Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Honduras 2004
1. Sammanfattning
Situationen för mänskliga rättigheter (MR) är fortsatt oroväckande.
Systematiska statssanktionerade MR-kränkningar förekommer inte längre, men våldet är utbrett och rättssäkerheten svag. Utomrättsliga avrättningar av barn och ungdomar förekommer. En tilltagande organiserad brottslighet, främst kopplad till narkotikahandeln, har genererat en våldsvåg i de norra delarna av landet där hela familjer och delar av byar avrättats brutalt.
Som en direkt konsekvens av regeringens hårdföra brottsbekämpningspolitik är landets fängelser överbelagda, vilket i sin tur genererar våld på anstalterna.
Flera blodiga upplopp och fall av ouppklarade mord har ägt rum på fängelser under de senaste åren.
MR-aktivister, tjänstemän verksamma inom MR-området liksom åklagare och domare som arbetar med MR-brott utsätts fortfarande för hot. Mord på journalister har förekommit de senaste åren och flera journalister som anmält brott mot yttrande- och pressfrihet har förlorat sina anställningar.
Den civila poliskår som i maj 1998 ersatte den tidigare militära fortsätter att utgöra ett problem vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Processer mot de militärer som under 1980-talet varit inblandade i korruption,
bortförande och mord på civilpersoner har inte gjort nämnvärda framsteg.
Initiativ för att på allvar bekämpa korruptionen på hög nivå har helt avstannat under 2004.
Situationen gällande de ekonomiska och sociala rättigheterna är fortsatt allvarlig. De låga skatteintäkterna, korruptionen och den ekonomiska krisen inom traditionellt sett viktiga näringar begränsar starkt statens möjlighet att garantera dessa rättigheter. Inkomstfördelningen är den näst skevaste i
Latinamerika och nära hälften av befolkningen lever i fattigdom. Tillgången till sjukvård är mycket begränsad och mödradödligheten och undernäringen bland
barn är höga. Spridningen av HIV/AIDS oroar. Våld mot kvinnor är utbrett och barnarbete är vanligt.
2. Ratifikationsläget beträffande de centrala konventionerna på området för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Ansluten Konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR)
x
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR)
x
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD)
x
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW)
x
Konventionen mot tortyr (CAT) x Konventionen om barnets rättigheter (CRC) x
Flyktingkonventionen (CSR) x
Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen (ICC)
x
Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (ICHR)
x
Bland ovanstående konventioners fakultativa protokoll har Honduras anslutit sig till CRC:s två protokoll om barnsoldater respektive sexuell exploatering av barn.
Vad gäller konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor pågår ett intensivt arbete från det nationella kvinnoinstitutets och MR-
ombudsmannaämbetets sida för att Honduras skall ratificera dess tilläggsprotokoll om enskild klagorätt.
Delar av Honduras rapportering till FN-kommittéerna släpar efter. Den mest aktuella rapporten avser konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och lämnades in 1998.
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet
Inga rapporter om ofrivilligt försvinnande utförda av statsmakten har rapporterats under 2004.
MR-brott med politiska motiv som genomfördes under 1980-talet utreds om än i långsam takt. Flera fall har hunnit bli preskriberade.
I augusti 2001 besökte FN:s särskilde rapportör för utomrättsliga avrättningar Honduras. Rapportörens besök var främst ett resultat av de återkommande anmälningarna om mord på minderåriga i vilka poliskåren utpekats som en av aktörerna. Enligt barnrättsorganisationen Casa Alianza har c:a 2500 fall av utomrättsliga avrättningar av minderåriga registrerats mellan 1998 och 2004.
Av dessa har endast ett 20-tal fall lösts och ännu färre åtal har väckts.
Rapportören slår fast att en rad fall av mord på barn och ungdomar kan tillskrivas poliskåren och att den privata sektorn i flera fall har varit
uppdragsgivare. Även mord på ledare för ursprungsbefolkningen, politiska aktivister och personer med avvikande sexuell läggning förekommer
En tilltagande organiserad brottslighet, främst kopplad till narkotikahandeln, har genererat en våldsvåg i de norra delarna av landet där hela familjer och delar av byar avrättats brutalt i avskräckande syfte. Uppföljning och analys av detta våld och dödande är mycket bristfällig både inom massmedia och rättsväsendet.
Som en direkt konsekvens av regeringens hårdföra brottsbekämpningspolitik är landets fängelser överbelagda, vilket i sin tur genererat mycket våld på
anstalterna. Poliser och fångvaktare misstänks vara inblandade i vissa mord på fångar. De allvarligaste händelserna inträffade under fängelseupplopp i april 2003 då 69 ungdomar dog och i maj 2004 då 109 ungdomar dog.
Internationella och nationella MR-organisationer tillåts besöka fängelserna.
4. Dödsstraff
Dödsstraff existerar inte i Honduras. Diskussioner om dess införande är ett återkommande tema i samband med mycket grova brott. Dödsstraffet har blivit ett tema i den pågående valkampanjen inför valen 2005.
5. Rättssäkerhet
Rättssäkerheten i Honduras försvagas av politisering, korruption och bristande kapacitet inom alla delar av rättssystemet. Den fattige har mycket begränsad tillgång till rättsväsendet och de rika kan köpa sig fria. Rättssektorns oberoende av den exekutiva makten brister.
En reform av rättssektorn har inletts. En viktig del av reformen är nya former för utnämning av domare till högsta domstolen. En nomineringskommitté med representanter ur olika sektorer i samhället ska se till att domarnas kompetens, erfarenhet och vandel säkras. De flesta bedömare anser att kvaliteten på medlemmarna i högsta domstolen höjts, även om domarnas partifärg
proportionellt återspeglar maktförhållandena mellan de två största partierna i kongressen. Man har också förlängt mandatperioden till sju år så att
domarbytena inte skall sammanfalla med de parlamentariska valen.
Anmärkningsvärt är att majoriteten (8 av 15) ledamöter är kvinnor och högsta domstolens ordförande är den första kvinnan som leder en av statsmakterna i Honduras.
Straffbarhetsåldern i Honduras är 18 år, men i nolltoleransens och
ungdomsvåldsbekämpningens spår har röster höjts för att sänka den till 15 år.
MR-ombudsmannen är den naturliga instansen för den enskilde att anmäla MR-brott och finns representerad i större delen av landet. Ett ökande antal personer vänder sig också dit. Den särskilde åklagaren för brott mot mänskliga rättigheter är också en viktig instans liksom de särskilda åklagarna för kvinnor, barn, äldre, urbefolkning och konsumenter. Dessa instanser är dock endast representerade i de stora städerna och har liten kapacitet i förhållande till behoven.
6. Personlig frihet
Honduransk lag skyddar i princip mot godtyckliga frihetsberövanden. Sedan den nya regeringen tillträdde och nolltoleranspolitiken infördes med
sampatrullering mellan polis och militär har MR-organisationerna påtalat godtyckliga frihetsberövanden vad gäller medlemmarna i ungdomsgäng. Man hävdar att polisen anser att det räcker med att personen har en tatuering eller andra kännetecken för gängtillhörighet för att arresteras. I februari 2002 infördes en ny rättsprocesslagstiftning med muntliga förhandlingar som har kortat ned processtiderna. Ändå väntar c:a 50 procent av fängelsebefolkningen på att dom ska avkunnas.
7. Straffrihet
Svag utredningskapacitet, korruption inom rättsväsendet och politisering av dess instanser samt rädsla att anmäla brott och avsaknad av
vittnesskyddsprogram har skapat en kultur av straffrihet i landet. FN-
rapportören Asma Jahangirs rapport om utomrättsliga avrättningar pekar på att straffriheten är generell.
Kongressledamöter åtnjuter numera inte immunitet och brott utförda av ledamöter förs direkt inför högsta domstolen. P.g.a. domstolens markerade politisering menar flera bedömare att få brott i praktiken kommer att beivras.
8. Yttrande- och mediafrihet m.m.
Konstitutionen garanterar yttrande- och mediafrihet. Journalister i Honduras har utsatts för hot, anklagelser och uppsägningar då de försökt bedriva en oberoende journalistik och påvisat missförhållanden i statsförvaltningen.
Särskilt under 2001 förekom mer systematiska och öppna förföljelser av journalister då åtta avskedanden och tre trakasserier från journalistförbundets sida ägde rum. 2003 mördades en journalist som rapporterat om
miljökonsekvenser kopplat till expansionen av gruvindustrin. De journalister som under 2004 arbetat med att ta fram lagförslag vad gäller yttrande- och pressfrihet samt rätten till information arbetar öppet men är måna om att ha internationella relationer för att värna sin egen säkerhet.
Den interamerikanska MR-komissionens särskilde rapportör för yttrandefrihet besökte Honduras i september 2003. Denne uppmanade bl.a. landet att
avskaffa de lagar som gör det straffbart att uttrycka sig förolämpande om statliga tjänstemän. Rapportören uttryckte också sin oro över uppgifter om att rättsväsendet använts för att trakassera journalister som undersöker korruption och narkotikahandel. Den stora ägarkoncentrationen inom inom massmedia utövar kontroll över nyhetsförmedling, politik och annonsbudgetar.
Religionsfriheten garanteras av konstitutionen och respekterades överlag av regeringen.
9. De politiska institutionerna
Den verkställande makten ligger hos presidenten, den lagstiftande hos parlamentet och den dömande hos domstolarna. Större delen av makten är samlad hos presidenten som är både statschef och regeringschef. Presidenten har inte rätt att ställa upp för omval. Allmän rösträtt gäller (med undantag för präster, militärer och poliser) och fria och hemliga parlaments- och
presidentval förrättas vart fjärde år. Val hölls den 25 november 2001 och valdeltagandet förblev relativt högt – c:a 60 procent. Internationella
valobservatörer bedömer att valet 2001 gått korrekt till. Fem partier ställde upp i valet men i praktiken domineras politiken av två stora partier, Liberala partiet och Nationella partiet. Det senaste valet var dock en framgång för de små partierna.
I 1997 års val valdes för första gången president, parlament och borgmästare med separata valsedlar. Det var också första gången människor kunde rösta i sin hemort. I 2001 års val fick de separata valsedlarna effekt och man kunde notera att ett stort antal honduraner röstade på olika partier i de olika valen.
Kandidaten för det Nationella partiet vann presidentvalet men partiet inte fick egen majoritet i kongressen. Detta var första gången i historien som
presidentposten inte följs av majoritet i kongressen.
I de senaste valen sjönk antalet kvinnor i parlamentet från 14 till 8 av
sammanlagt 128 ledamöter. På regeringsnivå sjönk antalet kvinnliga ministrar från 6 till 3. Fyra viceministrar och en av de tre vicepresidenterna är kvinnor.
Av borgmästarna i landets 298 kommuner är 32 kvinnor. På andra höga poster inom statsförvaltningen sitter en rad kvinnor t.ex. riksbankschefen, direktören för det nationella statistikinstitutet, chefen för bankinspektionen och
rikspolischefen.
Valreformen för att separera den nationella valmyndigheten från det nationella personregistret har genomförts. De båda myndigheterna har moderniserats, men problem med politisering av valmyndigheten kvarstår och dess kapacitet är låg. Insatser med rådgivning och utbildning genomförs för att stärka valmyndighetens kapacitet fram till valen 2005.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Politisk diskriminering vid anställningar framförallt inom den offentliga men även inom den privata sektorn är ett omfattande problem. Traditionen att rensa statsförvaltningen på personal från den tidigare administrationen och premiera de egna valarbetarna och aktivisterna medför att parti- eller partiledartrohet premieras mer än kompetens.
Fackföreningarna har en förhållandevis lång tradition i Honduras och en betydande andel arbetare är anslutna. Inom sektorer som hälsa och undervisning har fackföreningarna stor makt och långvariga strejker och förhandlingsrundor är vanliga. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter rekommenderar Honduras att värna organisationsrätten på internationella företag. Kommittén föreslår att regeringen tillsätter fler arbetsplatsinspektörer och verkar för större möjligheter för dessa att utföra sitt arbete. Kommitténs slutkommentarer 2001 tar särskilt upp de usla
arbetsförhållandena vid de s.k. maquilas, sammansättningsfabriker i särskilda frihandelsområden, där främst kvinnor arbetar, samt den giftiga miljön i bananproduktionen och gruvnäringen. Kommittén kritiserar att honduransk lag endast tillåter ett fackförbund per arbetsplats.
En specifik grupp värd att nämna är de fridykare, främst ur
Miskitobefolkningen, som arbetar inom hummerfisket. Dessa drabbas i stor utsträckning av dykskador som leder till permanent invaliditet. Dessa arbetare innehar inga anställningskontrakt och erhåller ingen kompensation från företagen.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Kostnaden för hälso- och sjukvård uppgår enligt WHO till c:a 14 procent av den totala statsbudgeten. Tillgång till hälso- och sjukvård är ojämnt fördelad inom landet. Ett reformprogram pågår för att uppnå full täckning av
hälsokliniker i hela landet till år 2005. Enligt WHO hade 1999 mindre än hälften av befolkningen tillgång till grundläggande mediciner. C:a 14 procent av barnen föds med undervikt och c:a 25 procent av barn under 5 år är
undernärda. Barnadödligheten före 5 års ålder uppgår till 42 av 1000 födda och mödradödligheten till c:a 110 per 100 000. Vanligaste dödsorsak bland såväl barn som vuxna är luftvägs- och lungsjukdomar samt diarré.
Antalet HIV-smittade (1,8 procent) är enligt UNDP bland de högsta i Latinamerika. HIV/AIDS är efter våld den näst vanligaste orsaken till sjukhusbesök i landet. Vidare har antalet tonårsgraviditeter ökat. Regeringens inställning till frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa är konservativ.
Aborter är förbjudna förutom vid fara för moderns liv.
12. Rätten till utbildning
Andelen resurser allokerade till utbildning har ökat de senaste åren.
Huvuddelen av budgeten går till lärarlöner. Lärarna har ett särskilt reglemente som innebär att Honduras har bland de högsta lärarlönerna i Latinamerika.
Lärarstrejker är vanliga och många undervisningstimmar går förlorade. I kvalitets- och kunskapsmätningar bland latinamerikanska länder ligger Honduras långt ned.
Tillgången till utbildning har ökat under det senaste decenniet och antalet barn som påbörjar primärskolan är 87 procent, sekundärutbildning 35 procent och tertiärutbildning 9 procent. Enligt andra uppgifter går upp till 10 procent av barnen aldrig i skolan. Diskrimination i tillgång till och deltagande i utbildning förekommer, särskilt för barn som arbetar, ursprungsbefolkning, barn med särskilda behov och barn vars föräldrar inte har råd att betala kostnader i samband med skolgång.
Honduras plan för "Utbildning för Alla - Fast Track Initiative" stöds av flera givare inklusive Världsbanken. Givarna har tillsammans gått ihop för att stödja en finansieringspool för att möjliggöra uppfyllandet av Millenniemålen för utbildning före 2015.
13. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard
Honduras är ett av kontinentens fattigaste länder, med en BNP per capita strax under 1,000 USD. Honduras har enligt UNDP den skevaste
inkomstfördelningen i Latinamerika efter Brasilien. 44 procent av befolkningen lever i fattigdom och 24 procent i extrem fattigdom. Den ekonomiska
tillväxten sedan början av 1990-talet har varit mycket svag och endast något högre än befolkningstillväxten som uppskattas till 2,6 procent. Detta i kombination med en regressiv skatte- och fördelningspolitik som gynnat de välbeställda i samhället har lett till en oförändrat svår situation för de fattigaste i samhället.
14. Kvinnans ställning
I Honduras råder ojämlikhet mellan könen. Landet ligger tredje längst ned bland latinamerikanska stater på FN:s genderrelaterade utvecklingsindex.
Kvinnors inkomster beräknas uppgå till en tredjedel av männens. Våld mot kvinnor är utbrett och Honduras var det sista landet i regionen som införde lagstiftning om skärpta straff för våld i hemmet mot kvinnor och barn
(september 1997). Oro har uttryckts vad gäller Honduras tillämpning av den nya lagen. Enligt en rapport från den panamerikanska hälsoorganisationen, PAHO, från 2000 hade 60 procent av landets kvinnor blivit utsatta för våld i hemmet. Under 2003 anmäldes enligt säkerhetsministeriet c:a 3400 fall av våld i hemmet, varav 340 ledde till åtal.
Genom inrättandet av den särskilda åklagarmyndigheten för kvinnor har kvinnorna fått ökade möjligheter att anmäla MR-kränkningar. Resurserna och kapaciteten inom myndigheten är dock små. Dessutom saknas kunskap och vilja hos poliskåren att agera i dessa fall. Det nationella kvinnoinstitutet INAM samarbetar med polisens utbildningsinstanser om tekniskt samarbete för att stärka polisens kompetens i fråga om den speciallagstiftning som skyddar kvinnors rättigheter.
Under den regering som tillträdde 2002 har INAM:s ställning som normerande myndighet för jämställdhet stärkts. Ombudsmannaämbetet för mänskliga rättigheter har också startat ett särskilt program för kvinnors rättigheter under 2002. Finansministeriet inrättade 2001 en jämställdhetsenhet och i
budgetinstruktionerna för 2002 uppmanades ministerierna för första gången att könsdifferentiera sina budgetförslag. Instruktionerna står fast men
jämställdhetsenheten lades ned vi den nya regeringens makttillträde.
Övervakningen av budgetarbetets jämställdhetsaspekter faller nu på INAM.
15. Barnens rättigheter
Barnens rättigheter är starkt eftersatta även om en ny lagstiftning till skydd för barn antogs 1996. Antalet barn som helt eller delvis lever på gatan utan familjens eller statens skydd beräknades år 2002 uppgå till 6000. Bruket att sätta minderåriga i fängelse tillsammans med vuxna kvarstår.
Barnarbete är omfattande och förekommer framförallt inom den informella sektorn och inom jordbruket. Enligt lag är det straffbart att anställa barn under 16 år, men undantag kan göras om barnet fyllt 15 och har tillstånd från
föräldrar och arbetsministeriet. Den internationella kommissionen för
avskaffande av barnarbete rapporterade 2004 att 670.000 barn och ungdomar mellan 5 och 17 år arbetar och därför hindras att studera.
Några särskilda insatser som en följd av världskongressen i Stockholm mot kommersiell sexuell exploatering av barn har inte genomförts. Däremot har frågan aktualiserats av kongressens familjekommission och dess kommission för barn och ungdom. Handel med honduranska barn för prostitution i Guatemala, Mexiko, USA och Kanada har aktualiserats i studier och media.
Pojkar smugglas över gränsen och utnyttjas främst som knarkkurirer och knarkdistributörer.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Etniska minoriteter och urbefolkningen utgör mindre än en tiondel av befolkningen. Formellt utsätts de inte för diskriminering, men i praktiken marginaliseras de i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet samt i arbetslivet. De senaste årens demokratiseringssträvanden har lett till större möjligheter för dessa grupper att få igenom krav på förbättrade
levnadsförhållanden, t.ex. rätten till land.
Honduras ratificerade ILO konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter i mars 1995. FN-kommittén för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter påpekar att diskrimineringen av urbefolkningen fortsätter på arbetsmarknaden och ifråga om mark som enligt hävd tillhör dessa grupper. Flera
demonstrationer och protester har genomförts av urbefolkningens organisationer p.g.a. ouppklarade mord på organisationernas ledare. Ett kraftverksbygge i Olancho har inneburit tvångsförflyttningar av
urbefolkningsgrupper och dessa har protesterat dels för att
miljökonsekvensbedömningar inte gjorts, dels för att konsultationer med dem som lever i området inte genomförts. Man anklagar också miljöministeriet för att sälja koncessioner på ett icke-transparent sätt. Utveckling av gruvindustrin i landet får på flera håll liknande konsekvenser för urbefolkningsgrupper.
Landets satsningar på turism vid den norra kusten drabbar negativt befolkningsgruppen garífunas.
Endast ett litet fåtal personer ur urbefolkningen eller minoritetsgrupper återfinns i ledande befattningar på nationell nivå.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Honduransk lagstiftning betraktar inte homosexualitet eller andra former av sexuell läggning som ett brott. Däremot är diskriminering i det dagliga livet vanligt förekommande, t.ex. har en lag som syftar till att bekämpa
ungdomsbrottslighet använts av polisen för att trakassera och gripa homosexuella. Frågan om de homo-, bi- och transsexuellas rättigheter
prioriteras inte av någon MR-organisation, men har kommit att bli en fråga för de organisationer som arbetar med HIV/AIDS.
Gay-organisationer har under 2004 deltagit aktivt i dialogen mellan regeringen, civila samhället och det internationella utvecklingssamarbetet inom ramen för den globala fonden mot HIV/AIDS.
Under 2004 erhöll tre gay-organisationer status som juridisk person, vilket öppnar upp för ett fortsatt arbete för mänskliga rättigheter för människor som diskrimineras på grund av sexuell läggning. Honduras är det första landet i Centralamerika som genomfört denna legalisering av gay-organisationer.
18. Flyktingars rättigheter
Honduras har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och samarbetar med FN:s flyktingkommissariat och den internationella arbetsorganisationen ILO i sin hantering av flyktingärenden. Sedan tidigare finns ett relativt stort antal flyktingar från de krigförande grannländerna Nicaragua, El Salvador och Guatemala. Ett mindre antal kubaner har tagits emot som flyktingar.
Internflyktingar förekommer i regel inte idag även om naturkatastrofen Mitch orsakade upprättande av härbärgen för de hårdast drabbade, vilka fortfarande lever under flyktingliknande villkor. Det kommer också flyktingar söderifrån, bl.a. från Colombia. Deras situation är mycket utsatt och de åtnjuter inget rättsligt skydd.
19. Funktionshindrades rättigheter
Vad gäller de funktionshindrade finns ingen formell diskriminering mot dem och deras deltagande i samhället. Samtidigt finns inte heller någon lagstiftning som syftar till att underlätta deras möjligheter att delta på lika villkor, t.ex. vid byggande av allmänna byggnader, skolor eller kyrkor. De funktionshindrades möjligheter på arbetsmarknaden är starkt begränsade. Arbetslösheten är generellt hög vilket slår extra hårt mot dessa svaga grupper. Det finns enskilda organisationer som arbetar med utbildning och stöd till de funktionshindrade.
Under 2004 har funktionshindrade deltagit aktivt i dialogen med regeringen kring rätts- och säkerhetsfrågor.
20. Oberoende MR-organisationer
Av de oberoende MR-organisationerna inom det civila samhället är CODEH (Comité para la Defensa de los Derechos Humanos), COFADEH (Comité de Familiares de Detenidos y Desaparecidos en Honduras), CIPRODEH (Centro de Investigación y Promoción de los Derechos Humanos) de viktigaste på nationell nivå. Dessa organisationer för dialog med regeringen, rättsväsendet, kongressen, militären, polisen samt fångvården och följer dessa instansers förehavanden noga. Det finns också ett formaliserat samarbete med MR- ombudsmannaämbetet och åklagarämbetet vad gäller att slussa vidare de många fall av brott mot mänskliga rättigheter man mottar. Förutom dessa nationella MR-organisationer finns många lokala grupper och organisationer som följer specifika frågor såsom kvinnors eller barns rättigheter.
Hot mot de oberoende MR-organisationerna och dess företrädare
förekommer. Hoten emanerar dels från grupper inom statsapparaten, polisen och militären som känner sig hotade av dess verksamhet, dels från medborgare som störs av MR-organisationernas kamp för mänskliga rättigheter för alla, inklusive brottslingar. Hoten förekommer regelbundet men MR-
organisationerna kan arbeta öppet och vidtar normala säkerhetsåtgärder.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på MR-området
Sverige ger direkt stöd till MR-ombudsmannaämbetet och det statliga kvinnoinstitutet INAM och stöd via svenska enskilda organisationer till nationella MR-organisationer och kvinnoorganisationer. Det svenska stödet bidrar till att föra anmälningar vidare till specialåklagaren för brott mot mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter. FN-organ som t ex UNDP, UNICEF, UNFPA och UNIFEM arbetar för att främja mänskliga rättigheter i landet. Sverige lyfter MR-frågorna regelbundet inom ramen för koordineringen av det internationella utvecklingssamarbetet, inom de sektorer där utvecklingssamarbete finns, t.ex. hälsa, utbildning och säkerhet, och i dialog med regeringen.
