Thales
Idématerial för undervisningen i livsåskådningskunskap i den grundläggande utbildningen
Ak 3 5
© Victor Bäck
Regi och musik: Oskar Silén Översättning: F:ma Christel Forsblom
Ljudteknik: Boomout Productions Illustrationer: Victor Bäck
Berättare: Silva Lillrank, Nina Hukkinen Thales: Niklas Häggblom
Kvinna: Nina Hukkinen
Grannar: Tom Wentzel, Max Bremer Anaximandros: Max Bremer
Telamon: Tom Wentzel
Honorias: Oskar Silén
Zenon: Niklas Häggblom
Zenons far: Max Bremer
Idématerial för undervisningen i livsåskådningskunskap i årskurserna 3–5 i den grundläggande utbildningen.
Thales tittar på stjärnorna
Berättare:
För länge sedan, vid det nuvarande Turkiets kust, levde och bodde en grekisk filosof vid namn Thales. Han föddes år 636 och dog år 546 före vår tideräknings början. Thales var den första människan som, så vitt man vet, har sökt en förnuftig förklaring till livet och olika naturföreteelser.
Därför kallas han ofta den förste naturfilosofen. Thales intresserade sig för många saker men var speciellt intresserad av stjärnornas och himlakropparnas rörelser.
Thales: Var sitter de fast, de där stjärnorna som tindrar på himlen. De flyter inte på vattnet som jorden. Den där stjärnan ser alldeles ut som ett hål på himlen och... men vart försvann den... och så snabbt. Vart tog den vägen? Hur kan en stjärna flyga? Hur...
(Thales faller i brunnen.) Thales: Vid Bakkhos sandaler!
(En kvinna kommer springande ur huset bredvid.) Kvinna: Varför gick du i brunnen?
Thales: Jag såg en stjärna som for över himlen.
Kvinna: Nå, då är du åtminstone inte blind.
Thales: Det syntes bara ett streck som for fram med väldig hastighet.
Kvinna: Tänk om det inte hade funnits vatten i brunnen.
Thales: Vad är det som håller de där stjärnorna på plats när de inte flyter på vattnet som jorden.
Kvinna: Tokstolle – tänk i stället på om du har skadat dig?
Thales: Jag har länge gjort matematiska beräkningar om solens och månens rörelser.
Kvinna: Hur kan du tro att du ska förstå vad det händer uppe på himlen om du inte ens har kontroll på dina fötter.
Thales: Hjälp mig upp.
Kvinna: Ge nu tanten handen här då!
Thales – den förste filosofen
Berättare:
Thales var inte bara filosof, utan också statsman, matematiker, ingenjör och astronom. Han anses också som den förste vetenskapsmannen, eftersom han iakttog naturen och skrev ner sina iakttagelser. Thales försökte förstå naturen och livets kretslopp utgående från sina iakttagelser och tankar, inte utgående från dåtida föreställningar eller religioner. Han utstrålade en vilja att söka kunskap och sanning med helt nya metoder. Thales försökte förklara naturens förlopp med hjälp av ett grundelement. Han utgick ifrån att allt kommer ur vatten.
Det är ändå inte alltid lätt att vara först med något. Även om Thales var före sin tid, nådde han inte någon större uppskattning med sina tankar och idéer. Han levde ett anspråkslöst liv och fick utstå sina grannars elaka skämt om hur ingen blir rik genom att fundera.
Thales grannar är kritiska
Man: Hör du Thales, du funderar och skriver, ritar och räknar och undersöker dagarna i ända men det ger dig varken fisk eller bröd på bordet.
Thales: För mig är det tillräckligt att jag inte svälter.
Man: Du äter gammalt bröd och dricker dåligt vin.
Thales: Det finns så många saker som intresserar mig att jag inte har tid med mat.
Man: Men du är en fri man och borde leva och klä dig som en man i din ställning.
Man II: Till och med slavarna äter bättre mat än du.
Thales: Det finns väl annat att tänka på än mat.
Man: Skäms du för att du är fattig, när du har hållit dig så för dig själv på sista tiden?
Thales: Jag har följt med månens rörelser och om mina beräkningar stämmer så...
Man: Nog beundrade jag också fullmånen när jag var ung, men inte ensam.
Man II: Att inte guden Zeus har gjort dig luddig i huvudet?
Thales: Om mina beräkningar stämmer, så kommer ni att bli förundrade över vad som händer när månen...
Man: Thales, varför pratar du om den där månen? Om du är pank så kan jag hjälpa dig.
Thales: Jag är inte pank.
Man II: Kan du inte medge att ditt funderande inte gör dig rik?
Thales: Om jag ville bli rik så skulle jag arbeta för det.
Man: Om du inte klarar av att bruka jorden eller föda upp boskap så blir du inte rik.
Man II: Vart leder dig dina undersökningar egentligen?
Thales: Jag är säker på att de leder någonstans...
Man: De leder nog ingenstans... utom i brunnen förstås!
Man II: Jag hörde att du tittade så intensivt på himlen att du föll i brunnen.
Man: Jag hade förstått om du hade beundrat någon vacker medmänniska, men himlen...
Thales: Jag ska nog gå nu.
Man: Thales!
Thales: Ja, vad är det?
Man: Akta dig för brunnar!
Berättare:
Thales upplevde sina undersökningar som ett äventyr till okända trakter men grannarna förstod inte hans intresse för livets olika företeelser. Därför påpekade de ofta för Thales att hans fattigdom var ett bevis på att det är meningslöst att filosofera. Till en början brydde sig Thales inte om
grannarnas kommentarer, men till sist tröttnade han på den ständiga kritiken. Han började iaktta hur människorna förtjänade sitt levebröd.
Thales tog hjälp av sin naturkännedom och sina nya upptäckter och kom redan under vintern fram till att följande olivskörd skulle bli mycket bra. Han skrapade ihop sina tillgångar och hyrde alla olivpressar i trakten långt före skördetidens början. Hyran var låg, eftersom ingen annan ville hyra olivpressar den tiden på året. Hyresvärdarna förundrade sig över Thales men var glada över att få sina olivpressar uthyrda i så god tid före skördetiden. Thales hade skaffat sig ensamrätt att hyra ut olivpressar och när skördetiden kom, kunde han höja hyran, så att jordbrukarna måste betala betydligt högre hyra för olivpressarna än vad Thales själv hade betalat för dem. Skörden blev stor, likaså Thales hyresinkomster. Han visade sina grannar att också filosofer kan bli rika, om de vill.
Efter det här ifrågasatte grannarna inte mera meningen med att tänka.
Thales möte med Anaximandros
Berättare: Till Thales mest kända elever hör Anaximenes och Anaximandros, som byggde vidare på Thales tankar. Både Anaximenes och Anaximandros följde Thales princip om ett grundelement.
Thales och Anaximandros, som var den yngre av de båda eleverna, grubblade ofta över livets stora frågor. Anaximandros utgick ifrån att grundelementet är det oändliga, eviga och tidlösa.
Anaximandros: Vart är du på väg?
Thales: Jag ska gå till Leukippos för att köpa hans bästa olivgård.
Anaximandros: Med vad ska du köpa den?
Thales: Jag förtjänade bra på att hyra ut olivpressar till jordbrukarna.
Anaximandros: Har du börjat handla med olivolja?
Thales: Nej, det var nog bara ett litet experiment som slutade lyckligt.
Anaximandros: Har du skaffat något annat för dina pengar förutom den där stiliga manteln?
Thales: Jag skaffade ett fint graverat fruktfat, tio silverbägare och nya vatten- och vinkrukor. Bara bruksvaror, alltså.
Anaximandros: De behövs ju också.
Thales: Mm, men vet du att enligt mina beräkningar kommer månen följande gång att täcka solen den fjärde dagen under nästa månvarv.
Anaximandros: Hur kan du veta något sådant?
Thales: Jag har länge följt med hur månen och solen ligger i förhållande till varandra.
Anaximandros: Menar du att månen skulle täcka solen?
Thales: Just det.
Anaximandros: Alltså att det blir natt på dagen.
Thales: Precis.
Berättare:
Thales gjorde astronomiska mätningar och väckte förundran genom att förutspå solförmörkelsen som inträffade den 28 maj år 585 före vår tideräknings början. Det visar att Thales, förutom filosof, också var en praktisk vetenskapsman. Han var en mångsidig och energisk man och många av hans samtida förlitade sig gärna på hans sakkunskap.
Thales gav sina landsmän en hel del nyttiga råd i fråga om astronomi, geometri, sjöfart, handel och politik. Thales betydelse i filosofins historia beror ändå inte på hans nyttiga upptäckter, utan på hans påstående att vatten är alltings grundelement. Han presenterade den första s.k.
helhetsbilden: att livets grundelement är vatten, som allt har sitt ursprung i.
Thales har haft en stor betydelse för den filosofiska vetenskapens utveckling, eftersom han lyfte fram frågan om världens innersta väsen. Den världsförklaring som han formulerade – att allt kommer ur vatten – blev samtidigt den första världsbilden som grundade sig på förnuftet.
Thales: Stjärnan for över himlen med en otrolig hastighet. Jag har aldrig sett något röra sig så fort. Men vart far stjärnan?
Anaximandros: Den far ingenstans.
Thales: Det gör den visst. Den där stjärnan störtade över jorden ner i vattnet, som jorden flyter på.
Anaximandros: Nej, nej. Stjärnorna på himlen är hål som utstrålar ljus.
Thales: Hur förklarar du stjärnfallet som jag såg?
Anaximandros: Hålet på himlen stängdes och då ser det ut som om stjärnan flyger.
Thales: Den flög tillbaka till vattnet – till grundelementet. Allt, Anaximandros, kommer ur vatten.
Anaximandros: Hur tror du det?
Thales: Det är ett självklart faktum. Växterna dör om de inte får vatten – det är vattnet som håller växterna levande.
Anaximandros: Allt liv kommer ur ett element men det är inte vatten, utan det oändliga och eviga som omfattar alla världar.
Thales: Vad är livets grundelement, om inte vatten?
Anaximandros: Ett gränslöst, oändligt element som inte syns – som alla varelser uppstår ur och försvinner i.
Thales: Nej. Jorden flyter på vattnet, som är alltings ursprung.
Anaximandros: Jorden flyter inte utan den är stilla.
Thales: Hur bevisar du det?
Anaximandros: Du då?
Berättare:
Så här diskuterade de första filosoferna om livets uppkomst och förklaringar till världen. Deras tankar kallas naturfilosofi, eftersom de strävade efter att skapa en helhetsbild av naturens
kretslopp. Utmärkande för naturfilosoferna var ändå deras rationalitet, det vill säga förnuft. De kom med nya, omvälvande uppfattningar som stred mot gamla myter och religioner och motiverade dem med konkreta iakttagelser.
Anaximandros, som var Thales samtalspartner, elev och vän, ansåg åter att grundelementet är ett gränslöst kosmiskt tillstånd, som alla varelser uppstår ur och försvinner i. Ungefär hundra år senare konstaterade Anaximenes för sin del: “Allting kommer ur luft. Människans själ är av luft, elden är förtunnad luft, om luften förtätas övergår den först till vatten och förtätas den ytterligare övergår den till jord och slutligen till sten. Liksom vår själ, som består av luft, håller oss samman, så omsluter luften hela världsalltet.”
Sådana här tankar framförde naturfilosoferna från Miletos om världen och naturen runt sig. De tre filosoferna sökte svar på frågan om vad som sist och slutligen existerar. De funderade över vad som förenar allt liv.
De här funderingarna kan ses som vetenskap, eftersom naturfilosoferna grundade sina tankar på egna iakttagelser och inte på övernaturliga föreställningar. Därför kan de också kallas de första vetenskapsmännen – deras arbete var ett steg framåt i den naturvetenskapliga utvecklingen.
De ställde bra frågor som dryftades av många filosofer efter dem. De tre filosoferna, Thales, Anaximandros och Anaximenes, bidrog till att den europeiska filosofin tog sina första steg i antikens Grekland för cirka 2600 år sedan.
Honorias diskuterar med sin far Telemon
Berättare:
Det var en gång en ung pojke som hette Honorias. Han bodde i samma trakt där Thales hade bott hundra år tidigare. Hans far Telamon ägde en stor gård och var medlem i rådet. Telamon var en s.k. fri man som inte behövde arbeta, eftersom allt arbete på den tiden utfördes av slavar. Honorias far Telamon har något att säga sin son:
Telamon: Honorias, du måste lära dig Homeros berättelse. Din lärare sa att du bara kan början av det.
Honorias: Ja, ja.
Telamon: Jag kan inte hålla reda på vad du kan. Jag måste vara i rådet, för genast när Epaton inte är där behandlar vi mitt ärende.
Honorias: Jag är inte intresserad av att lära mig utantill någon berättelse om en man som det tog tjugo år att hitta hem.
Telamon: Du måste kunna Homeros berättelser och därmed basta.
Honorias: Pappa, ids inte – Demokritos behöver inte heller kunna dem.
Telamon: Demokritos far är inte medlem i rådet och han äger inte så mycket jord och boskap som jag. Homeros berättelser är grunden för uppfostran i familjer som hör till rådet.
Honorias: Äsch, vad har nu det för...
Telamon: Avbryt mig inte. Jag är en respekterad man och tolererar inte att min pojke kväll efter kväll sitter med sina vänner och de där kringvandrande lärarna och diskuterar om något fånigt grundelement.
Honorias: Livet går mycket lättare att förklara med hjälp av ett grundelement...
Telamon: Nonsens! Homeros berättelser ger svar på alla livets frågor.
Honorias: Ingenting i Homeros berättelser handlar om det liv som jag lever.
Telamon: Berättelserna är en del av vårt stolta förflutna. Därför måste man lära sig dem och därför framför sångarna dem så att de ska föras vidare till nästa generation.
Honorias: Jag är läskunnig och jag förstår inte varför jag måste läsa Homeros utantill, när det finns kunskap om livets ursprung nedskriven på papyrus.
Telamon: Vad yrar du om? Alla officiella ceremonier i vår stad grundar sig på Homeros berättelser om de olympiska gudarna. Dem kan man inte bara så där ändra på.
Honorias: Gudarna berättar nog inte genom sina gamla historier hur man ska göra i livet. Uppfattningen om gudarnas vilja beror antingen på sångarens minne eller på hur mycket -vin han har druckit.
Telamon: Har du druckit vin?
Honorias: Nej, det har jag inte. Tänk nu, pappa. Redan för hundra år sedan skrev Thales och Anaximandros ner sina iakttagelser som var och en kan läsa och dra sina egna slutsatser om.
Telamon: Du förstår inte pojke att allt går framåt med hjälp av Homeros berättelser. Hur skulle du lära dig förstå den innersta betydelsen av areté om du inte kände Odysseus, hjälten som uppnådde aréte...
Honorias: Jag vet att areté innebär mod, rådighet, stridsförmåga, hög självkänsla, att hämnas oförrätter och framhäva sin egen andliga storhet genom generositet och gästfrihet, men Odysseus låter som en enkel man som saknar kunskap att hitta hem.
Telamon: Du förstår inte att Odysseus areté syns i allt han gör på sin resa – alla strider och motgångar som han råkar ut för är en del av hans areté.
Honorias: Jag tror att Odysseus inte ville fara hem.
Telamon: Nu slutar du häda.
Honorias: Om han hade haft mera kunskap så skulle han snabbare ha hittat hem till sin fru.
Telamon: Vad skulle det riktigt bli av dig, om du inte kunde och förstod Homeros berättelser.
Honorias: En visdomsälskare.
Telamon: Du begriper ingenting om visdom om du inte känner Homeros.
Honorias: Säg mig far, var tror du att jorden sitter fast.
Telamon: Nu är du tyst. Homeros berättar om forna stormäns bragder i en värld, där människorna var stoltare, palatsen ståtligare och krigen mäktigare än i dag.
Honorias: Jo, jo, allt var ju bättre förr.
Telamon: När jag var ung, var jag alltid och lyssnade när sångarna framförde Homeros berättelser i polis.
Honorias: För att din far tvingade dig.
Telamon: Det har under generationer varit en självklarhet och är det ännu i dag.
Honorias: Det är just det där med självklarhet som jag undrar över – hur kan du veta att Homeros berättelser är sanna?
Telamon: Så berättar historierna.
Honorias: Jag kan också berätta historier för dig.
Telamon: Uppför dig ordentligt inför din far. Se till att du lär dig berättelserna utantill som läraren säger. Jag kommer och lyssnar på dig i kväll.
Honorias: Vad är det för nytta...
Telamon: Du hörde vad jag sa.
Honorias: Mmm.
Thales på teatern Berättare:
På den tiden hade barnen till fria män en privatlärare som lärde ut Homeros berättelser. Någon egentlig skola fanns inte. Barnen och ungdomarna fördrev tiden tillsammans med att studera, spela tärningsspel eller öva sig att segla. Ibland fiskade de eller hälsade på hos varandra. Zenons och Honorias fäder var fria män som ägde jord och hade möjlighet att spendera sin tid på annat än arbete. Då välfärden ökade och levnadsstandarden steg fick människorna mera tid att fundera över vad ett bra liv innebär.
Zenon: Honorias.
Honorias: Hej Zenon!
Zenon: Vad står du här och sparkar stenar för?
Honorias: Far grälade på mig för att jag fortfarande inte har lärt mig Homeros berättelse.
Zenon: Du kommer lättast undan om du lär dig den.
Honorias: Så är det säkert.
Zenon: Följer du med mig och min familj på teater i kväll?
Honorias: Så klart. Vad visar de?
Zenon: Grodorna av Aristofanes.
Honorias: Har ni egna platser?
Zenon: Ja. Ska vi gå och öva segling.
Honorias: Jag kan inte, min lärare kommer strax. Jag måste öva på Homeros.
Zenon: Kom till oss när du är klar.
Berättare:
När Honorias var klar med sin lektion gick han hem till Zenon. Därifrån gick pojkarna vidare till teatern. Teatern var på den tiden inte underhållning eller tidsfördriv i samma utsträckning som i dag, utan var sätt och vis heligt för grekerna, eftersom teater vädjade till människorna i frågor som var heliga för dem.
Zenons far: Honorias och Zenon, kom hit. De här kan ni sitta på och där i krukan finns vatten om ni är törstiga.
Honorias: Tack.
Zenons far: Skådespelet börjar alldeles strax. Aristofanes har fått pris för det här skådespelet. Jag såg det i fjol också. Har din far egna platser, Honorias?
Honorias: Jo, men han hinner aldrig gå på teater, rådet upptar all hans tid.
Zenons far: Säg du till din far att också en politiker kan få ut något av teater som inte går att uttrycka med ord.
Honorias: Jag ska säga honom.
Zenons far: Nåja, nu börjar det. Där kommer Dionysos åtföljd av sin slav Xanthias som rider på en åsna.
