Litteratur och kritik m.m.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_litt Fornvännen 1958, s. 86-89, 95-
Ingår i: samla.raa.se
LITTERATUR OCH KRITIK
E R N S T S P R O C K H O F F : Jungbronzezeitliche Hortfunde der Stidzone des n o r - dischen Kreises (Periode V ) . Band I—II. Römisch-Germanisches Z e n t r a l - m u s e u m zu Mainz Katalog 16. Mainz 1956.
Professor Sproekhoffs forskning h a r redan från b ö r j a n framför allt in- r i k t a t s mot tvä f ä l t : den n o r d t y s k a m e g a l i t g r a v s k u l t u r e n och N o r d t y s k l a n d s b r o n s å l d e r , främst den yngre b r o n s å l d e r n . Av den bibliografi, som publi- cerades i J a h r b u c h des Römisch-Gcrmanischcn Z e n t r a l m u s c u m Mainz 1955, kan m a n se med vilken konsekvens dessa två linjer följts. Det första arbetet, som är från år 1924, b e h a n d l a d e k e r a m i k från den yngre sten- åldern i B r a n d e n b u r g . De t v å tidigaste b r o n s å l d c r s a r b c t c n a k o m m o år 1926.
Det ena var en studie över de n o r d t y s k a a r m r i n g a r n a med n j u r f o r m a t slut- stycke och det a n d r a en publicering av det b e t y d a n d e depäfyndet frän B a r u m i Kr. Liineburg, ett fynd som Sprockhoff sedan upprepade gånger k o m m i t t i l l b a k a till. När nu Sprockhoff givit ut en stor katalog över Montelius per. V i Nordtyskland, betyder d e t l a cn s a m m a n f a t t n i n g av t r e t t i o ärs in- tensiv b r o n s å l d c r s f o r s k n i n g . Under d e n n a tid h a r Sproekhoffs u p p f a t t n i n g om flera av de grundläggande frågorna inom bronsåldersforskningcn för- ä n d r a t s betydligt. Det gäller i första hand frågan om den yngre b r o n s å l d e r n s u p p k o m s t i Norden.
I sitt nya arbete t a r Sprockhoff upp o m k r i n g 285 depåfynd från Mon- telius per. V i N o r d t y s k l a n d . Katalogen följer s a m m a u p p s t ä l l n i n g som den 1937 u t k o m n a katalogen över de n o r d t y s k a depåfynden från per. IV. I text- b a n d e t l ä m n a s först en fyndförteckning med f y n d o m s t ä n d i g h e t e r n a angivna.
Därefter följer » F o r m e n k u n d e » , d. v. s. en genomgång av de olika t y p e r n a föremålsgrupp efter f ö r e m å l s g r u p p . Textbandet avslutas med cn översikt över de olika n o r d t y s k a f o r m k r e t s a r n a samt med cn s a m m a n f a t t n i n g . Andra b a n d e t u p p t a r 53 u t b r e d n i n g s k a r t o r med noggranna listor över alla pä k a r t o r n a angivna fynd samt 76 planscher. En mycket stor d d av fynden är avbildad och för n ä s t a n alla ej avbildade fynd finnas h ä n v i s n i n g a r till bilder i a n d r a p u b l i k a t i o n e r . Nu finns således p r a k t i s k t taget allt k ä n t n o r d t y s k t d e p ä f y n d s m a t e r i a l från per. IV och V tillgängligt i goda avbild- n i n g a r .
I n n a n Sproekhoffs r e s u l t a t återges, m å s t e ett p a r ord sägas om
p l a n s c h e r n a . F ö r e m å l e n i de s l u t n a fynden ba skiljts åt, så a t t föremålen
avbildas s a m l a d e efter t y p e r b r u t n a u r sin f y n d k o m b i n a t i o n . Så skedde
även 1937 och det är förklarligt, om författaren för konsekvensens skull
ville följa s a m m a princip. Det skulle dock ha varit en vinst a t t se hela
fynden samlade. Textbandet i n n e h å l l e r ä n d å så många typteckningar, a t t
det med några få k o m p l e t t e r i n g a r skulle ha varit tillräckligt för typgenom-
gången. F'ör a t t nu fä k l a r h e t i h u r ett större slutet fynd ser ut, m å s t e m a n
slå på åtskilliga ställen.
Sproekhoffs synnerligen noggranna och detaljrika typgenomgäng med härledning av varje form och utbredningskartor över alla väsentliga typer ger oss bättre möjlighet än vi tidigare haft att förstå hur vår nordiska yngre bronsålder blivit till. Det visar sig, att den är långt mindre rent nordisk än många tänkt sig. Av till ursprunget rent nordiska former av föremål, som särskilt höra till mannens utrustning, finnas i Nordtyskland en typ av greppspetssvärd, lansctter, ett par holkyxtyper, knivar med enkel, kort tånge, rakknivar oeh pincetter. En annan grupp föremål är visserligen nordisk men ursprunget ligger enbart på nordtyskt område. Dit höra ett par former av grepptungesvärd och holkyxor. Typer från den mellan- europeiska urnefältkulturen äro antennsvärd, Mörigcrsvärd och Auvcrnier- svärd, lansspetsar av »pålbyggnadstyp», hjälm och sköld, skaftlappyxor, holkhammare samt olika knivar av »pålbyggnadstyp». Till detta komma några nordiska former, som starkt påverkats av urnefältkulturen: svärd med njurformad knopp och massivt fäste, ett slags holkyxor med starkt upp- svälld överdel, knivar med greppvulst och ring eller antennknopp samt öst- tyska rakknivar. Även orneringen på många av föremålen, t. ex. på de nor- diska rakknivarna och pincetterna är av mellaneuropeiskt ursprung. Enligt Sprockhoff ger såväl antalet typer som antalet exemplar av de olika for- merna en övervikt för urnefältkulturen. Detta förefaller att vara något i överkant men så mycket är ändå klart, att de främmande inslagen spela en mycket stor roll i Nordtyskland. Men Sprockhoff påpekar också, att för att bedöma hur starkt urnefältkulturens inflytande varit räcker det inte med att känna till blott bronserna. Man måste också studera keramiken, grav- skicket och frågan om bebyggelsens kontinuitet, vilket dock allt ligger utan- för ramen för Sproekhoffs arbete.
Bland smyckeformerna urskiljes först en rent nordisk grupp omfattande vridna halsringar med ovala, oftast ornerade skivor och med ändspiraler, nålar med klotformigt huvud med värtformadc knoppar (även i per. IV), skivnålar med böjt skaft och lodrät skiva, stångnålar, stångknappar, bälte- kupor oeh kammar. En annan grupp är uteslutande nordtysk: halskragar av olika slag, halsringar med platthamrade, upprullade ändar, armringar med njurformat slutstycke, de gyllene »edsringarna» och samma former av brons, armspiraler av dubbel tråd, öglearmband och balsringar av motsvarande typ, flera fibulaformer samt ornerade bronsblcck liknande Spindlersfelderfibulorna. Utom smyckena hör också den korta, raka brons- skäran bit. En tredje grupp bildas av urnefält- och Lausitzformer: arm- spiraler av flera slag, massiva halsringar av en ten med rund genomskärning och massiva armringar med skarpa tväråsar, hjulformiga dräktprydnader, de små vasbuvudnålarna, stångknappar med ring. Den fjärde gruppen är nordiska föremål under påverkan från urnefältkulturen: de mycket breda armbanden eller manschetterna och de tunna armringarna med ringformig utvidgning. Vad de stora nordiska hängkärlen beträffar, är en del av dessa uppenbart påverkade av mellaneuropeiska drivna arbeten.
Denna väl grundade undersökning tvingar Sprockhoff att tillmäta den
87
mellaneuropeiska urnefältkulturen en avsevärt större betydelse än han tidigare gjort. Det blir den nordiska bronsåldersforskningens uppgift att undersöka, om även andra företeelser, främst gravskicket, påverkats lika starkt från Mellaneuropa.
Mot utbredningskartorna måste några invändningar göras. I en d d fall uppta kartorna utbredningen över hela Norden men vanligen blott före- komsten i Nordtyskland. Detta kan ibland leda till att utbredningen i Nordtyskland 1 någon mån blir misstolkad eller att viktiga samband mellan Nordtyskland och Skandinavien ej komma till synes. Denna invändning kan dock egentligen ej betraktas som en förebråelse mot Sprockhoff utan i stället mot de skandinaviska forskarna, som ej ha publicerat lika goda och användbara utbredningskartor över sina områden som Sprockhoff över Nordtyskland. Som exempel på en något missvisande karta kan anföras nr 24 över halskragar från per. V. I Hinterpommerns kustland uppträder en form, som står mycket nära och kan härledas ur de dansk-skånska skå- lade halsringarna från per. IV (Sproekhoffs »Gruppe Nassenheide», därav är »Gruppe Jds» en variant). Karta 24 upptar förutom de tyska halskra- garna frän per. V även större delen av Danmark med per. IV-ringarna.
Om man vill visa en typs ursprung, kan det vara tillåtet att ta med föremål från två olika perioder på samma karta. Men det är avgjort ett fel, att de relativt talrika skånska halsringarna av typ Nassenheide, alltså skålade halsringar, ej äro markerade trots att de flesta skulle få plats på karta 24. I texten, sid. 133, omtalas typen såsom dansk, vilket också är nägot missvisande, då dansk-skänsk vore bättre. Närmast till hands ligger att sätta de nämnda halskragarna från per. V i Hinterpommern i samband med de skånska skålade halsringarna från per. IV och ej med de i Danmark funna, som Sprockhoff gör.
Karta 5 och 8 visa utbredningen av två holkyxtyper, som även förekomma på svenskt område (»Typ Koppenow» och »Tullenbeile mit fein gerippten Breitseiten»). I båda fallen ligger huvudmängden av de svenska yxorna på Gotland och blott enstaka exemplar på fastlandet. Med tanke på att holkyxan är det vanligaste bronsföremålet i Norden under bronsåldern är denna utbredning, med ett nära samband mellan nordöstra Tyskland och Gotland, en viktig företeelse i synnerhet som dessa utbredningskartor kan jämföras med flera andra, t. ex. med kartorna över spännen med hästskoformad ornering och över »Wendelringarna». Den nära överensstäm- melsen mellan holkyxorna i nordöstra Tyskland och på Gotland kommer inte fram på Sproekhoffs kartor, som ej ta med Gotland, och 1 texten antyds det blott, när det gäller typen »mit fein gerippten Breitseiten».
I detta fall måste dock i rättvisans namn sägas, att det ju inte var Sproek-
hoffs uppgift att kartera även Sverige. Exemplet visar snarare, vilken stor
nytta skandinaviska forskare kunna ha av Sproekhoffs kartor. När för-
hållanden inom de i trängre mening nordiska länderna skola utredas,
har ett oerhört stort arbete besparats de skandinaviska forskarna genom
Sproekhoffs kataloger.
Vid genomläsningen av texten till per. V-katalogen förvånas man över att Sprockhoff inte diskuterar frågan om den nordiska periodindelningen i förhållande till den mellaneuropeiska. Är 1950 skrev Sprockhoff en kronologisk uppsats i festskriften till Reinecke, där han med flera goda exempel belyste just detta problem. Den mellaneuropeiska yngre urnefält- kulturen synes 1 Norden motsvaras av den senare delen av per. IV och den tidigare delen av per. V. Den mellaneuropeiska yngre urnefältkulturen uppvisar emellertid åtskilliga lokala variationer, vilkas kronologiska ställ- ning till varandra ännu inte är fullt klarlagd. Men även det nordiska området synes uppvisa flera lokala kronologiska skillnader. Så är det t. ex.
svårt att få någon överensstämmelse mellan nordöstra Tyskland och Sverige.
Särskilt väl märks detta, när det gäller »Wenddringarnas» kronologi. I Tyskland tillhör den äldre, smala typen praktiskt taget uteslutande per.
V men i Sverige praktiskt taget uteslutande per. VI. Detta förhållande har påpekats redan av Montelius och Kossinna. Sprockhoff nämner det också men går inte närmare in på problemet. Huvudfrågan blir: Hur kan det komma sig, att den nordiska kronologiska gruppindelningen inte alls överens- stämmer med den mellaneuropeiska? Finns det någon möjlighet att få en överensstämmande, gemensam kronologi?
Sprockhoff nämner i förordet, att arbetet på och nedskrivandet av katalogen har sträckt sig över lång tid: det påbörjades redan före kriget och har sedan fortskridit under svåra förhållanden. Detta gör, att man kan finna i någon mån olika inställning till problemen i olika delar av verket. Detta är särskilt märkbart, när det gäller beteckningen »germansk».
I de två avslutande kapitlen »Formenkreise» och »Zusammenfassung», vilka uppenbarligen skrivits sist, användes denna beteckning ej en enda gång.
I stället stär där »nordisk». I kapitlet om svärden däremot, som sannolikt är tidigt nedskrivet, förekommer ordet »germansk» ofta. E)ftersom »germansk»
är en spräkterra och då man faktiskt inte vet någonting med säkerhet om de människors språk, som buro de omtalade svärden, är den geografiska termen »nordisk» absolut att föredra.
I förordet frågar sig Sprockhoff, om det i våra dagar inte är en över- flödig sysselsättning att ordna det förhistoriska materialet säsom i Linnés system. För att överhuvudtaget kunna behandla ett forntida ämne borde det dock vara en självklar sak, att det forntida källmaterialet, d.v.s. fynden, systematiskt publicerades. Men det arbetet har ännu inte kommit långt.
Inom stora områden är bronsåldersmaterialet ännu opublicerat eller brist- fälligt publicerat. När vi nu fått en så storartad katalog över ett område, som för oss varit genomgångslandet ner till de mellaneuropeiska brons- åldersområdena, ha vi en utomordentlig hjälp till förståelsen av vår skan- dinaviska bronsålder.
Evert Baudou
A K T U E L L T — N O T E S A N D R E V I E W S
Vårens föreläsningsserie i s a m a r b e t e med Kursverksamheten vid Stock- h o l m s högskola o m f a t t a r sex föreläsningar kring ä m n e t »Mälaren»: Mälarens r u n o r (13/2, professor Sven B . F . J a n s s o n ) , Den forntida m ä l a r b y g d e n (20/2, a n t i k v a r i e n Folke H a l l b e r g ) , H e r r g å r d a r kring Mälaren ( 6 / 3 , fil. dr Brynolf H e l l n e r ) , Dikt k r i n g Mälaren ( 1 3 / 3 , docenten Magnus von P l å t e n ) , Malar- iaset (27/3, a n t i k v a r i e n Hans H a n s s o n ) . Eventuellt k o m m e r cn utfärd att o r d n a s i a n s l u t n i n g till denna serie någon uv de första dagarna i m a j .
Den föreläsningsserie som organiserats i s a m a r b e t e med Gärdets k u r s - v e r k s a m h e t h a r till ä m n e »Kyrka och folk i Härjedalen» och o m f a t t a r fem föredrag: Härjedalens kyrkliga medeltid (17/3, docenten Per Gustaf Ham- b e r g ) , Bonaderna från Överhogdals kyrka (24/3, a m a n u e n s e n Anne-Marie F r a n z é n ) , Kyrkan och årsfesterna (31/3, förste intendenten Albert E s k c r ö d ) , S t o r b ö n d e r n a s k y r k o r resp. Givmildhet och k y r k o i n v e n t a r i e r (14/4 och 21/4, docenten Per Gustaf H a m b e r g ) .
I Musikhistoriska museets regi a n o r d n a s u n d e r våren fem konserter i Statens h i s t o r i s k a m u s e u m s biirockhall: G a m b a k v a r t e t t från Schola C a n t o r u m Basilicnsis ( 9 / 2 ) , Lauten-Collcgium (16/2, med kompositioner frän r e n ä s - sans och b a r o c k ) , The Renaissancc-Singcrs ( 2 / 3 ) , en cembalo-gamba-konsert (23/3, med kompositioner av M. Marais, F r . Couperin, .1. S. Bach och G. Fr.
T e l e m a n n ) , Codex C a r m i n u m Gallicorum (20/4, kring en handskrift i Upp- sala u n i v e r s i t e t s b i b l i o t e k ) .
NOTES AND REVIEWS
Inuestigatlons in Connection wilh Lake Regulations. H. Hvarfner reports t h a t since 1942, the Central Office of National Antiquities has been m a k i n g investigations in connection w i t h tbc rcgulation of lakes and building of d e c t r i c a l power construetions. These investigations includc both archaeo- logical and ethnological o p e r a t i o n s . They a i m , on one h a n d , to work out—
from c u l t u r a l - h i s t o r i c a l point of view—what would be permissible in p r o - jected w a t e r - p o w e r i n s t a l l a t i o n s , and on the other hand, to c o i l e d docu- m e n t a r y m a t e r i a l from the areas w h e r e tbc i n s t a l l a t i o n s are to be erected.
As such i n s t a l l a t i o n s often have the effect of highly changing tbc aspect of the landscape, great importance is attached to t h e photographie piclorial m a t e r i a l . Krom an achaeological point of view these investigations have resultcd in an increascel knowledge of the so-called Arctic Stone Age. The ethnological w o r k has included t h e investigation of villagcs.
Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n 1957. A report on the activities of l h e
Swedish Archaeological Association d u r i n g 1957.
Svenska Arkeologiska Samfundet 1957. An account of t h e activities of t h e Swedish Archaeological Society d u r i n g 1957.
Evert Baudou s u m m a r i z e s t h e results of S p r o e k h o f f s extremely accuratc scrutiny of types in his w o r k entitled "Jungbronzezeitliche Hortfunde der Siidzone der nordischen Kreises (Periode V ) " . It would a p p e a r t h a t the Scandinavian Late Bronze Age is m u c h less purely Scandinavian t h a n m a n y have belicved. A large n u m b e r of forms have t h e i r origin in t h e Central European "Urn Field C u l t u r e " , whilst others a r e strongly influenced from t h a t region. The purely Nordic forms are either entirely limited to North G e r m a n y , or they have a generally Nordic d i s t r i b u t i o n . The fact t h a t the objects have been placed according to t h e i r types in the plates section renders t h e w o r k more difficult for those readers wishing to see t h e composi- tion of the finds. To t h e m a p s shewing the d i s t r i b u t i o n , some objections should, p e r h a p s , be expressed. In some instances t h e m a p s t a k e in t h e d i s t r i b u t i o n över t h e entire Seandinavia, but as a rule only the occurrences
in North Germany. This sometimes leads to t h e d i s t r i b u t i o n in t h a t c o u n t r y being m i s i n t e r p r d e d in some m e a s u r e , or to i m p o r t a n t connections between North Germany and Seandinavia failing to be a p p a r e n t . As instances m a y be eited m a p s nos. 24, 5 and 8. It ought, however, to be pointed out t h a t it w a s not S p r o e k h o f f s purpose to m a p the whole of Northern Europé. Sprock- hoff has not, u n f o r t u n a t e l y , tackled t h e question of the lack of agreement between Scandinavian and Central European chronological group divi- sions (cf. Reinecke—Festschrift 1950); nor, either, the problem of chronology in Northeastern Germany, which in m a n y cases seems to disagree w i t h chronology in Sweden. By u n d c r t a k i n g this work, however, Sprockhoff has produced a splendid catalogue on North Germany, an area which, for Seandinavia, w a s t h e land of passage down to t h e i m p o r t a n t Central E u r o p e a n a r e a s , and his work will assuredly be an exceedingly great h d p for the u n d c r s t a n d i n g of t h e Scandinavian Bronze Age.
News. I n f o r m a t i o n is given about certain items announced in t h e 1957 Budget; g r a n t s from t h e State Lotterics F u n d and from H. M. King Gustaf VI A d o l f s 70th B i r t h d a y F u n d for Swedish c u l t u r e m a d e in 1957; g r a n t s for e x a m i n a t i o n s carried out at Vadstena Convent; buildings of historie interest scheduled for protection u n d e r the Historie Buildings Protection Act of 1942;
the acquisition by the Academy of a site containing ancient r e m a i n s on t h e
island of Adelsö; excavations and f i n d s ; church r e s t o r a t i o n s and e x a m i n a -
t i o n s ; t h e e x a m i n a t i o n of the r e m a i n s of Erik XIV in t h e Västerås C a t h é d r a l ;
the conservation of a r e m a r k a b l e c h a s u b l c ; an account of a t e m p o r a r y
e x h i b i t i o n in t h e Museum of National Antiquities, t h e listing of lectures and
concerts in the spring of 1958 arranged by t h e Museum and, finally, business
dealt with at the meetings of tbc Academy of Letters, History and Antiquities.
LITTERATUR OCH KRITIK
ERLINI; ALRRECTSEN: F'ynske Jernaldergrave IL .Eldre romersk jernalder.
Fljnar Munksgaards forlag, K0benhavn (1956). Folio 281 sidor, 56 text- figurer och 41 planscher.
Det av Erling Albrectsen 1954 utgivna första bandet i serien »Fynske Jernaldergrave, förromcrsk jernalder», har nu följts av en andra del, där den äldre, romerska järnåldern behandlas. Liksom i det föregående arbetet är huvudvikten lagd pä materialrcdovisning, och de resonerande partierna äro förhållandevis korta. Hundratalet sidor i bokens början ha således ägnats en genomgång av gravfynden under det att boplatserna, vilka i arbetet om den förromcrska järnåldern gavs stort utrymme, blott beröras på ett fåtal sidor.
Under rubriken »Grave og gravpladser. Topografi», följer så cn kort genomgång av äldre undersökningar samt ett resonemang på basis av grav- fältens läge oeh kontinuitet om tidens behyggdseområden och deras var- aktighet.
Ett annat rätt omfattande avsnitt behandlar gravformerna.
F^öremålstyperna genomgås därefter på mer än åttio sidor, varefter förf.
avslutar textdelen med cn kort redogörelse för de vunna resultaten. I likhet med sin föregångare »Fynske jernaldergrave I» är arbetet på danska med tysk sammanfattning.
Boken äger ett antal mycket överskådliga och lättillgängliga tabeller, vilka jämte föremåls- och ortsnamnsregister underlätta dess användning som upp- slagsbok.
I bilddclen återges materialet i varierande skala av fotografier på vit bakgrund. Dessa äro med några undantag av förhållandevis god kvalitet.
Samma omdöme torde kunna gälla textfigurerna där särskilt de goda grav- fältskartorna böra framhållas. På de senare få dock någon gång samma tecken skiftande betydelse på olika kartor, vilket möjligen kan vilseleda cn ej alltför noggrann läsare.
Detta är bokens uppställning i stort. Genom dess rikedom pä sakupp- gifter få vi i början veta att mot den förromerska järnålderns 216 kända gravar pä Fyn—Langdand fördelade på 39 lokaler stå 433 gravanläggningar vilka Albrectsen ansett sig kunna datera till äldre romersk tid. Dessa senare äro fördelade pä 114 lokaler. Siffrorna ange dock som förf. framhåller ej det rätta storleksförhållandet mellan skedenas fyndmatcrial, då de yngre gravarna äro betydligt rikare på gravgåvor än de äldre.
På ett tidigt stadium deklarerar förf. att han ansluter sig till Mullers
1911 gjorda uppdelning av materialet »som siden cr alminddig benyttet af
forskningen». I linje härmed sker en uppdelning i två skeden huvudsakligen omfattande det första och det andra »efterkristna» århundradet. I den föl- jande matcrialpublikationcn förekommer även vid varje säkrare daterbar grav en uppgift om till vilket skede den bör hänföras.
Anmälaren har tidigare framställt tvivdsmål gentemot lämpligheten av aft på detta sätt redan från början datera materialet.
Huru säker Mullers snart femtioåriga indelning än kan synas torde ett sä omfattande föremålsbcstånd som det, vilket här framlägges varit lämpligt för bl. a. på kombinationsfynd baserade prövningsförsök för att söka utröna, ifall de äldre dateringarna till alla delar gälla även inom den lokalt begrän- sade fynska ögruppen.
Ur gravfältcns läge och kontinuitetsförhållanden utläser Albrectsen att Fyn—Langeland i äldre romersk tid ägt fem rätt väl fastställbara bebyggelse- områden, vilka fortlevt från förromersk järnålder för att nu snabbt expan- dera. De områden som tidigare varit fyndtomma eller fyndfattiga förbli så även i romersk tid.
I fråga om gravskicket skiljer förf. mellan fyra olika typer av brand- gravar: urnegravar, »brandpletter», urnebrandgropar och »benhobe». Av de tillhopa 426 (i inledningen namnes talet 433) gravarna från ögruppen inne- hålla endast 77 eller 18,1 % obrända lik.
Brandplettcrna äro i övervikt därefter komma urncgravarna, vilka under den förromerska järnålderns slutskede försvunnit för att nu ånyo visa sig.
Efter dessa komma så de obrända gravläggningarna.
Av de 426 medtagna gravarna lata sig dock över hälften »—kun i alminde- lighed henf0rc til aeldre romersk jernalder, i det de enten kun indeholdcr oldsager, som ikke kan n0jere dateres eller er helt fundtomme». (S. 115.) Man ställer sig nägot frågande till detta uttalande av Albrectsen och undrar, huru han över huvud laget vågat hänföra helt fyndtomma gravar till den ifrågavarande perioden. Ifall han stött sig på gravskicket torde detta vara ytterst »riskabelt» med tanke på att flertalet gravtypcr även förekom tidigare och fortsatte att användas in i följande skede. Ej heller kan dateringen ha skett pä grundval av horisontal gravfältsstratigrafi eller gravfältstopografi enligt vad som kan utläsas av de publicerade kartorna. En strängare sovring av materialet till att endast omfatta säkrare daterade gravar skulle här varit önskvärd.
Förf. diskuterar vidare uppkomsten av seden att jorda obrända lik och konstaterar att denna i tidig romersk järnålder är vanligare i Norden än söder om Östersjön. Trots detta förkastas tanken på att gravskicket kan vara inhemskt nordiskt, då han anser att det här uppträder plötsligt utan rot i traditionen. Albrectsen ser det i stället, i anslutning till Br0ndsted, som resultat av impulser vilka frän söder över Schlesien skulle nått Norden.
Mot denna åsikt kan invändas att nyligen publicerade fynd av obrända lik i öländska gravar från tidigare och senare förromcrsk järnålder kunna tyda på en obruten inhemsk tradition som bakgrund till en uppblomstring av seden att här i Norden jorda de döda under äldre romersk järnålder.
140
I sitt kapitel om f ö r e m å l s f o r m c r n a v a r n a r Albrectsen för d a t e r i n g med hjälp av romerska i m p o r t f ö r e m å l .
Vidare får k e r a m i k e n som d a t c r i n g s m e d d t r ä d a tillbaka för metallföre- målen, bland vilka särskilt fibulornas värde kraftigt framhäves. Detta k o n t r a s t e r a r s t a r k t mot förf :s tillvägagångssätt i arbetet om den förromerska j ä r n å l d e r n , d ä r j u s t k e r a m i k e n s betydelse för dateringen ansågs utslags- givande. Läget är dock, som även framhålles, ett a n n a t i r o m e r s k tid, d å b o p l a t s k e r a m i k c n h ä r ej längre k u n n a t l ä m n a stöd vid d a t e r i n g a r n a .
F r å g a n om de olika g r a v a r n a s ålder k o m m e r därför i kanske väl hög grad att bero på tidsfästningen av de 146 till sin t y p b e s t ä m d a s p ä n n e n a . Vid d e n n a följes i h u v u d s a k Almgren och intet allvarligt försök göres att genom bearbetning av det egna m a t e r i a l e t söka u t r ö n a , om några lokala avvikelser mot de äldre d a t e r i n g a r n a förekomma inom den fynska ögruppen.
I sin s a m m a n f a t t n i n g n å r Albrectsen så fram till att F y n — L a n g d a n d - o m r å d e l u n d e r äldre romersk j ä r n å l d e r i fråga om gravskicket visar västlig o r i e n t e r i n g i m o t s a t s till föregående avsnitt, vars g r a v a r hade sina n ä r m a s t e m o t s v a r i g h e t e r i öster. F i b u l o r n a d ä r e m o t k a r a k t e r i s e r a ögruppen som ett h l a n d o m r ä d e öppet för såväl östliga som västliga impulser, och k e r a m i k e n synes till en del stå i s a m m a n h a n g med lerkärl från S. J y l l a n d . De fåtaliga h u s r e s t e n i a tyckas mer tala för östliga än västliga förbindelser.
Allt d e t t a skulle visa h u r u den fynska ögruppen, trots a t t den h ö r b e - t r a k t a s som en självständig k u l t u r p r o v i n s , dels haft a n k n y t n i n g till det övriga D a n m a r k dels varit mötesplats för västliga och östliga s t r ö m n i n g a r , och vidare i vissa avseenden n ä r a a n k n u t i t till S. J y l l a n d .
Avslutningsvis t a r Albrectsen upp frågan, vilka som u p p b u r i t d e n n a k u l t u r . Han b e r ö r dels de bristfälliga u p p l y s n i n g a r s k d c t f m a t c r i a l c t k u n n a t ge dels k ä n d a l i t t e r ä r a uppgifter, som k u n n a vara av betydelse i d e t t a s a m - m a n h a n g . Som obetydligt bedömes värdet av försöken att u r Ptolemaios och T a c i t u s ' skrifter n å vetskap om i n n e v å n a r n a i D a n m a r k u n d e r d e n n a tid t r o t s att resultaten av dessa försök k u n n a t få visst stöd i det arkeologiska m a t e r i a l e t . Däremot t a r Albrectsen fasta på de uppgifter som äro k ä n d a om h e r u l e r n a , särskilt då J o r d a n e s v ä l b e k a n t a u t t a l a n d e a t t dessa skulle b o r t - drivits av de med svearna besläktade d a n e r n a . Albrectsen stöder sig även på Beowulfkvädet och a n t a r att h e r u l e r n a intill tiden före 250 k u n n a ha bott pä de d a n s k a öarna mellan Öresund och Lilla Balt samt sannolikt även befolkat S. J y l l a n d u n d e r s a m m a tid.
Mossfyndcn i S. J y l l a n d och på Fyn f r a m h ä v a s i detta s a m m a n h a n g å n y o som sannolika resultat av strider mellan d a n e r och hcruler.
Danerna skulle ca 250 eller i varje fall före 267 ha fördrivit h e r u l e r n a från deras boplatser i det n u v a r a n d e D a n m a r k , d ä r folket u n d e r en lugn utveckling i ä l d r e r o m e r s k tid konsoliderats till den grad, att det kunde motstå de påfrestningar k o m m a n d e v a n d r i n g s å r på k o n t i n e n t e n skulle u t - sätta det för.
Det är i n t r e s s a n t a t t se h u r u Albrectsen gör delta vällovliga försök a t t
insätta det arkeologiska m a t e r i a l e t i ett historiskt s a m m a n h a n g , men i en
publikation som denna hade man snarare väntat att detta skulle skett mer på grundval av »arkeologiska» iakttagelser än på litterära uppgifter, i syn- nerhet som de senare synas vara nästan det enda som tyder på, att det skisserade händelseförloppet verkligen ägt rum. Rätteligen borde resone- manget ha följt i den tredje publikationen i serien, då det ifrågavarande brottet i bcfolkningskontinuitctcn ju skulle ha infallit i början av yngre romersk tid. Det är även möjligt att Albrectsen här i fyndmaterialct kan urskilja det brott, som anmälaren gärna vill tänka sig som följd av ett sådant folkskifte. Mot att en erövring skett vid den ifrågavarande tiden talar emellertid tabellen på s. 111 (fig. 24), som belyser gravplatsernas kontinui- tcfsförhållandcn under hela den romerska järnåldern. Om man även kan ställa sig skeptisk till värdet av ett sådant schema på grund av att de berörda gravplatserna blott i få eller kanske intet fall kunna anses total- undcrsökta i så måtto att alla gravar som funnits verkligen påträffats och sakkunnigt utgrävts, sä ger dock tabellen klart besked om att av 8 gravfält, som börjat användas före det »kritiska skedet», blott ett upphört under det de övriga fortsatt alt kontinuerligt nyttjas. Ingen gravplats börjar heller i detta tidsavsnitt. Det är naturligtvis ej helt omöjligt, att elt erövrarfolk någon gång fortsatt att begagna de fördrivnas gamla gravplatser, men det bör knappast varit regel. Man väntar därför med intresse att Albrcctscns nästa bok skall ge bättre besked om, på vilka grunder han bedömer ett folkskifte i denna tid som sannolikt, detta desto hellre som andra forskare (Wessén och Lindqvist) med stöd av 1 huvudsak samma källor velat sätta danernas invasion till ett betydligt senare datum.
Men bortsett från det mer eller mindre sannolika i Albrcctscns avslutande spekulationer är det dock ej dessa utan den utförliga och konsekvent genom- förda materialrcdovisningen som dominerar arbetet.
Med tanke på vad som under den sista stora ofreden skett med mängder av oersättligt fornsaksmaterial, med anteckningar, rapporter och avbild- ningar av fyndplatser och föremål böra materialpublikationcr av detta slag vara en av den arkeologiska forskningens huvuduppgifter.
Erik Nglén
OLE KLINDT-JENSEN: Bornholm i folkevandringstiden og forudssetningerne i tidlig jernalder. Nationalmuseets skrifter, St0rrc beretningcr II. 323 si- dcr, 226 figs., 10 tavler. Nationalmuseet, Kbhvn. 1957.
Som resultat af 8 åars omfattendc arkocologiske undcrs0gdser paa Dorn-
holm kan muscumsinspekt0r, dr. phil. Ole Klindt-Jensen i Nationalmuseets
skriftserie udsende ct statdigt og smukt va;rk. »Rornholm i folkevandrings-
tiden» staar der uden paa det; det er vist n0dvendigt at forta?Ile, hvad en
saadan betegndse da-kkcr, f0r bogen pra;sentercs. Indtil saa sent som 1938
var »folkevandringstid» inden for dansk arkieologi en almindelig anvendt
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
betegnelse for den d d af j e r n a l d e r e n , som omfattede 3. til 5. a a r h . e. Kr.
(se N a t i o n a l m u s e e t s v e j l e d n i n g e r ) . Uden varsel — det skulde da va?re en enkelt kollegas t i l s v a r e n d e b r u g af ordet — optager förf. n u den saedvanlige svenske, norske og finske navneskik til benaevndsc af den efterfölgende periode, liden fra ca. 400—600, som h i d t i l h e r i landet h a r vaeret kaldt for
»aeldre germansk j e r n a l d e r » . Man kan d i s k u l e r e , om denne nye anvendelse af den d a n s k e betegnelse »folkevandringstid» er heldig eller i k k e ; men det er i hvert fald forvirrende, a t förf. f0rst paa side 319 finder p a a a t sige, hvad h a n m e n e r med ordet.
Naa, n u skal fagarkacologer nok findc ud af en s a a d a n d e t a i l l e ; m e n m a n m a a taenke paa, at hele bogen efter sit opla?g ogsaa hen vender sig til videre kredsc af folk, der interesserer sig for, og som gerne vil la?se om k u l t u r h i s t o - rie. Den st0rsle del er nemlig en s a a d a n bred, almindelig skildring af de u d g r a v n i n g s r e s u l t a t e r , der i sammentracngt form fremlaegges i sidste del, og som n a t u r l i g v i s supplercs i nogen grad af a n d r e forskeres arbejder med s a m m e stof. Det er en anden fremgangsmaade, end m a n saedvanligt bruger ved st0rre arka-ologiske arbejder, som samtidig skal vaere af vaerdi for fag- m a n d e n ; (förf. t å l e r saaledes om, a t h a n for folkevandringstiden tilsigter at e r s t a t t e Vedels b e r 0 m t e og e n d n u fuldt b r u g b a r e b0ger om B o r n h o l m s o l d t i d ) . Men der cr ingen tvivl om, at et stort a n t a l lacscre vil hilse den nu a n v e n d t e metode med gla-de, og at bogen nok skal blivc v d modtaget.
Alene en opregning af k a p i t d - o v e r s k r i f t e r n e giver en forestilling om bredden i s k i l d r i n g e n : indledning med cn lef, h i s t o r i s k og arkaeologisk orien- tering om beshegtede k u l t u r o m r a a d e r , — De n a t u r l i g e betingelser for b e - byggelsen, veje — Gaard og byggeskik - - Gravskik og d0detro — Vaabcnfund fra moser — Hesten som offerdyr — Kunsthaandva'i-k, smykker og dragt — Keramik — Redskaber og iiieringsliv — Handel og m 0 n t o m l 0 b — Krig — Det b o r n h o l m s k e bondesanifuiid og dets k u l t u r f o r b i n d e l s e r .
I f0rstc omgång imponcres m a n af, at det v i r k d i g er lykkedes a t samle saa megen viden om Bornholms k u l t u r h i s t o r i e i folkevandringstiden, m e n efter- h a a n d e n opdager m a n , at stoffet til tider er presset h a a r d t — visse steder for h a a r d t —, medens det til a n d r e cr samlet og sorteret efter et t i l s y n d a - dende tilfa-ldigt princip. Kapitler om kunsthaandvaerk og k e r a m i k bölder sig n0je til folkevandringstid, for h a n d e l og m 0 n t o m l 0 b b e h a n d l e s ogsaa de forudgaaende fire a a r h u n d r c d e r , inedens der i det vigtige afsnit om gaard og byggeskik gives indgaaende besked dels om nogle h u s t o m t e r fra 5.—6.
aarh., dels om cn gruppe, som er mellem 400 og 600 a a r addrc. Skildringen af gravskik og d0detro h e n t e r sit stof h o v e d s a g d i g fra en e n d n u a?ldre gruppe grave, r0serne paa bakken Maud hoj. og n a t u r l i g v i s fra folkevandrings- t i d e n s gravfund, medens der kun cr spredte bemacrkningcr om de m e l l e m - liggendc a a r h u n d r e d c r s grave.
F ö r k l a r i n g e n paa dette forhold er, a t bogen dels h a n d i e r om folke-
vandringstiden og dels om forfatterens egne u n d e r s 0 g d s c r inden for et seks
gange saa långt t i d s r u m ; det er i v i r k d i g h e d e n lo b0ger, som er s0gt a r b e j -
det s a m m e n til een. R e s u l t a t e r n e af de nye gravninger alene k u n d e have
haaret en udmaerkct p u b l i k a t i o n , isaer hvis förf. havde fulgt de problemer, som hver af u d g r a v n i n g c r n c i rigt maal la?gger op t i l . Her er nemlig meget og vigligt stof. Gravpladscn paa M a n d h o j : her gives for f0rstc gäng en indgaaendc og rigt illustrcrct skildring af de ma^rkdigc lavc stcnh0jc, s a a k a l d t e r0ser, som inden for d a n s k o m r a a d e er noget s p e c i d t for B o r n h o l m . Det e r mon stcrgyldige u n d c r s 0 g d s e r — uden s a m m e n l i g n i n g de hedstc b l a n d t de nye b o r n h o l m s k e gravninger. De vanskelige anheg cr med stor dygtighed b l o t - lagt og nu gengivel i tcgning og fotografier, som tjener förf. og vist i nok saa h o j grad h a n s assistenter til aerc. De enkle b r a n d g r a v e fra yngre b r o n z e - alder og tidligste j e r n a l d e r h a r blöt intet med hvcrken folkevandringstid eller dennes direkte forudsa?tninger at g0rc og heller ikke med de a n d r e undersogelser i bogen. Der kunde have va;ret skabt cn vis kontakt, idet de Kidtte lag paa bopladscn Dalsh0j cr — saa vidt a n m d d c r e n k a n se •—
s a m t i d i g t med den d d af de talrige b r a n d p l e t g r a v e , som i yngre f0rromcrsk tid (periode III) fortsirttcr gravla-ggelscrnc paa Mandhoj. Men dem h a r förf. ikke interesscret sig for, til trods for at der her ligger en d d vigtige problemer, (bl. a. bcr0rt i C A . Mobergs d i s p u t a t s fra 1941).
Nicstc store grävning er bopladscn Dalsh0j ved Svaneke, h v o r der h a r vicret arbejdet s a m m c n l a g t mere end 14 m a a n e d e r . I f0lge förf. h a r stedet uden afbrydclse vaeret beboet fra midten af f0rromcrsk j e r n a l d e r til ca.
500 c. Kr., d. v. s. mere end 700 a a r . En rackke h u s t o m t e r og fine fund af forkullet korn og dyrcrester giver et dybt indblik i j e r n a l d c r b o n d e n s (laglige liv. Nogle guldskatte og et pragtfuldt s0lvspa?nde, som antagelig cr gemt i förbindelse med afbnending af de yngste huse, a a h e n b a r e r ct d r a m a t i s k billede af krigen, som 0dela
-gger det lille samfund. Men, som det 0jensynligt ikke er overfl0digt at gentagc: for at k u n n e give s a a d a n n e skildringcr, m a a det a r k e o l o g i s k * g r u n d l a g vaere i orden og d a t e r i n g e n af de forskellige k u l t u r e l e m c n t e r fuldstiendig sikker. Vedr0rende Dalsh0j er förf. sprunget let hen ovcr nogle forhold, som burde m å n e til forsigtigcre tolkning. Der er undcrsogt et svicrt k u l t u r l a g med h u s r e s t e r fra slutningen af f0rromcrsk tid (per. I l l a — b i a n m d d c r e n s t e r m i n o l o g i ) samt b e g y n d d s e n af addre romersk tid. De f0rste huse cr na?ppc helt saa gamle, som förf. föreslåar (per. I I ) , men det er uva-scntligt. Vigtigcrc er det, at denne relativ kortvarige, h0jst 200 a a r länge b o s a - t t d s e , der afslutfcs med Hus C, h a r givet os na>stcn alle de oplysninger, som kan bentes i D a l s h 0 j . Hcrfra s t ä m m e r alle d y r e - knoglernc, som i Ulrik M0hls va?gtigc afsnit levendcg0r bopladscn, hcrfra det store kornfund, som giver Hans H d b a ' k stof til cn lige saa r c s u l t a t r i g og v d u n d c r b y g g e t skildring af de dyrkede m a r k e r o m k r i n g stedet, og hcrfra s t ä m m e r endelig de h u s - t c k n i s k c e n k d t h e d e r , der g0r, at vi kan forcstillc os cn gaard af s a m m e type, som cr v d k e n d t fra J y l l a n d s i d d r e j e r n a l d e r . Saa f0lger ct klart brud i b o s a ; t t d s e n paa D a l s h 0 j . Naestc h u s t o m t , k u n 10 cm h0jcre oppe i laget end huset fra 1. aarh., cr sandsynligvis fra ca. 500.
F'ra hele den m d l c m l i g g e n d e tid kan der kun peges paa ganske faa, spredte
e n k d l f u n d . Og de sidste tomter, fra folkevandringstiden, h a r hvcrken givet
korn, dyreknoglcr eller sikre e n k d t h e d e r om husencs k o n s t r u k t i o n . Förf.
afbildcr to p l a n e r af huse fra denne tid, men de m a a — som f0r0vrigt nogle af de aeldre t o m t e r — behandlcs med st0rste v a r s o m h e d . Man h a r i hvert fald ikke tidligere i dansk forskning vaeret pra3sciitcret for h u s p l a n c r , som bygger paa saa u s i k k e r t et g r u n d l a g ; i den ene er ildstedet saaledes a n b r a g t lige op ad den let fa?ngelige va"g. Det v i r k e r n a t t e n som en b e s k y l d n i n g mod j e r n a l d c r m a n d c n for at have a r r a n g e r e t en »hacnddig» i l d c b r a n d .
P a a Dalsh0j konstaterades fire f0rromerske h u s - n i v e a u e r u n d e r h i n a n d e n og h e r u n d c r igen en stor grube med mange rester af lerkar. Alle vigtigere s k a a r og mctalsager er afbildet 1 tcgning d i e r fotografi, klart og o v e r s k u d i g t . Her s t a a r m a n över for et af de meget faa tilfadde, hvor der cr mulighcd for at komme videre i den aktuelle diskussion om inddclingcn af f0rromersk tid ud fra k c r a m i k k e n . Förf. h a r selv bidraget til den, b a a d e i sin d i s p u t a t s og bogen om den keltiske bronzekeddel fra Braa. En anden deltager i s a m m e diskussion aabnede derfor bogen om Bornholm med forventning for a t se, hvad förf. fik ud af dette vigtige stof, og hvordan de forskellige niveaucr blev p a r a l l d l i s e r c t med fund i a n d r e d a n s k e landsdele, f. eks. Vendsyssel
(Kraghede). Problemet cr overhovedet ikke b e r 0 r t . Nu kan m a n indvende, at s a a d a n n e sp0rgsmaal ikke h a r noget med folkevandringstid at g0rc. Men ganske samme skuffelse m0der de forskere, som gennem de senere a a r h a r arbejdet paa at klarhegge övergången mellem yngre romertid og folkevan- dringstid. Heller ikke her giver bogen klare retningslinier eller gaar ind paa nogen diskussion, hvad der er saa meget mere paafaldcnde, som disse proble- mer er fors0gt stillet op paa ny m a a d e i en afhandling om Bornholms j e r n a l d e r i Aarb0ger 1949.
Sorte Muld heddcr cn tredie fundplads, hvor Klindt-Jensen h a r arbejdet
lacnge. Ogsaa det er cn boplads med fund fra i hvert fald yngre romertid og
folkevandringstid. Der paavistes to h u s t o m t e r , som udgraveren a n s e r for
samtidige og h0rende til een gaard. Den ene gav n u ingen sikkert daterede
fund, saa muligheden for samtidighed er n a t u r l i g v i s t i l stede. Det a n d e t
hus m0der med cn n y h e d : for f0rste gäng i dansk oldtid h a r m a n et vinkel-
h u s , bestaaende af en ca. 15 m läng og 5,5 m bred hovedfl0j med en ca. 4 m
läng sidcfl0j, som u d g a a r v i n k d r e t fra vestenden. Saaledes t y d e r i hvert fald
förf. anlicgget, og saaledes r e k o n s t r u e r a s det (i fig. 138 — ganske vist med
kraftig hjaelp af det 400 a a r seldre hus fra D a l s h 0 j ) . Men m a n m a a bcklageligt
nok sa'tte et sp0rgsmaalstegn ved en saadan tolkning. Förf. siger selv, at gulv-
lagct ikke adskiltc sig fra de underliggende lag (s. 22), og a t de to fl0je t i l -
s y n d a d e n d e h a r haft hver sin s t o l p e k o n s t r u k t i o n (s. 4 3 ) ; endelig viser den
tegnede plan fig. 18, at gr0ften, som m a r k e r e r vacglinicn, er angivet med stip-
let linie, d. v. s. som usikkcr, netop paa de to afg0rcnde steder, hvor fl0jene
skulde m0des. Man kan derfor ikke uden videre afvise den mulighcd, at d e r i
v i r k d i g h e d e n cr tale om rester af to forskellige huse, der ikke er samtidige, og
som i de v a n s k d i g e jordlag ikke h a r k u n n e t adskilles k l a r t . I hvert fald
skal der sikrere iagttagelser og långt bedre d o k u m e n t a t i o n t i l , f0r m a n t 0 r
gaa ind for en saa revolutionercnde ting som et vinkelhus i D a n m a r k
allerede o m k r i n g a a r 500.
Et i n t e r e s s a n t kapitel er »Hesten som offerdyr». I en grube paa Sorte Muld fandtes k r a n i e t og fodknogler af en hest. Med ekscmpler fra M d l e m - og Osteuropa s a m t vide straekninger af Asien s0ger förf. a t m å n e billedet af en saerlig offerskik frem. I de europaciskc lande h a r vi fund, som viser at m a n i visse tilfajlde nedlagde de naevnte dele af hesten — og vel a t maerke ikke a n d r e — i gruber ved grave eller paa offerpladser. Långt övre i Asien samles ekscmpler paa maerkdige k u l t h a n d l i n g e r , hvor en hestehud med hoved og f0dder a n b r i n g e s paa en stäng enten som gravgave eller gudeoffer.
Og med disse etnografiske skikkc vender förf. l y n s n a r t tilbage til Sorte Muld og läder dem fremstaa som en mulighed ogsaa i hjemligt m i l i e u ; j a , den dinglende h e s t e h u d bliver et c e n t r a l t motiv i Oluf H0st's f l a m m e n d e forsidebillede p a a bogen. — En u t a k n c m l i g opgavc cr det da at skulle g0re opmaerksom paa, a t gruben paa Sorte Muld adskiller sig fra alle de a n d r e fund ved ogsaa a t indeholde rester af bestens baekkenparti samt talrige a n d r e dyreknogler, ganske bortset fra at dateringen er usikker, i det m a n efter de givne oplysninger om dybden snarest vilde t r o , at gruben v a r senere end h u s e n e .
Ogsaa fra Sorte Muld kendes guldsager, som m a a vaere gemt vaek o m t r e n t paa s a m m e tid som D a l s h 0 j - s k a t t e n e . Förf. b e h a n d l e r indgaaende 0ens mange a n d r e guldfund, som i usa;dvanligt stort tal synes at vaere k o m m e t i j o r d e n engang i aarene o m k r i n g 500. Allerede flere tidligere forskere h a r vaeret opinaM-ksom paa dette forhold og tydet det som vidnesbyrd om haergen og p l y n d r i n g p a a 0en i et omfång, som m a a have haft k a r a k t c r af en k a t a s t r o f e .
Her k o m m e r en n y type o l d l i d s m i n d e r ind i billedet, de store tilflugts- borgc, som befolkningen h a r a n l a g t paa k l i p p e k n u d e r og t i l s v a r e n d e u t i l - gaengdige steder. Ogsaa p a a det p u n k t h a r forf.'s u n d e r s 0 g d s e r b r a g t n y viden og de f0rste regulaere gravninger med t i l h 0 r e n d e opmaalinger. P a a tre pladser er der arbejdet, men k u n een af dem er taget med i bogen. Hvor- for nu det? F ö r k l a r i n g e n er if0lge förf. at k u n Gamleborg i Ibsker sogn h a r givet fund fra folkevandringstid. Den indgaar derefter i katastrofe-skild- ringen, hvor de braendte gaarde og hastigt nedgravede skatte er andre e n k d t - heder. Desvaerre er m a t e r i a l e t presset for h a a r d t . Dateringen af Gamleborgs opf0relse til 6. a a r h . (s. 156) bygger paa eet l e r k a r (fig. 127, 1 ) . Det e r imidlertid addre, antagelig fra 300-tallet, og der er e n d n u ikke gjort fund fra ca. 500 paa p l a d s c n ; cn sammenhaeng med guldskattcne og b r a n d t o m t e r n e er derfor ikke saerlig sandsynlig. (Det b0r i den förbindelse naevnes, at förf.
tidligere (Nat. Mus. Arbejdsmark 1951, s. 22) h a r m e d d d t , at ogsaa Ring- borgen p a a Rispebjerg k u n d e dateres t i l ca. 500; 1 den f o r d i g g e n d e bog s t a a r derimod, a t der ikke er gjort fund fra denne tid her.)
Nu m a a m a n ikke t r o , a t den let k r i t i s k e indstilling ovenfor betyder, a t bogen som helhed er daarlig. De positive sider er j o ogsaa u n d e r s t r e g e t : mange unders0gelser og mange billeder er b a a d e nyt og nyttigt m a t e r i a l e . De o m t a l t e indvendinger b e r 0 r e r ct vigtigt sp0rgsmaal for arkaeologien som v i d e n s k a b : hvor långt k a n m a n og m a a m a n gaa i fortolkning af kilde-
146
m a t e r i a l e t og ved den p o p u l a r i s e r i n g , som folket i dag kracvcr selv af mere v i d e n s k a b d i g t anlagte skildringer. Vor vidcn 1 dag om D a n m a r k s oldtid er st0rre end nogensinde, og ved mange videnskabers hjaelp k o m m e r store og s m a a bidrag til a a r t u s i n d e r s brogede k u l t u r h i s t o r i e . Men m a n m a a ikke lade sig forlede til at t r o , at disse tilfacldige b r o k k e r , hvor behaendigt d e end k o m p o n e r e s s a m m e n , kan give en u d t 0 m m e n d e skildring af en enkelt periodes eller hele den a-ldre j e r n a l d e r s forskelligartede samfund. Derfor de mange bemaerkninger til bogen om B o r n h o l m s folkevandringstid.
C. J. Becker
NOGLE BEMERKNINGER TIL FOREGÅENDE ANMELDELSE I 1933 fremlagde Mårten Stenberger sit b a n e b r y d e n d e vaerk, Öland u n d e r ä l d r e j ä r n ä l d e r n . En b e b y g g d s e h i s t o r i s k u n d e r s ö k n i n g . Ni somres u d g r a v - ninger af gärde, grave og borge samledes h e r til en enhed. T a n k e n bag u n d e r s 0 g d s c r n e af disse forskelligartede objekter var t y d e l i g : ikke blöt at diskutere t y p e r og kronologi, men at tra-nge ind til k u l t u r h i s t o r i s k e p r o b l e - mer som bebyggelsen, byggeskik, naeringsveje, gravskik, ja at afsl0r)e krige- riske begivenheder.
Af vacgt var ikke m i n d s t den topografiske b e h a n d l i n g af de talrige gärd- r u i n e r , s a m m e n f a l d n e s t e n m u r e . Herved påvistes flere gårdtyper. Husene selv v a r dels af den bekendte rcktangulaere type, dels vinkelbyggede (fig. 1 ) , og bygningcrne k u n d e vaere lagt p a r a l l e l l med h i n a n d e n eller d a n n e m e r e eller m i n d r e lukkede gärdsanlaeg. Gårdcne igen k u n d e ligge isoleret eller vaere samle i rcgulaere landsbyer ( b y a r ) .
Af vidtra-kkende konsekvens var den s a m m e n f a t t e n d e t o l k n i n g af levnene fra folkevandringstiden, da så mange garde förlades og ligger 0dc hen, da gravpladser i vid udstraekning opgives, tilflugtsborge anla?gges og skatte af guld graves ned. Skattenes yngste m 0 n t e r viser hen til et b e s t e m t t i d s p u n k t , o. 480 c. Kr., da der å b e n b a r t h a r vaeret skaebnesvangre begivenheder på 0en.
Med god grund ser Stenberger de forskellige faenomener u n d e r een s y n s - vinkel : krig, formentlig en katastrofe 1 0ens historie, uden at m a n dog beh0ver at regne med cn fuldstaendig affolkning.
Allerede Stenberger v a r inde på, at s å d a n n c vigtige forhold ikke blöt k u n d e studeres på Öland, men at både Gotland og Hornholm vilde give p a r a l l d e vidnesbyrd. Også h e r er der fra tid til a n d e n fundet guldskatte fra folkevandringstiden, og på Gotland kendes der et meget b e t y d d i g t a n - t a l forladte garde, hvis r u i n e r af stenbyggede vacgge er en k a r a k t e r i s t i s k företeelse i l a n d s k a b e t .
Der kraeves imidlertid omfattende og långvarige u d g r a v n i n g e r for at n å
r e s u l t a t e r som på Öland. F 0 r s t i fyrrerne blev der indlcdt u n d c r s 0 g d s e r at
st0rre format, på Gotland i 1946—49, på B o r n h o l m i 1947—56. Medens d e t
Fig. 1. P a r t i af l a n d s b y i Vanserum, R u n s t e n sn, Öland. Efter Stenberger.
— View of the village in Vanserum.
ellers er forbeholdt n a t u r v i d e n s k a b e n at f0re beviser på grundlag af fors0g, k a n m a n naesten tale om en t i l s v a r e n d e fremgangsmåde h e r . Ved at grave i bopladser fra j e r n a l d e r e n (om hvilke vi i 0vrigt ikke vidste noget srerligt m. h. t, d a t e r i n g ) , skulde vi i påfaldende mange af disse — om teorien ellers h o l d t stik — fä fund fra folkevandringstiden, men ikke senere, ligesom m a n i heldige tilfadde skulde finde guldskatte i t o m t e r n e s u m i d d d b a r e naerhed.
Ved den fadlesnordiske u d g r a v n i n g af Vall hagar på Gotland vistes det, a t denne store landsby (by) faktisk er blevet forladt i folkevandringstiden, t i l s y n d a d e n d c som f01ge af krig (der henvises til Stenbergers afsnit til slut i »Vallhagar»). Et enkelt guldstykke s t u k k e t ind i m u r e n af et af husene v a r det eneste skattefund der gjordes, men da store p a r t i e r af o m r å d e t var o p d y r k e t f0r vor u n d e r s 0 g d s e , k a n der vaere fundet guld tidligere, som blöt ikke er noteret. E n d d i g kan evt. guldsager vaere skjult lacngere b o r t e .
Ved u d g r a v n i n g e n af t o naerliggende g å r d t o m t e r ved Svaneke på Born-
h o l m , opdagedes det, at b o p l a d s e r n e h a r ligget u b e n y t t e d e hen siden folke-
v a n d r i n g s t i d e n , samt at der var nedlagt skatte uden for husene, på Dalsh0j 17
solidi sluttende med en A n a s t a s i u s m 0 n t , en stor relieffibula i förgyldt s0lv,
af gotländsk arbejde, to svrere g u l d s p i r a l r i n g e med et afhugget stykke af
den ene samt en lille guldskive. Disse k o s t b a r h e d e r var stukket lidt ned u n d e r den dava-rende overflade på fire steder, ganske nacr husene. Også ved den anden gård, pä Sorte Muld, er der gemt guld, som ikke cr gravet op igen af e j e r n e ; med sikkerhed kendes en solidus fra Theodosius II, cn guldgubbe samt lidt g u l d t r å d . Men det vides, at adskillige guldfund cr gjort h e r t i d l i - gere, i al fald siden det 17. ä r h .
Medens der k u n d e a r g u m e n t e r e s for, at en del af Ölands og Gotlands befolkning er u d v a n d r e t på grund af forringede m u l i g h e d e r for at drive agerbrug eller pä grund af överbefolkning, er det v a n s k d i g t at forene en sådan hypotese med vidnesbyrdene på B o r n h o l m . De forladte garde i Svane- kcegnen, hvoraf i al fald Dalsh0j h a r vaeret beboet siden f0rromersk j e r n - alder, ligger pä frugtbar agerjord. Bcboerne havde ingen grund til selv at hiiende h u s e n e af for at s0ge efter noget b e d r e . Dertil k o m m e r , at der jaevn- ligt cr fundet spydspidscr spredt på Sorte Muld, u d e n at vi — ved n0je eftcrs0gning — h a r sporet gravhegninger på ageren. E n d d i g cr der grund til at naevne, a t tilflugtsborgen Gamlcborg ikke l å n g t fra t o m t e r n e svarer t i l de öländske borge, og at den gav et fund, et o r n a m e n t e r e t l e r k a r , d e r k a n vaere fra yngre r o m e r t i d eller f o l k e v a n d r i n g s t i d ; m a n t0r vel ga?tte på den sidste periode.
1Det er således n a t u r l i g t at tolke fundene som vidnesbyrd om krig — invasion og rovtogt —, og det cr ikke v a n s k d i g t at saettc sig ind i de over- faldnes r e a k t i o n , da de 0jner faren. Som i lignende s i t u a t i o n e r , helt op i vore dage, h a r man gravet sine vaerdisager ned. Vi h a r en udfjlrlig optcgning af cn velhavende m a n d s t a n k e r , da han stilles lige över for invasionsfare, i P e p y s ' dagbog. Da hollaenderne i 1667 a n g r i b c r England og t r u e r med at f0re k a m p e n på engelsk o m r å d e , läder Pcpys sine g u l d m 0 n l e r grave ned i faderens have, men han s0rger for ikke at skjule alle k o s t b a r h e d e r cet sted.
Fire m å n e d e r efter, da faren er drevet över, gräver h a n guldet op (se isaer u n d e r 13. og 19. j u n i samt u n d e r 10. oktober 1667).
Det fremgär med al tydclighcd, at de b o r n h o l m s k e fund passer ind i det hilledc, som Stenberger skitscrede i 1933. Det h a r her m i n d r e at sige, at Bornholm i byggeskik s l u t t e r sig til Skåne og V c s t d a n m a r k ved at have lerklinede, ikke stenbyggede vieggc. Flllers er der n0je sla-gtskab. F r u e n på Dalshöjgårdcn b a r cn s m u k gotländsk relicffibula, og selv om h u n ikke selv beh0ver at s t a m m e fra Gotland, u n d e r s t r e g e r smykket i al fald k o n t a k t e n . FTere af de enkle fibulaformer er ens pä Öland, Gotland og B o r n h o l m , som jeg h a r va.-ret inde på i »Bornholm i folkevandringstiden» (s. 110). Og det s a m m e kan siges om a n d r e oldsagsformer, ligesom der cr faelles förbindelser
1
I sin a n m d d d s e i dette bind af F o r n v ä n n e n fremholder professor Becker,
at tolkningen af m a t e r i a l e t cr h å r d t presset og naevner som exempel d a t e -
ringen af Gamleborg. Der står f0lgende i s a m m e n f a t n i n g e n : »The construc-
tion of Gamleborg in t w o (or possibly t h r e e ) stages suggests its usefulness
on at least two occasions, b u t t h e i r dates can only be guessed, though one of
them m a y c o i n d d e w i t h t h e b u r n i n g of Sorte Muld and Dalsh0j and t h e
hoarding of gold in the early 6th century.»
Grube t Grube 2
1/ansei/atg/e p å brasndf k o r n
Ki/tErnsfen
0 / 2 3 5 S 7 8 S /Om
Fig. 2. Vinkelhuset på Sorte Muld, Ibsker s., B o r n h o l m . Efter O. K l i n d t - J e n s e n ; en s a m m e n t e g n i n g . — The a n g u l a r house on Sorte M u l d ; a plan of
the exeavation, showing d e t a i l s .
til de baltiske lande og mod syd0st til Ungarn (hvad isa?r Holger A r b m a n h a r studeret i en lille, stofmacttet a r t i k e l i F o r n v ä n n e n 1945). Bäde på B o r n h o l m og pä Öland traeffes endvidere det e j e n d o m m d i g e v i n k e l h u s (fig.
1 og 2 ) , af Stenberger og af mig förslagsvis sat i förbindelse med p r o v i n s i a l - r o m e r s k byggeskik.
2Når derfor professor C . J . Becker i sin anmcldclse af m i n ovenfor nievnte p u b l i k a t i o n d r a g e r vinkelhuset på Sorte Muld i tvivl, m å det a r g u m e n t i a l fald udgå, at det er en u k e n d t type i Nordens oldtid. På Öland h a r m a n også f0jet rektangulacrc huse s a m m e n , således at deres g r u n d p l a n d a n n e r en vinkel på 90° (eller to v l n k e l u d b y g n i n g e r ) . Den baerende k o n s t r u k t i o n i vacglinjen, p å Öland sten, på B o r n h o l m stolper, fortsaetter begge steder i s a m m e n b y g n i n g e n . Der ses i al fald et stolpehul i langva-ggens f o r h e n g d s e på Sorte Muldtomten. Men da der ikke h e r er fundet lerklining, er det en naerliggende t a n k e , at der var åbning mellem fl0jene (i al fald ingen ler-
2
Öland u n d e r äldre j ä r n å l d e r n , p. 103 og 190. Jeg h a r i m i n b e h a n d l i n g
henvist til ö v e t o r p , der h a r vlnkeludbygninger, men d a n n e r et mere k o m p l i -
ceret gårdsanlaeg. Denne gård er fuldt udgravet og dateret til f o l k e v a n d r i n g s -
tid. Jeg vil gcrne vcdf0jc, at jeg f0lger professor Stenberger i h a n s opfattelse
af vinkelhuscnc som cnklerc bygningsformer fra s a m m e tid.
kliningsvacg), ligesom tagenc formcntlig h a r vaeret sammenbyggcdc. Om det sidste også ga;lder det öländske vinkelhus, er ikke let at sige, men k n a p så sandsynligt. Forskellen mellem den öländske og den b o r n h o l m s k e h u s t y p e betinges i f0rste raekke af vaegmatcrialet. Selve formålet med s a m m c n b y g - ningcn er formcntlig at opnå en lun plet 1 hj0rnet.
Lerkliningen fra det b o r n h o l m s k e vinkelhus viser fint bevarede aftryk af lodret og v a n d r e t traevaTk (jfr fig. 19—20 i Bornh. i folkev.tiden). Sam- men med de få fristolpehuller og den ikke alle steder tydelige vaegrende giver den liKlra-kkdige vidnesbyrd til at m a n t0r fors0ge en r e k o n s t r u k t i o n . Om et for vinkelhuset 1 sin helhed ga-ldcnde gulvniveau v i d n e r f0lgcndc fundforhold (jfr fig. 2) : raekkcn af lodretstäcnde vaevevacgte der liener sig mod h i n a n d c n og som kun kan va?re faldct få cm ned på gulvet samtidig med at t a g m a t e r i a l e t er gledet ned og h a r aflejret sig o m k r i n g vaevevaegtene (der d i e r s ikke k u n d e vaere holdt således i s t i l l i n g ) ; a m e n ; en del b e t y d n i n g s - fulde genstande som d r e j e k v a r n s t y k k e r n e , de forkullede rester af en d0r, en läng b e n k a m ; alle de na-vnte genstande hvilede på et niveau 30—35 cm u n d e r den nuva-rende overflade. Den hra-ndte lerklining dannede et 10—12 cm svaert lag (så h0jt som va-veva-gtene). I ct lige så tykt jordlag inden for lerkliningen fandtes nogle genstande der efter alt at doinnu- h a r ligget pä hylder og som ikke strax cr faldct ned. Nogle få enkeltliggende forkullede korn, der fandtes et stykke oppe i laget, ikke på gulvnivcauet, kan hidr0re fra hylder eller loftbraeddcr, men s t ä m m e r måske snarere fra en tagbe- kla-dning af strå. Det fortjener at undcrstreges, at der var s a m m e lagforhold i de to t o m t e r på Sorte Muld, i det m i n d r e , r e k t a n g u h e r e hus 10—12 cm lerklining, indenfor lige så svaert indre j o r d l a g og direkte på gulvet den sam- menfaldne ovn. Også disse rester nåede 12 cm h 0 j t . —
Et andet problem der saettes u n d e r debat af C. J. Becker, er fundet og tolkningen af k r a n i u m og fodknogler af en hest i grube 3 på Sorte Muld i u m i d d e l b a r merhed af h u s t o m t e r n e og med skar å b e n b a r t fra s a m m e tid.
Gruben var anlagt lige u n d e r den davaTcnde overflade, ca 30 cm u n d e r n u - va;rcndc m a r k f l a d e . Denne grubes knoglesa-t h a r paralleler i Mellem- og Osteuropa samt Sibirien. Da der imidlertid er fundet ct fragment af en hests ba-kkenknogle i Sorte Muldgruben, vil Becker mene, at der ikke cr s a m m e n - ligningsgrundlag. Som det fremgår af m i n p l a n , lå h e s t e k r a n i e t og fod- knoglcrne 0verst og dannede en enhed. Derunder fandtes l e r k a r s k å r e n e og andre knoglcr, bl. a. af oxe, og b l a n d t disse også baekkenknoglestykke af hest. At k r a n i e - og fodknoglcrne udg0r cn enhed, fremgår ikke blöt af dette tra-k, men også af tilsvarende fund bl. a. i Rislev, Sydsjadland, der datcres af et lerkar til sen r o m e r t i d eller til folkevandringstid. Fra Rislev mose forelå 6 h e s t e k r a n i e r med tilli0rende fodknogler, liggende i isolerede sa't.
Også i Rislev fandtes imidlertid spredt a n d r e dyreknogler, af oxe, får e t c ,
men ikke i den specielle k o m b i n a t i o n af k r a n i u m og fodknogler, ligesom
der forelå nogle få fragmenter af a n d r e hesteknogler spredt i o m r å d e t . Der
er derfor ingen grund til at laegge sairlig vacgt på den fragraenterede ba>kken-
knoglc af hest i Sorte Muldgruben, en b e d 0 m m d s e som zoologen undcrstregcr.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Det överraskande, som f0rer os ind på s p o r d af cn offerskik, er at m a n ikke h a r spaltet knoglerne for at tage h j c r n c m a s s c n og m a r v c n ud — og det i et m i l j 0 som så at sige ikke h a r cftcrladt en eneste hel k n o g l e ; selv de m i n d s t e tåled cr m a r v s p a l t e d e .
Der v a r snarere grund til at rette kritiken derhen, at offerskikken kunde vsere t r a d i t i o n fra palaeolithikum, da k r a n i e r og i-0rknogler synes at have vseret ofret. Men dertil cr at sige, at det i folkevandringstiden kun er heste- knoglcr som o p t n e d e r i den hestemte k o m b i n a t i o n , ikke a n d r e dyr som f. ex.
oxe og får (jfr R i s l e v ) ; og vi traeffer ikke de sacrpraegede k r a n i e - og fod- knoglcfund i r o m e r t i d e n s moscofrc. Det er hesten og kun dette d y r som i tidligere tid blev ofret på den specielle m å d c i Sydsibiricn og Sydrusland, som det beskrives af rejsende siden det 9. å r h . e. Kr. Netop da er der talrige
exemplar på hestekrantam og -fodknogler i de fra titt Indvandredc folks grave
i Ungarn. Men s å d a n n e fund saetter ind i 0 s t - og M d l c m e u r o p a allerede i den store folkevandringstid (jfr kortet fig. 67 i Dornh. i folkev.tiden).
Et nyligt fund, publiceret så sent at jeg ikke fik u d n y t t e t det, giver en vigtig u n d c r s t r e g n i n g af denne k o n t a k t (Sovjetskaja Arkheologija XXVI, 1056, p. 236). På gravpladscn Hajtal-Tsjapkan i det nordlige K a u k a s u s (fra 4.—5. å r h . c. Kr.) lå en grube med h e s t c k r a n i u m og -fodknogler. T. M. Mina- jeva, som publicercr fundene, saetter (med lignende h e g r u n d d s e som m i n ) hcstcknoglcrne i förbindelse med den e j e n d o m i n d i g e offerskik, der h a r holdt sig i 0stlige n o m a d e k u l t u r e r . Gravpladscn indholdt en ra-kke typiske expo- n e n t e r for de oldsager og k a r a k t e r i s t i k a , som J. W e r n e r h a r henfort til Altilarigcts k u l t u r , og som cr udbredt fra Osten til M d l c m e u r o p a , b r o n z e - spejl, kraniedeformering m. m. En fibula fra cn af gravene cr mcrt beshegtet med fibulen fra Leuna, grav 5 ( M c l l e m t y s k l a n d ) , ved hvilken der fandtes en grube med h c s t e k r a n i u n i og -fodknogler.
At den fjern0stlige indflydelse kunde nä fra h u n n e r n c s bopladscr (magt- centret lå i U n g a r n ) til O
st e r s 0 o m r å d e t , er uden videre k l a r t på baggrund af den intimc k o n t a k t der knyttedes mellem Ungarn og Ostskandinavicn i yngste r o m e r t i d og folkevandringstiden. Dertil kommer, at andre af n o m a d e - k u l t u r c n s eleinenter, som de säkaldte magiske sva-rdgdneng, nåede frem til Ostskandinavien.
3Det virkcr måskc overfl0digt at diskutere problemer ndf#rligt, som netop er b e h a n d l e t i en ovcr 300 sidcr stor bog, men det frcmlagtc m a t e r i a l e er righoldigt — som a n m d d e r e n også u n d e r s t r e g e r —, og b e h a n d l i n g e n er koncentrerat, Der vilde b d i 0 v c s megen pläds til at optage cn diskussion om afvigendc meninger, n å r disse hviler på ct grundlag, der er forskudt ved de
3
J. Werner, R d t r ä g e zur Arcbäologie des Attilareiches, 1956, p. 26, kort 11 (professor W e r n e r h a r över for mig bekraeftet, at han ikke mere vil henf0re Ua-kkcgårdfundct I) 44 (p. 125) til denne l i s t e ; parlen h 0 r e r naeppe til selve g r a v e n ) . Derimod kan tilf0jes fundet fra R i s e h 0 j , Hornh. i folkev.tiden, ]). 149, fig. 119, t. b . Perlcn fig. 8, cn stor gr0n glaspcrlc, fandtes ved svacrd- skedens m u n d i n g .
152
nye udgravninger eller ved et fyldigere fremlagt materiale.
4Dertil kommer, at dersom et fotografi, en snittegning eller en plan illustrerer en udgrav- ningsdetaljc, h a r jeg gjort texten dertil forholdsvis kort.
3C . J . Becker u n d r e r sig över, at jeg uden videre h a r b e n y t t c t b e t c g n d s e n folkevandringstid, et periodenavn som er ga'iigs i Sverige, Norge og Finland og som udma;rket passer til tiden 400—600 e. Kr. Det b0r måske i den förbindelse naevnes, at J o h s . Br0ndsted i sit normgivende vaerk D a n m a r k s Oldtid III, J e r n a l d e r e n (1940), h a r sat skcllet mod r o m e r t i d o. 400 c. Kr. og k n y t t e t ordet folkevandringstid til det Seldre afsnit af germansk j e r n a l d e r . Da endvidere l i t t e r a t u r e n om de naertbeshegtede 0cr i Osters0en, Gotland og
4
K. A. Lursens b e h a n d l i n g i Aarb0ger for nord. Oldkyndighed og Historie 1949 afvigcr på flere p u n k t e r fra m i n i n d d d i n g og b e h a n d l i n g af Bornholms seldre j e r n a l d e r . Da selve m i n fremlaeggdse viser, hvilke aendrede udgangs- p u n k t e r der er, h a r jeg ikke indladt mig i en diskussion, heller ikke om h a n s hypotetiske i n d d d i n g af yngre r o m e r t i d . Det kunde dog måske anf0res, at af de genstande som K. A. Larsen läder k a r a k t e r i s e r e periode 3 efter h a n s terminologi, er svtcrd som Aarb. 1949, fig. 1 8 : 1 — 2 v e n d d t i d s f o r m e r ; og af ledetyper for periode 4 cr genstande som Aarb. 1949, fig. 1 9 : 7 og 14 fra folkevandringstid.
Interessen for Mandh0j som grundlag for i n d d d i n g af den forromerske j e r n a l d e r s faser cr efter de nye u d g r a v n i n g e r skiftet fra den pä denne grav- plads ikke helt k a r a k t e r i s t i s k e lokale fordcling af t y p e r til de lagdelte r0ser, der i ophygningen m i n d e r om de jyske enkeltgravc. Jeg h a r heller ikke vendt mig mod C . J . Backars b e h a n d l i n g e r af Hornholms forromerske j e r n a l d e r , der k u n d e have omfattet genstande fra periode I fra Kanegård, Mandh0j og R å g d u n d s g å r d . Til de kronologiske diskussioner h å h e r jeg at vende tilbage i anden saminenlueng.
3
