• No results found

Kandidatuppsats 15 hp

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kandidatuppsats 15 hp"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Kandidatuppsats 15 hp

JA VISST GÖR DET ONT NÄR KNOPPAR BRISTER”

Kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation

Författare: Olivia Kronqvist och Frida Rönnback Strand Handledare: Mikael Rask

Examinator: Catharina Frank Termin: VT20

Ämne: Vårdvetenskap

Program: Sjuksköterskeprogrammet Nivå: Kandidat

Kurskod: 2VÅ61E

(2)

Titel “JA VISST GÖR DET ONT NÄR KNOPPAR BRISTER”

Kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation Författare Olivia Kronqvist och Frida Rönnback Strand

Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Handledare Mikael Rask

Examinator Catharina Frank

Adress Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso-och vårdvetenskap Universitetsplatsen 1 352 52 Växjö

Nyckelord Mäns våld mot kvinnor, sjuksköterskans ansvar, stöd, upplevelse, våld i parrelation, våldsutsatta kvinnor.

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en kränkning mot mänskliga rättigheter och är ett allvarligt och stigande samhällsproblem. Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid kommer så många som var femte kvinna någon gång under sin livstid att utsättas för våld i en parrelation.

Trots ökade anmälningar är mörkertalet stort. Våldsövergreppen orsakar allvarliga

konsekvenser för kvinnorna och deras vardag präglas av kränkningar och förtryck. Kvinnorna löper en högre risk att utveckla både fysiska och psykiska sjukdomar till följd av det våld de utsätts för.

Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation.

Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats, baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som levt i en våldsutsatt parrelation. Analysen genomfördes enligt Danielsons manifesta innehållsanalys.

Resultat: I resultatet presenteras fyra kategorier: Förnekelse, rädsla, skuld och hopp.

Kategorierna delades sedan i sin tur in i nio underkategorier.

Slutsats: Studiens resultat visar att kvinnor som lever i en våldsutsatt parrelation upplever ett omfattande lidande och våldet orsakar flertalet konsekvenser för kvinnornas hälsa och liv.

Kvinnorna blir nedbrutna, lever ett isolerat och ensamt liv. De upplever skam som hindrar dem från att berätta om sin situation. När kvinnorna söker vård, söker de ofta för

differentialdiagnoser och inte för våldet i sig. Sjuksköterskor har idag en bristfällig kunskap om kvinnorna och behöver därför utveckla kunskapen kring kvinnorna, hur de upptäcks och vilken individualiserad vård och omsorg de behöver.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1

2. BAKGRUND 1 2.1 Våldet mot kvinnor i Sverige 2

2.2 Våldets definition 2

2.3 Våldets konsekvenser för hälsan 3

2.4 Mötet med vården och behovet av hjälp 3

3. TEORETISK REFERENSRAM 3

3.1 Livsvärlden 3

3.2 Livslidande 4

3.3 Bro och mur 4

4. PROMBLEMFORMULERING 4

5. SYFTE 5

6. METOD 5

6.1 Design 5

6.2 Datainsamling 5

6.3 Urval & urvalsförfarande 5

6.4 Analys 5

6.5 Etiska övervägande 7

6.6 Författarnas förförståelse 7

7. RESULTAT 8

Förnekelse 9

7.1.1 Förnekade våldet 9

7.1.2 Förneka att våldet skulle upprepa sig 9

7.2 Rädsla 10

7.2.1 Livrädd för utbrotten 10

7.2.2 Rädd att göra fel 10

7.2.2 Rädsla inför framtiden 11

7.3 Skuld 12

7.3.1 Männen skuldbelägger 12

7.3.2 Skuldbelägga sig själv 13

7.4 Hopp 13

7.4.1 Leva på hoppet om förändring 13

7.4.2 Hoppet och drömmen om ett nytt liv 14

8. DISKUSSION 14

8.1 Metoddiskussion 14

8.2 Resultatdiskussion 16

8.2.1 Förnekelse 16

8.2.2 Rädsla 17

8.2.3 Skuld 18

8.2.4 Hopp 18

8.3 Teoretisk reflektion 18

8.3.1 Bro och mur 19

8.4 Förslag till vidare forskning 19

8.5 Klinisk betydelse och användbarhet 19

9. SLUTSATS 20

10. REFERENSER 21

(4)

BILAGOR

BILAGA 1. Sökschema självbiografier, sökschema artiklar BILAGA 2. Segestens granskningsmall för tryckt text BILAGA 3. Kvalitetsgranskning matris.

(5)

1

1. INLEDNING

Under författarnas sjuksköterskeutbildning på Linnéuniversitetet har kvinnors hälsa och deras utsatthet i relation till våld berörts. Mäns våld mot kvinnor belystes och

diskuterades ur ett nationellt och globalt perspektiv samt hur kvinnorna blir bemötta och omhändertagna i svensk sjukvård. Det visade sig att få sjuksköterskor inom svensk sjukvård ställer frågan om våld förekommer och att sjuksköterskor saknar rutiner i

omhändertagandet kring kvinnor utsatta för våld i en parrelation. Ett brinnande intresse för ämnet väcktes till liv, ämnet är högaktuellt och idag vet vi att det är ett omfattande antal kvinnor som är drabbade och dagligen utsätts för våld av sin partner, vi vet också att mörkertalet är stort. Det våld kvinnorna utsätts för är en direkt kränkning av mänskliga rättigheter och skapar stora konsekvenser för både den fysiska och psykiska hälsan. Därav kändes det viktigt att belysa och lyfta fram kvinnornas upplevelse i syfte att öka

kunskapen och medvetenheten hos sjuksköterskor. Ökad kunskap och bättre etablerade rutiner hos sjuksköterskor möjliggör ett upptäckande av kvinnorna och där de kan ges en personcentrerad och adekvat omvårdnad.

“De säger att jag är oslagbar.

Det är inte sant.

Som alla andra människor kan jag bli slagen. Få stryk. Bli Misshandlad.

Och jag blev.

Men det var inte de synbara skadorna som fick mig att

förblöda. Inte heller orden som krossade mig. Det var allt det där mellan orden, mellan slagen, det osynliga, det knappt märkbara, ändå ständigt närvarande. En rädsla jag inte längre var medveten om. Den hade blivit min värld, den

bakgrund mot vilket allt annat framträdde.

Jag var bedövad.

När jag till sist gick, visste jag inte varför jag måste gå, visste inte längre om mina ben bar mig. Men jag gick.

Jag lät mig inte besegras.

Men det var nära.” (Carlshamre, 2004, s. 11)

2.BAKGRUND

2.1 Våldet mot kvinnor i Sverige

År 1998 togs kvinnofridsreformerna fram, ett antal unika reformer i syfte att minska mäns våld mot kvinnor. Detta genom att grov kvinnofridskränkning infördes i brottsbalken samt att den dåvarande socialtjänstlagen om mäns våld mot kvinnor skärptes (Nordborg, 2019). Trots det är mäns våld mot kvinnor ett allvarligt och stigande samhällsproblem. Våldet förekommer i alla samhällsklasser och åldrar. Våldet påverkar kvinnors hela livssituation och orsakar stort

(6)

2

lidande (Heimer, Björck, Albért & Haraldsdotter, 2019). En kartläggning gjord av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2014a) visar att var femte kvinna någon gång under sin livstid kommer att utsättas för våld i en parrelation. Enligt brottsförebyggande rådet (2020) anmäldes år 2019 8 550 våldsbrott mot kvinnor i en parrelation, vilket är en ökning jämfört med 2018 då det anmäldes 7160 våldsbrott i en parrelation. Det finns även ett stort mörkertal, det vill säga de våldsbrott som inte anmäls. Mörkertalet uppskattas till ca 80% vilket betyder att bara ca 20 % av våldsbrott i en parrelation anmäls (Brå, 2020).

2.2 Våldets definition

UN:S generalförsamlings (1993) definierar våld mot kvinnor, “Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller troligen kommer att leda till fysisk, sexuell, psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privatlivet” (WHO, 2020).

Alsaker, Moen, Morken och Baste (2018) fastställer att våldsutsatta kvinnor har en betydligt lägre livskvalitet än kvinnor som inte är utsatta för våld. Studien visar att kvinnorna utsätts för fysiskt våld i form av slag, sparkar och slag med hjälp av föremål samt sexuella övergrepp.

Det psykiska våld kvinnor utsätts för består av verbala och emotionella övergrepp, vilka beskrivs i form av skrik, hot, svordomar och kränkningar. Kvinnornas tillvaro präglas av männens makt och kontrollbehov. Kvinnorna övervakas, blir kontrollerade och anklagas för illojalitet och otrohet. Kvinnornas tillvaro bryts systematiskt ned i syfte för männen att utöva mer makt och kontroll. Kontakten med vänner och familj begränsas och blir nästintill

obefintlig. Om kvinnorna uppvisar ett avvikande beteende eller frångår männens principer kan det vara en direkt utlösande faktor för våld.

2.3 Våldets konsekvenser för hälsan

Enligt NCK (2014b) har våldet omfattande konsekvenser för kvinnors liv, både direkta och långsiktiga. Kvinnor löper en betydligt högre risk att utveckla flertalet somatiska och psykiska sjukdomar samt ett riskbruk av alkohol och droger. Lövestad, Löve, Vaez och Krantz (2017) påvisar att det finns ett starkt samband mellan depression och kvinnor som någon gång varit utsatt för våld av en partner. Kvinnorna i studien har en hög benägenhet att isolera sig och har ett mindre socialt nätverk. Det är vanligt att kvinnorna lider av sömnbrist och hög stress till följd av våldet. Både isolering och en minskad social interaktion förvärrar symtomen på depression. Berglund och Witkowski (2019) påtalar att våldet kvinnor utsätts för kan visa sig i differentialdiagnoser som bland annat huvudvärk, långvariga mag-tarmproblem, kronisk smärta samt posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Cesario, McFarlane, Nava, Gilroy och Maddouxs (2014) visar att det finns ett starkt samband mellan våldsutsatta kvinnor och livmoderhalscancer. Kvinnorna i studien diagnostiseras med livmoderhalscancer vid en betydligt yngre ålder i jämförelse med kvinnor som inte är utsatta. Den långvariga stress våldsutsatta kvinnor upplever försvagar immunförsvaret och gör kvinnorna mer mottagliga för att utveckla cancer. Det visar sig i Jae Yop, Ji Hyeon, Hyang, Dong Goo och Yeong Shins (2017) studie att våldsutsatta kvinnor har en avsevärd högre nivå av oxidativa stressmarkörer och lägre antioxidantnivåer. När nivåer av oxidativa markörer och antioxidanter är i obalans ger de skador på cellulär nivå. Enligt Livsmedelsverket (2020) är oxidativ stress en riskfaktor till utvecklandet av cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

Berglund och Witkowski (2019) påtalar problemet kring kvinnornas differentialdiagnoser.

Kvinnorna söker inte vård för skador orsakade av våldet utan söker istället för

(7)

3

differentialdiagnoserna som är en följd av våldet. Kvinnorna är därför svårupptäckta och går miste om den hjälp de behöver relaterat till våldsövergreppen.

2.4 Mötet med vården och behovet av hjälp

När våldsutsatta kvinnor känner ett informellt stöd i form av vänner eller andra närstående är chansen större att de söker hjälp. Vänner och närstående kan stödja och hjälpa kvinnorna att ta sig ur den normaliseringsprocess våldet medför genom att erkänna hur skadlig deras situation faktiskt är. Genom stödet kan kvinnorna förbereda sig emotionellt och söka professionell vård (Prosman, Lo Fo Wong och Largo-Janssen, 2014). Roks (u.å) skriver att

normaliseringsprocessen är kvinnornas sätt a anpassa sig efter männens försök att utöka och upprätthålla kontrollen av dem. Det betyder att våldet i hemmet till slut nästan upplevs normalt. Kvinnorna glömmer bort hur det är att leva i en relation där männen inte slår. Trots det visar Evans och Feder (2016) att våldsutsatta kvinnor känner en stark önskan om ett liv utan våld och isolering. Trots att kvinnorna har önskningar om ett annat liv är kvinnorna rädda för vilka konsekvenser det skulle innebära. Skam, skuld och rädsla för dömande

förmaningar från omgivningen skapar inre konflikter för kvinnorna och ambivalens gentemot vad som är rätt att göra. De vill skydda sin familj och omgivning från männens fysiska och psykiska våldsövergrepp. Pratt-Eriksson, Bergbom och Lyckhage (2014) visar att våldsutsatta kvinnor upplever rädsla för att söka vård för sin våldsutsatthet. De upplever en misstro mot vården, att inte bli trodd och en skam att berätta om sin situation. Rädslan handlar även om att lämna eller lämna ut männen. Kvinnorna som är utsatta upplever ett bristande bemötande och struktur i vården. Det framkommer tydligt att flertalet kvinnor upplever att sjuksköterskorna känner rädsla för att ställa frågor om övergrepp förekommer. Överlag så upplever kvinnorna att bemötandet är av anklagande eller skeptisk natur. De blir ifrågasatta och kan anklagas för överdrifter. Pereira Gomes et al. (2013) påvisar att våldsutsatta kvinnor som bemöts av sjuksköterskor med ett holistiskt förhållningssätt har lättare att anförtro sig. Sjuksköterskorna som tar sig tid och värdesätter kvinnornas historia ger goda förutsättningar att identifiera kvinnorna. Kvinnorna känner förtroende som skapar goda förutsättningar för en bättre och individualiserad vård.

2.TEORETISK REFERENSRAM

Ett vårdvetenskapligt perspektiv ligger till grund för studien vilket genomsyras av att patienten ses som en helhet och där denna vårdas utifrån uppfattningen att kropp och själ är ett. De tre vårdvetenskapliga begreppen, livsvärlden, livslidande och bro och mur ligger till grund för den teoretiska referensramen.

3.1 Livsvärlden

Livsvärldsteorin vilket flertalet vårdvetenskapliga teoretiker använder, är valt att beskrivas utifrån Dahlberg och Segestens (2010) teorier om livsvärlden. Dahlberg och Segesten (2010 beskriver livsvärlden som ett sätt att förstå hela människan och den värld som den omges av.

Den inbegriper allt i en människans närhet, såsom närstående och andra människor i rörelse runt människan. Livsvärlden ses också som den plats där människans upplevelser och erfarenheter finns. En människas livsvärld lever i en tvetydig symmetri tillsammans med

(8)

4

andra människors livsvärldar, den är unik och verkligheten är en individuell upplevelse. Det är genom livsvärlden som våra känslor och sinnesintryck får sitt liv, här förmedlas och bearbetas allt som vi hör, ser och varseblir. Studiens syfte är att undersöka kvinnors upplevelse av våld i en parrelation, att anta ett livsvärldsperspektiv är viktigt eftersom kvinnans hela livsvärld påverkas av det våld hon utsätts för. Med livsvärldsperspektivet som stöd genom analysen av kvinnornas berättelser kan en helhet i kvinnornas upplevelse

framträda. Livsvärldsperspektivet medför även att ett fenomen kan studeras med en öppenhet vilket möjliggör att kvinnornas upplevelse studeras utifrån ett brett perspektiv. Öppenheten medför att det unika i varje enskild kvinnas upplevelse undersöks och där en förståelse för dennes situation kan uppenbara sig.

3.2 Livslidande

Det valda begreppet livslidande, skrivs utifrån Erikssons (1994) teorier om lidandets olika dimensioner och menar att lidande är en naturlig del av alla människors liv och att en människa kan uppleva och möta olika former av lidande.

Människor upplever livslidande när det påverkar hela livssituationen och där människan förlorat möjligheten att fullfölja sina livsprojekt. Till följd av det fysiska och psykiska våld kvinnorna utsätts för är lidandet kvinnorna upplever omfattande och begreppet livslidande fångar upp deras upplevelser och hur det i sin tur påverkar deras tillvaro och trygghet. Det speglar även den oförutsägbara tillvaron de lever i och vilka begränsningar det medför i deras eget liv.

3.3 Bro och mur

Relationen mellan den våldsutsatta kvinnan och sjuksköterskan kommer att manifesteras genom Halldórsdóttirs (1996) omvårdnadsteori om vad som kännetecknar en professionell och icke professionell omvårdnad. Fokus ligger på hur relationen och omsorgen skapas till patienten, vilka förutsättningar som krävs för att den ska uppstå och vara vårdande.

Halldórsdóttirs (1996) metaforer bro och mur kommer att få symbolisera de hinder, möjligheter och ingredienser relationen kräver. Halldórdóttir menar att när sjuksköterskan visar öppenhet, respekt och förståelse inför patientens berättelse samt att sjuksköterskan visar en angelägenhet och öppenhet för patientens liv byggs en bro av omsorg och kommunikation.

Metaforen mur byggs upp när sjuksköterskan och patientens kommunikation är bristfällig.

Som följd blir omvårdnaden och omsorgen patienten behöver lidande och en icke- professionell relation uppstår.

4. PROBLEMFORMULERING

Det står fast att mäns våld mot kvinnor är ett stort och växande folkhälsoproblem. En betydande andel kvinnor utsätts dagligen för våld i en parrelation och det finns ett starkt samband med ohälsa. Våldsutsatta kvinnor berättar sällan för sjuksköterskor om sin

våldsutsatthet och livslidande, dock är det främst inom vården det uppdagas. Vanligtvis väljer kvinnorna att söka för differentialdiagnoser eller dölja de skador våldet orsakat.

Sjuksköterskor i sin tur saknar en djupare kunskap och förståelse för den våldsutsatta kvinnans livsvärld och livslidande. Det försvårar identifieringen av kvinnorna och den

(9)

5

adekvata vård de behöver blir lidande. Sjuksköterskorna känner en osäkerhet och kan förneka kvinnornas situation vilket gör att ett stort mörkertal förbises. Genom att inte visa en öppenhet och ställa frågor om våld till kvinnorna byggs murar upp.

5. SYFTE

Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation.

6. METOD

6.1 Design

Studien bygger på självbiografier och är genomförd som en kvalitativ litteraturstudie. Vidare har studien en induktiv ansats som är ett holistiskt synsätt. Ansatsen fokuserar på att

undersöka människors erfarenheter samt upplevelser och strävar efter att förstå helheten kring ett fenomen. Som metod till studien har självbiografier valts ut och där syftet var att studera fenomenet kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation. Enligt

Kristensson (2014a) kan självbiografier ge en nyanserad bild och de anses vara en källa av autenticitet eftersom författarna till självbiografierna delger självupplevda erfarenheter och upplevelser.

6.2 Datainsamling

Självbiografier beskrivs av Dahlborg och Lyckhage (2017) som ett bra och användbart redskap vid vetenskapliga studier. De innehåller ofta djupa och mångdimensionella beskrivningar om människors liv och vardag. Databasen LIBRIS är ett nationellt bibliotekssystem där självbiografierna söktes fram med relevanta sökord, se bilaga 1.

Sökordet* kvinnomisshandel*, användes och för att få fram självbiografier begränsades sökningen med biografi med genealogi. Sökningen genererade 48 böcker. Valen av

självbiografier gjordes genom att exkludera böcker utan förlag samt böcker skrivna före år 2000 för att det inte skulle skilja för många år mellan böckerna. Handlingen i varje enskild bok lästes och därefter valdes de fem mest relevanta självbiografierna som ansågs kunna svara på syftet ut. Enligt Segesten (2017) bör en kvalitetsgranskning göras på studiens underlag för att säkerställa att de underlag studien bygger på har en god kvalitét. Studien har använt sig av Segestens granskningsmall för tryckt text, se bilaga 2 och 3.

6.3 Urval och urvalsförfarande

Kristensson (2014b) betonar att det är viktigt att få en variation i urvalet, eftersom fenomenet då kan ses ur olika perspektiv. Studiens inklusionskriterier var att självbiografierna skulle vara skrivna på svenska av kvinnor levande i Sverige. Kvinnorna skulle vara över 18 år och ha levt i relationer med män som misshandlar dem. Exklusionskriterierna studien utgick ifrån var självbiografier som handlar om kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld samt självbiografier där våldet också utövades på barn.

6.4 Analys

Den analysmetod som har tillämpats på materialet från självbiografierna är innehållsanalys.

Innehållsanalys är en metod som används för att analysera data som består av text.

Innehållsanalysen gjordes utifrån Danielsons (2017) beskrivning. Själva innehållet i

(10)

6

självbiografierna är styrande och utgångspunkten för vidare analys. En manifest innehållsanalys gjordes på det insamlade materialet. Själva syftet med en manifest

innehållsanalys är att analysen av texterna blir mer överskådlig och där olika nivåer och djup kan framträda samt att en ny förståelse för textens innebörd kan växa fram. Det möjliggör att självbiografiernas innehåll kan analyseras, jämföras och där resultatet kan presenteras på ett tillförlitligt och trovärdigt sätt. Analysen delas in i olika steg: Meningsenheter som handlade om kvinnornas upplevelser plockades ut ur texten. Vidare kondenserades meningsenheterna där det mest väsentliga innehållet plockades fram i reducerad form. Sedan bildades koder vilket är en slags etikett som beskriver de kondenserade meningsenheterna. Koderna analyseras vidare till underkategorier och kategorier. Kategorier innehåller information om vad meningsenheterna innehåller medan underkategorierna representerar ett gemensamt innehåll som en grupp koder har.

Tabell 1. Exempel på manifest innehållsanalys.

Meningsenhet Kondensering Kod Underkategori Kategori

Det jag aldrig förstod var att detta var »den första gången« - den första gången som alla talar om, gången då man ska gå, vilket få gör! Jag hade inte heller någon tanke på att berätta för någon eller att söka hjälp.

Jag förstod inte att det var “den första gången”, den gången man ska gå men det hade jag ingen tanke på.

Förnekade första gången och tanken på att lämna.

Förnekade våldet

Förnekelse

Jag försökte förklara för honom att jag var livrädd, och jag sa att han skulle vara försiktig när han satt över mitt hjärta, men han sa till mig att det skiter han i.

Jag skrek än mer, men då tog han en kudde som han tryckte brutalt över mitt ansikte.

Jag berättade att jag var livrädd men han satt kvar och satte en kudde över mitt ansikte.

Var livrädd men det hjälpte inte.

Rädsla hindrade inte våldet

Rädsla

(11)

7 Det kanske ändå var mitt

fel att han blivit så här arg, tänk om jag hade varit för pladdrig?

Tänkte att det var mitt fel, jag kanske hade pratat för mycket ändå.

Lägga skulden på sig själv

Skuldbelägga sig själv.

Skuld

Människor frågar mig varför jag inte gick? De andras fråga är också min fråga. hur kunde jag stanna så länge,

fortsätta hoppas på en förändring långt efter allt var över?

Hur kunde jag stanna och hoppas på en förändring?

Stannade och

hoppade på förändring

Leva på hoppet om förändring

Hopp

6.5 Etiska övervägande

Studien har tagit hänsyn till etiska riktlinjer aktuella för vetenskapliga studier. Sandman och Kjellström (2013) betonar att vetenskapliga studier ska genomföras på ett etiskt korrekt sätt och vara etiskt försvarbart.

Studien har förhållit sig till de riktlinjer Helsingforsdeklarationen (1993) tillhandahåller.

Deklarationen riktar sig till människor medverkande i vetenskapliga studier. Den säkerställer att alla människors integritet skyddas och där deltagarna medverkar frivilligt. Den framhåller även att hälsan hos människan står över studiens egenintresse. I samband med att de fem författarna bakom självbiografierna publicerade sina böcker gav de enligt lag sitt medgivande att självbiografierna kan användas och analyseras på det sätt lagen säger (1960: 729)

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk i kapitel 1 3§: “Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”. Materialet som samlades in i studien granskades noggrant och bearbetades på det sätt som lagen tillåter. Vidare har författarna till studien haft i beaktning och förhållit sig till en god forskningssed vilket är en grundläggande etisk princip (Vetenskapsrådet, 26 maj 2020). Det innebär att författarna behandlat självbiografierna och det insamlade materialet därifrån på ett sanningsenligt och respektfullt sätt. Det insamlade materialet har fått tala för sig självt och är bearbetat på ett ansvarsfullt, sanningsenligt och objektivt sätt samt inte tillskrivits någon ny mening. Både författarna och de omskrivna personerna i självbiografiernas integritet har värnats om och behandlats på ett respektfullt sätt och där resultatet presenteras på ett etiskt ansvarsfullt sätt (a.a).

6.6 Författarnas förförståelse

Förförståelse är något som bygger på våra tidigare erfarenheter och förutfattade meningar.

Förförståelsen är alltid med oss och är således svår att bortse ifrån. En medvetenhet kring förförståelsen och dess påverkan på hur människor förhåller sig till något kan dock minska

(12)

8

risken att studien påverkas av den. Förförståelsen kan ses som både en tillgång och nackdel i utförandet av studien. Förförståelsen kan vara en användbar vägvisare när vi läser och bearbetar andras historier samtidigt som att den kan färga historien och ge den en annan innebörd (Lundman & Hällgren Granheim).

Förförståelsen författarna har är tankar kring varför kvinnorna inte lämnar männen i ett tidigare skede, att mörkertalet av antal drabbade kvinnor är stort. Vidare att det kan vara en särskild grupp kvinnor som är mer utsatta och benägna att hamna i en relation där våld förekommer.

7. RESULTAT

Från analysen framkom de fyra kategorierna förnekelse, rädsla, skuld och hopp samt nio underkategorier som tillsammans belyser kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation (Tabell 2)

Tabell 2. Kategorier och underkategorier i studiens resultat.

Kategori Underkategori

Förnekelse

- Förnekade våldet

- Förneka att våldet skulle upprepa sig

Rädsla

- Livrädd för utbrotten

- Rädd att göra fel

- Rädsla inför framtiden

Skuld

- Männen skuldbelägger

- Skuldbelägga sig själv

Hopp - Leva på hoppet om förändring

- Hoppet och drömmen om ett nytt liv

I resultatredovisningen omnämns författarna bakom självbiografierna som kvinnorna.

(13)

9 7.1 Förnekelse

I analysen framkom kategorin förnekelse vilket speglar ett sätt för kvinnorna att hantera den smärta och de svåra känslor som uppkom i samband med våldsövergreppen. Kvinnorna valde att förneka att de levde i en relation där våld förekom systematiskt. Under denna kategori lyfts två underkategorier, förnekade våldet och förnekade att våldet skulle upprepa sig, vilka beskriver hur förnekelsen präglade kvinnornas liv.

7.1.1 Förnekade våldet

Gemensamt för alla kvinnorna var att de förnekade våldet de utsattes för. Kvinnorna upplevde det känslomässigt lättare att hantera våldsövergreppen de utsattes för genom förnekelse. Trots att kvinnorna rationellt insåg att våldsövergreppen var fel tog känslorna av förnekelse ändå över förnuftet. Förnekelsen fungerade som en slags överlevnadsstrategi för kvinnorna att ta till för att orka hantera känslorna våldet medförde samt att leva kvar i förhållandet. Genom överlevnadsstrategin kunde kvinnorna lättare släta över våldsövergreppen och intala sig själva att männens våldsövergrepp bara var ett misstag (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Jag blev helt överrumplad och jag kände mig väldigt rädd och förnedrad, men ändå var jag helt säker på att detta var en engångsföreteelse och ett misstag från hans sida.

(Blomqvist, 2016, s. 34)

Det visade sig att förnekelsen bidrog till allvarliga konsekvenser för kvinnornas liv, det bidrog till att en slags normaliseringsprocess utvecklades där våldet blev en normal företeelse i vardagen och där kvinnornas tillvaro och liv anpassades efter förnekelsen. En tyst acceptans uppstod hos kvinnorna vilket gjorde att våldet fortsatte och med tiden blev värre, det bröt ner kvinnornas tillvaro (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

7.1.2 Förneka att våldet skulle upprepa sig

Anledningarna till att kvinnorna förnekade att våldet skulle upprepa sig var flera. Centralt för kvinnorna var att de saknade full insikt i den våldsutsatta relation de levde i. De ville inte acceptera att de levde i en våldsutsatt relation och blev utsatta för våld av en man de älskade.

Kvinnorna upplevde en längtan att relationen skulle vara som den var innan våldsövergreppen började (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Det finns ingen »sjukdomsinsikt« hos den som slår, men inte heller någon insikt hos den som stannar- för varje gång tror man att det är den sista gången (Blomqvist, 2016, s. 191).

Förnekelsen fungerade som en försvarsmekanism som gjorde att de kunde värja sig för sanningen, både för sig själva och inför utomstående. Kvinnornas förnekelse medförde att de ständigt levde efter tron att, varje våldsövergrepp var det sista. Kvinnornas förnekelse och brist på insikt gjorde att männens ånger och ursäkter var lättare att acceptera. En annan konsekvens av förnekelsen att våldet skulle upprepas var att kvinnorna förtrycktes och gjorde kvinnorna svagare. En direkt följd av kvinnornas nedbrytning var att de ökade kvinnornas

(14)

10

känslomässiga smärta. (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

7.2 Rädsla

Det våld männen utsatte kvinnorna för medförde att kvinnorna dagligen fick leva med en rädsla. Kategorin rädsla belyser en genomgående känsla som kvinnorna upplevde av att leva i en våldsutsatt parrelation. De tre underkategorierna livrädd för utbrotten, rädd att göra fel och rädsla inför framtiden speglar på ett nyanserat sätt de rädslor kvinnorna tvingades uppleva och leva med dagligen samt en rädsla inför framtiden.

7.2.1 Livrädd för utbrotten

Samtliga kvinnor beskriver hur de alltid upplevde en rädsla över de våldsamma utbrotten. Det skapade en plåga hos kvinnorna och deras liv påverkades avsevärt av att aldrig känna sig trygga och kunna slappna av. Det resulterade i att kvinnorna var på sin vakt och rädslan för att mannen skulle få raseriutbrott på nätterna påverkade sömnen. Livrädda vågade kvinnorna aldrig somna helt utan sov lätt för att kunna vara beredda på ett kommande raseriutbrott (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

På väg in i sovrummet fick jag vända och springa till toaletten där jag spydde rätt ut på golvet. Jag kunde inte förmå mina ben att gå tillbaka och lägga mig. Jag var förstenad i kroppen och livrädd för vad han nu skulle göra (Lilja, 2018).

Kvinnornas upplevelser av att ständigt vara övervakade ledde till att deras liv blev mer och mer förtryckt och de förminskade sig själva. Känslan av att inte veta eller kunna förutse när raseriutbrotten kunde komma och ovissheten av vilken typ av våld de kunde förvänta sig skapade oro och smärtsamma känslor. Att ständigt vara livrädd för utbrotten tärde på kvinnorna och risken för att göra misstag blev större (Bivner,2018; Blomqvist, 2014;

Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

7.2.2 Rädd att göra fel

Kvinnorna levde i en tillvaro präglad av männens psykiska och fysiska misshandel. Att kvinnorna levde med rädslan att göra fel var ett resultat av männens våldsövergrepp, systematiska skuldbeläggning och nedbrytning av deras tillvaro. Kvinnorna var rädda att utlösa våldet genom att göra något som männen tolkade som fel. För att kunna hantera den skräck över att våldet styrde hela kvinnornas liv, utvecklade kvinnorna med tiden

förebyggande strategier för att undvika utlösande situationer (Bivner,2018; Blomqvist, 2014;

Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Jag har lärt mig att förebygga och skicklig undvika situationer som utlöser dem. Det jag inte ser är att dessa utbrott fullständigt styr vår vardag även när de är

frånvarande. Skräcken för våldet och det plötsliga raseriet präglar vardagen.

(Carlshamre, 2006, s. 48)

(15)

11

Trots strategier fanns rädslan alltid där som en förlamande närvaro hos samtliga kvinnor då männen hade tendenser att alltid hitta fel som de sedan kunde skuldbelägga och med våld straffa kvinnorna för (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Hur ska jag undvika att provocera, utlösa våldet och elakheterna? Här misslyckas jag totalt. Hur jag än förminskar mig själv är det inte detta som är orsaken. Till sist räcker det med en felaktig blick, att jag har köpt eller inte köpt blommor, vad som helst duger som utlösande orsak (Carlshamre, 2006, s. 65–66)

...så kände jag nu istället en liten klump i magen när vi skulle gå ut tillsammans. Det var rädslan och oron att någon kanske skulle titta på mig lite för länge och det skulle bli anledningen för Jorma att få pröva kraften i sina slag (Graaf, 2006, s. 38)

Kvinnornas rädsla präglades av att männen skuldbelade kvinnorna för andra människors handlingar och kvinnorna fick stå till svars genom att bli misshandlade. Kvinnornas rädsla medförde ett omfattande lidande med ständig oro och stress inför vad männen eventuellt skulle tolka som ett fel och misslyckande. Kvinnornas osäkra tillvaro gjorde att de inte kunde slappna av och leva ett normalt liv. Rädslan och nedbrytandet ledde till att de till slut började uppleva både fysiska och psykiska symtom. Samtliga kvinnor upplevde alla något eller flertalet symtom; ångest, oro, sömnproblem, PTSD, matleda, trötthet, ofrivillig viktnedgång, näringsbrist, olika infektioner till följd av ett nedbrutet immunförsvar, svårläkta sår och olika former av fysisk smärta samt irrationellt beteende (Bivner,2018; Blomqvist, 2014;

Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Jag hade skrapat benet i pulkabacken och såret ville inte läka. Det grävde sig in i skenbenet, infekterades och varades. på Danderyd var de förvånade. Aldrig hade de sett någon under åttio år med så dåligt immunförsvar (Carlshamre, 2006, s. 22).

7.2.3 Rädsla inför framtiden

Ett genomgående hinder kvinnorna hade inför att lämna männen var den rädsla de hade inför framtiden. Denna rädsla präglade kvinnornas tillvaro och ökade deras oro och stress.

Kvinnorna funderade mycket på framtiden och hur det liv de levde skulle komma att se ut.

När kvinnorna tänkte på framtiden tillsammans med männen var det en mörk framtid kantad med oro och skräck. De såg sitt dysfunktionella liv fortsätta men de hade även ett korn av förhoppning att våldsövergreppen skulle upphöra och bytas ut mot den rena och äkta kärlek som fanns i tillfälliga stunder. Den förhoppningen lindrade rädslan något, dock tog rädslan alltid över. Kvinnorna oroade sig över vad framtiden skulle innebära om de lämnade männen.

De var rädda inför männens reaktioner och funderade ofta på om de lämnade männen, var det en direkt livsfara för deras eget liv. Kvinnorna våndades också av tanken att avslöja sanningen om sitt liv. Kvinnorna var rädda inför tanken om de var tvungna att polisanmäla männen och vad en rättsprocess skulle kunna ha för konsekvenser för deras liv och om de orkade med vilka känslomässiga konsekvenser det skulle medföra.

Då kände jag bara en tomhet. Hela min kropp skakade. Egentligen upplevde jag ingen lättnad, utan bara en rädsla för vad som kommer att hända sedan (Blomqvist, 2016, s.

107).

En rädsla inför en ensam och otrygg framtid fanns också, om kvinnorna kunde leva ett bra och tryggt liv i fred från männen. Rädslan för framtiden medförde att kvinnorna levde i ovisshet

(16)

12

och oro men tankarna om sin ohållbara situation och vilja om ett liv utan våld fanns alltid där.

Kvinnornas rädsla inför framtiden resulterade i att de stannade och levde kvar i den våldsutsatta relationen mycket längre. Rädslan blev till slut en kraftkälla kvinnorna kunde hämta livskraft och mod ifrån, för att slutligen lämna relationen (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Där någonstans bestämde jag mig för att jag måste lämna mannen jag älskade, även om det tog emot att behöva trotsa honom på detta sätt. Att behöva rata honom, få honom att känna sig bortvald, var förenat med stor risk. Men det var inte längre hållbart att vara tillsammans med en man jag var rädd för (Bivner, 2018, s.).

7.3 Skuld

Kategorin skuld beskriver konsekvenser männens manipulativa och kränkande beteende hade gentemot kvinnorna. Utifrån analysen framkom två underkategorier, männen skuldbelägger och skuldbelägga sig själv, vilka beskriver att kvinnornas självinsikt tog skada till den grad att de började skuldbelägga sig själva samt att männen fick dem att tro på sin egen skuld och skuldbelade sig själva för männens handlingar.

7.3.1Männen skuldbelägger

Kvinnorna upplevde männens maktspel som manipulation, kränkningar och förtryck. Männen tog lösryckta tillfällen att vända situationer mot kvinnorna i syfte att visa vem som bestämde.

Ett vanligt sätt för männen att njuta av sin makt var att utsätta kvinnorna för manipulation.

Han ligger bredvid i sängen med varm blick och mjuka händer och säger att han älskar dig, bara för att en stund senare bli alldeles mörk i ögonen och felaktigt anklaga dig för någonting du ska ha gjort eller klandra dig för att du underlåtit att göra något (Bivner, 2018, s. 6).

Den manipulation männen utsatte kvinnorna för var i syfte att få kvinnorna att uppleva skuld.

Kvinnorna trodde och upplevde skuldbeläggningen som sann och påverkade kvinnornas tillvaro genom att successivt bryta ner den. Kvinnorna blev svagare och underkastade sig männen. Kvinnorna fick höra de var orsaken bakom männens utbrott och våldsövergrepp.

Kvinnorna fick utstå männens våldsövergrepp och samtidigt bära skulden för männens handlingar vilket orsakade rädsla och känslomässig smärta (Bivner,2018; Blomqvist, 2014;

Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

På morgonen hade jag stora blåmärken på benen, ryggen och armarna. När jag visade det för honom innan han cyklade iväg tidigt på morgonen sa han bara: »Om inte du dansat med den där mannen hade detta aldrig hänt och du vet att jag älskar dig fortfarande. Du kommer aldrig att träffa någon som älskar dig så mycket som jag gör!« (Blomqvist, 2014, s. 83).

(17)

13 7.3.1 Skuldbelägga sig själv

Den hänsynslöshet och de våldsövergrepp kvinnorna utsattes för av männen bröt successivt ner kvinnornas självförtroende och slutligen självkänslan. Kvinnornas upplevelse av sig själva och sin tillvaro blev något främmande och nytt där självinsikten också tagit skada. Det gjorde att kvinnorna började tro på sin egen skuld i männens våldsövergrepp och började

skuldbelägga sig själva (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

Man ger sig själv skulden för allt, eftersom man så många gånger fått höra att man är oduglig. Ja till slut vet du utan att tveka att du är inget värd. Du är så misslyckad att du till och med är tacksam för att någon vill vara tillsammans med dig (Graaf, 2006, s.

57).

Kvinnornas liv hade brutits ner och förtryckts av våldet till den grad att de trodde att de förtjänade att misshandlas eller att de gjort ett misstag och att männen då gavs rätt att begå ett våldsövergrepp mot dem. Kvinnorna hade intalats av männen att tro att de inte var värda något förutom det våld de utsattes för. En annan bidragande faktor till att kvinnorna började tro på sin egen skuld och skuldbelägga sig själva var den skam de upplevde att omgivningen antingen hade eller skulle ha inför den situation de levde i. Kvinnorna resonerade med sig själva och tillskrev omgivningen en anklagande och dömande inställning vilket medförde att kvinnornas tillvaro krympte och skulden och smärtan hos dem själva växte (Bivner,2018;

Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

7.4 Hopp

Kategorin hopp beskriver olika sätt kvinnorna kunde fylla sina liv med mening. I analysen framkom det två underkategorier, leva på hoppet om förändring och hoppet och drömmen om ett nytt liv. Underkategorierna visar att kvinnornas hopp karakteriseras på olika sätt och att det kunde vara av blandad natur. De hoppades på en förändring i relationen till männen samtidigt som att de hade förhoppningar om ett annat liv utan männen.

6.4.1 Leva på hoppet om förändringar

Gemensamt för kvinnorna var att de levde på hoppet om förändring i den våldsutsatta relationen. Hoppet att en förändring en dag skulle ske gjorde på ett sätt kvinnornas

smärtsamma tillvaro uthärdlig. Dock bidrog kvinnornas förhoppning om att männen skulle ändra sig och börja älska dem till ett ökat lidande. De stannade kvar i relationen betydligt längre än om de haft en starkare insikt i att hoppet på en förändring endast var ett

önsketänkande. Deras tillvaro präglades av att slitas mellan hoppet om förändring och den misshandel de fick utstå. Kvinnorna upplevde ett positivt hopp om förändring när männen var kärleksfulla, som slets bort lika fort genom en skiftning i männens humör. Då fick de istället utstå slag och elaka ord, även hoppet på förändring slogs sönder. Hoppet på förändring bidrog med att kvinnorna gång på gång började hoppas för att sedan få sitt hopp släckt. En annan aspekt på hoppet för kvinnorna handlade om deras hopp om sig själva. Att de skulle finna styrkan och insikten till att själva ta steget till förändring och lämna männen (Bivner,2018;

Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

(18)

14

Människor frågar mig varför jag inte gick? De andras fråga är också min fråga. Hur kunde jag stanna så länge, fortsätta hoppas på en förändring långt efter allt var över?

(Carlshamre, 2006, s. 12)

7.4.2 Hoppet och drömmen om ett nytt liv

Att hoppas och drömma om ett nytt liv var ett sätt för kvinnorna att överleva och hantera livet tillsammans med män de älskade och som utsatte dem för våldsövergrepp. Kvinnorna

upplevde ett hopp om att männen skulle sluta med våldsövergreppen. Kvinnorna önskade att den kärlek de tidigare upplevt skulle komma tillbaka så att ett normalt liv med en normal relation till männen kunde uppstå. Kvinnorna upplevde samtidigt hopp om en chans för ett fritt liv utan smärta. De drömde om ett hälsosamt och starkt liv åt sig själva med ett rikt innehåll av normala relationer där de var fria att göra vad de ville med sina liv (Bivner,2018;

Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

men jag kände också där mitt i allt elände ett svagt rus av frihet. Jag ville nypa mig i armen, hoppa, skrika och tala om för alla där på gården och i tvättstugorna och på parkeringen att jag kanske hade fått en ny chans att leva (Graaf, 2006, s. 83)

Hoppet och drömmen om ett nytt liv gav kvinnorna kraft att orka fortsätta leva och ta sig framåt i livet trots mängden lidande de fick utstå. Det fungerade som en slags förankring till verkligheten, att det fanns en annan, bättre verklighet inom räckhåll för dem bara de vågade ta steget. Att kvinnorna aldrig slutade hoppas och drömma om ett annat liv gav kvinnorna till slut mod att lämna den våldsutsatta relationen (Bivner,2018; Blomqvist, 2014; Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2018).

8. DISKUSSION

Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation.

Studiens resultat påvisar fyra kategorier som beskriver kvinnornas gemensamma upplevelser, förnekelse, rädsla, skuld och hopp.

8.1 Metoddiskussion

Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats då syftet var att undersöka upplevelsen av ett fenomen. Studien hade för avsikt att undersöka upplevelserna på ett

djupare och mer ingående sätt, av den orsaken valdes självbiografier. Dahlborg och Lyckhage (2017) betonar att självbiografier och dagböcker är ett rikt och nyanserat redskap som fångar människors upplevelser på ett ingående och trovärdigt sätt. Samtliga författare bakom

självbiografierna framhåller att syftet med böckerna var att bearbeta sina upplevelser. Det gav dem tid att reflektera och skapa distans till det de varit med om. Distansen medförde att författarna kunde berätta sin historia förutsättningslöst. Om studien hade genomförts med en deduktiv ansats, skulle analysen av självbiografierna varit mer styrd, sökning efter

förbestämda upplevelser och känslor hade eftersökts. Det hade medfört vissa begränsningar,

(19)

15

helheten hade till viss del förbisetts och resultatet hade framställts på ett sätt som inte främjar studiens syfte. En deduktiv ansats ansågs därför inte vara aktuell.

Danielson (2017) framhåller att en intervjustudie som datainsamlingsmetod skulle undersöka fenomenet genom beskrivningar givna av deltagarna. En positiv aspekt med en intervjustudie hade varit möjligheten att ställa följdfrågor till deltagarna vilket inte ges vid självbiografier.

Följdfrågor medför att författarna till föreliggande studie kunde ha ställt vidare frågor om sådant som ansågs gynna och medföra positiva aspekter för syftet. Författarna till

föreliggande studie ansåg att en intervjustudie eventuellt inte skulle uppfylla syftet tillräckligt djupt och nyanserat då det ansågs ligga en risk för att deltagarna kunde uppleva

känslomässiga obehag, vilket kan vara ett hinder för att helt delge sin historia. Ytterligare en bidragande faktor till att intervjustudie valdes bort var den etiska aspekten. Författarna övervägde vad deltagarna skulle utsättas för och vad en intervju skulle ge för känslomässiga konsekvenser för deltagarna.

Kristensson (2014c) menar, för att lyfta fram svagheter och styrkor i studien är det viktigt att reflektera och diskutera sökstrategier, val av böcker och granskningsprocessen. En svaghet i studiens sökstrategi efter självbiografier kan vara att endast LIBRIS användes som databas.

LIBRIS ansågs kunna ge ett varierat och övergripande utbud av självbiografier, databasen innehåller 7 miljoner titlar (Libris) och litteratur från svenska bibliotek från år 1866 (Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström, 2016). En sökning gjordes och av 48 valdes fem

självbiografier av intresse ut. För att testa självbiografiernas innehåll och stärka studiens pålitlighet gjordes en kvalitetsgranskning genom Segestens (2017) granskningsmall för tryckt text. De fem självbiografierna uppfyllde kraven och valdes. En innehållsanalys gjordes på det insamlade materialet från självbiografierna vilket Danielson (2017) menar är en användbar metod som kan ge ett överförbart resultat på den grupp eller fenomen som studien avsåg att studera. Vidare menar Henricsson (2017) att använda sig av helikopterperspektivet, att

ständigt vara kritisk, granska helheten och hålla sig textnära genom analysen ger ett trovärdigt resultat.

Båda studieförfattarna har läst självbiografierna enskilt och tagit fram meningsenheter som knyter an till syftet. Innehållsanalysen har granskats upprepade gånger för att fastställa att kondensering, kod, underkategori och kategorin överensstämmer med meningsenheterna och studiens syfte. Detta styrker trovärdigheten i studien samt att resultatet kan vara överförbart på andra grupper. Mårtensson och Fridlund (2017) menar att trovärdighet bygger på den nya kunskapen studien skapat, att den är rimlig och att resultatet är giltigt. Därav kan det vara överförbart på andra grupper, situationer och kontexter. Ytterligare en aspekt att studiens resultat kan vara överförbart är att författarna till självbiografierna lever i Sverige och under liknande förhållanden.

Kristensson (2014d) framhåller att uppsatser skrivna på grundläggande eller avancerad nivå varken behöver söka eller genomgå en formell etisk prövning. Studier på den omnämnda nivån innefattar exempelvis inte den typen av studier som utförs på människor vilka anses vara särskilt utsatta (barn och svårt sjuka) och kan komma till skada genom ett deltagande i en studie. Studenter på den omnämnda nivån tenderar även att inte ännu utvecklat och tillägnat den bakomliggande kunskap som behövs vid den typen av avancerade studier som genomförs med människor (a.a). Författarna till föreliggande studie har under arbetets gång tagit del av etiska överväganden vilket Kristensson (2014d) menar är en viktig grundläggande aspekt varje uppsatsskrivare ska ha och reflektera kring oavsett nivå. Författarna till föreliggande studie har inkluderat helsingforsdeklarationens (1993) etiska riktlinjer i studien och tagit

(20)

16

hänsyn till dessa enligt Linnéuniversitetets formella krav på att den ska ingå i denna form av vetenskapliga studier. En viktig etisk aspekt var att de valda självbiografierna i föreliggande studie publicerats genom förlag för att kunna fastställa en god etisk kvalité och publikation under rätt och sanningsenliga förutsättningar. Enligt Kristensson (2014d) kan studier på den omnämnda nivån genomföras med människor under enklare former samt att olika lärosäten kan ha en egen etisk kommitté som granskar projektplaner och beslutar om studier kan utföras. Detta erbjuder Linnéuniveristetet och föreliggande studier hade fått utöka den etiska aspekten och behövt upprätta en etisk granskning samt behövt ansöka om detta om studien varit exempelvis en intervjustudie eller på annat sätt som direkt inkluderat människor. I föreliggande studie har författarna istället granskat och förhållit sig till författarna på ett medvetet etiskt och hänsynsfullt sätt. För att skydda författarnas integritet har innehållet i självbiografierna behandlats på ett öppet och genomtänkt sätt samt vald metod,

innehållsanalys. Detta har minimerat risken för kränkning av såväl författarna samt deras verk och även gentemot etiska reflektioner och överväganden aktuella i föreliggande studie.

8.2 Resultatdiskussion

I resultatet framkom det att kvinnorna hade liknande upplevelser kring sina livssituationer.

Genom självbiografierna kunde en tydlig röd tråd identifieras och bearbetas ner till fyra skildrande kategorier vilka handlar om kvinnornas upplevelse av att leva i en våldsutsatt parrelation, förnekelse, rädsla, skuld och hopp. Den destruktiva relationen kvinnorna hade till männen bröt ner hela deras livsvärld och orsakade stort livslidande. Kvinnorna utvecklade strategier för att klara av och att hantera den destruktiva livssituationen.

8.2.1 Förnekelse

I resultatet framkom förnekelse vilket fungerade som en slags överlevnadsstrategi för

kvinnorna. Den inledande relationen samtliga kvinnor hade till männen präglades av stark åtrå och passionerad kärlek. Det var känslomässigt svårt för kvinnorna att inse att de blev utsatta för våldsövergrepp av män som de upplevde att de delade en äkta och sann kärlek tillsammans med. Som följd blev förnekelsen ett försvar för kvinnorna att hantera de fysiska och psykiska våldsövergrepp som de utsattes för.

Messing, Mohr och Durfee (2015) menar att skälen till kvinnornas förnekelse av våldet varierade, det visade sig vara vanligt att kvinnorna använde förnekelsen som det första försvaret på förlusten av kvinnornas idealbild av en kärleksrelation. Kvinnorna uppgav att konsekvensen av det våld de utsattes för medförde känslor som chock och

rädsla. Kombinationen chock, rädsla och kärlek visade sig resultera i att kvinnorna förnekade och stannade kvar i den våldsutsatta relationen. Som följd till att de stannade kvar i relationen eskalerade våldet och kvinnorna kände sig mer ensamma, kränkta och nedbrutna samt

isolerade (a.a).

I föreliggande studie framkommer det tydligt att kvinnorna använde sig av förnekelsen som en strategi för att skydda sig själva och orka hantera det livslidande våldet medförde samt att ha kraft till att leva kvar i förhållandet. Det överensstämmer med Eriksson (1994) som visar att då människors liv påverkas i den utsträckning så som kvinnornas liv gör av

(21)

17

våldsövergreppen uppstår ett livslidande. Männens våldsövergrepp bidrog till allvarliga konsekvenser för kvinnornas livsvärld. Dahlberg och Segesten (2010) menar att människors livsvärldar ständigt påverkas av varandra och där människors enskilda handlingar kan påverka och skada eller stärka en annans livsvärld. Kvinnorna i föreliggande studie bröts ner av de verbala kränkningar och den fysiska misshandeln de utsattes för. Nedbrytningen av

kvinnornas livsvärld tillsammans med strävan efter kärleken medförde att de tappade insikt och stärkte förnekelsen i att leva i en våldsutsatt relation. Kvinnorna blev svagare och tillsammans med förnekelsen uppstod en slags tyst acceptans av situationen där en normaliseringsprocess också utvecklades. Jarnkvist och Brännström (2019) påvisar att normaliseringsprocessen är ett vanligt förekommande fenomen hos våldsutsatta kvinnor.

Kvinnorna förlorade successivt sin självbild och sina mål i livet vilket stämmer överens med kvinnorna i föreliggande studie som även visar att en direkt följd av livsvärldens nedbrytning var att det ökade kvinnornas livslidande.

8.2.2 Rädsla

Kvinnornas liv präglades av männens våldsövergrepp och ledde till att kvinnorna levde under en konstant rädsla för männen och deras handlingar. Rädslan styrde kvinnornas livsvärld och gjorde dem otrygga och osäkra. Dahlberg och Segesten (2010) skriver att när en människas tillvaro blir förändrad och tryggheten är hotad kan det ge en negativ inverkan på människans livsvärld och det livssammanhang och den tillvaro som tidigare känts igen blir förändrad.

Människors liv kommer att präglas och tvingas anpassa och adaptera sig till den nya tillvaron för att åter finna ett livssammanhang (a.a). Kvinnorna i föreliggande studie var tvungna att vara lyhörda och vara på sin vakt inför ett eventuellt utbrott. Otryggheten och den osäkra tillvaron kvinnorna levde i medförde att de utvecklade strategier för att förebygga situationer som kunde utlösa våldet. Prioriteringarna som kvinnorna var tvungna att leva efter för att förebygga situationerna medförde stora påfrestningar som var både fysiskt och psykiskt uttömmande. Påfrestningarna bidrog till en ökad stress och rädsla som successivt bröt ner och påverkade kvinnornas livsvärld till den grad att de utvecklade både fysiska och psykiska symtom på sjukdom. Den tillvaro och förtryck av livsvärlden skapade ett stort livslidande hos kvinnorna. Den ökade stress livsvärldens förtryck och det ökade livslidandet medförde gjorde att kvinnorna handlade irrationellt och i affekt.

Flasch, Boote, Robinson (2019) styrker att rädslan för våldsövergrepp och männens

handlingar bryter ner kvinnornas självförtroende. Kvinnorna upplever en rädsla gentemot de våldsamma männen de lever med. Rädslan medför att de är mottagliga för männens

kränkningar och de slutar lyssna och tro på sig själva (a.a).

I takt med att det fysiska och psykiska våldet ökade i relationen kände kvinnorna i

föreliggande studie en större rädsla och att de började frukta för sina liv. Trots rädslan för männen och vilka konsekvenser det kunde medföra, började kvinnorna sakta komma till insikt om att det skulle vara nödvändigt att lämna den våldsutsatta relationen. Keeling, Smith och Fisher (2016) menar att den bearbetningsprocess som kvinnorna behövde gå igenom för att lämna mannen fördröjdes till följd av deras rädsla för männens kontrollerande, kränkande och hotfulla beteende. Brosi och Rolling (2010) beskriver rädslan kvinnorna upplever på liknande sätt och att rädslan är en framträdande orsak till att kvinnorna stannar kvar längre i den våldsutsatta relationen.

(22)

18 8.2.3 Skuld

Den psykiska och fysiska misshandel kvinnorna i föreliggande studie utsattes för bröt ner deras livsvärld successivt vilket resulterade i att de till slut ansåg sig förtjäna den misshandel de utsattes för. Genom att kvinnorna underkastade sig männen krympte deras livsvärld och männens maktspel och manipulation fick större plats. Kvinnorna skuldbelade sig själva och ursäktade och rättfärdigade männens beteende. För att kunna hantera skulden och det

livslidande den medförde, intalade de sig själva att männen hade rätt och omgivningen hade en dömande och inskränkt inställning. Pathak, Dhairyawan och Tariq, S. (2019) fastställer att skulden kvinnorna upplever är ett tydligt hinder och inverkar på hur kvinnorna förhåller sig till möjligheten att både söka hjälp och samtidigt berätta för närstående om sin våldsutsatthet.

Messing, Mohr och Durfee (2015) visar att den skuld kvinnorna upplever bidrog till att de levde kvar längre i den våldsutsatta relationen och skuldbelade sig själva för männens våldsövergrepp. Kvinnorna upplevde sig själva som orsaken bakom männens beteende och ifrågasatte vad de gjort för att utlösa och förtjäna våldsövergrppet. Skulden medförde att de hade blandade känslor som de växlade mellan. De kunde trycka undan sina egna känslor av exempelvis sorg och ledsamhet samtidigt som de upplevde ilska gentemot situationen. Genom skulden upplevde kvinnorna en ilska gentemot männen men också gentemot sig själva att de stannade och inte påverkade situationen på ett annat sätt vilket visade sig öka kvinnornas skuld gentemot sig själva (a.a).

8.2.4 Hopp

Hoppet var ett sätt för kvinnorna i föreliggande studie att uthärda det livslidande de upplevde samt skapa en dräglig tillvaro i livet. Den maktlöshet kvinnorna upplevde till följd av

männens nedbrytande våld var trots det hanterbar tack vare att kvinnorna hade hopp om en bättre framtid. Varje gång männen var kärleksfulla tändes hoppet om en förändring och att våldet skulle upphöra. När männen återigen utsatte kvinnorna för våld minskade hoppet om en förändring och livslidandet ökade. Kvinnorna kände att hoppet om en ljusare framtid var ett önsketänkande än något som gick att uppfylla. Messing, Mohr och Durfee (2015) påvisar att kvinnorna kände både maktlöshet och hopp att de upplevde det hela som en känslomässig berg- och dalbana. Ena stunden fanns det hopp om att relationen skulle bli bättre till att känna maktlöshet inför framtiden. En kvinna beskrev att hon inte upplevde något hopp och beskrev hoppet som kvicksilver, ett gift som successivt bröt ner hoppet (a.a). I föreliggande studie upplevde kvinnorna hoppet både som negativt och positivt. Hoppet om att en förändring en dag skulle ske gjorde kvinnornas livslidande uthärdligt. Hoppet blev en räddning och en chans till ett normalt och fritt liv utan livslidande. Det gav kvinnorna styrka och mod att hitta en förändring i sig själva och slutligen lämna den våldsutsatta relationen.

8.3 Teoretisk reflektion

Den teoretiska reflektionen syftar till att undersöka och reflektera kring vilken betydelse och vilka samband som kan framträda genom att föra samman föreliggande studies resultat tillsammans med den teoretiska referensramen bro och mur.

(23)

19 8.3.1 Bro och mur

Halldórsdóttir (1996) anser att det är viktigt att broar skapas mellan sjuksköterskor och patienter. Bron kan skapas genom att sjuksköterskor visar respekt och lyhördhet samt är både fysiskt och psykiskt närvarande i mötet med patienterna. Bron symboliserar en god relation mellan sjuksköterskorna och patienterna. En god kommunikation ger förutsättningar för en professionell omvårdnad och omsorg till patienterna. En viktig grund i uppbyggandet av relationen är förtroende vilket patienterna behöver uppleva gentemot sjuksköterskor. När förutsättningar för förtroendet i mötet brister upplever patienterna ingen tillit för

sjuksköterskorna och istället skapas förutsättningarna för att en mur byggs upp. Muren symboliserar i sin tur att det finns brister i omvårdnaden och kommunikationen mellan sjuksköterskorna och patienterna och en icke professionell omvårdnad och omsorg uppstår (a.a)

Föreliggande studie framhåller att det oftast brister i kommunikationen mellan sjuksköterskorna och de våldsutsatta kvinnorna. Det medför att murar byggs upp och

kvinnorna känner misstro i mötet med sjuksköterskorna och väljer istället att inte berätta om sin situation. Studiens resultat belyser och lyfter fram de våldsutsatta kvinnornas upplevelser som kan vara ett användbart redskap för sjuksköterskor. Resultatet kan bidra till att utveckla sjuksköterskornas kunskap och ge en ökad förståelse för våldsutsatta kvinnors upplevelser.

Genom en bättre förståelse kan sjuksköterskorna bemöta kvinnorna med en öppenhet och lyhördhet vilket gör att kvinnorna känner tillit. Det skapar goda förutsättningar och möjligheter till att broar byggs mellan sjuksköterskorna och de våldsutsatta kvinnorna.

8.4 Förslag till vidare forskning

Studier på vilka metoder som används och vilka åtgärder sjuksköterskor gör idag som ger resultat och hjälper våldsutsatta kvinnor.

Vilka resurser och rutiner sjuksköterskor saknar och behöver för att identifiera och hjälpa våldsutsatta kvinnor.

Hur sjuksköterskors bemötande påverkar och präglar kvinnans hälsoutveckling.

8.5 Klinisk betydelse och användbarhet

Författarna till föreliggande studie har förutom underlaget i resultat och resultatdiskussionen, tagit del av artiklar från andra studier som undersökt sjuksköterskors upplevelse av att möta och vårda kvinnor som lever i en våldsutsatt parrelation. Att undersöka sjuksköterskors perspektiv och väva samman föreliggande studies resultat, ansåg studieförfattarna kunna ge en fördjupad bild kring den vård och omsorg kvinnorna behöver i mötet med vården.

Sjuksköterskor upplever ett komplext förhållande gentemot att möta och vårda våldsutsatta kvinnor. En del sjuksköterskor upplevde en okunskap om hur kvinnor ska identifieras samt hur frågan om våldsövergrepp ska ställas. Många upplevde det som emotionellt svårt att ställa frågor om ämnet och undvek att ställa frågor om förekomsten av våld för att skydda sig själva.

Vissa sjuksköterskor uppvisade fördomar och en kränkande inställning gentemot våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskorna upplevde också att det fanns otillräckliga resurser för att skapa ett tryggt och professionellt omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Bristande rutiner bidrog

(24)

20

till att frågor om våld aldrig ställdes. Sjuksköterskorna belyste att de ville få en mer grundläggande och fördjupad kunskap i våld mot kvinnor. De belyste även behovet av ett bättre omhändertagande av kvinnorna samt tydligare organisatoriska rutiner (Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wändell och Hylanders (2015).

Kvinnor som lever i en våldsutsatt parrelation upplever en psykiskt och fysiskt nedbrytning och är i behov av en individuellt anpassad vård. Det är viktigt att vården lindrar kvinnornas livslidande och bidrar med insatser som kan bygga upp livsvärlden, livskvalitén och

tryggheten för dem. Detta betyder att kvinnorna behöver känna tillit och delaktighet i den vård som erbjuds. För att detta ska vara en möjlighet bör sjuksköterskor identifiera och skapa de förutsättningar som krävs för att en god vård och omsorg ges utifrån kvinnans behov.

Sjuksköterskor möter kvinnorna i alla vårdkontexter och bör ha kunskap om vilka fysiska och psykiska symtom kvinnorna uppvisar för att lättare kunna identifiera dem. De bör bekräfta, möta dem med lyhördhet och ge ett professionellt omhändertagande. Sjuksköterskorna behöver bejaka och uppmärksamma kvinnorna utifrån ett existentiellt perspektiv vilket ökar chansen för kvinnorna att vilja prata om sina känslor och delge sin historia. Det är avgörande för kvinnornas bearbetning och chans till ett bättre liv.

9. SLUTSATS

Studieresultatet visar att kvinnorna får uppleva ett systematiskt våld vilket de med tiden kommer att acceptera och blir en del av deras vardag. Det gör att kvinnorna utvecklar olika former av strategier för att orka leva i den våldsutsatta relationen. Genom att belysa kvinnors upplevelse kan identifieringen och bemötandet av kvinnorna utvecklas. Sjuksköterskorna möter dessa kvinnor i alla typer av vårdkontexter och behöver därför kunskap om hur man identifierar och tar hand om kvinnorna. Möts kvinnorna i en utbildad, trygg och lyhörd miljö kan det underlätta och möjliggöra för kvinnorna att berätta och ta emot hjälp. När broar har skapats kan kvinnorna lättare få den vård och respekt de förtjänar. Vården kan

individualiseras och anpassas efter kvinnornas fysiska och psykiska behov. Kvinnornas livsvärld som har tagit stor skada av det våld de har utsatts för kan sakta byggas upp igen och minska deras livslidande.

(25)

21

10. REFERENSER

* Självbiografier i litteraturstudien

Alsaker, K., Moen, B. E., Morken, T., & Baste, V. (2018). Intimate partner violence associated with low quality of life - a cross-sectional study. BMC Women’s Health, 18(1), N.PAG. https://doi.org/10.1186/s12905-018-0638-5

Berglund, A., Witkowski, Å.Vårdens ansvar. Heimer, G.M. (red.) (2019). Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

*Bivner, L. (2018). Helvetet jag kallade kärlek. [Stockholm]: Ordberoende förlag.

*Blomqvist, M. (2014). En vacker dag lämnar jag honom. Stockholm: Ordberoende.

Brosi MW, & Rolling ES. (2010). A narrative journey for intimate partner violence: from victim to survivor. American Journal of Family Therapy, 38(3), 237–250.

https://doi.org/10.1080/01926180902961761

Brottsförebyggande rådet (Brå). (2020). Våld i nära relationer. Hämtad 2020-03-13 från https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html

*Carlshamre, M. (2006). Den oslagbara: [en personlig skildring av våld i kärlekens namn].

Stockholm: Bokförlaget DN.

Cesario, S. K., McFarlane, J., Nava, A., Gilroy, H., & Maddoux, J. (2014). Linking Cancer and Intimate Partner Violence. Clinical Journal of Oncology Nursing, 18(1), 65–73.

https://doi.org/10.1188/14.CJON.65-73

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Dahlborg-Lyckhage, E. (2017). Att analysera berättelser (narrativer). I F, Friberg (Red). Dags för uppsats. Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 171- 181). Lund:

Studentlitteratur

Danielson, E., Kvalitativ innehållsanalys. Henricson, M. (red.) (2017). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (Andra upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Eriksson, K. (2015). Den lidande människan. (2. uppl.) Stockholm: Liber.

Evans, M. A., & Feder, G. S. (2016). Help-seeking amongst women survivors of domestic violence: a qualitative study of pathways towards formal and informal support. Health Expectations, 19(1), 62–73. https://doi.org/10.1111/hex.12330

Flasch, P., Boote, D., & Robinson, E. H. (2019). Considering and Navigating New

Relationships During Recovery From Intimate Partner Violence. Journal of Counseling &

Development, 97(2), 148–159. https://doi.org/10.1002/jcad.12246

References

Related documents

Sedan ett år har Massachusetts förening för lika och allmän rösträtt — till hvilken kan ansluta sig både män och kvinnor — genom sina medlemmar börjat insamla

tigt, något för ringa för människan. Nej, långt därifrån. Det, jag ville säga, är, att det tages för litet hänsyn till att i hvarje människokropp bor en själ, en lefvande

Om många af vårt lands kvinnor gäller det, att om de med värme skola deltaga i arbetet för kvinnans politiska rösträtt, så vilja de bakom detta mål skymta ett välsignel-

de för hufvud och hjärta är att allt som sjunges eller läses skall kunna hänföras till en enda idé, vara i sann mening enhetligt och därigenom väcka ett så starkt in­..

Borde det icke vara en glädje för de styrande att kunna lyfta den politiska orättvisan och därmed socialt förtryck, skam och förnedring från ett helt kön — och

Den Lohm’ska uppfostringsanstalten hade under en tio à femton år en sådan ton för sig, att den unga fröken eller mamsell ur de mera ansedda familjerna, hvilken ej varit

När de nämns i mindre utsträckning integreras de i samma avsnitt som behandlar män men den största informationen man får om kvinnornas historia behandlas i enskilda delar, dock

el- ler fängelse eller tvångsarbete i ett år, äger rätten pröva, huruvida med hän- syn till vad den dömde låtit komma sig till last (alltså brottets art)