Goda möjligheter inom rimliga proportioner: Socialsekreterares erfarenheter av stöd till familjehemsföräldrar vid sammanbrott

AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV

Avdelningen för socialt arbete och kriminologi

Goda möjligheter inom rimliga proportioner

- Socialsekreterares erfarenheter av stöd till familjehemsföräldrar vid sammanbrott

Amalia Conrad Jonäll och Johanna Liljeblom

2020

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Socialt arbete

Socionomprogrammet Examensarbete i socialt arbete

Handledare: Karin Steive Examinator: Pia Tham

Abstract

Title: Good opportunities within reasonable proportions – Social workers’ experiences of foster parents’ need of support in the event of a placement breakdown

Authors: Amalia Conrad Jonäll and Johanna Liljeblom

The aim of the study was to examine how social workers describe foster parents’ need of support in the event of a placement breakdown and which opportunities the social workers perceived having to meet the parents’ needs. A focus group and three individual interviews were made, including totally seven social workers in the study.

The theoretical approach was the theory of street-level bureaucracy with focus on the concept of discretion. The social workers described a difficulty to talk about placement breakdown without seeing the placement as a whole. It became obvious that identifying foster parents’ needs during or after a placement breakdown was not perceived as part of the social workers’ work tasks. Although, they expressed that foster parents’ may need support in this situation. The social workers described an emotional process for foster parents, which they responded to with listening as well as “giving time for recovery”. Organizational conditions affecting the work were discussed in terms of workplace culture and organization, the management’s insight and trust, a high

workload and geographically long distance which enabled or limited the social workers.

Key words: placement breakdown, support needs, family social worker, foster parents, street-level bureaucrat

Sammanfattning

Titel: Goda möjligheter inom rimliga proportioner - Socialsekreterares erfarenheter av stöd till familjehemsföräldrars vid sammanbrott

Författare: Amalia Conrad Jonäll och Johanna Liljeblom

Studien syftade till att undersöka hur socialsekreterare beskriver familjehemsföräldrars behov av stöd vid sammanbrott samt vilka möjligheter de uppfattar sig ha att möta stödbehovet. Sju socialsekreterare deltog i studien och data samlades in genom en fokusgruppsdiskussion och tre enskilda intervjuer. Studiens teoretiska ansats var teorin om gräsrotsbyråkrati samt begreppet handlingsutrymme. Resultatet visade att de intervjuade socialsekreterarna upplevde en svårighet att prata om sammanbrottet utan att se till placeringen i sin helhet. Det blev också tydligt att ämnet var ovanligt för socialsekreterarna att reflektera över. Stödjande samtal uppfattades vara det främsta stödbehovet och socialsekreterarna beskrev en för familjehemsföräldrarna känslomässig process i samband med ett sammanbrott, vilken de bemötte med tid för återhämtning samt

“ett lyssnande öra”. Organisatoriska förutsättningar i form av arbetets organisering och dess kultur, ledningens insyn och förtroende, hög arbetsbelastning samt geografiskt långa avstånd var aspekter vilka möjliggjorde eller begränsade socialsekreterarna.

Nyckelord: sammanbrott, stödbehov, familjehemssekreterare, familjehemsföräldrar, gräsrotsbyråkrat

Förord

Vi vill börja med att rikta ett stort tack till studiens informanter för ert visade intresse och deltagande. Utan er medverkan hade studien inte varit möjlig att genomföra. Tack för er tid, erfarenhet, kunskap och engagemang. Vi vill även tacka vår handledare Karin Steive som under hela skrivprocessen har stöttat oss och genom sitt kunnande bidragit till viktiga synpunkter och vägledning.

Båda författare har varit lika delaktiga i studiens alla moment och är likvärdigt ansvariga för examensuppsatsens utformning och innehåll.

Högskolan i Gävle, juni 2020

Amalia Conrad Jonäll och Johanna Liljeblom

Innehållsförteckning

Abstract ... 3

Sammanfattning ... 4

Förord ... 5

1. Inledning och bakgrund ... 1

1.2 Syfte & frågeställningar ... 3

1.3 Begreppsdefinition ... 3

1.3.1 Sammanbrott ... 3

1.3.2 Familjehemsvården ... 3

2. Tidigare forskning ... 5

2.1. Litteratursökning och urval av tidigare forskning ... 5

2.2 Familjehemsföräldrars uttryckta stödbehov och sammanbrottets konsekvenser för familjehemmet ... 6

2.3 Socialsekreterares erfarenheter av sammanbrott och organisatoriska aspekter ... 8

2.4 Uppsatsens bidrag till forskningsområdet ... 9

3. Teoretisk ansats ... 10

3.1 Gräsrotsbyråkrati ... 10

3.2 Handlingsutrymme ... 11

3.3 Tillämpning av teoretisk ansats ... 12

4. Metodologiska överväganden ... 14

4.1 Forskningsdesign ... 14

4.2 Tillvägagångssätt ... 15

4.2.1 Urval ... 15

4.2.2 Genomförande av intervjuer ... 15

4.2.3 Analysverktyg ... 17

4.3 Uppsatsens trovärdighet ... 18

4.3.1 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 18

4.3.2 Förförståelse ... 20

4.4 Forskningsetiska ställningstaganden ... 20

5. Resultatredovisning och analys ... 22

5.1 Presentation av informanter ... 22

5.2 Stödbehovet ... 22

5.2.1 Relationens betydelse ... 22

5.2.2 Det uppfattade stödbehovet och stödet som erbjuds ... 24

5.2.3 Det avslutande stödet ... 26

5.3 Möjligheter och begränsningar att möta stödbehovet... 27

5.3.1 En dubbel roll ... 27

5.3.2 Organisatoriska förutsättningar ... 29

5.3.3 Aspekter på socialtjänstarbete i allmänhet och familjehemsvård specifikt ... 31

6. Diskussion ... 33

6.1 Resultatsammanfattning ... 33

6.2 Resultatdiskussion ... 34

6.3 Metoddiskussion ... 36

6.4 Förslag till vidare forskning ... 38

7. Referenslista ... 39

Bilaga 1. Mejl till enhetschefer ... 42

Bilaga 2. Informationsbrev ... 43

Bilaga 3. Intervjuguide ... 44

1

1. Inledning och bakgrund

De flesta barn i Sverige får av sina biologiska föräldrar den omsorg och kärlek som behövs för att utvecklas på ett fördelaktigt sätt (Höjer, 2012), men för de barn vars föräldrar saknar förmåga eller möjlighet att tillgodose barnets grundläggande behov har socialnämnden enligt socialtjänstlagen (SoL) det yttersta ansvaret att ge barnet en trygg uppväxt. När ett barn av någon anledning inte kan bo kvar med sin biologiska familj ordnas ett alternativ i form av familjehem, hem för vård och boende eller stödboende (SoL, SFS 2001:453). De flesta placeringar sker enligt socialtjänstlagen vilket innebär att barnets vårdnadshavare antingen har lämnat samtycke till placeringen eller själv har ansökt om den (SoL, SFS 2001:453). Om vårdnadshavarna istället motsätter sig en placering kan barnet behöva placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, SFS 1990:52).

Den vanligaste placeringsformen för barn och unga är familjehem och av de barn och unga som under 2018 fick någon form av insats placerades 48 procent i familjehem (Socialstyrelsen, 2019a). Ett familjehem är ett hem som på uppdrag av socialtjänsten tar emot barn för trygg, säker, kontinuerlig och ändamålsenlig vård och fostran.

Familjehemmet ska i samverkan med socialtjänst, biologiska föräldrar och andra berörda ge barnet en god vård och se till att barnet får sina behov tillgodosedda samt ge barnet de bästa möjliga förutsättningarna för framtiden (SoL, SFS 2001:453; Socialstyrelsen, 2019b). Uppdraget innebär att ta emot och behandla barnet, som ofta bär med sig svåra upplevelser, som en jämbördig familjemedlem. Detta gör att familjehemsföräldrar måste kunna bemöta barnet samt hantera de svåra situationer som kan uppstå (Socialstyrelsen, 2017). Svensk forskning har visat att en välfungerande relation mellan familjehemsföräldrar och familjehemssekreterare kan vara avgörande för placeringens utfall (Khoo & Skoog, 2014). Familjehemsföräldrar har vidare enligt lag rätt att få stöd, råd, utbildning och annan hjälp (SoL, SFS 2001:453), dock specificeras inte vilken typ av stöd och hjälp som avses. Detta kan förstås utifrån att socialtjänstlagen är en ramlag vilken beskriver varje kommuns övergripande sociala ansvar framför enskilda detaljer och därmed ger Sveriges kommuner frihet att organisera sin verksamhet efter behov. Ett viktigt krav för varje kommuns socialtjänst är dock att denne måste regleras av en socialnämnd, vilken ansvarar för att fullfölja de uppgifter som beskrivs i socialtjänstlagen (Clevesköld, Lundgren & Thunved, 2010).

2 Grundtanken med familjehemsplaceringar är att de ska fortgå så länge det finns ett behov (Höjer, 2019; Socialstyrelsen, 2017), men svensk forskning visar att 25 till 50 procent av alla familjehemsplaceringar som pågått två till fem år avslutats tidigare än planerat (Socialstyrelsen, 2012). Sammanbrott är det begrepp som mest frekvent används för att beskriva detta fenomen och kan definieras som en placering i dygnsvård som avslutas oplanerat, på ett sådant sätt att det är tydligt att detta inte var en del av socialtjänstens ursprungliga planering. Vården upphör på grund av att något i vårdmiljön inte fungerar, inte för att målet med vården har uppnåtts. Sammanbrottet kan ske på initiativ från socialtjänsten, familjehemsföräldrarna eller barnet själv (Socialstyrelsen, 2012).

Internationell forskning visar att sammanbrott ofta sker utifrån flera samverkande faktorer (Miller, Randle & Dolnicar, 2019) och kan bland annat kopplas till familjehemmets förmågor och kompetens samt nivån av kommunikation och samarbete mellan socialsekreterare och familjehemsföräldrar (Rostill-Brookes, Larkin, Toms &

Churchman, 2011). Familjehemsföräldrar vittnar i svensk och norsk forskning om att de önskat en tydligare kommunikation med socialtjänsten i matchningsprocessen mellan familjehem och barn, inför en placering och i samband med viktiga beslutsprocesser.

Familjehemsföräldrarna beskriver vidare hur det bristfälliga stödet vid sammanbrott bidragit till en känslomässig påverkan och en minskad lusta att åta sig nya familjehemsuppdrag (Khoo & Skoog, 2014; Ødegård, Lohne & Willumsen, 2015).

Tham och Meagher (2009) sammanfattar tidigare forskning och beskriver hur socialarbetare generellt har en påfrestande arbetssituation med hög arbetsbelastning.

Brown, Gerrits och Anderson (2017) beskriver hur det specifikt för familjehemsvården ofta finns ett geografiskt stort avstånd som kan påverka kontakten med familjehemmet i negativ bemärkelse. Författarna beskriver vidare en begränsad tillgång till familjehem, vilket Olofsson och Jansson (2014) menar komplicerar att från start göra en gynnsam matchning mellan barn och familjehem, något som kan öka risken för att sammanbrott senare sker. Utifrån bristen på familjehem och deras beaktansvärda uppdrag är all kunskap som kan gynna familjehemsvården relevant för socialt arbete och främst den som kan bidra till ett förbättrat och mer adekvat stöd till familjehem att utföra sitt uppdrag samt att åta sig nya uppdrag efter avslutad placering.

3

1.2 Syfte & frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare utifrån professionella erfarenheter beskriver familjehemsföräldrars behov av stöd vid ett definitivt sammanbrott i en placering samt vilka möjligheter socialsekreterare uppfattar sig ha att möta stödbehovet.

• Hur reflekterar socialsekreterare kring familjehemsföräldrars behov av stöd vid ett definitivt sammanbrott i en placering?

• Hur reflekterar socialsekreterare kring möjligheter och begränsningar att möta stödbehov hos familjehemsföräldrar vid ett definitivt sammanbrott i en placering?

1.3 Begreppsdefinition

Sammanbrott har inledningsvis definierats som ett oplanerat avslut av dygnsvård, då det avslutas på ett sådant sätt att det tydliggörs att uppbrottet inte var en del av socialtjänstens ursprungliga planering (Socialstyrelsen, 2012). I en första kontakt med en av studiens informanter blev vi medvetna om att sammanbrott berör ett stort område som med fördel kan avgränsas, varför vi valde att mer specifikt beröra den tidpunkt då det är beslutat att placeringen ska upphöra, tills att barnet flyttar och tiden därefter. Det definitiva sammanbrottet kommer att användas vid de tillfällen då tiden efter beslutet om upphörande åsyftas och sammanbrott när det diskuteras mer generellt. Vid användning av begreppet i tidigare forskning och i rapporter refererar begreppet till respektive studies definition av sammanbrott, vilket generellt berör tiden då placeringen kompliceras och fram tills dess att den upphör oplanerat.

1.3.2 Familjehemsvården

Socialtjänstens organisering kan skilja sig mellan olika kommuner. Vanligt förekommande är emellertid att kommuner har en så kallad individ- och familjeomsorg, det vill säga en avgränsad avdelning som behandlar frågor som rör bland annat barn- och familjeärenden (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Individ- och

4 familjehemsomsorgen utgörs i sin tur vanligtvis av olika enheter, däribland familjehemsenheten som ofta benämns familjehemsvården, vilken består av antingen renodlade familjehemssekreterare eller kombinerade barn- och familjehemssekreterare.

Familjehemsvårdens huvudsakliga uppdrag är att utreda och rekrytera familjehem, tillhandahålla familjehemsföräldrar utbildning samt garantera en vård som håller god och kvalitetssäkrad standard (Socialstyrelsen, 2019b).

5

2. Tidigare forskning

I följande kapitel presenteras tillvägagångssättet för litteratursökningsprocessen samt nuvarande forskningsläge med koppling till studiens syfte och frågeställningar. Det nuvarande forskningsläget har fördelats i familjehemsföräldrars uttryckta stödbehov och sammanbrottets konsekvenser för familjehemmet samt socialsekreterares erfarenheter av sammanbrott och organisatoriska aspekter som två separata teman vilka vi finner vara relevanta för studien. Kapitlet avslutas med en reflektion kring uppsatsens bidrag till forskningsområdet.

2.1. Litteratursökning och urval av tidigare forskning

För att finna relevanta artiklar inleddes litteratursökningen initialt via sökportalen Discovery. Artiklar har också sökts specifikt i databasen SocINDEX. Sökningarna begränsades med kriteriet att artiklarna skulle vara refereegranskade samt fullt tillgängliga i databaserna. Den första sökningen bestod av sökorden ”sammanbrott” och

”socialtjänsten” (0 träffar). Andra sökningen bestod av sökordet ”sammanbrott” (9 träffar, 0 utvalda). Då sökningarna gav bristfälliga resultat ändrades sökorden till engelska. Den engelska översättningen av sammanbrott som använts är “placement breakdowns”, vilken framtogs via nyckelord i andra artiklar. I den första engelska sökningen användes sökorden ”placement breakdowns”, ”foster carers” och ”experiences” (16 träffar, 2 utvalda). Den andra engelska sökningen utgick från sökorden ”placement breakdowns”,

”foster carers” och ”longitudinal” (6 träffar, 1 utvald). Ytterligare två sökningar gjordes med sökorden ”placement breakdowns”, ”foster carers” och ”support” (21 träffar, 3 utvalda) samt ”placement breakdown”, ”foster parent” och ”perception” (10 träffar, 1 utvald). För att även ta del av forskningen kring sammanbrott i Sverige användes sökorden ”placement breakdowns”, ”foster care” och ”Sweden” (7 träffar, 2 utvalda).

Ytterligare sökningar gjordes för att få mer underlag för vad socialsekreterare har för erfarenheter av sammanbrott varav följande sökord användes ”placement disruption”,

”support” och ”social workers” (29 träffar, 1 utvald). Sökord som “placement breakdown”, “social workers experience” och “professional experience” användes också men genererade inga aktuella sökträffar.

Vid varje sökresultat granskades abstrakten för de artiklar som ansågs aktuella utifrån titel och ämnesord, detta för att göra en första sortering och bedömning av innehållets relevans. De artiklar som ansågs vara relevanta berörde sammanbrott utifrån

6 familjehemsföräldrarnas eller socialsekreterarens perspektiv. De artiklar som ansågs irrelevanta berörde sammanbrott utifrån barnets perspektiv och andra perspektiv som inte korrelerade med studiens syfte. Flera av de utvalda artiklarna återkom i sökningarna och har enbart redovisats som utvald artikel när den påträffades för första gången. Val av sökord har gjorts utifrån studiens syfte och frågeställningar samt utifrån inspiration från nyckelord i de valda artiklarna. Två artiklar hittades även via en litteraturöversikt samt i referenslistan till en utvald artikel. Litteratur har också lånats via olika bibliotek.

Studiens syfte var att undersöka forskningsområdet från socialsekreterares perspektiv, men som redovisats ovan genererade litteratursökningen om socialsekreterares perspektiv på sammanbrott endast en artikel som bedömdes vara relevant. Vi upplevde det dock viktigt att även undersöka vad tidigare forskning redovisat om familjehemsföräldrars erfarenheter, för att öka vår förståelse samt placera vår studie i kontext. De artiklar vi fann under dessa sökningar presenterade även till viss del socialsekreterares perspektiv, och vi bedömde att vi hade fått tillräckligt med underlag. Det låga antalet sökträffar kan vara en följd av att forskningsområdet kring familjehemsföräldrars och socialsekreterares upplevelser är begränsat och att främsta fokus i tidigare forskning har varit barnets perspektiv, alternativt att sökorden har varit otillräckliga eller missledande.

2.2 Familjehemsföräldrars uttryckta stödbehov och sammanbrottets konsekvenser för familjehemmet

Svensk forskning visar att sammanbrott vid placeringar av barn är ett vanligt förekommande fenomen samt att socialtjänstens kontakt med familjehemsföräldrar utgör en väsentlig funktion gällande placeringens lyckade eller mindre lyckade utfall (Khoo &

Skoog, 2014). I internationell forskning vittnar familjehemsföräldrar bland annat om otydlig information om barnet i samband med en placering (Gilbertson & Barber, 2003;

Rosenwald & Bronstein, 2008; Ødegård et al., 2015) och önskar att inkluderas i matchningsprocessen genom att bli tilldelade fullständig information om barnet, för att själva kunna avgöra huruvida rätt förutsättningar föreligger att tillgodose barnets specifika behov (Khoo & Skoog, 2014; Rosenwald & Bronstein, 2008). I en amerikansk studie önskar familjehemsföräldrar också få en större roll i beslutstaganden gällande barnets placering och dess framtid (Rosenwald & Bronstein, 2008). Genom att i ett tidigt stadie arbeta förebyggande i form av tydligare kommunikation mellan socialtjänst och

7 familjehem menar australienska och norska familjehemsföräldrar i två skilda studier att sammanbrott vid placering hade kunnat förhindras (Gilbertson & Barber, 2003; Ødegård et al., 2015).

I en norsk studie vittnar familjehemsföräldrar om ett missnöje relaterat till ett nästintill uteblivet stöd vid sammanbrottet och beskriver att de på sin höjd har erbjudits ett avslutningsmöte med socialtjänsten (Ødegård et al., 2015). Känslan av att från en dag till en annan inte upplevas vara behövd eller värnas om har enligt de norska familjehemsföräldrarna skapat djupa känslomässiga sår och en olust att ta sig an ett nytt uppdrag som familjehem. I en svensk studie menar familjehemsföräldrar att missnöjet i hur situationen kring det plötsliga sammanbrottet har hanterats, skulle kunna få en annan innebörd om kontakten mellan socialtjänsten och familjehemsföräldrarna inte avslutades lika abrupt (Khoo & Skoog, 2014). Tidigare studier visar att de placerade barnen i många fall blir en del av familjehemmet, varför familjehemsföräldrarna även önskar bli inkluderade i barnens fortsatta vårdplan för att avgöra om, och i sådana fall hur, kontakten mellan barnet och familjehemmet eventuellt skulle kunna fortskrida (Khoo & Skoog, 2014; Rosenwald & Bronstein, 2008, Ødegård et al., 2015).

Oavsett om ett sammanbrott sker på initiativ av socialtjänsten, de biologiska föräldrarna, barnet själv eller familjehemsföräldrarna beskrivs det som en svår emotionell upplevelse för familjehemsföräldrarna och deras biologiska barn, vilken präglas av känslomässiga uttryck såsom lättnad, ånger, tvivel och förlust (Rostill-Brookes et al., 2011; Taylor &

McQuillan, 2014; Valentine, MacCallum & Knibbs, 2019). Dessutom visar brittisk forskning att familjehemsföräldrar vid sammanbrott kämpar med skuld och känslan av att ha övergett och svikit det placerade barnet (Rostill-Brookes et al., 2011). I studien framgick att den upplevda skulden är starkt förknippad med känslan av att ha misslyckats med att göra en skillnad i barnets liv, en upplevelse som enligt tidigare forskning kan komma att utmana familjehemsföräldrarnas identitet i vilken de tidigare har sett sig själva som en trygghet för det placerade barnet och som förmedlare av positiva förändringar (Rostill-Brookes et al., 2011). Ytterligare brittisk forskning visar att de emotionella sår som bildas i samband med sammanbrott till stor del kan komma att påverka familjehemmens attityder att ta emot flera framtida placeringar (Wilson, Sinclair &

Gibbs, 2000). Vidare visar nationell och internationell forskning att ett sammanbrott följaktligen kan resultera i att familjehemsföräldrar bestämmer sig för att avsluta sitt uppdrag gentemot socialtjänsten då de inte längre vill ta risken att ta emot ett barn och

8 inte heller förmår riskera att anknyta till ett barn för att plötsligt, ännu en gång, förlora det (Khoo & Skoog, 2014; Wilson et al., 2000; Ødegård et al., 2015).

2.3 Socialsekreterares erfarenheter av sammanbrott och organisatoriska aspekter

Flertalet arbetsrelaterade frågor har identifierats i nationell och internationell forskning utifrån vad socialsekreterare själva upplevt som utmaningar på arbetsplatsen. Förutom bristen på familjehem, vilket komplicerar arbetet att från start göra en gynnsam matchning mellan barn och familjehem (Olofsson & Jansson, 2014) menar socialarbetare inom familjehemsvården i en kanadensisk studie att bristen på organisatoriskt och kollegialt stöd är en realitet som de i sin profession behöver förhålla sig till (Brown et al., 2017).

Den kanadensiska studien visar vidare att de organisatoriska krav som ställs i kombination med otillräcklig personal, hög arbetsbelastning och korta tidsfrister för dokumentation bidrar till stor stress och socialsekreterarna menar att relationerna med familjehemmen blir lidande på grund av detta. Ytterligare arbetsrelaterade aspekter är ett geografiskt omfattande område, vilket de kanadensiska socialarbetarna menar bidrar till mindre tid tillägnad kontakten med familjehemsföräldrarna (Brown et al., 2017). I studien framgår att socialarbetarna menar att kombinationen av dessa aspekter leder till att arbetet med familjehemmen tenderar att bli akutstyrt snarare än förebyggande.

I en brittisk studie beskriver socialsekreterare att de ofta får stå ansvariga för sammanbrottet samtidigt som de befinner sig i mitten av en känslomässig och praktisk kris där de behöver ha ett helhetsperspektiv av alla tänkbara utfall (Rostill-Brookes et al., 2011). Trots detta hänvisar ingen av de fem deltagande socialsekreterarna till att de mottagit stöd eller handledning i att hantera situationen. Andra organisatoriska aspekter som lyfts fram i den brittiska studien är att socialsekreterare, familjehemsföräldrar och placerade barn upplever sig åsidosatta i beslutsprocessen, vilket förklaras som en konsekvens av att den hierarkiska ordningen inom den brittiska barnavården inte lämnar utrymme för deras synpunkter och erfarenheter. För socialsekreterarna innebär det att deras egna erfarenheter och synpunkter inte kan beaktas utifrån de rådande rutinerna (Rostill-Brookes et al., 2011). Socialsekreterarna lyfter också fram hur beslut kan dehumanisera barnets behov och reducera dem till statusen av en vara som kan flyttas runt på, samt att besluten ofta är resursledda framför behovsorienterade. Detta sätter socialsekreterarna i en situation där de behöver kompromissa med deras ideal för bästa tillvägagångssätt. Forskningen visar också att det finns en underförstådd acceptans på en

9 organisatorisk och politisk nivå att familjehemsföräldrar och placerade barn snabbt kan ställa om och gå vidare efter ett sammanbrott. Socialsekreterarna förväntas vidare att ta hand om de känslor som kan uppstå i situationen (Rostill-Brookes et al., 2011). Brittiska och amerikanska socialsekreterare vittnar om att den gemensamma uppfattningen mellan socialsekreterare och familjehemsföräldrar är att systemet begränsar deras möjlighet till delaktighet och öppen kommunikation samt gör att besluten inte tar hänsyn till de individuella vårdbehoven (Rosenwald & Bronstein, 2008; Rostill-Brookes et al., 2011).

Till skillnad från den australienska och norska forskningen som visar att familjehemsföräldrar kan uppleva en knapphändig kontakt med socialsekreterarna (Gilbertson & Barber, 2003, Ødegård et al., 2015) visar amerikansk forskning att socialsekreterarna själva menar att de aktivt stöttar familjehemmen för att uppnå bästa möjliga resultat för placeringen. När svårigheter väl uppstår menar socialsekreterarna att det beror på familjehemsföräldrarnas motvilja att be om hjälp i tid (Rostill-Brookes et al., 2011) och att familjehemsföräldrarna oftast först tar kontakt när situationen gått för långt (Rostill-Brookes et al., 2011; Taylor & McQuillian, 2014).

2.4 Uppsatsens bidrag till forskningsområdet

I den presenterade forskningen återges familjehemsföräldrars känslorelaterade upplevelser av sammanbrott, organisatoriska faktorer samt dess bakomliggande orsaker.

Trots det är vår upplevelse att det råder en kunskapslucka om vilket stöd familjehemsföräldrarna uppfattas ha vid sammanbrott samt vilka möjligheter och begränsningar socialsekreterare upplever sig ha att möta dessa behov. Forskningen vi identifierat beskriver de generella stödinsatser som erbjuds familjehem perioden innan ett sammanbrott, vår uppfattning är dock att desto mindre fokus har lagts vid stödet som erbjuds vid det definitiva sammanbrottet. Genom att studera detta närmare önskar vi att studien i förlängningen ska kunna bidra med ökad och nyanserad insikt inom familjehemsvården där kontakten mellan socialsekreterare och familjehemsföräldrar är en viktig komponent.

10

3. Teoretisk ansats

I följande kapitel redovisas studiens teoretiska ansats vilket är teorin om gräsrotsbyråkrati och dess integrerade begrepp handlingsutrymme (Johansson, 2007;

Lipsky, 2010; Svensson et al., 2008). Dessa valdes då de ansågs kunna bidra till en djupare förståelse för socialsekreterarnas upplevelse av familjehemsföräldrars stödbehov vid sammanbrott samt deras möjlighet att tillgodose dessa. Kapitlet avslutas med en beskrivning av den teoretiska ansatsens tillämpning i studien.

3.1 Gräsrotsbyråkrati

Teorin om street-level bureaucrats myntades av Michael Lipsky redan 1980 och benämns i svenska termer vanligast som gräsrotsbyråkrater. Dessa kan definieras som offentliga anställda vilka befinner sig i direktkontakt med medborgarna samt har ett avsevärt mandat att besluta om förmåner och begränsningar för dem (Lipsky, 2010). Gräsrotsbyråkraterna består främst av yrkesgrupper som poliser, socialarbetare, lärare och sjukvårdspersonal och de individer som väljer att arbeta i yrken som dessa har ofta ett intresse i att gagna samhället. Dessa begränsas dock av arbetets utformning att uppnå det ideala intresset.

Socialarbetaren arbetar med och fattar beslut om enskilda medborgares situationer och kan ha en stor effekt på deras liv genom myndighetsutövning och tillhandahållande av statliga tillgångar. Teorins betoning fokuserar på gräsrotsbyråkratens perspektiv och belyser en komplex arbetssituation med en integrerad paradox att behandla alla medborgare lika och samtidigt individuellt (Lipsky, 2010).

Gräsrotbyråkratens arbete kan beskrivas som att i kontakten med klienten göra individuella tillämpningar av generella regler och riktlinjer. Det innebär att gräsrotsbyråkratens position i de lägre skikten av den hierarkiska organisationen medför ett krav att anpassa sig efter de formella regelverken och samtidigt stå i förhållande till klientens förväntningar om ett individuellt bemötande (Johansson, 2007).

Gräsrotsbyråkratens arbetssituation genererar svårigheter att utforma statiska och generella regelverk för utförande av arbetsuppgifter vilket skapar ett handlingsutrymme för gräsrotsbyråkraten att bestämma om utformning, kvantitet och kvalitet i de förmåner och begränsningar denne har mandat över (Johansson, 2007; Lipsky, 2010).

Handlingsutrymmet är essentiellt för gräsrotsbyråkratens utförande av dennes arbetsuppgifter och behöver präglas av flexibilitet och medkänsla, samtidigt som de bör utföras med en opartiskhet och lojalitet gentemot organisationens regelverk (Lipsky,

11 2010). Handlingsutrymmet påverkas även av organisationens avgränsade intresse samt dess grad av specialisering, vilket får betydelse för nivån av engagemang gräsrotsbyråkraten kan anamma (Johansson, 2007).

Den organisatoriska svårigheten att se till medborgarens samtliga behov gör att organisationen behöver anpassa medborgaren till ett för organisationen hanterbart format.

Detta innebär att medborgaren, i vårt fall familjehemsföräldrarna, konstrueras till en klient. Att göra en sådan anpassning tillfaller gräsrotsbyråkratens ansvar och medför en kontroll över dennes relation till klienten, då relationens innehåll inte kan bestämmas fullt ut av gräsrotsbyråkraten (Johansson, 2007; Lipsky, 2010). Gräsrotsbyråkratin bär även med sig en ojämn maktfördelning som utgörs av den beroendeställning klienten har gentemot gräsrotsbyråkraten, men innefattar också den obligation gräsrotsbyråkraten har att bemöta de individuella behoven utifrån organisationens intresse. När de interagerande parterna är överens och har åtagit sig ett gemensamt projekt blir dock makten i relationen omärkbar. Det framstår då som om det vore ett förhållande utan makt, till skillnad från när parterna har olika åsikter om vad som ska ske, då både makt och motstånd kan urskiljas (Svensson et al., 2008). Dessa aspekter är något som gräsrotsbyråkraten behöver förhålla sig till och kräver en balansgång mellan handlingsutrymmet och organisationens kontroll. Vidare utvecklar gräsrotsbyråkraten tekniker för att anpassa deras egna värderingar inom ramen för organisationen samt konstruerar avlastande strategier för att möta de förväntningar som ställs på dem (Johansson, 2007; Lipsky, 2010).

3.2 Handlingsutrymme

Som framkommit ovan är begreppet handlingsutrymme centralt inom teorin om gräsrotsbyråkratin. Flera forskare har vidareutvecklat begreppet och handlingsutrymme beskrivs av Svensson et al. (2008) som socialarbetarens möjligheter att verka i förhållande till det utrymme som ges inom organisationens gränser. Handlingsutrymmet är centralt i socialarbetarens arbete och ger socialarbetaren tolkningsföreträde att avgöra hur regelverket inom organisationen ska tolkas, i de fall reglerna lämnar öppet för valmöjligheter och individuella anpassningar. Genom handlingsutrymmet och det tolkningsföreträde som följer, tillåts socialarbetaren att i kontakten med sina klienter manövrera mellan de organisatoriska regler och riktlinjer som finns och kan av samma anledning anpassa insatserna efter klientens specifika behov (Svensson et al., 2008).

Handlingsutrymmet påverkas av individuella faktorer hos socialarbetaren som kompetens, erfarenheter, värderingar och tolkningar samt av den organisationskultur som

12 omgärdar densamme. Dessa aspekter innebär att professionella i sin yrkesutövning kan använda handlingsutrymmet på olika sätt. Handlingsutrymmet innebär även en avgörande aspekt i fråga om socialarbetarens förmåga att förena likabehandling av klienter med flexibla lösningar för deras rättigheter och skilda behov (Svensson et al., 2008).

Socialarbetaren ställs inför att vara både rörlig och oberoende i sin yrkesroll men begränsas samtidigt av organisationens fastställda ramar och rutiner. Svensson et al.

(2008) belyser detta genom att beskriva organisationens inneboende tröghet vilket resulterar i att förändringar sker i långsam takt. Trögheten bevaras genom individers invanda rutiner samt rädsla för eventuella försämringar. Socialarbetaren kan i sin yrkesutövning samtidigt uppleva stora förändringar såsom förändringar i arbetsgruppen eller ledarskapet, vilket parallellt med den organisatoriska tröghet som råder kan bära med sig känslan av att verksamheten alltid är i rörelse. Handlingsutrymmet formas således partiellt av organisatoriska aspekter men påverkas även av förhållanden såsom rutiner, traditioner och professionella tolkningar (Svensson et al., 2008).

Då socialarbetarens klienter ofta befinner sig i påfrestande livssituationer blir interaktionen och samspelet mellan socialarbetaren och klienten inte bara komplext utan också lätt negativt laddad. För socialarbetaren är det därför av betydelse att använda sitt handlingsutrymme för att skapa ett fungerande samspel med dennes klienter, så att kontakten kan präglas, formas och utvecklas av positiva känslor. Relationen kan då övergå i en allians, vari båda parter gemensamt är överens om vad var och en ska uppnå eller åstadkomma. Handlingsutrymmet formas följaktligen i hög grad av faktorer hos socialarbetaren och dennes klient samt interaktionen mellan dem (Svensson et al., 2008).

3.3 Tillämpning av teoretisk ansats

Gräsrotsbyråkrati belyser främst kontakten mellan gräsrotsbyråkraten och klienten (Johansson, 2007; Lipsky, 2010), vilket familjehemsföräldrar enligt vissa omständigheter kan anses vara. Exempelvis som när de inom ramen för familjehemsuppdraget får handledning av familjehemssekreterarna eller får ekonomisk ersättning. Likt klienten kan familjehemsföräldrarna också anses ha vissa förväntningar på socialsekreteraren vars uppdrag är att beakta dessa och samtidigt tillgodose organisationens prioriteringar. Å andra sidan är familjehemsföräldrar inte klienter i den mån att de som utsatta samhällsmedborgare behöver socialtjänstens åtgärder för att upprätthålla en god levnadsnivå. I denna aspekt är de mer att betrakta som en samarbetspartner eller resurs

13 till socialtjänsten. Fortfarande kvarstår emellertid det faktum att familjehemsföräldrar i viss mån behöver socialtjänstens insatser för vägledning och stöd i sitt uppdrag. Utifrån denna kontext bedömer vi teorin vara användbar för att uppmärksamma socialsekreterarens relation till familjehemsföräldrarna som uppdragstagare till socialtjänstens organisation.

I teorin om gräsrotsbyråkrati framstår organisationen som en viktig men ibland begränsande förutsättning för socialsekreterarens handlingsutrymme (Svensson et al., 2008). Teorin kommer i studien att tillämpas för att analysera vilka organisatoriska villkor socialsekreterare beskriver, för att bättre förstå deras erfarenheter av att kunna bemöta familjehemsföräldrars stödbehov. Teorin kommer också att användas för att få en djupare förståelse för socialsekreterares berättelser om stödbehovet. Handlingsutrymme som integrerat begrepp inom gräsrotsbyråkratin upplevdes relevant att utveckla utifrån att det kunde ge oss en djupare förståelse för socialsekreterarnas erfarenheter. Begreppet kommer i studiens analys att användas som ett komplement för att förstå hur socialsekreterare utifrån de organisatoriska krav som ställs parallellt med det utrymme som råder, agerar i kontakten med familjehemsföräldrar vid sammanbrott.

14

4. Metodologiska överväganden

Följande kapitel presenterar de metodologiska överväganden som har gjorts under studiens gång och redovisas utifrån forskningsdesign, tillvägagångssätt, uppsatsens trovärdighet och forskningsetiska ställningstaganden. Avsnittet forskningsdesign redogör för valet av forskningsmetod. Avsnittet tillvägagångssätt ämnar återspegla forskningsprocessen och den ordning i vilka de olika momenten har genomförts. Avsnittet om uppsatsens trovärdighet beskrivs utifrån begreppen reliabilitet, validitet och generaliserbarhet. Därefter återfinns en diskussion om vår förförståelse beträffande studiens forskningsområde. Slutligen beskriver vi de forskningsetiska ställningstaganden som vi under studiens gång har övervägt och applicerat.

4.1 Forskningsdesign

Studien har genomförts med hjälp av två kvalitativa metoder, fokusgruppsdiskussioner och enskilda intervjuer. Fokusgrupper är inom den samhällsvetenskapliga forskningen en allt vanligare kvalitativ datainsamlingsmetod som används för att vid ett tillfälle låta en mindre grupp människor diskutera olika delar av ett redan givet tema eller ämne. Den kunskap som växer fram i diskussionen baseras på gruppens delade, kollektiva erfarenheter, snarare än på individuella perspektiv och utsagor (Kvale & Brinkmann, 2014). Till skillnad från fokusgruppsdiskussioner är den kvalitativa enskilda intervjun ett sätt att fånga individens erfarenheter och beskrivningar av ett visst forskningsområde vilket kan generera ett mer detaljerat svar på den ställda frågan (Bryman, 2011; Kvale &

Brinkmann, 2014).

Fokusgruppsdiskussioner valdes ursprungligen som enskild metod eftersom vår målsättning var att uppnå en större mängd data och om möjligt fånga en gemensam erfarenhet av ämnet. Då endast en arbetsgrupp erbjöd sig att medverka i en fokusgrupp kompletterades forskningsdesignen med enskilda intervjuer. Båda metoder sågs i enlighet med studiens syfte vara användbara då de i sin utformning på ett effektivt sätt frambringar känslor, attityder, normer, värderingar samt kunskap och information om olika samhällsfenomen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Fokusgruppsdiskussionen och intervjuerna har genomförts i en semistrukturerad utformning vilket har medfört en frihet för moderatorn och intervjuaren att anpassa frågorna under intervjuns gång (Ahrne &

Svensson, 2015; Bryman, 2011).

15

4.2 Tillvägagångssätt

Inom den kvalitativa forskningen finns inga direkta regler för hur forskaren ska förhålla sig till urvalet av informanter. För att öka studiens trovärdighet bör dock valet av dessa övervägas och urvalsprocessen beskrivas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Vid urvalsprocessen av studiens informanter använde vi oss av ett tvåstegsurval. I steg ett görs ett urval av organisationer som är av relevans för forskningsområdet. I steg två väljs de personer som kan tänkas delta i studien ut, vilket forskaren personligen eller ansvarig chef kan göra (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). I enlighet med vårt syfte föll det sig naturligt att i steg ett välja socialtjänsten, mer specifikt familjehemsenheten, som organisatorisk inriktning. I steg två mejlades enhetschefer för familjehemssekreterare i totalt 20 kommuner i mellanstora tätorter och storstäder, vilka var geografiskt utspridda över hela Sverige. I mejlet (se bilaga 1) återfanns ett informationsbrev (se bilaga 2) som innehöll information om studiens ändamål samt kontaktuppgifter till båda författare. För att informanterna skulle vara väl insatta i och ha erfarenhet av ämnet ställdes två kriterier.

Det första kriteriet var att medarbetarna som tillfrågades på socialtjänsternas familjehemsenheter skulle arbeta i nära anslutning till familjehem. Det andra kriteriet var att dessa skulle ha erfarenhet av att ha haft kontakt med familjehemsföräldrar vid sammanbrott. Genom att ställa dessa kriterier ökade sannolikheten att de socialsekreterare som deltog i studien skulle komma att berika forskningsområdet med värdefull kunskap (Dahlin-Ivanoff, 2015).

Dahlin-Ivanoff (2015) menar att ett tjänligt deltagarantal i en fokusgrupp inte är mindre än fyra personer vilket låg till grund för att redan i informationsmejlet till enhetscheferna informera om vikten av minst fyra deltagande informanter. Ett första utskick gjordes till tio kommuner, varpå två kommuner visade intresse. Endast en av dessa hade möjlighet att ställa upp i en fokusgruppsdiskussion, vilket resulterade i ett beslut om att komplettera vår ursprungliga metod med enskilda intervjuer. Ett andra utskick gjordes till ytterligare tio kommuner varpå två kommuner visade sitt intresse att delta i studien. Totalt kunde tre enskilda intervjuer genomföras samt en fokusgruppsdiskussion med fyra deltagare.

4.2.2 Genomförande av intervjuer

Kvale och Brinkmann (2014) lyfter vikten av att som forskare vid intervjutillfället vara förberedd genom att själv erhålla kunskap om det valda forskningsämnet. Inför att

16 intervjuerna skulle genomföras handlade förberedelserna därför till stor del om att bekanta oss med vårt valda ämne genom att studera tidigare forskning. Förberedelserna gjorde att vi kunde föra ett adekvat samtal med socialsekreterarna samt ställa de följdfrågor som var lämpliga. För att erhålla en tydlig ansvarsfördelning bestämde vi att den ena skulle agera moderator och intervjuare och den andre föra anteckningar av pågående diskussion och samtal. Samtidigt fanns en frihet att röra sig inom varandras ansvarsområden om så skulle behövas. Uppdelningen resulterade i att vi blev trygga i respektive roll och att datainsamlingen vid samtliga intervjutillfällen följde samma struktur.

Förberedelserna bestod även i att utifrån studiens syfte utforma en intervjuguide som skulle vara lämplig och användbar både i kontexten fokusgruppsdiskussioner och enskilda intervjuer (se bilaga 3). Intervjuguiden utformades med inspiration av Krueger (1998, refererad i Wibeck, 2010) som menar att fem olika typer av frågor bör finnas med i en strukturerad fokusgruppsdiskussion. Dessa är öppningsfrågor, introduktionsfrågor, övergångsfrågor, nyckelfrågor samt avslutande frågor vilka alla fyller sin funktion.

Utifrån studiens omfattning anpassades dock intervjuguiden till att uteslutande använda öppningsfrågor, nyckelfrågor och avslutande frågor för att ämna maximalt med tid åt nyckelfrågorna vilka är de viktigaste frågorna för analysen. Intervjuguiden arbetades fram i en semistrukturerad utformning för att kunna styra diskussionen och samtalen vidare samt vara öppen för att introducera nya aspekter om så skulle behövas (Ahrne &

Svensson, 2015; Bryman, 2011).

Utifrån rådande samhällssituation och för att undvika smittspridning av Covid-19 (World Health Organization, 2020) genomfördes fokusgruppsdiskussionen och en enskild intervju via den digitala tjänsten Zoom, vilket krävde internetuppkoppling, mikrofon och kamera. Resterande intervjuer genomfördes via högtalartelefon. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att denna typ av intervjuer blir alltmer vanligare i och med digitaliseringen av samhället. Genomförandet gynnade oss med flertalet informanter från geografisk avlägsna kommuner och bidrog med fler dimensioner i vår data. En nackdel med digitala intervjuer kan emellertid vara att det naturliga samspelet kan påverkas i negativ bemärkelse samt att det finns risk för tekniska komplikationer. Huruvida samspelet har påverkats vet vi inte, men upplevelsen var att interaktionen inte påverkades nämnvärt. Dessutom fungerade tekniken felfritt vid samtliga tillfällen. Fokusgruppen pågick i cirka 90 minuter och de enskilda intervjuerna mellan 45 och 60 minuter. Samtliga

17 intervjuer spelades in via diktafon, telefon eller dator efter att informanterna lämnat samtycke. På efterfrågan vidarebefordrades uppsatsen till samtliga informanter via mejl så fort denna godkänts.

4.2.3 Analysverktyg

Analysen av fokusgruppsdiskussioner kan anses inledas redan under pågående diskussion då moderatorn för att kunna styra diskussionen framåt behöver fånga essensen redan när den utspelas (Dahlin-Ivanoff, 2015). Likaså kan analysen av de enskilda intervjuerna anses påbörjas i transkriberingsprocessen då intervjuaren först bekantar sig med materialet. Av samma anledning närvarade båda vid samtliga intervjutillfällen och var lika delaktiga i transkriberingsprocessen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). De kombinerade datainsamlingsmetoderna genererade rikliga mängder data varför samtligt material delades upp för transkribering. Arbetet skedde fortlöpande under datainsamlingen och genomfördes snarast möjligt efter avslutad intervju. En utmaning som kan härledas till att genomföra intervjuer parallellt med analysprocessen är att förhålla sig neutral kring de teman som framkommit i den tidigare analysen. En fördel kan istället vara att moderatorn och intervjuaren i resterande diskussioner och intervjuer kan dra nytta av sina tidigare erfarenheter (Wibeck, 2010) vilket intervjuaren upplevde sig kunna göra.

Transkribering av data kan anses vara grundläggande inom akademisk forskning (Wibeck, 2010). Vi ansåg det vara nödvändigt att transkribera vår insamlade data för att i analysen få en tydligare överblick över vilka mönster och motsägelser som var mest framträdande (Kvale & Brinkmann, 2014). Transkribering kan fördelas i tre nivåer där forskningsfrågan och det avsedda analysverktyget avgör vilken nivå som lämpar sig bäst (Wibeck, 2010). Vid transkribering av fokusgruppsdiskussionen valde vi den lägsta nivån av transkribering som till skillnad från övriga nivåer är helt skriftspråksnormerad. Det innebär att uppbackningar, oavslutade meningar och tvekljud tas bort till förmån för att skildra innehållets mest väsentliga delar. Valet av transkriberingsnivå baserades på vårt intresse av gruppens gemensamma erfarenheter framför deltagarnas interaktionsstruktur.

I de enskilda intervjuerna gjordes dock en mer noggrann transkribering då målet, till skillnad från vid transkribering av fokusgruppsdiskussionen, var att fånga den enskildes tankar och erfarenheter. Med utgångspunkt ur fokusgruppers betoning på att förstå gruppens kollektiva idéer och tankar ses användandet av citat från enskilda deltagare inte som lika värdefullt, varför vi i resultatredovisningen gjorde en sparsam användning av

18 dessa (Dahlin-Ivanoff, 2015). Istället användes fler av de enskilda informanternas utsagor som citat. Citaten har vid behov arbetats om för att det av etiska skäl inte ska gå att identifiera eller härleda sammanhanget till en enskild informant.

Efter genomförd transkribering valde vi att utifrån en fenomenologisk ansats samt genom en kvalitativ innehållsanalys studera och koda det transkriberade materialet var för sig, för att därefter revidera våra kodningar och kategoriseringar gemensamt (Kvale &

Brinkmann, 2014). Fenomenologisk forskning syftar till att förstå det studerade fenomenet utifrån informanternas egna perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2014), vilket bedömdes tillämpligt då vi efterfrågade socialsekreterares egna professionella upplevelser av ämnet. Vidare upplevdes den kvalitativa innehållsanalysen användbar då den skapade struktur i materialet (Wibeck, 2010) vilket i ett senare skede kom att underlätta vår resultatsammanställning. Analysen fortgick utifrån en horisontell innehållsanalys vilket innebär att återkommande teman redovisas gemensamt snarare än separat (Wibeck, 2010). Efter att vi reviderat våra individuella kodningar och kategoriseringar identifierades ett antal likheter, skillnader, mönster och samband vilka bidrog till att ett antal teman kunde sammanställas. De framtagna teman analyserades slutligen utifrån en abduktiv ansats med hjälp av studiens teoretiska utgångsläge. För att söka förklaringar och skapa oss en förståelse alternerade vi därmed mellan teori och empiri (Kvale & Brinkmann, 2014).

4.3 Uppsatsens trovärdighet

4.3.1 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Reliabiliteten i en studie avser forskningsresultatets tillförlitlighet och kan prövas genom huruvida resultatet kan återskapas av andra forskare vid andra tidpunkter. I en kvalitativ intervjustudie kan informanterna komma att ändra eller ge olika svar på en fråga beroende på vem som intervjuar. En viktig aspekt att ta hänsyn till är därför intervjufrågornas formuleringar och i vilken mån de är ledande eller inte (Kvale & Brinkmann, 2014).

Intervjuguiden har noga utformats och analyserats för att i så hög utsträckning som möjligt undvika omedvetet ledande frågor. Arbetsprocessen har dessutom beskrivits detaljerat för att i största mån möjliggöra liknande slutsatser vid en återskapning av studien. Trots det är vi tveksamma till att det i realiteten skulle vara genomförbart då resultatet baseras på subjektiva erfarenheter och därför högst troligt kommer generera olika svar från olika informanter. Studiens tillförlitlighet påverkas vidare ofrånkomligt av

19 hur ärligt informanterna har valt att svara på intervjufrågorna (Kvale & Brinkmann, 2014). Av samma anledning var vi noga med att tillförsäkra informanterna konfidentialitet. Genom att inte ge informanterna tillgång till intervjufrågorna innan intervjutillfället minskade dessutom möjligheten för kollegorna att diskutera ämnet sinsemellan, vilket kan ha bidragit till ärligare och mer spontana svar och på det sättet ökat studiens tillförlitlighet.

Genom att studera om de metoder som används undersöker vad de avser att undersöka menar Kvale och Brinkmann (2014) att validiteten i en kvalitativ studie kan undersökas.

Transparens är ett sätt att höja validiteten i en studie och innebär att författarna öppet redogör för de tillvägagångssätt och aktiva val som har gjorts under studiens gång (Kvale

& Brinkmann, 2014). Vi har försökt att tillämpa detta genom att noggrant redogöra för både tillvägagångssätt och metodval samt våra diskussioner bakom dessa. Samma moderator och intervjuare har lett samtliga diskussions- och intervjutillfällen och vederbörande har försökt förhålla sig flexibel, opartisk, engagerad och förstående samt återkommande under intervjuernas gång sammanfattat intervjupersonernas utsagor för att försäkra att hen uppfattat dem rätt (Wibeck, 2010). Genom att låta informanterna styrka om de sammanfattningar som gjorts av deras svar är adekvata används en så kallad deltagarvalidering, vilket Kvale och Brinkmann (2014) menar kan öka en studies validitet. Att samma person har lett samtliga diskussions- och intervjutillfällen skulle emellertid utifrån ett kritiskt perspektiv kunna ifrågasättas, då risken finns att densamme har begått eventuella misstag av liknande karaktär vid varje tillfälle. Vårt val att spela in och transkribera intervjuerna kan vidare anses ha ökat studiens validitet då transkriberingarna återger deltagarnas direkta formuleringar (Bryman, 2011). Ytterligare ett sätt att uppnå en högre grad av validitet är triangulering, vilket innebär att forskningsproblemet behandlas från olika perspektiv (Sohlberg & Sohlberg, 2013).

Genom att vi använde oss av två metoder, en fokusgruppsdiskussion och enskilda intervjuer, hjälpte dessa oss att besvara syftet ur olika perspektiv. Studien analyserades vidare utifrån teorin om gräsrotsbyråkrati och med en fördjupning av det integrerade begreppet handlingsutrymme. På så vis gjordes en form av triangulering inom vår teoretiska ansats.

Generaliserbarhet avser i vilken utsträckning studiens resultat kan överföras till liknande kontexter, förhållanden och sammanhang (Kvale & Brinkmann, 2014). Begränsad möjlighet till generalisering kritiseras ofta som en av den kvalitativa forskningens

20 svagheter och Svensson och Ahrne (2015) menar att generaliseringar av kvalitativa forskningsresultat bör göras med aktsamhet. Studien omfattas av totalt sju socialsekreterare och fokus vilar på deras professionella erfarenheter. Materialet kan därför inte antas representera alla familjehemssekreterare, utan endast de informanter som deltog i studien. Det innebär att endast en begränsad bild av det studerade ämnet har framställts, varför resultatet varken kan eller bör generaliseras. Studiens resultat har i diskussionsavsnittet emellertid jämförts med tidigare forskning för att öka arbetets trovärdighet (Svensson & Ahrne, 2015).

4.3.2 Förförståelse

En god forskningskultur karakteriseras av transparens och det ska vara tydligt för läsaren när forskaren utgår från tidigare forskning och när vederbörande utgår från sina egna tolkningar och resultat (Sohlberg & Sohlberg, 2013). Sohlberg och Sohlberg (2013) menar att människors förförståelse är ofrånkomlig och blir utgångspunkten för dennes tolkningar, eftersom människan lever i olika verkligheter och förstår världen utifrån olika perspektiv. Båda författare har i olika utsträckning tidigare erfarenheter av socialtjänstens arbete med familjehemsplaceringar. Författarna gjorde sin verksamhetsförlagda utbildning på varsin socialtjänstenhet för barn och unga, varav en del av perioden var förlagd i gruppen med familjehemsplaceringar. En av författarna är dessutom själv uppväxt som biologiskt barn i ett familjehem och har varit med om två sammanbrott. Att vi sedan tidigare bär med oss förhållandevis mycket erfarenhet inom ämnet är vi medvetna om. Vi menar dock att förförståelsen som finns även kan tänkas bidra med positiva aspekter i och med att vi har en insyn i det sociala arbetets natur samt talar i samma termer som informanterna, vilket förhoppningsvis kan ha bidragit till att en del missförstånd har undvikits. Under studiens gång har en kontinuerlig diskussion ändå förts mellan författarna i ett försök att uppnå så hög neutralitet som möjligt, även om vi är medvetna om att vår förförståelse kan ha påverkat tolkningen av studiens resultat.

4.4 Forskningsetiska ställningstaganden

Ny kunskap kan genom kvalitativ forskning vara till individens och samhällets fördel, men i och med att forskningsmetoden berör enskilda individer ställs vissa etiska krav.

Forskaren har ett särskilt ansvar gentemot de som deltar i studien och mot de som kan tänkas påverkas av forskningens resultat, att säkerställa att ingen utsätts för någon form av psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Ett krav som ställs på

21 forskaren är att beakta de fyra grundläggande principerna för god forskningssed, vilka innebär tillförlitlighet gällande forskningens kvalitet, ärlighet i redogörelsen för forskningen, respekt för inblandade individer och ansvar för hela forskningsprocessen och dess konsekvenser (ALLEA, 2018). Ytterligare ett krav är individskyddskravet som består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002; Vetenskapsrådet, 2017).

För att uppnå hög tillförlitlighet och kvalitet har vi redogjort för val av forskningsdesign, metod och analysverktyg. Genom hela arbetet har vår målsättning varit att vara transparenta och neutrala i rapporteringen av studiens totala innehåll. Av respekt för studiens deltagare har vi vidtagit åtgärder genom att bland annat genomföra intervjuerna digitalt utifrån rådande samhällssituation med hög smittspridning av viruset Covid-19 (World Health Organization, 2020). Vi tar också ansvar för studiens innehåll, och all information som inte är vårt eget resultat har refererats till enligt APA-modellen (Röda korsets Högskola, 2015). Studien har framtagits under handledning och har genomgått en opponering av kurskollegor.

För att uppfylla informationskravet delades ett informationsbrev (se bilaga 2) ut till informanterna innehållandes information om studiens syfte, studiens upplägg, risker och fördelar med att delta, samt information om möjligheten att avbryta sitt deltagande utan given orsak. Samtyckeskravet ansågs uppfyllt genom att informanterna själva aktivt valde att delta i studien. Genom att det inspelade materialet förvarades med begränsad åtkomst från utomstående samt genom att det transkriberade materialet anonymiserades så att personer, händelser och arbetsplatser inte kunde identifieras uppfylldes konfidentialitetskravet. I informationsbrevet betonades även vikten av att det som sades i fokusgruppsdiskussionen inte skulle föras vidare. Nyttjandekravet tillgodosågs genom att det i informationsbreven upplystes om att materialet från informanternas deltagande inte skulle komma att användas till annat än studiens ändamål samt att det inspelade materialet skulle raderas efter uppsatsens godkännande (Kvale & Brinkmann, 2014;

Vetenskapsrådet, 2002).

22

5. Resultatredovisning och analys

I följande kapitel presenteras först studiens informanter och därefter studiens resultat som har fördelats i två övergripande teman; stödbehovet samt möjligheter och begränsningar att möta stödbehovet. Varje tema har tre underteman som efterföljs av en analys utifrån teorin om gräsrotsbyråkrati och begreppet handlingsutrymme.

5.1 Presentation av informanter

De totalt sju informanterna har varierande erfarenheter av att ha arbetat inom det sociala arbetet generellt samt med familjehemsplaceringar specifikt. Informanternas erfarenheter inom familjehemsvården sträcker sig från två till trettiosju år. Samtliga är utbildade socionomer och sex av dem arbetar som renodlade familjehemssekreterare alternativt barn- och familjehemssekreterare i nära kontakt med familjehemsföräldrar. Studiens sjunde informant arbetar som barnsekreterare men i ett tätt samarbete med en familjehemssekreterare, varför vi ansåg även hens erfarenheter vara av relevans för vårt valda ämnesområde. Även om informanterna ibland haft olika berättelser om samma fenomen är den övergripande bilden att socialsekreterarna har liknande erfarenheter av frågeställningarna. Vid presentation av citat har vi valt att inte redovisa vilken informant som sagt vad, då vi bedömer det vara irrelevant för resultatets betydelse att kunna härleda citatets ursprung. Samtliga socialsekreterare kommer fortsättningsvis att benämnas som familjehemssekreterare.

5.2 Stödbehovet

5.2.1 Relationens betydelse

Fokusgruppsdeltagarna och en enskild informant menar att sammanbrottets händelseförlopp och utfall på ett tydligt sätt hänger samman med vilken typ av relation och allians de har haft med familjehemsföräldrarna innan det definitiva sammanbrottet.

Fokusgruppsdeltagarna menar att det är lättare att vara ett stöd i ett definitivt sammanbrott om man har haft en fungerande kontakt och relation med familjehemsföräldrarna tidigare.

En deltagare säger: ”Det bygger mycket på relationen, hur man haft det, hur mycket man lärt känna varandra under tiden och hur mycket tillit man har till varandra.”. En annan deltagare uttrycker:

Det är klart vi ska stötta familjehemmet vid sammanbrottet och vi ska ha kontakt med dem, men har man en uppbyggd relation

23 känner de att de kan ringa oss också. Att de kan ringa när de sitter

och funderar, men det kommer inte av sig själv utan är något vi jobbar på under placeringen och det ser jätteolika ut mellan familjehemmen.

Likaså menar fokusgruppsdeltagarna att det är svårare att utgöra ett stöd i det definitiva sammanbrottet om kontakten med familjehemmen tidigare har varit svår och brokig. En enskild informant uttrycker på liknande sätt att sammanbrottets utfall hänger ihop med hur man har arbetat under placeringens gång. Om familjehemsföräldrarnas upplevelse av placeringen har präglats av ett välfungerande stöd, handledning, vägledning, täta uppföljningar och bra kontakt med familjehemssekreterarna, menar informanten att tilliten och förtroendet växer samt att det blir lättare för familjehemssekreterarna att veta exakt vilket stöd familjehemsföräldrarna behöver. En informant säger: “…hela familjehemsvården bygger ju på ett oerhört förtroende, de måste lita på mig och jag måste lita dem...”. Samma informant beskriver att sammanbrottet kan avslutas problematiskt om parterna under placeringstiden har varit oense eller om familjehemssekreterarna inte har uppmärksammat de bekymmer som funnits inom familjehemmet och i efterhand försöker kompensera det som missats. Informanten uttrycker:

…och då kan det bli som i den värsta, svåraste skilsmässa då alla parter bara skiljs åt och, det sorgligaste är ju då naturligtvis om barnet och familjehemmet inte vill ha kontakt med varandra och då vi inte heller når dom. Och då kan det vara att de avvisar oss väldigt hårt.

Analys

Handlingsutrymmet gör det möjligt för gräsrotsbyråkraten att i kontakten med familjehemsföräldrarna röra sig mellan socialtjänstens organisatoriska ramar.

Gräsrotsbyråkraten kan anpassa sina ärenden på ett sätt som möjliggör ett fungerande samspel med klienten så väl som med familjehemsföräldrarna. Om familjehemssekreteraren lyckas skapa allians utvecklas kontakten av positiva känslor vari båda parter kommer överens om vilka mål som ska uppnås (Svensson et al., 2008).

Socialtjänstens intresse av att endast fokusera på de organisatoriskt intressanta aspekterna av klienten kan emellertid även komma att kontrollera gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme och relation till klienten (Johansson, 2007; Lipsky, 2010). Detta kan påverka familjehemssekreterarnas möjligheter att skapa goda relationer till

24 familjehemsföräldrarna och i förlängningen även utfallet av det definitiva sammanbrottet.

Förhållandet leder till att människan bakom familjehemsföräldern blir mindre intressant för socialtjänsten varpå det blir svårare för denne att få gehör för sina särskilda omständigheter och sammantagna behov (Johansson, 2007; Lipsky, 2010). Liknande omständigheter exemplifieras i resultatet genom familjehemssekreterarnas beskrivningar om att inte ha förmått uppmärksamma de bekymmer som funnits inom vissa familjehem.

5.2.2 Det uppfattade stödbehovet och stödet som erbjuds

Samtliga informanter beskriver att stödbehovet är som störst innan ett beslut att avsluta placeringen har fattats, då definitiva sammanbrott allt som oftast är ett resultat av en intensiv och påfrestande period inom familjehemmet. Detta tycks göra att informanterna har svårt att separera det definitiva sammanbrottet utan att härleda svaren till förebyggande insatser och stöd, vilket illustreras i följande citat: “ett sammanbrott kan ju handla om väldigt många olika saker /…/ Så det här har ju betydelse, skälen till sammanbrottet, så man kan inte generellt prata om det.” Samtliga informanter uttrycker dock att familjehemsföräldrar vid ett definitivt sammanbrott främst är i behov av stödjande samtal, även om det framstår som oklart i vilken utsträckning det sker när beslutet väl är fattat. En av informanterna uttrycker detta i följande citat: ”…familjehemmet tycker att de har gjort det de kan och stöttat upp, men ändå blir det inte riktigt bra. Och precis i det skedet, det är där det sker mycket samtal är min upplevelse.” En av de enskilda informanterna menar att det stödjande samtalet grundar sig i att familjehemsföräldrar kan ha ett behov av att prata av sig, varför det stödjande samtalet ofta innebär att vara “ett lyssnande öra” samt bekräfta de känslor som uppstår i den situation som familjehemsföräldrarna befinner sig i. Vidare beskrivs av fokusgruppsdeltagarna en efterfrågan om ekonomisk ersättning från familjehemsföräldrarna vid ett definitivt sammanbrott som ganska vanlig. Det kan exempelvis innebära ersättning av skadade eller försvunna saker inom familjehemmet, ersättning vid flytt eller vid inkomstbortfall när placeringen har upphört.

Två av de enskilda informanterna beskriver att det i deras kommuner finns ett särskilt förstärkt stöd att tillgå, vilket erbjuds om det stöd som familjehemssekreterarna bistår med inte är tillräckligt. Den förstärkta familjehemsvården innebär att familjebehandlare arbetar mer intensivt mot familjehem som har det ansträngt och behöver extra stöd.

Informanterna menar att det förstärkta stödet erbjuds under hela placeringen men att insatsen oftast sätts in som ett försök att förhindra ett sammanbrott.

25 Fokusgruppsdeltagarna menar sig ha goda möjligheter att möta ett ökat behov av handledning men beskriver samtidigt att det likt andra stödinsatser oftast ges som en insats innan sammanbrottet snarare än när det är definitivt om inget annat efterfrågas av familjehemsföräldrarna. Om familjehemsföräldrarna efter ett definitivt sammanbrott upplever ett behov av fortsatt stöd än det som erbjudits från socialtjänsten menar samtliga informanter att familjehemsföräldrarna hänvisas till andra enheter, instanser och professionella för vidare hjälp och stöd.

Samtliga informanter berättar att de uppfattar att det definitiva sammanbrottet har ett känslomässigt inflytande på familjehemsföräldrarna. Fokusgruppsdeltagarna beskriver hur det kan vara smärtsamt, slitsamt, sårigt och jobbigt att öppna sitt hem för ett barn. De diskuterar att familjehemsföräldrarna kan uppleva en form av besvikelse och ifrågasätta sitt eget handlande. En av deltagarna berättar: “…jag har mött familjehemsföräldrar som varit ledsna, besvikna och arga för att de inte fått rätt stöd och hjälp...”. Hen menar att de har varit missnöjda med att socialtjänsten som har det yttersta ansvaret inte har gått in och hjälpt, lyssnat och stämt av hur familjehemsföräldrarna har det efter att barnet har flyttat. Fokusgruppsdeltagarna tycks vara överens om att stödet och bemötandet som ges i samband med sammanbrottet till stor del påverkar familjehemsföräldrarnas upplevelse, men påpekar åter vikten av att se placeringen utifrån ett holistiskt perspektiv snarare än uppdelat i olika stadier.

Analys

Familjehemssekreterarens handlingsutrymme kan förstås utifrån de organisatoriska faktorer som sätter ramar för den enskilde gräsrotsbyråkraten att i den direkta kontakten med klienten manövrera mellan organisatoriska rutiner, riktlinjer och regler (Lipsky, 2010). Organisationens målsättningar påverkar gräsrotsbyråkratens yrkesroll och arbetssätt. De målsättningar som finns inom organisationen kan utifrån informanternas utsagor uppfattas vara att undvika och förebygga sammanbrott, varför en stor mängd stödinsatser sätts in innan sammanbrottet är definitivt. Samtliga informanter tenderar att trots vår kommunicerade avgränsning av sammanbrottet vilja prata om tiden innan.

Företeelsen kan förstås utifrån att familjehemssekreteraren som representant för socialtjänsten inte längre har något framstående intresse för familjehemsföräldrarna då de är på väg ut ur gräsrotsbyråkratens ansvarsområde.