Inventering av vattenväxter: Kalkade sjöar och okalkade sjöar

(1)

U U

Underlagsmaterial Mars 2001 Nr 03

Inventering av vattenväxter

Kalkade sjöar och okalkade sjöar

(2)

Bild framsida:

Stora Alsjön i Södertälje kommun, 1984.

Fotograf:

Pär-Olof Danielsson

(3)

Inventering av vattenväxter

Kalkade sjöar och okalkade sjöar Stefan Dahlgren

Dafoc Stendalsvägen 162

146 52 Tullinge http://www.Dafoc@telia.com

Jan Sak

(4)

(5)

Förord

Under sommaren 1998 lät Länsstyrelsen i Stockholms län inventera vattenvegetationen i tio sjöar, varav fem kalkade. Vegetationsinventeringen ingår i den regionala uppfölj- ningen av länets tidseriesjöar och kalkade sjöar. Tidseriesjöarna utgörs av relativt opå- verkade skogssjöar. Inventeringen utgör ett komplement till de undersökningar av vattenkemi och bottenfauna som görs i sjöarna.

I varje sjö har vattenvegetationens utbredning och artsammansättning bestämts. Inven- teringens syfte är att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva sjöarnas vegetation.

De studerade sjöarna är: Svulten i Vallentuna kommun, Ällmora Träsk i Tyresö kommun, Långviksträsk, Hampträsk, Vidsjön, Vidsjön (Få), Långträsk och Svartträsk i Värmdö kommun samt Stora Alsjön och Stora Horssjön i Södertälje kommun. Övervat- tensväxter och flytbladsväxter förekom rikligast i de flesta sjöarna. Övervattensarterna var den artrikaste växtgruppen och floran av undervattensväxter var artfattig i flertalet sjöar.

Fältarbetet har utförts av Stefan Dahlgren och Jan Zak. Stefan Dahlgren har samman- ställt rapporten.

Stockholm, mars 2001

Lars Nyberg

Miljö- och planeringsdirektör

(6)

(7)

Innehållsförteckning

Sammanfattning...9

Inledning ... 9

Syfte ... 9

Vegetationen i sjöarna... 9

Slutsats ... 10

De inventerade sjöarna... 10

Sjö 1, Svulten... 10

Sjö 2, Stora Alsjön... 10

Sjö 3, Långviksträsk ... 11

Sjö 4, Hampträsk... 11

Sjö 5, Vidsjön ... 11

Sjö 6, Vidsjön (Få) ... 11

Sjö 7, Långträsk ... 12

Sjö 8, Svartträsk ... 12

Sjö 9, Stora Horssjön ... 12

Sjö 10, Ällmora träsk... 12

1. Inledning ...13

1.1 Tack ... 13

1.2 Syfte ... 13

1.3 Sjöarnas kommuntillhörighet ... 13

1.4 Översiktskarta ... 14

1.5 Vattenkemiska bedömningsgrunder... 15

2. Vattenväxter ...16

2.1 Vattenväxternas huvudgrupper ... 16

2.2 Koltillgångens betydelse ... 17

3. Växter i sjöarna ...18

3.1 Övervattensväxter ... 18

3.2 Flytbladsväxter... 20

3.3 Undervattensväxter ... 21

Långskottsväxter... 21

Kortskottsväxter ... 22

Fritt flytande växter... 22

3.4 Mossor... 22

3.5 Kransalgsväxter... 22

3.6 Övriga alger ... 23

4. De inventerade sjöarna ...24

4.1 Sjö 1, Svulten ... 24

4.2 Sjö 2, Stora Alsjön ... 28

4.3 Sjö 3, Långviksträsk... 32

4.4 Sjö 4, Hampträsk... 37

4.5 Sjö 5, Vidsjön... 41

4.6 Sjö 6, Vidsjön (Få) ... 45

4.7 Sjö 7, Långträsk ... 48

4.8 Sjö 8, Svartträsk ... 51

4.9 Sjö 9, Stora Horssjön ... 54

4.10 Sjö 10, Ällmora träsk ... 57

5. Vegetationen i sjöarna ...61

(8)

Flytbladsväxter... 61

Undervattensväxter ... 61

Makrofyterna... 61

5.2 Klassning av vattenväxter enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet... 62

5.3 Växtgruppernas täckningsgrad... 63

Övervattensväxter... 64

Flytbladsväxter... 64

Undervattensväxter ... 65

5.4 Förekomst och utbredning... 65

Vanligt förekommande arters utbredning ... 65

Mindre vanligt förekommande arters utbredning ... 66

5.5 Djuputbredningen... 66

6. Diskussion...68

6.1 Kvantitativa skillnader mellan sjögrupperna... 68

6.2 Kvalitativa skillnader mellan sjögrupperna... 69

6.3 Bottensubstratet... 70

7. Metodik ...71

7.1 Inventeringsmetodik... 71

Detaljprofiler... 71

Taxeringslinjer ... 71

Täckningsgrader... 71

Djupmätning... 71

7.2 Kartor, vattenkemi och tillrinningsområde ... 71

Vegetationskartor... 71

Djupkartor... 72

Vattenkemi och hydrologi... 72

Morfometri ... 72

Tillrinningsområdet... 72

7.3 Beräkningsmetoder ... 72

Täckningsgrad... 72

Diversitetsindex... 72

Morfometri ... 72

8. Referenser ...73

Bilaga 1, Tabeller ...74

(9)

Sammanfattning

Inledning

Länsstyrelsen i Stockholms län har under en längre tid övervakat bottenfauna och vattenkemi i ett antal kalkade sjöar och sura referenssjöar. Den här undersökningen beskri- ver vattenvegetationens utbredning i tio av Länsstyrelsens övervakningssjöar. Av dessa tio är fem kalkade, fyra sura och en är en neutral referenssjö. Sjöarnas vegetation har systematiskt inventerats och kvantifierats på vattenväxter via taxeringslinjer. Taxerings- linjerna har sedan använts för att bygga upp vegetationskartor. Vattenkemi, morfometrisk data och uppgifter om tillrinningsområdet har också sammanställts och beräk- nats.

Syfte

Arbetet syftar till att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva sjöarnas vegetation och morfometri.

Vegetationen i sjöarna

Artantalet varierade mellan 8-19 arter i de inventerade sjöarna. Artrikast var Vidsjön, Hampträsk och Långviksträsk med 19, 18 respektive 15 arter. Artfattigast var Stora Horssjön och Vidsjön (Få) med nio respektive åtta arter. Övervattensväxterna var i de flesta sjöar den artrikaste växtgruppen och varierade i antal mellan 3-11 arter. Flytblad- växterna var i de flesta sjöar den artfattigaste växtgruppen och antalet varierade mellan 0-4 arter. Artrikast var Vidsjön med fyra arter av flybladsväxter. Där påträffades, förut- om de vanligt förekommande näckrosorna, även gäddnate och vattenpilört. Antalet un- dervattensväxter var i vissa sjöar mycket lågt med 2-3 arter. Långviksträsk och Ällmora träsk avvek med sju respektive åtta arter.

Vegetationens totala täckning varierade starkt mellan sjöarna. I två av sjöarna, Vidsjön (Få) och Stora Horssjön, var täckningsgraden extremt låg med tre och två procents täck- ning av sjöytan. I Vidsjön och Långträsk var täckningen som störst med 35 procent respektive 39 procent. I de övriga sjöarna varierade täckningen av sjöytan mellan 13-21 procent.

Övervattensväxterna täckte störst ytor i Svulten, Hampträsk och Vidsjön. Den relativa tätheten var också störst i dessa sjöar. I Stora Alsjön och Vidsjön var flytbladsväxternas utbredning särskilt markant medan de i Svartträsk och Stora Horsjön endast täckte en liten del av sjöytan. I Vidsjön (Få) saknades flytbladsväxter helt. Gul och vit näckros var de flytbladsväxter som var vanligast förekommande och oftast de arter som täckte störst ytor. I Svulten var den dominerade flytbladsväxten gäddnate.

Undervattensvegetationen täckte stora ytor i Ällmora träsk, Långträsk, Svartträsk och Vidsjön. I dessa sjöar samt i Långviksträsk fanns bottenliggande cyanbakteriemattor som täckte stora områden. I Ällmora träsk täckte också hårslinga relativt stora områden.

I Vidsjön (Få) var inslaget av löktåg markant. I Svulten, Stora Alsjön och Stora Hors- sjön förekom endast vitmossa, näckmossa och alger under vattnet.

(10)

Vegetationens djuputbredning varierade mycket. Vidsjön (Få) och Ällmora träsk distan- serade sig tydligt från de övriga med en djuputbredning på 7,3 respektive 5,5 meter.

Vegetationen i Stora Alsjön hade den minsta djuputbredningen, endast två meter.

Slutsats

Övervattensväxter och flytbladsväxter förekom rikligt i de flesta sjöarna. Övervattens- växterna var genomgående den artrikaste växtgruppen. Floran av undervattensväxter var artfattig i samtliga sjöar utom i Långviksträsk och Ällmora träsk. De submersa makrofyter som påträffades i den här inventeringen var långnate, löktåg, hårslinga, hästsvans, notblomster, vattenbläddra och dvärgbläddra samt kransalgerna Nitella opaca och Cha- ra delicatula. Undervattenslevande mossor i sjöarna var vitmossa och näckmossa. Bot- tenliggande mattbildande Cyanobakterier, förmodligen tillhörande släktet Phormidium spp växte i de humösa näringsfattiga sjöarna. Även rödalger av släktet Batrachosper- mum spp var vanliga.

Förutom de kalkningsrelaterade vattenkemiska skillnaderna mellan sjögrupperna skiljer sig de kalkade och sura sjöarna från varandra morfometrisk. Kvalitativa skillnader i vegetationens utredning verkar bero på de morfometriska skillnaderna.

Vissa kvalitativa skillnader mellan de sura och kalkade sjöarna kan tolkas som effekter av försurning och kalkning. De amfibiska, koldioxidassimilerande växterna vattenblädd- ra, dvärgbläddra och undervattensformen av hästsvans påträffades endast i sura sjöar och dessa arter missgynnas förmodligen av kalkning.

Hårslinga och kransalgen Nitella opaca påträffades endast i sjöar med hög alkalinitet och dessa arter gynnas förmodligen av kalkning. Löktåg påträffades i både kalkade och sura sjöar. I Vidsjön (Få) dominerades vegetationen av denna art vilket förmodligen är en kalkningseffekt.

De inventerade sjöarna

Sjö 1, Svulten

Svulten är en sex hektar stor sjö som ligger i Vallentuna kommun. Sjön är endast 2,6 meter djup och har så klart vatten att man ser botten i hela sjön. Tillrinningsområdet är relativt litet och består av skog. Vegetationen i sjön dominerades av gäddnate, sjöfräken och trådstarr. Andra vanliga till relativt vanliga arter var vass säv, gul och vit näckros, flaskstarr och blåstarr. Vegetationen täckte nästan 13 procent av sjöytan. Sammanlagt tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 2, Stora Alsjön

Stora Alsjön är nio hektar stor och ligger i Södertälje kommun. Sjön har ett stort maxdjup, 7,3 meter. Siktdjupet är dåligt, 1,3 meter och vattenvegetation fanns nästan bara i de grunda vikarna. Tillrinningsområdet är ganska stort i förhållande till sjöns yta och består av ungefär lika stora delar skog och våtmark. Vegetationen i sjön dominerades av vit näckros, vitmossa och sjöfräken. Näckmossa och gäddnate, gul näckros och trådfor- miga grönalger var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var endast två meter men växtligheten var tät i de vegetationsklädda vikarna och vegetationens totala täck-

(11)

ningsgrad var 21 procent av sjöytan. Sammanlagt elva arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 3, Långviksträsk

Långviksträsk är en sex hektar stor sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun. Sjön är nästan fem meter djup. Siktdjupet är dåligt, endast två meter. Tillrinningsområdet är relativt stort och består till största del av skog men också av en del våtmark. Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vit näckros, sjöfräken och en bottenliggande cyanobakteriematta. Vitmossa, näckmossa och bunkestarr var också vanliga arter. Vegetatio- nens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt med den mattbildande cyanobakterien. Vegetationen täckte totalt 16 procent av sjöytan. Sammanlagt 15 arter påträffades längs taxeringslinjerna. Undervattensvegetationen var, i förhållande till de andra sura referenssjöarna, artrik. Dvärgbläddra och hästsvans förekom bara här.

Sjö 4, Hampträsk

Hampträsk är en sex hektar stor neutral referenssjö som ligger i Värmdö kommun. Sjön är 4,7 meter djup och har relativt klart vatten, siktdjup 3,1 meter. Tillrinningsområdet är ganska litet och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer.

Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vass, vitmossa och gäddnate. Vatten- klöver, smalkaveldun, trådformiga grönalger och kransalgerna Chara delicatula och Ni- tella opaca var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegeta- tionen avslutades nedåt av gul näckros som växte gles med undervattensblad i de djupare delarna av sjön. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent av sjöytan. Sam- manlagt 18 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 5, Vidsjön

Vidsjön är en åtta hektar stor sur referenssjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Sjön är 4,8 meter djup och har måttligt siktdjup, 2,6 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och domineras av skog men även våtmark och öppen mark förekommer. Vege- tationen i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor, vit och gul näckros samt säv. Trådstarr, flaskstarr, vitmossa, gäddnate och löktåg är också vanliga till ganska vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegetationen avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationen totala täck- ning i sjön var 35 procent av sjöytan. Sammanlagt 19 arter påträffades längs taxeringslinjerna och utöver dessa växte också igelknopp i sjön. Både övervattens- och flyblads- vegetationen var här mycket artrik.

Sjö 6, Vidsjön (Få)

Vidsjön är en liten sjö, 2,3 ha, som ligger på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Sjön är djup, 7,3 m, med brant sluttande botten. Vattnet är klart, med 4,7 meters siktdjup. Sjön har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1986. Tillrinningsområdet är litet i för- hållande till sjöyta och domineras av skog. Vegetationen i sjön avvek markant från den i de övriga sjöarna och hela bottenarean var beväxt. Ingen flytbladsvegetation förekom och övervattensvegetationen var mycket gles. Undervattensvegetationen, som också var mycket glest, dominerades av en art, löktåg. Vegetationens totala täckningsgrad i sjön var mycket låg, drygt 3/5 av sjöytan. Endast åtta arter påträffades längs taxeringslinjerna.

(12)

Sjö 7, Långträsk

Långträsk är en tre hektar stor kalkad sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Långträsk har tidigare varit försurad men har idag en god buffertkapacitet. Sjön är 3,9 meter djup. Siktdjupet är dåligt, 1,6 meter. Tillrinningsområdet är stort och domineras av skog. Vegetationen i sjön dominerades i hög grad av bottenliggande cyanobakteriemattor. Vit näckros, trådformiga grönalger, flaskstarr och kråkklöver var i förhållande till de andra arterna vanliga men hade en ganska liten utbredning mätt i procent av sjö- ytan. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 39 procent av sjöytan, men kärlväxternas, kransalgernas och vattenmossornas del av täck- ningen var liten. Sammanlagt 14 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 8, Svartträsk

Svartträsk är en fem hektar stor sjö på Fågelbrolandet, Värmdö kommun. Svartträsk har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är 7,3 meter och sikten är dålig, siktdjup 1,5 meter. Tillrinningsområdet är ganska litet. Vegetationen i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor. Sjöfräken, smalkaveldun och trådfor- miga grönalger var i förhållande till de andra arterna vanliga men hade en ganska låg täckningsgrad. Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och avslutades nedåt av den bottenliggande cyanobakteriemattan. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent av sjöytan. Tolv arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 9, Stora Horssjön

Stora Horssjön är en fem hektar stor sjö i Södertälje kommun. Sjön var tidigare försurad men har kalkats sedan 1985. Maxdjupet är 5,5 meter. Sikten i sjön är dålig, siktdjup 1,5 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största delen av skog samt till en mindre del av våtmark. De dominerande växterna i sjön var gul näckros, näckmossa och notblomster men ingen av dessa arterna hade någon större täckningsgrad i sjön och vegetationens totala täckning i sjön var mycket låg, drygt två procent av sjöytan. Vege- tationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av näckmos- sa. Endast nio arter påträffades längs taxeringslinjerna.

Sjö 10, Ällmora träsk

Ällmora träsk är en nio hektar stor sjö i Tyresö kommun. Sjön har tidigare varit försurad men har kalkats sedan 1984. Maxdjupet är nästan åtta meter. Sikten i sjön är god med ett siktdjup på 3,2 meter. Tillrinningsområdet är ganska stort och består till största del av skog och till mindre delar av samhälle och väg samt våtmark. Vegetationen i Ällmo- ra träsk dominerades av en bottenliggande cyanobakteriematta, hårslinga, gul och vit näckros. Vass och sjöfräken var också vanliga arter i sjön. Vegetationens djuputbredning var 5,5 meter och vegetationen avslutades nedåt av cyanobakteriemattan. Vegeta- tionens totala täckning i sjön var 19 procent av sjöytan. Sammanlagt 14 arter påträffades längs taxeringslinjerna.

(13)

1. Inledning

Det här arbetet har utförts på uppdrag av Miljöövervakningsenheten, Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län har under en längre tid övervakat ett antal kalkade och sura referenssjöars bottenfauna och vattenkemi. Den här undersök- ningen inriktar sig på vattenvegetationens utbredning och artsammansättning i tio av Länsstyrelsens övervakningssjöar. Av dessa tio är fem kalkade, fyra sura och en är en neutral referenssjö. Fältarbetet har utförts av Jan Sak och Stefan Dahlgren under perio- den 980715-980828. Rapporten har sammanstälts av Stefan Dahlgren.

Sjöarna har systematiskt inventerats och kvantifierats på vattenväxter via taxeringlinjer var hundrade meter. Vid behov har extra taxeringslinjer lagts och punktkontroller gjorts.

Detta för att få en heltäckande bild av sjöarnas vegetation. Inventeringslinjerna har ock- så använts för att bygga upp vegetationskartorna. I varje sjö har också en detaljerad inventering, detaljprofil, gjorts längs en sjunkande mätlina. Detaljprofilerna har inventerats på samma sätt som taxeringslinjerna, samt med provruta var femte meter.

För att få en helhetsbild har också vattenkemiska data, morfometrisk data och uppgifter om tillrinningsområdet sammanställts och beräknats. I kapitel "Tabeller" redovisas alla data med enheter.

Varje sjö presenteras i kapitlet "De inventerade sjöarna". I presentationerna redovisas vegetationen i sjöarna samt sjöarnas tillrinningsområden, morfometri och en vattenke- misk bedömning av totalfosforhalten, totalkvävehalten samt alkaliniteten. Den övriga vattenkemin redogörs för i kapitlet "Tabeller".

1.1 Tack

Tack till Lena Kautsky, Doris Solander och Roland Bengtsson för all hjälp.

1.2 Syfte

Arbetet syftar till att på ett uppföljningsbart och objektivt sätt inventera och beskriva sjöarnas vegetation, morfometri och vattenkemi.

1.3 Sjöarnas kommuntillhörighet

De flesta av de inventerade sjöarna ligger i den södra delen av länet. Stora Alsjön och Stora Horsjön ligger på fastlandet söder om Södertörn i Södertälje kommun. Ällmora träsk ligger på Södertörn i Tyresö kommun. Långviksträsk, Hampträsk, Vidsjön, Vid- sjön (Få), Långträsk och Svartträsk ligger på Ingarö och Värmdölandet i Värmdö kommun. Svulten avviker geografiskt från de övriga sjöarna då den ligger norr om Stock- holm i Vallentuna kommun.

(14)

Tabell 1. De inventerade sjöarna kommuntillhörighet, sjönummer och koordinater.

(K) = kalkad, (R) = sur referenssjö, (NR) = neutral referenssjö.

Sjönamn Kommun Sjönummer Första kalkning X-koordinat Y-koordinat 1 Svulten (R) Vallentuna 59060-099 - 660947 164416 2 Stora Alsjön (R) Södertälje 62063-125 - 655469 159188 3 Långviksträsk (R) Värmdö 61062-136 - 657129 165329 4 Hampträsk (NR) Värmdö 61062-103 - 654971 165710 5 Vidsjön (R) Värmdö 61062-141 - 657550 164826 6 Vidsjön (Få) (K) Värmdö 61062-110 1986 657553 166197 7 Långträsk (K) Värmdö 61062-132 1985 657476 165580 8 Svartträsk (K) Värmdö 61062-109 1984 657637 166227 9 Stora Horssjön (K) Södertälje 63000-010 1985 655328 159158 10 Ällmora träsk (K) Tyresö 61062-166 1984 656810 164683

1.4 Översiktskarta

(15)

1.5 Vattenkemiska bedömningsgrunder

Sjöarnas försurnings- och näringstillstånd bedöms enligt "Bedömningsgrunder för miljökvalitet sjöar och vattendrag" (NV, 1999). Vid bedömning av en sjös vattenkemi enligt nämnd referens ska medelvärdet på flera års provtagningar bedömas. Provtag- ningarna ska vara tagna varje eller minst varannan månad under minst tre år. I det här arbetet används medelvärden från nio års vår-, vinter- och sensommarprovtagningar vilket ger en viss osäkerhet i bedömningen.

Tillståndet vad det gäller totalfosfor och totalkväve benämns efter klassindelningen i figur 1 och 2. Försurningstillståndet, med utgångspunkt från alkaliniteten, benämns efter klassindelningen i figur 3.

Figur 1. Klassindelning och benämning för totalfosforhalten i sjöar.

Figur 2. Klassindelning och benämning för kvävehalten i sjöar.

Figur 3. Klassindelning och benämning för försurningstillståndet.

Totalfosforhalt Klass Benämning (µg/l)

• <12,5 1 Låg halt

• 12,5-25 2 Måttligt hög halt

• 25-50 3 Hög halt

• 50-100 4 Mycket hög halt

• > 100 5 Extremt hög halt

Alkalinitet Klass Benämning (mekv/l)

• > 0,20 1 Mycket god buffertkapacitet

• 0,1-0,20 2 God buffertkapacitet

• 0,05-0,1 3 Svag buffertkapacitet

• 0,02-0,05 4 Mycket svag buffertkapacitet

• < 0,02 5 Ingen eller obetydlig buffert-

kapacitet

Totalkvävehalt Klass Benämning (µg/l)

• <300 1 Låg halt

• 300-625 2 Måttligt hög halt

• 625-1250 3 Hög halt

• 1250-5000 4 Mycket hög halt

• >5000 5 Extremt hög halt

(16)

2. Vattenväxter

2.1 Vattenväxternas huvudgrupper

De i vattnet levande större växterna (makrofyterna) indelas ofta i olika grupper beroende på deras växtsätt. Enskild arter inom de olika växtgrupperna gynnas av likartade för- hållande och bildar därför zoneringar (vegetationszoner) inom vilka växtgruppen domi- nerar. I faktarutan nedan (figur 4) ges en kortfattad redogörelse för makrofyter och andra vattenväxter.

Övervattensvegetation – Emers vegetation

Övervattensväxter-helofyter. Arter som växer från stranden och ut till ungefär 2,5 m djup och har en relativt stor del av sin bladyta ovanför vattnet. Många av övervattensväxterna är förankrade i botten med fleråriga rotsystem. Vass (Phragmites australis) och säv (Schoenoplectus lacustris) är exempel på vanliga arter inom denna grupp.

Flytbladsvegetation

Flytbladsväxter – nympheider. Arter som växer på cirka 0,5-3 m djup i lugna delar av en sjö. Flytblads- växterna har blad som flyter på vattenytan. Bladen är förbundna med rötter eller jordstammar genom en lång stjälk. Vanliga arter inom denna grupp är vit näckros (Nymphaea alba), gul näckros (Nuphar lutea) och gäddnate (Potamogeton natans).

Undervattensvegetation – Submers vegetation

Långskottsväxter – elodeider. Arter som växer helt nedsänkta i vattnet med blommor eller fröställning som når vattenytan. De är i allmänhet fästade i botten med rötter. Exempel på arter inom denna grupp är löktåg (Juncus bulbosus) och olika typer av slingor (Myriophyllum spp).

Kortskottsväxter – isoetider. Arter som växer under vattnet från strandkanten och ned till 10 m om ljus- förhållandena är goda. Kortskottsväxternas blad bildar små rosetter och de blir ofta inte högre än 10 cm.

Växtgruppen förekommer framför allt i näringsfattiga sjöar med klart vatten. En art inom gruppen är not- blomster (Lobelia dormanna).

Fritt flytande växter – lemnider. Arter som växer utan rötter fritt flytande på ytan eller nedsänkta ståen- de på dyiga bottnar. Då de är utan rotsystem tar de upp närsalter direkt från vattnet och gynnas därför i näringsrika sjöar. Lemniderna tvingas till lugna skyddade vikar då de inte är fastsittande och lätt störs av rörligt vatten. Vattenbläddra (Utricularia vulgaris) och olika arter av andmat (Lemna spp) är exempel på arter inom den här gruppen.

Mossvegetation – Bryofyter. Mossarterna lever antingen under vattnet eller vid ytan. Mossorna saknar rötter och tar upp näring direkt från vattnet. Vanliga arter i sjöar är vissa arter av vitmossa (Sphagnum spp) och näckmossa (Fontinalis spp).

Kransalgsvegetation – Characèer. Kransalger är rotlösa arter. De lever bottenfast och fäster i bottnen med hjälp av rhizom. Kransalger är vanligast i kalkrika sjöar. Kransalgerna Nitella opaca och Chara deli- catula är exempel på arter inom denna växtgrupp.

Figur 4. Faktaruta med vattenväxternas indelning i övervattens-, flytblads- och undervattensvegetation.

(17)

2.2 Koltillgångens betydelse

Vattenvegetationen i en sjö struktureras av en mängd olika faktorer såsom ljus, vatten- rörelser, bottensubstrat, temperatur, tillgång på kol och närsalter, betning och inbördes konkurrens. Mänskliga aktiviteter i och kring en sjö kan förändra de ursprungliga förut- sättningarna genom att de påverkar de strukturerande faktorerna. Aktiviteter som ut- släpp av närsalter och vattenståndsregleringar har ofta stor inverkan på vattenvegetationens utbredning och sammansättning. Kolkällan är av särskild betydelse för växterna vid försurning och kalkning av en sjö.

Den dominerande kolkällan för landväxter, övervattensväxter och flytbladsväxter är koldioxid (Archibold, 1995). Undervattensväxterna är däremot beroende av i vattnet löst oorganiskt kol.

Koldioxid är en mycket lättlösligt gas och halten av atmosfärisk koldioxid som går i lösning är starkt temperaturberoende. En viss del av den lösta koldioxiden reagerar med vattenmolekylerna och bildar vätekarbonat- eller karbonatjoner. Halterna av dessa olika oorganiska former av kol varierar beroende på vattnets pH.

Vid försurning eller kalkning av en sjö förskjuts koldioxid/vätekarbonatjämnvikten. Vid pH-värden under fem förekommer kolet till största del som koldioxid. Vid en höjning av pH-värdet minskar andelen koldioxid medan andelen vätekarbonatjoner ökar. Vid pH 8 finns nästan allt löst kol i form av vätekarbonatjoner.

Diffusionshastigheten för koldioxid är i vatten mycket långsam, med andra ord så rör sig gasen mycket långsamt i vatten vilket försvårar kolupptag genom assimilation av koldioxid. Då undervattensväxterna assimilerar koldioxid kan också ett övertryck av gasen skapas i växtcellerna, vilket ytterligare försvårar upptaget. Undervattensväxternas fysiska/fysiologiska problem med att assimilera koldioxid kan innebära att kolet blir be- gränsande för vissa växters tillväxt (Svedäng, 1991).

Flera av kortskottsväxterna sköter en stor del av gasutbytet via rötterna och blir därför mindre beroende av vilken form av kol som finns löst i vattnet (Sand-Jensen, 1989).

Kortskottsväxterna rapporteras dock ofta minska vid försurning och detta förklaras vanligtvis med att de blir utkonkurrerade av vitmossa och andra försurningsgynnade arter.

(18)

3. Växter i sjöarna

3.1 Övervattensväxter

Rosling (Andromeda polifolia) är ett glest växande och relativt kortvuxet ris. Arten är vanlig i hela landet utom på Öland och Gotland. Den växer i kärr, mossar och längs skogssjöarnas stränder.

Rosling observerades i fyra sjöar. Arten växte i strandkanten.

Bunkestarr (Carex elata) är en mycket stor och grov starrart som växer i täta tuvor i kärr och sjöar. Bunkestarr har en sydlig utbredning och förekommer tämligen allmänt.

Den växer främst i näringsrika sjöar och kärr.

Bunkestarr observerades i en kalkad sjö, Stora Horssjön, och i en referenssjö, Långviks- träsk. I Stora Horssjön påträffade endast två tuvor utanför taxeringslinjerna. I Långviks- träsk förekom bunkestarr rikligt och bidrog med tre procent av vegetationens täcknings- grad.

Trådstarr (Carex lasiocarpa) är en ganska högväxt starr som växer med enstaka strån från en krypande jordstam. Stråna kan bli upp till en meter höga. Trådstarr förekommer vanligen i stora glesa bestånd, men då den har få ax och mycket smala blad ger den säl- lan ett dominerande intryck. Arten är allmän i hela landet och växer på myrar, gungflyn och vid sjöstränder.

Trådstarr påträffades, tillsammans med vattenklöver och sjöfräken i samtliga sjöar. Ar- ten växte oftast relativt glest och grunt, 0–1 meter djupt.

Flaskstarr (Carex rostrata) är en relativt storvuxen starrart som växer med enstaka strån från en krypande jordstam. Flaskstarr är vanlig i hela landet och växer i alla slags fuktiga miljöer, myrar, diken och stränder. Arten kan förekomma talrikt även i närings- fattiga miljöer.

Flaskstarr påträffades på 0–1 meters djup i sex sjöar och växte genomgående glest.

Blåsstarr (Carex vesicaria) är en relativt storvuxen starrart som förekommer allmänt i kärr och vid sjöstränder. Den växer från en krypande jordstam och är inte tuvbildande.

Blåsstarr är vanlig i hela landet och växer i näringsrika våtmarker, som sjöstränder, kärr, diken och sumpiga ställen.

Blåstarr påträffades i den här inventeringen i tre av referenssjöarna, Svulten, Hampträsk och Vidsjön, på 0–0,5 meters djup.

Ag (Cladium mariscus) är en stor och kraftigt byggt flerårigt halvgräs som växer säll- synt i kärr och på dyiga stränder. Ag växer i lösa tuvor från en grov jordstam och bildar ofta vidsträckta bestånd. Den växer vanligtvis i kalkrika sjöar och kärr. Den är vanligare

(19)

på kalkmark men påträffades i den här inventeringen på stranden vid en av de sura refe- renssjöarna.

Ag påträffades endast vid Stora Alsjön där den växte i två små kloner vid strandkanten.

Arten förekom inte längs taxeringslinjerna utan observerades utanför dessa.

Knappsäv (Eleocharis palustris) är ett tämligen lågväxt, flerårigt halvgräs. Stråna är mörkgröna och växer enstaka eller i små grupper från en krypande jordstam. Knappsäv är vanlig i nästan hela landet. Den växer vanligtvis i eller vid sötvatten men kan även växa på havsstränder.

Knappsäv observerades endast i en sjö, Vidsjön, där den växte vid strandkanten. Arten kan ha förekommit vid flera sjöar.

Sjöfräken (Equisetum fluviatile) är en högväxt och grov fräkenväxt som är vanlig i söt- vatten och i fuktiga områden. Sjöfräken är vanlig i hela landet. Den växer helst i vatten men även på sumpiga ställen. Arten har observerats öka i kalkade sjöar (Eriksson, 1988).

Sjöfräken förekom i samtliga sjöar. Artens relativa täthet varierade mellan 0,2 procent och 30 procent i de sjöar den förekom. Sjöfräken växte på 0,5–2,5 meters djup.

Topplösa (Lysimachia thyrsiflora) är en flerårig ört med motsatta blad och små gula blommor. Topplösa är vanlig i hela landet, utom i fjälltrakterna. Den trivs på fuktiga ställen som i kärr och vid sjöstränder.

Topplösa påträffades på 0–0,5 meters djup i sex sjöar. Arten hade genomgående en liten utbredning.

Vattenklöver (Menyanthes trifoliata) är en flerårig vatten- och sumpväxt med en lång krypande jordstam. Arten är ofta beståndsbildande. Vattenklöver är vanlig i hela landet i kärr, myrar och längs stränder.

Vattenklöver var en av de tre arter i inventeringen som påträffades i samtliga sjöar. Ar- ten hade oftast en liten utbredning och växte vid strandkanten. I Hampträsk var före- komsten rikligast.

Vass (Phragmites australis) Vass är landets största gräs och stråna som växer från en grov krypande jordstammen blir ofta flera meter höga. Den förekommer allmänt på fuktig näringsrik mark och vid sjöstränder. Vass växer vanligen i vatten, ända ner till 2,5 meters djup. Den är en karaktärsväxt för näringsrika sjöar där den kan bilda stora och täta bestånd.

Vass förekom i samtliga sjöar utom i den kalkade sjön Vidsjön (Få). I Hampträsk stod vassen för 13,5 procent av vegetationens täckning i sjön. I övriga sjöar var förekomsten inte lika riklig.

(20)

Säv (Scirpus lacustris) är ett högväxt halvgräs med ett smalt mörkgrönt strå. Bladen är oftast starkt reducerade och består bara av korta basala slidor. På djupt eller rinnande vatten kan dock arten ibland utveckla långa smala blad men istället blir då strået för- krympt. Arten finns i hela landet och är vanlig överallt utom i de norra delarna.

Säv förekom i en av de kalkade sjöarna och i fyra av referenssjöarna. Arten växte från ungefär 0,5–2 meters djup.

Frossört (Scutellaria galericulata) är en flerårig ört som är vanlig i hela landet. Arten växer på fuktig mark som kärr och på stränder.

Frossört påträffades endast i en sjö, Stora Alsjön, där den växte i strandkanten. Arten kan ha förekommit i flera sjöar.

Smalkaveldun (Thypa angustifolia) är ett högväxt flerårigt halvgräs som är ganska van- lig i de södra och mellersta delarna av landet men blir ovanligare norrut.

Smalkaveldun påträffades i tre sjöar och växte på 0–1,5 meters djup. I Hampträsk var förekomsten rikligast.

3.2 Flytbladsväxter

Vit näckros (Nymphaea alba) är en flerårig flytbladsväxt. Arten är mycket variabel och kan delas in i flera underarter. Dessa betraktas ibland som egna arter. I de inventerade sjöarna kan både huvudunderarten vit näckros (ssp. alba) och underarten nordnäckros (ssp. candida) ha förekommit men då dessa hybridiserar med varandra benämns de här endast som vit näckros. Sällsynt förekommer också former med röda blommor. Röd näckros (f. rosea), påträffades i Ällmora träsk. Vit näckros är vanlig och förekommer i hela landet.

Vit näckros påträffades i nio av tio sjöar och saknades endast i Vidsjön (Få). Arten väx- te på 0,5–2 meters djup.

Gul näckros (Nuphar lutea) är en flerårig flytbladsväxt som är vanlig från Skåne till Norrbotten. På Öland, Gotland och i fjällen är den ovanlig.

Gul näckros växte, liksom vit näckros, i samtliga sjöar utom Vidsjön (Få) som saknade flytbladsväxter.

Vattenpilört (Persicaria amphibia) är en flerårig ört som kan leva både på land eller nedsänkt i vatten. I vatten har arten stjälkar som är rotade vid noderna och långskaftade flytblad. Vattenpilört växer, som vattenlevande, ofta i näringsrika sjöar och åar och är allmän i de södra och mellersta delarna av landet.

Vattenpilört förekom endast i en av de inventerade sjöarna, Vidsjön. Arten växte från 0,5–2,5 meters djup.

(21)

Gäddnate (Potamogeton natans) är en stor, grov flerårig flytbladsväxt med grenig stjälk som kan bli ett par meter lång. Gäddnate är allmän i hela landet och växer i sjöar, åar och dammar, ofta i näringsrikt vatten.

Gäddnate påträffades i fyra sjöar. Arten växte på 0,5–2,6 meters djup och förekom rikligt i Svulten och Hampträsk.

Igelknopp (Sparganium emersum) är vanligen en upprättväxande vatten- eller sump- växt, som i rinnande och på djupt vatten fungerar som en flytbladsväxt. Igelknopp är ganska vanlig i de södra och mellersta delarna av landet, norrut är den sällsynt. Arten förekommer i sjöar, åar och bäckar.

Igelknopp förekom i två av de inventerade sjöarna, Ällmora träsk och Vidsjön, och väx- te på ungefär två meters djup. Arten hade i dessa sjöar små utbredningsområden och på- träffades inte längs taxeringslinjerna utan observerades vid extrakontroller.

3.3 Undervattensväxter

Långskottsväxter

Hästsvans (Hippuris vulgaris) är en upprätt vattenväxt med tunna smala blad. Häst- svans kan förekomma både som övervattens- och undervattensväxt. Arten är mångfor- mig och blir slankig, tunn och långbladig i strömmande vatten. Hästsvans finns nästan i hela landet. Den växer i alla typer av sötvatten men kan också förekomma i brackvatten.

Hästsvans förekom endast i en sjö, Långviksträsk och växte där, mycket sparsamt, på ungefär 1,5 meters djup.

Löktåg (Juncus bulbosus) är en amfibisk växt som är vanligt förekommande i sura och försurade sjöar och betraktas som försurningstålig. Under senare år har arten observerats öka i kalkade vatten. Arten är alltså försurningstålig samtidigt som den kan gynnas av kalkning. Flytande månggrenig vattenform i näringsfattiga sjöar.

Löktåg växte i fem sjöar. Arten växte glest och oftast grunt. I Vidsjön (Få) var löktåg den dominerande arten och växte på 0,5–2 meters djup.

Hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) är en relativt lång vattenört. Axslingan växer i både söt- och bräckt vatten och kan förekomma på både på mjuka och hårda bottnar.

Arten är ganska sällsynt.

Hårslinga förekom endast i en sjö, Ällmora träsk. Där växte den på 0,5–5 meters djup och var en av de dominerande växterna.

Långnate (Potamogeton praelongus) är en storväxt och grov vattenlevande ört som le- ver nedsänkt under vattenytan. Stjälken kan bli upp till två meter lång. Långnate är säll- synt men har en vid utbredning och förekommer i hela landet. Den växer oftast i när- ingsrika vatten.

(22)

Långnate förekom endast i Ällmora träsk och växte där på ungefär 2–3 meters djup. Ar- ten hade ett begränsat utbredningsområde.

Kortskottsväxter

Notblomster (Lobelia dortmanna) är en flerårig undervattensväxt med en bladrosett under vattnet och en blomstängel som skjuter upp ovan vattenytan. Notblomster är en karaktärsväxt för näringsfattiga sjöar. Arten förekommer i nästan hela landet.

Notblomster förekom endast i en sjö, Stora Horssjön och bildade där små zoner av en- artsamhällen från 0,5 till drygt en meters djup.

Fritt flytande växter

Dvärgbläddra (Utricularia minor) är en liten och späd friflytande vattenväxt som är vanlig i näringsfattigt vatten. Den förekommer i nästan hela landet.

Dvärgbläddra förekom endast i en sjö, Långviksträsk.

Vattenbläddra (Utricularia vulgaris) är en fritt flytande ört med omkring en decimeter breda och en meter långa skott. Vattenbläddran är allmän i hela landet och växer i sjöar och dammar.

Vattenbläddra förekom i två sjöar, Långviksträsk och Vidsjön. I Långviksträsk var före- komsten ganska riklig, medan den i Vidsjön var mycket sparsam.

3.4 Mossor

Näckmossa (Fontinalis spp) växer vanligtvis nedsänkt i rinnande vatten och är allmän i hela Norden. Förutom i bäckar påträffas den i sjöar och i brackvatten.

Näckmossa påträffades bottenliggande i sex sjöar.

Vitmossa (Sphagnum spp) De vitmossarter som påträffats i sjöarna har inte artbestämts.

Vitmossa växer liggande på botten eller ibland som gungfly. Ofta bildar mossan täta mattor och flera arter av vitmossa betraktas som försurningsgynnade.

Vitmossa växte i sex sjöar. Särskilt rikligt förekom vitmossan i Hampträsk och Stora Alsjön. I Hampträsk växte den dock som en blandning mellan submers vegetation och gungfly.

3.5 Kransalgsväxter

Chara (Chara delicatula) är, liksom Nitella opaca, en vanligt förekommande kransalg som oftast påträffas i sött vatten men som också är sällsynt förekommande i brackvatten.

Chara delicatula påträffades endast i Hampträsk där den växte mellan en och tre meters djup.

(23)

Nitella (Nitella opaca) är en av de vanligaste kransalgerna. Arten växer submerst i sött vatten och är mycket lik Nitella flexis och kan lätt förväxlas med denna.

Nitella opaca påträffades i fyra sjöar på 1–7,3 meters djup. Arten växte bara i kalkade sjöar.

3.6 Övriga alger

Cyanobakterier är som bekant inga växter men har ändå tagits med i den här inventer- ingen då de är ljusassimilerande organismer som konkurrerar med växterna om näring, ljus och koloniserbara ytor och då de är mycket karaktäriserande för många av de inventerade sjöarna. De cyanbakterier som beskrivs här är endast bottenliggande mattbildande arter. De i vattnet fritt flytande har inte inventerats. Det är mycket svårt att artbe- stämma cyanobakterier. Några av de insamlade exemplaren sändes, i dåligt skick, till Docent Roland Bengtsson på IVL, (Stort tack!), som bekräftade att de antagligen till- hörde släktet Phormidium.

Bottenliggande cyanobakteriemattor påträffades i fem sjöar, både sura och kalkade.

Cyanobakterierna växte mycket djup, 1,5–5,5 meter, och i ett mycket dåligt ljusklimat (mörkt). I de sjöar de förekom dominerade de oftast vegetationens utbredning då de kunde kolonisera områden som var alldeles för mörka för andra växter.

Rödalgen (Batrachospermum spp) är en rödalg som förekommer i flera av de invente- rade sjöarna. Artbestämning av dessa rödalger är mycket svårt och även här har Docent Roland Bengtsson på IVL hjälp till. Enligt honom är det alger tillhörande Batrachsper- males och om man följer Necchi & Entwisle (1990) så är det rödalger tillhörande släktet Batrachospermum.

Rödalgen Batrachospermum spp påträffades i fem sjöar, både sura och kalkade, på 0,5–

2,5 meters djup.

(24)

4. De inventerade sjöarna

4.1 Sjö 1, Svulten

Svulten är en sex hektar stor sjö som ligger Vallentuna kommun. Tillrinningsområdet är relativt litet i förhållande till sjöns yta, endast 5,7 ggr större, och består av skogsmark (figur 5). Siktdjupet i sjön är i medeltal lika stort som maxdjupet, 2,6 meter.

Figur 5. Markanvändning i Svultens tillrinningsområde.

VEGETATION

Vegetationen i sjön dominerades av flytbladsväxten gäddnate och övervattensväxterna sjöfräken och trådstarr. Andra vanliga till relativt vanliga arter var vass säv, gul- och vit näckros, flaskstarr och blåstarr. Vegetationen fanns framför allt i sjöns norra och södra del, och täckte 13 procent av sjöns yta. Totalt 14 arter påträffades i sjön. Längs taxeringslinjerna hittades tolv arter. Diversitetsindexet var lågt då endast några få arter dominerade vegetationen. I de djupaste området i sjön växte gäddnate och trådformiga alger i ett mindre område men större delen av de djupare områdena saknade vegetation.

Inga submersa makrofyter påträffades i sjön.

Artrikedom och utbredning

Antal arter* Antal arter i

detaljprofil Diversitets-

Index Vegetationens djuputbredning

(m)

Vegetationens totala täckning

(%)

Vegetationsfri yta (%) 12 (10) 7 2,12 2,6 (2,6) 13 87

* Antal arter längs taxeringslinjerna och detaljprofil. Makrofyternas djuputbredning och artantal inom parentes.

Övervattensvegetation

Art Täckningsgrad

(% av sjöyta) Relativ täthet

(%) Djuputbredning (m)

Blåstarr 0,150 1,160 0,25-0,75

Flaskstarr 0,104 0,810 0,25-0,75

Pors Ö 0

Rosling Ö 0

Sjöfräken 3,783 29,327 0,5-1,5

Säv 0,372 2,883 0-1

Trådstarr 2,835 21,981 0-0,5

Vattenklöver 0,222 1,723 0-0,5

Vass 0,479 3,711 0-0,5

Ö = Övriga observationer

Skog 100%

(25)

Art Täckningsgrad

Gul näckros 0,578 4,477 0-2

Gäddnate 4,060 31,475 0,5-2,6

Vit näckros 0,130 1,011 0,5-1,5

Undervattensvegetation

Art Täckningsgrad

Vitmossa 0,056 0,432 0-0,5

Övriga alger* 0,130 1,011 0-2,6

* Övriga alger var, bland annat, Batrachospermum spp (rödalg), Oedogonium spp (grönalg) och Hapalosiphon spp (cyanobakterie).

TILLRINNINGSOMRÅDE, MORFOMETRI OCH HYDROLOGI

Tillrinningsområdet (ha)

Hela

området Tillrinnings-

området Våtmark Skog Samhälle &

väg Öppen mark

40 34 0 34 0 0

Storleksformer och hydrologi

Yta

(ha) Höh

(m) Maxdjup

(m) Omsättningstid

(år) Volym

(m³) Specifik avrinning (l/s)

6 58 2,6 1,08 94000 7

Formparametrar

Medeldjup

(m) Mediandjup

(m) Formfaktor Relativa djupet Medellutning

(%) Strandflikighet

1,54 1,58 1,78 0,93 2,50 1,78

NÄRINGS- OCH FÖRSURNINGSTILLSTÅND

Ämne Halt Klass Benämning

Totalfosfor 8,3 (µg/l) 1 Låg halt Totalkväve 748 (µg/l) 3 Hög halt

Alkalinitet 0,048 (mekv/l) 4 Mycket svag buffertkapacitet

(26)

(27)

(28)

4.2 Sjö 2, Stora Alsjön

Stora Alsjön är nio hektar stor och ligger i Södertälje kommun. Sjön har ett stort maxdjup, 7,3 meter. Siktdjupet är dåligt med 1,3 meter och vattenvegetation fanns nästan bara i de grunda vikarna. Tillrinningsområdet är stort, 9,3 ggr sjöns yta, och består av ungefär lika stora delar skog och våtmark (figur 6).

Figur 6. Markanvändning i Stora Alsjöns tillrinningsområde.

VEGETATION

Vegetationen i sjön dominerades av vit näckros, vitmossa, sjöfräken. Näckmossa och gäddnate, gul näckros och trådformiga grönalger var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var endast två meter men växtligheten var tät i de vegetationsklädda vikarna och den totala täckningsgraden var 21 procent av sjöytan. Endast elva arter påträf- fades längs taxeringslinjerna. Ytterligare några arter tas upp i artlistan som övrig observationer (se artlista, nedan). Av dessa är det endast ag och flaskstarr som egentligen ska betraktas som vattenväxter (övervattensväxter). Diversitetsindexet var lågt då några få arter dominerade vegetationen. Inga submersa makrofyter påträffades i sjön.

Antal

arter* Antal arter i

index Vegetationens djuputbredning

(m)

(%)

Vegetationsfri yta (%)

11 (8) 7 2,06 2 (2) 21 79

* Antal arter längs taxeringslinjerna och i detaljprofil. Makrofyternas djuputbredning och artantal inom parentes.

Art Täckningsgrad

Ag Ö 0-0,5

Flaskstarr Ö 0,5

Rosling Ö 0

Sjöfräken 3,064 14,260 0,5-2

Säv 0,020 0,095 1

Tranbär Ö 0

Trådstarr 0,013 0,059 0-0,5

Vass 0,020 0,093 0-1

Ö = Övriga observationer.

Våtmark 49%

Skog 51%

(29)

Art Täckningsgrad

Gul näckros 0,998 4,646 0,5-2

Gäddnate 1,808 8,413 0,5-2

Vit näckros 8,208 38,198 0,5-2

Art Täckningsgrad

Näckmossa 1,834 8,537 0-1,5

Vitmossa 4,846 22,551 0-1

Övriga alger* 0,674 3,135 0-1

* Övriga alger var bland andra Batrachospermum spp (rödalg) och trådformiga grönalger.

Hela

väg Öppen mark

93 84 41 43 0 0

Yta

(ha) Höh

(m) Maxdjup

(m) Omsättningstid

(år) Volym

9 52 7,3 1,4 220000 6

Formparametrar

Medeldjup (m)

Mediandjup (m)

Formfaktor Relativt djup Medellutning (%)

Strandflikighet 3,80 3,9 1,56 2,69 9,68 1,81

Totalfosfor 14,1 (µg/l) 2 Måttligt hög halt Totalkväve 538 (µg/l) 2 Måttligt hög halt

Alkalinitet -0,001 (mekv/l) 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet

(30)

(31)

(32)

4.3 Sjö 3, Långviksträsk

Långviksträsk är en sex hektar stor sjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun. Sjön är nästan fem meter djup. Siktdjupet är dåligt, två meter. Tillrinningsområdet är relativt stort, 10,5 ggr sjöns yta, och består till största del av skog men också av en del våtmark (figur 7).

Figur 7. Markanvändning i Långviksträsks tillrinningsområde.

VEGETATION

Vegetationen i sjön dominerades av flytbladsväxter i form av gul och vit näckros. Även sjöfräken förekom rikligt, liksom en på botten liggande matta av cyanobakterier. Vit- mossa, näckmossa och bunkestarr var också vanliga arter.

Vegetationens djuputbredning var 3,5 meter och vegetationen avslutades nedåt med mattbildande cyanobakterier. Vegetationen fanns i en bård runt sjön och täckte 16 procent av sjöns yta. Totalt 15 arter påträffades längs taxeringslinjerna. De arter som tas upp som övriga observationer i artlistan växte på våtmarken vid strandkanten. Undervat- tensvegetationen var, i förhållande till de andra sura referenssjöarna, artrik. Dvärgblädd- ra och hästsvans påträffades endast i Långviksträsk och vattenbläddra påträffades bara i en annan sjö, Vidsjön. Diversitetsindexet var i Långviksträsk lågt då några få arter dominerade vegetationen. Tre submersa makrofyter växte i sjön. Dessa var hästsvans, dvärgbläddra och vattenbläddra.

Antal arter*

Antal arter i detaljprofil

Diversitets- Index

Vegetationens djuputbredning

(%)

15 (11) 8 1,56 3,5 (2,5) 16 84

Våtmark 24%

Skog 76%

(33)

Art Täckningsgrad

Bunkestarr 0,522 3,295 0-1,5

Kråkklöver 0,005 0,033 0-0,5

Kärrsilja Ö

Rosling Ö

Sjöfräken 1,848 11,860 0,5-2,5

Tranbär Ö

Trådstarr 0,005 0,030 0-0,5

Vass 0,003 0,021 0-1

Art Täckningsgrad

Gul näckros 4,676 29,528 1-2

Vit näckros 2,194 13,851 0,5-1,5

Art Täckningsgrad

Dvärgbläddra 0,001 0,004 0,5-1

Hästsvans 0,145 0,914 1

Vattenbläddra 0,267 1,684 0,5-1,5

Näckmossa 0,760 4,798 0-1

Vitmossa 0,655 4,137 0-1,5

Cyanobakterier** 4,725 29,836 1,5-3,5

Övriga alger* 0,001 0,006 0-1

* Övriga alger var trådformiga grönalger.

Hela

väg Öppen mark

69 63 19 44 0 0

Yta

(ha) Höh

(m) Maxdjup

(m) Omsättningstid

(år) Volym

6 25,6 4,9 1,4 190000 6

Formparametrar

Medeldjup

(m) Mediandjup

(m) Formfaktor Relativt djup Medellutning

(%) Strandflikighet

(34)

Totalfosfor 16,5 (µg/l) 2 Måttligt hög halt Totalkväve 556 (µg/l) 2 Måttligt hög halt Alkalinitet 0,023 (mekv/l) 4 Mycket svag buffertkapacitet

(35)

(36)

(37)

4.4 Sjö 4, Hampträsk

Hampträsk är en sex hektar stor neutral referenssjö som ligger på Värmdölandet i Värmdö kommun. Sjön är 4,7 meter djup och har god sikt, siktdjup 3,1 meter. Tillrin- ningsområdet är ganska litet, 7,3 ggr sjöns yta och domineras av skog, men även våt- mark och öppen mark förekommer (figur 8).

Figur 8. Markanvändning i Hampträsks tillrinningsområde.

VEGETATION

Vegetationen i sjön dominerades av gul näckros, vass, vitmossa och gäddnate. Vatten- klöver, smalkaveldun, trådformiga grönalger och kransalgerna Chara delicatula och Ni- tella opaca var också vanliga. Vegetationens djuputbredning var fyra meter och vegeta- tionen avslutades nedåt av gul näckros som växte gles med undervattensblad i de djupare delarna av sjön. Vegetationens totala täckning i sjön var 16 procent och utgjordes framför allt av flytbladsväxter. Ovan 1,5 meters djup var vegetationen på många ställen ganska tät medan den under 1,5 meters djup var mycket gles. Sammanlagt 18 arter på- träffades längs taxeringslinjerna, endast Vidsjön var artrikare. Särskilt artrik var över- vattensvegetationen med tio arter. Tre submersa makrofyter växte i sjön. Dessa var lök- tåg och kransalgerna Nitella opaca och Chara delicatula. Kransalgen Chara delicatula förekom endast i Hampträsk. Diversitetsindexet var det högsta.

Antal arter*

Antal arter i detaljprofil

Diversitets- Index

Vegetationens djuputbredning

(m)

(%)

18 (15) 7 4,82 4 (4) 16 84

Skog 84%

Öppen mark

5%

Våtmark 11%

(38)

Art Täckningsgrad

Blåsstarr 0,062 0,393 0-0,5

Flaskstarr 0,063 0,395 0-0,5

Kråkklöver 0,004 0,026 0-0,5

Pors Ö Rosling Ö

Sjöfräken 0,426 2,689 0,5-2

Smalkaveldun 0,909 5,743 0-1,5

Säv 0,198 1,248 1,5-2,5

Topplösa 0,001 0,006 0-0,5

Trådstarr 0,020 0,126 0-0,5

Vass 2,145 13,545 0-1,5

Art Täckningsgrad

(%) Djuputbredning (m) Gul näckros 3,542 22,368 0,5-4

Gäddnate 1,920 12,126 0,5-2

Vit näckros 0,382 2,411 0,5-2

Art Täckningsgrad (% av sjöyta)

Relativ täthet (%)

Djuputbredning (m)

Löktåg 0,009 0,056 0-0,5

Chara delicatula 1,094 6,909 1-3

Nitella opaca 0,709 4,475 1-3

Vitmossa 2,009 12,687 0-1

Övriga alger* 1,006 6,343 0-3

* Övriga alger var trådformiga grönalger.

Hela området

Tillrinnings- området

Våtmark Skog Samhälle &

väg

Öppen mark

50 44 5 37 0 2

Yta

(ha) Höh

(m) Maxdjup

(m) Omsättningstid

(år) Volym

6 20 4,7 1,33 140000 7

Formparametrar

Medeldjup (m)

Mediandjup (m)

Formfaktor Relativt djup Medellutning (%)

Strandflikighet 2,6 2,6 1,66 0,99 5,32 1,20

(39)

Totalfosfor 8,9 (µg/l) 1 Låg halt Totalkväve 697 (µg/l) 3 Hög halt

Alkalinitet 0,470 (mekv/l) 2 God buffertkapacitet

Hästsvans, Hippuris vulgaris . Illustration, Ylva Stenlund

(40)

(41)

4.5 Sjö 5, Vidsjön

Vidsjön är en åtta hektar stor sur referenssjö som ligger på Ingarö, Värmdö kommun.

Sjön är 4,8 m djup med måttligt siktdjup, 2,6 m. Tillrinningsområdet är ganska stort, 10,4 ggr sjöns yta, och domineras av skog. Även våtmark och öppen mark förekommer (figur 9).

Figur 9. Markanvändning i Vidsjöns tillrinningsområde.

VEGETATION

Vegetationen i sjön dominerades av bottenliggande cyanobakteriemattor, vit och gul näckros och säv. Trådstarr, flaskstarr, vitmossa, gäddnate och löktåg är också vanliga till ganska vanliga arter i sjön. Vegetation finns i hela sjön utom i de centrala delarna som är djupare än fyra meter. En matta av bottenliggande cyanobakterier avslutade vegetationen nedåt. Vegetationen totala täckning i sjön var 35 procent av sjöytan. Endast i Långträsk var täckningen större. Sammanlagt 19 arter påträffades längs taxeringslinjerna och utöver dessa växte också igelknopp, svärdslilja och kärrull i sjön. Både övervat- tens- och flytbladsvegetationen var här mycket artrik. Diversitetsindexet var i Vidsjön näst högsta efter Hampträsk. Två submersa makrofyter växte i sjön: vattenbläddra och löktåg.

Antal

arter* Antal arter i

Index Vegetationens

djuputbredning Vegetationens

totala täckning (%) Vegetationsfri yta (%)

19 (17) 9 3,56 4 (3) 35 65

Skog 89%

Våtmark 10%

Öppen mark

1%