• No results found

en stor

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "en stor "

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

MOTTO:

Vi kunna aldrig göra sci mycket j3r en stor sak som

en stor

sak

kan

göra för oss.

ligger bakom; dessa kvinnor h a i den- na svåra tid gjort ett särskilt tungt

VI. ARG.

11

STOCKHOLM, 15 NOVEMBER 1917. ~

II

N:r 22.

Handfallenhet.

Flyg ut, du vita sidenvåd, och lys, du sol i guldl Berätta, inskrifts gula tråd, om tusenårig skuld:

om kraft, som slog, om vald, som tog, om kvinnoätt, som saknat rätt, om kvinnohand, som burit band, om kvinnosjäl, som varit träl

till livets höst från livets vår i tuseii långa år.

Förlälj, du vackra sidenvcid, om tusenårig bragd,

det släktes tusta hjältedåd, vars själ i band var lagd, om kärlek varm

i kvinnobarm, om vilja vek, som aldrig svek, om tungd, som bars, om sår, som skars, om liv, s o m gick och aldrig fick

si6 andes rika trängtan närd i fördomarnas värld,

Träd fram p å duken, sol i guld, och lus den nya dag,

som gäldar tusenårig skuld och som gör rätt till lag.

Den nga dag då rätt blir lag, vad den blir klar och underbar.

Mitt fosterland, tag bort det band, som hindrar mig att tjäna dig

helt jag vill i v e och val, med kraften av min själ.

Du kar ej råd, mitt fosterland, att mista någon arm,

att slå en enda själ i band, vars håg är ren och varm.

Vad månne bär den dag, som är, i skölden ren?

Vad kommer sen?

I tid av nöd behöves stöd.

Mitt fosterland, tag bort ditt band

och lus, du sol, den nya dag, rätt har blivit l a g .

Flyg ut, standar, och vaja p å den dag v i vänta än,

Sveriges ädla kvinnor f å bli likar med dess män och som de

f å f r i a ge med själ i brand åt folk och land sin kraft, sitt stöd lågt och smått blir stort och gott,

då först, du dyra fosterjord, är du vår f r i a bygd i Nord.

. i liv och död,

Lina Gren-Nilsson.

(Vid Malmo F. K P. R:s standarinvigning den 9 okt. 1917.)

nyttigt för samhället. Men för kvin- norna skall den vara som en leksak, ett smycke, som gives dem till tröst, för att deras käraste givit sitt liv för vad de ansett vara en rättvis sak. I Austra- lien, d ä r kvinnorna redan ha rösträtt, h a myndigheterna tagit steget ut: d ä r soldaternas kvinnliga släktingar me- dal jer.

Även här i Europa är samma tanke- gång framme. Den bebådade ungerska kungliga propositionen om kvinnoröst-

rätt föreslår till erhållande av rösträtt kvinnor a v en viss bildningsgrad, kvin- nor som idka något självständigt för- värv och - krigsänkor. Här !ju männen icke ut frivilligt, därför måste de dö först, innan deras hustrur kunna rösta mot framtida krig.

Det meddelas f r å n alla dessa håll, att förslagen väcka stark opposition. Jag skulle tro det.

A. W.

Utsikterna för kvinnoröst- rättens genomförande

i

Ungern.

Kort efter konung Karls tronbestig- ning utfärdade han ett manifest, i vil- ket han uttalade sig för e n snar fred och för de medborgerliga rättigheter- nas utsträckning till alla nationens ar- betande medborgare. De partier, som tilhörde oppositionen mot den dåvaran- de regeringen Tisza började ett ener- giskt arbete för rösträttens utsträck- ning. Stadsfullmäktige i Budapest an- togo en resolution att framläggas for parlamentet, i vilken de begärde all- män och lika kommunal rötkriitt. Med anledning härav hänvände sig kvin- norna till stadsfullmäktige, som giila- de deras krav och inneslöto kvinnorna i sin begäran.

Under ledning a v greve Michael Ka- rolyi förberedde nu delar a v det Obe- roende partiet e n aktion tillsammans med . socialdemokraterna, de kristligt sociala och de demokratiska och de radikala medborgarnas partier. Resul- tatet blev också det väntade, kabinet- tet Tisza fick avgå efter några miss- lyckade försök a t t hålla sig kvar.

Den 2 juni bildades Medborgarnas och arbetarnas rösträttskommitte, var- a v den ungerska rösträttsföreningen och andra kvinnoföreningar även bievo medlemmar, d å programmet upptog kvinnorösträtten. Stora skaror a v kvin- nor deltogo i den jättedemonstration - den största Ungern någonsin skådat - som ägde rum i Budapest den 8 juni f ö r att stödja den resolution, som skulle framläggas f ö r konungen och däri det förklarades, att endast den regering skulle erhålla medborgarnas stöd, som ville genomföra allmän, lika och hemlig rösträtt. Borgmästare Barczy överlämnade resolutionen till konun- gen och samma dag erhöll greve Ester- hazy i uppdrag a t t bilda en koalitions- ministär av oppositionspartierna. Två statsråd utsågos till medlemmar a v rösträttskornmitten, nämligen justitie- ministern Vazsonyi och greve Bat- thyanyi. Dessutom uttalade fyra an- d r a sin anslutning till kvinnorösträt- ten, och kvinnorna meddelades, att in- tet hinder mötte från regeringens sida, att kvinnorösträtten genomfördes.

Nu började kvinnorna utveckla e n storartad agitation, som började den 16 juni med ett stort politiskt möte, d ä r en mängd både manliga och kvinnliga talare uppträdde. Greve Michael Ka- rolyi uppmanade kvinnorna a t t arbeta för sina rättigheter, en av ministrarna, George Lukacs, även ordförande i Män- nens förening för kvinnans rösträtt ut- talade, att kvinnorösträttens genomfö- rande v a r en nödvändighet för att för-

I '

, .d . .

(2)

R

R O S T U T T FOB KIAXnIOB

utkommer den 1 och 15 i var manad.

Redaktör : GTJBLI HERTZXAN-ERICSON.

Redaktion och Exp.: 6 Xarduansmakaregatann Redaktionstid: onsdag och lördag k1. 1/s3-1/~4.

Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.

Rjk~tel, 8600. Alim. tel. 147 29.

Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.

Prenumeration genom posten:

Pris for 1917 Kr. 1: 35.

4:de kvartalet 50 öre.

Manummer 10 öre.

För utlandet sker prenumeration d i n g e n ge- nom posten eller genom insändande av 2 kr.

i postanvisning till tidningens expedition.

Anaonspris: i0 öre per mm. å sista sidan, 15 de övriga. Vid lringre tids annonsering Ore

rabatt.

RC) 8 T R Ä T T B B Y R Å N 8 Kardaansm&iWegatan II, Stoclrholm

Ailm. tal. 147 29. Rikstel. 86 00.

Öppen vardagar kl. l-'/s5 e. m.

L. K. P. R.s sekreterare träffas personligen k1. 1-3 e. m.

bättra de sociala förhållandena och den allmänna hygienen. Pethö, socialdemo- kratisk riksdagsman, uttryckte slutli- gen sitt partis ståndpunkt till frågan.

a d r i g förr h a de ungerska kvinnor- n a av alla liiger utvecklat en sådan livaktighet; besök gjordes hos parti- ledama, hos riksdagens medlemmar, artiklar publicerades i alla tidningar och broschyrer spriddes i stor mängd.

Redan den 27 i samma månad hölls äter ett kvinnomöte, denna gång an- ordnat a v ungerska grenen av Kvin- nornas nationalråd. Markgreve Palla- vi&, som mötet representerade statsministern, försäkrade kvinnorna, att regeringen till fullo uppskattade de stora tjänser, som de gjort sitt land och förklarade, att regeringen helt och håliet anslöte sig till deras krav, som de Önskade genomföra. Inrikesminis- tern Ugron uttalade sig i samma anda.

Ytterligare f y r a parlamentsledamöter uppträdde mötet, förutom ett flertal kvinnliga talare.

ett mö& som kvinnorna anord- nade ett p a r veckor senare, den 13 juli, uppträdde en del i vetenskapen och lit- teraturen bemärkta män samt biskop Prohaszka till förmån för kvinnoröst- rätten.

Vid regeringens första uppträdande i Parlamentet talade greve Michael Ka- rolyi och d:r Sandor Giesswein i andra samt greve Aladar Szechenyi i första kammaren för kvinnorösträtten.

Sedan dessa underrättelser kommit

OSS tillhanda genom Jus Suffragii har som bekant kabinettet Esterhazy av- gått, grund a v en del uppståndna svårigheter med socialdemokraterna, och f. d. justitieministern Vazsonyi äi nu statsminister. En kunglig proposi tion har n u bebådats, d ä r det föreslå5 rösträtt för kvinnor a v en viss bild ningsgrad, för kvinnor som idka själv ständigt förvärv och för krigsänkor.

Kvinnorösträtten i Kanada.

Kanadas regering h a r framlagt e1 proposition om rösträtt å t alla kvin nor, som äro fyllda 21 år, födda brit tiska undersåtar och som äro mödrar hustrur, änkor, döttrar eller systrar til soldater i aktiv krigstjänst. Genom re geringsförsIaget skulle en halv miljor kvinnor bli röstberättigade. Den libe rala och socialdemokratiska oppositio nen i parlamentet motsätter sig rege ringcpropositionen och fordrar rösträt åt alla kvinnor. Kvinnor, vilka självs såsom sjuksköterskor deltaga i kriget skulle naturligtvis också erhålla röst rätt.

N:R 22

Stort lager uv im o. utibindska nyheter

DAMRAPPOR, DRAKTER &KJOLAR

i aIIa slags

till billiga bestämda' priser. 0bs.l Besttillningsavdelning.

Vid uppvisande av medlemskort i E: K . P. €2. lämnas 5 9; rabatt.

Högkvarteret.

Många a v denna tidnings läsare kän- de till L. K. P. R:s gamla högkvarter, Lästmakaregatan 6. Till visiterna vid Stockholmsbesöken hörde väl g ä r n a vi- siten hos Rösträtten, åtminstone när Jet v a r fråga om den äkta rösträtts- kvinnan, hon, som bär märket utanpå och inuti.

Nu, sedan högkvarteret är flyttat, x h det kanske grund av tidslaget höjer, innan den personliga inspek- tionen kan ske, skall j a g be a t t få bli ciceron genom de nya lokalerna.

L. K. P. R:s sekreterare har satt ner rösträttens tältpinnar mitt i Klara Tamla tidningskvarter, Karduansmaka- regatan 6, d ä r Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter äro närmaste grannar.

Den, som känner till Klara, vet, att det inte kan v a r a något modernt och tids- Enligt hus, som numera h a r den äran att hysa rösträtten, och ä r heller inte fallet. Det tycks inom parentes vara en egenhet för kvinnosakslokaler i in- och utlandet a t t bo i gammaldagr ofashionabla lokaler.

L. K. P. R. jämte sin tidning beboi nu tre stora rum 2 tr. upp åt gatan in om en tambur, som den delar mec Svenska fredsförbundet och Svensks sektionen a v I. C. W. P. P. I rnitter är expeditionsrummet med tre skriv hord vid tre fönster, och om besökei infaller under expeditionstiden mellar 1 och ' i 2 5 kan man möjligen f å se all:

tre upptagna. Där sitter f r u Emilic Arcini, som sedan 1910 skött bådt Landsföreningens och Stockholmsför eningens löpande expeditionsgöromål men som nu h a r händerna fulla endasi med Landsföreningen. Stockholmsför eningens expedition skötes vid skriv bordet n:r 2 a v en u n g kraft, fröker Karin Brunstedt, och vid bordet n:r :

bryr fröken Boman sitt huvud med re gistreringen av Stockholmsföreningenr

medlemmar, som skola uppdelas både efter bokstavsordning och rotevis. Det stora bordet mitt i rummet finnes kvar som gamla stället. N ä r j a g var där, var det apterat till tebord, men det är rn sällsynthet. Annars gruppera sig V. U. eller Stockholmsföreningens sty- relse omkring detsamma vid sina sani- manträden. Här inne finnes som alltid L. K. P. R:s tryck, vykort o. d. samt rösträttens karta över Sverige f r å n 1914, d ä r alla föreningarna äro utsatta.

Till höger innanför är sekreterarens rum, som genom fröken Signe Jacobs- sons försorg har en mindre affärsmes- sig, mera intim prägel. Här inne fin- nes rösträttens arkiv med en samling av allt utgivet tryck, av alla brev och skrivelser och embryot till ett biblio- tek. H ä r stå lådor med kort, en nu- mera vanlig syn alla institutioner, soni fiilja med sin tid. Kortsystem ä r upprättat över alla F. K. P. R. i landet med ordförande, sekreterare och cen- tralstyrelsemedlemmar, likaså över alla kvinnliga stadsfullmäktige. Porträtt av Birgitta, drottning Margareta, An- na Maria Lenngren, Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf, Ann Margret Holm- gren och Signe Bergman knyta sam- man historien med nutiden. Här arbe- t a r sekreteraren dagligen under expe- ditionstiden och t a r emot besök.

Rösträtt f ö r Kvinnor h a r sitt rum liingst till vänster med egen ingång från tamburen. Det är expedition och redaktion en gång och tillräcltligt stort för den delen. Onsdagar och lör- dagar mellan kl. I 1 2 3 och Il24 samt lite desseniellan träff a r man här reclalctö- ren f r u Gurli Hertzinan-Ericson vid sitt skrivbord och sina telefoner, sysselsatt med sin post, med att skaffa i n och redigera u t bidrag. Sedan fyra år ut- f ö r hon n u trollkonsten att redigera en tidning utan att betala u t några hono- Sveriges äidsta, största o. bäst A e - B a

JOHN

V e

LÖFeBEN & C:O

renommerade s p e c i a i a i f ä r i

Fat&i~~dsgagstiftninigen.

Enligt beslut a v V. U. har följanda skrivelse insänts till Kungl. M a j k

Till Konungen.

I anledning a v nu pågående behand- ling inom departementet av förslag till.

lag om fattigvården, vågar Laridsför- eningen €ör kvinnans politiska rösträtt härmed vända sig till Eders Kungl.

Maj:t med följande framställning.

Av samhällets understödstagare ut- göras j u det övervägande antalet, av kvinnor och barn. Det ä r därför uppen- barligen nödvändigt att kraftiga an- strängningar göras för att tillförsäk- r a fattigvindsstyrelserna tillskott av lümpiiga kvinnliga krafter. Nu inne- håller visserligen föreliggande a v fat- tigvårdslagstiftningskommitten avgiv- n a förslag till l a g om fattigvården be- stämmelsen, a t t såväl kvinnor som män kunna inväljas i fattigvårdsstyrelse.

Men i Iiletraktaride a v den fördom eller slentrian som behöver övervinnas in- nan man kommer sig f ö r att invälja kvinnor, ä r det säkerligen nödigt att särskilt betona kvinnornas behövlighet.

Vi anhålla därför i huvudsaklig an- slutning till fröken Paulis reservation att i par. 11 mom. 1 göres tilliig- get "och bör minst en av ledame- terna v a r a kvinna" samt till mom.

2 tillägget "och bör minst en av suppleanterna vara kvinna".

V i bedja dessutom

att instämma med de reseman- ter som anhållit att minderårig hetsgränsen d i t t e sättas till fylida sexton år.

.______

Ny landvinning.

Efter rösträttsföredrag av fröken Tilli Borg har i Tofta bildats en ny förening. Till styrelse valdes fruarna Anna Player och Anna Berntsson samt fröknarna Anna Johansson, Anna An- dersson och Selma Andersson.

-

Ny kvinnlig stadsfullmäktig.

Vid senaste röstsammanräkningen i Trelleborgs stadsfullmäktige blev frö- ken Karria Sjunesson invald som med- lem.

- -- ___.

Ännu en kvinna i stortinget Fröken Sara Christie från Trond- hjem är den andra norska kvinna som tar säte och stämma i stortinget. Hon blev vald som professor Selands supp- leant.

Gåva.

Av givarinna, som önskar bevara sin anonymitet, har Langsföreningen f ö r kvinnans politiska rösträtt fått motta- ga en gåva av 1,000 (tusen) kronor, vil- ket med djup tacksamhet erkännes.

__ __ ~- -

rar, något som säkert hennes kolleger vid samma gata gärna skulle vilja l ä r a av henne, om de kunde. H3r hoppas vi att hon och hennes tidning ska finnas ännu sedan rösträtten är genomförd.

Expeditionen det ä r jag, säger eller borde säga fröken Hanna h r p i , som ända sedaii tidningens grundläggning sköter denna post vid sitt jättelika ex- peditionsbord. Om j a g omtalar, att väg- gama äro täckta a v hyllor fOr in- och utländska tidningar, tror j a g inte a t t något är glömt.

På kvällarna ä r inte lolialen obegag- nad. Då hålles här V. U. och styrelse- möten och troligen komma Stockholms- föreningens samkvarn att hållas h ä r liksom de tänkta politiska upplysnings- kurserna.

Låt oss till sist geniensamt gratulera L. K. P. R:s arbetande stab till a t t h a kommit i ordning i den nya lokalen och önska den trevnad och lycka i ar- betet!

Elila Wägner.

__-

(3)

Nuet och Framtiden.

Av Hkldne Philipson.

Det är inte lätt a t t vara ung i dessa tider. Ungdomens privilegier: den gla- da sorglösheten, det friska modet, svär- meriet i drömmarnas och ideernas värld, kunna de väl undgå att påver- kas a v den allmänna depression, som nu övergår oss, den skugga vi förnim- ma som en börjande världsskymning, ett hotande Ragnarök?

Var och en, som står ungdomen nära, kan icke annat än plågas av en stän- digt gnagande känsla a v sorg och skam över att vad vi ha att lämna i arv åt kommande generationer icke är stort mer än grusade förhoppningar, sköv- lade natur- och kulturskatter, till kropp eller själ stympade människovarelser, en värld med våldet i högsätet och rät- ten trampad under fötterna.

Vi kunna inte komma ifrån ansvaret någon av oss. Neutrala eller krigföran- de, alla ha vi del i det som är, i det s o q icke borde vara. Ty "i människans an- de ha tingen sin lag". Världskriget ha- de inte lätt kunnat flamma upp i full låga, om inte den krigiska andan före- funnits hos folken och systematiskt närts och underhållits a v de ledande.

Allt det, som århundradens framåtskri- dande åstadkommit för' att närma fol- ken till varandra, alla materiella och kulturella förbindelser ägnade att ned- bryta onaturliga skrankor emellan människor, som behövde varandra, mer och mer i den mån civilisationens land- vinningar ökades - allt detta härjades a v den rasande branden, krigets vilda låga.

Det är denna a v alla s. k. kulturfolk medvetet bibehållna och omhuldade barbariska anda, som med nödvändig- het framkallat den civilisationens och kulturens bankrutt, som kallas världs- kriget. "Tron verkar det visserligen", tron på kriget, den ännu i dag trots allt kvarlevande tron på krigets nöd- vändighet, har hållit barbariet vid liv, och kulturfolken ha icke förstått, vil- ken orm de närt vid sin barm.

Men civilisation och barbari kunna icke förlikas. Endera måste duka un- der i striden. Det ä r just vad världs- kriget som bäst håller att plugga i n i dumma eller lata människobarns hjär- nor. Skola de äntligen besluta sig för att lära sig den enkla läxan?

Kvinnoprofiler från flydda tider.

Av Gustava Svanström.

Höstmolnen kalla och grå, och skymningen faller över det gamla norr- ländska järnbruket. Klockan är ses, det är lördagskväll ,och från trästapeln vid kyrkan klämtar det helg.

I smedjorna, som ligga i en mörk rad vid den brusande ån, ä r dagsarbetet slutat, och smederna, resliga magra karlar med anletsdragen svärtade av sot, komma över bruksgatan för att hem till sina stugor. Då kommer en vagn rullande, förspänd två för dem välkända bruna hästar. Den lån- ge, skäggige kusken är dem likaledes välbekant, och de bli stående med mös- san i hand, medan vagnen rullar förbi.

Gnder den uppslagna sufletten skym- ta de en kvinnas ansikte, inramat av en stor svart knythatt. Dragen kunna de ej fullt urskilja, men det är drag, som de alla kunna utantill, stora, skarp- skurna, med tunna, stränga läppar, ett ansikte, som kan rannsaka hjärtan och njurar, när det gäller.

Längre bort bruksgatan går en krokig gestalt, stödd två käppar.

Det ä r gammelsme'n, den äldste vid bruket, som nu nittioårig gått ut ur stugan ett tag. Han går åt sidan, får med darrande hand a v sig mössan och blir stående barhuvad som de andra.

Då får kusken ett tillrop att stanna.

- Sätt på dig mössan, J a n Anders,

Dualismen i vårt liv verkar nedbry- tande tänkande, vuxna människor.

Vilken obotlig skada skall den då icke åstadkomma ett känsligt reflekte- rande barnasinne, en ung männi- skas själsliga utveckling? Skolans och kyrkans morallagar se de unga allt för ofta upphävas eller tummas i hem- men såväl som ute i världen. Både det ena och det andra budordet överträdes i dessa vargatider mera ogenerat än någonsin, i vårt land liksom i andra länder. H u r måste icke bibelns ord:

"Du skall älska din nästa som dig själv" ljuda som ett sksrande hån i de- ras öron, som växa upp i en tid, då priset pS de enklaste nödvändighets- varor av vinstbegäret drivits upp till hittills oanad höjd och den enskilde, i ständig fruktan f ö r hotande livsmedels- brist, utan hänsyn till medmänniskor i samma eller ännu sämre belägenhet skyndar att tillförsäkra sig själv mycket som möjligt a v befintliga för- råd! Vore det inte förklarligt nog, om ungdomen skulle ryckas med i denna de äldres kapplöpning om maten och pängarna?

Och budordet "Du skall icke dräpa"

- hur skall ett oförvillat sinne komma till rätta med det i dessa massmördan- dets tider? Skall det utan vidare nöja sig med den distinktionen, att vad som ä r brottsligt och straffbart i fråga om individernas ömsesidiga förhållande är rätt och plikt stater emellan? Ä r det icke fara värt, att kriget, det officiella organiserade människoslaktandet, med det lysande undantagets glans bort- skymmer den enkla lättfattliga regeln?

Eller om icke ä r fallet, hur måste icke den moraliska och religiösa kän- slan uppröras över en sådan hädisk motsägelse !

Inför konsekvenserna a v detta svalg mellan teori och praktik måste vi stan- na och göra vårt val. Skola vi fortsätta a t t lära våra barn ett och samtidigt praktisera ett annat? Skola vi vidmakt- hålla denna dubbelmoral, detta dubbel- liv: ett vardagens slitande och rivande i ohejdad själviskhet och ett helgdagens botgöringsförsök för under veckan be- gångna synder? Nej, skola vi fortfa- rande bestå oss med något, som kan göra anspråk på a t t kallas religion eller moral, måste det bli något levande, något som ingår i vårt dagliga göran- de och låtande och icke endast ett stäm- bjuder en röst ur suflettens djup - det blåser kallt för gamla skallar i kväll.

Och akta dig för att och krälla ute i mörkret. Jaså, gikten är svår, säger du - jo, du har levat över den tid, som blivit människan tillmätt i Skriften,

att du kan inte begära mycket av vår Herre hädanefter här på jorden.

Vagnen rullar vidare, bort mot herr- gården, där det kalla, gula västerljuset under molnens mörker ännu blänker svagt i gavelns smårutade fönster. På nedersta trappsteget står trotjänarin- nan, gamla jungfru Ulrika, niger och hälsar sin matmor välkommen hem.

Och allt står väl till, Ulrika, säger den gamla frun och räcker henne pira- ten - v i ha blivit förskonade från eld och brand, ser jag.

En annan yngre kvinna med ett blekt, vekt utseende kommer ut och niger även hon.

- Välkommen hem, svärmor, säger hon. Hon får en hastig omfamning och en lätt kyss på pannan.

- Jag skall hälsa dig från Sofi -

pojken vägde tolv skålpund, när han äntligen kom.

Med denna glada underrättelse går brukspatronessan Nordelius i n i sitt hem, den gamla vita herrgården, där hennes fäder bott. Släkten har varit rikt välsignad med döttrar, och det var hennes avdöde man, som efter svärfa-

dern blev herre till bruket.

Hon har nu varit fjorton dagars besök och kristning hos sin gifta dot-

ningsliv till individuell uppbyggelse och tröst.

Den skriande motsatsen mellan liv och lära har utan tvivel varit en starkt bidragande orsak till den religionsfient- lighet, som onekligen finnes inom vissa lager a v vårt folk, "bildade" såväl som obildade. Men det religiösa behovet är icke desto mindre ett verkligt livsbehov även det. "Människan lever icke av bröd allena." Tron det meningslösa är dock till sist den omöjligaste a v alla.

En mening i livet, en mening i döden är vad vi kräva, även om vi blott dun- kelt skönja den. I full överensstämmel- se med detta krav står tron på det go- das slutliga seger och viljan att med- vetet bidraga till den tids tillkommelse,

"då folken skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till liar."

Tron kriget däremot har varit och är ingenting annat än pessimismens dystra tro det ondas oövervinnelig- het, förnekelsens ande i själva verket, den oförsonliga fienden till allt verk- ligt framåtskridande.

Dessa diametralt motsatta åskådnin- gar låta sig helt enkelt icke förenas.

Men det är vad man hittills alltid för- sökt och alltjämt Jörsöker. Resultatet föreligger nu. Man har arbetat f ö r upp- lysning, materiellt och kulturellt fram- åtskridande, mänsklighetens full- komning till allt större harmoni - och samtidigt hållit fast vid urtillståndets barbari enligt formeln: "hand i hår och kniv i strupe", med vildens fruktan och misstänksamhet betraktande sin mot samma mål strävande broder. Kata- strofen har också med naturnödvän- dighet infunnit sig. Skräckslagna och förkrossade stå vi inför förödelsen.

Finns här någon väg u t u r eländet?

Endast en: det mänskliga förnuftets återinsättande i sin värdighet av leda- re, människornas vilja renad i lidan- dets skärseld, samlad och stark, inrik- tad mot det för alla folk gemensamma målet: rättssamhällets grundande.

Arbetet organiserandet av detta nya samhälle har, som vi alla veta, fak- tiskt pågått jämsides med förödelsen, alltifrån krigets första dag, och faktum är, att det är de förhånade pacifisternas fredsprogram, som nu i stort sett blivit såväl folkens som regeringarnas. Vis- serligen ä r även här det stora steget från teori till praktik ännu icke taget, men det är nog beaktansvärt, a t t det

ter, som efter raden a v döttrar äntli- gen fått den efterlängtade sonen.

Denna dotter ä r hennes enda levande barn. Själv hade hon den glädjen att hennes förstfödde var en son, men se- dan fick hon uppleva den sorgen, att han vid mogen ålder omkom genom en olyckshändelse. Han var då nygift, och hans änka, den bleka frun, har aldgig kunnat repa sig efter detta slag. Hon är svag och sjuklig, och det är den gamla frun, som, ännu stark till kropp och själ, styr hela bruket.

Det är hon som gör ronden i smed- jorna, där arbetets sång i den tidiga morgonstunden börjar bulta och ham- ra, där det smids spik och hästskor och knivar och liar och mera sådant till stora delar a v provinsen. Det är hon som håller tummen ögat på dem, som fått brännvinsflaskan för kär, det är hon, som redar upp oord- ningar i familjelivet i de röda stugor- na, och det är inför henne rättaren och bokhållanrna ha att avlägga ra- kenslrap.

Dessa senare ha också omedvetet rä- t a t sig och fått en stramare håll- ning vid ljudet a v vagnsbullret EIa de räknat hennes bortovaro som en fritid, veta de nu, att det måste bli slut med varje böjelse för självsvåld eller

slarv.

Men stor är den respekt hon inger och det förtroende alla mer eller min- dre medvetet hysa för hennes klokhet och rättvisa, att den yttre och inre ordning, hennes kraftiga vi1 ja genom-

alls allvar diskuteras och icke läng- re något vederhäftigt håll betraktas som utopiskt.

Det är tiden, att hemmens och sko- lans målsmän vakna till insikt om sin speciella uppgift i nydaningsarbetet.

Framför allt måste de enas om att hålla allt ensidigt partitagande, alla hatfulla Drd och fula beskyllningar mot olika tänkande fjärran från de unga och i stället hos de blivande samhällsmedbor- garna ingjuta förståelsens och toleran- sens anda, den humanitetens och frihe- tens anda, som icke för egen räkni5g kräver mer ä n vad som unnas andra.

Vår tids ungdom måste framför allt Fostras till socialt kännande och tän- kande människor. Kunskapen om det personliga ansvaret, fysiologiskt såväl som psykologiskt sett, kan icke utan skada för släktet undanhållas den upp- räxapde generationen. Hos djupare an- lagda naturer har denna individuella ansvarskänsla väl alltid funnits och )ckså tagit sig uttryck i handling, men vad vi nu framför allt behöva är, att iessa individuella yttringar av an- svarskänsla v ä s a ut och förtätas till verklig samhälls- och medborgaranda.

Det "sociala samvetet" måste göra sig hört i allt vidare kretsar och kraftigare iin pågonsin, om vi alls skola kunna möta de krav, som tidens allvar ställer

oss.

Det är denna sociala ansvarskänsla, som är det bärande i stora samhällsrö- relser som nykterhetsrörelsen, fredsrö- relsen, kvinnorörelsen, vilka alla bottna i bestående missförhållanden, som blott genom en omdaning av tänkesättet och sederna kunna upphävas. Ingen ung människa bör stå främmande för dessa eller andra ideella strävanden i

fört, sällan störs av några rubbningar.

Beträffande pigorna i köket ha de dess- utom jungfru Ulrikas strängt vakande öga över sig. Hon lever själv, som om hon alltid stode under sin matmors blickar, och hon genomfor noggrant samma regemente i smått som den förra i stort.

Dagen efter hemkomsten sitter patro- dessan rak och värdig inne i det lilla blå kabinettet, som ä r hennes allra he- ligaste. Hon är svartklädd som alltid, och under den stora vita mössan ligga silvergrå kanonlockar helt prydligt vid tinningarna. Hon har redan gjort ron- den i smedjorna, och bokhållarna ha stått inför Pontius Pilatus och avlagt räkenskap för sitt fögderi under hen- nes bortovaro.

Nu är det jungfru Ulrikas tur, men dessa stunder, som de, som äro behäf- tade med ont samvete, frukta, emotser hon snarare med stolthet, ty hon vet, att hon alltid gör sin plikt.

Patronessan betraktar sin trotjäna- rinna, och det kommer en nästan omärklig glimt av humor över hennes stränga drag.

- Jag tror, att d u är en värre drake än jag, Ulrika, säger hon.

Jungfru Ulrika redogör för vad som gått åt av husets förråder och för den medicin hon utlämnat till bruksfolket.

- Det är fasligt, säger patronessan, vad Anna Kajsa är begiven hjärt- styrkande droppar och gubben Bjur malörtsbrännvin. Men du känner nog dina Pappenheimare Ulrika, j a g behö-

References

Related documents

Sida | 34 klassrummet och detta kan också vara en anledning till att lärarna väljer att använda läroböcker i sin undervisning istället för att använda sig

I relation till detta finns en viss oro för att eleverna inte har tillräckliga ämneskunskaper för att kunna tillgodogöra sig ämnesövergripande undervisning, eller som Nichols

Detta är den äldsta typen av störs, som är öppen upp till taknock och har rökhål eller rökspringor vid gavelröstena, sotiga väggar, lavar längs väggarna, två åsar

Börja enskilt med händerna vid sidan, vid jungfru börja sparka framåt.. varannan höger

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det projekt jag beskrivit kan skapa ett intresse samt ökar en förståelse hos eleverna beträffande matematiken. Jag vill även se om

För mitt problemområde menar jag att detta är särskilt intressant då jag tror att en elev i matematiksvårigheter som eventuellt även utvecklat en låg självuppfattning i ämnet är

Moment 1, som citeras i exempel (6:8) ovan, inleds med en etymolo- gisk parentes där läsaren uppmanas att jämföra den användning av ordet bedriva som beskrivs där med

b Stora regionala skillnader råder i synen på off label- användning av Avastin, vilket gör att årskostnaden för en patient med våt makuladegeneration varierar från 2 000 till