God bestyrkandesed: Bestyrkanden av
hållbarhetsrapporter vid Nasdaq OMX Stockholm 2014
Josefine Edling Malin Sundman
2016
Examensarbete, Grundnivå, 15 hp Företagsekonomi
Examensarbete företagsekonomi C (kandidatkurs) 15 hp Ekonomprogrammet 180 hp
Handledare: Arne Fagerström Examinator: Stig Sörling
Förord
Redan i början av uppsatsen upptäckte vi att en uppsats av denna sort kräver både hjälp och stöd under hela arbetets gång. Vi vill därför tacka våra handledare Arne Fagerström och Saeid Homayoun för all hjälp och konstruktiv kritik under uppsatsens utveckling. Vi vill även tacka vår examinator Stig Sörling.
Slutligen vill vi även tacka alla våra kursare och närstående som har varit ett stort stöd under de stunder vi behövde det som mest.
Gävle, 2016-01-11
Josefine Edling & Malin Sundman
Sammanfattning
Titel: God bestyrkandesed: Bestyrkanden av hållbarhetsrapporter vid Nasdaq OMX Stockholm 2014.
Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi.
Författare: Josefine Edling och Malin Sundman.
Handledare: Arne Fagerström och Saeid Homayoun.
Datum: 2016-01
Syfte: Syftet med denna studie är dels att fastställa andelen av de noterade företagen som valt att hållbarhetsrapportera och bestyrka dessa, dels att förklara om samband föreligger mellan vissa bestyrkanderelaterade faktorer och att företagen valt att hållbarhetsrapportera och bestyrka samt omfattningen av bestyrkandet, och dels att utveckla ett begrepp för att använda vid beskrivande av praxis för bestyrkanden.
Metod: I studien tillämpas en kvantitativ metod där populationen utgörs av alla företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm 2014-12-30. Då studien syftar till förklara om olika bestyrkanderelaterade faktorer har ett samband med omfattningen i bestyrkanderapporter genomförs en dokumentstudie. Omfattningen i rapporterna mäts via en innehållsanalys baserat på en kodningsmanual där minimikraven i bestyrkandestandarder sammanställs. Rapportens totala poäng i form av summan av koderna utgör den totala omfattningen. Korrelationsanalyser genomförs i SPSS för att se om det förekommer samband mellan omfattningen och valda variabler.
Resultat & slutsats: Likt tidigare forskning fann även denna studie att företagets storlek har samband med valet att hållbarhetsrapportera och bestyrka. Även vissa branscher visar ett samband med detta. Den enda variabel som visar samband med omfattningen är bestyrkandegivare, då resultaten indikerar att icke-revisorer framställer bestyrkanden med högre omfattning.
Förslag till fortsatt forskning: Då studiens resultat visar att bestyrkanderapporter av icke- revisorer har en högre omfattning skulle en kvalitativ studie kunna vara intressant där bestyrkanderapporter studeras för att skapa förståelse för vilka aspekter bestyrkandegivare anser är viktigt. Det kan även vara av vikt att undersöka vilka kvalitetsindikatorer olika intressenter värderar, för att öka värdet åt intressenterna men även andra användare av bestyrkanderapporterna.
Uppsatsens bidrag: Studiens praktiska bidrag är begreppet god bestyrkandesed som är lämpligt för att beskriva praxis för bestyrkande av hållbarhetsrapporter.
Nyckelord: Nasdaq OMX Stockholm, hållbarhetsrapportering, bestyrkanderapportering, bestyrkandepraxis, bestyrkanderelaterade faktorer, god bestyrkandesed.
Abstract
Title: Generally Accepted Sustainability Auditing Standards: Assurance of sustainability reports 2014.
Level: Final assignment for Bachelor Degree in Business Administration.
Authors: Josefine Edling och Malin Sundman.
Supervisor: Arne Fagerström och Saeid Homayoun.
Datum: 2016-01
Aim: The aim of this paper is partly to determine the proportion of the listed companies that have chosen to report sustainability, assure them, and furthermore to explain whether if there is a correlation between certain factors and the companies chosen to provide a sustainability report and to assure and also the extent of the assurance and furthermore to develop a concept to describe the praxis of assurance.
Method: The study applied a quantitative method where the population consists of all the companies listed on the Nasdaq OMX Stockholm 2014-12-30. As the study aims to explain if different factors related to assurance are associated with the extent of assurance statements the paper applies a document study. The extent of the statements is measured by a content analysis based on a coding manual where minimum requirements of assurance standards have been compiled. The sum of the codes represents the overall score of the statements, and the extents are tested in correlation analysis conducted in SPSS to test if there are association between the extent and the selected variables.
Result & Conclusions: Similar to previous research, this study also finds that size of the company is significantly associated with the choice to report sustainability and assurance.
Some of the sectors also show a significant association with both reports. The only variable that shows significant association with the extent is the assurance provider and more accurate results showed that non-accountants assured with a higher extent.
Suggestions for future research: As the papers results reveal that assurance by non- accountants have a higher extent, a study where the assurance statements are studied to create an understanding of what aspects the assurance providers consider important would be of interest. It may also be important to examine the indicators of quality, in order to increase the value to stakeholders but also other users of the assurance statements.
Contribution of the thesis: The practical contribution of the thesis is the term Generally Accepted Sustainability Auditing Standards that is appropriate to describe the practice of attestation of sustainability reports.
Key words: Nasdaq OMX Stockholm, sustainability reporting, assurance statements, assurance practices, factors related to assurance, Generally Accepted Sustainability Auditing Standards.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problematisering ... 2
1.3 Syfte och forskningsfrågor ... 4
1.4 Avgränsning ... 5
2. Metod ... 6
2.1 Arbetets positionering ... 6
2.2 Forskningsdesign ... 7
2.3 Forskningsmetod ... 8
2.4 Population, urval och bortfall ... 9
2.5 Operationalisering ... 10
2.6 Analys ... 11
2.7 Reliabilitet ... 12
2.8 Validitet ... 14
2.9 Källkritik ... 14
3. Referensram ... 16
3.1 Allmän referensram ... 16
3.1.1 Reglering av hållbarhetsrapportering ... 17
3.1.2 Rapporteringen i praktiken ... 18
3.1.3 Bestyrkande av hållbarhetsrapporter ... 20
3.1.4 Bestyrkandestandarder ... 20
3.1.5 Kvalitetsindikatorer på bestyrkanderapporter ... 22
3.2 Teoretisk referensram ... 28
3.2.1 Agentteorin ... 29
3.2.2 Intressentteorin ... 30
3.2.3 Institutionell teori... 32
3.3 Tidigare forskning ... 34
3.3.1 Motiv för att bestyrka hållbarhetsrapporter ... 35
3.3.2 Bestyrkande och kvalitetsindikatorer... 36
3.3.3 Hypotesformulering ... 39
3.4 A priori modell ... 43
3.5 Undersökningsmodell ... 44
3.5.1 Summering av hypoteser ... 45
4. Empiri och Analys ... 46
4.1 Deskriptiv analys... 47
4.2 Innehållsanalys ... 51
4.2.1 Uppfyllda kriterier ... 51
4.2.2 Bestyrkanderapporternas omfattning ... 53
4.2.3 Innehållsanalysens resultat och bestyrkaderelaterade faktorer ... 55
4.3 Hypotesprövning ... 57
4.3.1 Korrelationsanalys mellan de oberoende variablerna ... 58
4.3.2 Storlek på det rapporterande företaget ... 58
4.3.3 Bestyrkandegivare ... 60
4.3.4 Branschtillhörighet ... 61
4.3.5 Sammanfattning av studiens hypotesprövning ... 64
5. Fördjupande analys och resultat ... 65
5.1 Fördjupande analys ... 65
5.1.1 Hållbarhetsrapportering ... 65
5.1.2 Bestyrkanden ... 67
5.1.3 Rådande praxis... 70
5.1.4 A posteriori-modell ... 74
5.2 Slutsats ... 74
5.3 Studiens resultat ... 78
5.3.1 Teoretiskt resultat ... 78
5.3.2 Praktiskt resultat ... 79
5.4 Reflektion ... 80
5.4.1 Metodreflektion ... 80
5.4.2 Resultatreflektion ... 81
5.4.3 Förslag till framtida forskning ... 82
Referenslista ... 83
Bilagor ... 89
Bilaga 1 Utländska valutor ... 89
Bilaga 1:1 Tabell med sammanställning av använda medelkurser år 2014 ... 89
Bilaga 1:2 Tabell över de företag som rapporterar i utländska valutor. ... 89
Bilaga 2 Kriterier ... 90
Bilaga 3 Kodningsmanual ... 91
Bilaga 4 Deskriptiv analys ... 93
Bilaga 4:1 Tabeller med frekvenser för hållbarhetsrapportering, P1. ... 93
Bilaga 4:2 Statistik om publiceringsform av hållbarhetsinformation ... 93
Bilaga 4:3 Tabeller med frekvenser för bestyrkande, P3 och P2. ... 94
Bilaga 5 Innehållsanalys ... 95
Bilaga 5:1 Kodningsschema. ... 95
Bilaga 5:2 Medelvärde och standardavvikelse för omfattning och bransch. ... 96
Bilaga 5:3 Korrelationsanalys mellan bransch och kriterier. ... 97
Bilaga 5:4 Korrelationsanalys mellan omsättning och kriterier. ... 98
Bilaga 5:5 Korrelationsanalys mellan totala tillgångar och kriterier. ... 98
Bilaga 5:6 Korrelationsanalys mellan bestyrkandegivare och kriterier. ... 98
Bilaga 6 Hypotesprövning ... 99
Bilaga 6:1 Korrelationsanalys mellan storlek och hållbarhetsrapporter. ... 99
Bilaga 6:2 Korrelationsanalyser mellan storlek och bransch, P1. ... 99
Bilaga 6:3 Korrelationsanalyser mellan bestyrkande och storlek. ... 100
Bilaga 6:4 Korrelationsanalyser mellan omfattning och storlek. ... 100
Bilaga 6:5 Korrelationsanalyser mellan bestyrkandegivare och storlek. ... 100
Bilaga 6:6 Korrelationsanalyser mellan omfattning och bestyrkandegivare. ... 101
Bilaga 6:7 Korrelationsanalyser mellan hållbarhetsrapportering och bransch. ... 101
Bilaga 6:8 Korrelationsanalys mellan bestyrkanden och bransch. ... 101
Bilaga 6:9 Korrelationsanalyser mellan omfattning och bransch. ... 102
Bilaga 6:10 Korrelationsanalyser mellan bestyrkandegivare och bransch. ... 102
Figurförteckning
Figur 1 Hopper och Powell’s klassificering av redovisningsforskning (1995, refererat av Ryan et al.,
2002). ... 7
Figur 2 Tabell för sammanställning av populationer... 9
Figur 3 Tabell med sammanställning av definitioner av bestyrkandeengagemang av olika ledande standardsättare och hållbarhetsengagerade organisationer. ... 26
Figur 4 Härledning av ‘God bestyrkandesed’ ... 28
Figur 5 Tabell med sammanfattning av frekvenser i tidigare forskning som studien behandlar. ... 38
Figur 6 Tabell över känsliga branscher i tidigare forskning. ... 42
Figur 7 A priori-modell. ... 43
Figur 8 Undersökningsmodell. ... 44
Figur 9 Struktur kapitel 4. ... 46
Figur 10 Tabell över frekvenser för hållbarhetsrapportering och bestyrkanden, P1. ... 48
Figur 11 Cirkeldiagram över fördelningen av revisorer och icke-revisor, P3. ... 49
Figur 12 Cirkeldiagram med fördelningen av bestyrkandestandarder, P3. ... 49
Figur 13 Cirkeldiagram över fördelningen av branschtillhörighet för respektive population. ... 50
Figur 14 Tabell över frekvensen av kriterierna i innehållsanalysen. ... 52
Figur 15 Tabell med deskriptiv statistik för poäng enligt kodningsschemat. ... 53
Figur 16 Tabell med sammanställning av medelvärdet för omfattning för revisorer och icke-revisorer. ... 53
Figur 17 Låddiagram av spridningen av omfattningen i poäng enligt kodningsschemat. ... 54
Figur 18 Sammanställning av medelvärdet för omfattningen för revisorer och icke-revisorer, justerad för extremvärde. ... 55
Figur 19 Totala poäng enligt kodningsschemat, inklusive bestyrkandegivare och standard. ... 57
Figur 20 Tabell över hypoteserna och resultatet av prövningarna. ... 64
Figur 21 A posteriori-modell ... 74
Förkortningslista
AA1000AS
Intressentorienterad standard för bestyrkanden. Utfärdare: Institute of Social and Ethical AccountAbility, ISEA, mer känt som AccountAbility.
AccountAbility
Institute of Social and Ethical AccountAbility GRI
Global Reporting Initiative. Ledande standrdsättare för hållbarhetsrapportering FAR
Föreningen för revisionsbyråbranschen. En svensk branschorganisation för bland annat revisorer.
FEE
Federation of European Accountants. En representativ organisation för revisorer i Europa.
GAAS
Generally Accepted Auditing Standards. Motsvarigheten till God revisionssed.
GSSB
Global Sustainability Standards Board IAASB
International Auditing and Assurance Standards Board. Ger ut standarder under IFAC och utfärdare av ISAE 3000.
IFAC
International Federation of Accountants. Utfärdare av ISAE3000 via IAASB.
ISA
International standards on auditing. Professionella standarder för revision. Utfärdare: IFAC, genom IAASB.
ISAE 3000
International Sustainability Assurance Engagements 3000. Standard för bestyrkande av icke- finansiell information. Utfärdare: IFAC, genom IAASB
RevR 6
Den svenska tillämpningen av ISAE3000 samt vissa delar av ISA. Rekommendation för bestyrkande av hållbarhetsrapportering av FAR.
1
1. Inledning
I det inledande kapitlet ges en introduktion till ämnet hållbarhets- och bestyrkanderapportering samt varför detta är intressant. Vidare kommer detta kapitel att utmynna i en problemformulering och syftet med studien och slutligen kommer studiens avgränsning att beskrivas.
1.1 Bakgrund
Under det senaste årtiondet har det blivit allt vanligare bland företag och organisationer att övervaka sina sociala, ekonomiska och miljömässiga prestationer (Romero, Fernandez-Feijoo, och Ruiz, 2014). Ökningen är en följd av en växande medvetenhet i samhället för hållbarhetsrelaterade problem (Gürtürk och Hahn, 2015; Mori Junior, Best, och Cotter, 2014;
Ortas, Alvarez, Jaussaud och Garayar, 2015), vilket har lett till att hållbarhetsrapporter framställs i en ökande mängd (Gürtürk och Hahn, 2015; O’Dwyer och Owen, 2005; Seguí- Mas, Bollas-Araya och Polo-Garrido, 2015). En hållbarhetsrapport definieras bland annat av GRI (2013) som en rapport som åskådliggör företagens prestation och påverkan inom ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Denna process ska bidra till att öka företags förståelse för samband mellan hållbarhetsrelaterade frågor och företagens egna planer, strategier, mål och resultat. Förståelsen ska även styra företagen mot en mer hållbar ekonomi på en global nivå. För att underlätta rapporteringen har det enligt Knebel och Seele (2015) skapats ett flertal standarder och ramverk. Trots att det i de flesta länder är frivilligt, framställer 71 procent av N1001 företagen och 93 procent av G2502 hållbarhetsrapporter (KPMG, 2013).
Vanliga drivkrafter till att framställa hållbarhetsrapporter är organisatoriska behov och företagsledningens önskemål att möta de externa intressenternas informationskrav (Mori Junior et al., 2014). Exempelvis kan motivet vara att öka transparensen eller legitimiteten, möjliggöra benchmarking och öka den organisatoriska hållbarheten (Hahn och Kühnen, 2013). Även Simnett, Vanstraelen och Chua, (2009) tar upp intressenter som en av anledningarna till att producera hållbarhetsrapporter. Rapporterna är även ett tecken på
1 De 100 största företagen i 41 länder, totalt 4100 stycken företag (KPMG, 2013)
2 De 250 globalt största företagen (KPMG, 2013)
2 organisatoriskt engagemang, riskhantering samt ett försök att förbättra företagets rykte. Enligt De Beelde och Tuybens (2015) är däremot den främsta anledningen till att företagen frivilligt publicerar hållbarhetsrapporter investerarna, vilka enligt Kolk och Perego (2010) använder rapporterna i ett försök att förutse företagens finansiella framtid.
Intressenter har dock ifrågasatt och kritiserat innehållet i rapporterna och kräver att dessa ska vara transparenta för att fylla sin funktion (Mori Junior et al., 2014). Ytterligare kritik som enligt Hahn och Kühnen (2013) riktats mot rapporteringen är att den trots en viss standardisering, skiljer sig åt mellan företagen, främst i avseende på kvalité, innehåll och omfattning. O’Dwyer och Owen (2005) lyfter även fram anklagelser då det i vissa fall förekommer att företagsledningen utesluter att rapportera sådant som är till nackdel för företaget. Detta resulterar i att företaget misslyckas med att förmedla en rättvisande bild. För att minska misstron i och med att hållbarhetsrapporterna inte anses vara trovärdiga, blir det allt vanligare att låta en oberoende tredje part bestyrka dessa (Dando och Swift, 2003; Gillet- Monjarret, 2015; Knebel och Seele, 2015; O’Dwyer och Owen, 2005; Park och Brorson, 2005; Seguí-Mas et al., 2015; Zorio, García-Benau och Sierra, 2013). En bestyrkanderapport ska kommunicera resultatet av metoder och processer för att utvärdera ett företags prestationer som åskådliggjorts i ett offentligt bokslut (AccountAbility, 2008). Resultatet ska presenteras av bestyrkandegivaren i en bestyrkanderapport. Detta diskuteras vidare i problematiseringen.
1.2 Problematisering
Att frivilligt genomföra externa bestyrkanden av hållbarhetsrapporter blir allt vanligare (Adams och Evans, 2004; Dando och Swift, 2003; Gillet-Monjarret, 2015; Romero et al., 2014), med syftet att öka trovärdigheten för dessa (Knebel och Seele, 2015; Seguí-Mas et al., 2015; Mori Junior et al., 2014; Zorio et al., 2013). Ytterligare motiv för bestyrkande är att förbättra hållbarhetsrapporternas fullständighet (O’Dwyer och Owen, 2005), jämförbarhet och tillförlitlighet (Seguí-Mas et al., 2015; Park och Brorson, 2005). Att bestyrka har enligt De Beelde och Tuybens (2015) uppstått som följd av revision av finansiella rapporter.
Internationellt är de mest kända bestyrkandestandarderna AA1000 Assurance Standard och ISAE3000 (Hodge, Subramaniam och Stewart, 2009; Mori Junior et al., 2014; Simnett, 2012).
Enligt Simnett (2012) är ISAE3000 en bestyrkandestandard som riktas till revisorsyrket, inom vilken Hodge et al. (2009) menar att fokus ligger på bestyrkandeprocessen och omfattningen är förutbestämd av det rapporterande företaget. AA1000AS tillämpas däremot främst av
3 bestyrkandegivare som inte verkar inom revisorsbranschen (Simnett, 2012) och fokuserar på vad som är av väsentlighet och relevans att rapportera till intressenterna (Hodge et al., 2009).
Utöver dessa internationella standarder finns det även nationella tillämpningar (Manetti och Becatti, 2009) och i Sverige har FAR utifrån ISAE3000 och ISA skapat RevR 6, Bestyrkande av hållbarhetsrapporter (FAR, 2014a).
Bestyrkande av hållhetsrapporter kan enligt De Beelde och Tuybens (2015) härledas till praxis att revidera finansiella rapporter. Till följd av att det saknas tvingande ramverk för bestyrkandeservice tillämpas olika standarder av bestyrkandegivare med olika yrkestillhörigheter (Zorio et al., 2013). Detta medför att bestyrkanden framställs med varierande kvalité. Olika intressenter uppfattas dessutom ha en skild syn och förståelse för kvalité (Knechel, Krishnan, Pevzner, Shefchik, och Velury, 2013). Kvalitetsbedömningar som utförs externt måste enligt Kilgore, Harrisson och Radich (2014) grundas på den information som är publicerad och tillgänglig för att en bra bedömning ska möjliggöras, exempelvis företagets storlek. Som en följd av att tredje part inte alltid har tillgång till den information som är av verklig betydelse måste dessa fokusera på att hitta surrogat eller specifika kännetecken som kan ersätta de verkliga attribut som faktiskt har ett samband med kvalitén. Indikatorer för kvalité kan därmed se olika ut och metoder för att mäta varierar vilket leder till att vad som menas med kvalité ser olika ut från studie till studie.
Kvalité på revision har enligt Francis (2011) till följd av att det är ett komplext begrepp ingen enkel definition. Däremot förekommer det inom tidigare forskning ett antal olika definitioner av kvalité (Knechel et al., 2013). Kvalité på revision har även definierats av regelsättare och akademiker med utgångspunkten i tillämpningen av standarder (Knechel et al., 2013).
Exempelvis görs detta av O’Dwyer och Owen (2005), som skapat ett ramverk för att mäta kvalité i bestyrkanderapporter. Ramverket är baserat på antalet redovisade minimikrav utifrån internationella standarder, så som titel, adressat, omfattning, mål och ansvar. Detta stärker antagandet att innebörden av kvalité varierar det och demonstrerar även problemet om att diskutera kvalité, då det inte är tydligt vilken indikator som är i åtanke. Utifrån metoden att definiera kvalité på bestyrkaden utifrån uppfyllda rekommenderade minimikrav bör omfattningen av bestyrkanden vara en möjlig synonym till kvalité. Bestyrkanderapporer av högre kvalité innebär således att de har en högre omfattning i den meningen att de uppfyller fler rekommendationer avseende det rapporterande innehållet.
4 Ett antal studier (t.ex. Seguí-Mas et al., 2015; Zorio et al., 2013) har tillämpat olika kvalitetsindikatorer och förklarar därmed dessa på olika sätt med hjälp av bestyrkanderelaterade faktorer. Exempelvis har det genomförts studier för att se om kvalitetsindikatorn för bestyrkanderapporterna beror på om bestyrkandegivaren är revisor eller konsult. Enligt vissa studier (se Perego och Kolk, 2012; Pflugrath, Roebuck och Simnett, 2011; Simnett et al., 2009) är innehållet i bestyrkanderapporterna av högre kvalité om det är en revisor som är bestyrkandegivare. Motsägelsevis har andra forskare funnit att icke- revisorer bidrar med högre kvalité (Perego och Kolk, 2012; Seguí-Mas et al., 2015). Utöver bestyrkandegivare har även storleken på det rapporterande företaget mätt i totala tillgångar (Zorio et al., 2013) och i omsättning (Simnett et al., 2009) funnits ha signifikant samband med kvalité. Att använda företags storlek som bestyrkanderelaterad faktor kan motiveras med att en större klient har ett högre ekonomiskt inflytande på bestyrkandegivaren. Även de rapporterande företagens branschtillhörighet har använts som bestyrkanderelaterad faktor.
Exempelvis fann Seguí-Mas et al. (2015) att branschtillhörigheten har ett signifikant samband med kvalité, då denna kan påverka valet av bestyrkandegivare. Detta menar Zorio et al.
(2013) är till följd av att kvalitén liksom uppfattningen om den skiljer sig mellan olika bestyrkandegivare.
1.3 Syfte och forskningsfrågor
Utifrån problematiseringen formuleras följande forskningsfrågor till studien:
1. Hur stor andel av företagen noterade på Nasdaq OMX Stockholm hållbarhetsrapporterar och hur många av dessa är bestyrkta av en tredje part?
2. Finns det samband mellan att företagen valt att hållbarhetsrapportera och bestyrka, med till exempel faktorerna bestyrkandegivare, företagsstorlek och branschtillhörighet?
3. Har bestyrkandepraxis något samband med faktorer som till exempel företagens storlek, branschtillhörighet och val av bestyrkandegivare för de företag som är listade på Nasdaq OXM Stockholm?
4. Vilket begrepp är lämpligt för att använda för att beskriva god praxis för bestyrkanderapportering?
Tidigare studier har visat varierande resultat om vilka faktorer som kan förklara kvalité på bestyrkande av hållbarhetsrapporter. Syftet med denna studie är:
5
dels att fastställa andelen av de noterade företagen som valt att hållbarhetsrapportera och bestyrka dessa,
dels att förklara om samband föreligger mellan vissa bestyrkanderelaterade faktorer och att företagen valt att hållbarhetsrapportera och bestyrka samt omfattningen av bestyrkandet, och
dels att utveckla ett begrepp för att använda vid beskrivande av praxis för bestyrkanden.
1.4 Avgränsning
Data som studien baseras på är avgränsad till bestyrkanden av hållbarhetsrapporter avseende räkenskapsår 2014 eller det brutna räkenskapsåret 2013/2014 avseende företag som 2014-12- 30 var listade på Nasdaq OMX Stockholm. Avgränsningen görs baserat på att arbetet är anpassat efter svensk bestyrkandepraxis, med hänsyn till RevR 6.
6
2. Metod
I metodkapitlet behandlas metodval och dess samband med ämnesvalet. Vidare behandlas studiens populationer, insamling av data samt tillvägagångssätt för att analysera de insamlade data. Avslutningsvis behandlas studiens reliabilitet, validitet och källkritik.
2.1 Arbetets positionering
Denna studie syftar delvis till att förklara om olika bestyrkanderelaterade faktorer har ett samband med kvalitetsindikatorer på bestyrkanderapporter. Forskning med utgångspunkten att bygga förklarande modeller hör enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) till det positivistiska angreppsätt vilket därefter detta arbete positioneras. Vidare argumenteras positivismen som teoretiskt synsätt baserat på studiens deduktiva art, i och med att samband testas utifrån ett teoretiskt ramverk. Detta beror på att den positivistiska strategin enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) samt Hartman (2001) är associerad med teoriprövning. Det är hypoteserna som sedan styr insamlingsprocessen av data och som möjliggör prövningen av teorin (Eriksson och Wiedersheim-Paul, 2011). Det deduktiva synsättet associeras i sin tur med kvantitativa metoder där studier utgår från numerisk data (Eliasson, 2006).
Denna studie kan även kopplas till mainstream accounting research då avsikten genom hypotesformulering är att testa och att förklara hur olika faktorer kopplade till företag påverkar bestyrkandepraxis på bestyrkanderapporterna. Mainstream accounting research fokuserar främst på vilken funktion redovisningen har (Ryan, Scapens och Theobald 2002).
Sådan forskning utgår från att verkligheten är objektiv och att samhället samt organisationer till stor är del stabila. I en studie av Chua (1986, refererad i Ryan et al., 2002) används en liknande klassificering. I den antas att mainstream accounting är en tolkande forskning samt en kritisk teori. Inom mainstream accounting research tros teori och observationer vara oberoende av varandra och att kvantitativ data är att föredra för att bidra med generalisering.
För att karakterisera olika metoder inom den sociala synen sammanvävde Hopper och Powell (1995, se Ryan et al., 2002), trots deras skillnader de fyra dimensionerna av ontologi och epistemologi till en enda semi-objektiv kontinuum.
7 Figur 1 Hopper och Powell’s klassificering av redovisningsforskning (1995, refererat av Ryan et al., 2002).
Klassificeringen av kontinuumen inom redovisningsforskningen enligt Hopper och Powell illustreras i figur 1 ovan. Efter det adderade de även en andra dimension som representerade de olika metoderna som forskare använder i samhället. Å ena sidan kan forskare vara intresserade av regleringar och hur de skapar ordning i samhället samt håller det samman. Å andra sidan kan forskare istället vara intresserade av konflikter och oenigheter i samhället och bekymras för hur dessa kan medföra radikala förändringar. Denna studies forskningsstrategi positioneras därmed inom mainstream accounting research och den positivistiska traditionen samt med en objektiv verklighetsuppfattning och en funktionalistisk syn på vetenskapen.
2.2 Forskningsdesign
Eftersom denna studie syftar till att se till hur olika faktorer har en påverkan på företag och bestyrkandet av deras hållbarhetsrapporter tillämpas en tvärsnittsdesign. Enligt Saunders, Lewis och Thornholl (2012) är tvärsnittsdesign lämplig för att se och jämföra vilka faktorer som har samband mellan olika företag. O’Dwyer och Owen (2005) samt Perego och Kolk (2012) menar att tvärsnittsdesign är den mest använda design inom tidigare litteratur om bestyrkande av hållbarhetsrapporter. Studier med en tvärsnittsdesign tillämpas enligt Ryan et
8 al. (2002) vid en viss tidpunkt för att identifiera relationer mellan givna variabler, men kan inte skapa förståelse för hur relationerna uppkommit. Studieformen är därför lämplig i denna studie då data samlas in för ett bestämt år och sambanden studeras mellan olika variabler.
2.3 Forskningsmetod
För att mäta omfattningen i bestyrkanderapporterna genomförs en dokumentstudie med en innehållsanalys som baseras på en kodningsmanual skapad av Perego och Kolk (2012). Den är i sin tur är skapad utifrån ett ramverk med standarder av O’Dwyer och Owen (2005). Enligt Hahn och Kühnen (2013) har antalet empiriska studier som grundats på dokumentanalyser ökat i takt med framställningen av hållbarhetsrapporter. Innehållsanalys är den mest frekvent använda analysmetoden inom området (se Manetti och Toccafondi, 2012; Moroney, Windsor och Ting Aw, 2012; Perego och Kolk, 2012; Zorio et al., 2013) samt en metod inom dokumentstudier för att indirekt observera hur sociala fenomen utförs. Det ramverk och den kodningsmanual som tillämpas i denna studie är utöver detta motiverade och utvalda baserat på det faktum att de replikerats vid upprepade tillfällen (se Gürtürk och Hahn, 2015; Seguí- Mas et al., 2015). Genom att en beprövad kodningsmanual tillämpas är förhoppningen att reliabiliteten i studien förstärks.
För att samma kodningsmanual ska kunna tillämpas i denna studie ses de tidsenligt aktuella minimikraven från berörda standarder över och kompletteras. Justeringar görs även efter de tillägg Seguí-Mas et al. (2015) och Gürtürk och Hahn (2015) gjort i respektive studie men även tillägg för en nationell standard görs. Då denna studie enbart utförs på den svenska marknaden där RevR 6 är en nationell standard motiverar det faktum att dessa minimikrav inkluderas. Eftersom att RevR 6 är den svenska tillämpningen av ISAE3000 efterliknar de varandra och det enda minimikrav som adderas är organisationsnummer. All data inhämtas ifrån internet och har lämnats ut frivilligt av företagen. De företag som valt att inkludera sin hållbarhetsrapport i sin årsredovisning är dessutom enligt Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) skyldiga att offentliggöra den. Detta innebär att studien och analysen blir replikerbar, då Manetti och Toccafondi (2012) menar att studier som använder data som är tillgänglig för alla skapar replikerbarhet. Syftet med dokumentstudier är inte att studera själva agerandet i sig (May, 2013), vilket i denna studie motsvarar processen för bestyrkandet. May (2013) menar istället att det är resultatet av agerandet som studeras, vilket motsvarar bestyrkanderapporterna. I angreppssättet kvantifieras innehållet i dokument och texter, för att sedan brytas ner i förutbestämda kategorier. Genom att bryta ner dokument i ord eller uttryck
9 för att sedan omvandla dessa till tal skapas jämförelsebarhet, en strategi som antas förstärka både reliabilitet och validiteten hos de klassificerade data (May, 2013).
2.4 Population, urval och bortfall
Den primära populationen i denna studie, P1, utgörs av de företag som var börsnoterade på Nasdaq OMX Stockholm vid årsskiftet 2014 och 20153. Företagen identifieras via en lista tillhandahållen av Nasdaq (Persson, 2015-11-23). Insamlingen av data görs under november månad år 2015. Via internet hämtas företagens årsredovisningar avseende räkenskapsår 2014 samt 2013/2014 för att dokumentera totala tillgångar och omsättning. Ur P1 identifieras sedan de företag som framställer en hållbarhetsrapport, vilket utgör den sekundära populationen, P2. Utifrån listan över noterade bolag på Nasdaq OMX Stockholms hämtas hållbarhetsrapporter framställda för räkenskapsår 2014 samt 2013/2014 för de företag som tillämpar brutet räkenskapsår. Rapporterna hämtas i första hand från GRI’s databas för hållbarhetsrapporter (se GRI, 2015) men även från företagens egna webbplatser. Den sista och huvudsakliga populationen P3 utgörs av de företag vars hållbarhetsrapporter är bestyrkta. Figur 2 illustrerar studiens populationer och eftersom inga urval dras av andelen företag som hållbarhetsrapporterar eller bestyrker, studeras hela populationernas vilket genererar att studien får studien tre populationer.
Population,
Px Beskrivning Antal,
Nx
Andel, procent P1 Börsnoterade företag på Nasdaq OMX Stockholm 2014-12-30 269 100 P2 De företag av P1 som framställt och publicerat
hållbarhetsrapport för räkenskapsår 2014 eller 2013/2014. 93 34,6 P3 De hållbarhetsrapporter som är bestyrkta av en tredje part av
P2* 29 10,8
(31,2)*
Figur 2 Tabell för sammanställning av populationer.
Av 269 företag är det 34,6 procent (93) som hållbarhetsrapporterar. Populationen för bestyrka hållbarhetsrapporter består av 29 företag. Detta är 10,8 procent av alla noterade bolagen, P1,
och 31,2 procent av alla noterade bolag som hållbarhetsrapporterar.
3 Varje gång det i denna studie refereras till "alla företag", "alla börsnoterade företag" etc. sker detta med avseende på "alla de företag som var noterade på Nasdaq OMX Stockholm 2014-12-30"
10 I kvantitativa studier betonas vikten av att den insamlade data som används bör vara sådan att den är generaliserbar till hela populationen (Hartman, 2001; Eliasson, 2006). Det finns därmed ingen risk för vad som Ryan et al. (2002) beskriver som samplingsfel i och med urval, då hela populationen studeras. Ytterligare en fördel med att hela populationen studeras är att deskriptiv statistik genereras vilket bidrar till den statistiska analysen. Valet av population för studien motiveras med argument utifrån Gürtürk och Hahn (2015) som menar att börsnoterade företag ligger i framkant vad gällande rapporteringspraxis till följd av en hög efterfrågan på transparens från olika intressentgrupper. Börsnoterade företag är alla tvingade att årligen framställa och publicera årsredovisningar (SFS 1999:1078) men ännu inte hållbarhetsrapporter (Ds 2014:45). Då det är frivilligt att framställa hållbarhetsrapporter samt bestyrka dessa (De Beelde och Tuybens, 2015) förväntas inte heller att alla är bestyrkta.
För att minimera bortfallet inkluderas även rapporter som vars redovisningsvaluta är utländsk.
För att omvandla valutan till svenska kronor används de genomsnittliga valutakurserna för 2014 vilka sammanfattas i tabellen i bilaga 1:1. De företag som rapporterar i utländsk valuta framgår i tabellen i bilaga 1:2.
2.5 Operationalisering
Operationalisering står för de tillvägagångssätt som tillämpas för att formulera begrepp samt hur dessa ska mätas (Eliasson, 2006). Tidigare forskning har studerat och mätt kvalité i bestyrkanderapporter baserat på uppfyllda minimikrav i olika bestyrkandestandarder (se t.ex.
Perego och Kolk, 2012; Seguí-Mas et al. 2015). Det finns däremot en uppfattning om att kvalité är ett komplext begrepp (Francis, 2011) som saknar en kontinuerlig operationalisering i forskningen (Duff, 2009). Denna studie använder därför omfattningen av bestyrkanderapporter som en kvalitetsindikator utifrån antalet uppfyllda kriterier. Kriterierna avser likt i tidigare forskning rekommenderade minimikrav som bestyrkanderapporter ska innehålla utifrån olika ramverk för bestyrkanderapportering. En sammanställning av vilka kriterier som är minimikrav i respektive standard illustreras i bilaga 2 kriterier. Själva operationaliseringen görs utifrån en innehållsanalys där omfattningen kodas via en kodningsmanual (se bilaga 3).
Denna sammanslagning innebär att hela omfattningen värderas utifrån de rekommenderade minimikrav som ledande internationella och nationella standardsättare har föreskrivit. Till följd av att det finns ett flertal standarder som tillämpas i praktiken uppställs bestyrkandena
11 mot olika minimikrav och på grund av detta varierar omfattningen av dessa. Det är trots allt motiverat med denna sammanslagning då minimikraven är utställda som de egenskaper ett bestyrkande bör uppfylla för att skapa ett värde. Syftet med bestyrkande är att öka trovärdigheten på hållbarhetsrapporter (Mori Junior et al., 2014) och därför bör omfattningen mätas utifrån alla de krav som rekommenderas av de ledande standardsättarna. Som ett exempel så bör bestyrkandegivarens opartiskhet mot intressenter framgå i ett bestyrkande i enlighet med AA1000AS men inte enligt ISAE3000 (se bilaga 2). Ett bestyrkande som tillämpat ISAE3000 kommer med sannolikhet inte att erhålla en poäng (kod) för detta kriterium i förhållande till sannolikheten för att poängen (koden) tilldelas ett bestyrkande som tillämpat AA1000AS.
2.6 Analys
I den första delen av analysen genomförs en deskriptiv analys och därefter en innehållsanalys av bestyrkanderapporterna. I det tredje momentet utförs olika tester för att se om det finns något statistiskt signifikant samband mellan valda variabler och hållbarhetsredovisning, bestyrkanderapporter samt omfattningen i de rapporterna.
Den deskriptiva analysen baseras på de tre populationerna och genomförs för att erhålla deskriptiv statistik om hållbarhetsrapportering och bestyrkande. Detta görs i det statistiska analysprogrammet SPSS. Innehållsanalysen görs av författarna utifrån kodningsmanualen i bilaga 3. Kriterium och respektive definition är hämtad ut tidigare forskning (se Gürtürk och Hahn, 2015; Perego och Kolk 2012; Seguí-Mas et al., 2015). När ett krav uppfylls i en rapport tilldelas som lägst koden ‘1’ och som högst koden ‘4’. Summan av alla koder bildar ett poäng där den maximala summan kan bli 34. Kriterierna analyseras även med statistiska tester i SPSS för att hitta eventuella samband mellan kriterierna och de bestyrkanderelaterade faktorerna.
I den avslutande analysen genomförs statistiska tester för att åskådliggöra möjliga samband mellan de oberoende variablerna och den beroende. De statistiska analyser som genomförs är korrelationsanalyser vilket enligt Pallant (2010) är analyser som beskriver riktning och styrka för ett linjärt samband mellan två variabler. Inom vetenskapsteorin är beroende och oberoende variabler ett väsentligt begreppspar, där de senare är en eller flera faktorer som påverkar och förklarar den beroende variabeln (Darmer, Freytag, och Johansson, 1995).
12 De företagsrelaterade faktorerna Storlek, Bransch och Bestyrkandegivare är de variabler som används i de korrelationsanalyser som genomförs. Variablerna testas för att avslöja huruvida samband föreligger med omfattning av uppfyllda minimikrav. Då totala tillgångar och omsättning till övervägande del utgörs av höga belopp som hundratals miljoner görs dessa först om till naturliga logaritmer. Detta görs enligt Pallant (2010) för att eliminera extremvärden och på så sätt minska snedfördelningen i data. Dessa variabler är, bortsett från Omfattning, de enda som inte är nominalvariabler. Samtliga variabler diskuteras mer djupgående i kapitel 3.
Vid tester av rangordnade data eller ordinalvariabler är Spearman’s rho korrelation det mest lämpade testet (Pallant, 2010). De analyser som genomförs är bivariata vilket enligt Pallant (2010) görs mellan två variabler. Dessa analyser görs för att få svar på varje hypotes.
Korrelationskoefficienten, rho, är en indikator som anger styrkan och riktningen för variablernas samband (Pallant, 2010). Koefficienten antar ett värde mellan -1 och 1 där -1 anger ett perfekt negativt samband, +1 ett perfekt positivt samband och 0 anger att inget samband finns. Pallant (2010) beskriver att styrkan på korrelationen kan vara svag (0,10 ≤ rho
≤ 0,29), medelstark (0,3 ≤ rho ≤ 0,49) och stark (0,5 ≤ rho ≤ 1,0). Enligt Pallant (2010) kan uteliggare åskådliggöras i spridningsdiagram, vilka är extremvärden som kan ha en stark påverkan på analyser och dessa är därför viktiga att studera. Resultatet av analyserna presenteras i 4.3 Hypotesprövning i Kapitel 4 Empiri och Analys.
2.7 Reliabilitet
Reliabilitet mäter i vilken utsträckning studiens resultat är oberoende, med avseende på huruvida de påverkats av tillfälligheter eller slumpmässigheter (Ryan et al., 2002). I denna studie innebär det att sambandet eller korrelationen mellan de oberoende variablerna och den beroende variabeln förväntas att förekomma med likartad styrka vid olika mättillfällen. Med detta menas om exempelvis sambandet mellan företagets storlek och omfattningen på bestyrkandet är högt år 2014 kan det även förväntas vara högt år 2015 och 2016. Vid jämförelser över tid bör dock hänsyn tas mot att förändringar kan uppkomma i de ställda kraven på omfattning för bestyrkanden. Om de specifika kraven på omfattningen förändras är det förväntat att sambanden kan påverkas (Perego och Kolk, 2012). Hänsyn bör även tas till att ramverk ställer olika rekommenderade minimikrav för bestyrkanden. Bestyrkanden enligt AA1000AS rekommenderas att innehålla förslag till förbättringar i rapporteringen och dess
13 process, men inte om rapporteringen sker med några reservationer, till skillnad mot bestyrkanden enligt ISAE3000 (bilaga 2).
Interbedömarreliabiliteten i innehållsanalyser kan komma att kritiseras huruvida kodningen skett konsekvent mellan olika kodare (Gürtürk och Hahn, 2015). I denna studie sker kodningen av endast två personer och dessutom i samarbete för att säkra systematiken och interbedömarreliabiliteten Vid kodningen tas ingen hänsyn till bakomliggande krav och förutsättningar för att förstärka interbedömarreliabiliteten och replikerbarheten. Exempelvis kan enligt RevR 6 (FAR Online, 2014) ett granskningsuppdrag inte accepteras om granskaren inte är oberoende av klienten. I kodningen av en rapport framställd i enighet med RevR 6 har tilldelas därför inte koden ‘1’ om det inte ordagrant framgår att bestyrkandegivaren är oberoende.
I kvantitativa studier kräver reliabilitet en oberoende och objektiv observatör, det är därför viktigt att tillämpa lämpliga och pålitliga undersökningsmetoder (Ryan et al., 2002). Val av mätmetoder samt hur dessa ska specificeras blir därför avgörande för reliabiliteten (Justensen och Mik-Meyer, 2011). Som tidigare nämnt motiveras kodningsmanualen för innehållsanalysen med att den använts i tidigare forskning. Perego och Kolk (2012) som utvecklade den första kodningsmanualen genomförde först en pilotstudie för att se om denna manual var tillämpbar. Pilotstudien resulterade i vissa justeringar för att undvika systematiska fel vid insamling och tolkning av data inför den riktiga studien.
I andra tidigare studier som tillämpat den aktuella kodningsmanualen har reliabiliteten förstärkts genom en grupp av kodare (se Perego och Kolk, 2012; Gürtürk och Hahn, 2015).
Då kodningen i denna studie enbart görs av två personer på grund av bristande resurser bidrar detta inte till att förstärka reliabiliteten. Däremot minskar risken för att fel för att kodarna blir trötta, då data som kodas endast utgör 29 bestyrkanderapporter. För att tydliggöra hur stora skillnaderna kan vara i tolkningen med kodningen genomförs först två, av kodarna separata, kodningsprocesser och sedan jämförs resultaten. Detta bidrar till reliabiliteten på så vis att kriterier som kan tolkas olika åskådliggörs. De båda kodningsresultaten visar en överensstämmelse till 92,3 procent och meningsskiljaktigheter rör kriterierna 19 och 20. För att eliminera dessa oenigheter gällande kriterium 20 togs beslutet att endast ha två koder (0, 1) istället för de ursprungliga tre (0, 1 och 2) som var i enighet med kodningsmanualen av Gürtürk och Hahn (2015). Avseende meningsskiljaktigheter för kriterium 19 genomförs en ny
14 gemensam kodning för alla rapporterna för att få ett enigt resultat, då dimensionerna i kriteriet innehåller ett flertal förutsättningar.
2.8 Validitet
Validiteten är ett av flera sätt för att se hur pass väl ett mått verkligen mäter vad de syftar att mäta (Saunders et al., 2012). I denna studie kan det vara viktigt att betona att den bestyrkandepraxis som mäts avser den praxis som rapporteras och inte bestyrkandet i sig med avseende på bestyrkandegivarens granskningsprocess. Kilgore et al. (2014) menar att det i dagsläget saknas en definition och en mätmetod för kvalité på bestyrkanden som är generellt accepterade. Vidare menar Knechel et al. (2013) att uppfattningen om vad kvalité innebär skiljer sig mellan olika intressenter. Exempelvis kan kvalité ur revisorers perspektiv stå för att deras bestyrkandeengagemang är fullföljt, medan det för regulatorer kan innebära att en standard har följts. Utifrån detta resonemang mäter denna studie omfattning på bestyrkanden utifrån uppfyllda kriterier ur ett föreskrivande perspektiv och inte kvalité som i tidigare forskning, då detta är ett för mångtydigt och svårdefinierat begrepp.
Enligt Ryan et al. (2012) kan validitet delas in i intern och extern validitet. Den interna validiteten rör kausaliteten mellan variabler, där en beroende variabel orsakar variationer i en oberoende variabel. Kritiskt för kausaliteten är hur stor säkerheten är för att det verkligen är den oberoende variabeln som orsakar effekten på den beroende variabeln, vilket i denna studie är omfattningen i bestyrkanderapporterna. Den externa validiteten rör även frågan huruvida forskningsresultaten är representativa och generaliserbara (Ryan et al., 2012).
Generaliserbarheten beskrivs enligt Saunders et al. (2012) som i vilken utsträckning studiens resultat kan appliceras utöver studiens population. I denna studie utgör den primära populationen alla företag listade på Nasdaq OMX Stockholm, den sekundära utgörs av de företag som ger ut en hållbarhetsrapport och den tredje och slutliga populationen de som bestyrker dessa rapporter. I denna mening kan resultatet och de slutsatser som genereras i denna studie enbart generaliseras till de noterade företagen på Nasdaq OMX Stockholm för år 2014.
2.9 Källkritik
Vid användning av olika sökmotorer bör det antas ett kritiskt förhållningssätt gentemot vad som går att finna och det är därför lämpligt att begränsa litteraturgenomgången till säkra
15 källor. Artikelsökningen till denna studie sker främst genom Discovery, men även Scopus och Academic Search Elite. I ett försök att enbart använda artiklar som kan anses mer trovärdiga, begränsas sökningarna till övervägande del till artiklar som är publicerade i akademiska tidskrifter och har genomgått en kollegial granskning, peer review.
Till övervägande del används artiklar som utgör ursprungskällan, för att använda den ursprungliga forskarens egna ord. De ursprungliga artiklarna är inte alltid tillgängliga så i förekommande fall används andrahandskällan. Detta bidrar till att en mindre del av den information som används kan utgöra en risk i arbetet. Ytterligare aspekter som kräver uppmärksamhet vid användning av sekundäranalys är exempelvis i denna uppsats kodningsmanualen skapad av Perego och Kolk (2012). Det bör påpekas att innehållet i uppsatsen avseende tidigare forskning, teoretisk referensram och kodningsmanualen kan påverkas av författarnas tolkningar. Data kan klassificeras som primärdata och sekundärdata (Eriksson och Wiedersheim-Paul, 201). Användning utav sekundärdata bör göras med försiktighet då dessa data har samlats in för att undersökas ett annat sammanhang. Empirisk data kan bedömas på många olika sätt, vilket kan påverka hur information samlas in och tolkas (Eriksson och Wiedersheim-Paul, 2011). Dessa menar att då forskare citerar tidigare studier behöver de tolka den ursprungliga texten vilket kan leda till vilseledande tolkningar.
Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) definieras en primär källa som nedskrivet eller insamlat material av de som faktiskt bevittnat händelserna som beskrivs i dokumentet vilket i denna studie utgör de insamlade hållbarhetsrapporter och bestyrkande av dessa.
16
3. Referensram
I detta kapitel presenteras studiens allmänna och teoretiska referensram, samt tidigare forskning inom ämnet. Det centrala är omfattningen på bestyrkaderapporter, som i tidigare forskning definierats utifrån det svårdefinierade begreppet kvalité. Kapitlet avslutas med hypotesformuleringar.
3.1 Allmän referensram
Trenden för miljömässig medvetenhet ökar ständigt och ett sätt för företagen att redogöra för sin miljömässiga påverkan är genom att hållbarhetsrapportera (Mock, Strohm och Swartz, 2007). Detta framhåller även Perego och Kolk (2012), som funnit att antalet framställda hållbarhetsrapporter ökade med 29,7 procentenheter mellan åren 1999 och 2008.
Hållbarhetsrapportering möjliggör för organisationer att reflektera över deras påverkan avseende hållbarhetsfrågor i ett brett spektrum. Rapporteringen involverar företagets ekonomiska, miljömässiga och sociala prestationer och bidrar till förståelsen för hur icke- finansiella faktorer är involverade i hur företag skapar värde (Mock et al., 2007). Utöver förståelse för dessa aspekter hjälper hållbarhetsrapportering organisationer att sätta mål för att sedan uppnå dessa på ett mer effektivt sätt. Hållbarhetsrapportering utgör därav grunden för att kommunicera utförande och påverkan vare sig de är positiva eller negativa (GRI, u.å. b).
Syftet med rapporteringen kan enligt Hahn och Kühnen (2013) variera från företag till företag men vanligt är att öka transparensen, rykte eller legitimitet, skapa konkurrens och stödja interna processer.
Startpunkten för hållbarhetsrapportering kan spåras till Brundtlandrapporten 1987 som idag utgör en referensram i debatten om hållbarhet (Barkemeyer, Holt, Preuss, och Tsang, 2014).
Konceptet för hållbar utveckling har definieras av Brundtlandskommisionen som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina (Barkemeyer et al., 2014; Searcy och Buslovich, 2014). I definitionen kan det därmed identifieras två tidsperspektiv, ett som innefattar kortsiktighet då dagens behov ska tillgodoses, samt ett långsiktigt perspektiv avseende framtida generationer (Searcy och Buslovich, 2014). Uppfattningen om vad hållbarhet egentligen innebär varierar och det har genomförts åtskilliga försök att peka ut vad hållbarhet innebär i ett företagssammanhang (Siew, 2015; Owen och O’Dwyer, 2005; Aras och Crowther, 2009).
Enligt Aras och Crowther (2009) används begreppet oftast i ett försök av företag för att
17 signalera att de har för avsikt att ha en fortsatt existens, i enlighet med fortlevnadsprincipen.
Denna princip är en av ett flertal faktorer som hållbarhet bygger på (Aras och Crowther, 2009). Enligt Carcello, Hermanson, och Neal (2003) är principen även ett erkänt begrepp inom hållbar utveckling och innebär att ett företag ska drivas som om det skulle vara verksamt i all evighet. Fortlevnadsprincipen är avgörande för dagens samhälle och främjer att alla företag bör skapa en strategi för deras samhällsansvar som bidrar till en hållbar utveckling (ACCA, 2008).
Likt hållbarhet menar Siew (2015) att även verktygen för att rapportera definierats på flertalet vis, så som hållbarhetsrapportering, corporate social responsibility (CSR) reporting, tripple bottom line (TBL) reporting och icke-finansiell rapportering är några exempel. Ytterligare en benämning är enligt Mori Junior et al. (2014) miljörapportering. En god rapportering innebär att företagen fullt ut rapporterar sin påverkan inom dimensionerna för hållbarhet (Mock et al., 2007) samt information som påverkar intressenter i beslutsprocesser (Siew, 2015). Det idag mest använda ramverket för hållbarhet är utfärdat av Global Reporting Initiative (GRI) som är en standardsättare inom hållbarhetrapportering (Knebel och Seele, 2015; Hahn och Kühnen, 2013; Mori Junior et al., 2014).
3.1.1 Reglering av hållbarhetsrapportering
GRI är grundad på ideella amerikanska organisationer med visionen att skapa en framtid där hållbarhet är integrerad i varje del av en organisation (GRI, u.å a). GRI’s uppdrag är att, genom sitt nätverk av intressenter, bidra med hållbarhetskrav och få beslutsfattare att ta hållbara beslut genom deras riktlinjer för rapportering, sustainability reporting standards (GRI Standards). GRI har runt om i värden ett flertal styrande organ som består utav några av världens mest kompetenta inom området. Global Sustainability Standards Board (GSSB) är en självständig enhet som drivs av GRI och har fullt ansvar att fastställa de globalt accepterade standarder för hållbarhetsredovisning (GRI, u.å a). GSSB består utav 15 medlemmar som representerar den bästa kombinationen av ett flerpartsperspektiv, teknisk kompetens och mångfald av erfarenhet för att kunna utveckla standarder i allmänhetens intresse.
Med hjälp av en globalt accepterad standard skapas ett gemensamt språk för organisationer och intressenter vilket som tidigare nämnt ger företag ett standardiserat sätt att rapportera deras ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter (GRI, u.å a). GSSB ansvarar även för att övervaka The Standards Division i skapandet av GRI standards, vilka är avsedda att öka den
18 globala jämförbarheten och kvalitén på hållbarhetsinformation. GRI standards utvecklas i enlighet med Due Process Protokollet (GRI, u.å. a) som i sin tur övervakas av Due Process tillsynskommittén. Den senaste versionen av GRI standards benämns G4 och är resultatet av en över 15 år gammal process.
GRI genomför ett flertal olika program och består av rådgivande grupper vars syfte är att bidra med feedback och råd till GRI’s utveckling. Definitionen av en hållbarhetsrapport enligt GRI (u.å. b) är “en rapport som publiceras av ett företag eller en organisation som behandlar ekonomisk, miljömässig och social påverkan i dess vardagliga aktiviteter. En hållbarhetsrapport presenterar även organisationens värderingar och styrningsmodell, samt demonstrerar länken mellan sin strategi och sina åtaganden mot en hållbar global ekonomi”.
Denna definition är den som denna studie utgår ifrån för att definiera en hållbarhetsrapport och begreppet kommer att användas synonymt med tidigare nämna titlar på denna typ av rapport. Enligt GRI (u.å. c) hållbarhetsrapporterar 93 procent av världens 250 största företag och utav dessa använder 83 procent sig utav GRI’s standarder för hållbarhetsredovisning.
3.1.2 Rapporteringen i praktiken
Hösten 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU som kräver att ett antal företag i en hållbarhetsrapport ska offentliggöra sina risker och resultat avseende sina miljöfrågor och sociala- och personalaspekter (Ds 2014:45). Direktivet innefattar företag av allmänt intresse, bland annat stora företag som är noterade på en reglerad marknad i ett av EU’s medlemsländer. Ett svenskt lagförslag avseende direktivet föreslås träda i kraft 1 juli 2016 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds efter närmsta årsskifte. Det medför att vissa företag enligt lag är skyldiga att upprätta hållbarhetsrapporter.
Att frivilligt framställa rapporterna kan motiveras av flera anledningar (Simnett et al., 2009).
Exempelvis kan motivet vara att minska informationsasymmetrin mellan företaget och samhället eller marknaden genom att öka informationsflödet till intressenterna.
Rapporteringen fungerar då som ett bevis för att företaget har någon form av åtagande (Perego och Kolk, 2012), riskhantering och strävan efter att bygga upp sitt rykte (Simnett et al., 2009). Rapporterna riktar sig enligt Zorio et al. (2013) till en bred grupp användare och fungerar därmed som ett verktyg för att visa samhället företagets bidrag och åtaganden. Det finns däremot enligt Aerts, Cormier och Magnan (2006) en uppfattning hos företag att rapporter om miljömässig påverkan är ett effektivt verktyg för att uppnå någon form av
19 legitimitet. Företagen är däremot inte benägna att sluta rapportera utan fortsätter med detta.
Enligt Siew (2015) har den huvudsakliga motivationen bakom att framställa olika verktyg för hållbarhetsrapportering varit att svara på intressenters efterfrågan på icke-finansiell information. Generellt sett bidrar rapporteringen till att demonstrera sådana resultat men de kan även naturligt betraktas som viktiga verktyg vid jämförelser av prestation inom företaget och vid interna beslut.
Att företag är hållbara innebär som nämnt inte endast att de ska verka hållbart i dagsläget utan att även agera långsiktigt. Trots att det är vanligt förekommande att investerare har ett kortsiktigt perspektiv, har korttidstänkande har kommit att bli något av tabu (The Global Reporters, 2006). Analytiker, fondförvaltare och även vissa företag har en växande oro för dagens fokusering på kvartalsrapporter, då de anser att chefer verkar för styrda av dessa kortsiktiga resultat. Företag bör istället sträva efter långsiktig lönsamhet då flera icke- finansiella faktorer blir relevanta. Hållbarhet är med andra ord inget som kan uppfyllas på kort sikt, men enligt Aras och Crowther (2009) kan rapporteringen motiveras utifrån fortlevnadsprincipen. Inom granskningar av finansiella rapporter är fortlevnadsprincipen av betydelse och i Sverige måste revisorer utfärda en varning om ett företag inte verkar uppfylla principen om fortlevnad (Öhman, Häckner och Sörbom, 2012).
Investerare är beroende av revision av finansiella rapporter för att försäkras om att informationen i dessa är av kvalité och trovärdighet. Enligt De Beelde och Tuybens (2015) växer även trenden för granskningar inom icke-finansiell rapportering. Bestyrkanden av hållbarhetsrapporter bidrar till att öka trovärdigheten för dessa men även intressenternas förtroende. Bestyrkande av hållbarhetsrapporter definieras enligt GRI (2013, s.14) “utfallet av en oberoende verifieringsprocess (....) allt oftare används för att beskriva utvärderande och bedömande tjänster som tillhandahålls av en oberoende redovisnings- eller icke- redovisningsfirma, som vanligtvis baseras på specifika standarder eller ramverk”. Det tidigare nämna lagförslaget om hållbarhetsrapporter innebär även att rapporten ska granskas av samma revisor som granskar företagets årsrapport (Ds 2014:45). Till skillnad från granskningar av årsredovisningar behöver revisorn endast uttala sig om hållbarhetsrapporten har lämnats i enighet med lagen.
20 3.1.3 Bestyrkande av hållbarhetsrapporter
Bestyrkanden av hållbarhetsrapporter som utförs av en tredje part är viktiga för av den externa trovärdigheten (Adams och Evans, 2004). Intern trovärdighet berör kvalitén på bland annat policys, intern styrning, riskhantering, och interna kontrollsystem. Dessa interna element bör därav alla vara föremål för det externa bestyrkandet. Enligt Wong och Millington (2014) är bestyrkanden inte bara viktigt för att öka trovärdigheten utan även intressenters förtroende.
Uppfattning om trovärdighet kan skilja sig mellan olika typer av intressenter och därmed varierar efterfrågan på information.
Bestyrkandeprocessen består normalt av fem steg menar Park och Brorson (2005). Steg ett är när bestyrkandegivaren och den rapporterande organisationen avtalar omfattning, kriterier för bedömning, antal platsbesök och andra praktiska detaljer. I det andra steget genomför bestyrkandegivaren den datainsamling som krävs för att kunna uppnå det engagemang som är överenskommet i det första steget. Efter insamlingen av data är slutförd genomförs steg tre då bestyrkandegivaren i grupp analyserar data och ett utkast av bestyrkanderapporten skapas.
När utkastet är färdigställt genomförs steg fyra då bestyrkandegivaren kontrollerar om siffror är korrekta samt om rapporten är balanserad. Det femte och slutliga steget omfattar ett arrangerat möte mellan bestyrkandegivaren och det rapporterande företaget där de diskuterar organisationens framtida förbättringar för hållbarhet.
3.1.4 Besyrkandestandarder
I takt med att bestyrkande av hållbarhetsrapporter ökat har även antalet bestyrkandestandarder växt (Simnett, 2012). År 2008 tillämpade 62 procent av de 250 största företagen standarden ISAE3000 för att bestyrka sina hållbarhetsrapporter. ISAE3000 är en internationell standard för bestyrkande av icke-finansiell rapportering utvecklad av IFAC och godkänd av IAASB (IFAC, 2011). IAASB är ett oberoende standardiseringsorgan som tjänar allmänintresset genom att erbjuda högkvalitativa standarder för revision, granskning med mera. Syftet med denna bestyrkandestandard är att fastställa grundläggande principer och rutiner för att ge professionella revisorer vägledning för att granska icke-finansiell information (IAASB, 2010 a).
Bestyrkandengagemanget som kan förekomma i ISAE3000 delas in i två nivåer, begränsad säkerhet eller rimlig säkerhet (IFAC, 2011). Den begränsade nivån är mindre omfattande och består av färre åtgärder än den rimliga, vilken bidrar med en lägre risk. Standarden består utav
21 tolv stycken minimikrav avseende innehållet i bestyrkanderapporten. Bestyrkandegivaren kan utöver dessa krav även utveckla rapporten med ytterligare information som även de går att finna i ISAE3000. För att utvärdera underliggande bevis måste bestyrkandegivaren enligt ISAE3000 utvärdera hållbarhetsrapporten utifrån de kriterier som den standard hållbarhetsrapporten är upprättad utifrån. För att kunna lämna en slutsats i bestyrkanderapporten måste bestyrkandegivaren vara oberoende gentemot det rapporterande företaget och ha tillräcklig kunskap och teknik för att kunna granska det som ligger till grund för bestyrkandet (IFAC, 2011).
År 2004 antogs de internationella revisionsstandarderna ISA (International standards on auditing) i Sverige som av FAR är upprättade som RS Revisionsstandard (Hellman, 2006).
FAR är institutionen för auktoriserade revisorer, godkända revisorer och andra högt kvalificerade inom redovisningssektorn. Den svenska rekommendationen för bestyrkanden av hållbarhetsrapporter ‘RevR 6’ är en rekommendation i revisionsfrågor och översiktliga granskningar av FAR Online (2014). Rekommendationen är som tidigare nämnt en svensk tillämpning av ISAE3000 och vissa delar av ISA. Bestyrkanden av hållbarhetsrapporter vid tillämpning av RevR 6 kan i enlighet med ISAE3000 göras utifrån de två nivåerna rimlig och begränsad säkerhet. Av FAR Online (2014) beskrivs att ett bestyrkande som ges med begränsad säkerhet har en annan inriktning än bestyrkanden som ges med rimlig säkerhet enligt internationella standarder för revision, kvalitetskontroll och god revisionssed. Innan ett uppdrag accepteras måste bestyrkandegivaren enligt RevR 6 verifiera sitt oberoende och att uppdraget har ett ändamålsenligt syfte (FAR Online, 2014). Utöver detta måste kravet för att bestyrkandegivaren har specialistkunskaper vara uppfylld, liksom att det rapporterande företaget handlar med de bästa avsikterna och använder lämpliga kriterier. Revisorn måste även fastställa att bevisen som granskas är trovärdiga och ändamålsenliga.
Den första standarden för bestyrkanden av hållbarhetsrapporter utfärdades däremot år 2003 av AccountAbility (2008). AccountAbility är en icke-vinstdrivande organisation med representanter internationellt. Organisationen grundades med syftet att få hållbar utveckling att stödjas och involveras i redovisningsskyldigheten. Den i dagsläget senaste versionen av standarden utgavs år 2008. Standarden utvecklades genom konsultation med ett hundratal olika yrkesmän, investerare, icke-statliga organisationer och representanter från näringslivet.
Processen för framställningen är baserat på ett intressentperspektiv via exempelvis survey- undersökningar och intervjuer. Syftet med standarden är att öka trovärdigheten och kvalitén
