Magisteruppsats 15 hp hösttermin 2020 Institutionen för socialt arbete
Handledare Frida Rudolphi
FRIHET PÅ GOTT OCH ONT
En kvalitativ intervjustudie om rollen som volontär i det sociala
arbetet med unga
Sara Düring
English title
FREEDOM FOR BETTER OR WORSE An interview-based qualitative study about the role as a volunteer in social work with youth
Förord
Mitt största tack går till er volontärer som intervjuats i studien. Ni gör en viktig insats för unga i vårt samhälle och jag är tacksam för att ni dessutom har valt att lägga er värdefulla tid på att berätta om era upplevelser av rollen som volontär.
Jag vill också tacka de föreningar som jag har varit i kontakt med under arbetet med uppsatsen. Ni har visat ett stort engagemang för att möjliggöra studien.
Sist men inte minst ett stort tack till min handledare Frida Rudolphi för konstruktiv vägledning och ett gott samarbete!
Abstract
Syftet med studien var att öka förståelsen om upplevelsen av rollen som volontär inom det sociala arbetet med ungdomar och unga vuxna, genom att beskriva rollen som volontär utifrån upplevelsen av att agera som en ”icke-professionell” hjälpare gentemot sin målgrupp, och att tolka resultaten i relation till tidigare forskning på området. Sex semi-strukturerade intervjuer har genomförts med volontärer från fyra ideella föreningar. Intervjusvaren har analyserats med tematisk analys. Resultat och analys har presenterats i form av sex centrala teman som kommer redogöras för nedan.
Temat drivkrafterna beskriver varför man blivit volontär. En central drivkraft är att ge till andra men volontärer beskriver också hur den offentliga sektorn inte kan ge tillräckligt eller rätt typ av stöd för att stötta de unga. I temat hur engagerad ska man vara? illustreras skillnader i hur volontärerna ser på föreningsengagemanget, där vissa volontärer lägger stort engagemang i den ideella förening de tillhör medan andra fokuserar på grunduppdraget som volontär. Detta kan leda till frustration och slutsatsen dras att det finns svårigheter att identifiera en gemensam identitet kring hur engagerad man ska vara som volontär. I stå för ställningstaganden beskrivs hur volontärerna anser att det ingår i deras roll att stå för vissa värderingar och ställningstaganden. Volontärer delar spontant de flesta av föreningens värderingar men det ges också uttryck för ambivalens. Frihet på gott och ont skildrar hur frihet och kravlöshet är återkommande teman när volontärerna beskriver sin roll. Det handlar om friare arbetsförhållanden, mindre byråkrati, men också en känsla av frihet i mötet med den unge, jämfört med yrkeslivet. I temat känslan av otillräcklighet framställes en av baksidorna med friheten: en önskan att hjälpa mer än vad man kan göra i rollen som volontär. Detta område kopplas ihop med temat friheten på gott och ont, där ett resonemang förs om att bristen på mandat i rollen som volontär bidrar till känslan av otillräcklighet. I temat stöd från olika håll beskrivs hur volontärerna får stöd att hantera svårigheter. Stödet kommer från andra volontärer, föreningen, anhöriga och volontärerna har också personliga strategier. Vissa volontärer vill inte använda föreningens begränsade resurser för sina egna behov av stöd i rollen, vilket anses ha en koppling till volontäridentiteten.
Nyckelord: socialt arbete, frivilligt arbete, ideellt arbete, ideella sektorn, volontär, volontärarbete, identitet, värderingar, känslomässiga krav, stöd
Abstract English
The purpose of the study was to increase understanding of the experience of the role as a volunteer in social work with young people and young adults, by describing the role as a volunteer based on the experience of being a “non-professional” helper towards the target group, and interpret the results in relation to previous research in the field. Six semi-structured interviews were conducted with volunteers from four non-profit organizations. The interviews have been analyzed with thematic analysis. Results and analyses have been presented in the form of six themes which are described below.
The theme driving forces describe the reasons why the respondents are active as volunteers. A central motivation is to give to others but there also an experience that the public sector cannot provide enough, or the right kind, of support to the youth. The theme how committed should one be? describes differences in the volunteers’ view on how active and involved a volunteer should be in the non-profit organization that they work for. Some volunteers place great commitment on the organization while others focus only on the volunteering task. This can lead to frustration and it is concluded that there are difficulties in identifying a common identity about how committed one should be as a volunteer. Support the statements illustrates how the volunteers see it as a part of their role to stand for certain values and statements of the organization. Volunteers share most of the organization’s values, but ambivalence is expressed in some areas. Freedom for better or worse portrays freedom and lack of demands as recurring descriptions when the volunteers talk about their role. Volunteers describe freer working conditions, less bureaucracy but also a feeling of freedom in the meeting with the young person, compared to working life. Feelings of inadequacy illustrates one of the downsides of freedom: a desire to help more than one can do in the role as a volunteer. This theme is linked to the theme of freedom for better or worse. A suggested explanation is that the volunteers lack the authority and tools necessary to create change in a young person’s situation and that the inability to create change contributes to feelings of inadequacy. Different kinds of support describe how the volunteers receive support in dealing with difficulties. The support comes from other volunteers, the non-profit organization, relatives and the volunteers also have personal strategies. Some volunteers feel that they should not use the organization’s limited resources for their own need of support in the role, which has a correlation to volunteer identity.
Key words: social work, non-profit organization, non-profit sector, volunteer, volunteer work, identity, values, support
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Den ideella sektorn ... 1
Samarbete mellan ideell och offentlig sektor ... 1
Professionalisering eller volontärarbete? ... 2
Syfte och frågeställningar ... 3
Problemformulering ... 3
Begreppsförtydligande ... 4
Metod ... 5
Kvalitativ metod ... 5
Litteratursökning ... 6
Urval ... 7
Genomförande av intervjuer ... 9
Tematisk analys ... 10
Partiskhet ... 11
Etiska överväganden... 12
Forskningsöversikt ... 14
Former för ideella insatser ... 14
Vilka är volontärerna och varför? ... 15
Kollektiv volontäridentitet ... 17
Svårigheter och behov som volontär ... 18
Professionalisering och vetenskap... 20
Resultat och analys... 21
Drivkrafterna ... 22
Hur engagerad ska man vara? ... 25
Stå för ställningstaganden ... 28
Frihet på gott och ont... 31
Känslan av otillräcklighet ... 34
Stöd från olika håll ... 37
Sammanfattning och diskussion... 41
Förslag på vidare forskning... 44
Litteraturförteckning ... 46
Bilaga 1, Intervjuguide ... 49
Bilaga 2, Informationsbrev till respondenter ... 51
1
Bakgrund
Den ideella sektorn
Samhällets insatser för att stödja invånare kan delas upp i tre sektorer: den offentliga, den privata och den ideella. I den offentliga sektorn ingår Socialtjänst, sjukvård och andra myndigheter. I det privata ingår bland annat vinstdrivande företag som bedriver vård och omsorg. Inom den ideella sektorn finns olika organisationer och stiftelser som verkar inom det sociala arbetet, ofta med ett speciellt fokus som till exempel missbruk, barnavård, våldsutsatthet eller rättigheter för personer med funktionshinder. I den ideella sektorn finns också politiska partier, fackföreningar och religiösa samfund (Wijkström och Lundström 2002). Den ideella sektorn är alltså bred. I denna uppsats ligger fokus på de organisationer som är verksamma inom socialt arbete. Socialstyrelsen (2005:25) beskriver vilka typer av verksamheter som kan finnas inom detta fält:
Stödverksamheter (öppet-husaktiviteter, insatser med stödpersoner eller uppsökande verksamheter) Biståndsverksamheter (rättshjälp eller ekonomiska bidrag)
Behandlings- och omsorgsverksamheter (behandlingshem för till exempel missbruk men även stöd, kris- och rådgivningsverksamhet)
Den ideella sektorn och volontärinsatser inom socialt arbete har en lång historia. Diskussioner om vem som ansvarar för personer som behöver stöd har alltid varit aktuell och ansvaret har i olika utsträckning ansetts ligga på personen själv, familjen, det offentliga eller ideella krafter (ofta kyrkan). Områden som påverkar var ansvaret läggs är det socialpolitiska läget, statens och kommunernas ekonomi, problem inom den offentliga vården/omsorgen och konjunkturen
(Socialdepartementet 1993). Sedan 1990-talet har de ideella organisationerna fått en ökad betydelse för det sociala arbetet enligt Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2005).
Samarbete mellan ideell och offentlig sektor
I kartläggningen Frivilligt socialt arbete (Socialdepartementet 1993) framkommer att det kan finnas motsättningar mellan offentliga verksamheter och den ideella sektorn, men också att det frivilliga sociala arbetet hjälper samhällsutvecklingen. Ideella organisationer inom socialt arbete kan vara direkta utförare av uppgifter som åligger det offentliga men de kan också fungera som komplement, ibland på grund av att den offentliga verksamheten inte kan erbjuda de insatser som individer efterfrågar eller att insatser finns men inte fungerar. Vidare kan organisationer inom den ideella sektorn spela en viktig roll inom opinionsbildning (Socialstyrelsen 2005). Många ideella
verksamheter som fokuserar på barn och unga har till exempel som mål att föra fram barnens talan och jobba med påverkansarbete, ofta gentemot den offentliga sektorn men också allmänheten.
2
Behovet av den ideella sektorn finns, annars hade organisationerna eller stiftelserna inte funnits.
Men varför behövs den? Varför vänder sig då medborgare till ideell social verksamhet? Som nämnt ovan kan det handla om att komplettera där den offentliga vården och omsorgen har luckor eller inte fungerar. Men det verkar också finnas mekanismer inom de ideella föreningarna som gör att
medborgare söker sig dit. Socialstyrelsen beskriver att aspekter som kan särskilja ideella
organisationer från det offentliga är kontinuiteten, att finnas till hands just när en person söker hjälp och att de ideella organisationerna upplevs ha mer tid till sitt förfogande (Socialstyrelsen 2005).
Professionalisering eller volontärarbete?
Både Socialstyrelsen (2005) och Hammare (2013) beskriver en samhällelig tendens att vilja professionalisera det sociala arbetet, även det som utförs inom den ideella sektorn. Socialstyrelsen beskriver att ideella organisationer i allt större utsträckning väljer att anställa utbildad personal istället för förtroendevalda ”amatörer” för tjänstemannarollerna inom ideella organisationer och tar upp funktionshinderområdet som exempel på detta. Fördelar med utbildad personal inom ideell verksamhet kan vara en ett gemensamt språk och en lättare samverkan med det offentliga. Samtidigt lyfts frågan om den ideella organisationen som röst för en utsatt grupp och hur det påverkas av att ha alltmer professionella aktörer (Socialstyrelsen 2005). Hammare (2013) lyfter att samtidigt som professionaliseringen är stark, finns det också en positiv bild av vad de ideella organisationerna kan bidra med från statligt håll. En aspekt som lyfts i statliga utredningar är att de ideella
organisationerna inom socialt arbete kan bidra med mer mångfald (Hammare 2013).
3
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att öka förståelsen om upplevelsen av rollen som volontär inom det sociala arbetet med ungdomar och unga vuxna, genom att beskriva rollen som volontär utifrån upplevelsen av att agera som en ”icke-professionell” hjälpare gentemot sin målgrupp, och att tolka resultaten i relation till hittillsvarande forskning på området. Intervjuade volontärer kommer från ideella föreningar som är partipolitiskt och religiöst obundna och erbjuder stödjande insatser till unga.
För att uppnå detta kommer jag att besvara följande frågeställningar:
Hur uppfattar volontären sin roll?
Vilka fördelar och nackdelar ser volontärer med sin volontärstatus, jämfört med en professionell utövare?
Hur hanterar volontären de svårigheter som uppstår i rollen som volontär och inte professionell utövare?
Problemformulering
Volontära insatser är en viktig del av det sociala arbetet. Många unga väljer att vända sig till organisationer inom den ideella sektorn framför det stöd som erbjuds av det offentliga. Det kan finnas flera anledningar till att unga söker sig till ideellt stöd istället för professionellt stöd från Socialtjänst, skola eller vård. Det kan handla om en misstro mot myndigheter eller en önskan om ett mer flexibelt och personligt stöd.
Det finns studier som undersöker vilka som blir volontärer och varför man blir volontär (Jeppsson Grassman 1997, 2002). Däremot ser jag en kunskapslucka när det gäller volontärernas erfarenheter och upplevelser av rollen som icke-professionell hjälpare i det sociala arbetet. Just det faktum att en volontärarbetare inte är verksam som socialsekreterare eller kurator kan vara det som gör att unga känner förtroende och upplever sig bekväma med att ta emot stödet. Men hur är det är för den som utför det ideella arbetet utan att göra det med en professionell roll att luta sig emot? Detta vill jag undersöka i en svensk kontext kopplat till volontärarbete med ungdomar och unga vuxna.
Den här typen av studie kan öka kunskapen kring volontärers upplevelser av ideellt arbete. Den kan också lyfta fram perspektivet av volontärarbetaren som en relevant och viktig roll inom socialt arbete. Något som kan ses som begränsande med valt syfte och frågeställningar är att man endast får volontärernas bild. Man missar perspektivet hur den ideella föreningen och de stödsökande unga ser på volontärens roll. I en större forskningsstudie hade intervjuer med föreningar och stödsökande
4
kunnat ge en mer nyanserad bild, men jag ser inte att det är genomförbart i denna typ av studie.
Begreppsförtydligande
När jag talar om socialt arbete utgår jag ifrån Meeuwisse och Swärds (2016) definition där de inkluderar arbete som bedrivs på socialtjänst, men även socionomers arbete på till exempel skolor, flyktingförläggningar och inom sjukvård samt delar av den ideella sektorns verksamheter. När jag fortsättningsvis omnämner den ideella sektorn hänvisar jag till den ideella sektorn inom socialt arbete, om inte annat framgår. När jag använder begreppet ideella organisationer menar jag organisationer som inte tillhör näringsliv eller det offentliga och som i någon mån arbetar med volontärer. I många organisationer finns både volontärer och avlönade tjänstemän. Dessa
organisationer kan i litteratur även benämnas som stiftelser, nonprofitorganisationer och liknande men jag kommer endast använda ideella organisationer eller ideella föreningar som begrepp. Med volontär menas en person som utför uppgifter oavlönat eller till en låg ersättning (till exempel milersättning eller ersättning för utlägg). Med ideella eller volontära insatser avses de
arbetsuppgifter eller insatser som utförs av volontärerna inom den ideella sektorn. Målgruppen som volontärerna möter beskriver jag som unga eller ungdomar och unga vuxna. I den kategorin räknar jag personer i åldrarna 13-25 utifrån att det är den åldersgrupp som intervjupersonerna i huvudsak möter. Ibland används även begreppet stödsökande för den person som tar emot den ideella insatsen.
5
Metod
I fokus för studien är volontärernas upplevelse av rollen som icke-professionell utövare inom det sociala arbetet. Därför har jag valt att använda en kvalitativ metod, med intervjuer som källa för empiri.
Kvalitativ metod
Med kvalitativ metod går det att utforska, tolka och förstå människor, mänskligt beteende och sociala situationer (Magnusson och Marecek 2015). Inom kvalitativ forskning används metoder som observationer, intervjuer och dokumentanalys men man kan också analysera bild- och ljudmaterial.
Syftet är oftast att utforska och beskriva snarare än att finna stöd för en i förväg bestämd tes (Creswell 2009).
Generaliserbarhet
Ett ontologiskt antagande för kvalitativ metod är att verkligheten är socialt konstruerad. Berger och Luckmann (1992) beskriver att det vi upplever som vår verklighet, men även kunskap, är socialt konstruerat. Inom kvalitativ forskning behöver man vara medveten om att man presenterar en tolkning eller bild av ett fenomen, utifrån just den insamlade empiri man använder (Magnusson och Marecek 2015). Detta är extra viktigt i småskalig forskning. Man kan hitta teman som uppfattas relevanta även för liknande områden eller som framkommer i annan forskning, men det går inte att generalisera sina fynd till en större sfär än just den man har undersökt. Generaliserbara data är inte heller syftet med en småskalig kvalitativ undersökning, utan syftet kan vara att just undersöka och förstå empirin eller berättelserna i sin egen studie.
Trovärdighet
För att samla in data har jag valt att intervjua volontärer. Vid intervjuer använder man ofta
retrospektiva uppgifter, en empiri där människor i efterhand beskriver en händelse eller upplevelse utifrån sin egen socialt konstruerade bild av det inträffade. Ett problem med den här typen av forskning är att intervjuperson kan utelämna delar av sin berättelse. En anledning att utelämna information är social önskvärdhet, alltså att man som respondent vill göra ett gott intryck på den som intervjuar, vilket kan inverka på den bild av verkligheten som ges (vad som framhålls och utelämnas). Denna studie behandlar rollen som volontär, vilket inte är ett känsligt eller
kontroversiellt ämne. Det finns därför ingen anledning att tro att respondenten kommer utelämna delar av sin historia på grund av skam eller att det är känslomässigt utmanande att samtala om det.
Den risk som jag ser, är att man som volontär är engagerad i en rörelse eller förening som man
6
tycker bidrar med något positivt i samhället och att man därför vill få den att framstå i god dager.
Därför finns en viss risk för att respondenterna undviker eller nedtonar kritik mot den ena föreningen.
Förutom denna typ av medveten försköning finns också omedvetna processer som bristande minne eller att vi människor uppfattar samtal och situationer på olika sätt. Hur vi använder språket är också något som påverkar intervjuerna. Magnusson och Marecek (2015) beskriver hur språket hjälper oss att konstruera vad vi har varit med om och det är genom språket vi återberättar det för andra. Vårt språk kan därför begränsa möjligheten att uppfatta och återberätta händelser. Med detta menas inte bara språk i bemärkelsen om vi talar vårt modersmål eller inte vid intervjutillfället. Det handlar om vilken vana, förmåga och tradition intervjupersonen använder språket som ett sätt att förmedla upplevelser (Magnusson och Marecek 2015). I denna studie typ av studie får man ta i beaktning att vissa intervjupersoner är mer vana vid att reflektera kring sin roll för att man till exempel är van vid att göra det i arbetslivet, medan andra har mindre erfarenhet av det. För att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna har jag därför förberett extra frågor och följdfrågor, i de fall jag upplever att jag inte lyckas få intervjupersonen att förmedla det jag frågar efter. Samtidigt har jag varit mån om att inte pressa för mycket, ibland är oförmågan eller oviljan att svara på en fråga också ett uttryck för något.
Litteratursökning
Jag har använt Umeå universitets bibliotekstjänster för att söka litteratur och vetenskapliga artiklar.
Andra sätt att hitta relevant litteratur har varit att söka på statliga myndigheters hemsidor och utgå från referenslistorna i studentuppsatser, avhandlingar och vetenskapliga artiklar som liknar mitt ämne. För vetenskapliga artiklar till forskningsöversikten hade jag som krav att artiklarna skulle vara peer-reviewed och finnas tillgängliga i fulltext. I litteratursökningen användes bland annat sökorden non-profit organizations, volunteer, social work och youth samt variationer på dessa begrepp. Litteratursökningen resulterade i ett omfattande antal sökträffar och cirka 30 sållades ut som relevanta och lästes helt eller delvis.
På grund av mitt ämnesval har jag främst använt svensk litteratur, speciellt i avsnittet bakgrund där jag har beskrivit Sveriges ideella sektor och hur den kan förstås i förhållande till den offentliga sektorn. I forskningsöversikten finns också en tonvikt på svensk litteratur men jag har även använt internationella artiklar då upplevelserna av att vara volontär och drivkrafterna bakom kan ses som universella.
7
Urval
Urval av föreningar
För att komma i kontakt med volontärer inom området ungdomar och unga vuxna har jag gått igenom de föreningar som organiserar ideella insatser för målgruppen. De föreningar som tillfrågats ska fungera som och identifiera sig som ideella föreningar. Vidare ska de arbeta med frågor som berör socialt arbete. Här kommer en kort beskrivning av de föreningar som de intervjuade volontärerna är aktiva inom.
Rädda barnen är en barnrättsorganisation. De arbetar för barns rättigheter med utgångspunkt i FN:s barnkonvention. De har lokalföreningar över hela landet och arbetar med ideella insatser som till exempel läxläsning, föräldragrupper och verksamheter för ensamkommande ungdomar. De jobbar även med att utveckla nätverk, bedriva påverkansarbete och internationellt humanitärt arbete (Rädda barnen 2020). Det finns även unga vuxna representerade bland Rädda barnens stödsökande, bland annat i de verksamheter vars volontärer jag har intervjuat. Trygga barnen är en
barnrättsorganisation, organiserad som en stiftelse. Deras målgrupp är barn, unga och unga vuxna vars förälder/föräldrar har missbruk, beroende eller psykisk ohälsa. De erbjuder bland annat gruppträffar, enskilda samtal och chatt. De informerar också om barns rättigheter och är en röst för sin målgrupp i samhällsdebatten (Trygga barnen 2020). Tjejjouren Väst är en ideell förening som beskrivs som feministisk och demokratisk. Föreningen erbjuder digitalt stöd, i form av chatt, mail och en mobilapp. De har även en stödmail och erbjuder föreläsningar och deltagande i paneldebatter kopplat till tjejers mående. På hemsidan står att deras stödsökande bland annat söker stöd utifrån våld, utsatthet och psykisk ohälsa (Tjejjouren Väst 2020). Tjejjouren Luleå är ideell förening som är feministisk och kvinnoseperatistisk. Tjejjouren Luleå skriver att man kan prata med dem om man är ledsen, ensam, utsatt för sexuella övergrepp eller trakasserier eller har funderingar kring kroppen.
De stöttar unga tjejer genom chatt, mail och telefon. De erbjuder även klassrumsbesök i skolor och håller föreläsningar (Tjejjouren Luleå). Samtliga fyra föreningar beskriver sig själva som icke vinstdrivande och partipolitiskt och religiöst obundna. En av volontärerna har också erfarenhet från en annan förening där hon tidigare var volontär, som arbetade med chattstöd för killar. Hon har beskrivit sina erfarenheter både från sitt nuvarande engagemang och från den tidigare föreningen.
När lämpliga föreningar hade identifierats skickades en förfrågan om att hjälpa mig med att komma i kontakt med deras volontärer. Jag delgav studiens syfte och frågeställningar och bifogade en presentation av studien som jag bad dem dela med sina volontärer. De föreningar som var
intresserade av att delta fick information om att föreningen kommer presenteras kort i uppsatsen om någon av deras volontärer väljer att delta. Föreningarna fick information om att jag inte kommer att
8
delge vilka volontärer som deltar. Volontären fick själv kontakta mig vid intresse av att delta, för att garantera deras anonymitet. I denna process var jag i kontakt med fem föreningar, utöver dem som finns beskrivna ovan. En förening tackade nej till deltagande på grund av tidsbrist, två föreningar svarade inte på min förfrågan. Två föreningar var positiva till att hjälpa till men det mynnade inte ut i några intervjupersoner. I en av föreningarna beskrevs covid-19 som en bidragande orsak till svårigheter att förmedla volontärer. På grund av covid-19 hade föreningen knappt några aktiva volontärer, alla stödinsatser var pausade.
Kunskapen om att covid-19 förändrat förutsättningarna för ideella insatser gjorde att jag fick upp ögonen för att intervjua volontärer som gör digitala insatser, såsom chattstöd. Jag hade först tänkt mig att volontärer möter unga fysiskt, genom mentorskap, gruppträffar eller andra aktiviteter. Men jag insåg att mycket ideellt stöd bedrivs via telefon, mail och chatt, inte minst det stöd som riktar sig till unga. Ett exempel är att många tjejjourer använder sig av digitala forum som sitt huvudsakliga verktyg. Utifrån detta valde jag att intervjua volontärer som gör både fysiska och digitala möten, men med det gemensamma fokuset att insatserna riktar sig till ungdomar och unga vuxna.
Urval intervjupersoner
En bit in i arbetet med uppsatsen fick jag göra en justering av målgruppen. Initialt tänkte jag intervjua volontärer som hade i uppdrag att hjälpa och stödja barn och ungdomar, men när
intervjupersoner började kontakta mig utförde de insatser för en lite äldre åldersgrupp än jag hade tänkt. Även i föreningar som Rädda barnen och Trygga barnen, utfördes ideella insatser för unga vuxna. De volontärer som initialt kontaktade mig för att delta, arbetade just med målgruppen ungdomar och unga vuxna. Istället för att tacka nej till intervjupersoner valde jag därför att göra en justering av målgruppen och fokusera studien på ungdomar och unga vuxna.
Ett urvalskriterium var volontärer som möter unga, fysiskt eller digitalt. Det finns också volontärer som utför påverkans- och informationsarbete eller som gör mer administrativa/praktiska sysslor inom ideella föreningar, men de var inte målgruppen för studien. Vidare sökte jag volontärer varit aktiva i minst ett år. Jag har blivit kontaktad av åtta volontärer och intervjuat sex av dem.
Anledningen till att jag har valt bort två intervjupersoner är att de inte passade in i urvalskriterierna.
Problematisering av urval
Avgränsningen att intervjua volontärer om arbete med unga och unga vuxna visade sig vara lite svår. En av de sista volontärerna jag intervjuade utförde gruppträffar för unga vuxna hade också mycket erfarenhet av att vara volontär för barn, egentligen mer erfarenhet av insatser för barn. Inom
9
tjejjourer är de allra flesta stödsökande ungdomar och unga vuxna, men det förekommer även barn och vuxna. Dessutom är de stödsökande anonyma. Man vet inte säkert åldern på den man chattar med och volontärerna har utgått ifrån föreningens målgrupp samt deras upplevelse när de chattar.
Detta har hanterats genom att be intervjupersonerna att svara utifrån målgruppen ungdomar och unga vuxna, men självklart är det svårt för intervjupersoner att helt bortse från erfarenheter som volontär för yngre barn eller vuxna personer. Den åldersgrupp som beskrivs i
begreppsförtydligandet (13-25 år) är därför att se som ett riktmärke, det är inom det spannet de flesta erfarenheter som beskrivs kvalar in. Men volontärerna har erfarenheter även att andra
ålderskategorier, inom tjejjour beskriver en volontär att hon kan chatta med personer från 9 år till 32 år, men att de allra flesta är i högstadie- eller gymnasieåldern.
Från början var tanken att alla intervjupersoner skulle tillhöra samma förening men det var inte möjligt, det fanns inte tillräckliga många som ville ställa upp i varje förening. Därför intervjuades volontärer från olika föreningar. Jag kan se både för- och nackdelar med detta. Nackdelen är att urvalet innehåller volontärer som gör olika former av insatser och de möter ett ganska stort åldersspann av unga och unga vuxna. De är aktiva i föreningar som arbetar på olika sätt. Att volontärerna möter unga i olika åldrar tycker jag inte inverkar negativt på möjligheten att besvara frågeställningarna i studien, eftersom mitt fokus är på rollen som volontär snarare än de
stödsökande. Däremot har det ibland varit en utmaning att analysera berättelser från volontärer som gör så olika typer av insatser och har så olika förutsättningar i föreningarna. Där hade det kunnat vara lättare att se centrala teman om alla volontärer utförde liknande uppgifter och hade samma förutsättningar kring till exempel tider, flexibilitet och administrativt stöd. Med detta sagt har det varit berikande för studien att se hur volontärarbetet kan se olika ut. Jag kan därför se den breda målgruppen som en fördel. Ambitionen har aldrig varit att undersöka en specifik förening eller en specifik volontärinsats, utan jag är intresserad av rollen som volontär i socialt arbete. Jag har genom detta upplägg tagit del av erfarenheter av personer som är volontärer under olika förutsättningar.
Det ger den en bredare bild än om alla volontärer hade tillhört samma förening.
Genomförande av intervjuer
Innan intervjuerna genomfördes gjordes en intervjuguide (bilaga 1). Jag har använt en semi- strukturerad intervjumetod vilket enligt Magnus och Mareck (2015) innebär att man förbereder frågor i förväg men att man också har en flexibilitet under intervjun där man kan ställa nya frågor och följdfrågor. Man behöver heller inte ställa frågorna i exakt den ordning man har i sin
intervjuguide utan kan låta samtalet löpa fritt så länge det är relevant för ens studieområde. I en semi-strukturerad intervju använder man enligt Magnus och Mareck (2015) ofta öppna frågor, alltså
10
frågor som öppnar upp för berättande snarare än ja/nej-svar. Innan de riktiga intervjuerna gjordes en provintervju på en anhörig som är ideellt engagerad. Hens svar har inte tagits med i analysen, men det var ett bra sätt att se hur frågorna uppfattas och hur lång tid en intervju skulle kunna ta. Jag valde att genomföra mina intervjuer digitalt i form av videosamtal. Några intervjupersoner bor i samma stad som jag gör. Men utifrån covid-19, och för att alla intervjupersoner skulle ges samma förutsättningar, valde jag att intervjua alla digitalt istället för att blanda digitala och fysiska möten.
Tematisk analys
Den tematiska analysen beskrivs av Braun och Clarke (2006) som en metod för att identifiera, analysera och skapa teman/mönster för kvalitativ data. Innan man börjar arbeta efter denna modell måste man transkribera intervjuerna. Jag transkriberade intervjuerna ordagrant och skrev även med pauser, mummel, skratt eller suckanden. När citat används i resultatet har jag tagit bort pauser och ljud som inte bidrar till att förmedla budskapet.
Braun och Clarke (2006) beskriver sex olika steg i den tematiska analysen som jag har valt att utgå ifrån. Det första steget är att läsa igenom sin empiri, en eller flera gånger. Man kan redan i detta steg se vissa mönster i empirin. Man strukturerar sedan de fenomen man kan se i texten i koder. Det är viktigt att tänka brett när man kodar och inte bara koda de fenomen man tror kan mynna ut i ett tema, för då riskerar man att missa aspekter och samband i datamaterialet. När kodningen är klar ska man sortera och identifiera preliminära teman. Koder kan passa in i flera teman och man ska inte heller vara rädd för koder eller teman som motsäger varandra. Man kan ha övergripande teman och underteman. Det fjärde steget är att granska teman för att få sammanhängande och väl
underbyggda teman. Man kan undersöka om flera teman likar varandra och bör kombineras, eller tvärtom i de fall ett tema är för stort och kan brytas upp i flera olika teman. Man ska också titta på om det finns tillräckligt mycket data för att temat ska anses vara väl underbyggt. I detta steg kan man behöva gå tillbaka till tidigare steg för att skapa nya eller fylla på existerande teman. När man gjort grundarbetet med att granska sina teman ska man läsa igenom transkriberingarna igen för att bedöma att ens teman på ett korrekt sätt representerar datamaterialet. Här kan man upptäcka nya koder som man tidigare missat. Sedan ska man definiera och namnge teman. Vad är det egentligen som temat fångar? Ett tema bör inte vara alltför stort eller komplext. I detta steg analyserar man också hur teman hänger ihop med varandra. Sista steget är att producera forskningsrapporten, där man presenterar sina fynd genom att beskriva teman, ge exempel och att analysera sina teman. Det är viktigt att inte bara redogöra för teman utan att också analysera dem och argumentera för dem i förhållande till din forskningsfråga. Braun och Clarke (2006) beskriver hur analysen kan göras induktivt eller deduktivt. Den induktiva ansatsen är mer upptäckande och ens slutsatser görs utifrån
11
datamaterialet i den egna studien. En deduktiv ansats är mer hypotesprövande och då kan man redan ha en teori som man vill testa med hjälp av studien (Hjerm, Lindgren och Nilsson 2014). Jag har utgått ifrån en induktiv ansats i arbetet med studien.
Jag hade ett stort empiriskt material och inledningsvis runt 25 koder som i första utkastet mynnade ut i åtta teman, men senare blev sex teman. Jag följde Braun och Clarkes (2006) modell i arbetet, med undantaget att jag i arbetet med att skriva resultat- och analysdelen insåg att vissa teman inte höll och var för lika varandra, varpå jag gick tillbaka till steget att definiera teman. Jag insåg då att ett tema inte var väsentligt och att två teman kunde slås ihop.
Problematisering av tematisk analys som metodval
Tematisk analys är en metod som ofta används i både studentarbeten och i vetenskapliga studier.
Det finns enligt Braun och Clarke (2006) en debatt om huruvida det är en egen metod eller om det är en del av andra metoder, som Grounded theory. Författarna ser tematisk analys som en
självständig metod och menar att kritiken delvis beror på att tematisk analys är en flexibel metod som kan utföras på många sätt. Metoden har också benämnts på olika sätt, vilket har lett till en viss begreppsförvirring. Därför kan det uppfattas som att man kan göra lite hur som helst, vilket enligt Braun och Clarke (2006) inte är fallet utan de trycker på vikten av att man som forskare använder metoden på ett systematiserat sätt och beskriver sitt tillvägagångssätt, för att läsaren ska förstå och kunna ta ställning till ens metod. Det är med bakgrund av detta som jag valt att så noga som möjligt redogöra för hur jag använt mig av tematisk analys.
Partiskhet
I all forskning finns det som Creswell (2009) beskriver som ”bias” (partiskhet). Det innebär att ens socioekonomiska status, kön, värderingar och tidigare erfarenheter kan påverka ens studie. Det kan både påverka hur man väljer att lägga upp, genomföra och analysera sin studie. Forskarens
påverkan kan inte tas bort helt, däremot kan och bör man vara medveten om detta fenomen och redogöra för det (Creswell 2009). Jag är yrkesverksam som socionom och jobbar inom
Socialtjänsten med att rekrytera och handleda kontaktpersoner och kontaktfamiljer. Rollen som kontaktperson/familj liknar en volontärroll, men är annorlunda på det sättet att man får en
(blygsam) ekonomisk ersättning samt ett uppdrag från det offentliga. Jag skulle därför säga att mina yrkeserfarenheter tangerar men inte överlappar det som jag undersöker. Vidare är jag själv volontär, dock ej i någon av organisationerna vars volontärer intervjuats. Jag hade initialt funderingar om mina erfarenheter som volontär skulle påverka hur jag tolkar intervjusvaren. Jag har strävat efter att hålla distans till mina egna erfarenheter av volontärrollen, det var först när uppsatsen var klar som
12
jag reflekterande kring om de centrala teman jag identifierat stämmer överens med min egen erfarenhet som volontär. Under intervjuerna kunde jag ibland känna igen mig i svaren som intervjupersonerna gav men jag upplever inte att jag styrde intervjuer eller analysen i en riktning som passade min egen upplevelse av rollen. Något som jag tror hjälp mig behålla neutralitet är att jag varken är volontär för samma målgrupp eller i samma form som de volontärer jag intervjuat i studien. Däremot kan jag inte bortse från att mina erfarenheter av att vara volontär och
yrkesverksam på ett omedvetet plan har påverkat hur jag förstår och analyserar empirin.
Etiska överväganden
Enligt Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning
(Vetenskapsrådet 2002) finns fyra huvudkrav för etisk forskning. Jag kommer redogöra för kraven och hur jag har tillämpat dem i studien.
Utifrån informationskravet har jag informerat intervjupersonerna om studiens syfte och
frågeställningar. Även de ideella föreningarna har informerats om syfte och frågeställningar innan de valde att vidarebefordra förfrågan till sina volontärer. Jag har informerat intervjupersonerna om hur intervjuerna ska gå till och att svaren kommer att analyseras och användas i en uppsats som publiceras på internet. Jag har informerat att deltagande är frivilligt och att de kan avbryta sin medverkan utan att behöva uppge något skäl till mig. För att detta skulle fungera praktiskt kom vi muntligt överens om att respondenten kunde välja att avstå att intervjuas eller avbryta intervjun.
Man kunde också välja att avbryta sin medverkan efter intervjun, om man meddelade mig inom en vecka. Om respondenten avbröt sin medverkan skulle intervjusvar och eventuell transkribering att raderas och inte användas. Ingen respondent valde att avbryta sin medverkan. Information har lämnats till respondenter via ett informationsbrev (bilaga 2). Vissa delar, till exempel vad resultatet kommer användas till, konfidentialitet och möjlighet att avbryta sin medverkan har jag också förklarat muntligt i början av intervjuerna, för att säkerställa att intervjupersonen förstod och ge möjlighet att ställa frågor.
Något som kan vara problematiskt utifrån informationskravet är att jag har en induktiv ansats i studien och därför inte i förväg kan informera intervjupersonerna om vad analysen kommer mynna ut i, förutom att den kommer besvara studiens frågeställningar. En risk med detta är att alla
intervjupersonerna inte delar bilden av centrala teman eller den analys jag gör av deras svar. Då kan man som respondent uppleva att man inte har fått information om vad man deltog i, även om man visste syfte och frågeställning. Mot bakgrund av detta har jag kortfattat pratat med
intervjupersonerna om vad en tematisk analys är och att jag i förväg inte vet vad centrala teman
13
kommer bli. Detta gjorde jag i samband med intervjuerna. I den skriftliga informationen till intervjupersonerna fanns också information om studiens frågeställningar, hur intervjusvaren kommer användas och kortfattat om tematisk analys. Jag har förtydligat i resultatdelen att centrala teman baseras på teman som är frekvent återkommande men inte nödvändigtvis är en representation av alla volontärers berättelser.
Konfidentialitetskravet handlar om att ge intervjupersoner konfidentialitet och att behandla personuppgifter och information på ett säkert sätt. Detta har hanterats genom att avidentifiera personerna i analysen och vara vaksam om hur jag hanterat digitalt och fysiskt material.
Inspelningar av intervjuerna har sparats i en lösenordsskyddad mapp på min privata dator som endast jag har tillgång till. Förutom en generell konfidentialitet där allmänheten inte kan identifiera intervjupersonen har jag också tagit hänsyn till konfidentialitet gentemot den förening som
volontären representerar. Intervjupersonerna har uppmanats att ta direktkontakt med mig vid intresse av att delta, det har alltså inte gått via föreningarna. Intervjupersonerna har också
uttryckligen fått veta att de inte behöver informera sin förening om sin medverkan. Detta var extra viktigt om det skulle framkomma kritik mot föreningarna, då man ska säkerställa att ingen lider skada av sitt deltagande. Utifrån konfidentialitetskravet har jag valt bort vissa citat och gjort mindre förändringar i vissa ej betydelsebärande beskrivningar i resultatdelen. för att undvika att volontärer kan identifieras av sin egen förening.
Samtyckeskravet innebär att deltagare måste lämna samtycke till att delta, vilket de har gjort i samband med att de tackade ja till att intervjuas. Det sista huvudkravet är nyttjandekravet vilket handlar om att informationen man samlar in till studie inte får användas för något annat syfte än detta.
Samtliga intervjupersoner har önskat att ta del av uppsatsen efter färdigställande och detta är även ett önskemål från vissa av föreningarna. Överenskommelse har därför gjorts att den färdiga uppsatsen kommer skickas till intervjupersoner och föreningar, under förutsättning att den godkänns. Ingen intervjuperson eller förening har begärt att läsa uppsatsen innan färdigställandet och det är inte heller något jag har erbjudit. Jag upplever inte att det är nödvändigt utifrån en etisk synvinkel, med tanke på studiens ämne och form.
14
Forskningsöversikt
Forskningsöversikten är strukturerad i fem teman som belyser olika aspekter kopplade till studiens ämne, ur olika synvinklar. Forskningsöversikten är också en i del av den teoretiska
kontextualiseringen, då jag beskriver centrala modeller och begrepp som jag kommer att återknyta till i analysen.
Former för ideella insatser
I Teorier om frivilligt socialt arbete har Lundström (2004) skapat en modell som kan användas för att förstå och diskutera olika former av ideella insatser inom socialt arbete.
Tabell 1. Former för socialt arbete
Tabellen är hämtad från Lundström 2004:41, jag har lagt till rubrikerna syfte med insatsen och organisations målgrupp för ökad tydlighet.
En första definition är syftet med insatsen, alltså om organisationer är fokuserade på självhjälp eller hjälp till andra. Sedan beskrivs olika former för insatser: röst innebär utåtriktat påverkansarbete och service handlar om att producera service eller stöd i olika former. Kombinationerna av dessa axlar ger oss fyra olika typer av ideella insatser, som Lundström (2004:42) beskriver med följande exempel
1. ”Arbetslösa personer demonstrerar” (Röst + självhjälp) 2. ”Politiska aktioner för utsatta barn” (Röst + hjälp till andra) 3. ”Stödsamtal i självhjälpsgrupper” (Service + självhjälp)
4. ”Professionella i frivilligorganisationer bedriver terapi för utsatta barn” (Service + hjälp till andra)
Syfte med insatsen
Självhjälp Hjälp till andra
Insatsens form Röst 1. Utåtriktade aktiviteter
för den egna gruppen
2. Utåtriktade aktiviteter för den grupp man företräder
Service 3. Interna aktiviteter för den egna gruppen
4. Aktiviteter för att hjälpa den grupp man företräder
15
Lundström (2004) skriver att många ideella organisationer kombinerar dessa fält, man arbetar inte renodlat med en typ av insats. Förutom att beskriva olika verksamheters insatser kan man enligt Lundström också använda modellen för att se vilket fokus organisationen har. Ideella insatser i nedre delen av modellen (ruta 3 och 4) fokuserar på individerna som behöver stöd, medan de övre (1 och 2) vill få till en förändring i socialpolitiken.
Jag kommer beskriva hur man kan använda Lundströms modell för att förstå vilken kontext de intervjuade volontärerna befinner sig i. Utifrån Lundströms modell kan man se en skillnad mellan tjejjourerna och de andra två organisationerna som representeras i studien. Tjejjourerna placeras in i kategorin självhjälp. Volontären är kvinna och jobbar för att synliggöra den egna gruppen, till exempel genom att synas i samhällsdebatt eller genom kampanjer i sociala medier (ruta 1). I stödsamtal via telefon/chatt pratar man med andra tjejer/kvinnor, vilket jag tolkar som en form av självhjälp för den egna gruppen (ruta 3). Jag vill förtydliga att det är tjejerna som söker stöd som är i fokus, volontärerna använder inte stödformerna för att själva få stöd. Volontärerna på Rädda barnen och Trygga barnen är inte själva barn och unga. Det är vuxna personer som engagerar sig för barn och unga. De hamnar därför i kategorin som ger hjälp till andra, trots att de bedriver liknande verksamhet som tjejjourerna. Även Rädda barnen och Trygga bedriver utåtriktade aktiviteter för sin målgrupp (ruta 2) och stödsamtal/stödaktiviteter (ruta 4). Den avgörande skillnaden mellan dessa föreningar är alltså här huruvida man själv tillhör den grupp man företräder eller ej. En brist jag ser med modellen är att vissa personer som är engagerade för barn och unga gör det utifrån egna erfarenheter av att ha det svårt som barn. Till exempel finns det ideella föreningar som önskar att volontärer själva upplevt svårigheter i sin barndom för att kunna identifiera sig med de stödsökande barnen/ungdomarna. Dem volontärerna tillhör inte målgruppen barn och unga, men däremot delas en upplevelse av till exempel ha växt upp med föräldrar som har missbruk, vilket gör att dem volontärerna enligt min mening representerar en blandning av självhjälp och hjälp till andra.
De flesta volontärerna jag intervjuat ägnar sig åt aktiviteter inom området service (gruppträffar, chattstöd) men organisationen de företräder ägnar sig även åt aktiviteter inom röst. I enstaka fall har även intervjuade volontärer ägnat sig åt utåtriktade aktiviteter.
Vilka är volontärerna och varför?
För att sätta sig in i volontärernas upplevelser av sin roll är det relevant att veta vilka som blir volontärer och varför. Motivationen bakom engagemanget kan också vara en del i att förstå volontärers uppfattning om sin roll och de svårigheter hen eventuellt upplever. I Jeppsson
Grassmans (2002) svenska studie Medmänniska och anhörig framkommer att det främst är kvinnor
16
som volontärarbetar. Personer i alla åldrar volontärarbetar men det är något vanligare i
åldersgruppen 45-59 år. Jeppsson Grassman (2002) konstaterar också att ideellt engagemang är vanligare hos personer med högre utbildning och högre inkomst. Även andra svenska studier och internationell forskning tyder på att kvinnor med hög utbildning och inkomst är överrepresenterade inom ideellt arbete (Socialdepartementet 1993, Socialstyrelsen 2005, Snyder och Omoto 2008).
I studien För andra och för mig har Jeppsson Grassman (1997) genom kvalitativa intervjuer
undersökt motiven bakom att man blir volontär. Hon kan se vissa teman, som att volontärarbete kan handla om att uppleva att man har ett bra liv och vilja ge av sitt ”överflöd”. Det kan också vara en ersättning för något (förvärvsarbete, relationer). Ibland finns en del av pliktkänsla i
volontärengagemanget. Det självupplevda är en annan drivkraft som Jeppsson Grassman (1997) identifierar, alltså att vilja engagera sig i något som man själv erfarit. Exempelvis att som tidigare missbrukare engagera sig i att hjälpa personer på väg ur missbruk, eller att själv har förlorat ett barn och vilja stötta andra föräldrar som går igenom detta. Inom gruppen med självupplevda drivkrafter kan motivationen handla om att ge meningsfullhet till en svår upplevelse. Det finns också ett självhjälpsperspektiv, där volontären bearbetar sina egna upplevelser genom engagemanget. Ett sista tema från Jeppsson Grassmans (1997) studie är principer och övertygelser. Det kan handla om önskan om solidaritet eller politiska/religiösa övertygelser. Här blir det ideella engagemanget en konsekvens av en övertygelse. Hon intervjuar till exempel personer som förhindrat myndigheter att utvisa individer som fått avslag på asylansökningar. Hon intervjuar också en man som engagerar sig ideellt i att avskaffa abort i Sverige, vilket jag tycker är ett intressant exempel då det illustrerar att ideella föreningar inte bara står för värderingar eller förändringar som de allra flesta
samhällsmedborgare står för. Oavsett vilken motivation man har menar alla intervjupersoner i Jeppsson Grassmans (1997) studie att det viktigaste är att ge.
För att ge en internationell bild av volontärernas motiv har jag utgått ifrån Snyder och Omoto (2008), som har gjort en översikt av internationell forskning om volontärarbete. De har genom att gå igenom befintlig forskning kunna identifiera sex olika begrepp som återkommer i
beskrivningarna av volontärers drivkraft. Jag kommer redogöra för dessa begrepp och har tagit mig friheten att översätta dem till svenska, med en liten risk dess innebörd förändras något vid
översättning. Värderingar beskrivs som vägledande värderingar, till exempel humanitära, religiösa, andliga eller andra personliga övertygelser. Oro för samhälle innebär att man som volontär
engagerar sig utifrån oro kring eller en önskan att stötta ett specifikt samhälle/gemenskap. Det kan vara en gemenskap man själv tillhör, eller inte. Karriären beskrivs vara en annan drivkraft, alltså att få erfarenheter, möjligheter och kontakter som kan påverka ens arbetsliv på ett positivt sätt.
17
Förståelse handlar i detta sammanhang om att få ökad kunskap eller förståelse för området man engagerar sig inom. I detta kan också ingå att man vill utveckla sina färdigheter eller uppnå personlig utveckling. Förbättrad självkänsla är när volontärarbetet gör att volontären mår bättre med sig själv och upplever stabilitet. Sociala skäl kan också vara en drivkraft: att träffa nya människor, få vänner och skapa ett nätverk tack vare sitt ideella engagemang. Snyder och Omoto (2008) skriver att volontärskapet är komplext och personligt. Volontärer kan ha flera drivkrafter, så väl som andra drivkrafter som inte beskrivs ovan. Drivkrafterna kan förändras över tid.
Resultaten från Jeppsson Grassman (1997) och Snyder och Omoto (2008) skiljer sig delvis åt. Man behöver titta på resultaten utifrån vilken typ av studie det är. Medan Jeppsson Grassmans är en kvalitativ intervjustudie utförd i Sverige har Snyder och Omoto gjort en internationell
forskningsgenomgång och där en del av syftet har varit att sammanfatta sina resultat i centrala begrepp. Man kan därför hävda att Snyder och Omotos (2008) resultat är mer generaliserbara och internationella, men att Jeppsson Grassman (1997) ger ett svenskt perspektiv och kontext till frågan.
Läser man hela Jeppsson Grassmans studie får man också ta del av många intressanta exempel på personliga berättelser från volontärer. Många av Jeppsson Grassmans (1997) teman kan placeras in under Snyder och Omotos (2008) begrepp, helt eller till viss del.
Kollektiv volontäridentitet
Jägervi och Johnsson (2015) beskriver i artikeln Kollektiv identitet och hjälparroll i
brottsofferjourer att gemenskap och en gemensam identitet är viktigt för volontära organisationer.
Det kan enligt forskning bidra till kontinuitet och motivation för volontärerna och att man känner ett ”vi”. Jägervi och Johnsson (2015) beskriver att en kollektiv identitet skapas inom föreningen genom att medlemmarna fokuserar på det man har gemensamt. Författarna beskriver hur nya volontärer socialiseras in organisationen. Volontärens egna motiv för att bli volontär är starkare i början men efter hand lägger volontärer mer och mer fokus på föreningens gemensamma
värderingar och gruppsammanhållning. Jägervi och Johnsson (2015) beskriver också något som kallas för en idealtypisk medlem, alltså någon som stämmer väl överens med hur organisationen tycker att en volontär ska vara. När sådana medlemmar kommer in i organisationen stärks den kollektiva volontäridentiteten ytterligare. I sin artikel har Jägervi och Johnsson (2015) studerat svensk Brottsofferjour utifrån frågeställningar om bland annat socialisering in i volontärrollen och en kollektiv identitet. Studien utfördes i fokusgrupper med volontärer. Författarna ser tydligt att de normer och ideal som Brottsofferjouren står för som organisation också beskrivs av volontärerna i fokusgrupperna. Värden som beskrivs är mänskliga rättigheter, moral, altruism och att volontärerna beskriver sig själva som flexibla och engagerade. Volontärerna beskriver professionella som agerar
18
inom samma område som mindre flexibla och engagerade. Detta kan ses som ett uttryck för att identifiera sin grupp. Författarna identifierar också en idealtypisk medlem, som inom
brottsofferjouren ska vara ”den vanliga, lite professionella, kloka och okonstlade medmänniskan”.
Denna forskning ger en bild av att man inte bara styrs av de personliga värderingar och drivkrafter som beskrevs i förra avsnittet. I ett ideellt engagemang sker också en process där man påverkas och socialiseras in i en roll i den organisation som man väljer att tillhöra.
Svårigheter och behov som volontär
I forskningen finns exempel på svårigheter och behov som uttryckts av volontärer. Jag har valt att presentera tre studier som beskriver insatser med olika målgrupper, för att ge en bild av den diversitet som finns i ideella insatser men också skillnader volontärernas upplevda stödbehov. Jag vill lyfta fram vikten av att se på resultaten utifrån de specifika verksamheter som studeras, inte som en heltäckande bild av ideellt arbete.
Rahm (2010) är socionom och har skrivit bokkapitlet Organiserad medmänsklighet –
Frivillighetens konflikter och dilemman i två projekt om flyktingbarn om sina erfarenheter av att arbeta med volontärer i två projekt som jobbar med asylsökande och nyanlända barn och ungdomar i Sverige. I projekten arbetade volontärer med gruppträffar för barn och unga och föräldrarna. Rahm arbetade själv i projektet och berättar om det utifrån en kvantitativ och kvalitativ studie gjord av Nestor som har utvärderat det så kallade Barn i väntan (BIV) projektet. En utmaning för
volontärerna i projektet var enligt Rahm (2010) frustrationen över att inte kunna hjälpa föräldrar och barn på det sätt volontären önskade och som ibland efterfrågades av föräldrarna. Volontärerna upplevde att föräldrarna inte alltid förstod deras roll som volontärer och vilka gränser uppdraget hade. Volontärerna upplevde också att det blev svårt när avlönad personal blandades med volontärer utan att man förklarade det för de asylsökande. Volontärerna kände att de själva behövde definiera sin roll som volontär. Projektledningen hade som mål att volontärerna inte skulle gå in de vuxnas asylärenden eftersom det inte var fokus för projektet. Men detta lyckades man inte med, då vissa volontärer också engagerade sig i asylprocesser. Rahm (2010) berättar att det kunde finnas
motsättningar mellan projektledningens mål med projektet och vad volontärerna tyckte var viktigt och värdefullt. Detta kunde leda till att anställda tyckte att volontärerna var besvärliga och svåra att styra. Rahm diskuterar volontärernas egna drivkrafter och hennes analys är att projektet hade kunnat göra ännu mer för sin målgrupp om de hade beaktat volontärernas önskningar och behov. Hon tänker att man i framtida projekt bör erbjuda mer utbildning både om flyktingfrågor och volontärrollen, ge tydligare information och göra volontärerna mer delaktiga.
19
Ryninks, Wallace och Gregory (2019) har i den kvalitativa studien Older adult hoarders’
experiences of being helped by volunteers and volunteers’ experiences of helping undersökt personer med patologiskt samlande (hoarding) och deras upplevelser av att ta emot stöd från volontärer i Storbritannien. Stödet från volontären kunde vara känslomässigt i form av samtal och praktiskt med hjälp med att rensa hemma. Volontärer och stödsökande med patologiskt samlande intervjuades i studien. Författarna kommer fram till att relationen mellan volontär och stödsökande var grundläggande för att arbetet skulle fungera. En viktig faktor som beskrivs är tid, stödsökande upplevde att volontärer var flexibla och inte hade tidsbegränsningar på samma sätt som
professionella. Man behövde samtala och bygga relation och förtroende innan den stödsökande var bekväm med att ta emot mer praktiskt stöd kring samlandet. Gällande stödbehov framkommer i studien att volontärerna kunde känna en viss osäkerhet kring hur de skulle tolka och förstå
personerna de möter. Det kunde handla om att klienten var misstänksam eller paranoid, eller att de inte visste om personen menade det hen sa. Volontärerna uttryckte ett behov av utbildning kring hygien, en manual för hur rensande ska gå till och utbildning kring den psykologiska bakgrunden till patologiskt samlande. Volontärer hade också tankar om att arbeta två och två för att kunna hjälpas åt och att skapa en stödgrupp för att kunna prata om sina upplevelser som volontär. Utifrån detta lyfter Ryninks et al (2019) fram stöd till volontärer som viktig aspekt i det fortsatta arbetet.
I Kewes och Munschs (2019) artikel Should I Stay or Should I Go? Engaging and Disengaging Experiences in Welfare-Sector Volunteering har författarna intervjuat tyska volontärer som avslutat ett långvarigt volontärskap. Man har även intervjuat en fokusgrupp med aktiva volontärer. I artikeln beskrivs hur relationerna med de stödsökande men även andra volontärer är en del i att stärka engagemanget som volontär. Något som däremot skapar motstånd hos volontärer är att se arbetssätt och värderingar som inte stämmer överens med sina egna, för vilket författarna använder begreppet protest. Volontärer aktiva inom äldreomsorg beskriver till exempel hur man som volontärer var kritisk till hur äldre medicinerades, att man upplevde att verksamheten inte hade en respektfull syn på de äldre och att avlönad personal inom verksamheten inte uppmärksammade och uppskattade volontärernas insats. Författarna beskriver att det blev en inre konflikt mellan positiva möten och att inte kunna stå bakom den organisation man verkar inom. Denna konflikt kunde leda till att man avslutade sitt engagemang. De volontärer som stannade i organisationerna beskriver också negativa upplevelser av verksamheten, men inte på ett lika starkt sätt. Volontärerna som stannade såg
negativa sidor av sin verksamhet som en olycklig omständighet, men de blev inte så påverkade av det. För volontärerna som lämnade beskriver Kewes och Munschs (2019) att det kunde vara en lång och svår process att avsluta sitt ideella engagemang där man vägde för- och nackdelar mot varandra.
20
Professionalisering och vetenskap
I avhandlingen Mellan löften om särart och krav på evidens har Hammare (2013) jämfört synen på kunskap och arbetsförhållanden för yrkesverksamma i offentlig, privat och ideell sektor. Här är det viktigt att poängtera att han jämför yrkesverksamma inom dessa sektorer, inte volontärer. Resultaten är ändå intressanta för den här studien eftersom de belyser en skillnad mellan sektorerna. Den är också relevant utifrån att det är yrkesverksamma i den ideella sektorn som rekryterar volontärer och stöttar volontärerna i sina uppdrag.
Hammare (2013) menar att det finns en strävan efter professionalisering och ett fokus på metodfrågor och forskning inom offentlig verksamhet. Inom privat och ideell sektor finns en
starkare vetenskapsskepticism. För att bedöma de yrkesverksammas syn på vetenskap har Hammare tittat på i vilken utsträckning organisationen använder forskningsbaserad kunskap, vetenskapligt utformade metoder, professionalisering men också vad de yrkesverksamma har för personlig uppfattning om vetenskap och forskning. Eftersom det inte är samma krav på utbildning inom ideella organisationer är det generellt en lägre utbildningsnivå, vilket enligt Hammare kan förklara vetenskapsskepticismen. Kunskap om vetenskaplighet är något man i stor utsträckning lär sig via utbildning. Personer med en högre utbildning (högskola) är generellt mer positiva till forskning och professionalisering, oavsett om de arbetar inom offentlig, privat eller ideell sektor. Men
vetenskapsskepticismen kan enligt Hammare (2013) också handla om en medveten distansering till det vetenskapliga och alltför professionaliserade från den ideella sektorns sida. Yrkesverksamma inom ideella organisationer betonar i större utsträckning än offentliganställda det genuina
engagemanget, medmänskligheten och relationerna som en viktig del i deras arbete. Hammare ser en önskan om mer kunskap hos anställda inom ideell sektor, men det är inte vetenskapsgrundad kunskap eller implementering av vetenskapliga metoder som efterfrågas inom den ideella verksamheten. Behoven som uttrycks av ideellt anställda är snarare mer yrkeserfarenhet, mer kunskap om att knyta och återupprätta bra relationer samt mer resurser för sin verksamhet.
En annan intressant skillnad som Hammare (2013) ser, är att anställda inom privata och ideella organisationer i större utsträckning känner att arbetsplatsens värderingar och människosyn stämmer överens med deras egen, jämfört med anställda i offentlig verksamhet. Anställda inom privata och ideella organisationer upplever också i högre grad än anställda inom offentlig verksamhet att frågor om etik och människosyn diskuteras på arbetsplatsen. Vidare ser Hammare (2013) att anställda i ideell verksamhet i något högre grad uttrycker att de utför arbetsuppgifter som de skulle behöva mer resurser för. Detta uttrycks även av offentlig- och privatanställda, men det uttrycks i högre grav av anställda igenom ideell verksamhet.
21
Resultat och analys
I denna del presenteras centrala teman samt en analys där jag tolkar mina teman i förhållande till tidigare forskning. De teman som identifierats är drivkrafterna, hur engagerad ska man vara?, stå för ställningstaganden, frihet på gott och ont, känslan av otillräcklighet och stöd från olika håll. I Tabell 2 visas en schematisk översikt över vilka frågeställningar som respektive tema främst avser att svara på, med reservation för att teman går in i varandra. Frågeställningen om vilka för- och nackdelar volontären ser har jag delat upp i tabellen. Flera teman svarar på mer än en frågeställning.
Tabell 2. Frågeställningar och teman
Frågeställning Tema
Hur uppfattar volontären sin roll?
Drivkrafterna
Hur engagerad ska man vara?
Stå för ställningstaganden Frihet på gott och ont Vilka fördelar ser volontärer med sin volon-
tärstatus, jämfört med en professionell utö- vare?
Drivkrafterna Frihet på gott och ont Vilka nackdelar ser volontärer med sin vo-
lontärstatus, jämfört med en professionell utövare?
Stå för ställningstaganden Frihet på gott och ont Känslan av otillräcklighet Hur hanterar volontären de svårigheter som
uppstår i rollen som just volontär och inte professionell utövare?
Stöd från olika håll
Centrala teman ska ses som en beskrivning av fenomen som skildras av flera volontärer och som anses ha en viss tyngd och vikt i deras beskrivningar av sina roller. Med hjälp av citat och
beskrivningar ger jag exempel på hur volontärernas berättelser yttrar sig. Det är viktigt att framhålla att alla volontärer inte delar alla erfarenheter som finns beskrivna i respektive teman.
Om volontärerna och insatserna
Samtliga volontärer identifierar sig som kvinnor och de är födda på 90-talet, 80-talet, 60-talet och 50-talet. En av volontärerna arbetar idag som avlönad personal på en ideell förening men har tills nyligen varit volontär. Hon har svarat på frågorna utifrån sin erfarenhet som volontär men också gett vissa perspektiv på frågorna utifrån sin roll som anställd. Fyra volontärer är utbildade inom socialt arbete eller liknande fält medan resten arbetar inom andra branscher. Hälften av volontärerna är eller har varit engagerade i styrelsearbetet i sin förening och två har jobbat med utbildning för
22
andra volontärer. Längden på engagemanget sträcker sig mellan 1,5 och 10 år. De flesta har varit engagerade i cirka 3 år. De ideella insatser som volontärerna ägnat sig åt är chattstöd, utåtriktad verksamhet på tjejjour (till exempel klassrumsbesök och paneldebatter) och gruppträffar med samtal, aktiviteter och/eller samhällsinformation. Gruppträffarna har haft olika målgrupper: unga vuxna, ensamkommande ungdomar eller unga utlandsfödda föräldrar.
Drivkrafterna
Volontärerna ger en bred och varierad bild av varför de valt att engagera sig ideellt. Det finns en vilja att ge tillbaka till samhället, ibland kopplat till hur man själv hade det som ung. Det kan också handla om att själv ha upplevt patriarkalt förtryck och därför vill engagera sig för tjejers rättigheter.
Man beskriver också en vilja att se unga människor och växa och utvecklas men också att man själv utvecklas som människa och får inblick i nya situationer.
”Det är mycket att jag känner att... Jag vill ge tillbaka det jag själv kände att jag saknade i den åldern liksom. Man behövs för det.”
”Jag får mycket förståelse och därmed ödmjukhet inför hur människor lever och har det.”
”Men det är också så att jag inser att det är lika spännande och viktigt för mig att dem är där. Jag växer ju också som människa när jag träffar dem. Så man kan säga att det är en väldig egoboost.”
Många av de beskrivna drivkrafterna går att känna igen från Snyder och Omoto (2008) men även Jeppsson Grassmans (1997) forskning om varför man blir volontär. I det första citat ges uttryck för det Jeppsson Grassman (1997) beskriver som det självupplevda och i de två sista citaten ser jag kopplingar till Snyder och Omotos (2008) begrepp förståelse där man själv utvecklas och får inblick i nya situationer som volontär.
Vissa ser volontärskapet som en fördel för sitt yrkesliv. En volontär väljer att engagera sig ideellt inom ett område som hon senare skulle vilja arbeta professionellt inom. Det finns också volontärer som ger exempel på att engagera sig för att knyta kontakter. En volontär beskriver att hon var nyinflyttad när hon började som volontär och såg volontärskapet som ett sätt att lära känna nya människor. Dessa berättelser är tydliga exempel på andra drivkrafter som är vanliga enligt Snyder och Omoto (2008): karriären och sociala skäl.
Engagemanget i föreningens hjärtefråga är tydlig när volontärerna beskriver sitt engagemang. Ingen
23
verkar ha sökt sig till vilken ideell förening som helst som behöver volontärer, utan det finns en tanke bakom den fråga eller rörelse som de har anslutit sig till. De volontärer som är aktiva inom tjejjoursrörelsen beskriver på olika sätt hur feminismen, rörelsen metoo och egna erfarenheter från förtrycket av det patriarkala samhället har bidragit till deras engagemang. En volontär som jobbar med ensamkommande ungdomar beskriver integrationsfrågan som viktig för henne, samt ett stort engagemang för mänskliga rättigheter. Här finns en koppling till begreppen värderingar (Snyder och Omoto 2008) samt principer och övertygelser (Jeppsson Grassman 1997).
En fråga som ställdes till intervjupersonerna var varför volontärer behövs i vårt samhälle. Svaren var samstämmiga: det samhället har att erbjuda räcker inte till. Detta var också något som
volontärer nämnde som en drivkraft till att man själv engagerat sig och något som beskrivs i forskningen, bland annat Snyder och Omotos (2008) begrepp oro för samhället. Volontärerna uttryckte att det kommuner och regioner kan erbjuda inte räcker till och att deras verksamheter inte heller fångar upp alla ungdomar och unga vuxna. Vissa volontärer resonerar att samhällets resurser bara räcker till de allra mest utsatta unga men att många fler unga behöver vuxna, kloka personer att samtala med.
Hur vill man vara som volontär?
Två vanligt förekommande ord under intervjuerna är lyssna och stötta. Volontärerna önskar att vara en stöttande vuxen som finns där för unga. Andra begrepp som kommer fram i beskrivningarna av volontärsrollen är att man som volontär ska vara icke-dömande, medmänsklig, nyfiken och öppen.
Man vill också ge hopp till de unga och ett centralt begrepp är att ge.
”Att man kan vara väldigt innerlig, jag vet att jag skrivit flera gånger att jag vill bara att det ska gå över, att det ska gå bra för dig. För det är någonting man vågar säga till nån när… När man är helt anonym så kan man visa den här totala kärleken på nåt sätt... Och man kan också säga sådana töntiga saker som ’Det kommer att bli bra’. Man kan vara den som ger hopp. Sådana fördelar har man ju verkligen.”
”Jag hur skulle jag beskriva rollen som... Ett stort personligt ansvar för sig själv och andra, andra människor. Och samtidigt som det är ju en... Det är liksom att vara generös med sig själv. Och på ett sätt kan man säga att det är ju helt gratis.[…] Det är den där lite sköna känslan, kan jag tycka ibland, att man inte måste ha pengar som ett medel mellan två människor.”
”Som volontär får man liksom förbehållslöst bara ge, ge en annan form av stöd.”
