Hard Ice, Soft Politics

Institutionen för samhällsvetenskap

Hard Ice, Soft Politics

EU:s och USA:s utrikespolitik i den arktiska regionen

Kandidatuppsats i statsvetenskap HT 2009 Johan Sandevärn Handledare: Douglas Brommesson

Abstract

The polar ice in the Arctic is melting resulting in new opportunities for the Arctic states to extracting vital resources and to find new shorter transport routes. Two of the largest actors who both presently have published polices towards the Arctic region is the EU and the US.

This work firstly aims to offer a descriptive view of the EU and the US’ polices towards the Arctic region. Secondly, investigate the documents quantitatively and qualitatively to show weather the EU and US policies are featured by ‘hard power’ or ‘soft power’ by the research of Joseph S. Nye Jr. to find out if Robert Kagan’s hypotheses that the EU mainly use ‘soft power’ and that the US mainly use ‘hard power’. The findings showed that Kagan in this case was right about the EU and the use of ‘soft power’ but that the US mainly uses ‘soft power’

politics in their Arctic policy.

Key words: Arctic region, EU, hard power, International Relations, Joseph S. Nye Jr., Political Science, power, Robert Kagan, soft power, US

Innehållsförteckning

ABSTRACT ... 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2

1. INLEDNING ... 3

2. TEORI... 4

2.1.MAKT... 5

2.2.’HARD POWER’... 6

2.3.’SOFT POWER’ ... 7

3. TIDIGARE FORSKNING... 9

3.1.UTRIKESPOLITIK I DEN ARKTISKA REGIONEN... 9

3.2.EU OCH USA:S ’HARD POWER’ OCH ’SOFT POWER’... 10

4. SYFTE OCH PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12

4.1SYFTE... 12

4.2PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 13

5. DESIGN, MATERIAL OCH METOD... 13

5.1.DESIGN... 13

5.2.MATERIAL... 15

5.2.1. Källkritik... 16

5.3.METOD... 16

5.3.1. Kodschema ... 17

6. RESULTATREDOVISNING ... 20

6.1.EU-KOMMISSIONENS KOMMUNIKATION... 20

6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen ... 23

6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen ... 24

6.2.GEORGE W.BUSHS PRESIDENTDIREKTIV... 26

6.2.1. USA och ’hard power’ i den Arktiska regionen ... 29

6.2.2. USA och ’soft power’ i den Arktiska regionen ... 30

6.3.JÄMFÖRELSE MELLAN EU OCH USA ... 32

7. AVSLUTANDE SLUTSATSER ... 34

REFERENSER ... 37

1. Inledning

"Arctic climate change introduces new opportunities and challenges especially for the United States and its Arctic neighbors. This century's newly navigable waters bring increased commercial shipping and resource exploration, but also expose a previously secure North American maritime flank, and spark new conflicts in the polar region as nations rush to claim potential mineral riches."¹

Detta citat av Lt. Col. Alan Kollien från det Amerikanska flygvapnet sammanfattar mer än väl Arktis nuvarande och kommande betydelse för internationella relationer.

Arktis har tills nyligen varit en relativt ointressant region på grund av dess otillgänglighet.

År 1906 var den norske polarutforskaren Roald Amundsen den första att navigera sig igenom den så kallade Nordvästpassagen norr om Nordamerika, en 3 200 lång vattenväg från Atlanten till Stillahavet. Sedan dess har endast ett fåtal specialdesignade fartyg lyckats genomföra samma bedrift. Men de senaste trettio åren har den Arktiska regionen förändrats markant. Den globala uppvärmningen har förändrat klimatet i Arktis avsevärt vilket har lett till ett allt tunnare isskikt för vart år som går. Forskare hävdar att vissa delar av Arktis inom 20 år kan komma att ligga isfritt under sommarhalvåret. Denna miljöförändring i norr har självfallet lett till en lång rad negativa konsekvenser, men också ett flertal positiva sådana (huruvida dess konsekvenser är positiva eller inte går att diskutera).²

För det första så skapar issmältningen möjligheter för nya transportrutter. Äventyrare och utforskare har sedan Christoffer Columbus upptäckt av Amerika 1942 försökt att navigera sig igenom Nordvästpassagen för att förkorta transportsträckan mellan Europa och östra Asien.

Panamakanalen som stod klar 1914 har dämpat denna strävan men den höga belastningen på kanalen och prognosen om isfria somrar har ökat intresset för Nordvästpassagen. Som Lt. Col.

Alan Kollien också nämner innebär de nya vattenvägarna potentiella hot i form av maritima anfallsvägar som nu måste ingå i Arktiska staters försvarsstrategier.³

För det andra så ruvar Arktis på stora kvantiteter av jordens ännu oupptäckta olje- och gasfyndigheter. Mer specificerat så antas 13 procent av Jordens oupptäckta oljereserver tillsammans med naturgasreserver likställda Rysslands finnas under Polarisen. Efterfrågan på

1 US Army War College

2 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004

3 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, US Army War College

energi växer ständigt vilket dessa fyndigheter (delvis) skulle kunna mätta. Energikällorna i den Arktiska regionen har tidigare varit relativt negligerade av de Arktiska staterna på grund av dess otillgänglighet men issmältningen och de tekniska framsteg som gjorts de senaste decennierna har fått upp staternas ögon för energikällorna vilket ökar Arktis betydelse markant.

Det existerar idag åtta så kallade Arktiska stater – Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, Kanada, Ryssland och USA. Det vill säga, stater vars territorium befinner sig, eller delvis befinner sig i den Arktiska regionen. Sedan ett år tillbaka kan även EU adderas till raden av aktörer vilket legitimeras genom Danmarks, Finlands och Sveriges medlemskap, samt Island och Norge som en del av EEA (European Economic Area). Fem av de Arktiska aktörerna – Danmark, Norge, Ryssland, Kanada och USA – har territoriella anspråk i den Arktiska regionen. Flera av de territoriella anspråken överlappar vilket har resulterat till flera gränsdragningskonflikter mellan de Arktiska staterna vilka ännu inte är lösta.⁴

Två av de största aktiva aktörerna i den Arktiska regionen är EU och USA. innan USA:s förre president George W. Bush avträdde, signerade han ett policydokument för USA:s intresse i den Arktiska regionen. Ungefär samtidigt lanserade Europa kommissionen en skrivelse till Europa parlamentet med förslag till EU:s policys i Arktis. På grund av dessa aktörers relativa storlek och makt spelar deras handlande i den Arktiska regionen en betydande roll. Med bakgrund av de möjligheter samt problem som introducerats här ovan - Vad kännetecknar EU:s och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen?

Som nyss beskrivits så har EU och USA stor makt. Men vad är makt, hur används den och hur påverkar makt vilken utrikespolitik som bedrivs? Nästa kapitel ämnar besvara dessa frågor.

2. Teori

Detta kapitel kommer att definiera de begrepp som kommer att operationaliseras i uppsatsens analysfas. Begreppen i fråga är först och främst makt. Vad är egentligen makt och hur ser den ut? Det andra och det tredje begreppet är underkategorier till makt. För det första, vad är egentligen ’hard power’ och vad kännetecknar den? För det andra vad är ’soft power’ och vad kännetecknar den? Dessa tre begrepp kommer i detta kapitel definieras utefter den

4 Braune 2009, Hasseldahl 2009, Staples 2004, Stokke 2006, Young 2009

amerikanska statsvetaren Joseph S. Nye Jr.s forskning. Till sist kommer detta kapitel relatera dessa begrepp till EU:s och USA:s utrikespolitik i en teori av amerikanen Robert Kagan.

2.1. Makt

Joseph S. Nye Jr. för en diskussion i sin bok Soft Power – The Means to Success in World Politics från 2004 om begreppet makt. Han använder sig av en enkel definition hämtad från direkt från ett uppslagsverk som efter en mindre omstrukturering följer som sådan: att makt är förmågan att påverka andras beteende för att uppnå de utgångar en vill.⁵ Det är själva förmågan att påverka andra är den viktiga biten i den förgående ansatsen eftersom det finns olika vägval för att lyckas med just detta.

Förmågan kan lätt översimplifieras menar Nye. Det är oftast lättare att tro att makten främst ligger i så kallade maktresurser som till exempel en stats antal medborgare, storleken på dess definierade territorium eller militärmakt, samt ekonomisk styrka i det internationella systemet, eftersom det är lättare att mäta dessa. Detta är emellertid fel.⁶ Enligt Nye lurar sig de som förhåller sig till en sådan definition. Anledningen menar Nye är att makt beror av kontexten eller hur den används, eller som han själv utrycker det: ”Holding a winning poker hand does not help if the game is bridge.”⁷ Dessutom hjälper inte en bra poker hand en orutinerad spelare. Som exempel för detta pekar Nye på Vietnam kriget där USA som militär stormakt förlorade mot de sämre rustade Nordvietnameserna. På samma sätt kan en maktresurs som tidigare varit irrelevant plötsligt bli relevant och tvärt om. Att Storbritannien vilade på stora mängder stenkol hjälpte föga tills den industriella revolutionen då samma stenkol bidrog till Storbritanniens positionering som ekonomisk stormakt.

Den främsta maktresursen var länge militärmakt. Enligt Nye menar flera akademiker att maktcentreringen befinner sig i en transition och rör sig allt mer mot andra maktresurser som till exempel ekonomisk tillväxt, utbildning eller teknologi. Trots detta fortsätter flera huvudaktörer att koncentrera maktbegreppet till militärmakt. Nye menar att maktbegreppet har blivet mer mångfacetterat eller flerdimensionellt. På så sätt har stater olika mycket makt på olika områden. Även om USA idag anses som en hegemoni i det internationella systemet vad det gäller militärmakt så är USA inte ensam ekonomisk stormakt och måste rätta sig efter flera viljor. Att huvudaktörer idag fortsätter att inrikta sig på militärmakt är problematiskt

5 Nye 2004:1-2

6 Nye 2004:3

7 Nye 2004:3

enligt Nye i en allt mer globaliserad värld där andra sätt att utöva makt vinner allt större mark.

vilket leder vidare till definitionen av ’hard power’ och ’soft power’.

2.2. ’Hard power’

”…(S)om medborgare avstå vissa rättigheter om fördelarna är tillräckligt stora. Och just fördelar var de europeiska länderna länge inriktad på att lägga fram för Iran, men morötterna har senare övergivits till förmån för hot om sanktioner,…”⁸

Så sa ordförande för The Weapons of Mass Destruction Commission (WMDC) Hans Blix till Dagens Nyheter i en artikel om förhandlingar mellan Iran och sex andra länder angående Irans anrikning av uran. Citatet är själva sinnesbilden av ’hard power’ och hur den används för att förändra en internationell aktörs beteende.

’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte vilket den brittiska sociologen Steven Lukes beskriver som: A har makt över B om A kan förmå B att göra något som B annars inte hade gjort.⁹ Mer specifikt innebär ’hard power’ att internationella aktörer använder maktresurserna ekonomisk styrka eller militär styrka för att få sin vilja igenom. Genom att använda så kallade ”morötter” eller ”piskor” använder aktörerna enligt Joseph S. Nye Jr i hans bok Power in the Global Information Age – From realism to globalization från 2004 nämnda maktresurser för att motivera eller tvinga till sig ett förändrat beteende eller intresse från andra aktörer.

”Morötter” fungerar som motivations höjare. Aktörens ekonomiska styrka används för att betala en annan aktör till ett förändrat beteende. Även den militära styrkan kan användas som

”morot” igenom att erbjuda militärutbildning till andra aktörer eller att erbjuda dessa skydd.

”Piskor” eller hot innebär i sin tur att en aktör kan använda sin militärmakt för att bringa en annan aktör till underkastelse genom hot eller till och med direkt användning av våld. En aktör med stor ekonomisk styrka kan även använda denna genom att hota med ekonomiska sanktioner eller ta tillbaka ”morötter” om överenskommelser bryts. Till exempel så inledde USA ekonomiska sanktioner mot Libyen 1968 och 1979 då USA anklagade Libyen för att sponsra terrorism. Sanktionerna innebar bland annat att all vapenhandel till Libyen stoppades samt att exporten av högteknologiska produkter hölls under hård kontroll.¹⁰ Figur 2.2 på nästa

8 Carp 2009

9 Lukes 2004 s. 25-28

10 Newnham 2009:82

sida illustrerar hur ’hard power’ används av stater för att förändra andra internationella aktörer (staters) beteende.

’Hard power’ hör till den klassiska synen på makt vilken även om den fortfarande är relevant enligt Nye inte kan ses som den enda och definitivt inte den viktigaste källan till makt. Även om en aktör har stora ekonomiska och/eller militära maktresurser betyder inte detta att aktören kan driva sin vilja igenom. Användandet av ’hard power’ kräver stor legitimitet bland övriga relevanta aktörer och innebär stora kostnader. För att kringgå de höga kostnader som följer användning av ’hard power’ kan en stat eller aktör nyttja indirekt makt eller sin ’soft power’.

Figur 2.2 ’Hard power’

Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8

2.3. ’Soft power’

Eftersom användning av maktresurser som ekonomisk eller militär styrka innebär höga kostnader för aktörer i både resurser och legitimitet har som diskuterades här ovan vad Joseph S. Nye Jr. Kallar ’soft power’ blivit en allt viktigare källa till makt.

Om ’Hard power’ kan definieras utefter maktens första ansikte kan ’soft power’ enligt Nye Definieras utefter maktens andra ansikte eller enligt Steven Lukes: A har makt över B om A kan hålla B:s intressen borta från dagordningen. Med andra ord innebär det en förmåga att nå

- Betalningar - Mutor

- Våld - Sanktioner

Stat Stat

’Piskor’

Tvång

’Morötter’

Motivation

de utgångar en aktör vill utan vare sig hot eller mutor för att förändra andra aktörers beteende.¹¹

För det första, genom att kontrollera dagordningen och att där igenom hålla andra aktörers oönskade preferenser ifrån den dagordningen igenom att få dem att verka ouppnåeliga, kan en aktör utöva sin makt och förändra andra aktörers beteende samt intressen utan använda .¹² Om en aktör ligger bakom den aktuella agendan eller en internationell norm är det mindre chans att denne behöver förändras eller vika för andra intressen.¹³ Till exempel har i stort sätt samma länder enskilt eller tillsammans lagt grunden till flera internationella samarbeten och större delar av den internationella rätten vilket ökar dessa länders chanser att just deras intressen kommer i centrum. Detta går fullt ihop med Nyes poängtering till det andra maktansiktet.

För det andra, en aktör kan också genom sin attraktionskraft attrahera andra aktörer till ett förändrat beteende eller intressen. Denna attraktionskraft kan bygga på till exempel de värderingar som aktören förmedlar, ideolog, kultur eller delaktighet i internationella organisationer. Om en aktör förmedlar idéer eller har en kultur som attraherar fler, har skapat eller stödjer internationella institutioner som andra aktörer respekterar eller ser upp till är det enkelt formulerat större chans att fler aktörer kommer att följa dennes spår.¹⁴ USA är ett av de länder som under en längre tid har spridit sin kultur över världen genom bland annat produkter, filmer och musik. Genom ett större antal konsumerare av amerikansk kultur världen över vinner USA större legitimitet för dess intressen och den utrikespolitik som förs.¹⁵ Figur 2.3 här under illustrerar hur aktörer kan använda ’soft power’ för att påverka andra aktörers beteenden eller intressen. Nye refererar endast till maktens andra ansikte i hans bok.

Denna beskrivning av attraktionskraft tyder dock mer på vad Steven Lukes diskuterar som maktens tredje ansikte: att A har makt över B om A kan påverka B:s intressen utan att B nödvändigtvis vet om det.¹⁶

För att fortsätta den diskussionen är ’hard power’ och ’soft power’ interrelaterat enigt Nye.

En aktör med stora ’hard power’ resurser kan indirekt vinna ’soft power’ genom att andra aktörer ser upp till dess makt. På samma sätt kan användning av ’hard power’ minska en aktörs ’soft power’. Till exempel har USA:s användning av sin militära styrka lett till att dess

11 Lukes 2004 s. 28-33, Nye 2004 s. 15

12 Nye 2004 s. 7

13 Nye 2004 s. 77

14 Ibid.

15 Nye 2004 s. 78

16 Lukes 2004 s. 33-38

kulturella resurser har förlorat popularitet eftersom den symboliserar USA:s utrikespolitiska handlingar.

Figur 2.3 ’Soft power’

Kommentar: Figuren bygger delvis på Joseph S. Nye Jr.s egen modell i hans bok Soft Power: The Means to Success in World Politics från 2004 s. 8

3. Tidigare forskning

Denna del syftar till att lyfta fram tidigare forskning om ’hard power’ och ’soft power’ i anknytning till de båda aktörerna USA samt EU för att läsaren skall kunna erhålla en bild av diskussionen kring begreppen. Först kommer dock forskning om utrikespolitik i den Arktiska regionen med speciellt intresse för samma aktörer att lyftas fram. Tillsammans skall dessa två diskussion placera uppsatsen i ett vetenskapligt sammanhang.

3.1. Utrikespolitik i den Arktiska regionen

Intresset för den Arktiska regionen säkerhetspolitiskt har vuxit under senare tid. På grund av dess otillgänglighet har Arktis länge saknat strategiskt värde och den forskning som har gjorts har i större utsträckning behandlat historia i form av beskrivningar av de resor i regionen som äventyrare har begett sig ut på. Forskning om klimat och miljö är ett annat område där Arktis har ingått under en längre tid. Den forskning som har skett på området internationella relationer har främst gällt de amerikakanadensiska relationerna på grund av konflikten om

- Institutioner - Värderingar

- Kultur - Policys

Stat

Stat Attraktion

Sätter agendan

Nordvästpassagen norr om Kanada och kontrollen över denna. EU:s del i den Arktiska regionen och studier om detta lyser med sin frånvaro. Diskussionen om en Arktiskt traktat för att skydda den Arktiska regionen samt alternativ till en sådan har också höjts¹⁷. Sammanfattningsvis är och blir allt mer den Arktiska regionen högaktuell och mer forskning behövs.

3.2. EU och USA:s ’hard power’ och ’soft power’

Utöver Joseph S. Nye Jr. så existerar det ytterligare (men inte allena) tre väl lästa författare som bidrar till debatten om EU och USA:s makt på den internationella arenan: den amerikanske universitetsprofessorn David P. Calleo, författaren och journalisten Robert Kagan samt den amerikanska reportern och författaren T. R. Reid. Varken Robert Kagan eller T. R. Reid är således akademiker. Eftersom dessa författare frekvent nämns i litteraturen kring EU och USA:s makt är det dock obetänksamt att utesluta dessas bidrag till diskussionen helt ur uppsatsen.

Joseph S. Nye Jr. som introducerade begreppet ’soft power’ i boken Bound to Lead från 1990 har skrivit flera böcker och artiklar på området. Huvuddelen av böckerna och artiklarna koncentrerar sig på USA:s makt och hur betydelsen av maktresurser har förändrats. I böckerna The Paradox of American Power – Why the World’s Only Superpower Can’t Go it Alone från 2002 och Soft Power – The Means to Success in World Politics från 2004 diskuterar Nye USA:s föregågna, nuvarande samt framtida maktplacering i det internationella systemet samt om USA:S källor till ’hard power’ och ’soft power’. Dessutom för han en kortare diskussion om EU och unionens makt i förhållande till USA.

Nye menar världen har blivit flerdimensionell i relation till begreppet makt. Även om USA idag kan räknas till den enda kvarvarande hegemonin vad det gäller militärmakt gäller inte detta ekonomisk makt. Flera andra aktörer som till exempel EU, Japan, Kina, Ryssland kan idag räknas till raden av ekonomiska stormakter. Dock hävdar Nye att EU är den enda aktören som egentligen kan mäta sig med USA i militära och ekonomiska maktresurser. Trots detta lider EU av vad han menar är integrationsproblem. Detta gör att de klassiska maktresurserna stannar inom gränserna för vart medlemsland.¹⁸

17 Koivurova 2008, Stokke 2006, Young 2009

18 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35

Vad EU saknar i ’hard power’ tar de dock ingen i form av ’soft power’. Nye menar att även om inget land för sig når upp till USA:s ’soft power’ kan unionen som helhet göra det.

Källan till EU:s ’soft power’ springer bland annat ur synen på EU som en global problemlösare, internpolicys för homosexuellas rättigheter och mot dödsstraff, miljön, internationelltbistånd, förpliktelse till internationella institutioner och multilateralt samarbete, kultur som litteratur och filmer.¹⁹ Listan kan göras längre. På samma sätt har även USA enligt Nye flera källor till ’soft power’. USA är världens största filmexportör och amerikanska filmer sprider den amerikanska livsstilen och kulturella värden världen över. Amerikansk TV och idrott som basket, baseball och amerikansk fotboll lockar tittare runt om i världen. 28 procent av de 1,6 miljoner studenter som läser utomlands läser i USA. Värden som individens frihet och feministiska värden lockar stora delar av världen även om det kan vara avskräckande för andra.²⁰ Samtidigt har USA enligt Nye på grund av utformningen av utrikespolitiken sedan slutet av det Kalla kriget inneburit en försämring i attraktionskraft.

Genom att vid flera tillfällen agera unilateralt som vid till exempel invasionen av Iraq som skedde utan stöd av FN, har bilden av USA svartnats ned. Även om USA innehar stora resurser av ’hard power’ innebär användningen av denna utan stöd från omvärlden en minskad ’soft power’.²¹ ”(W)hen you have a big stick, it is wise to speak softly” citerar Nye Teddy Roosevelt²². Genom att öka förpliktelsen till internationella lagar och samarbeten kan USA bryta trenden och vinna större legitimitet för sin utrikespolitik.²³

David P. Calleo menar i sin bok Follies of Power: America’s Unipolar Fantasy från 2009 att USA lever i en unipolär drömvärld. USA har visserligen en stor källa till ’soft power’ i form av ’high culture’ men att USA knappast har monopol på denna källa. Dessutom ifrågasätter Calleo populärkulturens inverkan på ’soft power’ vilket Nye värderar högt. Calleo hävdar att den del av amerikansk populärkultur som attraherar omvärlden mest är den vilken självt kritiserar amerikanska värderingar, utrikespolitik, samt det amerikanska samhället i sig.²⁴ Detsamma gäller USA:s ’hard power’. Ryssland, Storbritannien och i en viss mån även Kina resulterar enligt Calleo på grund av kärnvapen i en multipolär värld vad det gäller militära maktresurser. Vidare har hoten förändrats sedan slutet av Kalla kriget. USA må ha

19 Ilgen (red.) 2006 s. 30-34, Nye 2004 s. 75-83, Nye 2002 s. 29-35

20 Ilgen (red.) 2006 s. 26-30, Nye 2004 s. 33-60, Nye 2002 s. 11-12

21 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30

22 Ilgen (red.) 2006 s. 29

23 Ilgen (red.) 2006 s. 29-30

24 Calleo 2009 s. 67

stora militära maktresurser men det hindrar inte globala terrorister.²⁵ Så hur stor är USA:s makt egentligen?

T. R. Reid har skrivit boken United States of Europe: The New Superpower and the End of American Supremacy från 2004 där han för en diskussion om EU som en ny utmanare till USA i det internationella systemet. Reid menar att EU har tagit steget från ’hard power’ och liksom den resterande världen lämnat USA ensamt på toppen som militärmakt. Istället koncentrerar EU sig på ’soft power’ och skapar sig inflytande i det internationella systemet genom ’soft security’ baserat på bistånd och internationellt samarbete.²⁶

Författaren Robert Kagan har en helt annorlunda bild än vad de resterande författarna ovan gör. I sin bok Of Paradise and Power: America and Europe in the New World Order från 2003 för författaren Kagan en diskussion om skillnaderna mellan EU:s och USA:s utrikespolitik. Enligt denna diskussion bygger EU:s utrikespolitik främst på internationellt samarbete och diplomati vilket Kagan menar är svaga egenskaper, samtidigt som USA inte räds att använda sin militära makt. Denna diskussion kan knytas till Joseph S. Nye Jr.s teorier om ’hard power’ och ’soft power’. Enligt Robert Kagan kännetecknas med dessa ord EU:s utrikespolitik av ’soft power’ samtidigt som USA:s utrikespolitik kännetecknas av ’hard power’.²⁷

Robert Kagans bok har fått mycket uppmärksamhet sedan den gavs ut 2003 och förorsakade stor debatt. Att USA i större utsträckning använder sig av ’hard power’ medan EU förlitar sig till ’soft power’ vinner i mindre eller större grad stöd hos samtliga av de nämnda författarna. Vilken av dessa utrikespolitiska vägval EU och USA väljer har stor betydelse för den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i den Arktiska regionen vilket leder till uppsatsens syfte.

4. Syfte och preciserade frågeställningar

4.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka om EU och USA:s utrikespolitik i den arktiska regionen kännetecknas av ’hard power’ eller ’soft power’ för att testa om Robert Kagans

25 Calleo 2009 s. 71-79

26 Reid 2004 s. 177-196

27 Kagan 2003

hypotes att EU:s utrikespolitik är präglad av ’soft power’ medan USA:s utrikespolitik är präglad av ’hard power’.

4.2 Preciserade frågeställningar

För att besvara ovan definierade syfte och göra studien klarare för författare samt läsare kan tre mer preciserade frågeställningar ställas:

1. Hur ser EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

2. Hur ser USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

3. Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?

5. Design, material och metod

Denna del kommer att presentera uppsatsens design, det material vilken analysen bygger på tillsammans med en källkritisk diskussion, vilken typ av metod materialet analyserats med samt slutligen en beskrivning av hur begreppen har operationaliserats.

5.1. Design

Enligt Esaiasson m.fl. i boken Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad från 2007 finns det olika typer av forskningsproblem – begreppsutvecklande studier, beskrivande studier samt förklarande studier²⁸. Gällande den forskningsdesign som skall tillämpas så förutsätter uppsatsens syfte vilken formulerades ovan en kombination av två ansatser, det vill säga både en beskrivande och en förklarande design.

För det första så ämnar en beskrivande design enligt Esaiasson m.fl. att svara på frågorna var, när, hur, vem, och vilka²⁹. Det skulle med andra ord betyda att syftet för det första är beskrivande. Detta eftersom svaret på frågan innebär en beskrivning av EU:s kontra USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen eller med andra ord ett besvarande av frågan: hur ser

28 Esaiasson m.fl. 2007:35

29 Esaiasson m.fl. 2007:37

EU:s respektive USA:s utrikespolitik ut i den Arktiska regionen och kännetecknas de av ’hard power’ eller ’soft power’?

För det andra är syftet förklarande. Esaiasson m.fl. hävdar att förklarande studier besvarar varför frågor³⁰. Eller mer specifikt, varför något är som det är. I delen tidigare forsknig presenterades förklarande hypotes, alltså Robert Kagans hypotes att USA i större utsträckning använder ’hard power’ än vad EU gör. Denna hypotes kommer sedan att testas mot det valda fallet för att undersöka om den vinner stöd eller inte.

För att fortsätta bygga på Esaiasson m.fl. och deras diskussion finns det tre olika sorters förklarande designer – teoriprövande studier, teorikonsumerande studier samt teoriutvecklande studier³¹. Precis som det föregående stycket förklarar kommer den förklarande designen karaktäriseras av en teoriprövande (eg. hypotesprövande) studie. Detta eftersom Robert Kagans hypotes kommer att användas i ett testande syfte, inte för att förklara ett fenomen så som Esaiasson m.fl. beskriver teorikonsumerande studier. Där till ämnar studien inte presentera några nya förslag till förklarande teorier på det sätt som en teoriutvecklande studien beskrivs.³²

Gällande det definierade syftet är en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen med två centrala analysenheter lämplig. Skillnaden mellan en jämförande studie och en fallstudie kretsar enligt Esaiasson m.fl. kring kontexten. Vid en jämförelse av två olika kontexter genomförs en jämförande studie av två fall. Däremot vid en jämförelse av analysenheter inom samma kontext genomförs en fallstudie.³³ I detta fall är utrikespolitik i den Arktiska regionen själva fallet medan EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen och USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen skapar två olika analysenheter inom samma kontext, således enligt Esaiasson m.fl. en fallstudie. Gränsdragningen mellan en fallstudie och en jämförande studie är dock inte helt klar och studien innebär ett viktigt jämförande steg.

Studien skulle därför kunna definieras som en fallstudie med jämförande inslag.

George och Bennet menar i sin bok Case Studies and Theory Development in the Social Science (2005) att vilket än forskarens mål eller syfte med fallstudien är, så bör fallet väljas utefter relevans för målet samt forskningen och inte vad forskaren tycker är till exempel intressant³⁴. Det konstaterades redan i uppsatsens inledning att utrikespolitik i den Arktiska

30 Esaiasson m.fl. 2007:37

31 Esaiasson m.fl. 2007:42-43

32 Esaiasson m.fl. 2007:42-43

33 Esaiasson m.fl. 2007:121

34 George and Bennet 2005:83

regionen samt de två aktörerna EU och USA:s betydelse är intressant av flera inom- och utomvetenskapliga skäl.

Slutligen, är det överhuvudtaget lämpligt att använda en fallstudiedesign vid en teoriprövning? Enligt George och Bennet lämpar sig fallstudiedesignen för att testa utvecklade teorier. Dock kan inte en ensam fallstudie falsifiera en hel teori men kan utpeka brister hos den vilket minskar dess förklaringskraft eller öppnar för nya teoribildningar, men med två analysenheter istället för en ökar möjligheterna.³⁵ Vilket diskuterades i uppsatsens teoridel är Robert Kagans hypotes ingen utvecklad teori men det finns fortfarande ett intresse av att testa dess relevans och en fallstudie av utrikespolitik i den Arktiska regionen med de båda analysenheterna EU:s utrikespolitik samt USA:s utrikespolitik skulle alltså kunna antingen ge stöd åt Robert Kagans hypotes eller minska dess betydelse.

5.2. Material

Det material vilken uppsatsens analys bygger på är de båda policydokument som kort presenterades i uppsatsens inledning. Som sagt undertecknade USA:s dåvarande president George W. Bush i början av 2009 ett direktiv för nationell säkerhet och ’homeland security’

gällande den Arktiska regionen. Dokumentet med benämningen National Security Presidential Directive and Homeland Security Presidential Directive 66/25 efterträder ett tidigare direktiv från 1994 vilket behandlade både Antarktis och Arktis som nu endast kommer gälla för det förstnämnda. Direktivet är brett och beskriver både hot och möjligheter i regionen samt hur USA skall arbeta för att tillgodose sina intressen.

Ungefär en månad tidigare publicerade EU-kommissionen en kommunikation till EU- parlamentet med namnet The European Union and the Arctic Region. Kommunikationen är resultatet av en rapport från 2008 som rekommenderade att en europeisk strategi skulle utvecklas på grund av de geopolitiska konsekvenserna av den smältande polarisen. Precis som det amerikanska dokumentet täcker det flera områden och omfattar såväl beskrivningar av EU:s roll och intressen i den Arktiska regionen som rekommendationer för hur EU bör verka.³⁶

Dessa dokument är både relevanta och intressanta ur flera synvinklar. För det första är dokumenten publicerade med bara lite över en månads mellanrum vilket gör dem mycket

35 George och Bennet 2005:115-117

36 Europa Press Releases

samtidiga. Detta gör att en jämförelse mellan de båda dokumenten blir mer tillförlitlig eftersom inga större förändringar har skett under den korta tiden. För det andra så speglar båda dokumenten USA samt EU:s syn på den Arktiska regionen ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv vilket också förenklar en jämförelse. För det tredje innebär texterna på grund av deras längd, likhet och samtidighet en bra begränsning för uppsatsen.

5.2.1. Källkritik

Ur källkritisk synpunkt följer här några noteringar angående materialets äkthet, oberoende, samtidighet samt tendens utefter definitionen av Esaiasson m.fl.

För det första kan de två dokumentens äkthet verifieras då dessa är hämtade direkt från aktörernas officiella webbplatser vilket torde vara en god garant för genuinitet. Eftersom dokumenten är publicerade för knappt ett år sedan och där till är första hands källor, finns det ingen anledning att se till samtidighet. Av samma anledning finns det ingen anledning till att dokumenten inte skulle vara oberoende.

Däremot finns det anledning att misstänka att materialet till viss del är tendensiöst.

Utrikespolitik har alltid förknippats med hemlighetsmakeri³⁷ och det kan således konstateras att aktörernas fulla agenda inte behöver synliggöras i det valda materialet. På grund av detta bör materialet utsättas för var Esaiasson m.fl. kallar en motivanalys. Dock är det omöjligt i en undersökning av den här storleken att addera en sådan analys av materialet eftersom detta skulle innebära en djupare och mer omfattande undersökning än vad ursprungsundersökningen är. Istället bygger undersökningen på det material aktörerna valt att presentera. Men eftersom det stater förmedlar är en stor del av den utrikespolitik som bedrivs har även dessa dokument stor betydelse.³⁸

5.3. Metod

För att genomföra en mer djupgående analys av materialet kommer en kombinerad metod att tillämpas. Syftet är att söka efter och räkna inslag i de båda policydokumenten som kan föras tillbaka till begreppen ’soft power’ och ’hard power’. Därför kommer först och främst en

37 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 20

38 Brommesson och Ekengren (red.) 2007 s. 19

innehållsanalys att tillämpas efter definitionen i Bergström och Boréus bok Textens mening och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (2005) tillsammans med definitionen av Esaiasson m.fl. Enligt Bergström och Boréus tillämpas innehållsanalyser när studien avser att utföra en kvantifiering. Detta tar sig utrycka i att räkna inslag i texten.³⁹ Esaiasson m.fl. skriver inte specifikt om en innehållsanalys per se. Istället delar dem in den kvalitativa textanalysen i två underkategorier där vad Esaiasson m.fl. kallar att systematisera texter för att klargöra tankestrukturer, ordna logiskt eller klassificera.⁴⁰ Bergström och Boréus skriver själva att innehållsanalys också fungerar som ett samlingsnamn för analyser som syftar till just sådana systematiseringar och att det brukar skiljas på kvantitativa och kvalitativa innehållsanalyser. För en mer djupgående undersökning kommer både den kvantitativa och den kvalitativa innehållsanalysen att tillämpas där inslag i texten som kan föras tillbaka till ’hard power’ och ’soft power’ först räknas varpå de utsätts för en kvalitativ analys för att ge dem mer substans.

Ett av problemen med innehållsanalysen är att det främst är manifesta budskap som ingår i systematiseringar och kvantifieringar. Enligt Bergström och Boréus kan dock innehållsanalysen överträda gränsen till en slags gråzon och närma sig idéanalysen vilken används för att kartlägga latenta budskap. Det är dock lämpligt enligt författarna att kombinera flera olika analyser av samma text⁴¹. På grund av tids- och platsbegränsning kommer denna uppsats endast utnyttja innehållsanalysen med mindre rum för tolkningar.

Fördelen med detta är att chansen för intersubjektivitet, alltså chansen att samma resultat uppnås om studien görs om, ökar eftersom bredare och där med i större grad tvivelaktiga tolkningar inte gjorts.

5.3.1. Kodschema

För att förenkla en kvalitativ och en kvantitativ innehållsanalys kan enligt Bergström och Boréus ett kodschema skapas. Kodschemat skall fungera som en guide eller ledkarta för att uppmärksamma vad i texten som skall systematiseras eller räknas.⁴² Att konstruera och konsekvent använda ett kodschema under analysen innebär även andra fördelar som till

39 Bergström och Boréus 2005 s. 43

40 Esaiasson m.fl. 2007 s. 138

41 Bergström och Boréus 2005:45

42 Bergström och Boréus 2005:49

exempel att det blir enklare att göra om studien och uppnå samma resultat. Det vill säga en större chans för intersubjektivitet som nämndes i det föregående stycket.⁴³

Ett kodschema för denna uppsats bygger på de egenskaper med vilka Joseph S. Nye Jr.

definierar som ’soft power’ och ’hard power’, egenskaper som presenterades i uppsatsens teorikapitel. Vid konstruktionen av uppsatsens kodschema har först de indelningar som finns representerade i de två modeller som presenterades i teorikapitlet använts, där ’hard power’

fick underkategorierna betalningar, mutor, våld, sanktioner och ’soft power’ fick underkategorierna institutioner, mutor, våld, sanktioner. Där efter har kodschemat testats mot texterna efter Esaiasson m.fl.s rekommendation⁴⁴, vilket resulterade i en omkonstruktion.

Kategorin ’hard power’ har omkonstruerats för att istället innefatta de båda underkategorierna militära maktresurser och ekonomiska maktresurser. Anledningen är att de tidigare underkategorierna endast innefattade direkt användning eller hot om användning mot andra stater och därför missade den traditionella synen på maktresurserna. Med andra ord att en stats uppvisande av muskelstyrka i sig innebär makt. Underkategorierna till ’soft power’ har inte krävt samma radikala förändring även om definitionen av vad de skall innefatta har krävt en omkonstruering då de tidigare underkategorierna överlappar varandra. Sammanlagt har kodschemat omkonstruerats fem gånger innan ett användbart resultat har uppnåtts.

Konstruktionen och rekonstruktionen resulterar i följande kodschema:

1. ’hard power’

1a. Militära maktresurser

 Text som tyder på att aktören ämnar använda sina militära maktresurser för att öka sitt inflytande genom; direkt våld; hot om våld; upprustning; förhöjd militär aktivitet.

1b. Ekonomiska maktresurser

 Text som tyder på att aktören ämnar använda sina ekonomiska maktresurser för att öka sitt inflytande genom; ekonomiska sanktioner; betalningar; mutor.

43 Bergström och Boréus 2005:51

44 Esaiasson m.fl. 2007

2. ’soft power’

2a. Institutioner

 Text som tyder på att aktören har eller ämnar skapa och eller bidra till internationella institutioner för att åka sitt inflytande genom;

multilateralt samarbete.

2b. Värderingar

 Text som tyder på att aktören verkar för universala värderingar för att öka sitt inflytande genom; internationell rätt.

2c. Kultur

 Text som tyder på aktören kommer att sprida kultur för att öka sitt inflytande genom; kulturexport; utbyten.

2d. Policys

 Text som tyder på att aktören har eller ämnar anta internpolicys som kan attrahera andra aktörer för att öka sitt inflytande genom;

internpolicys som förespråkar universella värden.

Hur används då det presenterade kodschemat? Ambitionen var först att hela dokumenten skulle undergå den kvantitativa innehållsanalysen. Detta visade sig dock problematisk då resultaten inte upplevdes som jämförbara. Eftersom de båda dokumenten var uppbyggda efter samma princip med information följt av implementeringar eller förslag till implementeringa förenklades den kvantitativa samt den kvalitativa innehållsanalysen till att bara innefatta implementeringarna eller förslag till implementeringar.

De implementeringar eller förslag till implementeringar som skall utsättas för granskning läses först systematiskt igenom. När ett inslag i texten påträffas som passar in på något av överstående påståenden markeras den med motsvarande etikett 1a-b eller 2a-c. När hela texten har granskats sammanställs markeringarna i en lämplig tabell följt av en kvalitativ innehållsanalys av implementeringarna och implementeringsförslagen för att ge dem större innebörd.

Den kvalitativa samt den kvantitativa innehållsanalysen av de båda aktörernas policydokument jämförs där efter i en jämförande analys för att uppdaga eventuella skillnader som skulle kunna tyda på att Robert Kagans hypotes stämmer. För att resultaten skall kunna bli så jämförbara som möjligt kommer de presenteras i antal procent ’hard power’ och ’soft

power’. Resultaten för respektive aktör förs in i en lämplig tabell och resultatet kan där efter tolkas utefter följande:

1. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’soft power’ kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas

2. Om värdet ’hard power’ inte överstiger värdet ’soft power’ för USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas

3. Om värdet ’hard power’ för EU överstiger värdet ’hard power’ för USA kan Robert Kagans teori i det valda fallet förkastas

6. Resultatredovisning

I denna del av uppsatsen presenteras resultatet av den kvalitativa innehållsanalys som gjorts med hjälp av det kodschema som konstruerades i den föregående delen. Resultatet redogörs för i två steg. Först presenteras analysen av de två policydokumenten var för sig tillsammans med en beskrivning av dess innehåll för att där med besvara de första två preciserade frågeställningarna; Hur ser EU:s respektive USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen ut och kännetecknas den av ’hard power’ eller ’soft power’?

Där efter ställs de båda resultaten mot varandra för att uppmärksamma om det existerar någon skillnad mellan de båda och därmed besvara den tredje preciserade frågeställningen;

Överensstämmer resultatet med Robert Kagans hypotes, att EU för en utrikespolitik präglad av ’soft power’ medan USA för en utrikespolitik präglad av ’hard power’?

6.1. EU-kommissionens kommunikation

EU-kommunikationen till EU-parlamentet är vilket nämnts tidigare i uppsatsens metod del ett steg mot en Arktisk policy för EU på grund av de geopolitiska förändringarna i den Arktiska regionen och de hot dessa förändringar kan medföra. EU hävdar sitt intresse till den Arktiska regionen genom en rad olika band. För det första räknas de tre medlemsländerna Danmark, Finland och Sverige till de Arktiska staterna. För det andra har EU ett nära ekonomiskt samarbete med de Arktiska staterna Island och Norge som ingår i the European Economic

Area. För det tredje har EU även ett nära samarbete med de resterande Arktiska staterna Kanada, Ryssland och USA.⁴⁵

Kommunikationen består av tre delar vilka adresserar miljöförändringarna i Arktis och hur vidare miljöförstöring av regionen skall kunna motverkas, de naturresurser som Arktis vilar på och hur dessa skall skyddas eller extraheras, samt slutligen det internationella styrets roll i skyddet av den Arktiska regionen.⁴⁶

För att skydda den Arktiska regionens miljö mot vidare förstöring ser EU-kommissionen tre viktiga delar. För det första krävs ett större internationellt samarbete, inte minst mellan de Arktiska staterna och de närvarnade organisationerna, tillsammans med ett starkare internationellt regelverk för att skydda den Arktiska miljön. För det andra vill EU- kommissionen se ett större samarbete med urbefolkningen i Arktis som direkt påverkas av miljöförändringarna för att skydda deras livsstil och rättigheter. För det tredje innebär forskning och övervakning av den Arktiska regionen i mycket viktig del i skyddet av den Arktiska miljön. EU-kommissionen vill därför öka forskningen om bland annat konsekvenserna av höjda havs nivåer och den smältande polarisen, samt samordna informationsutbyte mellan olika nationella forskningsarbeten.⁴⁷

EU-kommissionen erkänner i kommunikationen att EU har ett stort behov av energi och att Arktis på grund av de naturtillgångar som finns där skulle kunna innebära en del av lösningen av EU:s energisäkerhet. De extrema förhållandena i Arktis samt risken för vidare miljöförstöring vid extraheringen av naturresurser innebär att arbetet för detta måste gå varsamt fram. Som i den föregående delen av kommunikationen vill EU-kommissionen att extrahering av naturresurserna i Arktis skall präglas av samarbete med till exempel Norge och Ryssland för att utveckla så säkra extraheringsmedel som möjligt. Därutöver bör det introduceras internationella regel- och ramverk för hur extrahering och transporter i Arktis skall genomföras. Även här är forskning en viktig del där universitet och företag skall kunna samverka med expertis. Enligt kommunikationen har EU:s medlemsländer den största kommersiella flottan i världen och nya transportrutter är därför av stor vikt. Nyttjandet av dessa måste precis som nyttjandet av naturresurser ske under stor försiktighet och EU- kommissionen trycker hårt på de bestämmelser som finns angående miljöregler, navigation

45 Commission of the European Communities 2009

46 Ibid.

47 Ibid.

och sjösäkerhet. Nya system för maritim övervakning i Arktis bör utvecklas samt skeppsbyggarteknik som passar Arktis extrema förhållanden.⁴⁸

Den sista delen av EU-kommissionens kommunikation behandlar det internationella styret och dess del i den Arktiska regionen. EU-kommissionen menar att det idag existerar flera internationella avtal som tillexempel FN:s havsrättkonvention samt flera miljöavtal som reglerar staternas förehavanden i den Arktiska regionen. Dock är det samlade regelverket allt för fragmenterat och EU-kommissionen önskar därför att undersöka den lagstiftning som finns för att utvärdera om där finns några kryphål samt förstärka det Arktiska rådets roll som en del i det internationella styret av den Arktiska regionen.⁴⁹

Totalt innehöll kommunikationen 47 implementeringsförslag för att gagna EU:s intressen i Arktis. Vid en kvantitativ innehållsanalys av implementeringsförslagen i kommunikationen påträffades 33 stycken vilka kunde kategoriseras som ’soft power’ och inga som kunde kategoriseras som ’hard power’. Av de implementeringsförslag som kunde kategoriseras som

’soft power’ återfanns 17 förslag vilka kunde placeras i kategorin 2a. Institutioner och 15 förslag vilka kunde placeras i underkategorin 2b. Värderingar. Det sammanlagda resultatet framgår här under i Tabell 6.2.

Tabell 6.2 Resultat för EU

Typ Antal

1a. Militära maktresurser 0 1b. Ekonomiska maktresurser 0

2a. Institutioner 17

2b. Värderingar 15

2c. Kultur 0

2d. Policys 0

Summa procent 100

N 33

Kommentar: Antalet förslag till implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’

48 Commission of the European Communities 2009

49 Ibid.

De kategorier där noteringar kunde göras kommer nu att behandlas var för sig för att visa hur analysen gick till samt för att återge delar av direktivet och därmed beskriva EU:s utrikespolitik i den Arktiska regionen och därmed besvara den andra preciserade frågeställningen.

6.1.1. EU och ’hard power’ i den Arktiska regionen

Den kvantitativa innehållsanalysen av EU-kommissionens kommunikation är nu avklarad och kommer nu att följas av en kvalitativ innehållsanalys för att klä siffror med ord och där med bygga en mer översiktlig bild. Således kunde inga implementeringsförslag i EU- kommissionens kommunikation härledas till ’hard power’. För att återknyta till den tidigare diskussionen om tidigare forskning så menar Joseph S. Nye Jr. att EU maktmässigt kan mäta sig militärt med USA på grund av mantal och de två kärnvapenstaterna Frankrike och Storbritannien, detta trots att medlemsländernas sammanlagda militära utgifter endast är två tredjedelar av USA:s.⁵⁰ Dock menar Nye Jr. lider EU och speciellt dess försvars- och utrikespolitik av integrationsproblem.⁵¹ Den svenska statsvetaren Jonas Tallberg håller delvis med om detta och skriver att EU har liknats vid en ”säkerhetspolitisk dvärg” men att detta successivt håller på att förändras.⁵² Enligt Tallberg är det Europeiska rådet som ansvarar för vilken gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som medlemsländerna skall föra. Tidigare har tre gemensamma utrikes- och säkerhetsstrategier antagits gällande Ryssland, Ukraina samt Medelhavsområdet.⁵³ Där existerar alltså en möjlighet att anamma en gemensam försvarsstrategi för den Arktiska regionen.

Nye menar också att EU:s ekonomi grovt sett kan mäta sig med USA:s.⁵⁴ Dock lider enligt Nye EU:s ekonomiska maktmedel av samma sjuka som dess militära, eller som han själv utrycker det: ”Money and guns, the traditional high cards of hard state power, remain primarily with the member states.”⁵⁵

För att tro Nye har alltså EU både de militära- samt ekonomiska maktresurserna för att hävda sig som en av stormakterna i den Arktiska regionen, om än problematiserade på grund

50 Nye 2004 s. 30

51 Nye 2004 s. 32

52 Tallberg 2007 s. 37

53 Tallberg 2007 s. 152

54 Nye 2004 s. 29

55 Ilgen (red.) 2006 s. 31

av integrationsproblem. Den kvantitativa analysen visar dock tydligt att EU uppenbarligen inte har valt att använda sig av den ’hard power’ de faktiskt innehar.

6.1.2. EU och ’soft power’ i den Arktiska regionen

Samtliga noteringar som kunde göras vid den kvalitativa textanalysen av EU-kommissionens implementeringsförslag i kommunikationen kännetecknades av ’soft power’. Detta är intressant eftersom det redan nu går att konstatera att Robert Kagans antagande att EU:s utrikespolitik präglas av användningen av ’soft power’ för det valda fallet stämmer.

Av de 34 implementeringsförslag som kännetecknades av ‘soft power’ kunde 17 underkategoriseras under 2a. Institutioner. Joseph S. Nye Jr. hävdar att en av EU:s stora källor till ‘soft power’ ligger i dess förpliktelse till internationella institutioner och internationellt samarbete de senaste åren. Även om det finns skepsis till hur pass effektivt multilateralt samarbete egentligen är, skapar EU:s förpliktelse attraktionskraft.⁵⁶ Att så pass många noteringar kunde göras i denna underkategori är därför föga förvånande för att tro Nyes argumentation. De implementeringsförslag som hittades under den kvantitativa innehållsanalysen är spridda över hela kommunikationen och förslag på multilateralt samarbete återfinns i nästan samtliga delar. EU-kommissionen föreslår samarbete över gränserna för miljöarbetet i Arktis, för informationsinhämtning samt forskning, vid användning av Arktis naturtillgångar och transport. Ett viktigt implementeringsförslag för EU:s inflytande i den Arktiska regionen är följande:

“Enhance input to the Arctic Council in accordance with the Community’s role and potential. As a first step, the Commission will apply for permanent observer status in the Arctic Council. “⁵⁷

Det Arktiska rådet skapades 1996 i och med Ottawadeklarationen och är ett mellanstatligt forum för att främja interaktion och dialog mellan de Arktiska staterna tillsammans med representanter för Arktis urbefolkning. Medlemmar idag är de åtta Arktiska staterna tillsammans med en uppsättning ickestatliga organisationer, samt observatörer vilka består av

56 Ilgen (red.) 2006 s. 32

57 Commission of the European Communities 2009

ickearktiska stater, mellanstatliga, överstatliga och ickestatliga organisationer.⁵⁸ Det Arktiska rådet är idag en informell organisation vilket innebär att inga formella bindande beslut kan fattas där vilket var kravet för att till exempel USA skulle godta att samarbeta i rådet. Även om det Arktiska rådet på detta sätt kan verka tandlöst Oran R. Young att organisationen har visat sig användbar, inte minst för att inkludera de ickestatliga organisationerna i dialogen med de Arktiska staterna. Young menar att om EU skulle få större inflytande i det Arktiska rådet skulle detta innebära att det vinner större legitimitet hos stater och aktörer utanför den arktiska regionen som idag är utelämnade.⁵⁹

Vid den kvantitativa innehållsanalysen av kommunikationen påträffades 15 implementeringsförslag vilka kunde ses som värderingsspridare eller ett erkännande av universella värderingar. Likt med EU:s förpliktelse till multilateralt samarbete är enligt Joseph S. Nye Jr. också EU:s förpliktelse till miljöproblem, internationell rätt och tilltro till mänskliga rättigheter en annan stor källa ill t ’soft power’.⁶⁰ Även dessa implementeringsförslag är spridda över större delen av kommunikationen och den förpliktelse Nye nämner märks av, som i citatet här under:

“Assess the effectiveness of EU policies and of multilateral environmental agreements in responding to Arctic environmental challenges. “⁶¹

Tre av implementeringsförslagen är kopplade till den del av kommunikationen vilken är tillägnad urbefolkningen bosatta i den Arktiska regionen. Urbefolkningar och deras rättigheter har uppmärksammats under senare tid. i Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992 erkänns urbefolkningar inneha en viktig roll i arbetet för hållbarutveckling samt skydd av miljön på grund av deras kunskap och traditionella tillvägagångssätt.⁶² Den 13 september 2007 antog FN:s generalförsamling den slutliga versionen av en deklaration för urfolkens rättigheter (UNDRIP).⁶³ Följande implementeringsförslag återfinns i den del av kommunikationen som behandlar miljöarbete i den Arktiska regionen:

58 Arctic Council

59 Young 2009

60 Ilgen (red.) 2006 s. 32

61 Commission of the European Communities 2009

62 Malanczuk 1997 s. 106-107

63 untreaty.un.org

“Provide opportunities for self-driven development and the protection of their lifestyle. “⁶⁴

De Arktiska staterna Kanada och USA röstade emot UNDRIP och Ryssland avstod från att rösta. Samtliga EU-medlemsländer tillsammans med de resterande två Arktiska staterna Island och Norge röstade för deklarationen vilket tyder på EU:s hängivenhet för universella rättigheter och värderingar.

6.2. George W. Bushs presidentdirektiv

Precis som beskrivits tidigare i metod delen ersätter Georg W. Bushs presidentdirektiv från 2009 USA:s tidigare policy till den Arktiska regionen från 1994, och är den första förändringen av USA:s policy sedan dess⁶⁵. Den nya Arktiska policyn är en sjudelad sådan och täcker områdena nationell- och inrikessäkerhet, internationell styrelse, gränsdragningsfrågor, internationell forskning, maritim transport, ekonomi- samt energifrågor, och slutligen miljöproblem i den Arktiska regionen.⁶⁶

Presidentdirektivet proklamerar att den Arktiska regionen är av stort intresse för USA:s inrikes- och nationella säkerhet. På grund av den ökande mänskliga aktiviteten i Arktis ökar hoten mot USA. Dessa hot skall mötas med hjälp av en förhöjd militär aktivitet i den Arktiska regionen i form av bland annat missilförsvar, maritim närvaro och säkerhetsoperationer.⁶⁷

Vidare så kommer USA enligt presidentdirektivet att fortsätta delta i multilaterala samarbeten som till exempel det Arktiska rådet. Rådet och andra samarbeten är viktiga för att främja miljöskydd och hållbar utveckling i Arktis samt att föra dialog med urbefolkningen.

Dessutom ämnar USA enligt presidentdirektivet att ratificera FN:s havskonvention (UNCLOS) vilken USA:s senat ännu inte godkänt. USA är inte obekant till att fler multilaterala avtal kommer att krävas för att komplettera de redan existerande avtalen för att skydda den Arktiska regionen. Dock behövs inte enligt USA en Arktiskt traktat i stil med de Antarktiska traktaterna från 1959 som tillkom för att skydda Antarktis från bland annat militarisering och exploatering⁶⁸, på grund av den geopolitiska situationen i Arktis. Det

64 Commission of the European Communities 2009

65 Braune 2009

66 White House Office of the Press Secretary 2009

67 Ibid.

68 Malanczuk 1997 s.

Arktiska rådet bör också enligt presidentdirektivet fortsätta existera i sin nuvarande form som ett forum och inte omstruktureras till en formell organisation.⁶⁹

Precis som EU-kommissionen menar USA att de naturresurser som den Arktiska regionen vilar på är av stor vikt för aktörens energisäkerhet. För att kunna påbörja extrahering av resurser och skydd av andra måste gränskonflikterna med Kanada och Ryssland lösas samt fastställa hur långt USA:s befogenheter sträcker sig. Enligt presidentdirektivet är USA övertygade om att det sistnämnda kan lösas genom en ratificering av UNCLOS. Hur gränskonflikten med Kanada skall lösas diskuteras in förutom att konflikter i den Arktiska regionen skall lösas fredligt. För att fastställa gränsen mellan Ryssland och USA kommer fortsatta påtryckningar att göras för att Ryssland skall ratificera ett Rysk-amerikanskt avtal från 1990. Själva extraheringen av naturresurserna måste ske med största hänsyn till miljön.

Därför krävs enligt presidentdirektive multilateralt samarbete samt dialog via Arktiska rådet för att bland annat öka säkerheten vid extraheringen samt ta hänsyn till urbefolkningen i regionen.⁷⁰

Forskning i den Arktiska regionen är av stor vikt för USA:s intressen. För att kunna förutse framtida miljö- och klimatförändringar krävs stora mängder data från hela den Arktiska regionen. Detta i sig kräver enligt presidentdirektivet samarbete mellan de Arktiska staterna för att sammanfoga forskningen till en helbild av den Arktiska regionen och vad som kan förväntas de kommande åren.⁷¹

USA vill utnyttja de nya möjligheterna till maritim transport i den Arktiska regionen. Dock skall en ökad maritim aktivitet förebyggas med hjälp av existerande multilaterala regelverk samt nya för att skydda den känsliga miljön. Utöver hårdare regelverk och större krav på de farkoster som skall trafikera Arktis, vill USA också igenom ett flertal instanser där ibland multilateralt, bygga ut infrastrukturen för bland annat varningssystem och navingeringshjälp.⁷²

Presidentdirektivet erkänner att den Arktiska regionen är en känslig miljö och att ökad mänsklig aktivitet kan innebära negativa effekter för urbefolkning och ekosystemen. USA framhåller här åter vikten av forskning och samarbete mellan de Arktiska staterna i regionen

69 White House Office of the Press Secretary 2009

70 White House Office of the Press Secretary 2009

71 White House Office of the Press Secretary 2009

72 Ibid.

för att skadan av större aktivitet skall bli så liten som möjligt. Dessutom stödjer USA enligt presidentdirektivet flera av de multilaterala avtal som reglerar fiske.⁷³

Totalt innehöll presidentdirektivet 34 implementeringar av USA:s intressen i Arktis. Vid en kvantitativ innehållsanalys av de sammanlagt 34 implementeringarna i presidentdirektivet med hjälp av kodschemat återfanns sammanlagt 22 noteringar. Av dessa 22 noteringar kännetecknades 3 av ’hard power’ och 19 av ’soft power’. Det sammanlagda resultatet kan avläsas i Tabell 6.2 på här under.

Tabell 6.2 Resultat för USA

Typ Antal

1a. Militära maktresurser 3 1b. Ekonomiska maktresurser 0

2a. Institutioner 14

2b. Värderingar 5

2c. Kultur 0

2d. Policys 0

Summa procent 100

N 22

Kommentar: Antalet implementeringar fördelade på ’hard power’ och ’soft power’

Precis som vid analysen av EU-kommissionens kommunikation kommer nu de kategorier där noteringar kunde göras att behandlas var för sig för att visa hur analysen gick till samt för att återge delar av direktivet och därmed beskriva USA:s utrikespolitik i den Arktiska regionen och därmed besvara den andra preciserade frågeställningen.

73 Ibid.