Hur viktig är rite de passage för invånarna i Kalix

Beteckning: Rel D vt 2004:1

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

Hur viktig är rite de passage för invånarna i Kalix

Marianne Sandberg Juni 2004

D-uppsats, 10 poäng Religionsvetenskap

Religionskunskap D Handledare: Jari Ristiniemi

Abstrakt

Dop, konfirmation och bröllop är några riter som kyrkan kan erbjuda och som har varierats genom årens lopp. Syftet med denna uppsats är att genom relevant litteratur beskriva dopets, konfirmationens samt bröllopets historia om seder och bruk, samt kartlägga om vad invånarna i Kalix anser om rite de passage. Metoden utgick från ett kvantitativt synsätt och till grund för undersökningen låg enkätundersökningar bland Kalixborna och urvalet bestod av 100 re- spondenter med bred åldersvariabel 15-75 år. Resultatet visar att de flesta av både männen och kvinnorna oavsett ålder eller yrke/sysselsättning, använder kyrkan i 1:a hand för att utföra olika riter därutöver minskar kontakten med kyrkan. Men det finns en viss skillnad mellan könen, kvinnorna tillhör den kategori som till större andel är döpta, konfirmerade, de som besöker kyrkan utöver riterna än männen. Studien påvisar att kyrkan fortfarande är en del i folkets liv, men de som tillhör den yngre åldersgruppen är mindre aktiva jämfört mot dem som tillhör den äldre åldersgruppen.

Det visade sig att Durkheims teori till viss del överensstämde med undersökningen eftersom Émile Durkheim markerar riterna som viktiga skeden och övergångar i livet där bland annat födelse, övergången till att bli vuxen samt äktenskap räknas med. Vidare anser Durkheims att kollektiva ritualer och ceremonier som till exempel födelse, giftermål, ger gruppen en stark solidaritet mellan medlemmarna i en grupp. Även denna åsikt som Durkheim har att religionen minskar i takt med samhällets moderna utveckling och med detta blir ritualer och ceremonier en mindre del av människans liv och det vetenskapliga tänkandet tar överhand. Religionen kommer att fortleva trots detta eftersom moderna samhällen är för sin sammanhållning beroende av ritualer, det är en bekräftelse på det man tror. Men gamla ceremonier kommer att ersättas med nya när dessa ceremonier dör ut och Durkheim antyder på att de nya ritualerna kommer att vara humanistiska och politiska med orden frihet, jämlikhet och samarbete. Även Thomas Luckmanns teori kom att överensstämma till viss del som t.ex. att religiositeten är vanligare bland kvinnor än män och det är större andel yngre och äldre än medelålders samt att idag tillhör religionen individens privata tillvaro. Sammanfattningsvis, idag utförs rite de passage till stor del i kyrkan liksom förr, men idag är syftet med riterna mer varierande.

Innehållsförteckning

Abstrakt ... 2

Innehållsförteckning... 3

Kapitel 1 Inledning... 4

1.1 Bakgrund ... 4

1.2 Syfte och frågeställningar... 5

1.3 Metod och material... 6

1.3.1 Beskrivning av enkätundersökningen ... 6

1.3.2 Validitet och reliabilitet... 7

1.3.3 Bortfall ... 8

1.4 Avgränsningar ... 8

1.5 Teoretisk referensram... 8

1.6 Disposition ... 9

Kapitel 2 Dop ... 10

2.1 Dopets bakgrund och dess förändringar... 10

2.1.1 Dopets utveckling från hemmadop till kyrkdop... 12

2.1.2 Dopakten ... 13

2.1.3 Faddrar ... 14

2.1.4 Dopdräkten ... 15

2.1.5 Dopvattnet, dopfunten och dopgraven ... 16

2.1.6 Barndop idag ... 16

Kapitel 3 Konfirmation ... 19

3.1 Konfirmation bakgrund ... 19

3.1.1 Konfirmationsklädsel ... 21

3.1.2 Konfirmation idag ... 21

Kapitel 4 Vigsel... 23

4.1 Vigselns bakgrund... 23

4.1.1 Brudklädsel och brudkronans förändring... 24

4.1.2 Bröllopsgåvor, dansen, sängledning och kyrktagning ... 26

4.1.3 Morgongåva ... 27

4.1.4 Giftermål idag ... 28

Kapitel 5 Diskussion ... 29

5.1 Resultatdiskussion... 29

5.2 Sammanfattande diskussion ... 31

5.3 Likheter och skillnader mellan förr och nu ... 39

5.4 Generaliserbarhet ... 40

5.5 Fortsatt forskning ... 41

Käll- och litteraturförteckning... 42

Bilaga 1. Enkät ... 44

Bilaga 2. Utdrag ur Svenska kyrkans riktlinjer angående dop... 49

Bilaga 3. Utdrag ur Svenska kyrkans riktlinjer angående konfirmation ... 51

Bilaga 4. Utdrag ur Svenska kyrkans riktlinjer angående vigsel ... 53

Bilaga 5. Enkätreslutat ... 54

Kapitel 1 Inledning

I detta kapitel kommer jag att ge en kort inledning, diskutera syftet med undersökningen, beskrivning av metoden d.v.s. undersökningsansatserna och datainsamlingen. Sedan följer en förklaring om avgränsningen samt en beskrivning om dispositionsupplägget.

1.1 Bakgrund

Seder för dop, konfirmation och bröllop har varierats genom åren beroende av bland annat geografiska avståndet samt vilken samhällsgrupp man tillhörde. Sverige tillhör idag en av de mest sekulariserade länderna, vi bor i ett mångkulturellt samhälle där många olika religioner möts samt att många nya sekter uppstår. Med denna bakgrund kan man undra vilken roll kyrkan och dess erbjudanden har för den individuella människan, utnyttjar vi kyrkans erbjudanden med religion i åtanke eller är det av andra anledningar? I denna uppsats skall jag på ett kvantitativt och deskriptivt sätt förklara samt beskriva om dopet, konfirmation och bröllopets bakgrund, seder och bruk samt undersöka vad invånarna i Kalix tycker om dessa riter. Skall även un- dersöka hur besöksfrekvensen ser ut förutom rite de passage. Kalix är ett samhälle som är belägen cirka 9 mil från Luleå och cirka 5 mil från Finland.

www.gula.sidorna.se

I Kalix var befolkningssiffran på 17 815 invånare den 31/12 2001. Fördelningen per invånare är följande enligt (www.) Nederkalix församling: 0-15 år 19%, 16-19 år 5%, 20-24 år 4%, 25-44 år 24%, 45-64 år 27%, Över 65 år 21%. Utifrån denna befolkningssiffra, är det cirka 50% av

befolkningen som bor i tätorten och resterande av befolkningen bor i någon av byarna runt om Kalix.

Mitt intresse är att se om dessa riter har en liten eller stor betydelse för nutidens aktiva män- niska, för idag är det inte bara kyrkan som erbjuder tjänster till människan utan även sekter och rörelser erbjuder tjänster som man kan kategorisera som ”religiösa”. Trots all turbulens omkring kyrkan, Sverige klassas att tillhöra ett av Europas mest sekulariserade land, alla erbjudanden från nya rörelser/sekter samt människans minskade kontakt med Svenska kyrkan, tycks ändå kyrkan vara en viktig plats och byggnad framförallt när det gäller dop, konfirmation och bröllop. Trots att Sverige tillhör ett av Europas mest sekulariserade länder kan man undra varför befolkningen i Sverige ändock döper, konfirmerar, gifter sig i kyrkan? Är alla dessa riter en självklarhet eller tänker vi på själva innehållet?

När det gäller dop i Svenska kyrkan döps cirka 95 000 barn till Svenska kyrkans tro och gemenskap. Är det så att kyrkan trots allt är en viktig plats och att en stor mängd människor vill att dessa riter skall utspelas i kyrkan? Dop, konfirmation och vigsel är en rite de passage, en övergångsrit d.v.s. rite de passage består av delmomenten separation, övergång och inkorpo- rering.¹ I Sverige är dopet en av de första bland riterna, man förrättar ofta barndop i samband med livets början och med dopet bekräftar man att man blivit förälder, att släkten och samhället fått en ny medlem. Konfirmation hör också till rite de passage även om det inte är i lika stark bemärkelse som förr, man tar avsked till barndomen och tar steget in i vuxenvärlden. Att bröllopet också är en rite de passage, beror på att brudparet inte är riktigt samma personer som de var före, under och efter bröllopet, de har slutit ett förbund med varandra.

1.2 Syfte och frågeställningar

Huvudsyftet med uppsatsen är att på ett kvalitativt sätt åskådliggöra dopet, konfirmationens samt bröllopets historik och betydelse, samt ge ökad kunskap och förståelse angående dessa riter. Syftet är även att på ett kvantitativt sätt undersöka varför människan använder sig av dessa riter trots att Sverige betecknas som ett av världens mest sekulariserade länder, så mitt intresse är att undersöka hur viktiga livscykelriterna som dop, konfirmation och vigsel är för invånarna i Kalix.

1 Reimers, sid 29

Syftet kan preciseras med följande frågor:

 Vilken betydelse samt hur viktig är rite de passage för Kalixborna när det gäller dop d.v.s. barndop, vuxendop, faddrar, konfirmationen d.v.s. borgerlig eller kyrklig samt bröllopets seder och bruk när det gäller t.ex. plats att gifta sig?

 Finns det någon likhet/skillnad i Kalix mellan könen, den äldre/yngre generationen, respondenternas högsta utbildning och nuvarande sysselsättning samt besöksfrekvensen i Kalix?

 Är kyrkan i Kalix en viktig, välbesökt plats utöver dop, konfirmation och vigsel?

1.3 Metod och material

Målet med denna uppsats var att beskriva ”rite de passage” betydelse samt undersöka skill- nader mellan förr och nu samt undersöka om det finns skillnader mellan könen, ålder samt sysselsättning. Utifrån frågeställningen valde jag att utföra en enkätundersökning.

1.3.1 Beskrivning av enkätundersökningen

För att kunna besvara syftet samt kunna pröva teorierna utformades ett mätinstrument, har använt mig av kvantitativ enkätmetod för bredda undersökningen. Enkätformuläret bestod av 22 stycken bundna enkätfrågor som var formulerade utifrån syftet och teorierna om ”rite de passage”. Undersökningen har omfattat 100 respondenter bosatta i Kalix med omnejd.

Respondenterna har varit mellan 15-75 år. Valde en bred åldersvariabel för att jag ville ha ett så brett underlag som möjligt till undersökningen.

Enkätundersökningen har genomförts på en restaurang i centrala Kalix, där jag tillämpade tillfällighetsurval principen, distribuerade ut enkäter till restaurangens kunder, men använde mig även av kvoturval principen eftersom jag i förväg hade bestämt att jag skulle ha ett stickprov på 100 personer och 50% skulle vara män och 50% skulle vara kvinnor. I och med att jag valde att göra undersökningen i centrala Kalix innebär det inte att det är bara invånare som bor i centrala Kalix som har deltagit i denna undersökning utan även invånare från olika byar tillhörande Kalix, har varit delaktiga.

Efter avslutad enkätundersökning, samlade jag in alla frågeformulär, sammanställde dem till datamatriser, eftersom det underlättar arbetet att först sammanställa alla svar till datamatrisen.

När sammanställningen var klar utgick jag från fyra variabler: kön, ålder, utbildning och sysselsättning. Har utgått från variablerna; kön, ålder, utbildning och sysselsättning, eftersom jag är intresserad att se om det finns någon skillnad mellan könen, ålder, utbildning samt sysselsättning när det gäller kyrkans riter. Slutligen har empirin och det teoretiska materialet vävts samman vilket har resulterat i den sammanfattande diskussionen.

1.3.2 Validitet och reliabilitet

Inom den kvantitativa forskningen är validitet och reliabilitet centrala begrepp: Validitet är vad det är man mäter och undersökningen är beroende av de tolkningar, som en forskare gör utifrån erfarenheter och värderingar samt förförståelse av forskningsstudien syfte. Med validitet måste man veta att man undersöker det man skall ha för avsikt att undersöka eller beskriva. För att data skall ha validitet skall respondentens svar giva forskaren det resultat han avsåg att mäta.²

Med reliabilitet avses att instrumentet ska producera tillförlitliga resultat och det är därför viktigt hur mätningen utförs samt hur man bearbetar informationen. Hög reliabilitet kan uppnås om man vid upprepade mätningar erhåller samma resultat, det vill säga att responserna inte varierar kraftigt över tid. En hög reliabilitet ger data hög tillförlitlighet.³

Angående reliabiliteten, tillförlitligheten i denna undersökning är det med stor sannolikhets att svaren i denna enkätundersökning blir likadan om någon annan person utför samma enkätun- dersökning hos samma respondenter, trots att respondenternas kunskap och erfarenhet kan ge andra svar. Ett bortfall påverkar alltid reliabiliteten, men eftersom inget bortfall förekommer kan man generellt man dra en slutsats om resultatsvaren från enkätundersökningen, att reliabi- liteten är relativt trovärdiga och tillförlitliga samt att validiteten är god.

Det som även kan ha påverkat att det inte var något bortfall förutom ovanstående förklaring kan bero på att respondenterna fick lika instruktioner.

2 Patel Runa, sid 85

3 Hellevik Ottar, sid 137

1.3.3 Bortfall

Det interna och externa bortfallet utgjordes av 0%. Att enkäten visar 0% internt bortfall påvisar att enkäten var upplagt på ett sådant enkelt och lätt förståeligt sätt för respondenten att svara på.

Jag hade även betonat i enkäten samt vid utdelningen och insamlingen av enkäterna, att det var viktigt att alla frågor besvarades, vilket ledde till att respondenten kollade igenom svaren och fyllde i där de missat att besvara.

1.4 Avgränsningar

Kommer endast att undersöka riterna som berör dop, konfirmation och bröllop och för att begränsa uppsatsens omfång kommer jag inte att behandla någonting om begravning, som också är en av kyrkans riter. Kommer inte heller att skriva om de frikyrkligas ordning när det gäller riter utan inriktar mig på svenska kyrkan ordning.

1.5 Teoretisk referensram

Har i min teoretiska referensram använt mig av Émile Durkheim och Thomas Luckmann.

Enligt Émile Durkheim markerar riterna som viktiga skeden och övergångar i livet som bland annat födelse, övergången till att bli vuxen, äktenskap samt döden. Durkheims ägnade en stor del av sitt liv till att studera religiösa yttringar i samhällen. Durkheim hävdar också i sin teori att kollektiva ritualer och ceremonier som till exempel födelse, giftermål, ger gruppen en stark solidaritet mellan medlemmarna i en grupp, samt ceremonier och ritualer finns i alla religioner.

Ceremonier som man ofta utför kollektivt gör enligt Durkheim att individerna som deltar i ceremonin/ritualen upplever att de får kontakt med högre makter och kan för en stund ”dra sig undan” det profana samhället.

Angående religionens inflytande anser Durkheim att den minskar i takt med samhällets moderna utveckling. I och med detta blir ritualer och ceremonier en mindre del av människans liv och det vetenskapliga tänkandet tar överhand. Religionen kommer att fortleva trots detta eftersom moderna samhällen är för sin sammanhållning beroende av ritualer, det är en be- kräftelse på det man tror. Men gamla ceremonier kommer att ersättas med nya när dessa ceremonier dör ut och Durkheim antyder på att de nya ritualerna kommer att vara humanistiska

och politiska med orden frihet, jämlikhet och samarbete.⁴ Durkheims teori om riter var att han urskiljde de olika slagen av riter, enligt Durkheim finns negativa riter, positiva riter och försoningsriter. Alla dessa tre riter har en funktion som är av social natur. Riternas funktion är att vidmakthålla gemenskapen, ge en känsla av att man tillhör en grupp samt vidmakthålla tron.⁵

Enligt Thomas Luckmann är varje människa ”religiös” och han påstår att religiositeten är vanligare bland kvinnor än män och det är större andel yngre och äldre än medelålders. Enligt Luckmann är det också den grupp som befinner sig utanför periferin som har starkast kyrko- orienterad religiositet.⁶ Enligt Luckmann beror förändringarna i samhället bland annat på att förr så ingick religionen i individens offentliga tillvaro medan religionen idag tillhör individens privata tillvaro. Förr var valfriheten mycket begränsad man accepterade den officiella religiösa modellen, idag kan man själv välja de delar som passar.⁷

1.6 Disposition

Rapporten inleds med en historisk beskrivning av dopets, konfirmationens, bröllopets seder och bruk, vilket skall ge läsaren en bredare förståelse om ovan nämnda riter, därefter följer en redogörelse av den empiriska enkätundersökningen, uppsatsen avslutas med en sammanfat- tande diskussion.

4 Giddens Anthony, sid 473-474

5 Raymond Aron, sid 63

6 Gustafsson Göran, sid 44

7 Ibid, sid 180

Kapitel 2 Dop

I detta kapitel kommer jag att beskriva dopets bakgrund, seder och bruk samt dopets utveckling från förr till nu. Dopet räknas som ett av kyrkans sakrament, en helig handling som är instiftad av Jesus Kristus. Dopet är en av kristendomens grundläggande riter, denna rit hjälper männi- skan att markera en viktig milstolpe i livet. Enligt svenska kyrkans ordning är dopet är en engångshandling, där Gud tar upp människan i sin gemenskap och för människan in i kyrkan och församlingen, samt genom dopet får människan Guds nåd, en nåd som bär henne hela livet och genom döden.⁸ I bilaga 2 finns Svenska kyrkans riktlinjer angående dop.

2.1 Dopets bakgrund och dess förändringar

Dopets bibliska bakgrund kommer bland annat från Johannes dopet, som har varit förebild för det kristna dopet samt från det judiska proselytdopet. Det visar sig också att de första kristna som döptes inte fick någon särskild undervisning vid dopet. Det räckte att man avlade en kristen bekännelse. Det var först många år senare som man började tillämpa undervisning i samband med dopförrättningar. De folk som lät sig döpas var antingen från judendomen eller också var de proselyter, d.v.s. de som var proselyter, var så kallade gudfruktiga, de hade goda kunskaper och stod närmare kristendomen än hedningarna.

När den grekisk-romerska världen började ansluta sig blev det nödvändigt med särskild dopordning och undervisning. I och med den grekisk-romerska anslutningen skulle man enligt kyrkan ha kunskap om kristendomens grunder för att kunna övergå till kristendomen, därav införde man en förberedelsetid med ordnad undervisning och kristen fostran att föregå dopet.

De som förbereddes till dopet kallades katekumener. Barndopet kom att helt dominera när befolkningen i det romerska riket och missionsländerna kristnades, med denna ändring fick dopet en förändrad funktion.⁹ I och med barndopets framväxt blev det allt vanligare att avskaffa katekumenatet och fotizomenatet för förberedelse för dopet och utvecklingen gick ytterligare ett steg. Alla de moment som från början ingått i katekumenatet sammanfördes till en enda förberedelserit som bands samman med själva dophandlingen. Dopet förde människan in i kyrkans gemenskap och kyrkan ansåg att genom dopet fick människan många gåvor. Det kunde vara som till exempel förlåtelse för sina synder, blev delaktig av Kristi frälsning och därmed

8 http://www.svenskakyrkan.se

9 Beskow, Hellström & Nilsson, sid 160

den gudomliga naturen och befriades från arvsynden. Folket kunde få del av hela Guds nåd genom att ta emot de övriga sakramenten.¹⁰

På 1400-talet var det viktigt att barnet var döpt eftersom ett barn blev arvsberättigat först när barnet blivit döpt. Arvsordningen var som sådan att det var i första hand barnet som ärvde modern eller fadern, det var inte den ene maken som ärvde den andre maken. På 1500-talet reducerades Olavus Petris utförliga dopordning, och redan år 1541 togs smörjelserna med chrisma och olja bort. Barndopet är enligt kyrkan, ett av kyrkans sakrament, medan Luther hade en annan definition av vad som går under sakrament. Luther definition av sakramenten var som sådan att dopet och nattvarden var handlingar som Kristus genom synliga och jordiska ting meddelar osynliga och himmelska nådegåvor.¹¹ I Luthers lilla katekes står det om dopets innebörd följande:

”Vattnet verkar det förvisso icke, utan Guds ord, som är med och när vattnet, och tron, som förtröstan på det med vattnet förenade ordet: ty utan Guds ord är ett dop, det är: ett nåderikt livets vatten och ett bad

till ny födelse i den heliga Ande”¹² (Citat hämtad ur Livets högtider)

På 1600-talet var det obligatorisk och medborgerlig plikt att döpa sina barn och de som inte döpte sina barn landsförvisades. Dopets innebörd har växlat under Svenska kyrkans historia, den första Svenska kyrkliga dopordningen som är från 1529 bygger på Luthers dopordning från år 1523.

I denna dopordning fanns det mycket kvar från den katolska ritualen såsom salt, dopljus, smörjelse och vitt kläde. Men samhället utvecklades liksom kyrkans syn och krav angående dopet förändrades, år 1686 skulle enligt kyrkolag dopet vara i överensstämmelse med kanonisk ordning. Vilket innebar att barndop skulle ske inom åtta dagar efter barnets födelse. Föränd- ringen angående barndop, var inte bara kyrkans krav utan det var också folkets önskan eftersom ett odöpt barn krävde att hushållen måste vidta olika skyddsåtgärder. Den dopordning som fanns år 1693 räckte fram till 1811. I och med denna dopordning var det vissa saker som uteslöt

10 Martling CH, sid 171-174

11 Reimers Eva, sid 57

12 Bringéus Nils-Arvid, sid 21

som till exempel exorcism, korstecknet, smörjelsen, ljus, vissa böner samt avsvärjelse av det onda. År 1986 återinfördes man korstecknet i kyrkohandbok. Korstecknet är en gammal kristen symbol för att den döpte genom dopet till Kristi död och uppståndelse blivit en lem i Kristi kropp och därmed en medlem i Kristi kyrka.

År 1864 skedde en förändring, det var inte att man skulle döpa inom 8 dagar som det var på 1600-talet utan dopet skulle ske inom sex veckor. Man ansåg att dopet var viktigt eftersom en som inte var döpt inte heller skulle få vila i vigd jord och saknade arvsrätt samt man trodde att ett barn som inte var döpt gick miste om saligheten när det dog. Men som många andra saker var detta inte enhetligt bland befolkningen utan, inom de högre samhällsklasserna kunde det ta över sex veckor efter barnets födelse innan de döpte sitt barn.¹³ Nöddop utfördes om barnet var mycket svagt och varken kunde föras till kyrkan eller att prästen inte hann komma i tid. Men det förekom även att man utförde nöddop på ett friskt barn i hemmen, man gjorde detta som en slags säkerhetsåtgärd.¹⁴

2.1.1 Dopets utveckling från hemmadop till kyrkdop

I början av 1700-talet började man att ha hemmadop främst i städernas borgerskap, de var de rika familjerna som lät döpa sina barn i hemmen, men allt eftersom spred sig hemmadop till landsbygden. Det fanns många bakomliggande orsaker till att hemmadopen ökade bland annat var det av statusmässiga orsaker, vilket ledde till att en distans till de lägre samhällsklasserna uppstod. Trots skillnaden som uppstod mellan de olika samhällsklasserna, fortsatte kyrkan att förrätta dop. De som fortsatte att döpa sina barn i kyrkorna var folk med sämre ekonomiska förhållanden. Det förekom att hemmadop förrättades även bland fattiga, men då var orsakerna av andra skäl t.ex. avstånden till kyrkan var för stora. Därav väntade familjen med att döpa barnet tills prästen hade någon förrättning i byn, som till exempel husförhör eller dylikt.

Förutom att man kunde döpa i hemmet och kyrkan, kom på 1800-talet ett tredje erbjudande nämligen att föräldrarna kunde döpa sina barn på pastorsexpeditionen. För några årtionden sedan var det vanligt att nyfödda döptes på sjukhusens förlossningsavdelningar innan hem- gången.

13 Ibid, sid 57-63

14 Bondeson Lars, sid 49

Enligt 1809-års kyrkohandbok, hade prästerna i uppgift att informera folket att barndop skulle ske så snart efter födseln, eftersom om ett odöpt barn dog så skulle barnet dö hedet och ett hedet barn skulle inte komma in i himmelriket. Prästernas uppgift var även att informera folket vid varje dop. Att alla människor är födda med synd och att man inte kan ingå i Guds rike förrän de igenom vatten och anden var födda på nytt.

På 1900-talet, var det vanligt att kvinnorna födde barn på BB, därav var det också brukligt att man döpte barnet av praktiska själv, på BB innan man åkte hem. Men runt år 1940 började dopen åter att återvända till kyrkan och från år 1970 var åter kyrkan den vanligaste dopplatsen inom alla samhällsskikt. Söndagen har liksom tidigare blivit dopdag.¹⁵

2.1.2 Dopakten

Dopakten var väldigt viktig, det var då människans liv kunde avgöras och när man valde dopdagen, valde man med tanke på barnets bästa. Vissa dagar i månaden var mer olämpliga än andra dagar, som till exempel den trettonde varje månad ansåg man vara olämplig. Innan barnet skulle döpas var det bra om gudmor tog barnet ut till djuren och lät barnet beröra alla djuren.

Man trodde att det skulle ge lycka i det framtida arbetet och när barnet lindades passade gudmor på att smussla in något skyddande till exempel en silverpeng, ett psalmboksblad, vilket skulle ge barnet god läskunnighet. Man kunde även lägga till exempel, trätjära, vitlök, en bit av navelsträngen, stoff från kyrkklockan samt mat var också bra eftersom då skulle barnet aldrig sakna föda i sin levnad.¹⁶

De dopritualer som medeltidens sockenpräster följde var ålderdomliga och dopritualerna var bevarade från 300- och 400-talet, vilket innebar att det medeltida dopet var uppdelat i två akter.

Första akten var primsigning och ägde rum utanför kyrkdörren, mest troligt i vapenhuset. Där utanför kyrkrummet mötte prästen gudmor, gudfar och barnet. Prästen frågade faddrarna efter barnets namn som prästen sedan skulle upprepa under själva dopakten. Kyrkan ansåg att ett odöpt barn var hedniskt vilket innebar för prästen att den inledande akten var fylld av kamp emellan prästen och de onda. Att det uppstod en maktkamp mellan prästen och de onda makterna var på grund av att barnet var hedniskt. När första akten var slutför ingick man den

15 Bringéus Arvid, sid 21-25

16 Bondeson Lars, sid 102-104

andra akten, vilket var det egentliga dopet som skedde inne i kyrkorummet. Innan prästen utförde dopet på barnet utförde prästen olika moment på barnet och det första momentet prästen utförde, var att blåsa i barnets ansikte. Eftersom att blåsa ett barn i ansiktet, var en symbolisk åtgärd för att driva ut demonernas makter. När det första delmomentet var utfört tecknade prästen på barnets panna och bröst med korsets tecken för att slutligen lägga händerna på barnet och markera att det skulle vara Guds egendom och få nya andliga krafter.

När prästen utfört dessa moment utfördes ytterligare ett till moment. Prästen strödde några saltkorn på dopbarnets tunga och uttala orden ”Mottag vishetens salt, för att Gud må vara dig nådig”. Därefter läste prästen texten om hur Jesu välsignar barnen, Fader vår och Ave Maria.

Den slutliga ritualen som skulle göras på barnet var att prästen berörde barnets öron och näsa med spott medan han uttalade Jesu ord till den dövstumme ur Markus 7:34. Efter den sista ritualen öppnades kyrkdörren och man begav sig till dopfunten. Eftersom barnet fått beredelse kunde barnet föras in i kyrkorummet och döpas. Innan barnet skulle döpas måste det själv avsäga sig djävulen genom faddrarna och slutligen kunde prästen smörja barnet med olja på bröstet och

axlarna.¹⁷

2.1.3 Faddrar

Seden att man skulle ha faddrar är uråldrig, den går tillbaka till andra århundradet efter Kristus.

Anledningen till att man valde faddrar till sina barn, berodde helt enkelt på de svåra förhål- landen som de kristna levde under. Men även när kristendomen erkänts på 300-talet som en statsreligion i det romerska riket fortsatte folket att använda seden om fadderskap.

Men det skedde en förändring efter detta, nu ändrades kravet på faddrarna, de skulle vara bekännande kristna. Faddrarna hade en viktig uppgift. Det var under medeltiden och reforma- tionstiden, otänkbart att föräldrarna själva skulle bära fram barnet vid dop bland annat eftersom dopet skulle ske inom första levnadsveckan och modern betraktades som oren efter förloss- ningen. Fadern kunde visserligen deltaga vid barnets dop, men han brukade inte alltid vara närvarande eftersom det stora ansvaret var hos faddrarna. Det var faddrarnas uppgift att bära fram barnet på dopdagen eftersom modern inte fick vara med i församlingens gemenskap förrän

17 Bondeson Lars, sid 64-65

hon kyrktagits. Modern ansågs vara oren efter förlossningen. Kyrktagningen, en akt av tacksägelsebön om välsignelse över den nyblivna mamman, skedde 40-60 dagar efter barnets födelse.¹⁸

Faddrarna hade ett annat viktigt och ansvarsfullt åtagande, som innebar ett ansvar för barnets religiösa fostran. Val av faddrarna fungerade även som ett säkringssystem eftersom faddrarna skulle ta hand om barnet om det hände föräldrarna. Därav en fördel om faddrarna hade god ekonomi eftersom fadderskapet innebar ekonomiska förpliktelser. Det var befogat eftersom barnsängsdödligheten var stor och medellivslängden var låg därav ingen ovanlig syn av föräldralösa barn. Faddrarnas uppgift var så viktig att det till och med i 1571 års kyrkoordning och 1686 års kyrkolag fanns lagstadgade krav på faddrarnas kristna tro.¹⁹ Stadgan var följande:

”dock ther til inga andre bjudas än the som äro af vår religion, til laga ålder komne och i Catechismi lär väl kunnige. Then som om någon uppenbar last och missger- ning öfvertygat är, skal til fadder ingalunda bjudas, eller af prästen, utan föregången bättring, tillåten varda.”²⁰ (Citat hämtat ur, Dopsed i förändring, Sjölin Ingegerd.)

Faddrarnas uppgift var även att garantera barnet andlig fostran och man valde faddrarna med omsorg. Man valde gärna faddrar som hade det bra ställt och som kunde ge faddergåvor till barnet. I förordningen som kom år 1664, förbjöds faddergåvor och det var endast om barnets föräldrar var väldigt fattiga som man kunde fortsätta och ge faddergåva som allmosa. År 1669 kom ytterligare en ny förordning som gällde alla och det var att man tilläts ge fyra eller sex daler silvermynt, Enligt, kyrkolagen skulle faddrarna tillhöra den evangeliska-lutherska läran, vara kunnig i katekesen samt vara konfirmerad.²¹

2.1.4 Dopdräkten

Den vita dopklänningen blev inte vanlig förrän en bit in på 1800-talet. I kyrkans liturgiska språk står det vita för glädje och renhet som till exempel, Jesu livklädnad, prästens mässkjorta, kyrkbrudens klänning och den dödes svepning i kistan är vita. Men den vita dopdräkten är även en påminnelse om evigt liv, det eviga liv som Kristus utlovat de sina samt så är det en bild för

18 Bringéus, Nils-Arvid, sid 28-29

19 Sjölin, Ingegerd, sid 68

20 Ibid, sid 69

21 Ibid, sid 71

att Gud tar emot oss i dopet och ger oss ett nytt liv. Innan man påklädde barnet i dopklänningen höll fadern en bibeln framför barnet och läste en bön samt sjöng en psalmvers för barnet, det skulle lägga grunden till ett gudfruktigt sinne hos barnet. Man gav även barnet innan dop- dräkten tagits på, tre slag av ett ris, på det sättet drev man ut arvsynden.²²

2.1.5 Dopvattnet, dopfunten och dopgraven

Dopvattnet har en rik betydelse, vatten är en symbol för livet och levande Gud, eftersom vattnet är en förutsättning för allt liv på jorden. Men vattnet som även är en symbol för någonting hotfullt i livet som till exempel när en människa i urkyrkan skulle döpas, sänktes man ned helt och hållet i vattnet. Man ”sänktes ned” i döden med allt ont vi gjort men ”lyftes upp” till livet och den eviga glädjen.

Dopfunten har sitt ursprung i den fornkristna dopgraven, piscina. På 500-talet när barndop fick sitt genombrott efterträdde man dopgravarna med dopfuntar. Fram till reformationen placera- des dopfuntarna liksom dopgravarna nära ingången i vapenhuset.²³ Dopfunten har en bety- delsefull roll vid dopet och eftersom dopfunten betraktades som helig, var det bara präster och klockare som fick vidröra dopfunten.

Klockaren hade också ansvaret att vakta dopfunten och se till att den var övertäckt när den inte användes. De medeltida dopfuntarna är sällan av trä eller metall utan dopfuntarna är gjorda i sten. Locket på dopfunten hade man av rent praktiska skäl dels för att skydda från föroreningar, men locket skulle också hindra att dopvattnet utsattes för trolldoms konster. Det var sträng bevakning på dopfunten vilket kan bero på att man var rädd för onda personers magi och svartkonster.²⁴

2.1.6 Barndop idag

Barndopen idag har blivit mer privatiserade, det är en familjehögtid där man inbjuder de närmaste bland släkt - och vänkretsen. Tidigare var det viktigt att döpa ett barn så tidigt som möjligt, av många olika anledningar som t.ex. när det gällde arvsfördelningen samt ett odöpt barn löpte större risk för att råka ut för något otrevligt. Enligt den gällande kyrkohandboken så

22 Bondeson Lars, sid 90-91

23 Martling CH, sid 39

24 Bondeson Lars, sid 75-78

bör man döpa barnet inom sex veckor efter barnets födelse, vilket varierar bland dagens nyblivna föräldrar. I bilaga 2 kan man se Svenska kyrkan år 2002 riktlinjer när det gäller dop.

Idag är en namngivningsfest för barn ett nytt alternativ till dopet och många tror att det är i dopet som barnet namn namnges. Vilket inte är fallet utan den nuvarande namnlagen fastställer att föräldrarna skall inom tre månader efter att barnets födelse ska anmäla barnets namn till lokala skattemyndigheten. Men de flesta föräldrar nöjer sig inte med namngivningsplikten utan låter döpa sina barn. Från och med 1 januari 1996 blev dopet medlemsgrundande inom Svenska kyrkan, vilket är en förändring eftersom förr blev ett nyfött barn medlem inom Svenska kyrkan.²⁵

Det råder även en viss skillnad när det gäller framförandet av barnet, idag är det vanligt att föräldrarna själva bär fram sitt barn till dopet. Vilket inte var vanligt på medeltiden utan då var det viktigt att faddrarna åtog sig den viktiga uppgiften. Idag vid dop använder man i dopguds- tjänsten barnets namn, för att markera dopets personliga karaktär, att Gud innesluter just människan NN i sitt förbund. Sedan man kungjort barnets namn följer den så kallade befriel- sebönen, som har sin förebild från den urkyrkliga och förreformatoriska exorcismen. Prästen lägger sin hand på barnets huvud och läser befrielsebönen. Formuleringen lyder:

”Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans/hennes namn i Livets bok och bevara honom/henne i ditt ljus, nu och alltid”

(Citat hämtat ur ”Seder och bruk vid födelse och dop” Lars Bondeson)

Efter bönen gör prästen korstecknet över den som skall döpas. Bönen som prästen utfört anses inte vara någon utdrivning av ondskans makt utan bönen skall endast ses som en bön om att barnet må räddas och befrias från det skadliga i livet och istället omslutas av tryggheten hos Gud. Nästa moment av dopet består av att prästen läser dopets instiftelseord från bibeln. Vilket innebär att dopets instiftelseord, upphöjer handlingen till ett sakrament. Därefter häller prästen därefter vatten i en dopskål, vattnet är ett grundläggande element i dopets sakrament. Med dopets vatten markerar en livsavgörande gränsdragning, man lämnar det gamla livet med dess förutsättningar och man kan påbörja ett nytt liv inom kristendomen. Slutligen ber prästen en

25 http://www.svenskakyrkan.se

dopbön och den dopbönen som prästen läser finns i två versioner.²⁶ Nedan finns en av ver- sionerna som läses vid dopbön, citatet är hämtat från boken ”Seder och bruk vid födelse och dop”:

Gud, vår Fader, vi tackar dig för att du i dopets källa låter det vatten strömma fram

som ger världen liv.

Sänd ditt ord och din Ande, så att de som nu skall döpas i detta vatten

blir renade från synden skuld.

Föd dem till ett nytt liv i Kristus och förena dem med ditt folk.

För vår Herre Jesus Kristi skull.

Amen.²⁷

26 Bondeson Lars, sid 186-189

27 Ibid, sid 217

Kapitel 3 Konfirmation

I detta kapitel kommer jag att beskriva konfirmationens bakgrund, seder och bruks samt konfirmationens utveckling från förr till nu. Konfirmandens långa vita kåpa, är en symbol för den dopdräkt man använde vid dopet. Ordet konfirmation kommer av det latinska ordet

”confirmatio” som bland annat betyder att bekräfta och att dopet har ägt rum, man säger ja till sitt dop och konfirmationen utgör avslutningen på dopundervisningen

Konfirmationen utförs med handpåläggning som tecken på löftet om Andens hjälp till kon- firmanden att leva som kristen.²⁸ I bilaga 3, kan man se vad Svenska kyrkan har för riktlinjer angående konfirmation

3.1 Konfirmation bakgrund

Konfirmation har sina rötter i fornkyrkans dopgudstjänst och konfirmation var från första början en del av det kristna dopritualet, men liksom dopet har konfirmationens innebörd också förändrats genom tiderna.

Kyrkan uppfattade inte dopet som en enstaka händelse utan som ett förlopp som sträckte sig över flera år och med dopet fanns en rad olika inslag. Till exempel inskrivandet av det nya namnet i ”livets bok”, avsvärjandet av det gamla till trosbekännelsens huvudpunkter, smörjelse med olja, avläggandet av den goda bekännelsen, dophandling i vatten, saltet, ljuset, de nya kläderna, handpåläggningen, bön om Anden, upptagandet i församlingen, kommunionen.²⁹

Vid början av 300-talet när förföljelserna upphörde var det många människor som ville bli döpta vilket bidrog att biskopen inte kunde närvara vid varje dop. På 800-talet skedde en förändring, konfirmationen skedde direkt vid dopet om biskopen var närvarande vid ceremo- nin. Om det inte gick att utföra senarelades konfirmationen till en annan gång.³⁰

På medeltiden kallade man konfirmation även färmelsen I och men konfirmation fick den döpte ökad styrka att bland annat kunna stå emot djävulen och även upphovet till de frestelser som hotar människan. Det var av viss betydelse att man mottog konfirmationens sakrament.

28 Nationalencyklopedin, sid 236

29 Svenska kyrkan, sid 8

30 Martling CH, sid 179

Eftersom om man inte mottog konfirmationens sakrament ansågs det av andra människor samt kyrkan att man inte var fullkomlig kristen. Orsaken att man inte emottog konfirmationens sakrament kunde bero på många anledningar som t.ex. förakt eller av försumlighet.³¹

Tidigare var konfirmation i samband med dopakten. Men under medeltiden var konfirmation, som är knappt ett par sekel gammal, ett gränsmärke mellan barndomen och vuxenlivet och konfirmationen skedde redan i sjuårsåldern. Att konfirmationen skedde i så tidig ålder, var att kyrkan ansåg att vid sjuårsåldern kunde barnet skilja mellan ont och gott.³² Konfirmations ålder kunde variera. För att få konfirmera sig var kravet att man skulle vara döpt innan annars var konfirmationen verkningslös. Konfirmationen ägde ofta rum i samband med biskoparnas visitationsresor ute i församlingarna. Vid konfirmationen lade biskopen sin högra hand på konfirmandens huvud och smorde pannan med krisma. Därefter mottog konfirmanden den döpte Andens sjufaldiga gåva och konfirmanden utrustades med kraft för sitt kristna liv. När biskopen utfört konfirmationen gav biskopen konfirmanden en fridhälsning med ett lätt slag på kinden.³³

Efter reformationen på 1500-talet upphörde konfirmation att vara ett sakrament, en helig handling. Konfirmationen var inte längre något sakramentalt uppfattad konfirmation utan om en akt baserad på kunskapsförhör, bön och trosbekännelse. Istället kom konfirmation att förknippas med inlärning och förhör om kristendomen. Man ville se konfirmationen som den döptes medvetna bekräftelse av dopet efter att man har erhållit undervisningen.³⁴ Luther betraktade inte konfirmationen som något sakrament eftersom konfirmation inte som dopet och nattvarden var förknippad med ett gudomligt löftesord. Under 1500-talet växte en evangelisk utformad konfirmation fram bland de olika evangeliska kyrkorna, Luther var inte intresserad av en evangelisk konfirmationsakt. Trots att Luther inte visade något intresse, kom Luther att indirekt till att bidra till framväxten eftersom Luther betonade om kunskapsförhörets betydelse i samband med nattvarden. Luther förespråkade den ”lilla katekes” med Fader vår, korta förklaringar till trosbekännelsen och tio guds bud, dessa blev självklara i den svenska lärobo- ken.

31 Bringéus, Nils-Arvid, sid 49

32 Ibid, sid 50

33 Beskow P, sid 161

34 Svenska kyrkan, sid 9

Det var på 1700-talet som någonting som liknade konfirmation återkom. Det var konfirmation som gav tillträde till nattvarden och i 1811 års kyrkohandbok om konfirmationen påbjöds och reglerades både innehåll och form angående konfirmation. Enligt kyrkohandboken 1811 skulle konfirmationen ske på en söndag. Eftersom söndagen var den enda arbetsfria dagen i veckan på den tiden och konfirmationen skulle omfatta de mest huvudsakligaste delarna av salighets- och trosläran. Det var både staten och kyrkan som tjänade på konfirmationsundervisning för konfirmationens läsning fyllde en viktig funktion.

Konfirmationsundervisningen upprätthöll läskunnighet hos ungdomarna samt lydnad och rättrådighet för överheten inpräntades hos de unga. År 1878 var konfirmationen frivillig men konfirmationen hade en fortsatt verkan i samhället. Konfirmationen bibehöll ändock sin funktion som en inträdesbiljett till vuxensamhället. Förutom att konfirmationen var en ”inträ- desbiljett till vuxensamhället” hade konfirmationen andra funktioner t.ex. för att bli antagen till vissa utbildningar eller tjänster krävdes ett intyg att vederbörande var konfirmerad.

Även in på 1900-talet krävdes det att man var konfirmerad för att bli antagen vid lärarsemina- rierna. Katekesförhören hade hög prägel vid konfirmationsläsningen. De var endast de ung- domar som kunde Luther katekes bra som fick konfirmera sig, de andra fick fortsätta att läsa och ibland fick de fortsätta att läsa flera år.³⁵

3.1.1 Konfirmationsklädsel

Fram till 1900-talet var det vanligt att man använde sig av finklädsel, för flickornas del var det vita klänningar i varierande längder som gällde och för pojkarna gällde mörk kostym. Kon- firmationsklädsel har, liksom dopklänningen och brudklänningen, ändrats allt eftersom. Den ändring som kom på 60-talet angående konfirmationsklädsel, består fortfarande och det är de vita långa kåporna.³⁶

3.1.2 Konfirmation idag

Idag finns det flera alternativ till konfirmationsläsning som till exempel sommarkonfirmation.

På sommarkonfirmationen, deltar ungdomarna i konfirmationsläger på ungdoms- och stift- gårdar, kyrkan kombinerar även friluftsaktiviteter med konfirmationsläsning. Idag är inte

35 Bringéus Nils-Arvid, sid 51-53

kyrkan ensam om att erbjuda ungdomar konfirmation utan även Humanisterna har börjat erbjuda ungdomarna sedan några år tillbaka, borgerlig konfirmation. Det finns en viss differens mellan kyrklig konfirmation och borgerlig konfirmation, den sistnämnda är mer ett så kallat ett livssynsläger för ungdomar runt 15-årsåldern och humanismen har en sekulär - icke religiös livssyn. De anser att det inte finns skäl att tro på religiösa dogmer, gudar och så vidare och de som väljer att konfirmera sig borgerligt är ofta de ungdomar som inte tror på Gud, med andra ord ateister.

Målsättningen med kyrklig konfirmation är att genom Svenska kyrkans undervisning utgå från tron att Gud är med människorna och har omsorg om dem. Svenska kyrkan vill även ge konfirmanderna redskap om att t.ex. tyda sitt liv på dopets grund, få erfarenhet av gudstjänst och andakt, få ta del av kyrkans kunskap om kristendomen.³⁷ Humanisternas målsättning är att ge ökad medvetenhet om existentiella frågor. Allt detta sker på ett veckoläger där man samtalar om bland annat livsstilar, etik, moral, tonårskultur, livsåskådning, religion, sex och kärlek.³⁸

36 Nationalencyklopedin, sid 236

37 Svenska kyrkan, sid 14

38 Lundqvist, Kleber, Palm, sid 651

Kapitel 4 Vigsel

I detta kapitel kommer jag att beskriva vigselns bakgrund, seder och bruks samt vigselns utveckling från förr till nu. Liksom dop och konfirmation har tidpunkten för bröllopen skiftat under olika tider och i olika trakter men det gemensamma och centrala i vigseln är viljan till kärlek i nöd och lust. Bruden och brudgummen, uttalar sin vilja ”Inför Gud och i denna församlings närvaro”.

Ringen är ett yttre tecken, ringen är ett ”tecken på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet”.

Vid kyrklig vigsel är ringen obligatorisk som trohetspant, det är ett gammalt ursprung i romerskt rättsbruk, eftersom man använde ringen som pant och bekräftelse på ingångna avtal.

”Inför Guds ansikte är vi samlade till vigseln mellan er två, NN och NN Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje. Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd till människors hjälp och glädje, till inbördes stöd och fördjupad samhörighet i mörka och ljusa dagar. Att leva som man och hustru är att leva i förtroende och kärlek, att ha ansvar för varandra och hemmet och att troget stå vid varandras sida.”³⁹

Ovanstående text är ett utdrag av inledningsorden som prästen läser vid vigseln. I bilaga 4, kan man se Svenska kyrkans riktlinjer angående vigsel.

4.1 Vigselns bakgrund

Tidigare krävdes det tre separata ceremonier för att ingå äktenskap. Den första ceremonin innebar att var att ha en privat överenskommelse mellan familjerna, den andra ceremonin var en rituell trolovnings-ceremoni och den tredje ceremonin var själva vigseln.⁴⁰

Äktenskapet räknades som ett sakrament som instiftats av Gud och som man i princip inte kunde upplösa enligt den internationella katolska kyrkan. På mitten av 1600-talet så bestod en vigsel av två akter. Den första akten ägde rum framför kyrkdörren och betraktades av den katolska samt lutherska kyrkan som en trolovning och den andra akten ägde rum inne i kyrkan.

39 Bondeson L, sid 142

40 Bondeson Lars, sid 33

På 1600- och 1700-talen förrättades bröllopen i sockenkyrkan ofta i samband med gudstjänsten.

Men på 1800-talen skedde en förändring. Kyrkvigslarna avtog kraftigt och man vigde sig i hemmen, ofta vigde man sig mellan jul och nyår av olika anledningar som t.ex. det fanns tillräckligt med mat i husen samt det fanns ledig tid. För de folk som ej hade någon möjlighet till kyrkvigsel eller hemvigsel kunde vigsel äga rum på pastorsämbetet. Sedan en regel infördes angående vigslar i hemmen och på pastorsexpeditionen ökade kyrkbröllopen bland de högre samhällsskikten. Men innan vigseln i hemmet hade slagit igenom kom kyrkvigseln snabbt igen och i efterhand blev kyrkvigslar för alla samhällsklasser.⁴¹

År 1863 kunde man gifta sig borgerligt, men borgerlig vigsel, var en nödfallsutväg, där kyrklig vigsel inte kunde förrättas. Det var först år 1908 som borgerlig vigsel blev tillgänglig för alla och när borgerlig vigsel blev tillgänglig var rådhuset populärare än kyrkan, men sedan åter- vände populariteten till kyrkan.⁴²

Ett kyrkbröllop var ingen vardagshändelse, eftersom ett kyrkbröllop väckte stort uppseende så samlades folk från när och fjärran för att skåda brudparet, man betraktade brudskådningen som en allmän rättighet och på en del ställen lyftes bruden upp på en stor sten och där fick paret stå, allt för att brudparet skulle kunna skådas på nära håll. Ett kyrkbröllop kunde vara en stor uppgift för många familjer och för många familjer som hade sämre ekonomi och inte hade råd att ha någon bröllopsfest fanns den möjligheten att gifta sig på pastorsexpeditionen i tysthet.⁴³

4.1.1 Brudklädsel och brudkronans förändring

Idag faller det sig helt naturligt för de flesta att bröllopsklänningen är vit, men det har inte i alla tider varit en självklarhet. Liksom brudklänningarnas färg har även längd och material också ändrats genom åren. På 1700-talet var det blommiga, vita och svarta brudklänningar och man använde den svarta högtidsdräkten som brudklänning, det var inom de högre stånden som man använde vita klänningar.

På 1800-talet slog den vita brudklänningen igenom. Vilket var en kontrast mot den färg man använt på klänningen tidigare eftersom dessförinnan använde de som tillhörde de lägre samhällsklasserna den svarta högtidsdräkten. Efter genombrottet av den vita brudklänningen på

41 Bringéus, Nils-Arvid, sid 127-128

42 Ibid, sid 125

1800-talet, hade den vita brudklänningen slagit igenom på 1900-talet inom alla samhällsklas- ser. För brudgummen var det inte lika markant förändring som för bruden. Brudgummen bar alltid svart, men på 1900-talet böts bonjouren ut mot frack, för att sedan bytas ut mot en mörk kostym.⁴⁴ Hatten som brudgummen använde vid bröllopet var det mest statusladdade i brudgummens dräkt, man såg hatten som ett herremanstecken och hatten kunde även smyckas.

Brudgummen hade ofta en fin sömnad skjorta, handskar med silkesbroderande blad och blommor samt käppen som symboliserades som en statussymbol. Enligt gammal tradition skall bruden bära på någonting gammalt, nytt, lånat och blått.⁴⁵

Idag är brudparets klädsel varierande, det är till exempel inte ett måste för bruden att ha vit klänning, om hon varit gift tidigare. Många människor anser att det till och med är mer passande att bära en annan färg än vit. Eftersom vit symboliserar oskuldens färg. Brudkronan var viktig för bruden eftersom brudkronan var en symbol för hela bröllopet, kronan var det främsta vittnesbördet om hennes renhet och dygd. På slutet av 1600-talet var det endast virgio intacta som hade rätt att bära en brudkrona eftersom brudkronan var distinktions symbol samt brudkronan var det synliga tecknet på hennes oskuld.⁴⁶

Kyrkan hade kontrollen av brudens status eftersom det var kyrkan som ägde brudkronan och prästen ansvarade för utlånandet av kyrkans krona. Innan utlåningen förhörde prästen sig noga om brudparets dygd innan varje vigsel. Det var ofta prästfrun som hjälpte bruden att och på det viset kunde prästfrun tjäna en extra slant.⁴⁷ För att låna kyrkans krona krävdes det att kvinnan var oskuld. Om det visade sig att brudparet använt brudkronan utan att egentligen ha rätt enligt kyrkan att bruka den, fick mannen erlägga böter d.v.s. 2 daler, i efterskott till kyrkan. Eftersom kyrkan ansåg att kyrkan behövde pengarna för att ”putsa brudkronan” och återge den sin glans eftersom kvinnan inte var oskuld. Om bruden varit gift tidigare ansåg kyrkan att det är opas- sande att bära brudkrona eftersom brudkronan symboliserar oskuld. Samt en änka tilläts aldrig att bära brudkrona om hon gifte om sig eftersom hon då inte var oskuld.⁴⁸ Kyrkan ändrade efter ett tag den kyrkliga strängheten angående brudkronan, men en viss hållhake fanns ändock kvar som t.ex. det var den ärbara bruden fick använda brudkronan. Medan den icke ärbara bruden fick använda en brudkrona med annat material som till exempel bleck. Även brudkronan

43 Kulturen, sid 51-52

44 Bondeson L, sid 99-100

45 Bondeson L, sid 88-90

46 Bringéus, sid 35

47 Bondeson L, sid 91

utseende har varierats, allteftersom kyrkvigslar ersattes med vigsel i hemmen. Främst inom de högre samhällsskikten så byttes brudkronan mot en myrtenkrona. Det var framförallt brudar inom högre stånden som använde myrtenkrona, men efterhand spreds myrtenkronan även till andra samhällsskikt.⁴⁹

Efter myrtenkronan, var det brudkronor av silver som användes och på 60-talet blev det populärt med knypplade och virkade brudkronor i vitt garn eller metalltråd. Idag har den ersatts med krans av konstgjorda blommor till en fin hårutsmyckning.⁵⁰

4.1.2 Bröllopsgåvor, dansen, sängledning och kyrktagning

Överlämnandet av bröllopsgåvorna förr i det gamla bondesamhället, skedde under allas uppsikt och rituella former. Överlämnandet av bröllopsgåva, varierade från landskap till landskap. I norra Norrland gick man till väga på följande sätt: Brudparet satt vid ett särskilt bord dit gästerna gick fram och lade sin penninggåva. Prästen hade som uppgift att högt tala om vem som gett och hur mycket han/hon hade givit. Sedan antecknade klockaren det i ett protokoll och som tack för presenten som paret erhållit, fick han/hon en sup eller ett glas vin och kanske en kaka.⁵¹

Bröllopsdansen var obligatorisk för gästerna, så obligatorisk att även prästen som vigt paret, deltog i den obligatoriska dansen. Att deltaga i dansen ansågs av folket, att det var en artighet och en heder att få en dansa med brud och brudgum. Prästen eller brudgummen var det som dansade första dansen med bruden.⁵² På medeltiden brukade paret ledsagades av hela bröl- lopslaget till sovkammaren, det var en offentlig angelägenhet och till stora delar ett publikt skådespel. Brudparet lämnades inte ensamma brudparet förrän de krupit ner under samma täcke. Det fanns vissa undantag när det gäller sängledning. Det var t.ex. inte lämpligt att ett par som haft sexuellt umgänge före bröllopet borde sängledas av prästen. Prästen uppgift när det gäller sängledning var att sprida rökelse i rummet och bestänkta sängen med vigvatten. För att sedan räcka över välsignat bröd och vin till brudparet och de övriga närvarande. Efter denna procedur lämnades det nygifta paret ifred. Ritualen angående sängledningen upptogs i den

48 Bondeson L, sid 111

49 Ibid, sid 93

50 Bringéus Nils Arvid, sid 115

51 Bondeson L, sid 163

52 Bringéus Nils-Arvid, sid 148

evangelisk-lutherska kyrkans handböcker och sängledningsritualet fanns med ända fram till år 1942.⁵³

Efter reformationen förbjöd man sängledningen i Danmark och Norge men den fortlevde i Sverige och år 1693 stadfästes denna praxis i kyrkohandboken. De sista reminiscenserna av den medeltida sängledningsceremonin är runt 1800-talet. Till bröllopet hörde det till att en kyrklig rit skulle utföras, den kyrkliga riten påminde om den kyrktagning som man hade när kvinnan fött barn. Det fanns en bakomliggande tanke angående den kyrkliga riten, det var att bruden ansågs vara oren genom samlaget efter vigseln. Man hade söndagen efter bröllopet en re- ningsceremoni före gudstjänsten. Då befriades bruden liksom barnaföderskan från denna orenhet. Efter att ha genomgått denna kyrkliga rit så kunde hon åter inta sin kyrkplats bland socknens gifta kvinnor, de ansåg att kvinnan befriats från det orena. Kvinnan var åter ”ren” och med detta kunde hon inta sin kyrkplats.⁵⁴

4.1.3 Morgongåva

Morgongåvan var lagstadgad och mannen hade till uppgift att dagen efter bröllopet ge till hustrun en morgongåva. Den morgongåva som bruden fick på morgonen var en belöning till den kyska bruden och om kvinnan bröt trohetslöftet så förlorade hon morgongåvan. Belöningen som bruden kunde erhålla kunde variera men det vanligaste var till exempel lösöre, pengar eller fast egendom. Bland rika kunde morgongåvan vara till exempel fastigheter eller tomter, men även smycken, kläder samt jord. Överlämnandet av morgongåvan, liksom andra rättshandlingar skedde i vittnens närvaro. Efter att folket vittnat om morgongåvan infördes den i domboken eller kyrkoboken. Morgongåvan var ett viktigt inslag för bruden eftersom morgongåvan kunde jämföras med ett slags försörjningsmedel d.v.s. en änkeförsörjning. Men morgongåvan var även för mannen an slags en hållhake på hustrun eftersom om en kvinna bröt trohetslöftet så förlorade hon morgongåvan.⁵⁵ En förutsättning att hon skulle få morgongåvan var att de gått till sängs i vittnets närvaro. Så länge mannen levde var det han som förvaltade den så kallade morgongåvan, men om mannen dog fick hon morgongåvan som ett slags änkeförsörjning. År 1920 tog man bort morgongåvan ur Svensk rätt. och efter detta kunde hustrun ta emot mor- gongåvan utan förbehåll, d.v.s. det fanns inge hållhake längre för mannen.⁵⁶

53 Bondeson, sid 178

54 Bringéus, sid 53-55

55 Ibid, sid 156-158

56 Bondeson L, sid 183

4.1.4 Giftermål idag

Sedan den 1 juli 1991 då hinderslöshetsbevis inte meddelas av pastorsämbetet utan meddelas av den myndighet som ansvarar för folkbokföringen har lysningen nästan upphört. Istället har en tradition från 1900-talet, att inleda kyrkbröllopet med klockringning, blir allt mer vanlig idag.⁵⁷

I äldre tider var vigseln i anslutning till högmässan och hela socknen deltog, samt man anpas- sade bröllopet, det var till exempel förbjudet att hålla bröllop under julfastan och påskfastan.

Man ansåg att sommaren var olämplig att viga sig eftersom kvinnorna då var upptagna och uppehöll sig vid fäbodarna och var långt från by och bygd. Idag är pingst- och midsommarafton de stora bröllopshelgerna.⁵⁸

När det gäller överlämnandet av presenter till brudparet, är det vanligare att man överlämnar presenter till brudparet på bröllopet i samband med bröllopsmåltiden. Att överlämna presenter till brudparet i samband med bröllopsmåltiden är en återgång från äldre sedemönster. Brud- skådning finns fortfarande kvar i våra dagar fast i en helt annan form. Idag skickar brudparet själv in ett bröllopsfoto till dagstidningarna eller en förstoring i skyltfönstret, i och med detta har var och en möjlighet att skåda brudparet och även fälla en kommentar som man gjorde förr vid brudskådning.⁵⁹

Förutom kyrklig vigsel kan man gifta sig borgerligt, men detta erbjudande fanns redan på 1863-talet, men att gifta sig borgerligt var på den tiden en nödfallsutväg eftersom kyrklig vigsel inte gick att utföra.

57 http://www.svenskakyrkan.se

58 Bringéus, sid 25-26

59 Bondeson, sid 117-118

Kapitel 5 Diskussion

I detta kapitel kommer jag att beskriva resultatet från enkätundersökningen och avslutar med en sammanfattande diskussion utifrån de data jag samlat in, d.v.s. den empiriska undersökningen jag utfört i Kalix samt egna slutsatser. Slutsatsen är baserad på den frågeställning som jag inledningsvis redogjort. I slutet av kapitlet ges förslag till fortsatt forskning.

5.1 Resultatdiskussion

Undersökningens huvudsyfte är att studera och få en bredare insikt om kyrkans ritualer är viktiga, vad de betyder för individen samt jämföra om det finns någon likhet/olikhet angående seder och bruk jämte förr och nu. Frekvenstabellen visar att könen är lika fördelade bland dem svarade, det är 100 respondenter som blev tillfrågade och det är 100 respondenter som svarade.

Resultatet av den kvantitativa enkätundersökningen visade att 98% av männen samt 96% av kvinnorna är döpta och 60% av männen samt 70% av kvinnorna anser att man skall tillämpa barndop men när det gäller hur viktigt det är med dop anser 40% av männen och 46% av kvinnorna att det är ganska viktigt med dop. När det gäller faddrarnas betydelse anser 44% av männen samt 34% av kvinnorna att faddrarnas betydelse är ganska viktig.

Dopets betydelse har en viss innebörd över 50% anser att dopet är en trevlig tradition och över 50% från båda könen instämmer att dopet till viss del även är en trevlig namngivningsceremoni samt en högtidlig fest att kunna samla släkt och vänner. Både kvinnor och män är positiva till barndop samt att faddrarna anses vara ganska viktiga vid dop. Det var 32% av den totala populationen som ansåg att faddrar är mycket viktiga när det gäller dop.

När det gäller skillnaden mellan åldersgrupperna, högsta utbildningen samt vilka responden- ternas sysselsättning, fanns det vissa skillnader. Skillnaden mellan t.ex. åldersgrupperna var den att den yngre åldersgruppen ansåg att dop inte är viktigt, medan den äldre åldersgruppen ansåg att dop är mycket viktigt. När det gäller att undersöka om det finns någon skillnad mellan respondenternas utbildning var det 20% av respondenterna med gymnasieutbildning som högsta utbildning som ansåg att dop är viktigt. När det gäller att undersöka skillnaden mellan respondenternas högsta utbildning visade det sig att gruppen som gick under arbetare var den grupp som ansåg att dop är viktigt.

När det gäller konfirmationen anser 52% av männen och kvinnorna att man skall tillämpa konfirmationen i kyrkan och inte borgerligt. Övervägande respondenter anser att konfirma- tionen är en trevlig tradition, men över 30% anser att konfirmationen är en fortsättning på dopet. Det framkommer en viss skillnad bland respondenterna när det gäller hur viktigt det är med konfirmationen. Bland männen var det 44% som anser att det inte är viktigt med konfir- mation 62% anser att det är viktigt/ganska viktigt med konfirmation. Vid undersökningen om skillnaden mellan åldersgrupperna, högsta utbildning samt respondenternas sysselsättning fanns det en viss skillnad. Skillnaden mellan åldersgrupperna visade det sig att de som tillhör åldersgruppen 66-75 år, är den grupp som anser att konfirmation är viktig. Medan den yngsta åldersgruppen d.v.s. 15-25 är, är den grupp som anser att konfirmation inte är viktigt.

I skillnaden mellan respondentens högsta utbildning, var det respondenter med gymnasium som högsta utbildning som ansåg att konfirmation är viktig. I undersökningen mellan responden- ternas sysselsättning visade det sig att de som ansåg att konfirmation är viktig var i första hand arbetargruppen, pensionärsgruppen och slutligen gruppen tillhörande studerande.

Den tredje undersökta riten, giftermål påvisade att det var totalt 39 av 100 som var gifta. Av männen var det 15 av 50 som var gifta och bland kvinnorna var det 24 av 50 som var gifta.

Bland männen var det 73% och 71% bland kvinnorna, som var gifta i kyrkan. Att gifta sig i hemmen var det endast 7% av de manliga respondenterna och 12,5% av kvinnorna som gifte sig i hemmet. Men det var en viss skillnad när det gäller att gifta sig utomlands, där var procenttalet högre än kvinnorna. Respondenterna ansåg att giftermål är viktigt, hela 68% av populationen ansåg detta. Giftermålets betydelse/innebörd för respondenterna i Kalix var att giftermålet innebär i första hand evig kärlek. Majoriteten av båda könen anser att giftermålets innebörd är detsamma som evig kärlek, men även över 50% anser att det är en trevlig tradition. Att gifta sig för att framtiden skall vara ekonomisk tryggad instämmer 62% av männen samt 58% av kvinnorna helt samt delvis att ekonomin spelar en viss roll när man gifter sig. Ekonomisk trygghet är en viktig länk men hoppet om evig kärlek toppar listan. Skillnaden mellan ålders- gruppen var att det var den äldre åldersgruppen som ansåg att vigsel är viktigt och respondenten med gymnasieutbildning som högsta utbildning ansåg att vigsel är viktigt. När det gäller skillnaden mellan yrkeskategorierna var det gruppen tillhörande arbetar som ansåg att vigsel är mycket viktigt inslag i livet.

I den undersökta Kalixgruppen är det 90% av männen och 80% av kvinnorna som tillhör Svenska kyrkan, har även undersökt om det finns någon differens mellan populationen, när det gäller skillnaden mellan åldersgrupperna, högsta utbildningen samt vilka respondenternas yrken angående kyrkobesök utöver rite de passage. I Kalix är det utöver dop, konfirmation, vigsel och begravning 32% bland kvinnorna och 46% bland männen som besöker kyrkan någon gång under året. Procenttalen sjunker markant när det gäller hur många som besöker kyrkan per vecka samt per månad. Kvinnorna besöker generellt kyrkan antal mer gånger än männen, men stor del av respondenterna anser att kyrkan inte är viktig, hela 60% av männen och 40% av kvinnorna anser att kyrkan inte är viktig.

Det finns även en skillnad mellan åldersgruppen som t.ex. den äldsta åldersgruppen tillhör dem som besöker kyrkan utöver rite de passage minst 1 ggr/vecka, de som besöker kyrkan 1 ggr/mån samt några ggr/år är de som tillhör den yngsta gruppen och de som besöker kyrkan minst är de som tillhör åldersgruppen 36-35 år samt 45-66 år. Det finns en viss skillnad mellan respondenternas utbildning samt yrken. Respondenter med lägre än 9 år samt 9-årig utbildning som högst är de som besöker kyrkan 1 ggr/vecka samt det är även denna grupp som besöker kyrkan någon ggr/mån intensivast. Respondenter som har gymnasieutbildning samt universi- tetsutbildning som högsta utbildning, är den grupp som besöker kyrkan någon ggr/år samt de som aldrig besöker kyrkan.

Det finns även en skillnad mellan yrkeskategorierna, den grupp som går under arbetare samt pensionärer är de som besöker kyrkan mest 1 ggr/mån, medan gruppen tillhörande arbetare besöker kyrkan mest när det gäller 1 ggr/mån samt några ggr/år. Studerande besöker mer kyrkan 1 ggr/mån samt några ggr/år än pensionärer. Det framkom även att skillnader finns mellan den yngre och äldre åldersgruppen samt yrkesgrupperna både när det gäller dop, konfirmation samt bröllop.

5.2 Sammanfattande diskussion

Kyrkans roll, ritualer, seder och bruk samt familjebilden har förändrats i dagens samhälle.

Sverige är en del av en större europeisk gemenskap, ökad invandring har bidragit till en mängd olika kulturella influenser. Men utifrån analysen av enkäterna kan jag dra slutsatsen att det kyrkliga dopet, konfirmationen samt vigseln fortfarande har en stark ställning trots den omtalade sekulariseringen, vilket kan bero på många aspekter bland annat att kyrkan fortfa-

rande har stark ställning som till exempel när det gäller rite de passage. Många föredrar ett kyrkbröllop eftersom de tycker att kyrkan erbjuder en vacker tradition, många vill vigas i samma kyrka som föräldrarna en gång vigts i samt döpa sina barn där deras släkt är döpt osv.

Trots att vi lever i ett mångkulturellt samhälle så spelar traditioner fortfarande en viktig roll i många familjer.

Syftet med denna uppsats var att studera om dopet, konfirmation och vigsel är viktiga riter, spelade stor roll förr, om det finns likheter förr och nu, om dessa riter har samma betydelse bland könen, den yngre/äldre generationerna, respondentens utbildning och yrke, samt om det har ökat/minskat med dop, konfirmation och vigsel? Har även undersökt besöksfrekvensen i kyrkan utöver rite de passage i Kalix. I den kvalitativa deskriptiva metoden har jag använt mig av svensk litteratur och till grund för den empiriska delen är enkätundersökning som är utförd i Kalix, vilka redovisats med tabeller.

Till teorin använde jag mig av två filosofer, Émile Durkheim och Thomas Luckmann. Valde att använda mig av två teoretiker eftersom jag ville undersöka om deras teori överensstämde med dagens samhälle. Émile Durkheim hävdar att ceremonier och ritualer finns i alla religioner och att kollektiva ritualer och ceremonier som till exempel födelse, giftermål, ger gruppen en stark solidaritet mellan medlemmarna i en grupp. Durkheim hävdar att ceremonier som utförs kollektivt gör att individerna upplever att de får kontakt med högre makter. Durkheim anser att religionens inflytande minskar i takt med samhällets moderna utveckling. På det sättet blir ritualer och ceremonier en mindre del av människans liv och det vetenskapliga tänkandet tar överhand. Men religionen kommer att fortleva eftersom moderna samhällen är för sin sam- manhållning beroende av ritualer, det är en bekräftelse på det man tror. Det sker en förnyelse, de gamla ceremonierna kommer att ersättas med nya när dessa ceremonier dör ut. Durkheim antyder att de nya ritualerna kommer att vara humanistiska och politiska. Durkheims påstår vidare att det finns negativa riter, positiva riter och försoningsriter. Alla dessa tre riter har en funktion som är av social natur samt att riternas funktion är att vidmakthålla gemenskapen.

Thomas Luckmann hävdar att varje människa är ”religiös” och anser att det finns en viss skillnad mellan könen. Vidare påstår Luckmann att religiositeten är vanligare bland kvinnor än män och det är större andel yngre och äldre än medelålders. Luckmanns teori angående förändringarna i samhället beror bland annat på att förr så ingick religionen i individens offentliga tillvaro medan religionen idag tillhör individens privata tillvaro. Tidigare var