1. ETT HISTORISKT ARV
Ontologisk fråga: hur förhåller sig kropp och själ till varandra?
Traditionellt svar:
Dualism: två skilda substanser existerar.
Descartes (1596-1650): kroppar har utsträckning i rummet.
själar (egon) är tänkande ting.
Kroppar är helt icke-andliga, underkastade mekaniska lagar och delbara (och därmed förgängliga).
Själar är helt icke-kroppsliga, icke delbara och alltså oförstörbara (odödliga!).
Monism: bara en substans existerar
av materiell natur: materialism av andlig natur: idealism
Kunskapsteoretisk skillnad: kunskap om den egna själen och dess innehåll är säker och oproblematisk (cogito-argumentet);
kunskap om kroppar är osäker och problematisk. (Och kunskap om andras själar och deras innehåll dubbelt problematisk: ”the problem of other minds”.)
Källor till dualismen: introspektion, tradition, religion.
Metafysiskt problem: kropp och själ påverkar varandra (interaktionism). Men hur?
Descartes: via tallkottkörteln.
Psykofysisk parallellism: inte alls. (De är som synkroniserade urverk)
Epifenomenalismen: fysiska händelser kan ha mentala effekter, men det mentala har inga fysiska effekter: det är epifenomenellt.
Materialismen: tack vare att det mentala (i den mån det existerar) är fysiskt.
I modern filosofi dominerar olika former av materialism.
Problemet med det mentalas kausala roll fortfarande aktuellt.
(Davidson mot Kim)
Behaviorism1 (ca 1920-1960): mentala begrepp kan
analyseras i termer av beteende och dispositioner till beteende.
Ryle, Wittgenstein (?).
Behaviorism2 : det mentala finns inte. Watson, Skinner.
Identitetsteorin (ca 1950-60): mentala tillstånd är identiska med hjärntillstånd. Type-type identity. Smart, Place m fl.
Funktionalismen (ca 1970- ): mentala tillstånd och kategorier identiska med funktionella tillstånd / kategorier; men en given funktion kan fyllas av olika fysiska strukturer. ”Multiple
realizability”. Token-token identity. Putnam m fl.
Pågående debatter om det mentalas ontolgiska status:
realism vs interpretivism vs eliminativism
Fodor Davidson Dennett Churchland
2. VAD ÄR DET MENTALA?
Descartes buntade ihop mentala fenomen — tandvärk,
matematiskt resonerande och upplevelsen av att se ett päron
— och kallade dem alla för ”tänkande”. (Men D erkände inte omedvetna mentala processer.)
I dag vanligt skilja mellan två slags mentala fenomen. Å ena sidan sådant som att
tänka på en strand på Samos räkna ut att 19+2=21
tro att kaffe är centralstimulerande vilja se en enhörning
och å den andra sådant som att
uppleva åsynen av ett päron känna smaken av kaffe
njuta av solvärmen
Den första typen av fenomen inbegriper mentala tillstånd eller processer som handlar om något: de är ”riktade mot”,
föreställer eller representerar objekt och/eller påståenden:
Samos, enhörningar; att 19+2=21, att man ser en enhörning.
Det objekt/påstående som de är riktade mot, eller handlar om, behöver inte finnas eller vara fallet.
De uppvisar vad Brentano (1838-1917) kallade intentionalitet.
Är intentionalitet det ”det mentalas kännetecken”, som Brentano hävdade? Många nutida filosofer tror inte det, eftersom fenomenen på den andra listan dels verkar vara mentala fenomen, dels inte verkar vara intentionala.
Sakerna på den andra listan är exempel på upplevelser som är på ett visst sätt för ett subjekt.
Dessa upplevelser verkar vara (i) essentiellt subjektiva och (ii) ha egenskaper som är essentiellt knutna till denna
subjektivitet. (Det är hur kaffet smakar för mig som är det avgörande för min upplevelse av kaffet.)
Upplevelser och deras egenskaper (”kvalia”) — (phenomenal) consciousness, subjektivitet.
Men vad är kvalia? Finns de egentligen?
Flera nutida filosofer åberopar kvalia för att hävda att materialismen (”fysikalismen”) är falsk. Aktuell debatt.
Nagel, Jackson, Dennett (Quining Qualia)
3. VAD ÄR INTENTIONALITET?
Vad är det för skillnad på naturliga språks förmåga att
representera saker och tankars? Vilket är förhållandet mellan tänkandets och språkets intentionalitet/semanticitet?
Är språkets semantiska egenskaper beroende av tankars inneboende intentiontionalitet? Eller är tvärtom språkets semanticitet mer grundläggande? Eller ingetdera?
Hur kan intentionalitet över huvud taget finnas?
Kan en dator (i princip) tänka: förstå och mena vad den säger osv?
Putnam, Searle
Är tänkande bearbetning av mentala representationer, som the Representational Theory of Mind (Fodor, klassisk AI) hävdar?
4. VAD ÄR MENTALA REPRESENTATIONER?
RTM: Konkreta, språkliknande strukturer i hjärnan, satser på The Language of Thought / Mentalese. Men hur får dessa mening?
Många olika svar, bl a: kausal samvarians med vad de
representerar (Fodor, Dretske), evolutionärt bestämd funktion (Millikan).
Eller är mentala representationer konkreta strukturer, men inte språkliknande? Är de i så fall bildliknande? Eller distribuerade (konnektionism)?
Eller är sådant som trosföreställningar och önskningar icke- konkreta, abstrakta entiteter som vi tillskriver t ex människor när vi betraktar dem som psykologiska varelser (Dennett)?
5. VILKEN STATUS HAR FOLKPSYKOLOGIN?
(FP ≈ förklaring och förtusägelse av vad människor gör med hänvisning till vad de tror, vill etc.)
Fodor: lovande, eftersom FP kommer att reduceras till en vetenskaplig, naturalistisk psykologi.
Davidson: god, trots att FP inte kan reduceras till naturalistisk teori (dess kategorier är autonoma).
Quine, Churchlands: dålig, eftersom FP inte kan reduceras till naturalistisk teori.
Dennett: god, fast inte uppfattad som bokstavligt sann teori.
Millikan: god, eftersom den kan reduceras till en vetenskaplig psykologi grundad i biologi/evolutionsteori.
