Dnr 2006‐1825
Föreläggande att utföra åtgärder mot trafikbuller
Bilagor:
Karta Sandviksgatan 18‐22
Ärendebeskrivning
Boende i bostadsrättsföreningen Luleåhus nr 6 (Gladan), Sandviksgatan 18‐
22, har klagat på buller från vägtrafik. Föreningen uppger att
trafiksituationen längs Sandviksgatan har varit ett problem under många år.
Tät trafik varav mycket tung trafik omger föreningens hus, den tätnande morgontrafiken märks ofta från ca kl 04.30 (vardagar).
Miljönämnden (på delegation) förelade 2008‐08‐29 tekniska nämnden att komma in med bullermätning /utredning för att miljönämnden ska kunna göra en bedömning om trafikbullret längs Sandviksgatan 18‐22 utgör en olägenhet för människors hälsa.
Tekniska nämnden har anlitat ÅF‐Ingemansson AB. Resultatet redovisas i tabellerna nedan.
Beräknade nivåer
Husdel Utomhus Inomhus
Leq, dBA Lmax, dBA Leq, dBA Lmax, dBA
Sandviksg 18 66 78 35 47
Sandviksg 20‐22 69 84 38 53
Husdel Utomhus Inomhus
Leq, dBA Lmax, dBA Leq, dBA Lmax, dBA
Sandviksg. 18, lgh 13
65 90, 83, 83, 81 34 59, 57, 52, 48
Sandviksg.18, lgh 24 ‐ ‐ 33* 53, 51, 45
*Närmaste körbanan skärmad av tak
I sin sammanfattning skriver konsulten, ”för byggnaden erhålls att ca var 10:e passage av tungt fordon ger maximala nivåer något högre än 55dBA och vartannat nivåer mellan 51‐55 dBA i sovrum med fönster mot Sandviksgatan.
Den ekvivalenta trafikbullernivån har uppmätts till 34 dBA för huskroppen längs Sandviksgatan och för den andra huskroppen beräknas
trafikbullernivån till 36 dBA.”
Miljökontorets granskning och synpunkter Allmänt
Buller är ett utbrett miljö‐ och folkhälsoproblem. Många människor upplever i dag buller som ett av de största miljöproblemen. I Sverige exponeras cirka två miljoner människor för trafikbuller högre än 55 dBA utomhus vid bostaden och bullerstörningarnas omfattning ökar snarare än minskar och utvecklingen är fortfarande ogynnsam. Buller är den störning som drabbar flest människor i Sverige.
Buller påverkar människor på olika sätt och har stor betydelse för vår hälsa och för vår möjlighet till en god livskvalitet. Buller från vägtrafik har olika karaktär och variation. Hur många fordon och vilken typ av fordon som passerar en plats samt hur fordonen förs fram och i vilken hastighet påverkar trafikbullret och störningsupplevelsen. Även oron hos människor att bullret kan vara skadligt spelar roll för störningsupplevelsen.
En av de allvarligaste effekterna av samhällsbuller är sömnstörningar, eftersom ostörd sömn är en förutsättning för att människan ska fungera bra både fysiologiskt och mentalt. Primära effekter av störningen är exempelvis svårigheter att somna, uppvaknande under natten, ytligare sömn och flera
kroppsrörelser under sömnen. Sekundära effekter är de eftereffekter som dålig sömn leder till, t ex ökad trötthet, nedsatt prestationsförmåga eller nedstämdhet.
Den maximala ljudnivån och antalet ljudhändelser har en avgörande betydelse för uppkomsten av sömnstörningar. Det innebär att risken för uppvaknanden ökar ju fler ljudhändelser som förekommer, även om de enskilda händelserna har en relativt låg ljudnivå. Även skillnaden i ljudnivå mellan bakgrundsnivån och olika ljudhändelser har stor betydelse för risken att väckas. Det kan exempelvis upplevas som mindre störande att exponeras för ett buller med jämn kontinuerlig karaktär jämfört med ett oregelbundet buller, även om den ekvivalenta ljudnivån är densamma.
Det bör även observeras att vissa människor är mer känsliga för
bullerstörningar än andra. Personer med hög stressfaktor, ångestnivå, mag‐
tarmsjukdomar, hjärt‐kärlsjukdomar, hörselskador och även skiftesarbetande tillhör gruppen extra känsliga. Buller upplevs subjektivt och det innebär att det är svårt att få en objektiv bedömning av störningsupplevelsen.
Vid en bedömning av risken för bullerstörning och olägenhet för människors hälsa ska tas hänsyn på alla ovannämnda faktorer samt att både ekvivalenta och maximala nivåer beaktas samlade. Verksamhetsutövare, i detta fall Luleå kommun som väghållare, bör alltid sträva efter att uppnå sådana ekvivalenta och maximala ljudnivåer såväl inomhus som utomhus som inte orsakar störning. De bör verka för att på kort och på lång sikt komma tillrätta med hälsoeffekter orsakade av trafikbuller, både för tillkommande och befintliga bostäder.
I prop.1996/97:53 ”Infrastrukturinriktning för framtida transporter” anges riktvärden för trafikbuller som normalt inte bör överskridas vid
nyproduktion av bostadsbebyggelse eller väsentlig ombyggnad av
trafikinfrastruktur. Riksdagen har genom beslut den 20 mars 1997 ställt sig bakom regeringens förslag. De riktvärden för trafikbuller som angetts i propositionen och som inte bör överskridas är följande;
30 dBA ekvivalentnivå inomhus, 45 dBA maximalnivå inomhus nattetid, 55 dBA ekvivalentnivå utomhus (vid fasad) och 70 d BA maximalnivå vid uteplats i anslutning tillbostad. Vidare anges i propositionen att vid
tillämpning av riktvärdena vid åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn
tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Riktvärdena som anges är inte rättsligt bindande normer utan ska vara vägledande vid
bedömningar med hänsyn till lokala faktorer och särskilda omständigheter i enskilda fallet. Det anges också att ”för att nå målet om en god ljudnivå på sikt, handlar det om en successiv anpassning till en högre ambitionsnivå”.
Riksdagen har också ställt sig bakom propositionens förslag till åtgärdsprogram mot störningar i befintlig bebyggelse av trafikbuller.
Åtgärderna syftar till att på sikt uppnå ovan angivna planeringriktvärden inomhus. I en första etapp anges att åtgärdsprogram ska avse minst de fastigheter som exponeras för buller från biltrafik med 65 dBA ekvivalent ljudnivå eller mer. Efter första etappen ska arbetet fortsätta med en andra etapp. Om det är möjligt skall åtgärder vidtas även för utomhusmiljön.
Vägverket har, i enlighet med propositionen, prioriterat inomhusmiljön genom att vidta fönsteråtgärder redan på 1990‐talet. Efter att trafiken ökat och den ekvivalenta bullernivån utomhus i vissa fall stigit till 70 dB(A) förelade miljönämnden i Jönköping Vägverket att vidta åtgärder även avseende utomhusmiljön. Vägverket överklagade och ansåg att det inte var tekniskt eller ekonomiskt rimligt och åberopade att man uppfyllt vad som angetts i propositionen för etapp 1. Miljööverdomstolen (MÖD mål nr M 2817‐07) fann att det var tekniskt möjligt att vidta åtgärder för
utomhusmiljön i form av bullerplank eller liknande, hastighetsbegränsning och/eller bullerdämpande vägbeläggning för att nå den bullerdämpning utomhus som föreskrevs i föreläggandet. Kostnaden för åtgärderna vägdes mot samhällsnyttan och åtgärderna bedömdes inte som orimliga.
Naturvårdsverket säger i yttrande i Miljööverdomstolens mål nr. M4549‐ 07, att det har gått mer än tio år sedan beslutet, prop.(1996/97:53), fattades. Om endast den första etappen genomförs och endast för den statliga
infrastrukturen kommer ett mycket stort antal människor även fortsättningsvis leva med en dålig ljudmiljö i och utanför sin bostad.
Naturvårdsverket anser att åtgärder för att minska bullret längs våra vägar oavsett vem som är väghållare är en väsentlig del i arbetet med att utveckla
framtidens hållbara städer och infrastruktur. Inte minst med tanke på att största delen av bullerproblemen från vägtrafiken finns i tätorterna. För de tätorter eller andra bebyggda områden där vägtrafikbuller är oundvikligt och där det finns risk för högre nivåer än de som anges i åtgärdsprogrammen, bör bullerskyddsåtgärder vidtas. Enligt Naturvårdsverkats mening ska störningsupplevelsen vara den bestämmande komponenten för vidtagande av bullerskyddsåtgärder.
Sandviksgatan, sträckningen Residensgatan‐ Rådstugatan, är en av Luleås mest trafikerade gator med 17 000 fordon per årsmedeldygn (år 2007) enligt data från tekniska förvaltningen. Klagomål på bullerstörningar har framförts av bostadsrättsföreningen redan 1994. Tekniska nämnden har i sitt
trafikbullersaneringsprogram för Luleå valt att prioritera andra områden i tätorten. Vid revidering av programmet 2003 hade centrum, som tidigare funnits med i programmet, plockats bort och detta förklarades med att man i avvaktan på utvärderingar av mätresultat skulle utelämna centrum.
Ingen utvärdering av mätresultat har, förutom mätningen i den klagande bostadsrättsföreningens fastighet som redovisats ovan, presenterats för miljökontoret.
Lagstiftning
Av 2 kap 3§ miljöbalken (1998:808) framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön.
Försiktighetsmåtten ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en
verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Detta gäller, enligt 2 kap 7§ MB, i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla kraven. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Uttrycket olägenhet för människors hälsa definieras i 9 kap. 3§ MB som en störning som enligt medicinsk eller
hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Bedömningen måste enligt förarbetena till MB (prop.1997/98:45
del 2. s.109) utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet.
Vägtrafikbuller är sådan olägenhet som faller under dessa bestämmelser.
En tillsynsmyndighet får enligt kap.26 9§ MB meddela det förelägganden och förbud som behövs i enskilt fall för att balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Enligt samma stadgande får det inte tillgripas mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet.
Bedömning
Utifrån de mätningar och beräkningar som är gjorda anser miljökontoret att bullernivån, både de ekvivalenta och maximala nivåerna, i den aktuella fastigheten är en olägenhet för människors hälsa. Störningen är ofta förekommande och kan ej anses som ringa.
Då bebyggelsen och gatans utformning är sådan att vi ser svårigheter att klara riktvärden utomhus föreslår vi inga krav rörande utomhusnivåer i detta läge. Däremot bör krav på åtgärder ställas så att man klarar 30 dBA ekvivalentnivå inomhus samt 45 dBA maximalnivå inomhus nattetid.
Eftersom tekniska förvaltningen i skrivelse 2008‐10‐09, i vilken mätningar/beräkningar av trafikbullret redovisats, meddelat att inga åtgärder kommer att vidtas bedömer miljökontoret att ett föreläggande är motiverat för att förbättra situationen.
Förslag till beslut
Miljönämnden beslutar med stöd av 26 kap.9 § miljöbalken samt med hänvisning till 1 kap.1§ och 2 kap. 3§ miljöbalken samt proposition 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter, förelägga
tekniska nämnden Luleå kommun, att senast 2009‐12‐31 ha utfört åtgärder så att trafikbullret från Sandviksgatan inomhus i bostadsrättsföreningen
Luleåhus nr 6 bostäder Sandviksgatan 18‐22, inte överstiger 30 dBA ekvivalent ljudnivå och 45 dBA maximalnivå nattetid.
Ärendet har kommunicerats och synpunkter har kommit in från
Tekniska förvaltningen, gata & trafik och Bostadsrättsföreningen Luleåhus nr 6, se bilagor.
Miljönämndens ställningstagande
Miljönämnden ser positivt på den utredning av trafikbullersituationen i centrum som tekniska förvaltningen påbörjat. Det är också viktigt att denna kartläggning utmynnar i ett handlingsprogram för att åtgärda höga
bullernivåer enligt de intentioner som tekniska förvaltningen har.
Miljönämnden menar dock att bullersituationen i bostadsrättsföreningens lägenheter längst Sandviksgatan är sådan att ett åtgärdsarbete bör påbörjas redan nu. Som väghållare i centrum är tekniska nämnden ansvarig för vägtrafikens miljöstörningar och att skäliga åtgärder vidtas för att åstadkomma bra boendemiljöer. Detta hindrar naturligtvis inte tekniska nämnden att träffa överenskommelse med fastighetsägaren om hur förbättringsåtgärder i fastigheterna ska finansieras. Vid utformningen och utförandet av bullerskyddsåtgärder förutsätter miljönämnden att detta sker i samråd med fastighetsägaren.
Miljönämnden finner inte skäl tillmötesgå bostadsföreningens förslag till beslut enligt skrivelsen 2009‐02‐11. För att ge tekniska nämnden erforderlig tid för utredning av bullerskyddsåtgärder, att genomföra samråd med fastighetsägaren samt vidta åtgärder menar miljönämnden att tiden för åtgärdernas genomförande bör förlängas jämfört med miljökontorets förslag till halvårsskiftet 2010.
Miljönämnden menar att bullerbegränsningar eller bullerskyddsåtgärder bör vidtas för att klara de inomhusnivåer som miljökontoret föreslagit. Nämnden vill dock inte se dessa bullernivåer som värden som aldrig får överskridas utan som målsättningsvärden för åtgärder. Det kan uppstå situationer eller finnas omständigheter som gör att nivåerna inte alltid med skäliga insatser kan klaras.
Nämnden förutsätter att tekniska nämnden håller miljönämnden informerad om åtgärdsarbetet samt redovisar resultatet av vidtagna åtgärder när de genomförts.
Miljönämndens beslut
Med hänvisning till ovanstående ställningstagande och miljökontorets granskning och synpunkter beslutar miljönämnden med stöd av 26 kap 9 § miljöbalken samt med hänvisning till 1 kap 1 § och 2 kap 3 § miljöbalken förelägga tekniska nämnden att senast 2010‐06‐30 utföra
bullerbegränsande eller bullerskyddande åtgärder i eller vid
bostadsrättsföreningen Luleåhus nr 6 bostäder vid Sandviksgatan 18‐22.
Målet för åtgärderna skall vara att trafikbullret från Sandviksgatan inomhus inte överskrider 30 dBA ekvivalent ljudnivå och 45 dBA maximalnivå nattetid kl. 22.00‐06.00.
Detta beslut kan överklagas hos länsstyrelsen. Vid expediering av ärendet bifogas närmare information om hur man överklagar.
Beslutsexpediering Tekniska nämnden
Bostadsrättsföreningen Luleåhus nr 6
