Framtiden för gamla Habo ullspinneri

FRAMTIDEN FÖR

GAMLA HABO ULLSPINNERI

Olsson Frida

Rösiö Carl Edvard

Hjerpe Anna-Lena

EXAMENSARBETE 2006

BYGGNADSUTFORMNING

FRAMTIDEN FÖR

GAMLA HABO ULLSPINNERI

THE FUTURE OF HABO ULLSPINNERI

Olsson Frida

Rösiö Carl Edvard

Hjerpe Anna-Lena

Detta examensarbete är utfört vid Ingenjörshögskolan i Jönköping inom ämnesområdet byggnadsutformning. Arbetet är ett led i den treåriga högskoleingenjörsutbildningen.

Författarna svarar själva för framförda åsikter, slutsatser och resultat. Handledare: Göran Hellborg

Omfattning: 10 poäng (C-nivå) Datum: 2006-05-25

Abstract

This report presents an investigation and a new design of Habo Ullspinneris old industrial premises. It is based on the owners visions and wishes, two

questionnaires and also considering of the historical value.

Habo Ullspinneri was founded in 1882 by Frans August Johansson and was moved to the location it has today, near Hökån in Habo, three years later. The electricity that the machines in the industry needed was extracted from the small river that is placed under the building. In 1960 there was a fire and the result became the end of the industrial activity that had taken place in the building.

There is no steady activity in the building at the moment. It is nowadays temporarily used as an agriculture museum and as a store room. Based on the costs of the restoring that the building needs for future maintenance it is in need of new activities that can bring economic stability.

Based on literature studies, interviews, questionnaires, and personal visiting, sketches for the new activities have been done. The work has three main

focuses: identification of the new activities and the target group, the possibility of technical design combined with the building’s cultural values.

Several solutions were investigated and two of those are more detailed. Based on these results one proposition has been designed.

Sammanfattning

Rapporten presenterar utredning och utformning av Habo Ullspinneris gamla industrilokaler baserat på ägarnas visioner och önskemål, två genomförda enkätundersökningars resultat samt beaktande av länsmuseets intresse i byggnadens kulturhistoriska värde.

Habo Ullspinneri grundades 1882 av Frans August Johansson och flyttades tre år senare till den plats det har idag, vid Hökån i Habo. Från ån utvanns den el- energi som krävdes för industrins maskiner. Efter en brand 1960 lades

verksamheten ner och maskinerna skrotades. Förhoppningen finns dock att på nytt kunna använda den befintliga turbinen till de nya verksamheternas

belysning och uppvärmning.

Idag inrymmer byggnaden ett museum, en repetitionslokal samt diverse förrådsutrymmen. På grund av det omfattande underhåll och driftarbete denna byggnad kräver för att inte förfalla, är dessa lokaler i behov av nya

verksamheter för att få en ekonomi som är hållbar på sikt.

Utifrån litteraturstudier, intervjuer, enkätundersökningar samt ett flertal besök på plats har skisser för nya verksamheter tagits fram. Arbetet har koncentrerats kring tre områden; identifiering av nya verksamheter med tillhörande

målgrupper, möjligheten att tekniskt utforma dessa på ett tilltalande sätt och samtidigt beakta byggnadens kulturhistoriska värde.

Ett antal alternativ har undersökts varav två förslag utretts närmare. Utifrån dessa har ett huvudförslag utformats.

Verksamheter som efterfrågas är av den karaktär som gör det möjligt att interiört bevara ljusinsläppet som byggnadens stora fönster ger. Därav fokuseringen på en flexibel planlösning som lätt kan byggas till eller ändras allteftersom behovet förändras.

Nyckelord

Habo Ullspinneri Ombyggnad Kulturbyggnad

Industribyggnad Kontorshotell Enkätundersökning

Innehållsförteckning

1

Inledning ... 1

1.1 BAKGRUND...1 1.2 SYFTE OCH MÅL...2 1.3 AVGRÄNSNINGAR...3 1.4 DISPOSITION...3

2

Teoretisk bakgrund ... 5

2.1 HABO KOMMUN...5 2.2 HABO ULLSPINNERI...6 2.3 REFERENSOBJEKT...9 2.4 BYGGNADSPLANERING...15

3

Genomförande ... 21

3.1 ENKÄT 1, MED LOKALBEFOLKNING...21

3.2 JÖNKÖPINGS LÄNSMUSEUM; KULTURVÄRDE...23

3.3 ANALYS AV TIDIGARE PRESENTERADE REFERENSOBJEKT...23

3.4 MÖJLIGA VERKSAMHETER OCH LOKALUTFORMNING...24

3.5 STUDIER AV DE KRAV SOM FINNS FÖR BIOGRAF OCH TEATER...26

3.6 FRAMTAGANDE AV LOKALPROGRAM OCH SKISSFÖRSLAG...26

3.7 ENKÄT 2, MED LOKALA FÖRETAG...27

3.8 UPPRITNING AV DEN BEFINTLIGA BYGGNADEN...28

3.9 SKISSER ATT ARBETA VIDARE MED...28

3.10 REDOVISNING...30

4

Resultat... 31

4.1 FÖRSLAG 1: ...31

4.2 FÖRSLAG 2: ...31

5

Slutsats och diskussion ... 38

5.1 IDENTIFIERING AV VERKSAMHETER...38 5.2 VERKSAMHET...38 5.3 BEVARANDE...39

6

Referenser ... 40

6.1 TRYCKTA...40 6.2 EJ TRYCKTA...41

7

Sökord... 42

8

Bilagor... 43

1 Inledning

Denna rapport är ett förslag på ombyggnad och nya verksamheter i Habo Ullspinneris gamla industrilokaler. Rapporten utgör examensarbete på C-nivå i en 120 poängs ingenjörsexamen på högskolan i Jönköping. Vi har utgått från att byggnaden är klassad som byggnadsminne och har skissat fram förslagen med avsikten på att bevara ursprunget och göra nödvändiga ingrepp så skonsamma som möjligt. Två genomförda enkäter har hjälpt oss att beakta Habobornas och företagens intressen i de berörda lokalerna. De tänkta

verksamheterna ska hjälpa till att skapa en balans i byggnadens ekonomi och främja ett framtida underhåll.

1.1 Bakgrund

Byggnaden där Habo Ullspinneri haft sin verksamhet ligger ungefär 500 meter från Habo centrum och kallas i folkmun för ”Spinnet”. Den äldsta delen av byggnaden är uppförd 1885. Under åren 1915-1945 gjordes betydande

tillbyggnader som bidragit till byggnadens karaktär.[5] Idag har byggnaden en area på 2 500 kvm fördelat på tre våningar och ett tornrum. Sedan

Ullspinneriets verksamhet lades ned 1966 har byggnaden bland annat använts som lagerlokal samt inhyst ett lantbruksmuseum.[19] Byggnaden ägs än idag av ättlingar till grundaren av ullspinneriet, F A Johansson.

Under 1999 gjordes utvändigt underhåll med ekonomisk hjälp från

länsstyrelsen då man bland annat målade om fasad, fönster och tak [9]. Interiört är byggnaden orörd, men i behov av upprustning för att möjliggöra framtida nyttjande. Då byggnaden idag endast brukas till viss del utsätts den emellanåt för skadegörelse ofta i form av krossade rutor. För att förhindra fortsatt förfall, och förhoppningsvis även skadegörelse, vill nu ägarna att byggnaden åter skall sättas i bruk. Kommande underhållskostnader ska kunna finansieras med hjälp av den nya verksamheten och därtill ge en ekonomisk vinst. Ombyggnationer har tidigare varit aktuella men de förslag som tagits fram har aldrig genomförts. [19]

1.2 Syfte och mål

Rapportens syfte är att ge två förslag till ombyggnad av Spinnet, vilket skall attrahera både invånare i Habo och i angränsande orter kring centrala Habo. I det första förslaget ser vi i första hand till byggnadens kulturella värde och försöker bibehålla det befintliga, sätta byggnaden i bruk med minsta möjliga medel.

I det andra förslaget får byggnadens potentiella möjligheter styra förslaget, utan att förändra dess yttre. Genom att förnya dess inre är målsättningen att göra detta till ett attraktivt allaktivitetshus.

Förhoppningarna är att i båda alternativen skapa ett allaktivitetshus för både unga och gamla samt privatpersoner och företag.

Målsättningen med arbetet är att ta fram: 1. _{förslag på lämpliga verksamheter.}

2. ritningar på planlösningar som utförs i samarbete med ägaren av byggnaden; Mia Werthén.

1.3 Avgränsningar

Arbetet skall inrikta sig på utformningen av Spinnets lokaler och dess nya verksamhet med följande avgränsningar:

För delar av byggnadens fyra våningar utförs planering i detalj. Översta våningen berörs inte.

Enkätundersökningen som riktar sig till allmänheten utgörs av ca 100 personer. Företagsenkäten skickas till ett begränsat urval av företagare i Haboregionen. Utifrån skisser kommer två förslag att utarbetas vidare.

Brandtekniska krav som ställs för samlingslokaler tas endast delvis i åtanke. VVS, ljus och ljud har lämnats helt.

Endast arkitektritningar tas fram.

Omkringliggande miljö kommer ej tas i beaktning.

1.4 Disposition

I rapporten kommer följande områden att behandlas: 1. Identifiering av nya möjliga verksamheter.

2. _{Tre referensobjekt kommer att studeras för att skapa förståelse för} liknande projekt.

3. _{Utformning av två förslag, det ena där hänsyn har tagits till lokalernas} befintliga utformning och bevarande av denna. I förslag två har

verksamheterna fått styra, och lokalerna anpassats efter dessa. Rapportens kommande kapitel; 2, 3, 4, och 5 innehåller följande: Kapitel 2, Teoretisk bakgrund.

Utredningen baseras på litteraturstudier, intervjuer, undersökning av liknade referensobjekt samt två enkätundersökningar.

1. _{Byggnadens historia och dess betydelse för Habo som ort.}

2. Referensobjekten visar vad andra tidigare åstadkommit med liknande lokaler med kulturhistoriska värden.

Kapitel 3, Genomförande.

Kapitlet baseras på intervjuer, enkätundersökningar samt tolkningar av teoretisk bakgrund.

1. Målgruppen för ullspinneriets lokaler identifieras genom enkätundersökningar.

2. _{Skissförslag på ny lokalutformning utförs baserade på}

enkätundersökningarnas resultat, länsmuseets yttrande samt Mia Werthéns visioner.

3. Utformning och planering av föreslagna aktiviteter. Kapitel 4, Resultat.

1. De nya verksamheterna och dess utformning presenteras. Kapitel 5, Slutsats/diskussion.

Kapitlet bygger på egna slutsatser utifrån rapportens tidigare kapitel. 1. Vilka intressen finns det av nya verksamheter?

2. Vilka verksamheter skulle vara ekonomiskt fördelaktiga?

2 Teoretisk bakgrund

Den teoretiska bakgrunden baseras på studier av litteratur som behandlar dels den aktuella byggnaden men även andra liknande projekt. Vi har även gjort litteraturstudier om byggnadsplanering av offentliga lokaler.

2.1 Habo kommun

2.1.1 Historik

Ortsnamnet Habo kommer ursprungligen från ”de Haghabodhom”.

”De”användes förr för att markera plural, ”Hagha” betyder inhägnad och en ”bodhom” är en utäng med förvaringsbod. De Hagabodhom är alltså flera ängar med bodar som varit inhägnade. Man har kunnat spåra ortnamnet så långt tillbaka som till år 1349 .[10]

På 1500-talet blev Haghabodhom Habo [11]. Innan järnvägen kom till Habo på 1860-talet försörjde sig invånarna nästan uteslutande på jord- och skogsbruk. Med järnvägen öppnades nya möjligheter för handel, hantverk och industri.[12]

2.1.2 Idag

Habo samhälle är beläget vid Vätterns västra strand, femton minuters bilväg till Jönköping. Läget är strategiskt vid riksväg 195 och järnvägslinjen Falköping-Nässjö. Habo är en expansiv kommun och under 2005 ökade befolkningen med 84 personer. Det innebär att man slog målsättningen på 50 personer per år med råge. Idag bor drygt 9 800 personer i kommunen varav 6 300 i tätorten. I jämförelse med övriga Sverige har Habo en mycket ung befolkning. Där bor bara två tredjedelar av antalet pensionärer jämfört med proportionen för landet och omvänt bor där ungefär en tredjedel fler barn.[12]

Habo är inte bara en populär bostadsort. Under flera år har Habo hamnat i topp när Sveriges företagare betygsätter sina kommuner i Svenskt näringslivs årliga undersökning. Det finns cirka 300 verksamma företag i kommunen. De största företagen är Fagerhults Belysning AB, Isaksson Gruppen som tillverkar bland annat beslag samt Toms Webes AB som tillverkar konfektyrer.[12]

2.1.3 Framtiden

Kommunen har visionen att göra Habo till ett naturligt val för bosättning och etablering av nya företag. De vill även kunna ge en god service med hög kvalité utan att konkurrera med närliggande kommuner. På kommunens önskelista står en teater- och biograflokal samt ”ett allaktivitetshus som en gemensam

mötesplats för alla åldrar som kan bidra till engagemang och lust för lärande samt öka gemenskapen mellan olika generationer.”.[12]

2.2 Habo Ullspinneri

Habo Ullspinneri grundades år 1882 av Frans August Johansson i Simonstorp, fyra kilometer utanför Habo. Tre år senare lät han uppföra en liten fabrik invid Hökån i Habo dit verksamheten flyttades. Det införskaffades begagnade maskiner som fick drivas av en turbin placerad i ån. Fabriken var den första industrin i Habo samhälle och åstadkom arbetstillfällen så att inflyttningen ökade.[2]

Till en början tillverkades endast garner och man hade tre anställda; en

spinnmästare, en kardmästare och en färgmästare. I takt med att verksamheten växte utökades också antalet anställda. Fabriken var en såkallad löngodsrörelse, det vill säga att man insamlade råvaror, såsom ull och trasor, genom ombud i södra och mellersta Sverige. Dessa förädlades och lämnades tillbaka i form av garner som i huvudsak användes till strumpor. Denna företeelse var vanlig vid de mindre yllefabrikerna.[5]

1916 lämnade Frans Johansson över ledningen av Ullspinneriet till sönerna Anders och Bror som tagit efternamnet Werthén, troligen inspirerat av sjön Vättern. Året efter inköptes Holma-Hälsinglands yllefabrik i Madängsholm, vars maskinpark förflyttades till Habo. Samtidigt gjordes en större tillbyggnad av fabriken och det byggdes en ny damm i Hökån som gav såväl direkt som elektrisk kraft. 1920 började tillverkningen av filtar, som kom att bli den dominerande produkten. Filtarna blev kända i hela landet under namnet "Habo-Filten".[2]

Bild 2: Spinnet på 1920-talet. Källa:[10], egen bearbetning.

Habo Ullspinneri fortsatte successivt att växa. 1931 ombildades

familjeföretaget till ett aktiebolag. Trots 30-talets markanta lågkonjunktur var 1934 Ullspinneriets mest betydelsefulla år. Då gjordes en omfattande

tillbyggnad och bland annat uppfördes en vinkelbyggnad mot den gamla.[2] Ullspinneriets utveckling fortgick ända fram till andra världskriget, då de hade etthundra anställda. Habo Ullspinneri drevs av tre generationer av

grundarfamiljen Johansson/Werthén tills verksamheten köptes upp av konkurrenten Tidstrand i Sågmyra. Redan samma år lades väveridelen och filttillverkningen ned. Spinneriverksamheten fortsatte dock fram till år 1970 under firmanamnet Habo-Garn AB. Av färgerirörelsen bildade familjen Werthén Habo färgeri AB som är aktivt än idag.[5]

Idag ligger gamla Habo Ullspinneris kulturhistoriska värde i det väl

sammanhållna och bevarade byggnadsbeståndet samt företagets betydelse för ortens utveckling [13]. Fabrikslokaler av trä i denna storlek är numera ovanliga [5]. Byggnaden har under sin livstid drabbats av brand vid två tillfällen. Den första, den 5 mars 1937, bröt ut på tredje våningen. Man antar att branden började i säckar av stickyllegarn vilka självantändes. Andra branden inträffade den 16 februari 1960 och orsakades av att en metallpartikel i godset som användes i rivmaskinen bildat gnistor och antänt godset.[6]

Byggnaden som den ser ut idag består till största del av väggar uppförda i lösvirke på en stensatt grund. Stora spröjsade fönster med tillhörande

innerfönster ger ett ljust inomhusklimat. Färgsättningen är traditionellt faluröd med vita fönstersnickerier. Ett flertal ombyggnationer har skett i etapper allteftersom ylleindustrins utrymmesbehov växt, detta har gett upphov till en byggnadsutformning med ett unikt utseende. Den inre rumsbildningen är ringa då industrin med dess stora maskiner krävde stora öppna ytor.

2.3 Referensobjekt

Vi valde att titta på tre ombyggnationer liknande vårt projekt. Det första

objektet är industriområdet i Norrköpings innerstad, där en hel stadsdel tagits i bruk på nytt. Det andra objektet är Dunkehallaravinen i Jönköping, där man byggt studentlägenheter av en byggnad som tidigare inrymt arbetarbostäder från tidigt nittonhundratal. Det tredje objektet är D-magasinet i Tidaholm, en ombyggnation av ett gammalt magasin till utställningslokal för kök.

2.3.1 Norrköping: Holmens Bruk

I Norrköpings innerstad finns en stadsdel som för bara ett par år sedan stod i stort sett oanvänd. Det gamla industriområdet som gränsar till det centrala Norrköping hade blivit svåråtkomligt för större transporter och därmed

svåranvändbart för industriverksamhet. Detta ville kommunen göra något åt. En central del av Norrköping med stora förutsättningar för kommande aktiviteter, Norrköpings innerstad kunde både bli större och mera attraktivt. Man ville skapa en stadsdel där människor kunde få ta del av stadens historia.[7]

2.3.1.1 Historia

Industrilandskapet i Norrköping utgör en viktig del i historien för både Norrköping och Sverige. Det är en väl bevarad industrimiljö som är svårt att hitta jämförelser med, både i Sverige och ute i Europa. Detta bevarades i den mån det gick när nya aktiviteter togs i bruk vilket ökade intresset för området och gjorde Norrköpings gamla stadsdelar levande igen. Med tanke på

placeringen mitt i centrala Norrköping samt den unika miljön med närhet till strömmen fanns det stora möjligheter för utveckling.

Det var strömmen som en gång gjorde alla dessa industrier möjliga. Den var kraftkällan till de stora industrierna och grunden till bildandet av Norrköpings stad.[7]

Under hösten 1997 beslutade miljö- och stadsplaneringsnämnden att en fördjupad översiktsplan skulle uppföras över det gamla industriområdet i Norrköpings innerstad. Detta för att få en bättre överblick över framtida utvecklingsmöjligheter för verksamheter i de gamla lokalerna som till största del då stod tomma.

Visionen löd: ”Industrilandskapet skall utvecklas till en tät, dynamisk och attraktiv del av centrala Norrköping där högre utbildning och framgångsrikt företagande kombineras med att den unika miljön tas tillvara.”. Det stod klart att området skulle bli i huvudsak ett verksamhetsområde och man skulle på bästa sätt ta tillvara och bevara den unika miljön i området. Genom denna översiktsplan skulle både möjligheter och begränsningar presenteras.[7]

Det som prioriterades mest och vilket också var i behov av mest utrymme var Universitetet, de behövde nya lokaler att vistas i. Dessa gamla

industribyggnader blev optimala som skolsalar, då man kunde bevara de yttre skalen och bygga en helt ny interiör i de flesta husen. Man strävade också efter att kunskapsintensiva företag skulle exploatera här och även serviceinriktade verksamheter såsom restauranger, kiosker och småbutiker för att få liv och rörelse dygnet runt. Stadsdelen skulle bli levande igen med nya verksamheter, vilka i sin tur inte påverkade den yttre uppfattningen. Det viktigaste av allt var att bottenvåningarna sattes i bruk eftersom detta ger upplevelserika gaturum.[7]

2.3.1.2 Ombyggnation

Redan på 1970- och 80-talen började tankarna kring att återuppliva denna stadsdel att rulla igång. Det blev mera omfattande under 90-talet och senare lugnades det ner igen. Stora delar är i dagens läge återanvänt. Området är i nuläget en del av Norrköping där både universitet och nya företagare slagit sig till ro. Även kulturella verksamheter har inrymts i byggnaderna för att göra området attraktivt dygnet runt. Man har tagit tillvara på forsens närhet och människor har fått upp ögonen för området igen. Det finns dock fortfarande steg att ta om en hel stadsdel skall bli förverkligad.[7]

Riktlinje/kommunal huvudriktning bakom projektet:

”Universitetets expansionsbehov skall prioriteras inom området. Sammanhållna områden med hög täthet eftersträvas.”

”Tillväxt av kunskapsintensiva verksamheter stimuleras och prioriteras framför andra typer av verksamheter. Universitetets framtida utveckling får avgöra hur stora byggnadsvolymer som kan bli aktuella för dessa verksamheter.”

”Byggnader skall utföras med bottenvåningar som berikar stadslivet.” Kulturella aktiviteter är bra för att få människor att söka sig till platsen. Naturligt bildas både mötesplatser och upplevelser i mångfald.

Bestämmelser är gjorda angående ny- och ombyggnationer, de skall vara tillgängliga för alla även personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga. Endast i de fall då en ombyggnad skulle förstöra det kulturhistoriska värdet på byggnaden kan vissa utrymmen vara begränsat anpassade. Här skall man dock komma fram till den bästa lösningen vilket kan vara att förena varsamhet och tillgänglighet. Målet är att anpassa området för alla.[7]

Kulturhistoriska värden:

Man skall i största mån bevara områdets egenart. Man skall, när man vistas i området, kunna känna den gamla atmosfären och kunna se en bild av vad som en gång funnits här.[7]

2.3.2 Jönköping: Dunkehalla

Dunkehallaområdet är det första industriområdet i Jönköping. Här har flera industrier haft sin verksamhet, de allra tidigaste från 1300-talet. Anledningen till den koncentrerade industrialiseringen i området var Dunkehallaån.

2.3.2.1 Historia

Genom den utvunna vattenkraften från Dunkehallaån drevs verksamheterna som till en början till största del bestod av olika typer av kvarnar, sågverk och slipning. Efter en längre tids konjunkturfall blev Dunkehallaområdet i slutet av 1700-talet återigen en utgångspunkt för industriverksamheter. En rad nya industrier uppfördes, bland annat ett garveri och ett väveri, samt flera kvarnar. På 1840-talet började industrier dyka upp i andra delar av Jönköping och områdets betydelse började långsamt att avta.[3]

Omkring sekelskiftet sjönk vattenkraftens betydelse då den ersattes av den alltmer utnyttjade elkraften. Detta fick till följd att kvarnarnas dominans bröts och de byggnader som inte revs kunde istället ge plats åt nya verksamheter. Dunkehalla fick sin första stadsplan 1913 och var då avsett som

industriområde. Förslag har framlagts för området om inrättande av

kulturreservat enligt miljöbalken. Detta avslogs av kommunstyrelsen i början av 2000-talet i avvaktan på ett program för skyddsformer för området. Åt stadsbyggnadskontoret uppdrogs att, i samarbete med kulturförvaltningen, tekniska kontoret och andra berörda intressenter, upprätta ett program som klarlägger Dunkehallaravinens bevarande- och utvecklingsmöjligheter och som samtidigt belyser vilka skyddsformer som är lämpliga för området. Arbetet med detta program har ännu ej slutförts.[3]

2.3.2.2 Lindströmska fastigheten

Fredriksdal är en del av Dunkehallaområdet och består av flera byggnader. Namnet är taget från Fredrik Malmberg som ägde husen i början av 1800-talet. Det stora bostadshuset Fredriksdal är från 1700-talet och kom senare att kallas för Lindströmska fastigheten efter fabrikör Anders Lindström. Han gifte sig med Fredrik Malmbergs dotter och köpte sedemera hela Fredriksdal 1879. Hans ättlingar donerade sedan fastigheten till Länsmuseet i Jönköping.

En anmärkningsvärd konstruktionslösning är den dubbla timmerväggen med en tilltagen luftspalt emellan som återfinns i bottenvåningens väggar.

Övervåningen blev antagligen tillbyggd i början av 1800-talet. Den utvändiga färgsättningen är i Falurött och den utpräglade snickarglädjen i vitt. Fastigheten är upptagen i Kulturminnesvårdsprogram för Jönköpings kommun 1989. I detta program föreslås skyddsbestämmelser i detaljplan. [3]

2.3.2.3 Ombyggnation

Fastigheten är idag privatägd och under 2004 började en omfattande ombyggnation av Lindströmska fastigheten som resulterat i ett flertal studentbostäder. Med utgångspunkt från byggnadens stomme har

rumsutformningen vuxit fram i samspråk med Jönköpings länsmuseum. I och med att byggnaden tidigare fungerat som arbetarbostad, har förutsättningarna för ett modernt boende varit relativt goda.[19]

Bottenplanet som är en pågående arbetsplats, kommer i färdigt skick erbjuda 12 tvårumslägenheter. De är placerade i husets tvärgående riktning vilket medför ett ljusinsläpp från fasadernas två långsidor. Vatten och avlopp är centralt placerade för att göra de obligatoriska ingreppen så skonsamma som möjligt. Den befintliga timmerytterväggen kläs med dubbla gipsskivor som skruvas i 45mm reglar som samtidigt tilläggsisoleras med mineralull.

I det övre planet har liksom i bottenplanet 12 tvårumslägenheter iordningställts. Utrymmen för ventilation och dylikt har skapats genom att sänka taken som kläs med gips och som med färdiga väggar utgör brandceller för respektive lägenhet.

På vindsplanet har två trerumslägenheter placerats. Dessa nås genom den befintliga trappan som är centralt placerad i byggnaden. På vindsplanet finns även lägenhetsförråd.

Bostädernas gemensamma tvättstuga är förlagd till en mindre och senare tillbyggd del av byggnaden. Här finner man även det nyinstallerade

bergvärmesystemet som förser lägenheterna med värme och varmvatten.[18]

2.3.3 Tidaholm: Vulcanön

I centrala Tidaholm ligger Vulcanön i ån Tidan runt vilken Tidaholms samhälle vuxit fram.

2.3.3.1 Historia

Här började Vulkans tändsticksfabrik sin verksamhet 1868 och här tillverkades Tidaholmsbilarna under tre decennier med start 1903. Efter hand har

industrierna på Vulkanön flyttats eller lagts ned men många byggnader finns bevarade än idag och inhyser nya verksamheter. I de gamla

industribyggnaderna finns numera museum, en konstlitografisk verkstad, utställninglokal samt gymnasium. Det senaste projektet på ön har rört Vulcans gamla huvudkontor. Byggnaden, som är kulturminnesmärkt, har varsamt renoverats och inrymmer numera ett Vinagenturföretag. Det gamla industriområdet har omvandlats till något av ett kulturcentrum i staden.

2.3.3.2 D-byggnaden

Den byggnad vi valt att använda oss av som referensobjekt är den så kallade D-byggnaden. Den uppfördes 1916 med den tidens allra modernaste konstruktion och består av en kraftig regelstomme, träpelare och fyllning av liggande plank. Den ljusgula fasadens fasspontpanel är indelad i fält med hjälp av krysslagda brädor. I hörnen och i övre väggbanden är panelen stående, i övrigt liggande, vilket var typiskt för den tiden. Byggnaden är täckt av tre parallellställda sadeltak. I gavelfasaden är stora spetsbågefönster placerade i övrigt smårutade fönster och dörrarna är svarta och brädslagna.

Byggnaden användes ursprungligen som ett kallmagasin för kemikalier som skulle användas i tändsticksfabriken. Övervåningen byggdes på 20-talet och där förvarades kartongpapp. Efter tändsticksfabrikens flytt från ön användes

2.3.3.3 Ombyggnation

1986 gjordes ett stort planeringsarbete för byggnaderna på Vulcanön av Tidaholms kommun. De såg en potentiell partner i Marbodal som var i behov av en stor lokal för utställning av sina kök. Målet var att skapa ett supermodernt innehåll samtidigt som man bevarade magasinets gamla karaktär. Detta har man löst genom att frilägga så mycket trä som möjligt inomhus. Paneler, pelare och det gamla innertaket har bevarats. De gamla ytterdörrarna har bibehållits men kompletterats med nya och småfönstren samt sadeltaken finns kvar.[8] Den största förändringen är att mittendelen på gaveln mot Tidan har flyttats in [4]. De nya väggarna, som har försetts med stora fönster, har skapat ett trivsamt rum utmed ån. Gården är belagd med stenar med en alldeles egen historia. De är huggna i staden under de svåra åren på 30-talet. Stenpartiet fortsätter en bit in i foajén och tillsammans med de stora fönstren bidrar de till att reducera gränsen mellan ute och inne.

2.4 Byggnadsplanering

Vi har tittat närmare på råd som finns för planering av olika verksamhetslokaler som kan bli aktuella för vårat projekt.

2.4.1 Biograf

Duk: Bildens höjd bör vara 18% av avståndet mellan duken och sista

stolsraden. Bredden beror på filmsystemet. Det bredaste systemet idag har ett förhållande på 1:2,35. Duken bör vara något större än den största bilden då man måste räkna med en ram för avmaskning för att få en vinkelrät begränsning. Man brukar lägga till 0,24 m i över och underkant samt 0,35 m på varje sida. Bildens underkant bör helst ligga 1,50 m över salongsgolvet, men vid plant golv förekommer ofta en höjd på 2,0 m eller mer. Siktvinkeln mot bildens mitt och horisontalplanet bör ej bli större än 25°. Dessutom bör man sträva efter att varje åskådare kan se bildens underkant över huvudet på den som sitter

framför.

Scen: Bakom duken behövs ett utrymme på 1,0 m för högtalarna. Mer än 3 m

avstånd kräver speciallösning. Bakväggen bör vara ljudabsorberande för att förhindra eko. Ridån kräver ett fritt utrymme på 0,5 m.

Projektorrum: Rummet bör vara rymligt och väl ventilerat. Minsta ytan är 6,0

Salong: Används salongen till andra ändamål än biograf får den ha lösa stolar

som kan kopplas samman eller fästas vid golvet. Vid klaffstolar får avståndet mellan raderna inte vara mindre än 0,8 m så att det lämnas en gångbredd på 0,45 m då sitsarna är uppfällda. Vid andra lösningar får avståndet inte vara mindre än 1,0 m. Gångarna dimensioneras med en bredd på 1,0 m per 150 personer. Man ska kunna nå en utrymningsgång utan att passera mer än 15 platser. Salongens väggar bör inte vara blanka eller ha för stor kontrast mellan ljusa och mörka färger. Den bakre väggen bör vara av ljuddämpande material och takhöjden bör inte vara mer än 1/5 del av längden för att förhindra eko. Lokalens volym bör inte överstiga 4 m³ per sittplats.[1]

2.4.2 Teater

En teaterlokal används ofta av lokalrevyer, amatörteatrar eller gästande

teatergrupper. Riksteatern har delat in de olika scenerna efter storleken som har fått olika färgnamn. Röd scen är de största scenerna. Grön scen har en minsta bredd på 18 m och djup på 10 m. Det är en vanlig storlek på scener i

mellanstora städer. Blå scen har minsta bredd på 10 m och djup på 6 m. Många aulor och Folkets Hus har denna storlek. Gul scen är den minsta storleken och är den minsta scen riksteatern turnerar till. De är minst 9 m breda samt 5 m djupa. Den minsta är vit scen. De saknar lingångar, proscenium och annan teaterutrustning.

Scen: För akustikens skull bör scenöppningen omges av så lite väggbitar som

möjligt. Eftersom fonder med mera, som brukar förvaras vid sidan om och över själva scenen, är kraftigt ljudabsorberande bör dessa avskärmas med något akustiskt reflekterande material. En bra lösning är att utforma någon typ av ljudsnäcka. Vid mindre scener behövs ingen sufflörlucka utan sufflering kan ske från kulisserna. I en stor teater, där flera omställningar sker per dag, bör det finnas möjlighet för fonder att hissas upp ovanför scenen. Scenens höjd över salongen bör vara cirka 0,9 m vid plant golv. Högsta rekommenderade

scenhöjd är 1,1 m. Är salongen lutande kan scenen vara lägre. Podiehöjden kan beräknas enligt följande formel:

c = e – b + d / f · g

Variablerna i formeln betecknar följande (se ytterligare förklaring i figur 1): a = Synlig del av skådespelare. Önskvärt minimum är 0,5 m.

b = Skymd del av skådespelare. Max 1,2 m. c = Podiets höjd. Max 1,1 m.

d = Synstrålens förskjutning för varannan rad. Ungefär 0,12 m. e = Ögonhöjd för sittande, 1,14 m.

f= Dubbla bänkavståndet.

g = Avstånd från sista bänk till intressecentrum. Vid plant golv bör detta avstånd inte överstiga 17 m.

Figur 1: Förklaring av variabler i formeln för beräkning av podiehöjd. Källa: [1] egen bearbetning.

Scenrummet för de olika scenerna dimensioneras enligt tabell nedan med mått i meter. Se figur 2 för grafisk presentation av variabler.

Grön

scen Blå scen Gul scen

a – scenens bredd 18 10 9

b – scenens djup 10 6 5

c – scenens höjd till tågvinden 12 7,5 5

d – tågvind, vid högt scenhus med vertikala

kulissförflyttningar 1,5 1,5 1,5 e – scenöppningens bredd 9 6 5 f – sidoutrymme 3 2 2 g – scenöppningens höjd 6 4,5 3,5 h – förscenens djup 0,8 0,5 0,5 i – scengolvets upphöjning 1 1 1

Figur 2: Scenrum i plan och snitt. Källa: [1] egen bearbetning.

Golv: Som scengolvet läggs lämpligtvis ett massivt furugolv. Det ska vara matt

och mörkt.

Väggar: Väggarna bör vara mörka.

Målarverkstad: Amatörteatrar har ofta behov av verkstäder för tillverkning av

fonder med mera. Målarverkstaden måste vara så stor att den kan rymma en fond, antingen liggande eller vertikalt.

Dekorations- och möbelmagasin: Det bör finnas två separata magasin. Ett för

amatörteatern och ett för turnéerna. Dessa bör ha en rumshöjd på 2,5 m samt en yta på 15 m².

Rekvisitarum: För den rekvisita som används under en föreställning krävs ett

utrymme på minst 8 m².

Musikförråd: Stora instrument som pianon kräver förvaring så nära scen som

möjligt. Även plats för förvaring av andra instrument, så som trummor, bör finnas.

Loger: En grön scen kräver 30 logeplatser och 16 omklädningsplatser för

musiker. En blå scen behöver 20 logeplatser och 16 omklädningsplatser medan de bara behövs 10 logeplatser för en gul scen. Logerna ska rymma sminkplatser som bör vara 1 m breda och 0,4 m djupa och vara försedda med minst två höj och sänkbara 75 W matta glödlampor. I varje loge ska det dessutom finnas ett tvättställ, en helfigurspegel, hyllor och plats för att hänga kläder.

Toaletter: Det bör finnas en herr- och en damtoalett i anslutning till logerna

samt ett duschrum.

In- och urlastning: Porten för lastning bör vara minst 2,5 m hög och 2 m bred

2.4.3 Andra typer av samlingslokaler

För att använda en lokal som musikrum är rummets efterklangstid av stor vikt. Denna är beroende av salens volym och det krävs mellan 8 -10 m³ per person. Detta att jämföras med en hörsal som bara kräver 5 m³ per person. För att undvika eko på de främre raderna bör förhållandet vara längden 2 – 1,2 x bredden och bredden 3 – 1,5 x höjden. Detta är av mindre vikt för små rum, men man bör ändå undvika kubiska rum. I en hörsal under 1 500 m³ är

förstärkare vanligtvis onödig utom för hörselskadade. Ska en scen användas för musikaliska framträdanden bör scenöppningen omges av så lite väggbitar som möjligt. Dessutom bör man skärma av utrymmena vid sidan av, bakom och ovan scen med akustiskt reflekterande material.

En lokal som ska användas för utställningar bör ha väggar, alternativt lösa skärmar, som man kan spika i och bör förses med tavelhängarlist. Golvet bör vara möjligt att spika i. En skärmutställning från Riksutställningar kräver upp till 60 m².[1]

2.4.4 Kontor

För att uppnå en god fysisk arbetsmiljö måste man ta hänsyn till vissa normer som delas in i ”de fyra L-en”: Ljus, Ljud, Luft och Layout.

Ljus: Ljusbehovet varierar för olika typer av arbeten och bör planeras därefter.

Vanligt kontorsarbete kräver 500 lux medan ritarbete kräver 2 000 lux. I allmänna utrymmen är det tillräckligt med en belysning på 100 – 500 lux. Energimängden bör begränsas till 15 W / m² för att tillförseln av värme ska bli så låg som möjligt.

Ljud: Både det akustiska klimatet och ljudisolering är av stor vikt. Vi har dock

valt att inte fördjupa oss inom detta.

Luft: Luftens kvalitet har stor inverkan på arbetseffektiviteten. Det största

problemet med luften brukar vara för hög temperatur. En klimatanläggning tar en mycket stor plats och bör tas med i ett tidigt skede i planeringen.

Layout: Olika typer av kontorsverksamhet kräver mycket olika utrymmen och

layouter. Minimistorleken för ett fungerande arbetsrum för en person är 4,5 x 3,9 m (10,35 m²). Det är önskvärt att arbetsplatserna har fönsterplacering.

Kapprum bör finnas i nära anslutning till arbetsplatserna och ska ha spegel, avställningshylla och sittplats. Kläderna ska kunna förvaras i antingen skåp eller i öppna kapphyllor. Pausrum bör placeras i fasadläge och ska utrustas med pentry och förvaringsskåp. Det bör finnas en toalett per 10 – 15 personer samt en handikapptoalett per våningsplan. Denna kan gärna placeras i anslutning till ett vilrum. Vilrummet bör uppta 0,3m² per person men bör inte understiga 6 m². Man brukar räkna med omkring 0,5 m² pausrum per anställd.[1]

2.4.5 Restaurang

För att få starta en restaurang måste både lokalerna samt verksamheten

godkännas av kontrollmyndighet. Detta sker enligt gemensamma regler för hela EU som antogs 2006. Det är viktigt att lokalen delas upp i en ren och en oren zon och att flödena inte korsar varandra. I anslutning till kök och kallskänk bör diskrum och rangering finnas. I rangeringen förvaras maten som skall ut i serveringslokalen. I diskrummet skall både disk från köket och servering kunna tas om hand. Serveringsvåningen skall vara i anslutning till rangeringsrum och diskrum. Idealiskt är två separata öppningar så disken från serveringslokalen inte behöver passera kök eller rangering.

Vid planering av en restaurang bestäms dimensioneringen utifrån förväntat antal samtidiga gäster, omsättningsfrekvens samt matsedelns typ.

Varuintaget bör placeras i direkt anslutning till kyl, frys och torrförråd. Dessa bör i sin tur vara lätt åtkomliga från varmkök och kallskänk. Orena livsmedel bör passera renseriet innan dessa kommer till köket. Här kan även grönsaker skalas. Restaurangköket bör placeras på samma våningsplan som

serveringlokalen.

Golvytan i serveringsvåningen kan beräknas till 1,0 – 1,5 m² per gäst beroende på restaurangens art. Kaffestationen bör ligga utanför kassorna eftersom de flesta vill ha sitt kaffe efter maten.[1]

3 Genomförande

Vårt tillvägagångssätt beskrivs nedan i punktform och utvecklas sedan i kommande stycken.

- Framtagande och genomförande av enkätundersökning med lokalbefolkningen. Se bilaga 1.

- Jönköpings länsmuseums syn på byggnadens kulturvärde. - Analys av och besök vid tidigare presenterade referensobjekt

- Identifiering av möjliga verksamheter och tillhörande lokalutformning med hjälp av enkätundersökning, diskussioner med Jönköpings

länsmuseum och referensobjekt och Mia Werthén[19][15].

- Studier av de krav som finns vad gäller identifierade verksamheter. - _{Framtagande av lokalprogram och skissförslag på nya möjliga}

rumsutformningar med de nya verksamheterna.

- Framtagande och genomförande av enkätundersökning med lokala företag. Se bilaga 3.

- Uppmätning och uppritning av den befintliga byggnaden.

- _{Utifrån skissförslag väljs, i samråd med Mia Werthén, några intressanta} skisser att arbeta vidare med.

3.1 Enkät 1, med lokalbefolkning

För att få en uppfattning av vilka verksamheter och aktiviteter som saknas i Habo sammanställde vi en enkät som skulle ligga till grund för det kommande arbetet med verksamheten i Spinnet. Eftersom det är av stor vikt att den

framtida verksamheten är tillfredsställande för invånarna i Habo med omnejd blev denna undersökning ett avgörande steg i det fortsatta arbetet.

Genom ett flertal besök på gamla Habo Ullspinneri, där vi pratat med Mia Werthén och hennes man Thomas Werthén, har vi tagit fram lämpliga frågor till en enkätundersökning. Deras tankar och visioner kring Spinnet har varit till hjälp vid framtagandet.

Deras visioner är:

- Att spinnet inom 5 år är en levande mötesplats för arbete och fritid i svensk industrihistorisk miljö

- _{Att fastigheten är affärsdrivande (ingen bidragsverksamhet)} - En mötesplats för kultur och näringsliv

Målsättningen i allt detta är att få en eller flera aktiva verksamheter i byggnaden. Detta kommer att göra byggnaden levande igen och förhindra skadegörelsen som finns idag. Förslagen på aktiviteter enligt visionen var följande:

Utställningslokal Galleri

Café och restaurang Satellit till Science Park Samarbete med högskolan Asiatiskt spa

Biograf

Mötes- och festlokal

Kontorshotell för små företag Musikstudio

Vår första enkät var riktad till lokalbefolkningen i Habo. Enkäten i sin helhet kan ses i bilaga 1. Dess resultat var ämnat att ge en uppfattning av följande:

- Hur ser Haboborna på Spinnet idag?

- _{Är denna byggnad viktig för Habo och dess Historia?} - Vad saknas i Habo idag?

- Vad skulle du som invånare vilja se i Spinnet i framtiden?

- _{Tror du att du själv kommer att använda dig av byggnaden i framtiden?} Det kommande resultatet från ungefär 100 invånare i Habo var tänkt att ge en relativt bra syn på vad invånarna önskar för aktiviteter i ett framtida Habo. Enkätfrågorna ställdes under tre dagar till folk som rörde sig i centrala Habo. Först presenterade vi oss och vårt projekt mycket kortfattat. Därefter

genomförde vi enkätfrågorna muntligt. Vi fick totalt 85 stycken svar med en jämn fördelning över åldersgrupper och kön, vilket gav en relativt god bild av invånarnas allmänna åsikt. En sammanställning av enkät 1 återfinns i bilaga 2.

3.1.1 Tillförlitlighet i enkät

De 85 personer som deltog i enkätundersökningen utgör endast 0,9 % av Habos befolkning. Vi ansåg dock urvalet vara tillräckligt med tanke på

Enkäten har även vissa felkällor. Frågorna vilka endast hade valbara svar påverkar den utfrågade personen att endast svara med de svarsalternativ som fanns att välja bland. Då vi ställde frågorna muntligt kan även detta ha påverkat svaren.

Att samma fråga upprepas med olika formuleringar i början och i slutet av enkäten, ger en möjlighet för den utfrågade att återkomma med synpunkter.

3.2 Jönköpings länsmuseum; kulturvärde

Efter enkätundersökningen besökte vi Jönköpings Länsmuseeum för att höra deras synpunkter om byggnaden idag och byggnadens framtid.

Vi pratade med byggnadsantikvarie Britt-Marie Börjesgård. Länsmuseets önskemål är att bevara byggnaden helt i det skick det står i idag, vilket skulle försvåra vårt fortsatta arbete.[15] Det var i och med detta samtal vi kom fram till att göra två förslag. Ett förslag där vi ser mera till Länsmuseets önskningar samt ett förslag där vi utnyttjar byggandens potential till fullo.

Det kulturhistoriska intresse som finns idag beror främst på att det finns få industribyggnader av trä i detta skick. Det är viktigt att man kan känna vad som en gång funnits här när man går in i byggnaden. För att bevara denna atmosfär tycker Länsmuseet följande är viktigt:

- Bevara golven i det skick de är idag. De av industriverksamheten slitna träplankorna tillför mycket till atmosfären.

- Bevara innerväggarna utan inre isolering. Isolering bör om möjligt tillföras mellan de två träskikt som utgör väggarna idag.

- _{Bevara de öppna ytorna.}

Dessa punkter innebär en stor begränsning av de aktiviteter som skall infinna sig i byggnaden.

3.3 Analys av tidigare presenterade referensobjekt

Det gemensamma målet för våra referensobjekt har varit intentionen att bevara byggnadernas/områdets karaktär. Byggnaderna skall förmedla den gamla atmosfären samtidigt som de har moderniserats för att överhuvudtaget kunna brukas.

Man bör ha i åtanke under planering av ett område att man skapar upplevelserika gaturum för att på så sätt locka fler människor. För att

åstadkomma detta gjorde man i Norrköping så att man satte bottenvåningarna i bruk först.

3.4 Möjliga verksamheter och lokalutformning

Förundersökningarna låg till grund för kommande skisser vilka var avsedda att ge två förslag:

1. _{Ett förslag där vi gjorde så lite förändringar som möjligt. I detta fall var} huvudinriktningen att försöka använda byggnaden i dess befintliga skick med endast små förändringar.

2. Ett förslag där vi gjorde större förändringar och utnyttjar byggnadens ytor för verksamheter som är intressanta för invånare och omgivning. Detta kräver relativt stora ombyggnationer och restaureringar invändigt. För att få många alternativ på aktiviteter och planlösningar för bygganden, började vi med att var och en på olika håll ta fram olika förslag. Vi utvärderade sedan de olika förslagen tillsammans enligt nedan. Redan i ett tidigt skede insåg vi dock att möjligheterna att bruka byggnaden i befintligt skick var mycket små. Ullspinneriverksamheten har lett till att många ytor är lättantändliga och byggnaden som sådan betraktas därav som mycket brandfarlig. För att över huvudtaget kunna använda den krävs omfattande renovering, exempelvis genom gipsning av väggar, golv och tak. Vi beslutade därför att endast gå vidare med alternativet att verksamheterna får styra, och lokalerna därmed anpassas efter dessa.

Frågor vi ställde oss vid valet av nya verksamheter.

• Vilket användningsområde och varför?

• Vilken planlösning kräver respektive aktivitet? • Vilka åtgärder krävs för att lösa detta?

3.4.1 Användningsområde:

- Vad är mest relevant och lovande till en början?

Vår målsättning är att skapa ett förslag på verksamheter som redan från början är ekonomiskt fördelaktiga.

- _{Vad kommer att skapa en ekonomisk fördel?} En verksamhet med fast månatlig intäkt.

Konceptet är vinnande om det går att kombinera lokalerna. Lokalerna bör gå att utnyttja dagtid som kvällstid.

3.4.2 Planlösning

- Vilka ytor kräver respektive aktivitet?

Grova uppskattningar på hur många människor som kommer att vistas på platsen samtidigt har gjorts. Vilka ytor som krävs för själva verksamheten, och hur mycket av ytan som går åt till transportyta mm.

- _{Vilken planlösning är mer lockande i förhållande till de andra?} En vinnande planlösning kan användas vid flera tillfällen och till olika aktiviteter. Den är också möjlig att utveckla och omforma i framtiden, detta utan att förstöra viktiga delar av det som finns idag.

- _{Vilka rumssamband är de viktigaste?}

Rummen placeras så att de allmänna utrymmen som krävs tillgodoses. Som besökare blir man mottagen i en bemannad receptionsdisk.

- _{Vilka rum kräver mera ljus?}

I allmänna utrymmen är ljus och utsiktsmöjligheter av stor vikt. Här kan man tänka sig mer direkt solljus eftersom man vistas här under kortare tider. I ett kontorsrum eller liknande utrymme där man vistas längre, är det fördelaktigt med ett indirekt solljus. Värmebildningen reduceras och störande moment som reflektioner i datorskärmar et cetera uteblir.

3.4.3 Åtgärder

- Vilka åtgärder krävs för att få detta till en lockande lösning? Hur mycket av det befintliga kommer man bli tvungen att göra åverkan på?

För att göra detta till ett lockande förslag, behöver nya ytor byggas upp. Delar av det befintliga bevaras för att associera till den gamla industrimiljön och därmed skapa spännande kontraster. Utan att göra någon åverkan alls är det omöjligt att få byggnaden i brukbart skick.

- Vad krävs för att detta projekt skall kunna startas?

Söka efter kommande hyresgäster och se vilket intresse det finns idag för respektive idé. Kan en kommande hyresgäst få inblick i ett tidigt skede kan dennes intresse öka. En möjlighet är att låta hyresgästen investera i projektet.

3.5 Studier av de krav som finns för biograf och teater

Eftersom både biograf och teater visade sig vara av intresse för Haboborna undersökte vi de krav som finns och vad dessa krav resulterar i.

Eftersom en teaterlokal kräver en hög takhöjd grundar sig följande resonemang på att en eventuell teater skall placeras på första våningen i den norra

utbyggnaden. Vi har antagit (se slutsats) att takhöjden i denna lokal är 4,5 m och att lokalen är drygt 11 m bred.

Med en salong med ett djup på 13,5 m skulle podiehöjden vid plant golv enligt formeln ”c = e – b + d / f · g” behöva vara mellan 0,75 m och 1,2 m för att även de längst bak ska se. Följande mått har antagits:

e = 1,14 m

b = 0,75 m / 1,2 m d = 0,12 m

f = 2,0 m g = 13,5 m

Med tanke på de dimensionerade scenöppningarna för de olika scenerna utesluts genast grön och blå scen då de kräver en takhöjd på drygt 7 respektive 5,5 m. En gul scen kräver en takhöjd på 4,5 m om scenhöjden antas vara 1 m. För att kunna ta emot besök av Riksteaterns gula scener krävs en scenhöjd på minst 6,1 m inklusive tågvind. Detta skulle innebära att takhöjden över scenrummet skulle behöva höjas 2,6 m vid en scenhöjd på 1,0 m.

Dimensioneras teatern efter gul scen blir djupet 5,5 m inklusive förscen. Bioduken placeras då fördelaktigast så nära scenkanten som möjligt men maximalt 3 m från bakre scenvägg.

Är salen 13,5 m djup bör bilddukens höjd vara 0,18 · 13,5 + 0,24 +0,25 = 2,92 m. Det innebär att bilddukens höjd över golvet som mest kan vara 1,58 m. Vid en salong med en bredd på 11,7 m, en längd på ungefär 12 m och takhöjd på 4,5 m blir volymen 639 m3_{. Vid 151 stolar blir då volymen per sittplats 4,2}

m3.

3.6 Framtagande av lokalprogram och skissförslag

Efter kravstudien tog vi fram olika sambandsscheman för aktuella aktiviteter, se bilaga 4. Dessa har legat till grund för framtagandet av lokalprogrammet. Denna har endast använts som stöd vid skissarbetet. Lokalplanen kan ses i bilaga 5. Eftersom lokalplanen endast är uppskattningar utifrån våra egna bedömningar tillsammans med krav från Handboken Bygg, kan givetvis vissa uppgifter vara felaktiga.

Utifrån de utgångspunkter som presenterats i teoretisk bakgrund samt de krav, önskemål och idéer som framkom vid enkätundersökningar och intervjuer sammanställdes ett flertal skissförslag. Skissförslagens uppgift skall ligga till grund för framtagande av förslagen. Skissförslagen omfattar olika

verksamheter där rumsuppbyggnaden inverkat i olika stor grad på de befintliga lokalernas utformning.

Skissförslagens olika förutsättningar:

- _{Att i så liten mån som möjligt påverka det historiska värdet av} byggnaden.

- Att följa Svensk Standar i den mån det går. vid utformning av planlösning.

- Att anpassa byggnaden för alla så långt det går. Se till både varsamhet och tillgänglighet.

- Lönsamhet.

3.7 Enkät 2, med lokala företag

När vi tittat närmare på skisser, enkät och Habos historia fann vi det lämpligt att göra ytterligare en enkät, se bilaga 3. Denna var riktad till Habos

företagsverksamma nyckelpersoner med sin huvudverksamhet i Habo. Dess resultat var tänkt att ge oss information om deras behov enligt följande:

- _{Finns det idag behov av kontorsyta för dig som småföretagare?} - Vill du ha tillgång till kontor, men är inte i behov av kontor på heltid

utan mera vid möten, konferenser, demonstrationer och föreläsningar? - _{Om behov finns, vilken yta är då intressant?}

- Finns intresse av att hyra rum per timme/dag?

Vi skickade ut 63 enkäter via posten och 54 stycken via e-post, varav 16 adresser fallerade. Utskicken med vanlig post gav 7 stycken svar och vi fick totalt 3 stycken svar via e-post. Med hjälp av enkäten kunde vi skapa oss en uppfattning om hur intresset för kontorslokaler i Habo står sig. Då responsen på vår andra enkät varit så låg och vi fortfarande väntar på svar har vi valt att lämna över den till vår uppdragsgivare utan att sammanställa denna.

3.7.1 Tillförlitlighet i enkät

3.8 Uppritning av den befintliga byggnaden

Eftersom det idag inte fanns några digitalt uppritade planritningar på byggnaden var detta en förutsättning för att kunna fortsätta vårat arbete. Mia Werthén har tillhandahållit ett tidigare förslag på ombyggnation av

Spinnets industrilokaler som dock inte skridit till verket. Dessa arkitektritningar har endast kunnat nyttjas i ett tidigt stadium vid framtagande av skisser och har sedermera kompletterats med omfattande uppmätningar. Tillsammans med fotodokumentering har de uppmätta ytornas inre rumsbilder utformats för uppritande av den befintliga byggnaden.

3.9 Skisser att arbeta vidare med

Ägarna själva är väldigt angelägna att det i framtiden skall bli en aktivitet av något slag i det gamla spinneriets stora lokaler. De har redan tidigare sett flera förslag av vad som skulle kunna passa i byggnaden, men som av olika skäl inte gått att genomföra.

För att Ullspinneriet en dag skall inrymmas med nya aktiviteter menar Mia att vissa faktorer är viktiga.

• Ett bra samarbete mellan fastighetsägare, myndigheter och intressenter skall ge alla parter ett förslag som går att genomföra.

• Projektet skall vara uppdelat på en flerårsperiod då möjligheten finns att stegvis komma fram till lösningar och kompromisser.

• Finansieringen skall vara fastställd redan innan projektet inleds. • Då det visar sig om intressenter finns skall dessa bilda en projektgrupp

där alla parter kan vara med och påverka resultatet.

Våra förslag på nya verksamheter som framkommit vid enkätundersökningar samt genom egna idéer är:

Förslag 1 (med så lite ombyggnation som möjligt vilket i detta skede redan var förkastat):

- Café - _Konsthall - Danslokal

Förslag 2 (med relativt stora ombyggnationer): - Biograf

- _Café - Kontorslandskap - Lägenheter - Restaurang - Teater - _Ungdomsgård - Musikskola/replokaler

För att få en uppfattning om vilken aktivitet som kan passa bäst uppskattade vi de ytor som respektive aktivitet kräver, samt för- och nackdelar med respektive förslag. Vi undersökte sedan hur de olika förslagen kunde förhålla sig till varandra och vilka aktiviteter som eventuellt kunde använda sig av samma lokal, vi tog sedan fram skisser på de mest fördelaktiga resultaten som vi disskuterade inom gruppen.

Skisserna redovisade vi inför Mia och Thomas Werthén. Genom en dialog tog vi reda på deras synpunkter och åsikter, som vi sedan hade med i vårt val av slutgiltig idé.

Nedan följer resultatet av diskussionen mellan oss och ägarna.

3.9.1 Lägenheter

Fördelar: Det finns stora potentialer för charmiga lägenheter med högt till tak och gamla stora fönster som nästan sträcker sig från golv till tak. Lägenheter ger upphov till hyresintäkter som förutsatt att de är uthyrda ger en stadig inkomst.

Nackdelar: Det är ett stort ansvar att skapa lägenheter för människor som inte är införstådda med risken som finns i och med att detta en gång har varit ett spinneri. Golven är i stort sett impregnerade i olja vilken är en mycket stor brandrisk. Byggnaden är dessutom så närliggande till den idag pågående industriverksamheten på innergården, att tillstånd för lägenhetsbyggnad försvåras.

3.9.2 Kontorslokaler

Fördelar: Kan ge en ekonomisk vinst i byggnaden genom fasta hyresintäkter. Det ger möjligheter för Habos småföretagare att dela på kostsamma utgifter.

Nackdelar: Det är svårt att veta hur pass stora förändringar som krävs för att det skall vara en acceptabel kontorsmiljö för företagarna.

3.9.3 Biograf/teater:

Fördelar: Lös inredning möjliggör en yta som kan användas av flera aktiviteter vid olika tillfällen. Små ingrepp i den ursprungliga planlösningen krävs

beroende på teaterns dimensionering.

Nackdelar: Samlingslokaler innebär en högre grad av brandklass vilket kan vara svårt att tillgodose. Det är tveksamt om en biograf kan gå runt ekonomiskt i en liten ort som Habo med tanke på närheten till Jönköping.

3.9.4 Konsthall:

Fördelar: Det kulturhistoriska värdet som lokalen har bevaras, förutsatt att den öppna planlösningen behålls intakt.

Nackdelar: Ytorna blir svårtillgängliga för övriga verksamheter vilket medför en ekonomisk nackdel.

3.9.5 Ungdomsgård:

Fördelar: Frångå skadegörelse av byggnadens fönster genom att skapa ett ”ungdomens hus” där de får vara med och ta ett gemensamt ansvar för byggnaden.

Nackdelar: Ekonomiskt bidragsberoende från kommunen. Skadorna och slitaget på byggnaden kan öka.

3.9.6 Replokaler:

Fördelar: Lokalens läge stör inte någon kringliggande verksamhet.

Nackdelar: Skall man i framtiden ha flera aktiviteter än denna, eller placera flera liknande lokaler inom byggnaden kommer detta kräva stora

ombyggnationer för ljudisolering.

3.10

Redovisning

Vi har ritat upp vårat förslag i ArchiCad och ADT för att ha möjlighet att visa dessa i planer och tredimensionella bilder. Detta kommer att underlätta för den som är ovan att läsa traditionella pappersritningar.

4 Resultat

Här presenteras resultaten av rapportens huvuddelar: identifiering av

verksamheter, utformning av verksamheter samt utformningsmässig jämförelse av två förslag

4.1 Förslag 1:

Då lokalen i befintligt skick och utförande är i stort sett obrukbar med hänsyn tagen till brandkrav, isolering, vatten, värme och avlopp har vi valt att bortse från detta förslag. Resultaten från första enkätundersökningen tydde dock på ett verksamhetsintresse för de berörda lokalerna men som visade sig vara praktiskt svårt att genomföra. Därför har vi valt att endast genomföra förslag 2.

4.2 Förslag 2:

I vårt förslag där vi har valt att göra lite större förändringar byggdes en av våningarna om till ett så kallat kontorshotell. Här har vi tänkt att företag ska ha möjlighet att hyra kontor per timme eller dag, men också för längre perioder. Idén handlar främst om att föra Habo kommuns småföretagare närmare

varandra. Den företagsriktade enkäten visade i några fall intresse för hyrning av kontorslokaler och har funnits med som underlag för lokalutformningen. Detta skulle för företagen innebära ett företagsklimat där tankar, funderingar och tidigare erfarenheter lätt kan utbytas. Förslaget skulle även medföra att de kostsamma utgifter som skrivare, kopiatorer och mera högteknologisk utrustning såsom videokonferenser och dylikt, delades upp på företagarna. Företagen skulle därmed alltid vara uppdaterade med en elektronisk utrustning som skulle kunna tillhandahållas med specifika skötselavtal.

4.2.1 Relativt stora förändringar

För att en helt ny aktivitet skulle fungera i dessa lokaler och samtidigt vara av intresse för omgivningen är de i behov av vissa större förändringar.

Möjligheterna för framtida verksamheter med liknande utrymmesbehov att etablera sig och trygga den ekonomiska situationen som byggnaden kräver, skulle därmed kunna säkerställas. Vi har i förslaget tagit hänsyn till Jönköpings länsmuseums intresse i byggnaden och således placerat de största

ombyggnationerna ifrån vårt sett lämpliga delar av byggnaden. I och med att byggnaden har mycket begränsad inre rumsbildning har således endast den befintliga trästommen varit utgångspunkten. Den skulle i förslaget bevaras i största mån och är tänkt att byggas in helt av nya byggnadsdelar. Lokalernas takhöjd är så pass god att det finns plats för en mindre sänkning som ger

4.2.2 Presentation av planlösning

Vi har valt att som huvudentré använda den ursprungliga entrén som vetter mot väst och är belägen i det så kallade tornet. Tornet är den centrala delen av byggnaden. Här finns trapphuset och hissen placerade via vilka man kan nå byggnadens alla delar. I entréplanet har vi valt att placera receptionen som är gemensam för byggnadens alla aktiviteter.

Bild 6: Interiörbild från nuvarande entré/trapphus. Källa: privat bild.

Bild 7: Invändig illustration från blivande entré/trapphus. Källa: privat bild.

På bottenvåningen i byggnadens norra del, det som i dagens läge är ett äldre lantbruksmuseum, har vi placerat en biograf/teater med plats för 150 personer. För att göra minsta möjliga ingrepp på byggnaden behålls salens plana golv. Enligt de beräkningar vi gjort (se kapitel 3.1.3) kan en acceptabel sikt ges även vid de bakre raderna i en salong med plant golv. Detta under förutsättning att man gör scenen upphöjd. För att inte begränsa salens användningsområde förses denna med löstagbara stolar. Bakom scenen, och i samma nivå med denna, placeras förråd, verkstad, loger samt ett pausutrymme för att tillgodose personalens behov.

Bild 8: Invändig illustration från blivande lobby. Källa: privat bild.

Planet ovanför i samma byggnadsdel är en lokal som använts till dans och festaktiviteter. I denna utformas tre konferenssalar i olika skepnader. Salarna skiljs åt av vikväggar för att ge möjlighet att variera storleken på salarna efter

behov.

Bild 10: Interiörbild från nuvarande festlokal, blivande konferens. Källa: privat bild.

Bild 11-12: Invändig illustration från blivande konferenssalar. Källa: privat bild.

I vinkelbyggnadens andra del placeras en restaurang med tillhörande kök och diskutrymmen på bottenplanet. Nytt vatten och avlopp innebär här mindre åverkan på byggnadens kulturhistoriska värde då denna del är tillbyggd i ett senare skede. Kökets inlastning av varor sker genom den befintliga lastkajen. De existerande öppna ytorna får ge plats åt restaurangens gäster. Här finns även möjlighet att inrymma ett Internetcafé.

Bild 13: Interiörbild från nuvarande lagerlokal blivande restaurang. Källa: privat bild.

Bild 13-14: Invändig illustration från blivande Restaurang. Källa: privat bild.

I det övre planet förläggs kontorshotellet i form av kontors- och

samlingslokaler i olika storlek. Den gedigna ljusbilden som fasadens fönster ger, bibehålls genom att de avgränsande innerväggarna byggs upp av väggar med stora glaspartier. Vid lokalens nordöstra del finns i dag en betongplatta som är tänkt att utgöra en framtida uteplats för hyresgästerna. Ytterdörren som i direkt anslutning till denna skulle innebära att ett befintligt fönster ersätts men skulle även innebära att lokalens utrymningsvägar tillgodoses.

Bild 15-16: Interiörbild från nuvarande lagerlokal blivande kontorshotell. Källa: privat bild.

Bild 17-20: Invändigillustrationer från blivande kontorshotell. Källa: privat bild.

4.2.3 Detta skall bevaras

Det som vi i första hand tagit hänsyn till är byggnadens stomme, den utgör utgångspunkten för förslaget. Ytterväggarnas fönster bevaras i stort, detta för att de utvändiga fasaderna inte skall påverkas negativt.

Bild 21: Interiörbild från nuvarande fönster. Källa: privat bild.

Trapphuset i anslutning till huvudentrén bevaras i den mån det är möjligt med hänsyn tagen till brandskydd.

Hissen bevaras i rimlig mån. I dagsläget är denna endast godkänd för varor. Vid eventuellt behov av installation av ny hiss används om möjligt det ursprungliga schaktet då ett nytt schakt skulle kräva allt för stora ingrepp på byggnaden.

Bild 21: Interiörbild från nuvarande trapphus och hiss. Källa: privat bild.

Tidstypiska detaljer som snickerier och dylikt bevaras i den mån det går. Dialog med länsmuseet i Jönköping är här av avgörande roll för att samtliga parter skall kunna känna sig tillfreds med byggnadens utveckling.

5 Slutsats och diskussion

Här presenteras författarnas egna slutsatser. Dessa är uppdelade i tre avsnitt: identifiering, utformning och verksamhet.

5.1 Identifiering av verksamheter

Nya verksamheter till Habo Ullspinneris gamla industrilokaler krävs för att få en hållbar ekonomi som skulle kunna täcka de drift- och underhållskostnader som byggnaden har.

För att få en bra uppfattning om vad Habos invånare önskade att se i Spinnet genomförde vi två enkätundersökningar. Härigenom fick vi många förslag på vad Haboborna idag saknar. Somliga förslag, såsom badhus, SPA, ishall och sporthall är i stort sett omöjliga att genomföra i det befintliga utförandet av byggnaden.

Enkätundersökningen gav oss ett bra underlag vid framtagandet av skisser. För det slutgiltiga förslaget blev det inte av avgörande karaktär, då vi såg dessa alternativ som svaga när det gäller att ha en stadig ekonomi med återkommande säkra inkomster.

Vi har under skissandet och undersökningarnas gång beslutat att endast göra ett förslag. Detta beroende på återkommande samtal med Räddningstjänsten i Jönköping som givit informationen att byggnaden är i stort sett oanvändbar så som den står idag [17]. Invändiga väggar måste kläs i gips och ett tänkbart alternativ är att installera sprinklers i lokalerna för att klara brandkraven. Det byggnaden skulle kunna användas som i befintligt skick är endast lagerlokal, som idag. I nuläget får inga människor vistas i byggnaden utan någon

brandansvarig närvarande.

Vi har även diskuterat våra alternativ med länsmuseet. De har gett oss små marginaler då de vill se byggnaden användas som den står idag. Eftersom Spinnet tidigare inrymt industrilokaler vill man helst inte se att det byggs om till bostäder. Allra helst vill de att byggnaden även i framtiden kan brukas av industriverksamhet.

5.2 Verksamhet

Vårt förslag blev en biograf och ett kontorshotell där många av Habos småföretagare kan hyra in sig på ett och samma ställe. På detta sätt skulle byggnaden åter få liv med hjälp av nya företag som använder byggnaden tillsammans. För en liten företagare finns det många dyra utgifter som man här skulle kunna dela på såsom kopiatorer, datorer, skrivare, projektorer etc. Det skulle även finnas möjligheter till högteknologisk utrustning såsom

videokonferenser och bredband. Här skulle även finnas en gemensam bemannad reception som kan ta hand om företagens gäster med mera.

Kontor skulle även finnas för den som bara vill hyra per timma eller dag. Man skulle även som utomstående företag kunna hyra konferenslokaler i olika storlekar och en biograf som går att använda som föreläsningssal

teaterföreställningar etcetera.

Vi ser just detta förslag som det bästa eftersom det idag finns många

småföretagare i Habo som bara är en eller två anställda. I detta förslag skulle dessa företag kunna spara utgifter samtidigt som Spinneriet blir levande igen. För en liten företagare kan det vara en möjlighet att marknadsföra sig såsom med planscher och logotyper i entrén, de skulle även få de fördelar som följer med fler arbetskamrater.

Delar av byggnaden skulle också kunna användas utanför arbetstid. Inte bara biografen utan även konferenssalarna, där vi placerat vikväggar mellan salarna, vilket skapar möjlighet till en stor samlingssal/festlokal som man kan hyra. Genom detta förslag kan man i senare skede utveckla byggnaden och antingen utöka de aktiviteter som vi planerat eller placera in helt nya verksamheter.

5.3 Bevarande

Vi har i vårat slutgiltiga förslag beaktat byggnadens kulturhistoriska värden i den mån det är möjligt. Exteriört lämnas byggnaden i stort sett orörd medan man interiört måste göra en hel del ingrepp för att kunna sätta byggnaden i bruk. Ingreppen görs främst av brandtekniska skäl.

6 Referenser

6.1 Tryckta

[1] Avén, Sigurd (1981) Handboken Bygg – Byggnadsplanering. LiberFörlag, Stockholm, ISBN 91-38-06074-4

[2] Dagman, Harald (1983) Habo Samhälle – Uppkomst och utveckling från

glesbygd till kommunens centralkort.

Habo bibliotek: Hembygdssamling. Nässjö.

[3] Hallberg (1987) Bäckalyckan, Bymarken, Dunkehalla och Skänkenberg i

Jönköping - Kulturhistorisk utredning och förslag till bevarandeprogram Stadsarkitektkontoret rapport nr 22 3/87

[4] Holmström, Erik; Orebäck Krantz, Elisabet (1989) Kulturhistoriskt

värdefulla byggnader och miljöer i Tidaholms kommun. Falköping, ISBN 91-85884-60-X

[5] Julihn, Erik; Spade, Bengt (1982) Industriminnen i Habo Kommun. Habo bibliotek: Hembygdssamling. Skövde.

[6] Lindh, Annelie (1999) Habo Ullspinneri AB 1882 – 1967 B-Uppsats i historia HLK i Jönköping

[7] Norrköpings kommun (2005) Översiktsplan för Industrilandskapet i

Norrköping. Utställningshandling

[8] Norling, Gunnar; Lindgren, Jan (1985) Industrimiljöer på Ön i

Tidaholm. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. ISSN 0281-1464 [9] Sandahl, Ingvar. (1999-03-20) ”Spinnet” i Habo rustas upp.

Jönköpings Posten.

[10] Widell, Magnus (1998) Habo i gamla vykort.