• No results found

(1)"Rosenkinds källa och hagtorn&#34

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "(1)"Rosenkinds källa och hagtorn&#34"

Copied!
9
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

"Rosenkinds källa och hagtorn" samt andra fornminnen vid Ottenby kungsladugård på Öland

Areen, Ernst Erik Fornvännen 29, 89-96

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1934_089 Ingår i: samla.raa.se

(2)

"ROSENKINDS KALLA OCH HAGTORN"

SAMT ANDRA FORNMINNEN VID OTTENBY KUNGSLADUGÅRD PÅ ÖLAND

AV

E R N S T E. A R E E N

Ibevarade u r k u n d e r från s e n a r e hälften av 1200-talet omnämnes Ottenby flera gånger. Namnet skrives 1279 Otanby1, 1282 Ottam- by2 och 1293 Othamaby3 samt härledes av nutida s p r å k f o r s k a r e4

från det f o r n n o r d i s k a personnamnet Otame. V i d s t r ä c k t a gravfält med t a l r i k a b a u t a s t e n a r , grifthögar och stensättningar, som k a n t a v ä s t r a l a n d b o r g e n s sydligaste utlöpare, vittna också om, att t r a k t e n varit bebyggd redan i en avlägsen forntid (fig. 1). Den etymologiska förklaringen av n a m n e t ger anledning antaga, att platsen u p p k a l l a t s efter någon r y k t b a r hövding, som en g å n g i tiden residerat där. F l e r a omständigheter tala dessutom för, att en av s ö d r a Ölands mera bety- dande hedniska helgedomar varit belägen vid Ottenby. K u n g s g å r d e n s n a m n sattes också förr av folktraditionen i s a m b a n d med a s a g u d e n Oden, men långt s ä k r a r e indicier för t r a k t e n s forntida religiösa bety- delse ä r o tvenne n a t u r m i n n e s m ä r k e n , » R o s e n k i n d s k ä l l a o c h h a g t o r n», som u t a n tvivel spelat en framstående roll för den hit lokaliserade h e d n i s k a kulten.

I den förteckning på »Antiqviteter ifrå C a l m a r a Superintenden- tia»5, som antagligen på 1670-talet på a n m o d a n av »Antiqvitets Col-

1 J. G. L i l j e g r e n : Diplomatarium Svecanum, Vol. I, Holmlae 1829, sid. 540.

2 Ibid., sid. 593.

3 Ibid., Vol. II, sid. 157.

4 E l o f H e l l q u i s t : Ortnamn på -by, Göteborg 1918, sid. 64, och H j a l m a r L i n d r o t h : Ölands folkmål, Göteborg 1926, sid. 322, not 2.

5 I »Ransakningar om Antiqviteterna 1667—1684», Bd 4. Handskr. i Kungl.

bibi.

(3)

90 E R S S T E A R E E N

Fig. 1.

Gravfält vid Ottenby. Foto Karl Nilsson.

legium» i U p p s a l a — en föregångare till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien — u t a r b e t a t s av p r ä s t e r s k a p e t inom stiftets för- s a m l i n g a r , l ä m n a s följande uppgifter om h a g t o r n e n och k ä l l a n :

» S u n n e r s t [sydligast] på Öland s t å r en H a g e n d o r n , som k a l l a s Rosenkinn, på hwilken framlcdne K o n u n g a r och a n d r e H e r r a r och förnembligit folck, som dijt rest hafwer, h a f w a skrifwit sine nampn6,

men n u mer ä h r e n å g r e g r e n a r af samme h a g t o r n nedfalne.

Straxt hoos denne h a g t o r n ä h r en K ä l l a med friskt watn, som kal- las R o s e n k i n s källa, hwilken ligger på p a s s et musquete Skott ifrån Salta Siön.»

H a g t o r n e n finnes angiven på C a r l Gripenhielms 1682 upprättade

»Landz C h a r t a öfwer Öland»7 (fig. 2), och på Sam. F r i g e l i u s ' avmätning av »Otenby L a d u g å r d » (1705)8 står följande i n t r e s s a n t a

' Donna uppgitt bestyrkes av följande anteckning om hagtornen å Am- björn Larssons »Geometrisk Delineation öfwer Ottamby», 1646 (Lantmäteri- styrelsens arkiv): »Detta trää kallas Rosenkins torn och thär uthi äro månge nampn inskrefne.»

7 Krigsarkivet.

8 Lantmäteristyrelsens arkiv.

(4)

. R O S E N K I N D S K Ä L L A O C H H A G T O R N . 91

Fig. 2.

Detalj av Carl Gripenhielms »Landz Charta öfwer Öland» (Krigsarkivet).

anteckning om k ä l l a n och h a g t o r n e n : »Rosenkindz Kiälla med steen w ä l i n m u r a d . D ä r bredewijd h a r stått en h a g t o r n , som w a r i t mycket stor men för tijden förwissnad och h a r w a r i t för de siöfarande en stor rättelse.»

P å de k a r t o r med s e n a r e å r t a l , j a g haft tillfälle studera9, ä r endast k ä l l a n m a r k e r a d . L i n n é o m n ä m n e r R o s e n k i n d s källa, som h a n be- römmer för »godt watten» men förbigår h a g t o r n e n med fullständig tystnad, vilket tyder på, att den vid tiden för h a n s besök på platsen (1741) var försvunnen.

D y r k a n av såsom heliga ansedda källor och träd eller b u s k a r ä r

9 En i Krigsarkivet befintlig, osignerad »Land Charta öfwe- Öland för- färdigad in Augusto 1720» upptager visserligen »Rosenwijks (!) Torn och Kiälla», men enär den sannolikt är utarbetad efter äldre kartor, så bevisar ej denna uppgift, att hagtornen verkligen ännu funnits till 1720. Den okände kartografen förråder dessutom en betänklig okunnighot om lokala förhål- landen. Han har t. o. m. så kapitalt missförstått innebörden 1 ordet »Torn», att han på kartan ritat en tornbyggnad i miniatyr.

(5)

9 2 E R N S T E. A R E E N

utmärkande för de flesta primitiva religioner och förekom även i stor utsträckning hos våra hedniska förfäder. Under hedendomens senare skede i Norden utövades kall- och trädkulten vanligen på samma platser. En helig källa (offerkälla) och ett i dess omedelbara närhet växande heligt träd betraktades som symboler för »livskällan» (Urd) och »världsträdet» (Yggdrasil).10

De som heliga ansedda träden (eller buskarna) utmärkte sig i all- mänhet genom säregen form eller storlek, genom hög ålder eller en för arten ovanlig växtplats. Vissa trädbevuxna platser, »offerlundar», betraktades också som heliga. Särskilt ägnades trädslag med ätbara frukter religiös vördnad. I Sverige tyckes man i synnerhet dyrkat rönnen, eken och hasseln,11 men därjämte var också hagtornen på vissa ställen i de sydliga provinserna ansedd som helig, sannolikt på grund av dess röda bär och skarpa taggar. (Se närmare härom Sahlgren, a. a. och sid.) Till den gamla kall- och trädkulten hörde offer av olika slag samt religiösa danser, och i vårt lands sydliga delar brukade dessa högtidligheter firas vid tiden för sommarsolstån- det, den i Norden urgamla midsommarfesten.

Ovan anförda citat från gamla dokument synas tyda på, att »Ro- senkinds torn» ägt just de för ett »heligt» träd utmärkande egenska- perna. Fritt växande på en stor, trädlös slätt — en sällsynt växt- plats för hagtorn — och av den närbelägna källådern skyddad för ut- torkning om sommaren, antog »Rosenkinds torn» under tidernas lopp en för sitt släkte så ovanlig storlek, att den t. o. m. i många år kunde användas som sjömärke. Den har tydligen också varit vuxen som ett träd med lummig krona och kraftig stam (jfr fig. 3), på vil- ken besökare i senare tid brukat rista in sina namn.12 Mot slutet av 1600-talet började emellertid den väldiga hagtornen visa tecken på ålderdomssvaghet. I rapporten till antikvitetskollegium meddelas nämligen, att »nu mer ähre någre grenar nedfalne». Då Fri-

10 Se närmare härom artiklarna Källkult, Trädlcult och Yggdrasil i Nord.

Fara.-bok, 2:dra uppl.

11 Jfr II. J u n g n e r : Gudinnan Frigg och Als härad, Uppsala 1922, t. ex. sid. 279 och 300, och J ö r a n S a h l g r e n : Porla brunn, Fataburen 1928, sid. 179 och 180.

12 Jfr citatet här ovan. Fritt växande hagtornar på Öland antaga ofta trädform. Som en modern motsvarighet till »Rosenkinds torn» kan anföras det ståtliga hagtornsträd, som växer på Slottsgatan i Borgholm, utanför

»Hotell Borgholm».

(6)

» R O S E N K I N D S K Ä L L A O C H H A G T O R N , 93 gelius 1705 u t a r b e -

tade sin k a r t a över Ottenby, k o n s t a t e r a - de h a n , att den var

»förwissnad».

Av allt att döma h a r en hednisk kult- plats av ovannämn- da slag varit belä- gen vid R o s e n k i n d s torn och källa. Detta a n t a g a n d e bestyrkes bl. a. av det star- ka traditionsbetona- de intresse, som t r a k - tens befolkning även långt in i kristen tid

Fig. 3.

Detalj av Ambjörn Larssons »Geometrisk Deli- neation öfwer Ottamby» (Lantmäteristyrelsens arkiv). 1. Kapellet. 2. »Rosenkinds hagtorn». 3.

Fiskarostugor.

ä g n a t speciellt den sistnämnda.1 3 E n gammal bygdesägen, som också lämnat stoff till en folklig visa från senare tid, berättar sålunda, att k ä l l a n u p p k a l l a t s efter en fager u n g m ö , v a r s r o m a n t i s k a k ä r l e k s s a g a varit förknippad med densamma.1 4 Ett ä n n u s ä k r a r e k u l t u r h i s t o r i s k t indicium för platsens religiösa betydelse u n d e r forntiden är förekom- sten av ett litet kristet kapell i k ä l l a n s omedelbara n ä r h e t . F ö r att t r y g g a framgången av sitt missionsarbete b r u k a d e nämligen den ka- tolska k y r k a n ej blott »kristna» de gamla offerkällorna genom att förrätta dop vid dem,15 u t a n även genom att uppföra k r i s t n a tempel på hedniska kultplatser för egna syften söka utnyttja dessa ställens traditionella, religiösa helgd.

Av » R o s e n k i n d s k a p e l l » , som det i dagligt tal benämnes, å t e r s t å r n u m e r a blott en s p a r s a m t gräsbevuxen g r u s h ö g . I den på biskop B r a s k s befallning 1515 u p p r ä t t a d e förteckningen på kapellen

13 Ang. en dansk offerkälla med snarlikt namn se W i l l i a m A n d e r - s o n : Stenkors och kapellruinor på Öland, Acta Oelandica IV, Stockholm 1931, sid. 42.

14 Se närmare härom T h . E n g s t r ö m : Öland, 2:dra uppl, Kalmar 1922, sid. 323 ff., och F r a n c k A n d e r s s o n : Strandningar på Ölandskusten, Borgholm 1923, sid. 157 ff.

15 T, ex. S:t Sigfrids källa i Småland, S:t Lars' i Närke, och S:t Eskils i Södermanland.

(7)

9 4 E R N S T E. AR E E N

inom Linköpings stift kallas det: »Capella Beati lohannis in Kyro- hafn». Liksom vid andra offerkällor i södra Sverige torde den hed- niska kultfesten vid Rosenkinds källa varit förlagd till tiden för som- marsolståndet. Genom att helga det invid kultplatsen uppförda ka- pellet åt Johannes Döparen, som enligt den kyrkliga traditionen led martyrdöden på midsommardagen, åsyftade man tydligen med diplo- matisk fintlighet att omvandla den gamla hedniska sommarfesten till en kristen högtid.

Det lilla gudshuset vid offerkällan hade naturligtvis också en an- nan, mera officiell uppgift, som i den förut citerade rapporten till antikvitetskollegium omtalas med följande ord: »Där straxt hooss16

på samma udd17 hafwer fordom dagz warit et alment fiskare läger, och säijes där hafwa warit 900 fiskare boendes. The hafwa låtit upbyggia et Capell och haft där sin Gudstienst och begrafningsplat- ser förr then Sochns kyrkian, hwilket Capell ähnnu står til syne samt och någre uthaf fiskare boderne, men nu ähr nästan alt neder fallit. Samma fiskare läger kallas Kyrkiohampn.»

Uppgiften att kapellet skulle varit äldre än As sockenkyrka är onekligen mycket intressant, och ifall man genom en vetenskaplig ut- grävning lyckades konstatera, att en begravningsplats funnits i an- slutning till kapellet, torde denna lilla helgedom böra betraktas som det sydligaste Ölands första församlingskyrka.

Av det vid en liten vik strax väster om Rosenkinds källa belägna fiskeläget återstår nu blott några obetydliga rester av husgrunder.

Det ovan citerade 1600-talsdokumentets utsago, att den här en gång bosatta fiskarebefolkningen skulle uppfört kapellet, verkar icke fullt övertygande. Fiskelägets namn Kyrkohamn tyder tvärtom på, att det uppkallats efter kapellet, som antagligen funnits innan det lilla kust- samhället vid hamnviken grundades. Möjligen har kapellet, eller en på samma plats belägen föregångare till detsamma, byggts av södra Ölands första kristna missionärer.

Under medeltiden var Kyrkohamns fiskeläge en under fiskesä- songen livligt frekventerad handelsplats. Här samlades då, förutom traktens fiskeidkande befolkning, ett stort antal fiskare från Ble- kinge skärgård för att liksom ölänningarna avyttra sina fångster — huvudsakligen sill och torsk — till främmande uppköpare, antag-

16 D. v. s. invid Rosenkinds källa.

17 Ölands södra udde.

(8)

^ R O S E N K I N D S K Ä L L A O C H H A G T O R N , 9 5

ligen mestadels från de nordtyska hansestäderna.18 Till följd av Ös- tersjöfiskets försämring och minskade avsättningsmöjligheter för fångsterna började Kyrkohamns fiskeläge fr. o. m. mitten av 1500- talet att förlora sin betydelse och successivt avfolkas. Redan i slutet av följande århundrade tyckes platsen praktiskt taget legat öde. Stu- gor och fiskebodar fingo förfalla liksom det lilla katolska kapellet, vilket bortglömt och övergivet, som det blev efter reformationens ge- nomförande, utsattes för tidens och naturkrafternas förödande sam- spel.

Det fortskridande förfallet kan avläsas i de samtida kartornas la- koniska anteckningar. På Ambjörn Larssons karta (1646) angives sålunda: »Kyrkiohampns Capell, ödhe», medan en liten närbelägen husgrupp betecknas med »Fiskarestugor» (se fig. 3). Frigelius låter (1705) några tuschstreck vid sidan av Rosenkinds källa markera

»Rudera aff ett Capell». Folling kallar (1732) Kyrkohamnsviken för

»Capellswijken» — fiskeläget tyckes redan vid den tiden varit full- ständigt avfolkat — och antyder där bredvid ett »Ruineradt capell».19

I sin »öländska Resa» omnämner Linné Rosenkinds kapell och framhåller fiskets försämring som förnämsta orsaken till kapellets och fiskelägets undergång. Några decennier efter den store natur- forskarens besök på platsen fullbordades tidens jämförelsevis lång- samt fortskridande förstörelseverk hastigt av människohänder. När södra uddens fyr byggdes 1784—85 jämnades nämligen kapellruinen med jorden för att lämna material till det mäktiga stentornet.

Strax öster om kungsgårdens byggnader och odlingar utbreder sig södra Ölands största och vackraste lövskogsbestånd, den sedan sek- ler tillbaka ryktbara O t t e n b y l u n d , som åt havet till begränsas av östra landborgens sydligaste del.

Själva namnet ger anledning förmoda, att ursprunget till denna nu- mera vidsträckta skog (c:a 250 har) varit en hednisk offerlund, som troligen på något sätt stått i samband med kultplatsen vid Rosen- kinds källa. Linné omtalar också, att invånarna, ännu då han be- sökte Öland, brukade vid midsommartiden samlas till dans på en öp- pen plats i lunden, och säkerligen hade också deras förfäder ända från hedenhös på samma sätt och på samma plats plägat fira som-

18 Jfr W i l l i a m A n d e r s o n , a. a., sid. 35.

19 Lantmäteristyrelsens arkiv.

(9)

9 6 E R N S T E. A R E E N

m a r s o l s t å n d e t s u r å l d r i g a och likväl oförgängligt ungdomliga och glada fest.

Z U S A M M E N F A S S U N G .

E R N S T E. A R E E N : »Quelle u n d W e i s s d o r n zu Rosenkind» sowie andere Altertumsdenkmäler auf dem K r o n g u t Ottenby k u n g s l a d u - g å r d auf Öland.

Das Krongut Ottenby kungsladugård auf Öland wird bereits in der zwei- ten Hälfte des 13. Jahrhunderts erwähnt. Der Name wird von Sprachforschern von dem Eigennamen Otame hergeleitet, wurde aber frUher von dor Volks- tradition mit dem Asengott Odin in Verbindung gebracht. Ausgedohnte Grä- berfelder zeigen auch, dass die Gegend während des Altertums besiedelt gewesen ist, und einer der bedeutendsten heidnischen Kultplätze des siid- lichen Öland scheint boi Ottenby belegen gewesen zu sein. Starke Indizion hierfur sind eine »Opferquolle» und ein noch vor etwa 200 Jahren vorhan- den gewosener »heiliger» Weissdorn, von der Bevölkerung jener Gegend genannt »Rosenkinds källa och hagtorn». Der Weissdorn findet sich auf einigen Karten aus dem 17. Jahrhundert angegeben und wird — gleichwie die Quelle — in einem Bericht an das Antiquitätskollegium in den 1670-cr Jahren erwähnt. Er war wie ein Baum gewachson mit Stamm und Krono und so hoch, dass er als Seezeichen diente. Anfang des 18. Jahrhunderts scheint der Weissdorn eingegangen zu sein. Bei der Quelle und dem Weiss- dorn, die wahrscheinlich dio »Lebensquelle» (Urd) und den »Lebensbaum»

(Yggdrasil) symbolisierten, pflegte die Bevölkerung noch bis weit in die christliche Zeit hinein sich zum Mittsommertest zu versammeln. Neben der Quello wurde frUhzeitig eino kleine Kapelle, Johannes dem Täuter geweiht, errichtet. Neben dieser Kapelle, die, allein nach zu urteilen, die erste Gemein- dekirche der Gegend war, befand sich dem obenerwähnten Bericht gemäss ein Bogräbnisplatz. Nach der Einfiihrung der Reformation liess man die Kapelle verfallen, und 1784 wurde sie dem Erdboden gleichgomacht. In der Nähe der Kapelle lag ein nunmehr rasicrtes, während des Mittelalters aber bliihendos Fischordorf, Kyrkohamn genannt. Der östlich vom Krongut ge- legene Laubwald Ottenby lund diirfte ursprUnglich ein heidnischer Opfer- hain gewesen sein, der vermutlich mit dem Kultplatz an der Quelle von Rosenkind in Zusammenhang gestanden hat. Linne; erwähnt so in seiner

»öländska resa», dass die Einwohner der Gegend sich zur Mittsommerzeit auf einem offenen Platz im Hain zum Tanz zu versammeln jiflegtcn, eine Tradition, die zweifellos mit den rituellen Tänzen des heidnischen Kults zusaramenhing.

References

Related documents

befi ntlig forskning om kvalitetsmätningar, vilka samvariationer som fi nns mellan de indikatorer som systemet är uppbyggt kring, om och hur öppna jämförelser används för ledning

Detta medf'örde en viss osäkerhet kring fyndet men efter en förnyad ex- kursion till området den 21 .7 1995 kunde snart konstateras att pappersgetingen f1ög i

ida_itemname plottime ida_username. ida_itemname

FÖR BESKRIVNING, SE BILAGA TILL PLANKARTA SIFFRA ANGER OMRÅDESNUMMER FÖR OMRÅDE INNEHÅLLANDE EN ELLER FLERA NY JÄRNVÄGSMARK MED SERVITUTSRÄTT SAMT TILLFÄLLIG NYTTJANDERÄTT. RÖD

ida_itemname plottime ida_username.. ida_itemname

Socialnämnden beslutar att godkänna förvaltningens förslag till ändringar i socialnämndens delegationsordning. Reservation

Ett medborgarförslag har inkommit till kommunen med förslag att bygga vidare på cykelvägen längs väg 1341 från Höörs kommungräns till Ludvigsborg. Förslagsställaren

-Arvodesgruppen redovisar reviderat förslag av reglemente för ersättning till förtroendevalda vid kommunstyrelsens sammanträde i maj 2018. Sammanfattning