Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (förordningen om gemenskapstillstånd för godstransport)
I enlighet med 96 § 2 mom. grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemen- skapernas kommissions förslag av den 23 juli 2007 till Europaparlamentets och rådets för-
ordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för gods- transporter på väg.
Helsingfors den 18 oktober 2007
Minister Sirkka-Liisa Anttila
Regeringsråd Jorma Hörkkö
KOMMUNIKATIONSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2007/1071
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM GEMENSAMMA REGLER FÖR TILLTRÄDE TILL DEN INTERNATIONELLA MARKNADEN FÖR GODSTRANSPORTER PÅ VÄG (FÖRORDNINGEN OM GE- MENSKAPSTILLSTÅND FÖR GODSTRANSPORT); KOM (2007) 265 SLUTL.
1 M å l o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e Kommissionen har den 23 maj 2007 lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg, KOM (2007) 265 slutlig.
Syftet med förordningen är att göra den inre marknaden för godstransporter på väg mer effektiv, att förtydliga rättsläget, att harmonisera marknaden och förbättra kon- trollen av efterlevnaden av reglerna.
Parlamentet och rådet föreslår att två för- ordningar skall sammanföras: rådets förord- ning (EEG) nr 881/92 om tillträde till mark- naden för godstransporter på väg inom ge- menskapen till eller från en medlemsstats ter- ritorium eller genom en eller flera medlems- staters territorier (förordningen om gemen- skapstillstånd) och rådets förordning (EEG) nr 3118/93 om förutsättningar för transport- företag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (cabotageförordningen).
Dessutom ändras rättsakterna i syfte att förbättra tillsynen över tillstånden och det in- ternationella samarbetet mellan myndighe- terna samt för att förtydliga när cabotagetra- fik, det vill säga transport med ett fordon som är registrerat i ett tredjeland, måste tillå- tas. I dagsläget varierar reglerna från land till land.
2 F ö r s l a g e t s h u v u d s a k l i g a i n ne h å l l
2.1 Allmänt
De föreslagna ändringarna innebär att ca- botagetrafik tillåts inom högst tre veckor från det att ett fordon kom in i landet. Kontrollen av ankomstdagen skall göras utifrån det do- kument som fordonet kom in till landet med i internationell trafik. Det är som regel den ob- ligatoriska CMR-fraktsedeln för internatio- nell transport på väg.
Dessutom skall tillsynsmyndigheterna i sta- terna bygga ut sitt samarbete kring utredning av överträdelser och utmätning av påföljder.
Det kommer till exempel att sättas en frist för utbytet av information mellan myndigheter- na. När administrativa påföljder utmäts måste länderna ta hänsyn till eventuella sanktioner som utmätts i andra medlemsstater för att på- följden i sin helhet skall stå i proportion till den överträdelse som gav upphov till påfölj- den.
Den rådgivande kommittén har rätt att göra mindre ändringar i utformningen av gemen- skapstillståndet och förartillståndet samt i sä- kerhetsegenskaperna. Kommittén är samma kommitté som i dagsläget handlägger körti- der och frågor angående färdskrivare.
2.2 Detaljerade bestämmelse
Artikel 1. Tillämpningsområdet föreslås vara detsamma som för förordningen om gemenskapstillstånd, det vill säga att gemen- skapstillstånd kommer att krävas vid interna- tionella transporter inom EU och de stater som EU har träffat avtal med rörande dessa regler. Med stöd av EES-fördraget är avtals-
staterna Norge, Island och Liechtenstein samt Schweiz, med vilket EU har träffat ett sär- skilt avtal angående transporter.
Förordningen gäller transporter mellan de nämnda staterna eller via dem till en tredje stat. Förordningen gäller inte transporter mel- lan stater som EU inte har ingått avtal med.
Följaktligen kommer till exempel transporter mellan Finland och Ryssland fortfarande att regleras genom bilaterala avtal.
Förutom de internationella transporter som nämns ovan avses förordningen också gälla tillfällig cabotage som redan är tillåten enligt cabotageförordningen.
Med stöd av punkt 5 får post befordras som samhällsomfattande tjänster, skadade eller trasiga fordon transporteras, sjukvårdsartiklar befordras och egna varor transporteras utan gemenskapstillstånd precis som nu. Fordon med en totalvikt under 3,5 ton behöver inte heller gemenskapstillstånd. Passusen är iden- tisk med bilagan i den gällande förordningen om gemenskapstillstånd.
Artikel 2. Definitionerna i artikeln motsva- rar definitionerna i förordningen om gemen- skapstillstånd kompletterade med definit io- ner av cabotage och allvarlig överträdelse el- ler upprepade mindre överträdelser av ge- menskapens transportbestämmelser. Den sistnämnda definitionen hänvisar till defini- tionen i artikel 6. Definitionen av cabotage motsvarar definitionen i cabotageförordnin g- en. Dessutom definieras begreppen värdmed- lemsstat och icke-hemmahörande transport- företag. De nya definitionerna inverkar inte på innehållet, utan de har lagts till för att undvika upprepning.
Artikel 3. I artikeln definieras kravet på gemenskapstillstånd och kravet på förartill- stånd i samband med det på nuvarande sätt.
Artikel 4. Enligt artikeln är det i likhet med gällande praxis myndigheten i transport- företagets etableringsmedlemsstat som utfär- dar gemenskapstillstånd. Enligt övergångsbe- stämmelsen skall de nuvarande gemen- skapstillstånden gälla under hela den angivna löptiden. De tekniska egenskaperna av en be- styrkt kopia av ett gemenskapstillstånd som skall medföras i bilen kan enligt förslaget ändras genom kommittéförfarande. I försla- get krävs att den kopia av gemenskapstill- ståndet som skall medföras i bilen skall vara
framställd med hjälp av en mer avancerad tryckmetod än för närvarande och förses med bl.a. en präglingsstämpel. Dessutom måste gemenskapstillståndet och förartillståndet re- gistreras i ett elektroniskt register. Det gör länsstyrelserna i Finland. I övrigt föreslås inga ändringar i gemenskapstillstånden.
Artikel 5. Det föreslås att förartillståndet precis som nu skall krävas av förare som är medborgare i stater utanför EU/EES/Schweiz-området, och som är an- ställda av ett transportföretag etablerat i det nämnda området. Förartillståndets utseende och registreringen föreslås bli ändrade på samma sätt som gemenskapstillståndet i arti- kel 4. I Finland förs ett personregister över förartillstånden. I övrigt avses bestämmelser- na om förartillstånd förbli oförändrade.
Artikel 6. Enligt förslaget skall ett gemen- skapstillstånd utfärdas för fem år och de ut- färdande myndigheterna skall genom årliga kontroller av minst en femtedel av tillstånden kontrollera att tillståndshavaren fortfarande uppfyller villkoren för utfärdande av till- stånd. Bestämmelsen motsvarar den nuva- rande bestämmelsen.
Artikel 7. Enligt artikeln skall gemen- skapstillstånd och förartillstånd beviljas, om transportföretaget har lämnat riktiga uppgif- ter och fyller villkoren för utfärdande av till- stånd. Bestämmelsen motsvarar den nuva- rande bestämmelsen.
Artikel 8. I punkt 1 föreskrivs om princi- perna för att utföra cabotage. Enligt den får transportföretagen genomföra upp till tre ca- botagetransporter efter en internationell transport inom sju dagar efter att fordonet har anlänt till landet och lastat av. Därefter måste fordonet lämna landet innan en ny rätt till ca- botage startar. Fordonet behöver då inte åter- vända till registreringslandet. Till exempel ett estniskt fordon kan köra ut ur Finland till Sverige eller Ryssland. Passusen är ny. Fin- land har inga direkta bestämmelser som be- gränsar cabotage. I 51 § 3 mom. i statsrådets förordning om registrering av fordon (684/2007) bestäms dock att en lastbil som registrerats i en EES-stat får användas i Fin- land endast under 30 dagar efter det att for- donet införts, varefter det skall registreras i Finland.
Fordonet skall ha ett bevis på den resa när fordonet anlände till landet. I internationell trafik uppfyller den obligatoriska CMR- fraktsedeln kraven på bevis. Också andra ty- per av fraktsedlar (consignment letter) kom- mer att godtas. Passusen är ny.
Enligt förslaget skall cabotage också tillå- tas utan gemenskapstillstånd för transporter som är tillåtna enligt artikel 1.5. Bestämmel- sen stämmer överens med den nuvarande ca- botageförordningen.
Med stöd av anslutningsfördragen har det tills vidare varit möjligt att förbjuda trans- portföretag i de flesta av de så kallade nya medlemsstaterna från att utföra cabotage.
Finland har utnyttjat möjligheten att tillämpa detta förbud. Lagen om förbud för transport- företag från vissa medlemsstater inom Eur o- peiska gemenskapen att utföra inrikes trans- porter i Finland (305/2006) förbjuder cabota- ge i Finland för transportföretag som är eta- blerade i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern till och med slutet av april 2008. Förbudet får enligt an- slutningsfördragen förlängas med ett år, men i fråga om andra stater än Polen och Tjeckien endast vid "allvarliga störningar eller hot om allvarliga störningar”.
Artikel 9. Enligt artikeln skall den natio- nella lagstiftningen i cabotagelandet följas i fråga om transportkontrakt, dimension och vikt på fordonen, farligt gods, livsmedel, le- vande djur och transport av andra särskilt be- stämda varor. Passusen motsvarar innehålls- mässigt artikel 6 i den gällande cabotagefö- rordningen.
Artikel 10. I likhet med gällande praxis förpliktar artikeln medlemsstaterna att bistå varandra vid tillämpningen förordningen och övervakningen av tillämpningen. Ett nytt krav är att varje stat skall utse en särskild myndighet (kontaktpunkt) för uppdraget.
Artikel 11. I artikeln föreskrivs om admi- nistrativa påföljder. Påföljderna skall gälla gemenskapstillståndet. Enligt artikeln kan den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat, precis som nu, tillfälligt eller permanent återkalla till- ståndet eller de kopior av tillståndet som måste finnas i bilen till följd av allvarliga överträdelser eller upprepade mindre över- trädelser. Detsamma gäller vid överträdelser
av förartillståndet. Dessutom får myndighe- terna införa vissa villkor för att förhindra missbruk. Artikeln stämmer överens med den gällande förordningen om gemenskapstill- stånd.
Om en överträdelse sker på ett annat lands territorium måste den behöriga myndigheten i landet underrättas vilka påföljder som ut- mäts eller anledningen till att inga påföljder har utmätts senast inom tre månader. Fristen är en nyhet i förslaget.
Påföljder som utfärdats i ett land för sam- ma gärning måste tas i beaktande i andra lä n- der för att påföljderna i sin helhet skall stå i proportion till överträdelsen. Passusen är ny.
Den följer riktlinjerna i principbeslutet från december 2006 om hänsyn till domar i brottmål i en medlemsstat när straff döms ut för samma gärning i en annan medlemsstat. I 20 och 21 § i lagen om kommersiell gods- transport på väg ingår bestämmelser om åter- kallande av tillstånd som påföljd. Påföljder som utmätts utomlands omfattas inte av be- stämmelserna, men de ger länsstyrelserna prövningsrätt när de utmäter påföljder.
Frågan kan hänskjutas till domstol i över- ensstämmelse med lagstiftningen i respektive medlemsstat. Ett nytt krav är att de administ- rativa besluten alltid skall vara överklagbara.
Artikel 12. I artikeln föreskrivs om hänsyn till överträdelser som sker i någon annan stat än etableringsstaten när administrativa på- följder bestäms. I artikeln föreskrivs att den behöriga myndigheten i etableringsstaten skall underrättas om överträdelser som upp- dagas i cabotagestaten och den anknytande påföljden senast inom en månad. Myndighe- ten i cabotagestaten kan då be den behöriga myndigheten i etableringsstaten utmäta ad- ministrativa påföljder. En bestämmelse om etableringsstatens skyldighet att informera den behöriga myndigheten i värdmedlemssta- ten om detta ingår i artikel 11.
En påföljd kan också utmätas i den stat där överträdelsen har skett och den kan innefatta ett tillfälligt förbud att bedriva cabotage i den berörda staten.
Artikel 13. I artikeln förutsätts att beslut om allvarliga överträdelser och upprepade mindre överträdelser av gemenskapens la g- stiftning samt återkallade tillstånd registreras i den nationella elektroniska databasen. De
sistnämnda besluten måste vara registrerade i databasen under minst två år.
Artikel 14. Med stöd av artikel 14 biträds kommissionen av en rådgivande kommitté som är identisk med den kommitté som en- ligt förordning (EEG) nr 3821/85 behandlar frågor som gäller körtider och färdskrivare.
Artikel 15. Enligt artikeln skall medlems- statera upprätta ett påföljdssystem som inte diskriminerar transportföretag från etable- ringsstaterna. Det är brukligt med den typen av bestämmelser i lagstiftningen om den inre marknaden.
Artikel 16. Enligt artikel 16 skall kommis- sionen vartannat år sammanställa en statistik över gällande gemenskapstillstånd, kopior av dem och om förartillstånd.
Enligt artikel 17 skall de gällande förord- ningarna och direktivet upphävas och enligt artikel 18 skall den föreslagna förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Bilagor
Bilagorna innefattar mallar för gemen- skapstillstånd och förartillstånd. En nyhet är att förslaget föreskriver om bättre pappers- kvalitet och numrering av de bestyrkta kopior som skall förvaras i bilen.
3 B e h a n d l i n g s f a s e r
Behandlingen av förslaget inleddes i rådets arbetsgrupp för landtransporter. De flesta medlemsstater har ännu inte tagit någon offi- ciell ståndpunkt till förslaget. Förslaget kommer troligtvis upp på agendan för trans- portministrarnas rådsmöte i december och rådet försöker då nå en allmän ståndpunkt i frågan. Europaparlamentet har utsett en före- dragande för förslaget till förordning, men har inte slagit fast ett datum för behandlin g- en.
Kommunikationsministeriet ordnade den 4 september 2007 ett diskussionsmöte om för- slaget för organisationer och myndigheter inom landtransportbranschen. Finlands Transport och Logistik SKAL, Logistiikkay- ritysten liitto och Bil- och transportbran- schens Arbetarförbund AKT har lämnat ett
skriftligt utlåtande om förslaget. Denna pro- memoria har gjorts upp med beaktande av in- tressentgruppernas ståndpunkter, vilka stöder förslaget till förordning med vissa anmärk- ningar. Ärendet har den 24.9.2007 behandlats i ett skriftligt förfarande vid den nationella trafiksektionen som bereder EU-ärenden inom trafik och transport.
4 K o n s e k v e n s e r f ö r v å r n a t i o n e l l a l a g s t i f t n i n g , i n b e g r i p e t Å l a n d s ställn i n g
Den föreslagna författningen är en förord- ning och därmed direkt tillämplig lag i Fin- land. Bestämmelser om trafiktillstånd finns i den nationella lagen om kommersiell gods- trafik på väg (693/2006) där i första hand hänvisningsbestämmelserna och eventuellt också 20 och 21 § om återkallande av till- stånd samt 33 § om uppgifter i personregister måste ändras.
Internationella transporter betraktas som utrikeshandel. Följaktligen har landskapet Åland inte med stöd av 18 § i självstyrelsela- gen för Åland lagstiftningsbefogenhet i gränsöverskridande trafik. Däremot ingår ca- botage i Ålands lagstiftningsbefogenhet med stöd av självstyrelselagen. Ålandsprotokollet i anslutningsfördraget mellan EU och Fin- land överlåter emelle rtid åt myndigheterna på Åland att besluta om näringsutövande och den föreslagna rättsakten tvingar inte Åland att godta cabotage.
5 E k o n o m i s k a k o n s e k v e n s e r
Till följd av de förbättrade internationella kontakterna och registreringen kommer myndigheterna att få något ökade administra- tiva kostnader. De största konsekvenserna gäller emelle rtid cabotage.
Transportföretag i Finland kan få merkost- nader av att cabotage begränsas i andra med- lemsstater. Finländska företag har haft cabo- tagetransporter i företrädesvis Tyskland och de nordiska länderna. Om förslaget antas kan transporterna komma att begränsas en aning.
I Finland kommer förslaget att ytterligare strama åt cabotagebegränsningarna. Detta kan göra det svårare för transportföretag från andra EU-stater att vara verksamma i Fin-
land. Konsekvenserna bedöms ändå vara små.
Cabotage har nästan inte alls förekommit i Finland. Tillfällig cabotagetrafik har enligt cabotageförordningen kunnat utövas fritt av de gamla medlemsstaterna sedan Finland blev medlem i EU, till en början inom ramen för ett kvotsystem och sedan 1998 helt fritt.
Sedan 2000 har det varit fritt fram för ca- botage i Finland vid kombinerade transporter enligt rådets direktiv 92/106/EEG. Direktivet tillåter cabotage till exempel från en hamn i Finland för en transport omfattande 150 ki- lometer fågelvägen när sjöresan har varit minst 150 kilometer lång. Transporträtten gäller också transportföretag från de så kalla- de nya medlemsstaterna. Direktivet har ge- nomförts i Finland genom lagen om vissa in- ternationella kombinerade transporter (440/2000). Den typen av cabotage har näs- tan inte alls förekommit i Finland.
Från och med maj 2008 öppnas marknaden för tillfälligt cabotage för de så kallade nya medlemsstaterna, bland andra de baltiska sta- terna. Det har befarats att detta kan medföra störningar på marknaden i Finland eftersom kostnadsnivån i exempelvis Estland är betyd- ligt lägre än i Finland. Å andra sidan kräver mer regelbunden trafik på Finland att kostna- derna för drivmedel, service och förare beta- las här. Samtidigt har till exempel inte Est- land någon större tillgång till fri transportma- teriel eller förararbetskraft som kan utnyttjas i Finland.
Föra att det skall vara möjligt att utföra kontroller är det skäl att överväga möjlighe- terna att införa ett obligatoriskt färdblad.
Detta kan ge upphov till vissa kostnader.
Med hänvisning till det som sägs ovan kan man göra bedömningen att åtminstone kom- missionens cabotageförslag kommer att ha mycket små effekter för den finländska transportmarknaden.
6 S t a t s r å d e t s s t å n d p u n k t
Statsrådet understöder kommissionens för- slag. En gemensam definition på tillåten ca- botagetrafik behövs för samordningen av de divergerande reglerna i medlemsstaterna.
Statsrådet är dock berett att anta en något li- beralare ståndpunkt om cabotagebegräns- ningarna än vad kommissionen föreslår. Ca- botagetrafiken skall dock också i fortsätt- ningen vara tillfällig till sin karaktär och inte grunda sig på t.ex. avtal som gäller tills vida- re.
Det är emellertid angeläget att se till att de utländska företag som bedriver cabotage i Finland uppfyller alla sina lagstadgade för- pliktelser och att konkurrensen inte sned- vrids, exempelvis för att de inte följer be- stämmelserna om löner, kör- och arbetstider och skatter för förarna. I detta syfte kunde också andra obligatoriska dokument införas än bara förartillstånd och CMR-fraktsedel som anges i den föreslagna förordningen.
Statsrådet har inget färdigt förslag på den punkten.
Om cabotage tillåts med bilar utan gemen- skapstillstånd uppstår vissa problem med tanke på påföljderna, eftersom påföljder för tillståndet inte kan tillämpas vid fall av över- trädelser. Följaktligen förordar statsrådet en modell som bara tillåter cabotage med bilar som har gemenskapstillstånd. Cabotage med mindre fordon spelar trots allt ingen större roll och är ingen knäckfråga för om förslaget kan godtas eller inte.
Om det under den fortsatta behandlingen tas upp ett förslag om att avreglera transpor- ter till tredje länder, vilket eventuellt kunde innebära ett mandat för EU att förhandla med Ryssland om vägtransporter, motsätter sig statsrådet i detta skede förslaget och anser att ärendet till följd av dess stora betydelse skall behandlas separat från detta förslag till för- ordning.
