bild av olika former av meta- forisk reproduktion av det platonska Ena. I

Barbro Reyman, kolteckning, 1985.

(14)

Barbro Östlihn, Maria Magdalena, olja, 1968. Ur utställningskatalog, Moderna Museet, Stockholm 1984.

grottan reproduceras ynkliga feminina metaforer, i filosofens maskulina själ reproduceras mycket mer adekvata metaforer.

Irigaray vill med sin analys av grottliknelsen visa att själva vårt språk, i den m å n det fungerar metaforiskt, förutsätter en grundläggande sexism. Vårt metaforiska språk förutsätter att det bakom varje ord finns en modell, ett enhetligt upphov, som det gäller att reproducera så bra som möj- ligt. Modellen för det ideala sättet att reproducera det homogena upphovet på är, som vi sett enligt Irigarays läsning av grottliknelsen, en rent manlig asexuell fortplantning oberoende av kvinnans sköte, ett slags fortplantning som bara tillåter det homogena, dvs ett slags fortplantning som inte tillåter den sexuella skillnaden. N ä r vi an- vänder bilder och metaforer bekräftar vi enligt Irigaray inte bara denna syn på ideal reproduktion utan också den platonska människosynen: människan som idealt sett en homogen storhet, beskriven i falliska ka- tegorier.

Nu kan vi naturligtvis inte utan vidare träda ut ur vårt språk och skapa ett annat;

jag förmodar att det inte heller är möjligt att tänka sig ett språk utan bilder, analogier, metaforer. Det ser ibland ut som om Iriga- ray fantiserar om någonting i den rikt- ningen, men frågan är om hon inte också då är beroende av det språk hon analyserar genom att helt enkelt negera det. M e n hu- vudstrategin hos Irigaray är en helt annan:

hon skapar i sina analyser en ironisk distans till det språk hon tematiserar genom att efterlikna det, genom att reflektera det i sin egen spegel i form av förvrängda spegelbilder. O m Platon speglar livmodern i ljuset av det Ena, så speglar Irigaray Platons en- hetstänkande i ljuset av en a n n a n enhet:

den kristne Guden eller Hegels absoluta Ande, som hon felaktigt likställer med varandra och som hon verkar sätta som den gemensamma enhet som ligger till grund för hela den västerländska falliska kulturen.

Just här tror j a g att hennes grundläggande misstag ligger: genom att söka en gemen-

(15)

s a m källa till allt t ä n k a n d e gör hon den p l a t o n s k a f ö r u t s ä t t n i n g e n till sin egen och verkar d ä r m e d ta för givet att det vi i d a g kallar meningsfullt tal f ö r u t s ä t t e r ett h o m o - gent u n i v e r s u m s o m utesluter det heterogena, som utesluter könsdifferentieringen.

O m vi t a l a r o m s a n n i n g i m o t s a t s till lögn och illusion, m å s t e vi, enligt Irigaray, förut- sätta att d e t b a r a finns en s a n n i n g . O c h konsekvensen för I r i g a r a y blir att " s a n - n i n g e n " själv blir en sexistisk, fallisk kate- gori som vi m å s t e försöka övervinna. H o n verkar vilja u p p h ä v a skillnaden m e l l a n san- ning och falskhet, mellan det m e n i n g s f u l l a och det m e n i n g s l ö s a . H e n n e s tal t e n d e r a r emellertid periodvis att bli en ren negation av traditionell p l a t o n i s m , en negation som i sista h a n d b e k r ä f t a r p l a t o n i s m e n : n ä r hon ska bevisa det kvinnliga d y k e r hon ner i grottan, in i l i v m o d e r n och s i m m a r r u n t i ett odifferentierbart m ö r k e r . Det kvinnliga blir det icke-Ena, det a b s o l u t m å n g f a l d i g a . K v i n n a n blir åter ett a n n a t kön.

J a g låter m i n kritik av I r i g a r a y förbli så här a n t y d a n d e . J a g betvivlar inte att vi befinner oss i en t r a d i t i o n som ä r f å n g a d i ett n ä t av sexistiska — eller falliska — g r u n d k a t e - gorier. M e n det finns hål i nätet, det f å n g a r inte allt. M å n g f a l d e n , det heterogena, måste k u n n a gripas u t a n att vi faller ut i ett m ö r k e r d ä r alla katter ä r grå.

Översättning: Catta Jönsson

L I T T E R A T U R

Luce Irigaray, Speculum de 1'autre femme, Paris 1974 (eng övers: Speculum of the Other Woman, Cornell University Press 1985).

Andra relevanta texter av Irigaray:

Ethique de la différence sexuelle, Paris 1984 (eller 1983) (här diskuterar Irigaray bl a Platons Symposion).

Ce sexe qui n'en est pas un, Paris 1977 (engövers:

This Sex Which Is Not One, Cornell University Press 1985).

Julia Kristeva, Histoires d'amour, Paris 1983 (eng övers: Tåtes of Love, Columbia University Press 1987).

Andra filosofiska och psykoanalytiska texter som tematiserar förhållandet mellan sexualitet och filosofi hos Platon:

Michel Foucault, L'usage desplaisirs, Paris 1984.

John Brenkman, " T h e Other and the One:

Psychoanalysis, Reading, The Symposion", i S Felman (ed), Literature and Psychoanalysis, Baltimore and London, 1982.

Evelyn Fox Keller, Reflexion on Gender and Science, Yale 1985, Kap 1: "Love and Sex in Plato's Epistemology".

Thomas Alexander Szlezåk, Platon und die Schriftlichkeit der Philosophie, Berlin 1985, Kap 17: "Symposion. Wersoll um wen werben?".

Vigdis Soleim, "A Greek Dream - to render women superfluous", Social Science Information 25 (1986).

Vigdis Soleim, "Fra filosofi til pederasti", Norsk filosofisk tidsskrift 20 (1985), s 139-162.

S U M M A R Y

Knowledge and phallic power: Plato and french feminism

The artide discusses an original and for femi- nists important interpretation of Plato's famous simile of the cave (Republic VII, 514—517), by Luce Irigaray (Speculum of the Other Woman 1985). Irigaray interprets the cave as a simile of the uterus and is thus able to read the platonic text as a sexual metaphor. She argues that Plato's monistic metaphysics and idealistic epistemology are closely related to certain ideals of sexuality and reproduction: the ideals of male homosexuality and non-sexual reproduction.

The article discusses the credibility and the im- plications of this bold interpretation. On the one hand Irigaray is given credit for having revealed the sexism of Platonism in a way which has been totally overlooked in the whole history of research on Plato. This is important in so far as Plato's philosophy has determined a great part of western thinking up to today. On the other hand Irigaray is critisized for exaggerating the importance of the mirror metaphor in Plato's epistemology, which is the clue of her interpretation. She is also critisized for being dependent on Plato in so far as she merely negates him, glorifying what Plato despises: the dark feminine continent inside the cave.

Vigdis Soleim Filosofisk institutt Universitetet i Bergen Sydnesplan 9 5000 Bergen Norway

(16)

E B B A W I T T - B R AT T S T R Ö M

En kvinna tar till orda — Intervju med Héléne Cixous

Sökandet efter en kvinnlig skrift, ursprunglig och ny, är centralt för Hélene Cixous' omfattande arbete.

I Ebba Witt-Brattströms intervju med denna utmanande litteraturprofessor, och författare möts

vi av tankegångar som: liv och litteratur hör ihop och vi måste våga älska med texten.

Héléne Cixous' seminarium går av stapeln en lördag i månaden mellan kl 9 och 16 på Chåteau de Vincennes, där det sorterar under Derridas tvärvetenskapliga institution för internationell filosofi.

J a g korsar två ödsliga borggårdar, passe- rar ett armémuseum och några misstänk- samma militärer och kastar en hastig blick på det torn där markis de Sade satt in- spärrad en tid. På en dörr slokar en pap- perslapp, fastsatt med häftstift: College in- ternational de la philosophie. Två trappor upp finner jag en pampig dubbeldörr med inskriptionen Centre de récherches en étu- des féminines, centrum för kvinnoforskning.

I det som varit franska drottningens gyl- lenläderklädda "antichambre" sitter ett fyrtiotal kvinnor samlade kring ett ovalt bord och lyssnar absorberat till en Pierrot- liknande uppenbarelse med röd mun. Hé- léne Cixous och hennes lärjungar. På pla- fondens knallblå himmel, lättjefullt utsträckta på ulliga små moln, öser leende halvgudinnor och små söta amoriner blom- mor ur sina korgar över Paris' intellektuella feminister. Vilken syn! J a g känner mig som ett sändebud från norra provinserna vid solkonungens hov och tar skyndsamt plats i ett hörn.

Héléne Cixous, född 1937, professor i litteratur vid Paris radikala åttonde universitet, är också skönlitterär författare. Hennes

senaste verk är en nio timmar lång pjäs om Prins Sihanouk och Kambodja, spelad av Théåtre du Soleil. Hon är en av de tre kvin- nor som brukar förknippas med ett nytt

"franskt" tänkande kring kvinnlighet och skrift, "écriture féminine". Citattecknet kring franskt står där som en påminnelse om att dessa kvinnor är invandrare i Frank- rike. Julia Kristeva kommer från Bulgarien, Luce Irigaray från Belgien och Héléne Cix- ous är judinna, född och uppvuxen i Alge- riet. Deras dubbla utanförskap betyder mycket för det underifrån-perspektiv de an- lägger på den rådande kulturen. De intresserar sig för hur bortträngda element av kvinnlighet och "moderlighet" tar sig uttryck i filosofiska, poetiska och mytisk-reli- giösa texer. Irigaray och framförallt Cixous försöker även själva skapa ett specifikt kvinnligt skrivsätt, vilket ofta gör dem svår- begripligt experimentella men (ibland) mycket inspirerande att läsa.

- J a g tror att mitt skrivande har sitt ursprung i en känsla av att vara annorlunda. J a g föddes i ett främmande land där alla talade arabiska.

Mitt språk var franska och min mors språk var tyska. Situationen gav mig en omedelbar känsla för att språk var viktiga och kringvärvda av mystik. Nu är språket mitt hemland. Så är det för alla författare.

— Idag talar vi franska i Frankrike som om det var ett språk för gatan, eller ett TV-språk. Det har blivit fattigt och grovt. Till och med uttalet

(17)

är hårt och omusikaliskt. Uppgiften idag för en fransk författare är att rädda språket, att gå tillbaka till den franska vokabulärens enorma rikedom. Men inte endast att återskapa vad vi redan har, utan även att skapa nya sätt att använda vårt språk på.

Hélene Cixous debuterade med en skönlit- terär bok 1967. Aret d ä r p å doktorerade hon på J a m e s Joyce, var med och grundade tid- skriften Poétique och var drivande (med bl a Michel Foucault) i kampen för ett nytt, ra- dikalt universitet, det som blev Paris åt- tonde. Idag är det nedläggningshotat, av politiska skäl. Hélene Cixous' undervisning ses också med oblida ögon.

U n d e r 70-talet orienterade hon sig allt- mer mot kvinnorörelsen och gruppen kring det feministiska förlaget des Femmes. 1975 är för henne ett år helt i kvinnoskriftens tecken. Tillsammans med Cathérine Cle- ment ger Hélene Cixous ut den skarpa de- battboken Lajeune née (Den yngsta) ur vil- ken hennes mest berömda text, " M e d u s a s skratt", också växer fram. " M e d u s a s skratt" (som översatts till flera språk och retat gallfeber på många) är ett manifest i vilket det aktiva kvinnliga subjektet sveper som en vind över en d a m m i g värld, vilt polemiserande med fdosofins och psykoa- nalysens kvinnobild. " M e d u s a s skratt" är poetiskt och uppfriskande fräckt skriven.

När kvinnorna tar till orda, profeterar Cix- ous, kommer deras samlande styrka att bryta ner den gamla syntaxen och ett nytt språk uppstår som endast kan präntas med modersmjölkens vita bläck.

I teorierna kring den nya franska kvinno- skriften spelar föreställningen om tillstån- det nära moderns kropp, före språkstruktu- rens inträde, en avgörande roll. Hélene Cixous' läsvärda bok La venue ä l'écriture (Att komma till skriften) från 1977 ö p p n a r med att b e n ä m n a en plats som är modern. Det lilla barnet som speglar sig i moderns ögon ser

"ansikte, rum, struktur". Det blir begäret som söker sin boning (begäret hos Cixous är alltid rörelsen mot den Andra, inte som hos Lacan den mänskliga bristens framträ- dande).1 Skrivandet, m e n a r Cixous, upp- står i ett försök att återkalla denna ursprungliga plats, "ansiktets gunst".

Samtidigt innebär tagandet av ordet ett in- tagande av moderns plats. "Skriva, drömma, föda sig, själv vara min egen dot- ter, född varje d a g " . Det är det " m o d e r l i g a "

i kvinnan som är drivkraften i skriften, po- ängterar Cixous. Liksom modern benäm- ner världen för barnet, skriver författaren fram sitt universum.

- Som jag ser det så är skrivandet att ta barndo- mens erfarenhet av att allt är förlorat, utom orden, på allvar. Att skriva är det mest ödmjuka sättet att minnas.

Den kvinnliga skriften

Cixous berättar om sin långa väg till kvin- noskriften, till att våga erkänna de många språken inom sig själv och att våga älska med texten, som hon säger. Hennes skrift- begrepp är överväldigande och lustbeja- kande. M a n måste skriva olydigt, säger hon, med slutna ögon.

Héléne Cixous

(18)

— Sen jag kom i kontakt med teatern har jag förstått att jag kan jämföra mitt sätt att skriva med skådespelarens arbete. För vad gör skåde- spelaren? Han dyker ända ner till källan för att finna känslan, som finns under den skrivna mening han har framför ögonen. När han har funnit den rätta känslan måste han dra upp den till ytan. För det mesta är han mycket förvånad över det han har funnit. Det är för honom helt nytt. Så är det för mig när jag skriver. J a g har en bok gömd någonstans, långt inne i min kropp, och jag måste klättra längst ner i min själ för att komma åt den. J a g går dit med en bindel för ögonen. Och jag kommer upp till ytan med en nyfödd mening som jag inte hade förut. Krop- pen är min magiska dörr. Att skriva är för mig att översätta det som på ett okänt och kroppsligt sätt står skrivet i språket.

- J a g tror att det är så människor som lever med hela sin kropp läser mina böcker. De känner detta och kan ta emot det. Man kan också skriva utifrån huvudet, men det intresserar mig inte.

Det utopiska i Cixous' skriftprojekt kan vi kanske n ä r m a oss genom att titta på en metafor i Att komma till skriften. Hon säger där att det bor en opera i henne. Skillnaden i upplevelse mellan att höra en opera och att läsa partituret är som var och en förstår avsevärd. På s a m m a sätt förhåller det sig med ordet, vars former och historiskt utfor- made skrivarter är dig pålagda utifrån. Den ljuva musiken uppstår när den individuella (kroppsligt grundade) rytmen läggs till och, i bästa fall, tar ledningen. Att läsa Héléne Cixous kan kännas som att befinna sig mitt i en opera som spelar sig själv på rent gehör. Det är som att balansera på lina.

Steget är aldrig långt till rena r a m a kakafo- nin.

70-talets euforiska stadium, då en social och lingvistisk revolution tycktes gå hand i hand, har Cixous nu lämnat för ett mer meditativt skrivande i livets och kärlekens tjänst. Fortfarande är dock förskjutning- arna från ett begränsat språk till det hon kallar ett språk-i-frihet avgörande för för- fattarskapet. Skrivakten, säger hon, måste tänkas i termer av frånvaro—närvaro, ett skillnadernas spel snarare än den traditionella motsättningen mellan manligt—kvinnlig¹ •

— Jag föredrar att istället för manligt eller kvinnligt skrivande säga ett skrivande som man kallar manligt respektive kvinnligt. Jag vill mar- kera ett avstånd. På mina seminarier talar jag om en driftsmässig kvinnlighet som kan läsas i såväl texter skrivna av män som av kvinnor. På det sättet kan man säga att poeterna är kvinnornas närmaste allierade, eftersom de kan låta sig genomsyras av sin kvinnlighet!

Cixous gör s a m m a distinktion mellan poet och filosof som mellan kvinna och m a n . Filosofen är alltid bunden av en logik som måste demonstreras och rättfärdiggöras.

Själv kallar hon sig poet i första hand.

- Jag vill skriva så fritt som möjligt och inte känna mig bunden av något betydelsens impe- rativ!

Cixous' egna texter glider anarkistiskt mellan olika nivåer. De parafraserar, polemiserar med och förhåller sig intertextuellt till det mesta i den franska bildningstraditio- nen. Med vännen Derrida för hon en stän- dig dialog. Hennes seminarier, liksom stora delar av författarskapet, utgår i stort sett från Derridas disseminationsbegrepp (La dissémination 1972). Skriften, liksom talet, ger bedrägligen intryck av att vara sig själv nog, dvs ha endast en mening. Denna effekt måste blottläggas så att polariteterna, begreppen och klassificerandet som tvingar in vårt tänkande i låsta banor, överskrids. I texten finns alltid ett spår som hänvisar till andra spår i all evighet. Att läsa är att skriva vidare, i en ändlös rörelse av givande och tagande. Det som omgärdar texten, dess parenteser, tystnader och brott, liksom språkets fonetiska sida är viktigt i Cixous' författarskap. Hon fördjupar sig gärna i de ordlikheter på vilka franskan är så rik, typ mer-mére (hav-mor).

De poetiska författarna

Merparten av de författare som behandlats på hennes seminarier är män — från Shake- speare, Kafka och Kleist till Kierkegaard och Freud. De sista åren har kvinnliga för- fattare som Karen Blixen och den ryskfödda argentinskan Clarice Lispector varit före- mål för omfattande studium.

(19)

- Jag är selektiv när jag väljer texter för mina studenter. Nu, i efterhand, kan jag se att jag i tolv år har valt sådana författare som jag tycker alla tillhör samma land, poeternas land. Samma hjärta slår i dem. De talar samma språk, även om de skriver på många språk. J a g menar att de tar livets parti framför dödens. J a g tycker inte om att behandla texter som väljer litteraturen framför livet. För mig hör liv och litteratur ihop.

Det är sant att det finns mycket stora verk som enbart tillhör litteraturen. De tillfredsställer fantasin men hjälper en inte när man famlar i mörker. De är speglar, fotografier av sin författa- res omedvetna. J a g läser om dem då och då för de är formellt sett mycket intressanta. Ta t ex Joyce, som jag skrev min avhandling om. Jag tycker han är en stor författare, men jag tar sällan upp honom på mina seminarier. Varför?

Jo, han lär mig inget om livet. Det finns ingen väg hos Joyce, det finns bara spel. J a g föredrar vägen. Han är ett geni när det gäller språk- härmning. Han leker med alla världens ord, men det är allt. Som läsare har man ingen chans. Det är lika magnifikt som en prästvig- ning, men stumt.

- Det intresserar mig inte att försöka bemästra litterära texter. J a g avskyr att kategorisera dem.

Jag ger mig själv lyxen att i dem läsa endast det som för mig är en fråga om liv och död.

- Lyckligtvis finns på jorden många författar- skap av den typ jag föredrar. De är alla på något vis sökande och de tillåter ständiga upptäckter.

Jag leter inte efter teman i böckerna, utan efter frågor som utgår från deras inre. Den här typen av författare lever alla, kan man säga, med dö- den för ögonen, som om varje dag var den sista.

De befinner sig mellan helvetet och paradiset.

Paradiset är att lyckas leva i ögonblicket. Det är vad man kan lära av dem.

Seminariet j a g bevistade b e h a n d l a r en d a g - bok skriven u n d e r a n d r a världskriget av en holländsk j u d i n n a . E t t y H i l l e s u m d o g i A u - schwitz, och visste att det skulle bli h e n n e s öde. H e n n e s bok (utgiven p å svenska 1983 u n d e r titeln Det förstörda livet. D a g b ö c k e r 1941-43) h a n d l a r o m att försöka finna ett sätt att överleva d ö d e n . S o m så ofta p å H é - lene C i x o u s ' s e m i n a r i e r är det flera förfat- tare m a n a r b e t a r m e d samtidigt. Referens och u t g å n g s p u n k t d e n n a g å n g är Rilke och A c h m a t o v a . De ä r bägge, säger Cixous i den efterföljande, hetsiga diskussionen, rik- tiga poeter, s å d a n a som hör till skriftens

o r d n i n g (observera skillnaden mot Littera- turen). De a r b e t a r m e d sitt s p r å k och h a r förstått att skrivandet i första h a n d ä r en rörelse. M a n finner, m a n k ä n n e r , m e n m a n vet inte vad, b a r a att n å g o t skriver sig. Etty d ä r e m o t , ä r ett " h e l g o n " som skriver för att förstå sin situation. H o n söker de r ä t t a orden, hon b e h ä r s k a s ä n n u av t a n k e n s formel.

K a n s k e h a d e hon k u n n a t bli författare, o m hon fatt leva. I poesin, a v s l u t a r Cixous diskussionen, är det uttrycket (l'exclamation) som ä r det viktiga, inte förklaringen (l'éx- plication)!

N O T E R

1 Lacan menar att språket, snarare skapar människan än skapas av henne. Det är via språket som människan blir beroende av ide- ologiska, sociala och lingvistiska strukturer.

Det lilla barnet tillhör först den imaginära ordningen, som Lacan knyter till symbiosen och det forspråkliga, kroppsliga stadiet. Det är i och med barnets smärtsamma insikt att moderns kropp inte är lika med världen och det själv inte är en del av denna kropp som det griper efter språket. Ordet M A M M A blir en symbol för den svunna tryggheten nära moderns kropp, men ordet mamma är något helt annat än känslan av att var kroppen mamma- och-jag. Ordet uppstår för att beteckna, det försöker täcka över upplevelsen av BRIST, det stora tomrummet ur vilket individen föds.

Barnet tillhör därmed den symboliska ordningen som är språk, tecken, syntax, gram- matik, LAG. Det symboliska är en överord- nad funktion av det imaginära och helt nödvändig för att barnet inte skall bli psyko- tiskt.

L I T T E R A T U R

Valda verk av Hélene Cixous:

L'Exil de James Joyce ou fart du remplacement.

Paris: Grasset, 1968. (The Exile ofJames Joyce or the Art of Replacement. New York 1972) La jeune née. Paris: Union Généralc d'Editions,

Collection 10/18, 1975. (I engelsk översätt- ning: Minneapolis 1986)

"Le rire de la Méduse." L'Arc (1975): s 39-54.

("The laugh of the Medusa". Signs 1 (1976) s 875-99.)

Forts sid 22

(20)

H É L É N E C I X O U S

Utdrag ur: Lajeune née (Den yngsta), 1975

I Ebba Witt-Brattströms tolkning följer

här ett avsnitt skrivet av Hélene Cixous, hämtat från hennes och

Catherine Clements debattbok L a j e u n e née

Var är hon?

Aktivitet/passivitet Sot/Måne

Kultur/Natur Dag/Natt Far/mor Huvud/Hjärta Intelligent/känslig Logos/patos

Man Kupig form, framsteg, säd.

Kvinna Ihålig materia, stöd för steget, förva- ringsrum.

Sådan är den ständiga metafor som förföljer oss in i varje ny diskurs. Vare sig vi läser eller talar så formas vi genomgående av den. Genom å r h u n d r a d e n har den domine- rat tankeverksamheten i litteratur, filosofi och kritik.

Tanken har alltid fungerat via motsatspar.

Tal/Skrift Högt/lågt

Genom polära motsatser, hierarkiska. Över- lägsen/underlägsen. I myter, legender, böcker. Filosofiska system. Det tänkbara or- ganiseras alltid genom motsättningens lag i oförsonliga, övertydliga, dialektiska poler.

Och alla dessa motsatser är par. Som om logocentrismen som underlättar tankens begrepp, koder och värderingar, ett två- termssystem, skulle ha något med ur-paret man/kvinna att göra?

Natur/Historia Natur/konst N a t u r / a n d e Passion/aktion

Kulturteori, samhällsteori, symbolsyste- men sedda i sin helhet — konst, religion, familj, språk — utarbetas enligt s a m m a kliché. Motsättningen blir meningsbä- rande genom en paradoxal rörelse som åsyftar att sära på paret. Allmänt slagfält.

Ständigt krig. Döden har fullt upp.

Fader/son ett auktoritativt, priviligierat, kraftfullt förhållande.

Logos/skrift ett förhållande byggt på mot- sättning, konflikt, återuppbygg- nad och återvändande.

Mästare/slav Våld. Repression.

M a n inser att "segern" alltid innebär hie- rarki, begreppslig organisering i över- res- pektive underordning. Motsättningen akti- vitet/passivitet betingar och färgar det manliga privilegiet att vara överordnat den kvinnliga polen.

Detta för långt. O m m a n skärskådar filosofins historia (och ser den som tankens historia), så inser m a n att den präglas av en absolut tro på värden byggda på motsats- paret aktivitet/passivitet.1

I filosofin h a m n a r kvinnan alltid på den passiva sidan. Det sker automatiskt genom behovet att tala, i och med att den ontologi- ska frågan "vad är d e t " ställs. Att vilja veta är lika med begär och auktoritet . . . vilket omedelbart kopplas t i l l . . . fadern. Att kvinnan inte ryms i den modellen förleds vi att se bort ifrån! Det tycks som om världen kan existera endast genom att modern utesluts.

Antingen är kvinnan passiv eller så existerar hon inte. Det som finns kvar är otänk- bart, otänkt. H o n får inte ens vara en pol.

Fadern går i par med sonen.

(21)

Ta Mallarmés tragiska dröm om älsk- lingssonens död.² H ä r har vi att göra med fantasin om ett heligt band mellan fadern och sonen. U t a n mor. Det är mannens dröm inför döden som alltid hotar honom på ett annat sätt än den hotar kvinnan.

" E t t förbund ett hymen - och livet som förblir i mig

jag ska an- Dröm om maskulin härstam- vända ning, Gud faders dröm om att det for . . . återfödas i sin son — och ingen följaktligen mor behövs,

ingen mor?"

Hon existerar inte, hon kan inte vara; men något måste finnas kvar av henne, en jungfrulig rymd, en materia som är förutsätt- ningen för att poetens begär ska kunna ut- tryckas.

O m vi undersöker litteraturhistorien så är det s a m m a sak där. Allt leds tillbaka på mannen, hans kval, hans önskan om att vara sitt eget ursprung. Till fadern. Det finns ett inre s a m b a n d mellan filosofin, litteraturen och fallocentrismen. Filosofin bygger på kvinnans förnedring. Kvinnligt underordnande inför den maskulina ordningen framställs som villkoret för att ma- skinen ska fungera.

Idag är det hög tid att ifrågasätta solida- riteten mellan logocentrismen och fallocentrismen. Kvinnans öde, att bli levande be- gravd, måste dras f r a m i ljuset. Den maskulina byggnadens stabilitet, dess egenskap av "evigt-naturlig" hotas genom att vi reflekterar kring och har a n d r a hypo- teser om kvinnligheten. Dessa kommer med nödvändighet att få bastionen som ännu upprätthåller makten att börja vackla.

Vad skulle väl h ä n d a med logocentrismen, med de stora filosofiska systemen, med världsordningen i allmänhet om ste- nen på vilken de g r u n d a t sin kyrka skulle ge vika?

O m det blev u p p e n b a r t för var och en att det logocentriska projektet gått ut på att grunda fallocentrismen, att ge den masku-

lina ordningen historiskt erkännande helt enkelt. Då skulle alla historier kunna berät-

tas annorlunda och framtiden vara omöjlig att förutse. Historiens kraft skulle ta en annan väg. En tanke som ännu är o-tänkbar skulle förändra hela samhällets sätt att fungera. O c h vi lever just i en epok då en tusenårig kulturs samhällsskick är på väg att undermineras av miljoner exemplar av en okänd mullvadsart . . .

När vi vaknar u p p från de döda, från orden och lagarna.

Det var en gång...

Tyvärr är det följande inte ännu blott en saga. Huvuddelen av de kvinnor som vak- nar u p p minns att de sovit, och att de sövts ner.

Det var en gång ... och än en gång ...

Skönheterna sover i v ä n t a n på att prinsarna ska komma och väcka dem. Som döda ligger de i sina sängar, i sina glaskistor och i sin barndoms skogar. Vackra men passiva, sålunda åtråvärda. Så uppstår pygmalion.

Hemligheten med hennes skönhet, spa- rad enkom för honom, är att hon har det avslutades och ä n n u icke påbörjades per- fektion. Emellertid andas hon. J u s t lagom mycket liv. Alltså kysser han henne. På så sätt ser hon när hon ö p p n a r ögonen inget annat än honom, h a n istället för allt, han- allt.

Denna dröm är så tillfredsställande! Men vem är det som drömmer? Vems begär når där sin fulländning?

H a n böjer sig över henne. M a n klipper.

Sagan är slut. Ridå. Resten är sociologi.

Hon tillbringar sin ungdom i barnsäng tills hon uppnått den ålder då det kvittar om hon är kvinna.

"Bridebed, childbed, bed of d e a t h " , b r u d b ä d d , barnsäng, ligga lik, det är kvinnans livsresa som skriver sig i säng ur säng i Joyces Ulysses. Odyssevs Bloom däremot

navigerar utan avbrott upprätt genom Dublin. G å r med långa steg på upptäcks- färd. M e d a n Penelope-kvinnan kapsejsar:

smärtans bädd där modern inte dör, sjuk- husbritsen där fru Purefoy inte lyckas föda, dubbelsängen där den otrogna hustrun Molly oupphörligt hänger sig åt erotiska drömmar. H o n irrar sängliggande, i dröm-