Bebyggelse- och befolkningsutveckling i ett norrländskt sågverkssamhälle under de senaste 100 åren

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Lars-Erik Borgegård

Title Bebyggelse- och befolkningsutveckling i ett norrländskt sågverkssamhälle under de senaste 100 åren

Issue 1

Year of Publication 1981

Pages 60–76

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Lars-Erik Borgegård

Bebyggelse- och befolkningsutveckling i ett

norrländskt sågverkssamhälle under

de senaste 100 åren

»Städerna få sin karaktär av de funktioner de fylla».

»Sådant folk, sådan miljö».

Detta är två påståenden som återfinns i inledningskapitlet till Gregor Pauls-

sons klassiska arbete Svensk stad (1953).

Något förenklat kan sägas att citaten ovan pekar på sambanden mellan be¬

folkning, bebyggelse och näringsliv. Det är en gammal fråga varför samhällen,

i betydelsen städer eller tätorter, utvecklas olika. Vilka drivkrafter ligger bak¬

om utvecklingen av tätorter? Finns det några generella lagar som styr utveck¬

lingen?

Syftet med denna artikel är att diskutera och analysera drivkrafterna bakom bebyggelse- och befolkningsutvecklingen i ett norrländskt sågverkssamhälle ^-

Holmsunds tätort ^- under de senaste 100 åren.

Utgångspunkter och begränsningar

Studiet av städer/orter är ett arbetsfält som behandlas av många vetenskapsdiscipliner.

Inget enskilt ämne har någon dominerande roll när det gäller staden som studieobjekt. Det firms inte heller någon övergripande »stadsteori» (Stewart 1972. Herbert 1975). Olika dis¬

cipliner närmar sig studiet av staden från olika utgångspunkter. En tendens i den aktuella forskningen är sökandet efter tvärdisciplinära angreppssätt.'''

Ett traditionellt kulturgeografiskt angreppssätt beträffande stadsstudier är att i rumsliga

termer analysera och försöka förklara bebyggelseförändringar. Det gäller såväl beträffande städerna/orterna som punkter som deras inre differentiering (Björsjö 1954). En av utgångs¬

punkterna i denna uppsats är att påvisa att drivkrafterna till en viss orts befolknings- och bebyggelseförändring ligger på olika plan. Strukturella förhållanden, t.ex. den ekonomiska utvecklingen, påverkar orten sedd som ett aggregat, eller en punkt. För att förstå drivkraf¬

terna bakom morfologiska förändringar av orten i fråga är kunskapen om markägoförhål-

landen och över huvudtaget maktstrukturen vid olika tidpunkter betydelsefull.

En metodisk svårighet är att vid ett studium av en enskild ort särskilja och sammankopp¬

la de olika drivkrafternas betydelse vid olika tidpunkter. I föreliggande studie har huvud¬

vikten lagts på dessa yttre, strukturella krafter. I detta fall avses olika aktörer som utan¬

för Holmsund har påverkat utvecklingen i orten. En annan drivkraft är industrialismen, så-

som den t.ex. avspeglar sig i de internationella trävarukonjunkturerna. De inre krafterna ^-

t.ex. det politiska och fackliga arbetet på lokalplanet ^- har inte behandlats i denna uppsats.

En konsekvens av denna begränsning är att beskrivningen av Holmsunds utveckling under 1900-talet är något rapsodisk. Av det ovan sagda framgår att uppsatsen inte gör anspråk på

att vara ett »färdigt» forskningsresultat.

Val av studieområde

Intresset för det valda studieområdet, Holmsund, har sin upprinnelse i min undervisning i kulturgeografi vid Umeå universitet. Runt Umeå ligger ett antal orter, vilka en gång i tiden

var relativt oberoende av centralorten Umeå (fig. 1). Under de senaste årtiondena har dessa orter alltmer inlemmats i ett arbetsmarknadsområde med Umeå som centralpunkt.

Ett _par stora frågor är därvid hur arbetsplatser, bostäder och service påverkas i de mindre

orterna runt Umeå till följd av den större ortens tillväxt. Denna allmänna fråga gäller na¬

turligtvis inte enbart Umeåregionen; den är giltig för ett stort antal tätortsregioner i landet.

Holmsund genomlöper relativt tydliga skeden i sin befolknings- och bebyggelseutveckling

från ensidig industriort, till en ort med ökad differentiering av näringslivet samtidigt som stora befolkningsgrupper är beroende av arbetsplatser i Umeå. Den nuvarande tätorten Holmsund är intressant som studieobjekt även från andra aspekter. Samhället bestod ^av

flera olika samhällsbildningar, var och en med sina särdrag, men tillsammans bildande en funktionell enhet. Detta historiska faktum är nödvändigt att känna till och ta hänsyn till i dagens samhällsplanering i Holmsund.

Disposition

Uppsatsen följer en kronologiskiinje. Först behandlas det agrara samhället. Därefter be¬

skrivs den mycket snabba utvecklingen under sågverkens storhetsperiod (1850-1900 ca).

I starkt koncentrerad form beskrivs därefter utvecklingen i Holmsund under 1900-talet.

Uppsatsen avslutas med en sammanfattande diskussion och karakteristik av de olika skeden

som Holmsund befolknings- och bebyggelsemässigt har genomgått.

Framställningen är deskriptiv till sin karaktär. Ett genomgående tema i uppsatsen är att försöka relatera utvecklingen i Holmsund till generella drag i utvecklingen i landet eller re¬

gionen.

Förutsättningar

Den nuvarande tätorten Holmsund har idag ca 5 700 invånare. Den är belägen 1 1/2 mil från Umeå, nedströms Umeälven. Holmsund är ett ungt samhälle. Tätorten är samman¬

vuxen av fyra mindre samhällsbildningar: Lövöområdet (Ö Lövövallen, Löväbaclem), Sand¬

vik, Djupvik och Holmsund (fig. 2). Det är framförallt två förhållanden, vilka samman¬

hänger med de naturgeografiska förutsättningarna, som har satt sin prägel på Holmsunds utveckling: läget vid Umeälvens utlopp i havet samt landhöjningen. Det fördelaktiga trans¬

portläget, kombinerat med tillväxten av sågverksnäringen under 1800-talet ger mycket av

förklaringen till utvecklingen ^av hela samhällsbildningen Holmsund. Landhöjningen å ena sidan, ger en del av förklaringen till bebyggelse- och befolkningsförändringarna på ett mer

detaljerat plan.

Den agrara perioden

Under 1600- och 1700-talen bedrevs handel på Norrland. En av Norrlands viktigaste ^ex¬

portprodukter var tjära och denna handel ombesörjdes av olika handelskompanier. (Borge- gärd 1973). Statsmakten kontrollerade generellt sett handeln, såtillvida att den fick bedri¬

vas endast i städerna samt att den utrikes exporten måste passera Stockholm eller Äbo.

Den senare restriktionen gick under benämningen »det bottniska handelstvångete. De pro¬

dukter som utskeppades ^var tjära, salpeter, pottaska, bjälkar, fisk, smör och hudar. Inför¬

seln av varor bestod främst av salt och säd. (Häggström 1967).

De fåtaliga städerna ökade sin befolkning relativt långsamt under 1600- och 1700-talen.

Handel, köpenskap och hantverk samt administrativ verksamhet var några av drivkrafter¬

na i utvecklingen. I stort sett saknades industriell verksamhet i dessa städer. Statsmakter¬

nas styrning av handeln motverkade sålunda tillkomsten av befolkningskoncentrationer.

Under 1700-talet började en del av Norrlands resurser utnyttjas för industriell verksam¬

het. Ett antal järnbmk anlades, vanligtvis ^av mellansvenska företagare. Malmen skeppades

upp från Mellansverige och förädlades med hjälp av de lokala resurserna arbetskraft, vatten¬

kraft och träkol.

En annan industriell verksamhet var sågverken. Dessa anlades ofta vid relativt små vatten¬

fall. Ett hinder för dessa båda industrigrenar var bundenheten till energikällan, vattenkraf¬

ten. Den ojämna vattenföringen omöjliggjorde produktion över hela året. Detta medförde

bl.a. att dessa industriella verksamheter var beroende av en relativt stor arbetsstyrka. Ar¬

betskraften fick till stor del hämtas från jordbmksbefolkningen. (Nordström, 1966). Ge¬

nerellt sett innebar sålunda inte heller det förindustriella skedet, i form av järnbruk och vattensågar, någon permanent anhopning av arbetskraft. Den industriella verksamheten

var i princip inkapslad i jordbruksnäringen. Norrlands befolkning var under 1600- 1700- ta¬

len till nästan 100% beroende av de areella näringarna. Holmsund var därvid inget undan¬

tag.

Holmsundsområdet utnyttjades under 1600- och 1700-talen för bete åt kreatur och för

laxfiske. Någon fast bosättning tycks inte ha förekommit förrän i mitten av 1700-talet. Om¬

rådet ägdes av byamännen i de stora jordbruksbyarna söder ^om Umeå, Röbäck, Västerteg

och Österteg. Det nuvarande Holmsund var ett fäboställe under dessa byar.

Landhöjningen och slamavsättningen i Umeälven skapade så småningom fömtsättningar

för visst jordbruk. Det är knappast någon tvekan om att näringsfånget för den fåtaliga be¬

folkningen utgjordes av en kombination av fiske, jakt, boskapsskötsel och åkerbruk, kanske

också med tillskott från en begynnande handelsverksamhet. Det rika laxfisket var en resurs

om vilken det rådde stridigheter. Umeåborgarna försökte lägga under sig fiskerätten under 1700-talet. Detta misslyckades dock. (Fällman, 1974:23 ff.).

Under 1700-talets slut böijade en penetration av Norrlands skogsresurser i fonn av en internationell efterfrågan på sågverksprodukter. Samtidigt började de formella handelsres¬

triktionerna för norrlandsstäderna att lätta. Det ^var betydelsefullt för städernas handelsmän

att själva kunna kontrollera sin handel, såväl utrikes som inom det egna handelsområdet.

En nagel i ögat för Umeåborgarna var att tullstationen låg i Ratan, ca 4 mil norr om Umeå.

Handelsmännen lyckades så småningom flytta tullstationen från Ratan till Bredskär på

östra sidan om nuvarande Holmsund (a.a. 1974).

Ytterligare en förstärkning av Holmsunds betydelse skedde i och med att Umeå och

Holmsund från och med 1837 fick regelbunden ångbåtsförbindelse med Stockholm.

(a.a. 1974:33).

Industrialismen och sägverkssamhällets expansion

Det var dock först i mitten av 1800-talet som den stora befolkningstillväxten böijade i Holmsund. Detta sammanlrängde med två yttre faktorer, vUka dessutom var generella för grundandet av flertalet sågverkssamhällen vid denna tid. Den första förutsättningen gällde

den ökade internationella efterfrågan på sågade trävaror i Europa. Detta i sin tur hängde

samman med industrialismens genombrott. Den andra förutsättningen var knuten till en

av huvudkomponenterna i industrialismen, nämligen själva energikällan för varuproduk¬

tionen. Den nya tekniken i form av ångmaskinerna möjliggjorde en friare lokalisering av

sågverken. Det ^var inte längre nödvändigt att lägga sågverken i direkt anslutning till vatten¬

fallen. _{Ett par av} lokaliseringsbetingelserna för ångsågarna var närheten till flottled och ut- lastningshamn. 1 och med att förutsättningar gavs för produktion under hela arbetsåret er¬

fordrades också en stor och permanent kader av arbetare. Kring dessa sågar, vanligtvis för¬

lagda tUl kusten växte samhällsbildningar upp. Holmsund är tdl mycket stor del en pro¬

dukt av denna skisserade utveckling.

En följd av den stora internationella efterfrågan på sågade trävaror var bildandet av såg- verksbolag i Sverige. På det lokala planet ger just sågverksbolagens intresse för ett visst geo¬

grafiskt område mycket ^av förklaringen till utvecklingen av samhällsbildningarna längs

norrlandskusten.

Ett av de stora företagen inom sågverksnäringen var James Dickson & Co, ett göteborgs¬

företag med starka intressen i norrlandsskogarna. Bolaget ägde bl.a. Baggböle sågverk, ca 5 km väster om Umeå. (fig. 1). För att säkerställa utlastningen av sågade skogsprodukter

ansökte Dickson & Co år 1846 om att få bygga en lastageplats i Holmsund vid Småholmar-

na samt på fastlandet (fig. 2).^’ Lastageplatsen fick under de närmaste årtiondena ^en mängd konsekvenser ekonomiskt, socialt och administrativt/juridiskt. I sin sockenbeskriv¬

ning över Umeå socken, 1859, ger Löfroth följande kommentar beträffande Holmsund:

Denna hamn, som har 14 till 15 fots djup och frän äldre tider ansetts som stadens hamn, äges numera, under namn af Holmsund, af Handelsbolaget Dickson o Comp., som der an-

laggt quaie och betydliga byggnader och bostäder för sin rörelse och utskeppning af bräd- tillverkningen frän sina sägverk (Löfroth, 1859:48).

Ägoförhållandena ändrades. Jämfört med 1840-talet ägde Dickson o Co vid laga skiftet,

1877-80 ca 25% av byns dåvarande areal. På detta område (fig. 3) uppfördes förutom kajen

för själva lastageplatsen och brädgården, även arbetarbostäder, förvaltarbostad samt kyrka.

Befolkningen växte snabbt och när Holmsunds kapellförsamling bildades (1863) uppgick

antalet församlingsbor till 350. En mycket stor del av arbetsstyrkan bestod dessutom av

0 500 1000 1500 2000 2500 3000

I

1

I 1

Figur 3. Bostads- och industriområdenas utbredning vid laga skiftet i Holmsund 1877-80.Laga skifteskarta 1877-80. LMV.

säsongsarbetare. Det fordrades en stor reservkader av arbetare för att klara av det helt manu¬

ella arbetet vid lastningen av fartygen.

Holmsund hade sålunda redan på 1840-talet länkats in i den internationella trävaruhan¬

deln. Nästa steg i samma riktning togs när Sandviks ångsåg etablerade sig (1857) på norra sidan av Holmsundshalvön.

Detta bolags industriella tradition härstammade från en handels- och bruksägarsläkt, Forsell, som drivit järnbruk i Sävar och Johannisfors (fig. 2). Sandvik köptes år 1876 av konsul Lars Glas samt handlaren E.O. Öhman båda från Umeå och handlaren Anders Åström i Degerfors (Vindeln) (fig. 1).

De två sista årtiondena under 1800-talet innebar stora förändringar såväl beträffande

befolknings- som bebyggelsestruktur i det nuvarande Holmsund. Det första steget i denna

omvälvning skedde i och med etableringen av Holmsunds ångsåg. Virket från Baggböle-

sågen flottades till Dicksons lastageplats i Holmsund. Det fårdigsågade virket skurades

rent från slam innan det lades _upp för torkning. Virket tog emellertid skada av vattentrans¬

porten och betalades följaktligen sämre. Dickson o Co beslöt att anlägga en ångsåg i Holm¬

sund. Denna såg lades på bolagets mark (fig. 2 och 3) och den stod färdig 1885.

Är 1888 brann en stor del av Djupviks samhälle. En del av den oreglerade bebyggelsen

lades därmed i aska. _{En ny} stadsplan gjordes upp, efter den tidens mönster i mtnät och

lades över den relativt kuperade terrängen. Den nya, stadsliknande samhällsbildningen

fick 1894 _»rang och värdighet av municipalsamhälle» (Fällman, 1974:41).

De fyra samhällsbildningarna (ovan) genomgick alla en mycket snabb befolkningsföränd¬

ring. År 1880 fanns nära 800 personer i det nuvarande Holmsund (fig. 4). Tio år senare hade befolkningen ökat till nästan 1 400 och vid sekelskiftet var befolkningen ca 2 900.'^’

Källkritik kan naturligtvis riktas mot detta material, men faktum kvarstår att befolknings¬

ökningen var explosionsartad (ca 7% per år, enligt ränta på ränta-metoden). Utvecklingen

av Holmsund under 1800-talet sammanhänger mycket intimt med sågverksexpansionen

och de internationella konjunkturerna. Generellt sett skedde en kontinuerlig ökning av

efterfrågan på skogsprodukter under 1800-talets andra hälft (Wik, 1950). Bolagen svarade

med moderniseringar av driften, t.ex. utökning av antalet ramar och ångkraftens överföran¬

de till elkraft. Vid sekelskiftet ^var Holmsunds ångsåg länets största såg. Arbetarantalet var

ca 400. Sandvik var länets 4:e såg beträffande produktionsvolym. Arbetarantalet uppgick

till ca 400 (Västerbotten 1/2 1976:26 ff.). Det nuvarande Holmsund bestod av fyra olika samhällsbildningar, var och en med sin speciella karaktär och funktion (fig. 2).

Lövön med Lövöbacken och Ö Lövövallen bestod ursprungligen av gammal jordbruksbe- byggelse. Det var inom detta område som de första fäboställena fanns, vilka utvecklades

till fast bosättning. Området låg relativt nära Sandviks industriområde. Det var bönder och

handlare som ägde marken vid Lövön, på Ö Lövövallen och på Lövöbacken. Det fanns

med andra ord möjlighet för arbetare att hysa in sig i bondehushäll, men även bygga egna

Herrgårdsomrädet i Sandvik. På den öppna planen framför bebyggelsen låg vid sekelskiftet »torgeb>

i direkt anslutning till hamnen i Djupvik. Den låga villabebyggelsen i trä är från 1970-talet.

Foto förf. jan. 1976.

bostäder. Lövöområdet låg i stort sett utanför de båda sågverksbolagens markägokontroll.

Befolkningen inom Lövöområdet ökade explosionsartat under tjugoårsperioden 1880-1900:

från 40 till 550 personer. Den största delen av hushållen fick sin försörjning från Sandviks- bolaget.

Sandvik var en i vissa avseenden planerad samhällsbildning. Kärnan var sågverket och kring detta grupperade sig arbetarbostäder, förvaltarbostad och skola. Dessa funktioner byggdes dock inte samtidigt. Det skedde t.ex. ett successivt tillskott av arbetarbostäder.

Arbetsstyrkan rekryterades till stor del från företagets gamla bruk i Sävar och Johannis- fors(fig. 1). Sandvik fick därigenom eo speciell socio-kulturell karaktär. Befolkningen var beroende av en arbetsgivare och dessutom kom ^en stor del av befolkningen från samma

geografiska område. Befolkningsutvecklingen ^var även i denna samhällsbildning mycket

snabb. Är 1880 upptog folkräkningen 200 personer och år 1900 var drygt 600 personer upptagna.

Djupvik. Bebyggelsekoncentrationen kring Djupviks hamn framträder tydligt på skiftes-

kartan frän 1877-80. Merparten av den service som då fanns i de fyra samhällsbildningarna

var koncentrerad till Djupvik som framstår som ett komplementärsamhälle i förhållande

till de servicefattiga industrisamhällena Sandvik och Holmsund.^* År 1880 uppgick Djup¬

viks befolkning till 100 personer. Följande servicefunktioner fanns vid denna tidpunkt:

inom handel och hantverk fanns ölkafe, bageri, diversehandel, skomakare samt ett stort antal ambulerande handlare. (Jfr Forsström 1973:151 ff.). Vidare fanns poststation, fyr-

och hamnfunktion.

Den snabba befolkningsutvecklingen i de kringliggande samhällsbildningarna satte också

sina tydliga spår i Djupviks utveckling. Befolkningen uppgick år 1900 till 750 personer.

Serviceutbudet breddades väsentligt under den beskrivna 20-årsperioden. År 1900 fanns

t.ex. länsman, barnmorska, tullvaktare och småskollärarinna inom den »offentliga servicen».

Inom den privata ekonomin hade fler hantverkarfunktioner tillkommit: målare, skräddare.

67

sömmerska, murare och smed. Den privata handeln specialiserades i och med tillskottet av slaktare och urmakare. Dessutom fanns hotellägare, åkare och ängbåtsstyrman. Industri¬

samhället gjorde sig även påmint i form ^av specialiserade yrken ^som maskinist.

Holmsund var den mest planerade delen av de fyra samhällsbildningarna.®’ Är 1880 upp¬

tog folkräkningen 450 personer. Tjugo år senare hade befolkningen ökat till 950 personer.

Från bolagets sida fanns en medveten strävan att bygga ett »komplett» samhälle - ett sam¬

hälle med funktion att producera en viss mängd sågverksprodukter, men också ett sam¬

hälle som sörjde för sina arbetare. Arbetarbostäder byggdes och som en naturaförmån in¬

gick att odla ett kålland pä bolagets mark (laga skifteskarta 1877-80). Den patriarkaliska

andan som då rådde i Holmsund - och som f.ö. fanns i mänga industrisamhällen - skildrades på följande sätt av en samtida resenär:

»En dag i Augusti landsteg jag vid det vid mynningen af Ume älf belägna Holmesund.

Detta är en af de många lastningsplatser häruppe, på hvilkas kajer milliontals meter timmer ligga färdiga till utskeppning. Ingenting kan gifva en bättre föreställning om trähandelns omfång härstädes än det Dickson & komp. vid denna tid sysselsatte frän

tre- till femtusen personer vid sina sågverk samt vid forslingen, flottningen och last¬

ningen af timret. Finmn förutsåg med säker affärsblick, att prisen ovillkorligen skul¬

le stiga, och köpte för den skull åratal förut af bönderna stora sträckor skog, medan

denna ännu kostade helt obetydligt. Den äldre delegaren, herr Dickson, har för sina

arbetares räkning bygt en kyrka och ett skolhus och aflönar en prest och en skol¬

lärare samt har i sjelfva verket skapat en liten köping. Det tyckes pä bästa sätt vara sörjdt för hans arbetare, hvilka också genom sitt goda uppförande göra heder åt hans menniskovänlighet». (Chaillu, 1881).

Holmsund var ett samliälle med mänga olika yrkeskategorier, vilka funktionellt bildade en

produktionsenhet. Det rådde stora skillnader mellan de olika arbetarkategorierna i lönehän-

seende.’^’ En gemensam sociokulturell länk var dock att relativt många arbetare hade varit

anställda hos Dickson o Co i Baggböle. Många arbetarhushåll härstammade från Umeå lands¬

församling. Därvid fanns klara likheter med rekryteringsmönstret för Sandviksarbetarna.

Storgatan vid Djupvikshamnen. Denna tvåvånings tiäbebyggelse med ekonomibyggnader ^var typisk för den i rutnätsmönster reglerade bebyggelse som växte upp efter branden 1888. Husen har inne¬

hållit ett flertal olika funktioner. Här låg handelscentrum vid 1800-talets slut och början av 1900-ta- let. Djupvik var ett komplementärsamhälle tiU de servicefattiga samhällsbildningarna Lövön, Sand¬

vik och Holmsund. Foto förf. jan. 1976.

i

}

Västerbacken. Många av de gamla arbetarbostäderna har rivits; en del står obebodda, medan andra har moderniserats. SCA som tog över Holmsunds ABhar under de senaste åren strävat efter att göra sig av med sitt bostadsbestånd. Foto förf. jan. 1976.

Bebyggelse- och befolkningsutveckling under 1900-talet

1 böljan av 1900-talet inträffade den s.k. sågverksdöden. Efterfrågan på trävaror minskade

och småsågar slogs ut. Två av de större sågarna som överlevde sågverksdöden i Västerbot¬

ten var Sandvik och Holmsund.

Perioden från sekelskiftet till idag karakteriseras av en fortgående differentiering av

produktionen samt byte av ägare ett antal gånger.®’

Under perioden frän sekelskiftet ända in på 1960-talet samvarierade befolkningen i de fyra samhällsbildningarna med produktionens storlek i de båda träindustrierna. Lågkon¬

junkturerna under de tvä första årtiondena av 1900-talet medförde periodvis ^en stor ut¬

flyttning av arbetare. Högkonjunkturen under 1920-talet innebar ett befolkningstillskott

och lågkonjunkturen under 1930-talet medförde en kraftig minskning av befolkningen.®’

Befolkningens storlek varierade sålunda med trävarukonjunkturerna. De fyra samhälls¬

bildningarna var därför i grunden mycket beroende av yttre faktorer.

Trots denna yttre påverkan var de fyra samhällsbildningarna långt in på 1900-talet funk¬

tionellt differentierade på i princip samma sätt som under 1800-talets slut.

Lövö/?''®’ var är 1940 ett samhälle där hushållen hade sin försörjning i Sandviks resp.

Holmsunds träindustrier. Dessutom arbetade relativt många personer i kommunen, på SJ

samt inom handel och hantverk.

Sandviks befolkning arbetade framförallt inom det »egna» industriområdet. Det fanns

även ett antal boende som var anställda inom kommunen.

Djupviks befolkning arbetade framförallt inom handel och hantverk. Arbetsplats och bo¬

stad sammanföll vanligtvis för dessa näringsidkare. Ett par av Djupviksbornas arbetsgivare

var Holmsunds stuveribolag samt bärgningsbolaget Neptun. Det var endast ett par hushåll

som hade Sandvikssågen som arbetsgivare. De industriarbetare som bodde i E^upvik ar¬

betade pä Holmsunds AB.

69

Holmsund. Nästan samtliga hushåll var knutna till Holmsunds AB - antingen till sågverket

eller träliustillverkningen. Inget av hushållen arbetade i stuveriet eller i Sandviksindustrin.

Det är kanppast någon tvekan om att de fyra samhällsbildningarna tillsammans bildade ett ensidigt industrisamhälle. Befolkningen var direkt eller indirekt beroende av två arbetsgivare.

Holmsund var ett slutet samhälle beträffande arbetsmarknaden. Endast ett fätal _personer hade så sent som 1940 sin arbetsplats i Umeå.

Bebyggelsen var ursprungligen koncentrerad till området väster om järnvägen (fig. 2 och 3). Under 1920- och 30-talen började egnahemsbebyggelsen breda ut sig även öster om

järnvägen (Fällman, 1974:237-. Kommunens åtaganden växte och en av de viktigaste upp¬

gifterna blev att skaffa mark för den ökande befolkningen. Dessutom ökade utrymmes- kraven alltmer. De stora markägarna i samhället var de båda sågverksindustrierna vilka etab¬

lerade sig i Holmsund och Sandvik under 1800-talet. Kommunens bebyggelseexpansion var under hela efterkrigstiden till mycket stor del sammankopplad med markköp från dessa

båda industrier. Tätortsarealen har ökat mycket starkt under de senaste decennierna (fig.

5). År 1960 uppgick denna i Holmsund till 3,1 km^ och 1975 till 4,5 km^, d.v.s. en ökning

med nästan 50%.

En tydlig tendens beträffande markanvändningen är hamnens utveckling. En successiv utfyllnad har skett och därefter har olika hamnfunktioner flytta längre söderut (fig. 5).

Denna utveclding hänger samman dels med landhöjningen, dels med ökade utrymmeskrav

från industrins sida samt kraven på rationell hantering av gods tillika med koncentrationen

av antalet hamnar till ett fåtal punkter.

Det är många drivkrafter ^som ligger bakom befolknings- och bebyggelseexpansionen i Holmsundsområdet under 1960- och 70-talen. Med ökat bilinnehav tilltog arbetspendlingen.

Mänga umeåbor bosatte sig i Holmsund. Från Holmsunds sida förelåg ett intresse att dra

till sig nya befolkningsgrupper, för att därigenom stärka skattekraften. Kommunen iord¬

ningställde mark för egnalremsbebyggelse.

En annan drivkraft var den offentliga sektorns expansion. Tillskottet av dessa nya arbets¬

tillfällen koncentrerades framförallt till länscentra och kommuncentra. En stor del av

Umeås snabba expansion under 1960-talet kan hänföras till universitetets och regionssjuk¬

husets tillväxt. Holmsund fick en del av dessa »spillover»-effekter.

Under de senaste åren har efterfrågan på bostäder varit mycket stor i umeåregionen, inte

minst till följd av några av de statliga verkens utlokalisering vilka kommit Umeå till del.

Umeå kommun, i vilken sedan 1974 den gamla Holmsunds kommun ingår, kommer under

de närmaste åren att ha byggt ut de sista markreserverna i Holmsund.

Samhällets inre differentiering speglad genom förskjutning av centrum

Servicefunktionerna har varierat över tiden såväl beträffande antal, innehåll som läge. En

del av dessa förändringar är strukturellt betingade - de förändras på ett likartat sätt över

hela landet. Det kan gälla ekonomiska förhållanden, lagstiftning eller förändrad teknologi,

t.ex. beträffande kommunikationer. Andra förändringar sammanhänger med lokala för¬

hållanden. Det kan t.ex. gälla topografiska förhållanden, markägostruktur och bebyggelse¬

förändringar. Om man vill »förklara» ^en viss förändring måste den sökas i en kombination

av dessa strukturella och lokala förhållanden. 1 nedanstående figur (fig. 6) visas hur centmm för samtliga servicefunktioner har förändrats över tiden i Holmsund. Tidpunkterna avser åren 1890, 1920, 1935, 1955 och 1975. Den markerade förändringen avser medianpunkten.

(Källmaterialet är hämtat från Granberg et al 1975. Jfr Borgegård 1977).

Den kommersiella servicen har under hela tidsperioden varit koncentrerad till Djupvik.

Holmsunds- och Sandviksområdena saknade i stort sett kommersiell service, med undantag

av diversehandel vid olika tidsperioder (Fällman 1973). Den offentliga servicen bestod i dessa samhällsbildningar av kyrkan (Holmsund), skola samt så småningom av idrottsplatser.

Det är uppenbart att ägoförhållandena därvid påverkade utbudet ^av service.

Den öppna platsen vid Djupviks hamn var centmm för den kommersiella aktiviteten un¬

der 1800-talets slut och i början av 1900-talet. Nästan omedelbart efter branden 1888 (ovan) började den nya handelsorten Djupvik byggas. De kommersiella intressena koncent¬

rerades till den längsgående paradgatan. Tillväxten av service skedde längs denna gata och medianpunkten (fig. 6) förskjöts mot söder. 1 början av 1920-talet drogs järnvägen till Holmsund. Det är möjligt att denna nya funktion till någon del kan ha påverkat lokaliserings-

valet av servicefunktioner.

Under 1930-talet rådde en kraftig lågkonjunktur i hela landet och den drabbade inte minst

samhällen med ensidigt näringsliv. Befolkningsutvecklingen under 1930-talet var negativ för

Holmsunds del och detta slog naturligtvis igenom på serviceutbudet. Under 1940- och 50-

talen tillkom _ny bebyggelse på Lövöbacken och så småningom även på Eriksdalsområdet

(fig. 2 och 5) och detta verkade sannolikt attraherande på handelsidkarna och deras läges-

Figur 6. Centrumförskjutning i Holmsund 1890-1975. Arä/Za;

Bearbetning efter Granberg et al 1975.

val (1955, fig. 6). De gamla hamnfunktionema försvann successivt från Djupvikshamnen

och överfördes till södra delen av Holmsundshalvön.

Det är uppenbart att expansionen av bebyggelsen på Eriksdalsområdet under 1960- och 70-talen samt kommunens medvetna planering ^av vissa servicefunktioner till särskilda ^om¬

råden resulterade i ytterligare förskjutning av centrum mot söder (1975, fig. 6). Trots en ut¬

spridning av olika servicefunktioner, ^av typ damfrisering och reparationsverkstäder i nya bo¬

stadsområden under de senaste åren, är tendensen till starkare centrumbildning tydlig. Den¬

na koncentrationstendens medför stor omsättning av servicelokaler. För många handels-

idkare finns ett starkt intresse att komma så nära centrum som möjligt samtidigt som lokal¬

kostnaderna måste hållas nere.

Området omedelbart utanför centrum är med andra ord utsatt för ett starkt efterfråge- tryck. Ett förhållande som generellt sett kan verka hindrande på centrumbildningen är före¬

komsten av ej saneringsfärdig bebyggelse i dessa relativt unga samhällsbildningar (Nordström

1966:116 f.).

Centrumförskjutningen är tUl stor del en spegling av närheten till kunder och detta i sin

tur har ett starkt samband med transportutvecklingen. Hamnfunktionen var en gång i tiden betydelsefull ^som magnet för det kommersiella livet i Djupvik. Järnvägen spelade dock tro¬

ligtvis ingen avgörande roll för Holmsunds serviceutveckling. Den kom helt enkelt för sent för att ha någon större effekt på utvecklingen i stort och den hade för liten attraktivitet för

att i nämnvärd grad påverka centrums utsträckning och läge. Däremot är bilismens påverkan på servicefunktionernas storlek och läge stor. Tillgången på parkeringsplatser och närhet till

ett brett utbud av servicefunktioner är betydelsefulla faktorer i konkurrensen om de poten¬

tiella kunderna. Det gäller allmänt och det gäller också inom Holmsund/Umeåregionen.

Under 1960-talet satsade SCA och kommunen på hotell och restaurang i Holmsund. Underlaget för denna rörelse vai tänkt att bestå av passagerartrafiken från Finland till Sverige och SCAs han¬

delskontakter. Den eternitbeslagna träbebyggelsen är typisk för den gamla samhällsbildningen Djupvik, liksom ekonomibyggnaderna i figurens högra kant. Foto förf. jan. 1976.

Sammanfattande diskussion

Holmsund är ett norrländskt sågverkssamlrälle som genomgått flera olika utvecklingsskeden

beträffande bebyggelse- och befolkningsstrukturen. Drivkraften bakom denna utveckling är

dels att söka i yttre, strukturella, dels i inre, lokala förhållanden. I nedanstående diagram

visas några av dessa drivkrafter.

Period Yttre, strukturella förhållanden

Inre, lokala förhållanden

Den agrara

perioden,

-

1850 ca

Markägoförhäll: bymän utanför om- Naturgeogr: landhöjning

rådet äger Holmsundshalvön. Närings- Näringsfång; boskapsskötsel och fiske utveckling: penetration av Norrlands

råvaruresurser

Sågverksindus¬

trins expansion, 1850-1900 ca

Industrialismen. Stor efterfrågan på sågverksprodukter

Två sägverksbolag köper mark.

Anläggning av lastageplats och säg

Perioden Efterfrågan pä sågverksprodukter 1900-1940/50 minskar. Välfärdsstaten börjar

växa fram

Bolagen differentierar produktionen.

Kommunen mer aktiv beträffande den fyskiska planeringen

Efterkrigstiden Bilismens expansion. Den offent¬

liga sektorns expansion. Regionala

centra expanderar

Kommunen köper mark. Kommunen uppgår 1974 i Umeå kommun

73

Det är en självklarhet att bebyggelse- och befolkningsutvecklingen för ^en viss ort knappast

kan fångas upp annat än fragmentariskt i ett diagram av ovanstående typ. Drivkrafterna sam¬

varierar och låter sig dessutom inte strikt avgränsas i tid och rum.

En utgångspunkt värd ett närmare studium är att analysera vem eller vilka aktörer som har makten över de ekonomiska resurserna i den studerade samhällsbildningen.

Urspmngligen låg makten i händerna på byamännen i några byar utanför Umeå. De be¬

stämde hur resurserna skulle utnyttjas på Holmsundshalvön. Umeåborgarna försökte skaffa sig kontrollen över fiskerätten, men misslyckades. Däremot ^var stadsborna framgångsrika

i sin strävan att dra till sig handel.

Utskeppningshamnen Holmsund var därvid ett medel för Umeåborgarna i denna regionala handelspolitik. Under hela 1800-talets andra hälft och ett par årtionden in på 1900-talet

sköttes den fysiska planeringen av bebyggelsen av bolagen. De ägde marken och dessutom

makten över produktionsmedlen och därmed arbetstillfällena. Bolagen i sin tur var beroen¬

de av efterfrågan på trävaror. Fluktuationerna inom trävamsektom fick fysiska och sociala

konsekvenser på det lokala planet.

Några årtionden in på 1900-talet började embryot växa fram till den moderna välfärds¬

staten. Kommunen förstärkte sin makt beträffande den fysiska planeringen. Svårigheterna

var dock uppenbara att hävda de kommunala intressena i samhällsbildningar av den typ Holmsund representerade. En stor del av marken ägdes av bolagen. Av tradition var dess¬

utom mycket av det ekonomiska och sociala livet knutet till bolagen.

Holmsunds kommun ställdes under 1960-talet inför två stora problem; dels måste en

differentiering av näringslivet göras, dels måste en kraftig utbyggnad av bostäder ske. Holm¬

sunds kommun stärkte därvid _{sitt grepp} över den fysiska planeringen. 1 och med kom¬

munsammanslagningen i mitten av 1970-talet flyttades dock en del av styrningen av den fysiska planeringen till Umeå. Därmed är cirkeln sluten. Makten över de ekonomiska re¬

surserna ligger ånyo utanför Holmsund.

Lars-Erik Borgegård. Fil. dr. i kulturgeografi. Avhandling: Tjärhanteringen i Västerbottens

län under 1800-talets senare hälft. F. n. anställd på Statens institut för byggnadsforskning

i Gävle.

Noter

1) Ett par av de viktigaste arbetena inom stadsstudieområdet på svenska, under senare år,

är Ameen (1964) och Johansson (1974). Ett exempel på ett tvärdisciplinärt angrepps¬

sätt (kulturgeografi-sociologi) ges i Järnegren - Ventura (1977).

2) På östra sidan av Umeälven ligger Obbola. Denna tätort behandlas inte i föreliggande

studie.

3) SCB:s primärmaterial, folkräkningarna 1880, 1890 och 1900.

4) Terminologin enl. Paulssons välkända beskrivning av Skutskär/Uplandsbodarna, Pauls-

son 1953.

5) Jfr. Ahnlunds (1978) beskrivning av Norrbyskär, Ahnlund (s. 188) återger f.ö. en plan¬

karta över Holmsund från 1885.

6) Taxeringslängd, 1880 Umeå landsförsamling. Västerbottens län.

7) Denna utveckling finns beskriven i Fällman 1974 och i Västerbotten 1/2 1976.

8) Källa: In- och utflyttningslängder, 1895-1975. Pastorsexp. i Holmsund.

9) Källa: Primärmaterial från folkräkningen 1940. SCB.

10) SCB Be 1967:21 samt FoB 1975, 2:4. Källkritik kan riktas mot dessa avgränsningar.

Källor och litteratur

Otryckta källor:

Anläggande av lastageplats i Holmsund, 1846. LMV, Z 10 4®.

Laga skifteskarta med beskrivning över Holmsund. LMV Z 10:4.

Löfroth, EA 1859. Beskrivning över Umeå socken. LMV Z31 1^.

Flygbilder över Holmsund, 1943, 1958, 1969 och 1974. LMV.

Taxeringslängd över Umeå landsförsamling, 1880. Länsstyrelsen.

In- och utflyttningslängd, Holmsund 1895-1975. Past. exp. Holmsund.

Folkräkningen, Umeå landsförsamling och Holmsunds kapellförsam¬

ling, 1880, -90, 1900, -10, -20, -30, och -40. SCB, Stockholm.

Tryckta källor:

Ahnlund, M., 1978, Norrbyskär - om tillkomsten av ett norrländskt sågverkssamhälle på 1890-talet. Avd. för konstvetenskap, Umeå. Forskningsrapport nr. 1.

Ameen, L., 1964, Stadsutveckling och domänstruktur. Svensk stadsutveckling i relation

till ägoförhållanden och administrativa gränser. Lund.

Björsjö, N., 1954, En modern industriorts uppkomst och utveckhng. En studie över Bom- husområdets bebyggelsegeografi. Göteborgs högskolas årskurs H, LX 1954:3, Göteborg.

Borgegärd, L-E., 1973, Tjärhanteringen i Västerbottens län under 1800-talets senare hälft.

En studie av produktion och transportsystem med särskild hänsyn till Ume- och Vindel- älvens dalgångar. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar Nr. 12, Umeå.

Borgegärd, L.-E., 1977, Beskrivning av rumslig fördelning av objekt över tiden. En tillämp¬

ning av ett par korologiska tekniker på service i Vendeln. Geografiska institutionen, Umeå, Gemm C:28.

Carter, H., 1975, The Study of Urban Geography. Bath.

Chauillu, Paul du. 1881, Midnattsolens land. Örebro.

Forsström, G., 1973, Malmberget. Malmbrytning och bebyggelse. Umeå.

Fällman, H., 1974, Holmsunds köping. Umeå.

Granberg, R., Melin, Y., Pintode Barros, L, Sandberg, K.-L, Tämvik, B., Olika servicefunk¬

tioners rumsliga förändring i nuvarande Holmsund under åren 1890-1975. Uppsats i samhällskunskap, Geografiskt inst. 1975 (stencil). (Cit Granberget al 1975).

Herbert, D., 1972, Urban Geography. A Social Perspective. Plymouth.

Häggström, N., 1967, Västerbottens och Österbottens utrikes handel 1765-1880. Geogra¬

fiska inst., Umeå. Medd. nr. 3. (Även tryckt i Västerbotten 1967).

Johansson, I., 1974, Den stadslösa storstaden. Förortsbildning och bebyggelseomvandling kring Stockholm 1870-1970. BFR R26:1974.

Järnegren., A., Ventura, F, 1977, Tre samhällens förändringshistoria. Exploateringen av den fysiska miljön i historisk belysning. BFR R55;1977.

Nordström, O., 1966, Bebyggelse och arbetsorganisation vid svenska industriföretag under

skilda tider. Ymer.

Paulsson, G., 1953 (1976), Svensk stad 1 och 11. Lund.

Stewart, M, ed. 1974, The City: Problems of Planning. Penguin, Suffolk.

Västerbotten. 112 1976, Västerbottnisk sägverkshisloria.

Wik, H., 1950, Norra Sveriges sågverksindustri. Geographica Nr. 21. Uppsalauniversitets

geografiska institution.