Psykologiska strategier hos ryttare
Skillnader i användandet av psykologiska strategier i avseende träning och tävling
samt gren inom ridsporten
Psychological strategies with equestrian
Differences in the use of psychological strategies during training and competition
and between the disciplines in equestrian sports
Marie Wennerström
Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap
PSGCVB: Psykologi - Kandidatarbete för vård- och stödsamordnare/Vård och Stödsamordnarprogrammet Kandidatarbete 15 HP
Henrik Bergman, Maria Tillfors Lars Magnus Eriksson
Sammanfattning
En kvantitativ studie genomfördes med syftet att undersöka i vilken utsträckning psykologiska strategier används av ryttare samt om det finns några eventuella skillnader i användandet av psykologiska strategier på träning och tävling och i mellan grenarna inom ridsporten. Vidare undersöktes det om det finns ett samband mellan användandet av
psykologiska strategier och upplevd prestation. För att mäta detta användes en svensk version av självskattningsinstrumentet Test of Performance Strategies (TOPS). 185 ryttare deltog i studien, varav 107 stycken var dressyrryttare, 39 stycken var hoppryttare och 38 stycken deltog inom en övrig gren inom ridsporten. Resultatet visade en signifikant skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan träning- och tävlingssammanhang, där strategierna användes mer i träningssammanhang. Resultatet visade även en signifikant skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan grenarna i ridsport, där ryttarna inom hoppning och annan gren visade sig använda sig av mer automatisering på tävling än ryttarna inom dressyr. Dessutom fanns ett positivt signifikant samband mellan upplevd grad av prestationsnivå på tävling och användandet av psykologiska strategier. Samt ett ytterligare ett positivt signifikant samband mellan upplevd grad av prestationsnivå på träning och
användandet av psykologiska strategier. Slutsatsen kunde dras att populationen använder mer psykologiska strategier i träningssammanhang samt de upplever att en hög grad av
användande av psykologiska strategier resulterar i en upplevd hög grad av prestationsnivå.
Abstract
A quantitative study has been conducted with the aim of investigating the extent to which psychological strategies are used by riders as well as whether there were any differences in the use of psychological strategies during training and competition and
between the disciplines of the equestrian sport. Furthermore, it examined whether there was a connection between the use of psychological strategies and experienced achievement-level. To measure this a Swedish version of the self-assessment instrument Test of Performance Strategies (TOPS) was used. 185 equestrians participated in the study, whence 107 of them competed in dressage, 39 of them competed in jumping and 38 of them competed in another discipline. The result showed a significant difference in the use of psychological strategies in training and competition, where the psychological strategies was used more in the training sessions. The result also showed a significant difference in the use of psychological strategies between the disciplines, it showed that the equestrians who jumped and participated in
another discipline used more automaticity in competition than dressage riders. In addition, there was a positive significant relationship between the degree of perceived performance on competition and the use of psychological strategies. There were also a positive significant relationship between the degree of perceived performance on training and the use of psychological strategies. The conclusion is that the population used more psychological strategies in training sessions and they experience that a high degree of using psychological strategies results in a high degree of perceived performance.
Förord
Inledning
Framgångsrika prestationer under press kännetecknas oftast av det konsekventa och nästintill perfekta utförandet av motoriska färdigheter (Cotterill, 2015). Men dessa
prestationer utmärks även av ett optimalt tankesätt som håller utövaren fokuserad på
huvuduppgiften och kan utesluta andra konkurrerande stimuli (Cotterill, 2015). Att träna upp sina psykologiska strategier har visat sig vara effektivt för att höja atleters prestation och perception inom många olika sporter (Blakeslee & Goff, 2007).
En färdighet är en inlärd kapacitet (eller förmåga) som utför en specifik uppgift, medan en strategi används för att förbättra kapaciteten för att kunna fullfölja denna uppgift (Brimmer & Morgan, 2009). Strategier som reglerar upphetsning, bearbetar information och hanteringen av känslor är viktiga färdigheter för atleter som tävlar (Thomas, Murphy & Hardy, 1999). Ovanstående strategier är vanligt förekommande i mentala träningsprogram och har visat sig göra skillnad i prestation för både framgångsrika och mindre framgångsrika atleter (Jackson, Thomas, Marsh, & Smethurst, 2001).
Idrottspsykologi använder sig oftast av dessa mentala träningsprogram. Målet inom idrottspsykologi är att lära människor att nå sin maximala kapacitetsnivå inom sin sport samt att få dem att njuta mer av prestationsprocessen (Portenga, Aoyagi, & Cohen, 2017).
Idrottspsykologer är unikt utbildade i att engagera sig i identifieringen, utvecklingen och utförandet av mental och emotionell kunskap samt färdigheter som är viktiga i atletiska sammanhang (Portenga et al, 2017). Psykologiska strategier är ett hjälpmedel för att nå sin maximala kapacitet. De mest framträdande psykologiska strategier som används av idrottare är: uppmärksamhetsreglering, målsättning, visualisering, avslappning och aktivering, positiv inre dialog, känsloreglering samt automatisering (Thomas et al, 1999). Ännu en strategi som används frekvent trots att den inte är så önskvärd är negativt tänkande vid tävling (Thomas et al, 1999).
Avslappningsstrategin handlar om att implementera metoder för att förbli lugn under
pressade eller utmanande situationer (Taylor et al, 2008). Enligt Thomas et al, (1999) sänker avslappningsmetoderna den fysiska ångesten och kan därmed höja prestationsnivån.
Strategin som rör aktivering handlar om att behålla en optimal nivå av fysisk och psykisk arousal för att klara av den specifika uppgiften (Taylor et al, 2008), detta gynnar både
prestationen direkt men även i skapandet av rutiner inför prestationen enligt Cotterill (2015). Den positiva inre dialogen handlar om att behålla en inre dialog som är positiv,
uppmuntrande och/eller drivande (Taylor et al, 2008). Den positiva inre dialogen är baserad på ord som siktar på att höja prestationen genom aktivering av rätt respons (Cotterill, 2015). Känsloreglering handlar om att behålla kontroll över sina känslor under svåra situationer (Taylor et al, 2008). Automatisering handlar om att man framför en färdighet på ett sådant vis att uppfattas som automatisk eller att den sker utan en medveten tanke (Taylor et al, 2008). Enligt Feltovich, Prietula och Ericsson (2006) är automatisering ett hjälpmedel för att kringgå arbetsminnet. Vilket gör att arbetsminnet har resurser redo för att fokusera på andra stimuli som skulle kunna dyka upp (Feltovich et al, 2006).
Dessa strategier föreslås därför förbättra idrottarens mentala upplevelse från ett negativt tillstånd till en mer positiv och självsäker syn på kommande prestationstillfällen genom att bidra med en känsla av självförtroende (Neil, Mellalieu, & Hanton, 2006). Negativt tänkande är däremot en strategi som handlar om att man tänker tankar som är destruktiva eller kontraproduktiva (Taylor et al, 2008), vilket kan resultera i att atleten upplever trötthet och eventuell smärta tydligare än vad de annars skulle göra (Brimmer & Morgan, 2009).
Ridning är den sjätte största sporten i Sverige sett till antalet aktiva inom idrott (Svenska Ridsportförbundet, 2017). Ridsportens olika grenar härstammar utifrån det militära kavalleriet där det krävdes lydnad, uthållighet samt mångsidighet av ekipagen, dvs. ryttaren och häst tillsammans (Meyers, Bourgeois, LeUnes & Murray, 1999). Ridsporten
presenterades som en olympisk gren år 1912 (Meyers et al, 1999) och är den enda sporten i OS där ett djur är deltagande (Dagens Nyheter, 2004). Ridsporten är en av de få sporter där män och kvinnor tävlar på lika villkor (Svenska Ridsportförbundet, 2017). Ridsporten i Sverige domineras dock av kvinnor, då Svenska Ridsportförbundet har 155 000 medlemmar där 90 % är av kvinnligt kön (Svenska Ridsportförbundet, 2017). Under år 2016 fanns det drygt 29 600 ryttare med aktiverad tävlingslicens och det gjordes cirka 378 700
tävlingsstarter inom ridsporten (Svenska Ridsportförbundet, 2017).
kring uppgiften (Visser et al, 2008). För att en uppgift ska utföras framgångsrikt inom ridsporten krävs en interaktion mellan människa och häst (Visser et al, 2008). Enligt Wipper (2000) är hästarna otroligt uppmärksamma på ryttarens känslor och humör, vilket innebär att en spänd eller upprörd ryttare kan sända signaler som gör hästen nervös och äventyrar samarbetet. Ett balanserat samarbete mellan häst och ryttare förbättrar prestationsnivån och aspekter av välbefinnande genom att minska stress, frustration samt risk för skador och olyckor (Visser et al, 2008). Viktiga egenskaper hos ryttaren för att påverka samarbetet är personlighet, kunskap om hästen och psykologiska strategier (Visser et al, 2008). De olika grenarna inom ridsporten kräver olika färdigheter av ekipagen. Dressyren speglas av
precision, elegans och lydnad under det förbestämda tävlingsmomentet (Meyer et al, 1999). Detta kräver koncentration, mental förberedning och hanteringen av spänning och ångest (Meyer et al, 1999). Hoppningen däremot är en mer explosiv gren, där ekipaget ständigt utsätts för nya banor vid varje tävling (Meyer et al, 1999). Grenen innehåller fart, snabba beslut och utmanande hinder (Meyer et al, 1999). I båda grenarna inom ridsporten får ryttaren ständig feedback från hästen gällande nivån av avslappning eller spänning, särskilda rörelser eller moment som genomförs enkelt eller med en kraftansträngning vilket ger en mängd information till ryttaren gällande balansen på hästen. (Adamson, 2003). Enligt Adamson (2003) ger denna feedback ryttaren möjlighet att kontinuerligt göra små subtila justeringar för att uppnå harmoni med hästen.
Tenenbaum, Lloyd, Pretty, & Hanin (2002) påpekar att ridsporten bygger på att ryttaren litar på en halvkommunikativ och väldigt reaktiv lagkamrat. Tenenbaum et al (2002) påstår att detta gör att ridsporten blir naturligt ångestframkallande. I och med det anser Blakeslee och Goff (2007) att avslappning, visualisering, målsättning och en positiv inre dialog är bland de viktigaste strategierna för ryttare. Dessa strategier skulle tillsammans kunna bidra till en lägre ångestnivå och därmed främja den totala prestationen (Blakeslee & Goff, 2007).
Tidigare studier har påvisat hur komplex ridsporten är och Meyer et al (1999) konstaterade att ryttare använde mer psykologiska strategier än idrottare utan djurpartner. Då det är konstaterat att ryttare använder mer av psykologiska strategier än andra idrottare, är det av intresse att undersöka hur psykologiska strategier yttrar sig inom ridsport.
Syfte
Frågeställning
1. Vilka psykologiska strategier används relativt mest respektive relativt minst inom ridsporten?
2. Finns det en skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan träning och tävling inom ridsporten?
3. Finns det en skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan ridsportens grenar (dressyr/hoppning/annan gren)?
Metod Deltagare
I studien deltog 185 deltagare som var aktiva inom ridsporten och har gjort minst en tävlingsstart. 184 av deltagarna var kvinnor, en deltagare var man och ingen av deltagarna var icke-binära. Genomsnittsåldern hos kvinnorna var M = 34 år (s = 11,379). Inom grenen dressyr tävlade 107 stycken (58,2%) av deltagarna. Dressyrryttarna lade i genomsnitt ner M = 31 timmar i månaden på träning och M = 5 timmar på tävling. Inom grenen hoppning tävlade 39 stycken (21,2 %) av deltagarna. Hoppryttarna lade i genomsnitt ner M = 54 timmar i månaden på träning och M = 13 timmar på tävling. Inom kategorin ”annan gren” (ex distansritt, fälttävlan och beridet bågskytte) tävlade 38 stycken (20,7%), dessa ryttare lade i genomsnitt ner M = 43 timmar i månaden på träning och M = 9 timmar på tävling.
Kriterier för att delta i studien var att deltagaren skulle vara aktiv inom ridsport, ha genomfört minst en tävlingsstart samt att deltagaren är minst arton år. Deltagarna i studien valdes ut genom tillgänglighetsurval då enkäten länkades på Facebook samt mailades ut till svenska riksanläggningar för ridsporten som erhåller utbildningar inom ridsport.
Design
Utifrån de valda frågeställningarna var designen en kvantitativ tvärsnittsstudie, vilket innebär att studien endast genomfördes vid ett tillfälle (Hayes, 2000). Studien var en mixed design. En inom-grupps design användes för att besvara frågeställning nummer två och fyra och en mellan-grupps design användes för att besvara fråga tre.
Instrument
Test of Performance Strategies (TOPS). Instrumentet består av 68 påståenden som mäter psykologiska strategier hos idrottare vid prestation på träning och tävling. Psykologiska strategier som mäts är känsloreglering, en positiv inre dialog, visualisering, automatisering, målsättning, aktivering, avslappning, negativt tänkande (endast för tävling) och
uppmärksamhetskontroll (Taylor et al, 2008). En svensk översättning av testet har gjorts av Henrik Bergman vid Karlstads Universitet och studien fick tillåtelse att använda testet. Exempel på påståenden i testet är Jag håller tankarna positiva under tävling samt Jag klara
av att utföra inlärda färdigheter på träningar utan att medvetet tänka på det. Påståendena i
Instämmer i låg grad ger två poäng, Instämmer delvis ger tre poäng, Instämmer i hög grad ger fyra poäng och Instämmer helt ger fem poäng. Frågorna 4, 14, 19, 28, 34, 37, 38, 45, 47, 48, 49, 50, 52, 65 samt 67 ska räknas omvänt (däribland frågorna kring negativt tänkande), vilket innebär att Instämmer inte alls ger fem poäng medan Instämmer helt ger ett poäng på dessa frågor. Varje psykologisk strategi består av fyra påståenden som summeras ihop och sedan bildas en totalpoäng för strategin. Minimumpoängen för varje enskild strategi är 4 poäng medan maximum är 20 poäng. Höga poäng påvisar ett högt användande av den strategin. Instrumentets Crohnbachs Alfa har varierat från 0,74 till 0,80 för tävlingsstrategierna och 0,66 till 0,78 på träningsstrategierna (Taylor et al, 2008).
Upplevd prestation mättes genom två bakgrundsfrågor som löd ”Under den senaste tiden upplever jag att jag har presterat enligt mina egna förväntningar på tävling” och ”Under den senaste tiden upplever jag att jag har presterat enligt mina egna förväntningar på träning”. Dessa bakgrundsfrågor besvarades även de genom en femgradig likert-skala där Instämmer inte alls gav ett poäng medan Instämmer helt gav fem poäng. Vilket gör att minimum för dessa enskilda frågor blir 1 poäng medan maximum blir 5 poäng. Höga poäng påvisar att deltagaren upplever att de har presterat enligt sina förväntningar.
Datainsamlingsmetod
En webbaserad enkät konstruerades i Survey and Report. En pilotstudie
genomfördes med tio deltagare som ombads att besvara frågorna. Deltagarna i pilotstudien kontaktades via mail och uppfyllde kriterierna för att delta i studien. Responsen från pilotstudien ledde till vissa ändringar i enkäten, sedan påbörjades datainsamlingen. Studien genomfördes via ett enkätformulär. Ett enkätformulär användes på grund av
lättillgängligheten i att hitta deltagare, då Hayes (2000) menar att man når ut till många respondenter genom en enkät och oftast får in en stor mängd data. Insamlingen av data skedde genom att enkäten mailades ut till riksanläggningar samt att enkäten publicerades inom stängda grupper på Facebook som endast riktar sig till ryttare.
Genomförande
gav samtycke så startades enkäten och deltagaren skickades vidare till enkätens andra sida där de fick sex bakgrundsfrågor att besvara. Därefter följde TOPS-frågorna i enkäten och sedan ytterligare två bakgrundsfrågor rörande upplevd prestation. Enkäten avslutas sedan med ett tack-meddelande. Enkäten tog uppskattningsvis cirka 15-20 minuter för deltagaren att genomföra. När enkäten stängdes efter att ha varit tillgänglig i cirka 3 veckor hade 185
deltagare svarat på enkäten.
Databearbetning
Databearbetningen startades genom att resultaten exporterades från Survey and Report till statistikprogrammet SPSS.
Deskriptiva centralmått räknades ut på bakgrundsvariablerna som låg på kvotnivå, därmed ansågs medelvärde och standardavvikelse vara lämpliga mått för att beskriva dessa bakgrundsvariabler. Variablerna studerades i histogram för att avgöra om data var
normalfördelad eller ej. Histogrammet påvisade en relativt normalfördelad data men för att vara riktigt säker utfördes ett Shapiro-Wilks test. Testet visade att ingen av variablerna avvek signifikant från normalfördelningen, slutsatsen dras att data var normalfödelad.
Åtta beroende t-test genomfördes att undersöka skillnader i användandet av
psykologiska strategier mellan träning och tävling (ett test för varje kategori). För att kunna mäta varje psykologisk strategi adderades de fyra påståendena som rörde exempelvis
visualisering på träning ihop till en ny variabel, detta skedde för alla strategier. Då hela åtta t-test genomfördes bör massignifikansproblemet tas i beaktning. Massignifikansproblemet innebär att när flera signifikansprövningar genomförs ökar risken för att ett signifikant resultat uppstår av en slump (Borg & Westerlund, 2012). Denna risk reducerades genom en Holm-Bonferroni korrektion. En envägs oberoende ANOVA och ett Post-hoc test
Bortfall
För att förebygga bortfall genomfördes en pilotstudie där deltagarna fick återkoppla med tips och förbättringar för att genomförandet skulle bli så lättsamt som möjligt för deltagaren.
Då samtliga respondenter själva valde att medverka i enkäten förekom få det externa bortfall, endast 6 stycken. Ett externt bortfall innebär att de har klickat sig in på enkäten men valde att inte skicka in svaren. Anledningen till det externa bortfallet kunde ha berott på deltagarna inte valt att lämna samtycke och därmed uteslutits från enkäten eller enkättrötthet. Det uppmärksammades även 9 interna bortfall, vilket innebar att deltagarna har valt att inte besvara en eller flera frågor. De interna bortfallen matades in som descreate missing value, i matrisen, vilket innebar att de inte räknades med i de statistiska analyserna för att undvika att de påverkar resultatet.
Reliabilitet och validitet
Vad som gjordes för att höja reliabiliteten var att en pilotstudie genomfördes. 10 respondenter deltog i pilotstudien, efter ifylld enkät skrev de hur de uppfattade enkäten, dess relevans och om något var oklart. Pilotstudien ledde till små justeringar i enkäten, exempelvis preciserades bakgrundsfrågorna ytterligare samt att bakgrundsfrågorna rörande antal timmar som spenderas på tävling respektive träning ändrades från antal timmar i veckan till antal timmar i månaden.
För att stärka studiens reliabilitet och validitet ytterligare användes det beprövade mätinstrumentet TOPS. Reliabilitet innebär hur pålitligt instrumentet är, om det mäter det de avser att mäta samt hur det påverkas av slumpmässiga fel (Borg & Westerlund, 2012). Utifrån Taylor et al (2008) studie har Crohnbachs Alfa varierat från 0,66 till 0,78 på träningsstrategierna och från 0,74 till 0,80 för tävlingsstrategierna, vilket tyder på en
acceptabel reliabilitet. I föreliggande studie användes en svensk översättning av instrumentet, där Crohnbachs Alfa räknades ut för de olika sammanhangen påståendena för träning fick ett α = 0,760 och som rör tävling fick ett α = 0,640. Detta sänker studiens reliabilitet då
påståendena kring tävling i den svenska översättningen var något lågt.
Alla deltagare fick samma information inför enkätens start via ett skriftligt informationsbrev. Att bedöma av det insamlade underlaget tog deltagarna till sig
minst en tävlingsstart. Detta är betydelsefullt för validitet då begreppet innebär att man mäter det man avser att mäta (Borg & Westerlund, 2012). Med en lägre reliabilitet kan inte
validiteten anses vara mer än acceptabel i föreliggande studie.
Etiska överväganden
Studien har förhållit sig efter de etiska principerna som gäller för forskning. Vetenskapsrådet (1990) tog fram fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att deltagaren ska bli informerad om vad deras uppgift i
studien var, att deltagandet är frivilligt samt att de har rätt att avsluta sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 1990). I föreliggande studie uppfylldes informationskravet genom att ett informationsbrev öppnades i samband med enkäten, där informerades deltagaren om vad studien avsåg att undersöka. Informationsbrevet nämnde även att studien är frivillig att delta i samt att om man önskar att avbryta enkäten kunde detta ske under vilket skede som helst.
Samtyckeskravet innebär att forskaren behövde ha deltagarens samtycke att delta i studien
och att deltagaren har rätt att bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 1990). För att uppfylla samtyckeskravet i föreliggande studie var deltagaren tvungen att besvara en
obligatorisk fråga om deltagaren gav samtycke till att resultaten användes i ett studiesyfte. Svarade deltagaren ”Nej”, uteslöts den från enkäten och som nämnt ovan kunde deltagaren avbryta enkäten när som helst. Vilket gjorde att deltagaren hade möjligheten att bestämma över sin medverkan i studien. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna ska ges största möjliga sekretess och att eventuella personuppgifter alternativt svarsresultat ska förvaras så att de inte är tillgängliga för obehöriga (Vetenskapsrådet, 1990). I föreliggande studie förvarades datainsamlingen på ett Survey & Report-konto som krävde inloggning via Karlstads Universitets portaler och även på ett USB-stick som var försett med ett lösenord. Detta bidrog till att studien uppfyllde konfidentialitetskravet. Nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter från enskilda personer får endast användas i forskningens ändamål (Vetenskapsrådet, 1990). I föreliggande studie användes resultaten endast till forskningens ändamål och har därefter raderats. Till följd av detta har studien beaktat och följt
Resultat
Vilka psykologiska strategier används relativt mest respektive relativt minst inom ridsporten?
Det visade sig att känsloreglering på tävling är den strategin som används mest inom ridsporten, tätt därefter kommer uppmärksamhetsreglering på tävling samt
uppmärksamhetsreglering på träning. Den strategin som visade sig vara minst använd inom ridsporten var negativt tänkande på tävling, följt av avslappning på tävling samt avslappning på träning. Se tabell 1.
Tabell 1.
Medelvärde (M) och standardavvikelse (sd) för de olika psykologiska strategierna inom träning respektive tävling.
Psykologiska strategier träning respektive tävling Träning Tävling
M sd M sd
Positiv inre dialog 12,42 3,43 11,68 3,69
Känsloreglering 14,47 3,21 15,71 3,87 Automatisering 14,99 2,64 13,46 3,47 Målsättning 15,23 2,69 15,00 3,07 Visualisering 12,81 3,23 14,39 3,29 Aktivering 14,24 2,80 13,50 3,21 Avslappning 8,93 3,86 8,96 3,73 Uppmärksamhetsreglering 15,40 2,92 15,59 3,19 Negativt tänkande (endast på tävling) 8,23 3,62
Finns det en skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan träning och tävling inom ridsporten?
Åtta beroende t-test påvisade att det fanns signifikanta skillnader i användandet av psykologiska strategier på tävling och träning i sex av åtta kategorier, se tabell 2.
Medelvärdena för strategierna visar att fyra av de signifikanta strategierna används mest på träning, medan de andra två användes mest på tävling, se tabell 3. Detta tyder på att
tävlingssammanhang. Efter att ha använt en Holm-Bonferroni korrektion kvarstod ovanstående resultat med samma sex signifikanta skillnader av åtta. Resultatet av korrektionen redovisas i Tabell 4.
Tabell 2.
Skillnaden i användandet av psykologiska strategier i avseende träning respektive tävling
Skillnader i användandet på träning respektive tävling t df signifikans (tvåsidig) Positiv inre dialog -3,838** 183 0,00017
Känsloreglering 6,459** 182 0,0000000009 Automatisering -6,165** 181 0,0000000044 Målsättning -3,040* 184 0,003 Visualisering 7,885** 185 0,00000000000026 Aktivering -4,240** 182 0,000035 Avslappning 0,338 182 0,75 Uppmärksamhetsreglering 0,750 180 0,45 Notering. * = p < 0,05, ** = p < 0,001 Tabell 3.
Medelvärde (M) och standardavvikelse (sd) för de signifikanta skillnaderna i användandet av psykologiska strategier inom träning respektive tävling.
Psykologiska strategier träning respektive tävling Träning Tävling
M sd M sd
Positiv inre dialog 12,42 3,43 11,68 3,69
Känsloreglering 14,47 3,21 15,71 3,87
Automatisering 14,99 2,64 13,46 3,47
Målsättning 15,23 2,69 15,00 3,07
Visualisering 12,81 3,23 14,39 3,29
Tabell 4.
Skillnaden i användandet av psykologiska strategier i avseende träning och tävling efter Holm-Bonferroni korrektionen.
Skillnader i användandet på träning respektive tävling t df signifikans (tvåsidig)
Positiv inre dialog -3,838 183 0,0125
Känsloreglering 6,459 182 0,00714 Automatisering -6,165 181 0,0083 Målsättning -3,040 184 0,0167 Visualisering 7,885 185 0,00625 Aktivering -4,240 182 0,0100 Avslappning 0,338 182 0,05 Uppmärksamhetsreglering 0,750 180 0,025
Notering. Signifikans uppstår när signifikansvärdena i tabell 2 är mindre än signifikansvärdena i denna tabell.
Finns det en skillnad i användandet av psykologiska strategier mellan ridsportens grenar (dressyr/hoppning/annan gren)?
En envägs oberoende ANOVA visade att det fanns en signifikant skillnad mellan de tre olika grenarna och användandet av automatisering på tävling (F (2,180)=7,351, p < 0,05). Post-hoc testet LSD visade att den signifikanta skillnaden låg mellan dressyr och hoppning, samt dressyr och ”annan gren”. Det visade sig att ryttarna som var aktiva inom hoppning använde sig av mer automatisering på tävling än ryttarna som var aktiva inom dressyr. Det visade även att ryttarna som var aktiva inom en annan gren använde sig av mer
Tabell 5.
Medelvärdesskillnader (Ms) och signifikansvärde för automatisering på tävling i LSD
Skillnader i användandet avseende gren
Beroende variabel Gren (I) Gren (J) Ms Signifikans Automatisering tävling Hoppning Dressyr 2,263 0,000
Annan gren Dressyr 1,376 0,031 Hoppning Annan gren 0,887 0,25
Finns det ett samband mellan användandet av psykologiska strategier hos ryttare och upplevd prestationsnivå på träning respektive tävling?
Pearsons korrelationskoefficient (r) visade ett positivt samband r = 0,580, df = 176, p < 0,01 mellan upplevd prestation på träning och användandet av psykologiska strategier. Ytterligare en Pearsons korrelationskoefficient (r) visade ett positivt samband r = 0,638, df = 176, p < 0,01 mellan upplevd prestation på tävling och användandet av psykologiska
strategier. Detta tyder på att en upplevd hög grad av prestationsnivå på träning respektive tävling korrelerar positivt med ett högt användande av psykologiska strategier.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning psykologiska strategier används hos ryttare samt om det fanns några eventuella skillnader i användandet av psykologiska strategier mellan träning och tävling och i mellan grenarna inom ridsporten. Vidare undersöktes det om det fanns ett samband mellan användandet av psykologiska strategier och upplevd grad av prestationsnivå.
Ovanstående resultat tyder på att de flesta psykologiska strategierna inom ridsporten används under träning. Att det finns en skillnad i användandet av psykologiska strategier på tävlingssammanhang och träningssammanhang tyder ryttarna inte är på sin maximala prestationsnivå. Enligt Suinn (1990) är maximalt överförande från träning till tävling en av nyckelkomponenterna för en framgångsrik prestation. Tidigare forskning kring psykologiska strategier i de olika sammanhangen har även påvisat att de används mer psykologiska
nämner då det spenderas väldigt lite tid på just tävlingssammanhang i förhållande till träningssammanhang inom ridsporten. Det bör dock tas i åtanke att det fanns tydliga
signifikanser men relativt små skillnader i användandet av psykologiska strategier i träning- och tävlingssammanhang. Detta tyder på att psykologiska strategier används frekvent i båda sammanhangen men att det förekommer lite oftare i träningssammanhang. Då ryttarna inom alla grenar uppger att de spenderar mer tid i träningssammanhang än i tävlingssammanhang skulle resultatet till viss del skulle kunna förklaras genom snedfördelningen av antal timmar mellan träning och tävling.
Resultatet indikerade att en upplevd hög grad av prestationsnivå på träning och tävling korrelerar positivt med ett högt användande av psykologiska strategier. Enligt Frey et al (2003) kan en upplevd hög grad av prestationsnivå ha uppstått då atleternas användande av psykologiska strategier fick dem att känna att de hade mer kontroll över sin prestation på tävling och träning. Därmed kan de uppleva en trygghet som atleter som inte använder sig av psykologiska strategier går miste om (Frey et al, 2003). Denna trygghet kan enligt Frey et al (2003) leda till en upplevd högre prestation inom deras sport. Ett högt användande av psykologiska strategier innebär att ryttarna upplever att de presterar i hög grad enligt sina förväntningar på tävling respektive träning, vilket ger ett kvitto på att de psykologiska strategier de använder ger resultat.
Resultaten indikerade även att strategierna som användes relativt mest inom ridsporten var känsloreglering på tävling samt uppmärksamhetsreglering på träning och tävling. Vilket kan förklaras genom Wipper (2000) och Adamsons (2003) resonemang kring hur
betydelsefull ryttarens humör och uppmärksamhet är för prestationsnivån. Däremot var det mindre väntat att avslappningen skulle ligga så pass lågt inom ridsporten. Vissa paralleller kan dras till uppmärksamhetsreglering och känsloreglering, för att rätt signaler ska sändas till hästen och att prestationsnivån ska vara optimal är det viktigt med en avslappnad ryttare (Wipper, 2000). I och med detta skulle man kunna anta att om resultatet visar hög
användning av uppmärksamhetsreglering och känsloreglering borde de även visa ett högt användande av avslappningsmetoder. Enligt Tenenbaum et al (2002) är ridning en ångestframkallande sport, kanske kan detta vara en av anledningarna till varför
andetag” (Blakeslee & Goff, 2007). Deltagarna i föreliggande studie kanske inte värderade att ”simpla” andningsövningar är avslappningsmetoder? Eller de kanske inte anser att de hjälper fullt ut?
Resultaten visade en signifikant skillnad mellan de olika grenarna i automatisering på tävling, närmare låg skillnaden mellan hoppning och dressyr samt mellan annan gren och dressyr. Detta kan kanske förklaras genom att dressyren är en så pass komplex gren. Ryttarna måste försätta hästen i en optimal arousal-nivå för att kunna utföra rörelsen med precision (Meyer et al, 1999). Tar spänningen överhand hos hästen blir den lätt påverkad av yttre stimuli och gör den ofokuserad. Därmed kan det tänkas att dressyrryttarna upplever sig ha det svårare med automatisering än ryttarna inom andra grenar. Ännu en tänkbar förklaring till resultatet är att ryttarna som utövade hoppning och annan gren uppgav att de la ner mer tid på tävling än ryttarna som utövade dressyr. Moors & De Houver (2006) menar att omfattande träning leder till bland annat automatisering av processer. Ryttarna som utövar hoppning och annan gren kan uppleva en högre grad av automatisering på tävling då de spenderar mer tid på tävlingsmomentet än vad ryttarna som utövar dressyr gör. Bland resterande psykologiska strategier fanns det ingen signifikant skillnad. Vilket kan förklaras genom att oavsett gren tycks samarbetet mellan häst och ryttare vara i fokus (Visser et al. 2008), vilket kräver likartade färdigheter av ryttarna.
Slutsatser som dras är att populationen använder mer psykologiska strategier inom träningssammanhang än tävlingssammanhang. Att en upplevd hög grad av användande av psykologiska strategier ger populationen upplevelsen att de presterar i hög grad enligt sina förväntningar på tävling och träning samt att de är relativt dåliga på att använda sig av metoder för att behålla lugnet i pressade situationer.
För att ridsporten ska nå optimal prestationsnivå bör ryttarna använda lika mycket psykologiska strategier i de olika sammanhangen, dock bör det återigen påminnas om att skillnader mellan de olika sammanhangen var väldigt små. Kanske håller ryttarna på att processar överföringen som Suinn (1990) diskuterade? Alternativt så behöver populationen ut och tävla mer för att träna på att använda psykologiska strategier i tävlingssammanhang. Vidare bör träningsupplägget inom ridsporten justeras, trots att instruktörerna uppmanar till avslappning verkar avslappningsmetoder inte användas i särskilt bred utsträckning.
Ridsporten bör inkludera mer avsutten träning (det vill säga utan hästen) som enbart
Så att ryttarna istället för att anta hur avslappningen sker skulle de få prova på olika
avslappningsmetoder och känna efter vilken metod som fungerar bäst för just den individen. Föreliggande studie har bidragit med resultat som skulle kunna vara av nytta för att skapa ett mentalt träningsprogram för ryttare.
Metodologiska brister och svagheter
Urvalskriterierna för att delta i studien var att deltagaren ska vara aktiv inom ridsporten, ha gjort minst en tävlingsstart samt vara minst arton år gammal. Deltagarna i studien var över 18 år och 99,5 % var kvinnor medan 0,5 % var män. Då 90 % av Svenska Ridsportförbundets medlemmar är av kvinnligt kön samt att det genomförs många studier inom ridsporten där enbart kvinnor är deltagare (Blakeslee & Goff, 2007) anses detta inte vara en svaghet inom föreliggande studie.
Då hela åtta t-test genomfördes i så ökar risken för massignifikans. Vilket innebär att vi förkastar nollhypotesen när den egentligen är sann, detta kallas för Typ 1-fel (Abdi, 2010). För att skydda sig från Typ 1-fel när man genomför många tester kan man korrigera alfanivån (Abdi, 2010). Denna korrigering gjordes i föreliggande studie och resultatet visade sig bli detsamma, de t-test som visade en signifikant skillnad visade även det efter
Holm-Bonferroni-korrektionen.
Studien uppmärksammade både interna och externa bortfall. En förklaring till dessa bortfall skulle kunna vara testets längd. Då hela 79 frågor skulle besvaras kan testet ha ansetts tagit för lång tid att genomföra. Detta kunde ha förhindrats genom att studien hade valt att specificera sig på vissa psykologiska strategier som ansågs vara särskilt relevanta för ryttare. Då det externa bortfallet var så lågt samt att det interna bortfallen kodades om för att undvika att det påverkade resultatet, anses studiens reliabilitet och validitet inte påverkas av denna metodologiska svaghet.
Enkäten som använts är uppbyggd av självskattningsskalor, vilket innebär att
Vidare forskning
Det finns relativt lite forskning kring ridsporten i jämförelse med andra sporter, därför rekommenderas ytterligare forskning kring bland annat psykologiska strategier inom
Referenser
Abdi, H. (2010). Holms sequential Bonferroni Procedure. Encyclopedia of Research Design, 1-8.
Adamson, S. (2003). The relative effects of goal orientation and judge´s evaluations on flowstate in equestrian athletes. Reno: University of Nevada.
Birrer, D. & Morgan, G. (2009). Psychological skills training as a way to enhance an athlete’s performance in high-intensity sports. Second J Med Sci Sports, 20(2), 78-87
Borg, E., & Westerlund, J. (2012). Statistik för beteendevetare. Malmö: Liber AB.
Blakeslee, M.L., & Goff, D.M. (2007). The Effects of a Mental Skills Training Package on Equestrians. The Sport Psychologists, 21, 288-301
Cotterill, S. (2015). Preparing for Performance: Strategies Adopted Across Performance Domains. The Sport Psychologist, 29, 158-170
Dagens Nyheter. (2004). Ridsport: Så funkar det. Hämtad 2017-04-11, från
http://www.dn.se/sport/ridsport-sa-funkar-det/
Estgate, A., Groome, D., Baker, K., Heathcote, D., Kemp, R., Maguire, M., & Reed, C. (2005). An Introduction to Applied Cognitive Psychology. Hove: Psychology Press Feltovich, P.J., Prietula, M.J., & Ericsson, K.A. (2006). Studies of expertise from
psychological perspectives. (Cambridge Handbook of Expertise and Expert
Performance.). Cambridge: University Press
Frey, M., Laguna, P., & Ravizza, K. (2003). Collegiate Athletes' Mental Skill Use and Perceptions of Success: An Exploration of the Practice and Competition Settings,
Journal of Applied Sport Psychology, 15(2), 115-128
Hayes, N. (2000) Doing Psychological Research. Maidenhead: Open University Press Jackson, S.A., Thomas, P.R., Marsh, H.W., Smethurst, C.J. (2001). Relationship between
Flow, Self-Concept, Psychological Skills, and Performance. Journal of Applied Sport
Psychology, 13, 129-153
Meyers, M.C., Bourgeois, A.E., LeUnes, A., & Murray, N.G. (1999). Mood and
psychological skills of elite and sub-elite equestrian athletes. Journal of sport behavior,
22(3)
Moors, A., & De Houwer, J. (2006). Automaticity; A theoretical and conceptual analysis.
Neil, R., Mellalieu, S.D., & Hanton, S. (2006). Psychological Skill Usages and The
Competitive Anxiety Response as a Function of Skill Level in Rugby Union. Journal of
Sports Science and Medicine, 5, 415-423
Portenga, S., Aoyagi, M., & Cohen, A. (2017) Helping to build a profession: A working definition of sport and performance psychology. Journal of Sport Psychology in Action,
8(1), 47-59,
Suinn, R. (1990). Anxiety management training: A Behaviour Therapy. New York: Plenum Press.
Svenska Ridsportförbundet. (2017). Statistik och kortfakta om ridsport. Hämtad 2017-04-11, från http://www.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Statistik/
Taylor, M.K., Gould, D., & Rolo, C. (2008). Performance strategies of US Olympians in practice and competition, High Ability Studies, 19(1), 19-36
Tenenbaum, G., Lloyd, M., Pretty, G., & Hanin, Y.L. (2002). Congruence of actual and retrospective reports of precompetition emotions in equestrians. Journal of Sport and
Exercise Psychology, 24(3), 271-288.
Thomas, P.R., Murphy, S.M., & Hardy, L. (1999). Test of performance strategies: Development and preliminary validation of a comprehensive measure of athletes’ psychological skills. Journal of Sport Science, 17, 697-711
Vetenskapsrådet (1990). Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2017-04-11 från
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf.
Bilaga 1 Informationsbrev
Hej,
Mitt namn är Marie Wennerström och jag studerar till Vård och Stödsamordnare vid Karlstads Universitet.
Denna enkät ligger till grunden för mitt examensarbete inom ämnet Psykologi och handlar om hur ryttare använder sig av mentala strategier.
För att delta i studien krävs det att du är en ryttare över 18 år samt gjort en tävlingsstart. Enkäten tar ca 15 minuter att genomföra och är frivillig och du kan när som helst avbryta din medverkan utan att uppge anledning.
De uppgifter som lämnas in är anonyma och kommer att användas på gruppnivå. All insamlad data kommer att raderas när studien är färdigställd.
Vill du läsa den färdiga uppsatsen kommer den att finnas tillgänglig på DiVA (www.diva.org).
Vid frågor kontakta mig eller min handledare.
Marie Wennerström
Henrik Bergman
