personliga hygienen, utan ock beträffande samhällelig hälsovård.

190

personliga hygienen, utan ock beträffande samhällelig hälsovård.

Det är alt hoppas, att de behälla dessa lärdomar i minnet för livet och att de tillämpa dem, då de själva b l i styrande i sam- hället. K a p i t l e t avslutas med redogörelser för naturlig och för- värvad immunitet, där b l . a. k o p p y m p n i n g och serumterapi be- handlas.

Efter bakteriesjukdomarna kunde gärna några sidor ha ägnats åt inälvsmaskarna med framställningen illustrerad av figurer.

Det kapitlet behandlas alltför flyktigt endast i realskolans fjärde klass. E n sådan skildring skulle ej behövt göra boken digrare, om man i stället toge bort de man skulle nästan vara frestad säga obligatoriska råden v i d olycksfall, som avsluta även Hammarstens och Pehrsons bok. Det kan j u hända, att sädana råd, som här och i många andra läroböcker om människokrop- pen meddelas, äro t i l l någon nytta. M e n i det hela äro de väl rätt ytliga och kunna lätt förleda t i l l kvacksalveri eller insöva läsaren i den tron, att han med sådana kunskaper kan uträtta mera, än han i verkligheten förmår. Därigenom kan mera sakkunnig behandling möjligen komma att anlitas för sent. För- fattarna ha emellertid tänkt sig som ett önskemål, att de kort- fattade anvisningarna skulle förtydligas genom demonstrationer av vederbörande lärare; men huru många biologilärare äro härtill kompetenta?

Den historiska sidan av de områden boken behandlar ha för- fattarna behörigen beaktat och illustrerat med här och var i texten instuckna porträtt av märkesmännen. I n o m kapitlet om mat- smältningen finnes ett fotografi av Pavlov, i kapitlet om blodet:

och lymfan porträtt av Metjnikov, H a r v e y och Rudbeek d . ä.

Malpighi's b i l d återfinnes i samband med behandlingen av nju-

rens byggnad, GalFs i samband med frågan om lokalisationer

i stora hjärnan. Porträtt av Lister, Jenm-r, Pasteur, B e h r i n g och

K o c h illustrera kapitlet om bakteriesjukdomarna. På en i boken

återgiven fotografi över åderlåtning av häst för framställning av

difteriserum tycker man sig igenkänna en av Sveriges första bak-

teriologer, om icke rent av den allra första, nämligen med. d:r

Edv. Selander. U n d e r porträtten stå kortare eller längre biogra-

fiska data; sådana saknas dock under bilden av Marcello M a l -

p i g h i i ; visserligen stå hans födelse- och dödsår angivna i texten,

men borde ock ha förekommit under porträttet för homogenitetens

skull. Gärna skulle man i boken ock sett en b i l d av Andreas

Vesalius, den anatomiska forskningens store reformator, forsk-

ningsentusiasten och martyren, som offrade livet och enligt den

tidens åsikt heder och ära för sin vetenskap.

A N M Ä L N I N G A R OCH RECENSIONER I Q I

De här gjorda reflektionerna i anslutning t i l l Hammarstens och Pehrsons bok äro icke avsedda att i ringaste grad nedsätta bokens värde. Tvärtom torde som totalomdöme om boken kunna sägas, att den är förträfflig. Innehållet är intressant och modernt, figurerna, av vilka en del äro original, äro väl valda, och språk- behandlingen är god, allt egenskaper, som äro ägnade att under- hålla och utvidga lärjungarnas intresse för modern b i o l o g i ; dessa egenskaper ge ock boken rätt att påräkna en god framtid som lärobok vid våra gymnasier.

j p-

Sten Lagergren. Stereometri för realgymnasiet. (Stock- h o l m , P. A . N . & Söner 1920.)

Första avdelningen, o m räta linjer, plan och hörn, har i denna lärobok, som sig vederbör, fått en mera fyllig framställ- ning. Därvid ha några i andra läroböcker förekommande och i och för sig viktiga, men för det följande ej nödvändiga satser, uteslutits. Några huvudsakligen formella anmärkningar mot denna avdelning må först följa. Sid. 2 säges, att o m en rät linje rå- kar ett p l a n utan alt sammanfalla med detsamma, så skär det planet i en punkt. I st. f. »sammanfalla med» bör stå »ligga i».

T i l l förtydligande av satsen att en rät linje är vinkelrät mot ett plan, om den är vinkelrät mot två linjer i planet genom dess skärningspunkt med detsamma säges längre n e d : »I planet äro dragna två linjer D O och E O , som skära varandra i O. I O är vidare upprest en rät linje OP på sådant sätt, alt vardera av- vinklarna D O P och E O P är rät». Förtydligandet är som sådant misslyckat, då eleven ej på detta stadium vet, hur det skall gå t i l l att uppresa linjen OP. Däremot kan han erhålla samma geometriska b i l d i omvänd o r d n i n g ; han vet, enligt sid. r, h u r man genom linjen OP skall kunna lägga två (eller flera) olika plan, och i vart och ett genom O draga en normal t i l l PO. 1 det följande beviset för satsen dragés mellan 0 1 ) och OB en rät linje, som av en godtycklig tredje linje genom O delas mitt i tu.

Tillägget är ganska överflödigt, då beviset i övrigt är det sed- vanliga av CAUCHY givna. M a n skulle vänta sig, att i stället finna LEGENDRE'S bevis (användning av »mediansatsen» på triang- larna P A B och O A B ) , som åtminstone i konstruktivt avseende är betydligt enklare.

Sid. 7 säges ett hörn vara konkavt, om varje dess sidovinkel är mindre än 1 8 0

. Bestämningen är ej exakt; o m vinkelspetsarna i en plan månghörning med en eller flera inåtgående konvexa vinklar förenas med en punkt utanför planet, erhålles v i d denna kantlinjerna t i l l ett hörn, som ej är konkavt. I beviset å sid.

1

iQ2

10 för satsen att i ett konkavt hörn sidovinklarnas summa är mindre än 3 6 0

utelämnas den v i k t i g a bestämmelsen att det hör- nets sidoytor skärande planet skall läggas så, att normalen mot detsamma från hörnets spets faller inom hörnet. — Uef. pä kropp (sid. 12) är misslyckad, då den utesluter alla kroppar (sfär, ellipsoid o. s. v.), som begränsas av en enda yta.

Efter härledning av uttrycket för den rätvinkliga parallellipi- pedens volym utsträckes uttrycket att gälla för ett godtyckligt prisma medelst Cavalieris princip. Metoden är naturligtvis den enklast möjliga, men fråga är, om den är tillfredsställande, utan ett ingående bevis. Varför skulle man ej i så fall använda samma bekväma sätt att sluta i plangeometrin, och säga att en omedelbar följd av principen är, att parallellogrammer med lika baser och höjder äro likytiga? Möjligen kunde principen å real- linjen användas som ett sannolikhetsbevis, med hänvisning t i l l ett exaktare bevis efter genomgången kurs i funktionsläran. Det logiskt riktigaste vore emellertid dä att uppskjuta hela den föl- jande delen av stereometrin t i l l denna tidpunkt, men detta torde

nog välla allt för stora praktiska svårigheter. — Efteråt följer en s. k. »fundamentalsats för beräkning av volymer»; med ett för eleverna antagligen rätt besvärligt bevis genom gränsövergång, på över två sidor. Det torde väl ej vara omöjligt att utföra beviset på enklare sätt medels den i alla fall för förf. funda- mentala Cavalieris p r i n c i p . Men vad som mest överraskar är att

Tundamendalsatsens» egentliga uppgift tycks vara att göra över- flödig en så enkel och geometriskt åskådlig sats som den, att ett trekantigt prisma kan delas i tre l i k a stora pyramider genom tvä plan, av vilka det ena går genom ett hörn och dess motkant, det andra genom samma hörn och ena diagonalen i motstående sidoyta, Och så behöver förf. i alla fall en konstruktionssats med betydligt omständligare k o n s t r u k t i o n : kubens delning i 6 lika stora pyramider.

Avdelningen om rotationsytor och rotationskroppar (sid. 45) börjar med att omtala, att en cirkulär cylinders yta kan tänkas alstras därigenom, att en rät linje, geiieratrisen, rör sig parallellt med sig själv, medan en p u n k t på densamma beskriver en c i r k e l . Uppgiften är naturligtvis r i k t i g , men det följande visar, att här endast avses en rät cirkulär cylinder. Litet längre ned möter man ett

rätt lustigt tryckfel: rätvinkliga generatriser i st. f. rättiniga.

Boken avslutas med två avdelningar om homogena kroppars jämvikt, och Guldins regler. Den är försedd med 152 st. öv-

ningsexempel, bland v i l k a några av de sista, avsedda för repeti-

tion i R I V , förutsätta att kurserna i analytisk geometri och i

funktionslära genomgåtts. E. S.

E t t a r b e t e i e n g e l s k s t i l i s t i k . Engelska stilarter av R. E. Zachrisson.

A v K a r l K ä r r e .

L e k t o r Z a c h r i s s o n b e h ö v d e nästan en egen recensent m e d u t e s l u t a n d e u p p g i f t a t t följa hans p r o d u k t i o n . H a n s b ö c k e r o c h uppsatser följa v a r a n d r a m e d j o u r n a l i s t i s k fart, allt m e d a n h a n u t a n a v b r o t t fullgör lärarplikterna eller p å lediga s t u n d e r håller v e t e n s k a p l i g a föredrag i M o d e r n H u - m a n i t i e s Research A s s o c i a t i o n eller a n d r a celebra s a m f u n d . L i k s o m i allmänhet har han även denna g å n g v a l t s i t t ämne m e d säker k ä n s l a för e t t förefintligt b e h o v . R e d a n det p r a k - t i s k a v ä r d e t av a t t få u p p g i f t e r sammanförda, som förut måst s ö k a s p å s k i l d a håll, g ö r d e n första v e d e r h ä f t i g a framställ- n i n g e n av m o d e r n engelsk s t i l i s t i k t i l l en o u m b ä r l i g h a n d b o k för varje engelsk s p r å k m a n . P å i c k e s å få ställen i förelig- g a n d e s k r i f t spårar m a n ä v e n förstahandsarbete m e d a v s e v ä r t m a t e r i a l ur egna s a m l i n g a r .

O m det alltså är e t t s y n n e r l i g e n b e t y d e l s e f u l l t arbete, som Z . härmed f r a m l a g t för o f f e n t l i g h e t e n , så är d ä r m e d i c k e sagt, a t t e n r e v i s i o n av vissa detaljer s k u l l e vara ö v e r f l ö d i g . P å åtskilliga ställen synes m i g förf. i n å g o n mån b r i s t a i precision. S o v r i n g e n av m a t e r i a l e t är i a l l m ä n h e t g j o r d m e d g o t t o m d ö m e u t a n a t t d o c k å varje p u n k t ge d e t i n t r y c k av frihet från tillfälligheter, s o m m a n v i l l finna hos en i alla av- seenden klassisk l ä r o b o k . I det större v e t e n s k a p l i g a arbete, v a r m e d förf. u p p g e r sig v a r a sysselsatt, k o m m e r m a t e r i a l e t n a t u r l i g t v i s a t t v ä s e n t l i g t ö k a s eller r e n t av g ö r a a n s p r å k på

1

Stockholm, A. V. Carlsson 1909.

13— 2»:M. Pedagogisk Tidskrift 1920. Haft. 12.