Akademin för hälsa, vård och välfärd
MÄNS VÅLD MOT KVINNOR
En kvalitativ studie kring handläggningsprocessen i arbetet med våldsutsatta kvinnor utifrån socialsekreterares perspektiv
ESSA YONYTA HARMAN JOHANNA
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Handledare: Osman Aytar Seminariedatum: [2021-01-14]
Betygsdatum: [2021-01-24]
MÄNS VÅLD MOT KVINNOR
- En studie kring handläggningsprocessen i arbetet med våldsutsatta kvinnor Författare: Johanna Harman och Yonyta Essa
Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Hösttermin 2021
SAMMANFATTNING
Syftet med föreliggande studie är att undersöka handläggningsprocessen inom socialtjänsten i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Med hjälp av studiens frågeställningar besvaras syftet.
En kvalitativ metod tillämpades med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien är socialsekreterare som arbetar med våld i nära relation i två olika kommuner. All data analyserades med hjälp av en tematisk analys. Teman som baserades på
frågeställningarna var handläggningsprocessen inom verksamheten, vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet samt förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Av resultatet framgår det att handläggningsprocessen inom båda kommunerna är snarlika samt att det finns förbättringsområden i arbetet. Resultatet diskuteras och granskas med hjälp av ett intersektionellt perspektiv, könsmaktsordningen och empowerment. En av de centrala slutsatserna är att flytta på våldsutövaren istället för den våldsutsatta.
Nyckelord: Mäns våld mot kvinnor, handläggningsprocessen, våld i nära relation, våldsutsatt, insatser, socialsekreterare.
MEN’S VIOLENCE AGAINST WOMEN
- A study about the administration process working with abused women Author(s): Johanna Harman and Yonyta Essa
Mälardalen University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Autum term 2021
ABSTRACT
The purpose of this study is to analyze the administration process within social services work with men's violence against women. Through the research questions the purpose of the study has been answered. A qualitative method was used by conducting five semi-structured interviews. The participants in the study are social secretaries who work with violence in close relationships in two different municipalities. All data was analyzed by using a thematic analysis. The themes which were based on research questions are : the administration process within the operation, which are the well-functioning areas and which are the areas for improvement in the work with women exposed to violence. The results show that the administration process in both municipalities is similar to each other and that there are areas for improvement. The results are discussed and reviewed with the help of an intersectional perspective, the gender-power order and empowerment. One of the central conclusions is to move the perpetrator instead of the victim.
Keywords: Men's violence against women, administration process, violence in close relationships, victims of violence, interventions, social workers
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ... 1
1.1 Bakgrund och problemområde ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
1.3 Centrala begrepp ... 2
2 TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.1 Aspekter av våld i nära relation ... 3
2.2 Kvinnans hjälpbehov ... 5
2.3 Barns utsatthet ... 6
2.4 Vikten av utbildning ... 7
2.5 Reflektion om tidigare forskning ... 8
3 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 9
3.1 Intersektionellt perspektiv ... 9
3.2 Könsmaktsordning ... 10
3.3 Empowerment i socialt arbete ... 11
4 METOD OCH MATERIAL ... 12
4.1 Val av metod ... 12
4.2 Urval ... 13
4.3 Datainsamling och genomförande ... 13
4.4 Databearbetning och analysmetod ... 14
4.5 Reliabilitet och validitet ... 14
4.6 Etiska överväganden ... 15
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 17
5.1 Handläggningsprocessen inom verksamheten ... 17
5.1.1 Handläggningsprocessen för vuxna ... 17
5.1.2 Handläggningsprocessen för barn ... 20
5.1.3 Insatser ... 21
5.2 Vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet med våldsutsatta kvinnor ... 23
5.3 Förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor ... 24
6 DISKUSSION ... 27
6.1 Resultatdiskussion ... 27
6.2 Metoddiskussion ... 30
7 SLUTSATSER ... 32
REFERENSER ... 33
BILAGA A - MISSIVBREV BILAGA B - INTERVJUGUIDE
1 INTRODUKTION
1.1 Bakgrund och problemområde
Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation är idag erkänt som ett omfattande samhälls- och folkhälsoproblem. Detta är inte ett nytt fenomen i dagens samhälle utan har förekommit under en längre tid. Synen på våldet har förändrats med tiden, till en början betraktades fenomenet som en privat angelägenhet samt uppfattades som en förväntad och naturlig del inom äktenskapet. Under 1970-talet definierades våld av män mot kvinnor, framför allt i nära relation som ett problem. Idag betraktas detta som brott mot samhället och faller under allmänt åtal (Freivalds, 1997).
Världshälsoorganisationen (WHO, 2013) redovisade en global och systematisk kartläggning av globalt våld mot kvinnor. Detta gjordes med underlag av vetenskapliga data vilket
resulterade i två dominerande former av våld; partnervåld och sexuellt våld. Med våld anses slag, sparkar, strypningsförsök, utsatthet för våld genom kniv, skjutvapen, sexuellt våld och kränkande beteende. WHO redovisar även att utöver skador som är fysiska, tillkommer även psykiska tillstånd såsom självmord, depression, kronisk smärta samt graviditeter som är oönskade.
I en rapport av Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2021) gällande mäns våld mot kvinnor, visar resultatet på att 13 kvinnor dödades av sin partner under året 2020. Detta motsvarade 52%
av de fall av dödligt våld mot kvinnor under samma år. Dödligt våld mot män i en parrelation resulterade i 4 fall. Antal anmälda misshandelsbrott mot kvinnor under 2020 påvisade att i 80% av fallen var utövaren bekant för brottsoffret, enligt BRÅ.
Socialstyrelsen (2007) har fastställt i en rapport att våld mot kvinnor är ett socialt, ekonomiskt och juridiskt problem som grundar sig i ett hälsoproblem och
jämställdhetsproblem. I Sverige finns det sedan 2014 en lagstiftning som stärker
socialtjänstens arbete att erbjuda stöd och hjälp till kvinnor som är eller har blivit utsatta för våld. Enligt Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) finns det en skyldighet att erbjuda hjälp och stöd till den våldsutsatta, hjälpen ska inte vara beroende på kön eller ålder.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka handläggningsprocessen inom socialtjänsten utifrån socialsekreterarens perspektiv för att hjälpa kvinnor som blir utsatta av mäns våld.
Detta syfte undersöker vi genom följande frågor:
1. Hur ser handläggningsprocessen ut för att hjälpa våldsutsatta kvinnor?
2. Vad fungerar bra under handläggningsprocessen?
3. Vad fungerar mindre bra under handläggningsprocessen?
4. Vilka förbättringsområden finns det inom handläggningsprocessen för att hjälpa våldsutsatta kvinnor?
Denna undersökning är avgränsad till att undersöka mäns våld mot kvinnor vilket innefattar heterosexuella partnerförhållanden och exkluderar därmed övriga former av
partnerförhållanden mellan icke heterosexuella och icke binära. Studien inkluderar alla de olika typer av våld som omfattas inom våld i nära relation. Studien är avgränsad till två kommuners verksamheter i deras arbete med våld i nära relation. Detta innebär att
stödinsatser, riktlinjer och arbetssätt inom dessa verksamheter inte kan appliceras på övriga kommuners verksamheter.
1.3 Centrala begrepp
I denna studie används vissa centrala begrepp återkommande. Nedan beskriver författarna två av dessa begrepp och vilken innebörd de har. Begreppet Våldsutsatt kvinna avser våld i nära relation och innefattar en våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell, psykisk och/eller ekonomisk skada samt utsatthet. Den som utövar våldet kan vara partner, barn, barnbarn eller annan anhörig (Wassén, 2020). I denna kontext innefattar våld i nära relation kvinnans utsatthet för mannens våld som i detta fall är en partner. Begreppet Mäns våld mot kvinnor används i denna studie i avseende till socialsekreterarens arbete med våldsutsatta kvinnor där män är våldsutövare.
2 TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel presenteras tidigare forskning som synliggör socialsekreteraren i sitt arbete med våld i nära relation. Genom att se till detta får författarna en djupare inblick i fenomenet vilket skapar en större inblick i handläggningsprocessen. För att få en bred kunskap över forskningsområdet har åtta vetenskapliga artiklar inhämtats. Artiklarna är både kvalitativa och kvantitativa, varav sex av dessa är kvalitativa och två är kvantitativa. Sju av dessa har genomförts i Sverige och en i England. All tidigare forskning har inhämtats via Mälardalens högskolas söktjänst Primo. Sökord som användes var “mäns våld mot kvinnor”, “våld i nära relation”, “domestic violence”, “socialtjänst och våld”, “socialtjänstens stöd till
våldsutsatta”. Efter att ha inhämtat artiklarna har författarna tematiserat resultatet i relation till teman som är relevanta för syfte och frågeställningar.
2.1 Aspekter av våld i nära relation
Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats och blivit en viktig samhällsfråga, trots detta finns det fortfarande en problematik kring vilken typ av hjälp som kvinnan ska erbjudas och hur denna hjälp ska vara utformad. Ekström (2018) menar att socialtjänsten har fått kritik för misslyckandet att adressera det våld som finns gentemot kvinnor och tillkännage detta våld som våld i hemmet. Ekströms studie tydliggör att våld i hemmet är ett socialt problem där det förekommer svårigheter att inkludera denna målgrupp i de organisationer som finns.
Detta är även en målgrupp där det skiljer sig i både behov och omfattning av hjälp, beroende på vilken situation kvinnan befinner sig i.
Ekström (2018) beskriver att många av dessa hjälpbehov som finns även går ihop med andra typer av samhällsenliga problem som till exempel fattigdom och utsatta barn. Dufort m.fl.
(2013) beskriver våld i nära relation som en stigande problematik i hela världen. Det finns flera olika faktorer både sociala och psykologiska som har en påverkan på hjälpsökande kvinnor som blir utsatta för våld i nära relation. Enligt Dufort m.fl kan alkoholmissbruk påverka kvinnans beslut negativt gällande att lämna eller söka hjälp. Alkoholkonsumtion har blivit identifierad som en riskfaktor men även som en möjlig konsekvens av våldet. Kvinnor som har blivit utsatta för våld under sin barndom löper större risk för att falla offer för våld i nära relation. Trots att våld i nära relation för med sig många risker som till exempel skador och trauman så finns det många hinder för kvinnor på vägen till att söka professionell hjälp.
Dessa hinder kan vara i form av arbetslöshet, låg utbildnings status och kvinnan kan i vissa fall vara ekonomiskt beroende av våldsutövaren. Ekström (2017) lyfter upp att våldsutsatta kvinnor får ekonomiskt stöd av socialtjänsten samt får tillgång till andra former av stöd som exempelvis praktisk hjälp.
Kulturella och traditionella aspekter och attityder i kvinnans omgivning kan spela en
avgörande roll när det kommer till att söka hjälp. Dufort m.fl (2013) skriver att resultat från olika studier gjorda över hela världen visar på att många kvinnor först vänder sig till vänner eller familj innan dem söker professionell hjälp. Det finns olika former av stöd för familjer att nyttja i Sverige. Bortsett från att vända sig till polisen så finns det främst två typer av
organisationer som en våldsutsatt kvinna kan vända sig till vilket är ideella kvinnoskyddsorganisationer och socialtjänsten.
En förklaring till varför kvinnor inte alltid söker hjälp är enligt Wemrell m.fl. (2019) på grund av att kvinna besitter känslor av skam och skuld över att inte kunna berätta att deras
förhållanden inte har grundat sig på jämställda villkor. Orsaken till att dessa kvinnor inte har lämnat eller sökt hjälp grundar sig på att kvinnorna har varit rädda för att misslyckas eller inte bli betrodda av omgivningen. Dufort m.fl (2013) beskriver ytterligare en förklaring är att de icke hjälpsökande kvinnorna var generellt äldre, hade högre utbildning och bättre sociala och psykologiska förhållanden jämfört med de kvinnor som sökt hjälp. Resultatet visar även att de icke hjälpsökande kvinnorna har bättre psykologisk hälsa och bättre socioekonomiska förutsättningar.
Dufort m.fl. (2013) menar på att denna möjlighet till hjälporganisationer borde göra Sverige till ett land där hjälpen är lättillgänglig och där utsatta väljer att söka hjälp. Trots detta är det endast en minoritet av dessa kvinnor som faktiskt väljer att söka hjälp. En stor upptäckt som Dufort m.fl. har gjort i sin studie är att majoriteten av både hjälp och icke hjälpsökande kvinnor har upplevt allvarligt våld i deras tidigare relation. De vanligaste formerna av våld var psykologiskt, fysiskt och sexuellt våld. Inga skillnader hittades mellan dessa grupper när det kommer till tidigare erfarenheter av våld. Resultatet av Dufort.m.fl. studie visar även att båda grupperna kvinnor lider av psykologisk stress men de kvinnor som sökt hjälp lider av mer allvarliga psykologiska och sociala problem.
Wemrell m.fl. (2019) skriver i sin artikel om intimt partnervåld mot kvinnor som ett
problematiskt fenomen i Sverige och i de nordiska länderna då dessa länder är rankade som de mest jämställda länderna i världen. Artikeln undersöker tre olika huvudfrågor, det första är hur jämställdhet kopplas till partnervåld. Det andra är om det finns märkbara skillnader och attityder gentemot våld mot kvinnor som orsakats av en våldsutövare med annan etnisk bakgrund. Det tredje är hur orsakerna till intimt partnervåld har beskrivits, med referens till normer om maskulinitet och feminism. Resultatet påvisar att intimt partnervåld idag räknas som ett kollektivt ansvar och inte som den enskildes ansvar, därmed finns det inga skillnader mellan könen i utförandet av våld. Orsaker till att män använder våld mot kvinnor har varit beroende på fattigdom, dålig uppväxt, arbetslöshet, psykologiska svårigheter såsom alkohol och drogmissbruk. Ingen skillnad har definierats beroende på om våldsutövaren har varit svensk eller haft annan etnisk bakgrund. Kvinnorna som deltagit i Wermell m.fl. studie berättar också att männen har haft makt och kontroll i förhållandet vilket inte möjliggjort att kunna lämna. Wemrell m.fl. menar att våldet kvarstår i dagens samhälle för att normer om maskulinitet och könsmakt i relationen finns kvar, vilket således bidrar till ojämlikhet mellan könen.
2.2 Kvinnans hjälpbehov
Ekström (2017) skriver i sin artikel om socialtjänstens skyldighet att erbjuda hjälp och stöd till utsatta kvinnor. Ekström har utfört en intervjustudie med socialsekreterare som
handlägger ärenden som berör våldsutsatta kvinnor för att få bredare kunskap om vilket stöd socialtjänsten har att erbjuda och hur kvinnors behov tillgodoses vid utformning av insats.
Resultatet gällande vilket stöd som erbjuds grundar sig på i vilken grad kvinnan är utsatt för våld och hur behovet för skydd ser ut. Det mest förekommande stödet är placering på skyddsboenden, på så sätt kan socialtjänsten försäkra sig att kvinnan är säkrad och skyddad från våld. Ekström menar dock på att socialtjänsten inte kan bistå med skydd livet ut, vilket innebär att kvinnan på egen hand behöver leta ny bostad. Detta resulterar i en rad olika hinder för kvinnan som exempelvis ekonomiska svårigheter eller det faktum att kvinnan kan ha svårt att få tillgång till en lägenhet på grund av utsattheten för våld.
En annan form av stöd som Ekström (2017) skriver om är ekonomiskt stöd, framför allt när kvinnan är placerad på ett skyddat boende. Ekonomiskt stöd kan vara tillfälligt men kan även sträcka sig under en längre tid. Socialsekreterare i studien har berättat att det förekommer mycket praktiskt stöd som exempelvis hämta kvinnans ägodelar från hemmet, köra kvinnan till olika platser, vara närvarande vid rättegångar samt erbjuda hjälp att fylla i blanketter och betala räkningar med mera. Det förekommer också emotionellt eller psykologiskt stöd till kvinnorna i form av vidare kontakt med terapeuter, detta kan antigen socialsekreteraren vara behjälplig med eller personal på skyddat boende skriver Ekström. Dufort m.fl. (2013) lyfter upp att en våldsutsatt kvinna i många fall är i behov av ytterligare psykologisk hjälp och stöd från olika instanser som exempelvis terapeuter. Ekström (2017) beskriver att
socialsekreterarnas arbete med den våldsutsatta kvinnan grundar sig på: 1. Begränsningar i form av att kräva utredning eller myndighetsbeslut. 2. Kvinnan får krav på sig att inte vara ambivalent och ha en vilja att lämna sin hotbild. 3. Överföra ansvar till kvinnan eller personal på skyddat boende för att uppnå bästa möjliga stöd till kvinnan.
Kvinnor som utsätts för våld befinner sig ofta någon gång i en rättsprocess. Ekström (2014) beskriver hur socialtjänsten och socialsekreterare har ett ansvar att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Vilket Ekström (2017) också tydliggör att våldsutsatta kvinnor får emotionellt, praktiskt och ekonomiskt stöd. Ekström (2014) beskriver att många gånger kan
socialsekreteraren misslyckas med att ge kvinnan det stöd som behövs. Det händer även att socialsekreterare skuldbelägger kvinnan och förminskar fenomenet våld mot kvinnor i nära relation. Våldsutsatta kvinnor vänder sig ofta till närstående för stöd men när en våldsutsatt kvinna väljer att vända sig till polis och rättsväsende är det viktigt med det stöd som
samhället och socialtjänsten har att erbjuda kvinnan. Ekström skriver att kvinnan behöver stöd i form av uppmaningar till att stå på sig och att det finns hjälp och stöd att få, detta är avgörande i beslutet om att anmäla sin våldsutövare. Wemrell m.fl. (2019) tydliggör att en våldsutsatt kvinna besitter känslor av skam och skuld över att inte kunna berätta att deras förhållanden inte har grundat sig på jämställda villkor. Orsaken till att dessa kvinnor inte sökt hjälp grundar sig på att kvinnorna har varit rädda för att misslyckas eller inte bli betrodda av omgivningen.
Ekström (2014) menar att stödet och den hjälp som finns att erbjuda måste vara tydlig för kvinnan. Det är även viktigt för kvinnan att få information och stöd kring hur en rättsprocess går till. Att ha en socialsekreterare med under rättegången har visat sig vara av stor betydelse för de våldsutsatta kvinnorna, speciellt då många våldsutsatta inte vill ha närstående eller familj med sig under rättegången för att de inte vill att de ska ta del av detaljerad information om våldet, i vissa andra fall så har närstående varit vittnen och då bara deltagit under vittnes processen. I de flesta fall så skriver Ekström att socialsekreterarens roll under rättegången är att vara ett stöd och en tröstande hand för kvinnan, detta gör att kvinnan får kraft att svara på frågor och sitta i samma rum som gärningsmannen. Många gånger har kvinnans ombud flera uppgifter under rättegången och behöver i många fall avvika, i dessa stunder är det betydande för kvinnan att socialsekreteraren finns där så att hon slipper känna sig ensam. Det är viktigt för den våldsutsatta kvinnan att ha någon att prata med och få information ifrån. De kvinnor som har haft stöd under rättsprocessen har även flera stödkontakter efteråt. Det finns faktorer som gör att kvinnor väljer att inte vända sig till socialtjänsten för stöd vilket till mestadels grundar sig i tidigare dåliga erfarenheter från socialtjänsten och tanken av att inte vilja vara en “klient”. Detta bekräftar Ekström (2018) som poängterar att socialtjänsten har fått kritik för misslyckandet att adressera det våld som finns gentemot kvinnor och tillkännage detta våld som våld i hemmet
2.3 Barns utsatthet
Enligt Witt och Diaz (2019) har socialsekreterare som arbetar med barn olika attityder och uppfattningar när det kommer till kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relation och som har barn. Vilken påverkan våld i hemmet har på föräldraskapet och vilka svårigheter som socialsekreterare stöter på när de arbetar med familjer som är drabbade av våld i hemmet är ett flertal. Våld i hemmet påverkar både barnets utveckling och moderns
föräldraförmåga. Socialsekreterare uttrycker att behovet av att fokusera på barnets bästa och bristande resurser när det kommer till att hjälpa offret gör att utvägen i många fall sätter modern i ett ultimatum att lämna våldsutövaren för sitt barn. Witt och Diaz menar att socialsekreterare inte minimerar det faktum att kvinnor som utsätts för våld i nära relation står inför många svårigheter, de har dock i många fall svårt att bistå kvinnan med stöd samtidigt som de försöker hjälpa de barn som finns med i bilden på grund utav brist på resurser och verktyg.
När det är barn som är inblandade så menar Dufort m.fl. (2013) att detta kan vara ännu ett hinder på vägen att söka hjälp eftersom rädslan att förlora vårdnaden över sitt barn
skrämmer kvinnan. Detta bidrar till att kvinnan håller sig för att kontakta myndigheter samtidigt kan oron över barnets säkerhet öka användandet av stödorganisationer. En annan viktig aspekt som Ekström (2016) tar hänsyn till är samverkan mellan olika avdelningar, speciellt när barn är inblandade. Hon menar att det är viktigt att uppmärksamma barnens utsatthet samtidigt som det är viktigt att motivera kvinnan att söka hjälp för sina barn då det finns en tendens att kvinnorna är rädda att socialtjänsten ska ta barnen. Ytterligare en aspekt som Ekström skriver om är bristande kunskap om våld hos socialsekreterare som arbetar inom barnavården och att det blir svårt för socialsekreteraren att förhålla sig till mammans
och pappans berättelse om våldet. Detta medför en risk att endast barnet hamnar i fokus och våldet gentemot kvinnan riskerar att glömmas bort, vilket kan kännas kränkande för den våldsutsatta kvinnan.
2.4 Vikten av utbildning
Ekström (2016) beskriver socialsekreterarens uppgift när det kommer till våld i nära relation som avgörande. Våld i nära relation är ett komplext socialt problem vilket gör att betydelsen av utbildning, kompetensutveckling, kollegor och handledning är stor. De organisationer som arbetar med våld mot kvinnor påverkar vilka sociala medel som finns att erbjuda en
våldsutsatt kvinna. Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie med 11 socialsekreterare i olika kommuner för att undersöka eventuella skillnader i organisationerna. Mindre
kommuner har lägre antal hjälpsökande, cirka 10–15 våldsutsatta kvinnor söker hjälp. De mindre kommunerna har mindre arbetsgrupper som förväntas arbeta med andra komplexa frågor i samband med våld i nära relation. I större kommuner och städer har socialtjänsten en specialiserad enhet som enbart arbetar med våld i nära relation, antalet kvinnor som söker hjälp är cirka 350 stycken årligen. Ekström påpekar vikten med att ha en specialiserad
avdelning med professionella som besitter kunskap för att arbeta med denna fråga, detta för att rätt hjälp och stöd ska erbjudas. Nackdelen med att ha specialisering är att
socialsekreterare kan tappa helhetsperspektivet och enbart fokusera på våldet. Ekström (2018) förklarar våld i hemmet som någonting svårt att arbeta med där socialsekreterare måste arbeta hårt för kvinnans rätt till hjälp genom att visa stort engagemang och
arbetsmoral. Vidare beskriver Ekström att socialsekreteraren kan hamna i en tuff situation där det kan vara svårt att bära detta besvärliga våld ensam. Ekström poängterar att arbete nära med sina kollegor är en betydande aspekt när det kommer både till att orka med arbetet och för att utveckla kunskap. Kompetens, expertis och tillräckligt med utbildning är oerhört viktiga beståndsdelar i arbetet mot våld i hemmet och mäns våld mot kvinnor.
Enligt Hoppstadius (2020) har var tredje kvinna någon gång under sitt liv varit utsatt för våld i nära relation och det är stor sannolikhet att man som socialsekreterare stöter på kvinnor som har eller är våldsutsatta, därför är kunskapen hos socialsekreterare betydande.
Det finns brister i socialsekreterares utbildning och kunskaper kring våldsutsatta kvinnor och våld i hemmet. Detta kan bero på ett flertal saker som bland annat prioriteringar inom socialt arbete. Våld i nära relation är enligt Hoppstadius fortfarande ett ignorerat fält inom socialt arbete i Sverige i förhållande till andra målgrupper. Det visade sig att det finns mycket brister när det kommer till utbildning kring våld i nära relation och arbetet med detta. Det saknas lärande specifikt kring två ämnen vilket är hur man stödjer kvinnor som har blivit utsatta för våld och vad konsekvenserna av våldet är. Undersökningen visar att det finns
kunskapsbrister hos socialsekreterare när det kommer till våld i nära relation, många besitter mycket kunskap men det saknas specifik inriktning kring våld i nära relation.
Hoppstadius (2020) skriver att majoriteten av socialsekreterarna får sin utbildning inom sin anställning och via sin arbetsplats. Socialsekreterare som har arbetet mer än 10 år inom yrket visade på en större vilja efter kunskap än de som är nya inom yrket. Detta kan enligt
Hoppstadius bland annat bero på att socialsekreterare med lång erfarenhet saknar dessa kunskaper från sin utbildning. Med lång erfarenhet skapas en större medvetenhet kring att det finns brister i kunskapen. Socialsekreterare med mindre erfarenhet nyttjar de riktlinjer som finns till mindre mån än vad de med längre erfarenhet gör, detta kan visa på att man ser förbi riktlinjerna eller att socialsekreterarens utbildning har blivit bättre med tiden och kunskapen kring ämnet har fått större plats i utbildningen.
2.5 Reflektion om tidigare forskning
Som framgår av tidigare forskning finns det olika aspekter med kopplingar till
handläggningsprocessen kring mäns våld mot kvinnor och relaterade frågor. En stor del av den tidigare forskning som används i denna studie handlar om de kringliggande aspekterna och de olika delar som är betydande inom handläggningsprocessen. Tidigare forskning visar att den våldsutsatta kvinnan oftast har bakomliggande svårigheter som spelar en betydande roll i arbetet kring våld i nära relationer. Den tidigare forskningen har även uppmärksammat barnets situation och utbildningens betydelse inte minst när det kommer till att upplysa olika aspekter av våld i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Genom att ta del av denna tidigare forskning så har vi som författare kunnat identifiera och analysera de olika aspekter som är betydande och som påverkar både den våldsutsatta och socialsekreteraren under
handläggningsprocessen.
3 TEORETISKA PERSPEKTIV
I denna studie har intersektionellt perspektiv, könsmaktsordning och empowerment använts som teoretiska perspektiv för att bena ut den komplexitet som finns kring mäns våld mot kvinnor. Dessa tre perspektiv beskriver inte mäns våld mot kvinnor i alla dimensioner eller hur handläggningsprocessen kring våld i nära relation ser ut över hela landet, men de kan bidra till att tydliggöra och motverka denna utbredda samhällsproblematik.
3.1 Intersektionellt perspektiv
Intersektionalitet beskriver hur olika maktstrukturer och kategorier fungerar och påverkar varandra. Kategorier som är centrala inom den intersektionella analysen är bland annat kön, klass, sexualitet, ålder, och etnicitet. Kategorierna hjälper oss att föra samman olika delar då dessa har gemensamma faktorer. Kategorier som vävs samman i en intersektionell analys visar hur olika maktstrukturer samverkar samt hur dessa uttrycker sig i samhället i samband med befintliga normer och lagar (Mattsson, 2021). Mattsson skriver att det är centralt att förstå tanken kring maktstrukturer som den kraft i samhället där kategorier och grupper skapas. Detta leder till att dessa struktureras hierarkiskt i förhållande till varandra, vilket bidrar till ojämlikhet och förtryck. Grupper kommer att definieras genom ett värde där vissa har ett större värde än andra. Enligt Mattsson kan makt anses vara någonting som fungerar utifrån en strukturell nivå i samhället samtidigt som makt kan vara ett resultat av vårt agerande och de tankar som styrs av samhället och de strukturer vi lever i.
Darj (2021) skriver om hur ett intersektionellt perspektiv används för att förstå och
synliggöra att våldet påverkar flera aspekter än kön. Möjligheten för en våldsutsatt kvinna att lämna en relation där våld existerar påverkas av flera livsvillkor än kön. Darj tar upp exempel på att många kvinnor kan vara lågutbildade, arbetslösa eller befinna sig i ett missbruk, därmed krävs mer åtgärder än enbart insatser gentemot våldet för att förbättra livsvillkoren för dessa kvinnor. Flera aspekter måste synliggöras och därmed så behövs det även insatser kring alla problemområden som kvinnan drabbas av och inte bara kring våldet. Bortsett från könsaspekten är det flera villkor som spelar in när det kommer till att lämna en våldsam relation. En rad olika maktstrukturer påverkar dessa relationer, kvinnor som lever i missbruk och i en våldsrelation påverkas av den maktstruktur som finns kring kön men befinner sig även i en missgynnande klassmässig position. Med detta menar Darj att dessa kvinnor även är i risk för att bli utsatta för våld av andra grupper i samhället.
Darj (2021) poängterar att samverkan är en aspekt som bygger på mycket problematik. Att skylla ifrån sig på andra instanser är enklare än att ta ansvar för situationen vilket leder till en svaghet i det skydd som samhället ska kunna erbjuda. Darj beskriver hur yrkesverksamma
inom olika myndigheter utbildar sin personal i frågor kring våld som endast följer de normer som finns i samhället och inte kring andra aspekter så som våld i samkönade relationer, hedersrelaterat våld och hur våld påverkar personer på olika sätt beroende på ålder. Detta på grund utav att utbildning kring våld i nära relation har grundat sig på det intersektionella perspektivet kring våld och kön och har därmed uteslutit övriga aspekter såsom
funktionsnedsättningar, rasism och klass.
Enligt vårt resonemang som författare så är ett intersektionellt perspektiv väsentligt i denna kontext för att socialsekreteraren i handläggningsprocessen är i behov av att se till ett intersektionella perspektiv så som olika maktförhållanden. Socialsekretaren är oftast utbildad på att se till orsaker eller vilken typ av våld som utspelar sig, därmed uppkommer frågor såsom vem våldsutövaren är för att förstå i vilken kontext det handlar om. Detta då maktförhållanden skiljer sig när det kommer till etnicitet, kön, klass och ålder och är därför avgörande delar i socialsekreterarens arbete med våldsutsatta kvinnor och
handläggningsprocessen kring detta. Inom intersektionalitet finns flera olika aspekter och grenar däribland könsmaktsordningen. Könsmaktsordningen anser författarna är en viktig gren i denna kontext då studien fokuserar på mäns våld mot kvinnor vilket gör att
könsaspekten har stor betydelse. Följande avsnitt gällande könsmaktsordningen tydliggör hur könets uppbyggnad och maktförhållanden påverkar våldets karaktär.
3.2 Könsmaktsordning
Mattsson (2021) hävdar att kön är någonting som konstrueras och är förändringsbart från livets början till dess slut. Kön ses inte enbart från det biologiska perspektivet utan det handlar snarare om vilken kulturell, social och historisk kontext som människan befinner sig i. Våra tolkningar baseras på föreställningar om maskulinitet och femininitet, vilket skapas av normer. Det som senare definieras som manligt och kvinnligt och faller under kategorin kön, konstrueras genom att människor upprepar handlingar och föreställningar vilket möjliggör könsnormer.
Mattsson (2021) skriver att strukturell och hierarkisk ojämlikhet mellan kvinnor och män skapas på tre olika nivåer. Första nivån handlar om ojämlikheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden vilket resulterar i ekonomiska skillnader. Det kan även handla om
ojämlikheten i förhållandet till våldsutsatthet. Andra nivån handlar om det symboliska som upprätthåller maktstruktur i form av språk, symboler, gester och bilder. Detta sätt stärker kön och könens förväntade olikheter samt värde. Den tredje nivån handlar om hur kön definieras som kvinnligt respektive manligt utifrån stereotypifieringar. Samspelet mellan dessa nivåer visar på föreställningar om kön och maktstruktur mellan kvinnor och män.
Maktstruktur resulterar i att könsordningen blir en naturlig och självklar del av vår vardag och de människor som bryter mot ordningen kommer att bli ifrågasatta av oss. Mattsson beskriver att män och maskulinitet utgör en grundläggande norm i samhället som tyder på männens maktordning och kvinnors underordning. Mannen besitter en högre makt och kontroll än kvinnan vilket visar sig genom våld som ett verktyg för att vidmakthålla kontrollen och maskuliniteten.
Gottzén (2019) bekräftar Mattssons slutsatser om könsmaktsordning, men använder sig av könsmaktsperspektivet som begrepp. Perspektivet kopplar samman våld med vad det
innebär att vara en man. Orsaker till mäns våld mot kvinnor förklaras inte genom störningar eller dåliga uppväxtförhållande hos mannen, utan handlar om ett patriarkalt samhälle som genomsyras av ojämställdhet och det generella förtryck som existerar i samhället och som män som grupp utövar gentemot kvinnor som grupp.
3.3 Empowerment i socialt arbete
För att förstå hur handläggningsprocessen ser ut och vad den grundar sig på så använder författarna sig av empowerment då detta teoretisk perspektiv förklarar de faktorer som socialsekreteraren behöver beakta och arbete med för att motivera och stärka kvinnan att ta sig ur sin situation. Payne (2015) beskriver empowerment som ett verktyg för
yrkesverksamma att använda i situationer där individen saknar makt över sin egen situation.
Med hjälp av empowerment kan individen stärka sin egen självuppfattning och självbild. Om individen har makt över sin situation kan denne därmed även skapa sig en uppfattning över situationen och därigenom finna lösningar. Empowerment grundar sig i att makt inte kan delges en människa utan individen ska själv finna makt över sitt liv och sin situation med hjälp av yrkesverksamma. I denna kontext är de yrkesverksamma socialsekreterare som med hjälp av sin kunskap och makt i handläggningsprocessen ska hjälpa kvinnan att få tillbaka makten över sin situation. Enligt Payne kan man genom att handla efter en
empowermentpraktik öppna upp för tankar och funderingar hos yrkesverksamma kring vad det är som möjligtvis hindrar individer från att nå sina mål och hur motivation bör ges för att överkomma den orättvisa de upplever.
Syftet med empowermentpraktik är att individer ska ges möjlighet att utvecklas och själva vara en del i de beslut som rör dem. Empowerment inom socialt arbete bygger på en
målsättning och vad som krävs för att nå dessa mål. Individer eller grupper som befinner sig i en situation av maktlöshet ska finna kraft med hjälp av professionella för att ta sig upp ur maktlösheten, genom att överkomma maktlösheten så får de därigenom inflytande över sina liv (Askheim, 2007; Payne, 2015).
Genom att starta olika processer och aktiviteter menar Askheim (2007) att självkontrollen hos individen förstärks och färdigheter utvecklas. För att kunna utveckla detta behöver individen vara medveten om sambandet som finns mellan de yttre samhällsförhållandena och individens egen livssituation. En annan faktor som är betydande när det kommer till empowerment är att tydliggöra för individen att denne inte är ensam i sin situation utan att det är många som delar samma erfarenheter. Genom att medvetandegöra dessa faktorer kan detta enligt Askheim leda till att individen börjar handla efter detta. Genom att använda sig av empowerment inom socialt arbete och handläggningsprocessen med våldsutsatta kvinnor menar författarna på att det handlar om att få klienten att släppa på sitt mentala lås snarare än att befria klienten från de sociala omständigheter denne utsätts för.
4 METOD OCH MATERIAL
4.1 Val av metod
För att få en djup inblick och en större förståelse kring handläggningsprocessen av mäns våld mot kvinnor har författarna valt att använda sig av ett kvalitativt angreppssätt. Detta för att uppfylla syftet med studien och besvara frågeställningarna till så hög grad som möjlig.
Studien bygger på utförande av semistrukturerade intervjuer som kategoriserats utefter olika teman med hjälp av en intervjuguide. Detta bidrar till att intervjuprocessen är flexibel och ger respondenten möjlighet till att utveckla sina svar och möjlighet för författaren att fördjupa sig med följdfrågor. Kvalitativ metod förknippas med ett hermeneutiskt synsätt som innebär en tolkning av människors handlingar genom att uppfatta saker och ting ur den sociala aktörens perspektiv (Bryman, 2018). Sociala aktören i denna studie är de socialsekreterare som intervjuas och det är genom deras upplevelser och erfarenheter som författarna besvarar syftet och frågeställningarna. Syftet med detta synsätt är att forskaren ska analysera intervjun som text för att få fram befintliga perspektiv som dess författare har haft menar Kvale &
Brinkman (2014). Denna studie bygger på tolkningar av påståenden utifrån socialsekreterares erfarenheter i arbete med mäns våld mot kvinnor.
Det finns flera olika vetenskapsteoretiska ansatser som är lämpliga att använda vid
utförandet av vetenskapliga undersökningar. Exempel på dessa är deduktion, induktion och abduktion. Genom att använda sig av en deduktiv ansats utgår forskaren från en ram där hypoteser formuleras utifrån generaliserbara teorier och som sedan testas med hjälp av observationer gentemot verkligheten. Induktion är motsatsen till vad deduktion innebär, här undersöks området genom observationer först utan grund i teorier och hypoteser. Genom att använda sig av en abduktiv ansats så kombineras både den deduktiva och den induktiva ansatsen genom att använda sig av både teorier och empiri av olika slag. I denna studie har en abduktiv ansats använts genom att samla in empiri i samband med reflektion och granskningar av teorier (Bryman, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014).
Författarna har inför denna studie reflekterat över förförståelse av ämnesområdet. Från tidigare erfarenheter har författarna en generell förförståelse gällande ämnet våld i nära relation som kan påverka studien. Författarna är medvetna om vikten av objektivitet under studiens gång för att kontrollera värderingar och åsikter, detta för att resultatet inte ska påverkas.
4.2 Urval
I denna studie användes ett målstyrt urval. Urvalet av respondenter i ett målstyrt urval görs utifrån vad författarna vill få ut av studien och vilka forskningsfrågor som vi vill få besvarade menar Bryman (2018). Detta innebär att respondenterna till denna studie valdes i syfte att kunna bidra med information som besvarar studiens frågeställningar.
Författarna har initialt tagit kontakt via mejl med verksamhetschefen för en myndighet som arbetar med våld i nära relation genom kontaktuppgifter som finns på kommunens hemsida.
Syftet med mejlet var att skicka en förfråga om intresse att delta i studien och ställa upp som respondenter, vilket verksamhetschefen vidarebefordrade till sina anställda. Därefter
återkopplade tre socialsekreterare, en man och två kvinnor som arbetar inom verksamheten och visade intresse att delta i studien. Därefter bestämdes tid och plats för intervju. Samtliga fick informationsbrev (se Bilaga A) innan intervjuerna skulle genomföras med information kring de forskningsetiska kraven samt att intervjuerna skulle komma att spelas in (Kvale &
Brinkmann 2014).
Sedan användes ännu ett målstyrt urval för att strategiskt välja ytterligare två respondenter som är relevanta för denna studie (Bryman, 2018). Proceduren gick till genom att författarna publicerade ett inlägg på Facebook i en specifik grupp för enbart socionomer med förfrågan om intresse att delta i studien. Kriterierna var att respondenterna i nuläget arbetar eller inom senaste tiden har arbetat inom myndighetsutövning i en verksamhet som arbetar med våld i nära relation. Två kvinnliga socialsekreterare som tidigare har arbetet som socialsekreterare inom en verksamhet för våld i nära relation i samma kommun visade intresse för deltagande i studien. Kontakt initierades via mejl där informationsbrev bifogades samt att
respondenterna fick information om att intervjun kunde ske digitalt eller på plats. Därefter bestämdes tid för intervjuer.
4.3 Datainsamling och genomförande
Till de semistrukturerade intervjuerna skapades en intervjuguide (se Bilaga B) med allmänna frågor och teman som grundade sig i studiens syfte och frågeställningar. Bryman (2018) betonar vikten av strukturen på intervjuguiden för att lyckas få fram de svar som eftersträvas.
Intervjuguiden utformades efter bakgrundsfrågor, inledande tematiska frågor, frågor kring verksamheten och möjliga följdfrågor. Antalet följdfrågor skiljde sig beroende på hur ingående svar respondenten delgav. Intervjuguiden innehöll nio allmänna frågor, det
förekom även sonderade frågor som exempelvis “kan du ge ett exempel på hur du menar” till respondenterna i syfte att få ett fördjupat svar (Kvale & Brinkman, 2014).
Intervjuerna började med en muntlig genomgång av informationsbrevet samt att samtliga respondenter blev tillfrågade om intervjun kunde spelas in. Alla intervjuer pågick mellan 30–
45 minuter. Totalt genomfördes fem intervjuer, varav tre skedde på plats i verksamhetens lokaler. De resterande två intervjuerna skedde digitalt via programmet Zoom då två av våra respondenter tillhörde en annan kommun. Intervjuerna genomfördes enligt intervjuguiden och följde de delar som vi förberett med löpande följdfrågor som kontinuerligt ställdes under
intervjun. För att minska på maktförhållandet i rummet då vi var två personer som
intervjuade och en respondent som svarade så agerade en intervjuledare och en assisterande, genom att göra detta så kan respondenten känna sig mer fri och bekväm då förhållandena är mer jämlika (Kvale & Brinkmann 2014).
Samtliga intervjuer spelades in via telefon och röstinspelning för att sedan transkriberas.
Transkriberingen utfördes då alla intervjuer var utförda, transkriberingen är viktig då målet med detta är att höra och förstå uttryck och berättelser. Transkriberingen underlättar för att se mönster och tolkningar som stämmer överens med de teman vi har.
4.4 Databearbetning och analysmetod
Författarna har efter insamlat material och transkribering genomfört en tematisk analys som grundar sig i att se likheter och skillnader mellan respondenternas svar (Bryman 2018).
Denna metod grundar sig på att forskaren gör en granskning av intervjumaterialet för att eventuellt hitta mönster och samband för att senare identifiera teman som framkommer respondenternas svar. För att utföra en tematisk analys så är det första steget att transkribera intervjusvaren där all information som framkommer under intervjuerna ska inkluderas.
Sedan ska all information sammanfattas och ses över med fördel av båda författarna då detta ökar sannolikheten att informationen är utan personliga tolkningar menar Bryman.
För att sammanställa vad som är relevant för denna studie så väljs de delar ut som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. De likheter och skillnader som upptäcks delas sedan in i passande teman där likheterna speglar varandra. Genom att se till likheter och skillnader så har vi delat in våra svarsresultat i följande teman: Handläggningsprocessen inom verksamheten (i förhållande till frågeställning 1), vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet med våldsutsatta kvinnor (i förhållande till frågeställning 2 och 3) och
förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor (i förhållande till frågeställning 4).
Vid uteslutning av information som inte är relevant för studien används [...] i citaten.
4.5 Reliabilitet och validitet
Inom kvalitativa undersökningar är reliabilitet och validitet två betydande aspekter för att undersökningen ska hålla en hög standard. Bryman (2018) beskriver att validitet bygger på att undersöka huruvida författarna mäter det som är avsett att mäta i undersökningen.
Reliabilitet grundar sig på att studien som utförs ska kunna utföras på nytt av andra personer vid ett senare tillfälle. En bedömning av kvaliteten i en kvalitativ studie utgår ifrån fyra olika delkriterier under huvudkriterierna tillförlitlighet och äkthet, dessa motsvarar validitet och reliabilitet. Dessa delkriterier är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.
Bryman (2018) beskriver att trovärdighet bygger på att studien ska följa de regler som ligger till grund för studien och att de som varit aktiva och deltagit i studien kan bekräfta att informationen som delges stämmer med den verklighet som beskrivits. Genom att delge
respondenter i studien missivbrev där hänsyn till etiska överväganden har tagits stärks trovärdigheten med studien.
Överförbarhet syftar till i vilka andra kontexter som resultatet av studien kan vara giltiga. Då många kvalitativa studier ofta utförs enligt Bryman (2018) i mån om att finna djup och få välutvecklade svar i stället för en större bredd så gör detta många gånger att fokus hamnar på en liten kontext. Genom att göra tydliga och informationsrika beskrivningar med mycket detaljer kan man avgöra till vilken grad resultaten är överförbara på andra kontexter och miljöer. I denna studie är överförbarheten begränsad då tre av fem respondenterna är ifrån samma verksamhet och resterande två är ifrån samma verksamhet. Detta gör att studiens resultat med stor sannolikhet inte kan överföras på andra kontexter och miljöer men det kan fortfarande vara till hjälp och indikera hur de som arbetar inom myndighetsutövning när det kommer till våld i nära relation upplever arbetet.
Pålitlighet som Bryman (2018) beskriver det motsvarar begreppet reliabilitet, vilket innebär att forskaren behöver anta ett granskande synsätt för att tillförsäkra att studien uppfyller en djupgående beskrivning av samtliga delar. För att stärka pålitligheten i föreliggande studien har ett metodkapitel med val av metod, urval, datainsamling, databearbetning,
genomförande, analysmetod och etiska överväganden presenterats.
Kriteriet om möjlighet att styrka och konfirmera innebär enligt Bryman (2018) att forskaren inte kan uppnå en fullständig objektivitet i studien. Forskaren ska inte medvetet agera eller ge utrymme för personliga värderingar som således kan påverka studiens genomförande eller resultat. För att underlätta att detta kriterium uppfylls har författarna reviderat
intervjuguiden för att utesluta ledande frågor. Objektivitet har uppnåtts genom att enbart presentera resultat utifrån respondenternas svar och tolkning av dem öppna frågorna. Detta stärks även genom citat från respondenterna, vilket presenteras i resultatkapitlet.
4.6 Etiska överväganden
Det finns en mängd olika etiska dilemman att överväga vid en empirisk undersökning.
Bryman (2018) betonar vikten av forskningsetiska överväganden när det kommer till empiriska undersökningar. Det är av stor betydelse att författarna har ett etiskt
förhållningssätt till de deltagande respondenterna i undersökningen. För att säkerställa att respondenterna inte skadas eller känner sig inskränkta så finns det primärt fyra
utgångspunkter som är viktiga att förhålla sig till, dessa fyra är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa fyra kan enligt Bryman förklaras enligt följande:
Informationskravet bygger på forskarens skyldighet att informera respondenterna om syftet med den aktuella studien och vilka moment som är inkluderade. Vilken uppgift
respondenterna har i undersökningen och vilka typer av villkor som gäller. Det är även viktigt att poängtera för respondenterna att deltagandet är frivilligt och att deras medverkan kan avbrytas även under undersökningens gång utan att respondenterna utsätts för påtryck eller liknande. Samtyckeskravet grundar sig på att all information ska inhämtas under samtycke
och att respondenternas medverkan är baserad på en frivillig grund (Bryman 2018; Kvale och Brinkmann 2014). Respondenterna i denna studie har blivit delgivna denna information om deltagandet och möjlighet att avbryta sitt deltagande genom missivbrevet.
Konfidentialitetskravet bygger på att de uppgifter som inhämtas gällande respondenterna av etiska skäl ska hållas konfidentiella och borta från allmänheten och obehöriga. Utomstående ska varken kunna komma åt eller kunna identifiera vilka respondenterna i undersökningen är menar Kvale och Brinkmann (2014). Författarna har tillsammans med respondenterna kommit överens om att uppgifterna endast kommer att användas i syfte till studien. All insamlat material som ljudfiler, mailkontakt och transkribering kommer att raderas samt att alla som deltagit i studien kommer att benämnas som respondenter i resultatkapitlet för att avidentifiera och säkerställa deras anonymitet. Detta stärker nyttjandekravet som innebär att den information som inhämtas från respondenterna endast är i syfte till att använda i
undersökningen. Kvale och Brinkmann talar om etiska överväganden när det kommer till de svårigheter som finns gällande att forska om en individs privata och personliga liv i syfte att lägga fram det för offentligheten. Det vi som författare kan göra för att till största mån värna om individernas privata liv är att värna om anonymiteten genom att ta hänsyn till det ovannämnda.
5 RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras studiens resultat och analys. Kapitlet är uppdelat i tre olika teman.
Det första temat är handläggningsprocessen i verksamheten. Under detta tema faller även underrubriken Handläggningsprocessen för barn och insatser. Det andra temat är vad fungerar bra respektive mindre bra i arbetet. Det tredje och sista temat är
förbättringsområden i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Efter att ha presenterat resultatet för varje tema, redovisas en analys med koppling till teorier och tidigare forskning.
Studiens resultat är baserad på fem intervjuer med socialsekreterare som arbetar eller nyligen har arbetat med kvinnor som blir eller har blivit utsatta av mäns våld. Samtliga respondenter kommer att benämnas som respondent följt av en siffra för att skydda deras anonymitet samt för att uppnå konfidentialitet.
Tre av dessa respondenter arbetar inom samma verksamhet i en kommun med våld i nära relation avsedd för barn och familj, verksamheten är uppdelad i vuxen och barn. De socialsekreterare som arbetar med vuxna lägger fokus på den vuxna våldsutsatta medan socialsekreterare som arbetar med barn lägger vikt på barnets utsatthet, upplevelse, mående och hjälpbehov. Två av respondenterna arbetar med våldsutsatta kvinnor och den tredje arbetar med barn. Dessa benämns som respondenter 1–3 där respondent 1 och 2 är vuxenhandläggare och respondent 3 är barnhandläggare.
Resterande två respondenter har arbetat inom en liknande verksamhet som är avsedd för våld i nära relation, men i en annan kommun. Dessa benämns som respondent 4 och 5. Båda har arbetat som vuxenhandläggare för våldsutsatta kvinnor. Båda kommunerna i fråga är belägna i mellersta Sverige.
5.1 Handläggningsprocessen inom verksamheten
5.1.1 Handläggningsprocessen för vuxna
Det är mycket förekommande i intervjuerna och har vid flera tillfällen tagits upp av respondenterna att det finns en tendens att enbart tänka på våld som fysiskt våld. Båda verksamheterna bedömer alla former av våld. Följande former av våld beskrivs kortfattat av respondent 1:
Psykiskt våld kan bland annat innefatta kränkningar, nedlåtande kommentarer och elaka handlingar, men även mycket mer därtill. Sexuellt våld innebär bland annat att sexuella handlingar utförs utan samtycke eller under tvång, tillexempel sexuellt utförda handlingar när kvinnan i detta fall sover. Ekonomiskt våld innebär bland annat att den utsatta inte får
ser som viktiga. Latent våld innebär att det räcker med kroppsspråk för att visa aggression och våld.
Många våldsutsatta ser endast fysiskt våld som allvarligt och kommer ofta med tanken att han slog mig iallafall inte. Respondent 5 menar att kvinnan tänker på så vis för att det fysiska våldet är det som syns utåt och kan uppmärksammas av andra i omgivningen. Respondent 5 illustrerar hur psykiskt och latent våld kan visa sig: “Spänner jag blicken mot dig, då vet du att nu är det dags att vara tyst”.
Handläggningsprocessen i de två kommuner där författarna har utfört intervjuer beskrivs snarlika varandra. Processen beskrivs sammanfattningsvis av respondenterna som följande.
En anmälan kan inkomma från flera olika håll och kan därmed se olika ut. En anmälan kan inkomma från bland annat polis, psykiatri, skolor eller andra enheter. Det kan även komma folk direkt till verksamheten och söka hjälp. När anmälan inkommer framgår det vad som har hänt. Alla inkomna anmälningar skiljer sig ifrån varandra i hur mycket information som framkommer beroende på vem som skrivit anmälan och vart den kommer ifrån.
Socialsekreteraren som får anmälan har i första uppgift att avgöra om det är säkert att ta kontakt med kvinnan direkt eller om det kan vara bättre att avvakta.
I de flesta fall väljer handläggaren att ringa upp kvinnan som anmälan gäller och informerar om vad som framkommit i den inkomna anmälan och försöker höra efter hur det står till samt kartlägga hur pass akut läget är. Socialsekreteraren informerar om vilken hjälp som finns vilket resulterar i att ett möte bokas in för att prata vidare. Det kan vara aktuellt att socialsekreteraren under telefonsamtalet bedömer situationen som akut och att kvinnan behöver omedelbart skydd. Diskussionen förs vidare till teamledaren för att säkerställa att handläggaren tolkat informationen korrekt. Sedan kontaktas enhetschefen för att godkänna beslutet som sedan fattas och kvinnan kan erbjudas en skyddad placering.
Bedömningar görs utefter socialsekreterarens bedömning av vilka risker det kan förekomma när kvinnan åker hem och vad kvinnan möjligtvis kan komma att utsättas för.
Respondenterna menar att när en kvinna väljer att ta sig till socialkontoret och berätta om sin pågående situation så bedöms det som en stor riskfaktor i sig. Är det barn inblandade anses detta som en ytterligare stor riskfaktor som socialsekreteraren behöver ta ställning till.
Socialsekreteraren har även som uppgift att informera och vägleda kvinnan till andra potentiella enheter som hon kan vara i behov av att få kontakt med. Respondent 2 säger ”I många fall behöver kvinnan kontakt med psykiatrin, hjälp med boende eller kontakt med missbruksenheten.”
Under handläggningsprocessen genomförs en utredning av ansvarig socialsekreterare för att sedan bevilja en insats som tillgodoser kvinnans hjälpbehov. De insatser som kan beviljas i båda kommunerna är skyddat boende eller samtalsstöd via öppenvårdsinsatser. För att besluta om skyddat boende skall en hot- och riskbedömningar utföras för att kartlägga hur stor hotbilden är.
Hot- och riskbedömningar som finns att tillgå är FREDA, PATRIARK och SARA. FREDA är den som socialtjänsten använder i arbete med våld i nära relation för att bedöma behov av stöd och skydd men också för att kartlägga våldet. PATRIARK behandlar hedersrelaterat våld och förtryck, exempel om våld kommer från familjen.. dehär är vanligt bland många kulturer.
SARA bedömningsinstrument handlar om partnervåld exempelvis pojkvän, sambo.
Bedömningsinstrumenten ger oss kunskap om våldet och undersöker kvinnans helhetsbild för att tydliggöra vilka behov som finns. (Respondent 5)
Om resultatet påvisar att hotbilden medför en stor risk för kvinnans säkerhet, beviljas insatsen skyddat boende i en annan stadsdel. Respondent 2 uppger att kvinnan får
information om bedömningen av skydd och vad den grundar sig på för att kvinnan ska känna sig delaktig. Om resultatet påvisar att hotbilden inte är eftersökande eller medför ett direkt hot gentemot kvinnan, kan tillfällig placering i samma kommun vara aktuell. Respondent 1 berättar:
[...] säg att vi har ett par, där mannen utsätter kvinnan för våld, men det är så att han kanske inte är eftersökande, skulle hon bara dra iväg skulle han tänka vad skönt. Konflikterna är på grund av att de bor tillsammans. Då kan vi ta henne och sätta henne i våra villor för att de ska komma bort från varandra, det är inget långsiktigt och man får betala en hyra där. Det är ett sätt för oss att kunna plocka bort kvinnan och placera henne någon annanstans när vi inte behöver flytta henne från stan. Då har vi en HVB-samordnare som kan hjälpa henne att söka lägenheter, få i gång ett liv.
Handläggningen vid varje ärende innebär mycket dokumentation och är mycket tidskrävande vilket flertalet respondenter poängterar. Mycket tid går åt till att dokumentera från tid som de egentligen önskar lägga på att träffa och prata med kvinnorna.
För att säkerställa att alla kvinnor som söker hjälp för att de blir utsatta för våld får den hjälp de behöver så är det viktigt att man under handläggningsprocessen ser över vilken
levnadssituation kvinnan befinner sig i. Darj (2021) betonar hur ett intersektionellt
perspektiv kan vara till hjälp för att kunna förstå och synliggöra den komplexitet som finns kring våld och genom att se till levnadssituationen så behöver man därmed använda sig av ett intersektionellt perspektiv för att säkerställa att alla aspekter är inkluderade. Darj betonar även vikten av att vara utbildad inom flera fält för att kunna erbjuda en rättvis form av hjälp.
Att inte ha kunskap om exempelvis kvinnor utan uppehållstillstånd eller kvinnor som befinner sig i en hederskultur kan under handläggningsprocessen medföra en risk att missa viktiga aspekter och delar i kvinnans liv som kan komma att påverka bedömning av
nödvändig insats.
Darj (2021) betonar vikten av att vara utbildad inom flera fält för att kunna erbjuda en rättvis form av hjälp. Att inte ha kunskap om exempelvis kvinnor utan uppehållstillstånd eller kvinnor som befinner sig i en hederskultur kan under handläggningsprocessen medföra en risk att missa viktiga aspekter och delar i kvinnans liv som kan komma att påverka
bedömning av nödvändig insats.
Båda enheterna i respektive kommun tillhör en specialiserad verksamhet för enbart våld i nära relation, samtliga respondenter besitter kunskap för att arbeta med kvinnor som är utsatta för mäns våld. Detta bidrar enligt Ekström (2016) till att rätt hjälp och stöd erbjuds för kvinnan. Detta medför dock även en risk för socialsekreteraren att i liknande ärenden tappa helhetsperspektivet och missa avgörande faktorer eftersom fokusen enbart är på våldet. Att arbeta nära sina kollegor har enligt Ekström (2018) även det betydelse för att utveckla kunskap och genomföra sitt arbete på ett korrekt sätt. Genom att samarbeta när det
kommer till handläggningen av ett ärende som innefattar både en kvinna och hennes barn så bidrar detta till att det med större sannolikhet kommer fram till ett beslut som är det bästa både för kvinnan och barnet.
Många kvinnor är i behov av ytterligare hjälp som exempelvis med psykiska åkommor, ekonomin och hälsan vilket Dufort m.fl. (2013) poängterar genom att skriva att majoriteten av kvinnor som blivit utsatta för mäns våld lider av psykologisk stress och sociala problem.
Detta innebär att ansvarig handläggare har i uppgift att vägleda kvinnan till andra potentiella enheter. Enligt Hoppstadius (2020) finns det kunskapsbrister när det kommer till inriktning avseende våld i nära relation, vilket skapar svårigheter för socialsekreterare att hänvisa till ytterligare hjälpinsatser som kvinnan potentiellt kan vara i behov av.
5.1.2 Handläggningsprocessen för barn
Handläggningsprocessen för barn förklaras under detta delkapitel enligt vad som framkommit från respondent 3 svar och dennes beskrivningar. Processen börjar inledningsvis med en inkommen orosanmälan. Verksamheten har så
kallade beredskapsveckor som innebär att det alltid är en socialsekreterare från barn och en från vuxen som har beredskap och hanterar alla inkomna anmälningar. När en orosanmälan inkommer är första steget att aktualisera ärendet. Sedan ska en skyddsbedömning utföras inom 24 timmar. Skyddsbedömningen grundar sig på vad som framkommer i anmälan och primära fokus är att undersöka om barnet är i behov av hjälp nu eller om kan vänta. Därefter inleds en utredning och ärendet fördelas till en ansvarig socialsekreterare. Utredningstiden sträcker sig under fyra månader men kan förlängas vid behov. En inkommen orosanmälan hamnar först på mottagningsenheten och fördelas sedan vidare till lämplig verksamhet. De ärenden som involverar alla typer av våldskaraktär dirigeras till enheten.
Respondent 3 beskriver hur man inom den del av verksamheten där arbetet riktar sig mot barnen lägger fokus utifrån barns behov i centrum (BBIC). Detta arbetssätt täcker helheten kring barnets omgivning som består av bland annat skola, familj, nätverk, hälsa och omfattar ett större perspektiv än hos vuxen. Om ett ärende aktualiserar och en utredning påbörjas som avser en kvinna tillsammans med barn kan socialsekreteraren upprätta en anmälan efter egen iakttagelse internt menar respondenterna. När en våldsutsatt kvinna beviljas
skyddsplacering, är det mest förekommande att barnet placeras med kvinnan. I många fall har den kvinnan delad vårdnad med den andra vårdnadshavaren, det vill säga våldsutövaren.
Detta innebär att den andra vårdnadshavaren behöver godkänna och ge samtycke till att barnet placeras. Om det inte finns samtycke, men om socialsekreteraren bedömer att barnet är i behov av skydd beslutas ett omedelbart LVU för att kunna skyddsplacera kvinnan och barnet. Vid placering av både kvinna och barn sker två olika utredningsprocesser vilket innebär en samverkan mellan ansvariga socialsekreterare i respektive ärende. Detta bidrar till insyn i båda utredningarna för att få en helhetsbild över situationen samt för att rätt insats och stöd ska erbjudas.
Det finns många fall där ärenden som handlar om att barnet blir utsatt av båda sina föräldrar placeras själv i typ ett jourhem eller familjehem. Om en av föräldrarna utsätter den andre föräldern för våld så blir ju faktiskt det automatiskt så att barnet utsätts av båda och därmed placeras eller omhändertas. (Respondent 3)
Mattsson (2021) betonar hur makt kan vara ett resultat av ageranden och av de tankar som styrs av samhället och att det är viktigt att förstå hur kategorier och grupper skapas utifrån maktstrukturer. Förstår man detta så kan man även förstå det maktförhållande som skapas när ett barn utsätts för våld eller bevittnar våld mellan sina föräldrar.
Verksamheten i den ena kommunen är uppdelad i både vuxen och barn, vilket innebär att samverkan mellan socialsekreterarna i ärenden vars barn är aktuella är väsentlig. I andra kommunen är inte enheten uppdelad på samma sätt utan när barn är inblandade tilldelas en barnhandläggare från socialkontoret. I många fall behöver socialsekreteraren skydda barnet från våld genom att flagga för LVU om mamman tackar nej till skydd och stöd, vilket
respondenterna bekräftar. Ekström (2016) betonar vikten med samverkan när barn är inblandade för att deras utsatthet ska uppmärksammas och inte glömmas bort i skuggan av kvinnans utsatthet. Hon uppmärksammar även att kvinnor som har barn i många fall avstår från att söka hjälp eftersom de har en rädsla att socialtjänsten ska ta barnen. Witt och Diaz (2019) tar hänsyn till socialsekreterarens utsagor om att modern i många fall ställs inför ett ultimatum att lämna våldsutövaren för sitt barns skull. På så sätt kan kvinnan lämna relationen i syfte att skydda barnet.
5.1.3 Insatser
De insatser som erbjuds inom båda kommunerna är placering på skyddat boende eller samtalsstöd. Samtliga respondenter berättar att en bedömning av våldet krävs innan beslut om stöd, bedömningsinstrument har nämnts i föregående avsnitt. Kvinnan erbjuds stöd utefter de behov som har framkommit under utredningen. Vid första kontakten betonar respondenterna vikten med motiverande samtal och att kvinnan inte ska känna sig ensam.
Ödmjukhet och öppenhet är två viktiga faktorer för att kvinnan ska få en vilja att prata om våldet. Respondent 2 förklarar att kvinnan oftast är i behov att berätta om våldet för att kunna begripa situationen hon befinner sig i.
Många som jag träffat har noll kunskap om vad som faktiskt händer i deras liv och finner våld normalt inom deras relation till sin partner. Svaret på varför de har stannat i relationen är att de har normaliserat våldet så pass att det inte tror att det faktiskt finns en utväg. (Respondent 2)
I många fall är kvinnan väldigt normaliserad gentemot våldet och lever många gånger i förnekelse. Insatserna är frivilliga och det finns ingen tvångslagstiftning som kan tvinga kvinnan att placeras i skydd trots att socialsekreteraren misstänker att kvinnan utsätts för dödligt våld. Verksamheterna är öppna för alla och det finns också insatser för våldsutövare.
Den insats som erbjuds till våldsutövare är samtalsstöd även det via öppenvårdsinsatser.
Vid skyddsplacering kan man skriva i uppdraget vilka ytterligare stödbehov som behöver utredas vidare. Placeringar grundar sig oftast på vilken kompetens som boendet har, exempelvis missbruks kompetens som ökar möjligheten att delegera vidare att kvinnan behöver stöd i sitt missbruk.
Flertalet av respondenterna påpekar vikten av att komma ihåg att dessa kvinnor också är vuxna människor man arbetar med. Det är lätt att gå in i roll som en förälder vilket inte hjälper den våldsutsatta i längden. Vid de tillfällen när kvinnan är väldigt normaliserad är det viktigt att komma ihåg att det är kvinnans val. Det är förekommande enligt en av
respondenterna att kvinnan försvinner och sedan kommer tillbaka. Det är av vikt att kvinnan inte är ambivalent och är beredd att ta emot hjälpen. En risk som kan förekomma är när kvinnan placeras på ett skyddat boende men väljer att avsluta sin placering med anledning av saknad mottaglighet för hjälp.
Många kvinnor kommer tillbaka efter en tid och det blir då viktigt för socialsekreteraren att visa att det är okej. I flera fall kan det krävas fyra till fem försök innan kvinnan tackar ja till stöd och skydd. I de ärenden där barn är inblandade kan handläggaren trycka på barnets situation. “Vi har gjort allt vi kan men hon var inte mottaglig idag men kanske imorgon, som handläggare är det viktigt att tänka så annars orkar man inte med”, säger Respondent 1.
En annan insats som beviljas genom biståndsbeslut är samtalsstöd via en öppenvårdsinsats.
Bedömningen av en sådan insats grundar sig på att det inte finns behov av skydd.
Respondent 4 menar att ärenden vars bedömning påvisar att behovet av skydd inte är högt, kan då erbjudas stöd i form av samtal. Detta innebär dock inte att kvinnan inte har blivit utsatt eller saknar behov av stöd, utan det innebär snarare att kvinnan i sådana ärende redan har lämnat relationen och därmed inte lever i en våldsam miljö. Behov av stöd ger en
möjlighet till kvinnan att bearbeta våldet som hon blivit utsatt för och sedan hitta strategier för att fortsätta sitt liv framåt fritt från våld. Vidare säger Respondent 4: “Våldet påverkar en här och nu men även framåt och hur man är som person.”
Alla beslut som respektive verksamhet beviljar är tidsbegränsade Alla beslut som respektive verksamhet beviljar är tidsbegränsade och är grundade på vilka behov kvinnan har. Målet som socialtjänsten arbetar utifrån är att kvinnan ska kunna leva ett självständigt liv. Insatsen brukar i genomsnitt beviljas i sex månader, om enhetschefen finner att behovet av skydd utifrån ett säkerhetsperspektiv är betydande presenteras ett förslag till socialnämnden med en motivering till förlängd insats. I de flesta fallen gäller detta placering på skyddade boenden. Beslutet om vidare förlängd placering faller på nämnden.
Vi vill inte liksom [...] ta in dem och krama om dem, stanna här.. absolut initialt att vi tar hand om de och ser till att de har en säker plats, sen vill vi att de ska klara sig själva. Det finns väl kanske ingen maxtid så, men såklart så jobbar vi hela tiden för att få ut de och efter ett visst antal månader på skyddade boendet är det politiker som beslutar om vi får förlänga eller inte.
(Respondent 5)
Eftersom insatserna som erbjuds när det kommer till våld i nära relation är frivilliga så ligger det mycket vikt på socialsekreteraren att motivera kvinnan till att ta emot hjälp. För att kunna göra detta menar Payne (2015) att empowerment är ett viktigt verktyg som socialsekreterarna kan använda sig av då detta är applicerbart på dessa situationer då kvinnorna ofta känner en avsaknad av makt över sin egen situation. Ett flertal av de respondenter som deltagit i studien betonar betydelsen av motiverande samtal och
ödmjukhet för kvinnan. Genom att motivera så bidrar socialsekreteraren till att få kvinnan att se lösningar på situationen. Payne skriver hur en empowermentpraktik ger möjlighet för kvinnan att själv vara en del i beslut som rör henne vilket blir aktuellt inom detta arbete då det till största del hänger på kvinnan att fatta beslutet kring vad som är bäst för henne och därav spelar motivation till att ta rätt beslut stor roll.
Empowerment bygger även på hur man tar sig till de mål som gör att man slutar känna sig maktlös. Genom att erbjuda samtalsterapi erbjuds kvinnan en möjlighet till att ta reda på vad som krävs för att nå målet och för att nå kontroll över sitt liv och även släppa på det mentala
