Den konstruerade verkligheten En studie om porträtteringen av män och kvinnor i filmtidningen Cinema.

Examensarbete 15 hp – kandidatnivå

Journalistik

Den konstruerade verkligheten

En studie om porträtteringen av män och kvinnor i

filmtidningen Cinema.

Iris Wigur

Gabriella Eriksson

Abstract

Authors: Iris Wigur & Gabriella Eriksson Title: The construction of reality

Level: BA Thesis in Journalism Location: Linnaeus University Language: Swedish

Number of pages: 40

There are many researching studies to be found that describes how media relates to men and women differently. Even if it’s a newspaper research or a magazine research they all display the same information. That there are differences in the way that women and men are described or portrayed in articles and pictures. Most of these gender studies are made on a basis of magazines that are mainly intended to men or to women. They all send out messages that the consumer sees as a fact but that really are a construction of the reality.

In this research we have studied a movie magazine called Cinema from a gender perspective. The magazine intends to both men and women. One of our main goals was to see if there were any differences between how the men and women are described in Cinema compared to the ones that only are intended to men or women. We have been studying eight articles of well known actors from the magazine Cinema. Four of them are portraits of men and four are portraits of women. We have been using qualitative analysis to study the texts and the pictures in the articles to see if there are any differences in the way that men and women are portrayed. We have also considered and researched if the gender of the writers influences the article and what it is in the portraits that construct genders.

Innehåll

2. Material och metod s.8

2.1 Material s.8

2.2 Urval och avgränsning s.8

2.3 Kritisk diskursanalys s.8

2.4 Genomförandet av kritisk diskursanalys s.9

2.5 Bildanalys s.9

2.6 Genomförandet av bildanalys s.9

2.7 Metodkritik s.10

3. Teori och tidigare forskning s.12

3.1 Kvinnligt s.13 3.2 Manligt s.15 3.3 Bilder s.17 4. Bildanalys s.18 4.1 Denotativa bildanalyser s.20 4.1.1 Nicolas Cage s.20 4.1.2 Joel Kinnaman s.20 4.1.3 Shia LaBeouf s.20 4.1.4 Ben Stiller s.21 4.1.5 Malin Crépin s.21 4.1.6 Sarah Polley s.21 4.1.7 Kristen Stewart s.22 4.1.8 Naomi Watts s.22 4.2 Konnotativa bildanalyser s.22 5. Innehållanalys s.26

51. Innehållsanalys ur ett makroperspektiv s.26

5.1.8 Naomi Watts s.29 5.2 Innehållsanalyser ur ett mikroperspektiv s.29

5.2.1 Arbete s.29

5.2.2 Familj och privatliv s.31

5.2.3 Utseende s.32

5.2.5 Skribenten s.33

6. Slutdiskussion s.35

7. Egna reflektioner s.38

1. Inledning

Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder (World Economic Forum). Trots det syns det ofta exempel på hur kvinnor och män behandlas olika i dagens medier. Individer stereotypiseras och placeras i fack. Kvinnor ges en underordnad position medan männen framställs som mäktiga och framgångsrika i de kvinno- och mansinriktade tidningarna.

Många tidningar skapar i dag ett ideal över hur den perfekta mannen och kvinnan ser ut. Den konstruerade bilden av kvinnor och män uppfattas generellt av betraktaren som en verklighet. Därför är det av högsta intresse att analysera hur dessa bilder utformas och vad de ger uttryck för. Hur jämställdhet mellan kvinnor och män ska kunna uppnås har varit på den politiska agendan i Sverige sedan kvinnokampen tog fart på 1900-talet. Under senare år har frågan återigen hamnat i fokus och partier som Feministiskt initiativ, med jämställdhet som sin hjärtefråga, har bildats. Med detta ökade intresse och engagemang för jämställdhet i politiken borde det vara naturligt att medierna följt samma utveckling och då bidra till att skapa bilder av män och kvinnor som jämlikar, istället för att fortsätta att befästa de stereotypa

könsrollerna för män och kvinnor. Vi vill under vår forskning undersöka om de stereotypa bilderna fortfarande reproduceras i filmtidningen Cinema och därmed påvisa om tidningen följer samhällets utveckling eller om den rullar i samma hjulspår som så många andra tidningar.

Under en månad går i genomsnitt 32 procent av kvinnorna och 30 procent av männen i Sverige på bio och en genomsnittlig dag ser 12 procent av kvinnorna och 14 procent av männen på video- eller dvd-film (Nordicom). Vi är därför intresserade av att se hur porträtteringen av manliga och kvinnliga skådespelare ser ut i filmtidningen Cinema som behandlar ämnet film, som enligt statistiken, attraherar både män och kvinnor. Skiljer sig porträtteringen av män och kvinnor åt i en filmtidning och förekommer det liknande stereotypiseringar som i de tidningarna som har en uttalad kvinnlig eller manlig målgrupp? Och vad är det egentligen som skapar könsroller?

Vi vill se vad Cinemas porträtteringar av manliga och kvinnliga skådespelare bidrar till för verklighetsuppfattning hos konsumenterna då tidningen är en del av dagens mediesamhälle. Bidrar den till hur män och kvinnors könsroller konstrueras i media?

1.1 Problembakgrund

De bilder av kvinnor och män som tidningar sänder ut är en konstruktion. Det finns en avsändare bakom varje bild och text som har valt hur bilden av kvinnor samt män ska

förmedlas till läsaren. Att synliggöra skillnaderna i framställningen av män och kvinnor, samt hur könsroller konstrueras av media ger en ökad insikt hos både avsändare och mottagare. Därmed kan skribenter och fotografer genom aktiva beslut avgöra vilken bild de vill sända ut, samt hur den i sin tur kan komma att tas emot av samhället. Det är genom ökad medvetenhet om hur någonting är konstruerat som nya och mer rättvisa bilder kan skapas.

1.2 Syfte

Syftet med vår forskning är att undersöka om porträtteringen av manliga och kvinnliga skådespelare skiljer sig åt i filmtidningen Cinema och i så fall hur dessa skillnader yttrar sig. Om vi inte skulle finna några skillnader är detta intressant eftersom det då visar hur en tidning som riktar sig till både män och kvinnor har anammat vikten av att presentera de porträtterade som jämlikar. Det är då ett steg som tidningar med en uttalad kvinnlig eller manlig målgrupp ännu inte tagit. Skådespelaryrket inbegriper både kvinnor och män och det är således

intressant för oss att på ett djupare plan analysera hur framställningen av kvinnor och män skiljer sig åt samt om skribentens könstillhörighet har någon påverkan i framställningen. Med vårt resultat vill vi visa om Cinema följer samhällets utveckling med en mer jämställd bild av män och kvinnor eller om de fortsätter att befästa stereotypa bilder av de manliga och

kvinnliga skådespelarna.

1.3 Frågeställning

Porträtteras män och kvinnor olika i filmtidningen Cinemas texter och bilder?

Påverkar skribentens könstillhörighet om män och kvinnor porträtteras olika i tidningen Cinema?

1.4 Kön och genus

I denna forskning utgår vi ifrån att genus är det som skapar könsroller. Genus används som begrepp för att beskriva vad som skiljer män och kvinnor åt socialt och kulturellt. Vad som är manligt och kvinnligt bestäms utifrån samhällets normer och regler samt det kulturella arv och den miljö människan vistas i.

1.5 Disposition

2. Material och metod

2.1 Material

Materialet som ligger till grund för forskningen består av åtta personportätt som är hämtade ur filmtidningen Cinema (nummer 1, 5 samt nummer 7-10). Samtliga sex nummer är från år 2010 och de utvalda porträtten gestaltar fyra män och fyra kvinnor. Skådespelarna som porträtteras är Malin Crépin, Joel Kinnaman, Ben Stiller, Nicolas Cage, Kristen Stewart, Naomi Watts, Shia LaBeouf och Sarah Polley. Cinema är en svensk månadstidning som utkommer tolv gånger om året och den innehåller allt som rör både internationella och

svenska filmer. Cinemas första nummer utkom i juni 2009 och tidningens målgrupp är väldigt bred och innefattar alla dem som är filmintresserade från 18-35 år. Dock har tidningen läsare från yngre tonåren upp till 40-års ålder. Chefredaktören heter idag Elin Larsson och materialet i tidningen produceras av frilansande skribenter och fotografer.

2.2 Urval och avgränsningar

Materialet är avgränsat till åtta porträtt som är uppdelade på fyra kvinnor och fyra män.

Anledning till att vi har valt ut porträtt från dessa tidningsnummer beror på att vi ville

analysera lika många porträtt som gestaltar kvinnor som män. Under år 2010 var det fler män än kvinnor som porträtterades i tidningen så avsaknaden av kvinnoporträtt i Cinema medförde därför att vårt material fick hämtas från olika tidpunkter över året. Materialet är också

2.3 Kritisk diskursanalys

Diskursanalys används för att försöka förstå en text. Diskursanalys handlar om att ur ett större perspektiv försöka förstå vad texten vill säga. Vad är texten för och vad är den emot? I en text återskapas samhällets värderingar och ideologi (Berglez, 2010). Samhällets värderingar återskapas i texter när avsändaren producerar sitt material. I den här uppsatsens används den kritiska diskursanalysen för att försöka bryta ut och se vad texterna berättar mellan raderna. Vad det är i texterna som berättar om den handlar om en man eller en kvinna. Hur har skribenten valt att framställa den porträtterade personen och varför?

2.4 Genomförandet av kritisk diskursanalys

Peter Berglez har skapat en modell för kritisk diskusanalysering där texten analyseras utifrån två perspektiv, makroperspektivet och mikroperspektivet (Berglez, 2010). Utifrån hans modell har vi skapat ett analysschema för att analyserna skall bli konsekventa och därmed också gå att jämföras. Att analyser en text ur ett makroperspektiv betyder att texten analyseras övergripande och där definierar vi textens huvudtema som återfinns i rubriken och i ingressen. Därefter belyser vi andra teman som tas upp i texten. Utifrån ett mikroperspektiv går vi

djupare in i detaljer som på olika sätt påvisar hur texten framställer den porträtterade

personen. I detta moment kan vi bryta ut adjektiv som den porträtterade personen tillskrivs i texterna. Vi definierar också på vilket sätt som skribenten konstruerar den porträtterade personens könsroll i texten. Mikroperspektivets funktion var delvis att förklara varför

skribenten valt att skriva på ett visst sätt eller varför den porträtterade personen framstår som han eller hon gör.

2.5 Bildanalys

tydlig som möjligt har bilderna ur tidningen Cinema först analyserats denotativt, för att sedan tolkas konnotativt.

2.6 Genomförande av bildanalys

Denotation är det som syns i bilden och som kan beskrivas (Koblanck, s.116). Med denna metod som grund har vi undersökt vad det är som skildras i dragbilden i porträttet. Vad det är för föremål och personer som syns i bilden samt hur den ser ut. Vi har även undersökt hur bilden är tagen, perspektiv och skärpedjup samt vem bilden riktar sig till. Som Fogde beskriver har vi även pekat ut betydelsebärande element i bilderna för att sedan göra en djupare konnotativ tolkning av bilden (Fogde, s.181).

Med den konnotativa metoden fördjupas tolkningen av bilden i porträttet för att visa de underliggande betydelser som bilderna innehåller. Enligt Fogde är det de kulturella samt privata associationerna som vi utläser ur en bild som är det konnotativa (ibid, s.182). Således undersöks det vad det är som gör bilden intressant och vad den möjligtvis kan frambringa för effekt på mottagaren. Det vill säga vad betraktaren får för associationer samt vilka känslor och värderingar som bilden ger upphov till och även vad det är i bilden som frambringar dessa. I analysen undersöker vi även vad bilden kan tänkas ha för syfte och om personen i bilden framställs som ett objekt eller ett subjekt. En person är ett objekt om dennes handlingar är passiva i bilden, medan en person som är ett subjekt är mer aktiv i sina handlingar.

Avslutningsvis har vi gjort ett kommutationstest av dragbilden för att se vad det är som är betydelsebärande (ibid, s.183). Är det en kvinna som gestaltas i bilden byter vi ut hennes plats mot en man, detta för att se om bilden fungerar på samma sätt som innan. Om det inte

fungerar att byta ut kvinnan mot en man visar det att det finns betydelsebärande element i bilden.

2.7 Metodkritik

Som kritik till forskningen vill vi framhålla att materialet enbart består av åtta porträtt från filmtidningen Cinema. Resultatet av de analyser som gjorts av dessa porträtt kan därför inte ses som en slutsats över hur tidningen ser ut som helhet och inte heller hur tidningen ser ut från nummer till nummer då materialet är hämtat från olika delar av året. Materialet som har används i forskningen kan bidra till att se tendenser i hur porträtteringen av manliga och kvinnliga skådespelare ser ut i Cinema.

Den bildanalys och diskursanalys som vi använder bygger på att tolka bilder och texter utifrån de egna kulturella och personliga värderingar vi har. Därmed blir tolkningarna subjektiva. Våra kulturella och personliga referenser bidrar till att vi får associationer när vi analyserar bilder och texter och därför vill vi vara tydliga med att forskningen baseras på våra tolkningar av materialet.

Det är den största bilden, dragbilden i porträtten, som ligger till grund för bildanalyserna trots att porträtten innehåller fler bilder. Att just dragbilden har analyseras är för att bildanalyserna är väldigt omfattande och fler bildanalyser skulle behöva mer tid än vad som står till vårt förfogande. Att vi har valt att analysera dragbilden är för att vi har bedömt att det är den bilden som är den viktigaste för porträttet och för gestaltningen av skådespelaren. Flera av dragbilderna är hämtade ur filmer som skådespelarna har medverkat i vilket gör att bilderna inte är regelrätta porträtt av skådespelaren som privatperson, utan visar denne i den roll som skådespelaren har i filmen. Bilderna är dock utvalda av Cinema just för att vara en del av personporträttet och de blir därför en betydande del för porträttet som helhet.

Ytterligare en aspekt som kan ha påverkat resultatet i vår forskning är att intervjupersonerna vars porträtt ligger till grund för våra analyser är medievana personer. De är kända

skådespelare, som värnar om sin integritet och det kan därför vara problematiskt för

skribenten att kunna ge en rättvis bild av personerna genom de material som hon har fått fram genom intervjusituationen.

3. Teori och tidigare forskning

Medier har idag ett stort inflytande över hur människor ser på och uppfattar omvärlden (Ekman, s. 8). ”Det är i medierna som genus produceras idag och inte i politiken.” (ibid, s. 16). Medier försöker idag på olika sätt att skapa identiteter för kvinnor och män att identifiera sig med. I tjejtidningar finns det otaliga tips på saker man kan göra för att bli en bättre kvinna och på så sätt göra sig själv mer attraktiv för andra. Tidningar för män innehåller också tips på hur de kan göra för att förstärka sina manliga attribut och bli den man tidningen skapat som ideal. Karin Ekman förklarar att det som skrivs i tidningarna idag ofta ses som allmängiltigt, den verklighet media skapar är för mediekonsumenten en direkt bild av verkligheten och därmed ses sanning. Bilden där mannen framställs ofta som aktiv, stark och i en framgångsrik yrkesroll medan kvinnor får en passiv och dekorativ funktion, blir således sanningen för många.

Stuart Hall har utvecklat en modell som heter encoding/decoding som går ut på att tydliggöra de processer när media skapas och när de tas emot av mottagaren. Den baseras i första hand på tv-innehåll men kan användas även på andra medier. (Hall, s. 128-38). Encoding/decoding betyder inkodning och avkodning. ”Enligt modellen är mediernas kommunikation en

meningsskapande process i flera steg” (Eriksson & Östman, s.306). Encoding, inkodningen, uppstår när en text skapas. Då får texten sin betydelse och den präglas också av den ideologi och de värderingar som samhället vilar på och de maktförhållanden som finns och här har avsändaren stor makt över hur innehållet utformas. Decoding, avkodning, sker när mottagarna tar del av texten. De kodar då vad de ser och läser utifrån sina egna värderingar och referenser och är enligt Hall aldrig likadana. Värderingar och referenser är starkt knutna till den kultur mottagarna lever i och är även högst personliga.

Judith Butler är en känd könsteoretiker i USA som med boken Genustrubbel slog ner som en bomb i feministkretsar på 1990-talet (Butler, s.7). Enligt Butler själv är boken sprungen ur den rädsla som finns hos människor som identifierar sig som homosexuella och därmed blir rädda för att förlora sin tillhörighet i de genusroller som är befästa i den heterosexuella normativiteten. Hon definierar genus som något som skapas i sitt sammanhang, det är inte något som redan är tillskrivet en person. Olika attribut som etnicitet, klasstillhörighet och kön skapar identitet. Butler ser dock genus som en begränsning eftersom hon anser att ordet

skillnad och genus är en kulturell konstruktion (Butler, s. 55). De gränser som finns för att definiera genus bottnar i den kulturella diskurs som samhället vilar på och även samhällets ideologi. Många kvinnor identifierar sig genom sitt moderskap och feminister har försökt skapa en modersdiskurs (ibid, s. 128), men det är ett problem eftersom det då också befäster den heterosexistiska strukturen som delar upp genus i maskulint och feminint, menar Butler. Butler tycker att genus kan ses som ett begrepp, en faktor som tillämpas på person för att göra skillnad biologiskt, språkligt eller kulturellt. Genus fungerar då bara i relation till att det finns en motsats. Om då någon blir definierad som man måste det finnas en motsats, förslagsvis kvinna, för att det skall fungera (Butler, s. 59).

3.1 Kvinnligt

Simone de Beauvoir skrev Det andra könet år 1949. Där skriver hon att kvinnan ses som en könsvarelse endast till för mannen. ”Hon bestäms och särskiljs åt i förhållande till mannen, inte han i förhållande till henne; hon är det oväsentliga gentemot det väsentliga. Han är Subjektet, det Absoluta, hon är den Andre” (Beauvoir, s. 26). Att vara den Andre och att definiera sig som det betyder att det måste finnas den Ene. Kvinnan underkastar sig således mannen menar Beauvoir och spekulerar i var denna kvinnliga underkastelse kommer ifrån. Det är inte så att någon accepterar att vara den andre utan vidare, Beauvoir hänvisar till att det inte finns någon särskild händelse eller vändpunkt i historien där kvinnor har varit det

absoluta som sedan har blivit det bestående. Det andra könet bottnar i det kvinnoförtryck som Beauvoir ville uppmärksamma. I boken skriver hon om kvinnors sexualitet och om deras rätt att finnas till och att få ta plats, vilket var kontroversiellt då boken kom ut. I diskussioner som Beauvoir har haft med män beskriver hon att männen har hänvisat hennes argument till att hon tycker så för att hon är kvinna, men det var inte på tal om att argumentera emot dem med samma mynt, det vill säga att deras argument skulle byggda på att de var män. Därmed blir det underförstått, hävdar Beauvoir, att betydelsen av att vara en man inte är ett särdrag. ”En man är i sin fulla rätt i och med att han är man, det är kvinnan som är fel” (ibid, s. 25).

Gunilla Jarlbro skriver i boken Medier, Genus och Makt (2006) om när Gudrun Schyman blev ordförande i Vänsterpartiet på 1980-talet. Det gav Schyman mycket uppmärksamhet i media och vad som var anmärkningsvärt då var att media, istället för att fokusera på henne som partiledare, istället fokuserade på hennes "snygga ben" både i text samt bild. När Schyman sedan lämnade partiet blev hon återigen aktuell i media. Tidningar som Dagens Nyheter och Helsingborgs Dagblad skrev då att Schyman inte var någon politiker utan snarare ett pr-knep och en ”uppmärksamhetsjunkie”. Enligt Jarlbro är liknande material om män i politiken nästan obefintligt. ”Att fokusera på yttre attribut hos kvinnliga offentliga personer hör med andra ord till rutin hos medierna” (Jarlbro, s.59). En studie som gjordes 1997 där brittiska kvinnliga politiker hävdade att de alltid omnämndes med ålder, civilstatus, klädval etc. till skillnad från sina manliga politiska kollegor. Det gjordes även en studie av Byström, Robertson och Banwart 2002 som visade på att de kvinnliga politikerna i första hans blev beskrivna utifrån rollen som mödrar och fruar och att deras profession blev en bisak och de manliga kollegorna beskrevs i egenskap av politiker och inget annat (Jarlbro, 2006).

Författaren Anja Hirdman kom år 2002 ut med sin doktorsavhandling Tilltalande bilder. I den presenterar hon sin undersökning av hur män och kvinnor har framställs i Veckorevyn och i Fib aktuellt från 1960-talet till mitten av 1990-talet. Hirdman skriver att en stor del av

Martha Nussbaum skriver i boken Kvinnors liv och social rättvisa, ett försvar för universella

värden att den syn som finns på familjen och dess roller är konstruerad. Hon menar att man

istället för att sätta folk i olika fack ska se till deras förmågor och vad individen är kapabel till, innan man värdesätter dennes livskvalitet. ”Politiska föreställningar om familjen, liberala såväl som icke-liberala, uppvisar ofta en rad besläktade fel” (Nussbaum, s. 301). Enligt Nussbaum så är familjen en konstruktion av samhället och traditioner och den behandlas som ”av naturen given”. Hon menar att familjen behandlas som en privat sfär och att man inte ser till det som formar familjen, till exempel institutioner, lagar och traditioner. Kvinnornas roll ses som naturgiven i familjesammanhang och detta utan att någon har undersökt hur kvinnan har fått den rollen. (ibid, s. 301).

Nussbaum fortsätter sitt resonemang med att den som vädjar till att kvinnans familjerelation är medfödd av naturen ”är ute på hal is”. Om det skulle stämma skulle det enligt henne betyda en av dessa saker. (R står för relation).

1. Biologi: R grundar sig på medfödd begåvning eller böjelse. 2. Tradition: R är det enda vi känner till; det har alltid varit så.

3. Nödvändighet: R är enda möjligheten; saker och ting kan inte vara annorlunda. 4. Norm: R är rätt och riktig; det är så det ska vara.

(ibid, s. 302-303)

Även om Nussbaum ställer sig kritisk till dem som hävdar att familjen och relationer är av naturen så menar hon att det även kan ha biologiska förklaringar. Att det tidigare i

människans historia kan ha funnits en större betydelse av att det just var kvinnorna som tog hand om barnen och familjen, men att det inte behöver vara så nu (ibid, s. 314). Nussbaum menar att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det finns också, enligt henne, bevis på att män är lika kapabla till att ta hand om barn och att kvinnor lika bra som män kan lyckas i det samhälle vi lever i. ”Även om det skulle finnas någon tendentiell skillnad är den alltså inte av det slaget att den hindrar oss från att upprätta sociala normer för delat ansvar om vi vill det” (ibid, s. 314).

3.2 Manligt

vara är starkt historiskt förankrade. Tidigt återfinns de könsroller som vi idag ser i flera familjer där det är männen som arbetar och står för huvuddelen av försörjningen medan kvinnorna är hemma för att ta hand om barn och hushåll. Peter Eriksson har skrivit boken På

Y-fronten intet nytt, där han på ett humoristiskt och allvarligt sätt diskuterar manlighet och

stereotyper män förknippas med. Han hänvisar till urbaniseringen som en startpunkt för de nya könsrollerna i hemmet, där mannen och kvinnan som tidigare arbetat tillsammans sida vid sida, nu försvann på var sitt håll med olika arbeten. Mannen fick huvudansvaret för

försörjningen av familjen och snart var den hårt arbetande, frånvarande mannen ett faktum i familjerna där kvinnorna fick ta heltidsansvaret för barnen. På arbetsmarknaden kom det nya krav som ledde till nya mansideal där de riktiga männen skulle härdas och uniformeras medan känslor, kreativitet och fantasi blev tabu (Eriksson, s. 40-41).

Peter Eriksson hänvisar, i sin bok, till psykologen Robert Brannon som definierat manlighet enligt fyra regler (ibid, s. 32):

1. Inget fjolleri – manlighet är ett obönhörligt tillbakavisande av kvinnlighet. 2. Sträva uppåt – Förmögenhet, makt status – detta utmärker manlig framgång. 3. Fast som en klippa – Verkliga män är pålitliga i kris och visar inga känslor. 4. Låt dem få se på fan – Ta alltid risker. Ge järnet.

Denna bild av män kan tyckas vara en ironisk tolkning av de mansideal som finns idag, men faktum är att vi gång på gång stöter på dessa ideal i medierna om hur en man ska vara, tillsammans med kroppsidealet om att vara stor och muskulös. Definitionen av en man, eller det som anses med att vara manlig är flytande. Det har ändrats under historien och fortsätter hela tiden att förändras. ”Maskulinitet uppkommer vid särskilda tider och platser, och är alltid mål för förändring” (Connell, s. 197).

Medier har under alla tider levererat bilder av den ideala mannen och kvinnan. Mannen framställs ofta som macho och kvinnan som sexobjekt samtidigt som mammarollen förstärks (Wikander, s. 10). Vår historia vittnar om tider där manliga och kvinnliga sysslor har

definierats och omdefinierats. Enligt Ulla Wikander har skillnaden mellan kvinnor och män alltid sett olika ut under olika epoker och i olika länder och därför är det i princip omöjligt att peka ut vad som är manligt respektive kvinnligt.

3.3 Bilder

Det finns otaliga forskare som under åren har analyserat bilder och vad de kan ha för betydelser för en betraktare. En av dem är Yvonne Eriksson som i boken Bildens tysta

budskap tar upp hur bilder kan uppfattas olika beroende på i vilken kontext de förekommer.

Hon skriver att en bild aldrig innehåller någon information och att det därför är våra

erfarenheter som bestämmer hur vi tolkar en bild (Eriksson 2009, s. 26). Bildens symbolspråk skiljer sig från de språkliga då bilder är mångdimensionella och består av symboler som antingen kan tolkas enskilt eller som en helhet. Att analysera en bild stimulerar andra sinnen hos människan och man behöver därför besitta andra förmågor när man analyserar en bild än när man tolkar en text, dessa förmågor och erfarenheter är ingenting som är medfött utan något man lär sig (ibid, s. 29). När betraktaren analyserar en bild så är det enligt Eriksson viktigt att uppmärksamma de små enheterna som finns i bilden eftersom det ofta är i

detaljerna som den som analyserar bilden kan finna bildens budskap eller betydelse, vilket gör att betraktaren får en komplett analys (ibid, s. 33). Dagligen så förekommer det diskussioner om bilders tillförlitlighet och enligt Eriksson så har vi människor en tendens till att helt okritiskt ta till oss den information vi får genom bilder. I stället för att ifrågasätta en nyhetsbild så ser vi den som ett bevis på att en händelse har skett, trots att de flesta människorna idag vet att fotografer och redaktörer redigerar bilder för att skapa

intresseväckande berättelser (ibid, s. 42). Eriksson skriver att flera bilder av kändisar trots manipulering får stor genomslagskraft just för att vi har sett bilden med egna ögon och därmed ser den som ett bevis på att det vi ser är sant. En fotograf kan med enkla medel som olika bildvinklar, smickrande eller osmickrande, påverka vår uppfattning av en kändis. Det vi ser på en bild blir därför en illusion av verkligheten men ses av läsaren som den riktiga verkligheten (ibid, s. 42).

Även medieforskaren Anja Hirdman skriver om mediebilden och dess betydelser för betraktaren i sin doktorsavhandling Tilltalande bilder. Hon menar att bilden används för att etablera ett band till läsaren och att det finns betydelsebärande komponenter i bilden som formar en relation mellan dem (Hirdman, 2002). En tidningsläsare kan enligt Hirdman delas in i fyra olika seendepositioner, ”män ser på män”, ”kvinnor ser på män”, ”män ser på kvinnor” och ”kvinnor ser på kvinnor”.

Män ser på män: I den kultur som vi lever i går maskulinitet hand i hand med aktivitet. När

man riktar även sällan sin blick mot betraktaren, detta eftersom han är för upptagen med sin aktivitet, för att genom ögonkontakt etablera en relation med betraktaren (ibid, s. 255).

Kvinnor ser på män: En man som är avbildad på bild i det avseendet att en kvinna ska

betrakta honom riktar nästan alltid sin blick mot betraktaren. Bilden med mannen ska skapa ett begär och en åtrå hos den kvinnliga betraktaren genom att lokalisera en sorts relation mellan dem. Dock menar Hirdman att männen inte visas upp på ett sexuellt inbjudande sätt utan att de istället lockar kvinnan med sin kompetens och sina prestationer (ibid, s. 257-258).

Män ser på kvinnor: En avbildad kvinna riktar vanligtvis sin blick och kropp mot betraktaren

och enligt Hirdman gör hon detta för att bjuda in mannen både som betraktare och som deltagare. Den manliga betraktaren kan både se den avbildade kvinnan samtidigt som han själv blir sedd av henne. Bilden med kvinnan får även en funktion för betraktaren att visa upp vem hon är på, både ett könslomässigt och informativt sätt, vilket ger en illusion av henne som tillgänglig för betraktaren (ibid, s. 259-262).

Kvinnor ser på kvinnor: En kvinna som är avbildad i en tidning som riktar sig till kvinnor

porträtteras ofta med ett leende och blir ofta använd som en illustration till de artiklar som har ett mer känslomässigt innehåll. Det är sällan en kvinna blir porträtterad då hon utför

någonting aktivt, men om hon väl blir det, är det enligt Hirdman enbart i samband med skönhetsmaterial i färd med att raka benen eller plocka ögonbrynen. När en kvinna betraktar en bild av en annan kvinna, så ser hon sig själv bli betraktad av en man och då blir bilden mer av en definition av skönhet. Att det är så en kvinna ska se ut för att bli åtrådd av en man (ibid, s. 262-265).

betydelser beroende på om man tar bilden ur ett högre eller ett lägre perspektiv. Avbildar man något ovanifrån så ser objektet litet och obetydligt ut men om man däremot tar en bild av något från en lägre vinkel ser objektet ståtligt ut och ger en känsla av makt (ibid, s.146).

4. Bildanalys

I detta kapitel presenteras först de åtta porträttens denotativa delar av bildanalysen för att sedan analyseras konnotativt. Efter bildanalysen presenteras porträttens innehållsanalyser ur ett makro- och mikroperspektiv.

4.1 Denotativa bildanalyser

4.1.1 Nicolas Cage

Cage står i ett rum med någon form av rustning på sig. I bakgrunden skymtas en ålderdomlig bokhylla där man kan skymta några böcker som står uppradade. I sin vänstra hand håller Cage i en brinnande fackla. Cages kläder ser läderaktiga ut och har spännen över bröstet, hans hår som går ned till axlarna ser smutsigt och rufsigt ut. Cage ser till vänster i bilden och fotot är taget ur ett lätt grodperspektiv, vilket är lite underifrån. Ljuset kommer från både vänster och höger i bilden, den ena ljuskällan är facklan till höger som träffar Cages vänstra sida samtidigt som han lyses upp av ett ljus snett bakifrån på sin högra sida. Cage är skarp och centrerad i bilden medan bakgrunden är oskarp vilket gör att blicken dras till honom.

4.1.2 Joel Kinnaman

Bilden är tagen nära Joel Kinnamans ansikte medan han tänder en cigarett som han har i munnen. Bildens övre högra sida är täckt av rök från cigaretten. Han tittar rakt in i kameran med sin högra sida lite mer böjt mot axeln, huvudet ligger på sned. Han har en stickad halsduk på sig och hans ansikte är i medan allt annat på bilden är i oskärpa. Kinnamans hand som han håller för cigaretten med är närmst i bilden. Det går att ana en ljuskälla till höger om honom vilket ger lite mer ljus på hans högra sida. Bilden är mörk med mörka färger och blicken fastnar på ögonen som ser rakt in i kameran.

4.1.3 Shia LaBeouf

Bilden föreställer LaBeouf som sitter och tittar på någonting ur bild. Han ser lite nedåt och till höger i bilden medan hans vänstra hand rör vid hans vänstra kind med tummen och

pekfingret. LaBeouf har en vit skjorta på sig och en vinröd, rutig slips som sitter åtdragen mot skjortkragen. Det ser ut som om LaBeouf sitter på ett kontor. Framför ansiktet är det

eller liknande. Siffrorna och bokstäverna är uppbyggda av punkter. LaBeouf har lite

skäggstubb och man kan se hans båda ögon men endast det högra örat. Bilden är en närbild, man kan se hans axlar och ansikte men inget av den resterande kroppen. Ljuset kommer från vänster sida i bilden och träffar hans vänstra kind, vilket ger en lätt skugga på hans högra sida av ansiktet samt på hans högra axel. Bilden är tagen från ett parallellperspektiv, vilket är rakt framifrån, där LaBeouf är i fokus medan bakgrunden är i oskärpa.

4.1.4 Ben Stiller

Bilden är en närbild på Ben Stillers ansikte. Han har brunt halvlockigt hår, blåa ögon, en ljusbrun jacka och en ljus tröja under. Han sitter med ryggen mot ett fönster. Bilden är tagen ur ett normalperspektiv, men han har vänt bort huvudet så att bara det högra örat syns i bild. Stiller vilar hakan i sin knutna näve med knogarna rakt framåt och hans ögonbryn är bruna och tjocka. Ljuset faller in från fönstret på vänstra ansiktshalvan. Ansiktet är i skärpa men hans axlar och fönstret bakom är i oskärpa. Blicken fastnar på Stillers knutna näve och ansiktet. Blicken är fäst på betraktarens högra sida bredvid kameran.

4.1.5 Malin Crépin

Bilden visar Malin Crépin som sitter eller står med ansiktet mot ett fönster i en slottsliknande miljö. Hennes armbågar vilar mot en fönsterbräda och hon stödjer hakan mot sina knutna nävar. På sin högra handled har hon ett svart armband. Hon är kortklippt i page och har mellanljust hår. Fönstret är omgivet av tegelväggar. Hon har en vit, slapp tröja på sig som är uppvikta i ärmarna. På vänstra ringfingret sitter en ring. Crépin är vänd med sin vänstra axel mot kameran och hon syns i profil med sin vänstra ansiktshalva mot kameran. Håret och nacken är skuggade och mörka och fönstret är den dominerande ljuskällan på bilden. Håret är rakt och ligger lite bakom hennes vänstra öra, en liten del av håret ligger framför örat. Malin Crépins blick syns inte i kameran. Allt utom fönstret i bilden är i skärpa och blicken fastnar på det ljusa fönstret där ljuset flödar in vilket lyser upp hennes ansikte.

4.1.6 Sarah Polley

och lite vågigt. Nästan hela bilden är i skärpa förutom det som finns utanför fönstret som har en lätt oskärpa. Ljuset kommer från fönstret och träffar hennes högra kind vilket ger en ganska skarp skugga som avtecknar sig till höger i bild. Bilden är tagen ur ett lätt

fågelperspektiv, vilket är uppifrån, och blicken fastnar på Polley som är det centrala i bilden.

4.1.7 Kristen Stewart

Kristen Stewart sitter lutad mot en vägg med ena handen bakom nacken och blicken fäst långt ovanför kameran. Benen är uppdragna mot kroppen. Väggen är ljusgrå och det ligger sladdar på golvet. Andra armen vilar mot hennes ena knä och är i oskärpa. Hon är svarthårig och har mycket svart smink kring ögonen. Stewart har en svart och vit-randig tröja och mörka skinnbyxor. Runt halsen har hon ett halsband med en pistol, säkerhetsnålar och flera olika hängen. På handleden på handen runt nacken sitter en svart scarf. Skärpan i bilden ligger på ansiktet. Handen och benen som ligger närmre kameran i bilden är i oskärpa. Bilden är tagen rakt framifrån, ansikte mot ansikte. Blicken fastnar på Stewarts ansikte och hennes svarta hår.

4.1.8 Naomi Watts

Dragbilden på Watts är en närbild som visar hennes axlar och ansikte. Hon har en svart kavajliknande tröja på sig och under den har hon en vit skjorta som är uppknäppt i halsen. Hon är blond och har grå/blå ögon och tittar åt höger i bild. I hennes högra öra hänger ett örhänge av guld med en svart sten i, det vänstra örat syns inte i bilden. Hennes läppar är målade med rosa läppstift. I bakgrunden syns en vit bokhylla som är oskarp och i den står det flera färgrika böcker, också dessa är oskarpa. Ljuset kommer snett bakifrån från vänster i bilden, riktat mot Watts högra sida av ansiktet, vilket ger en lätt skugga på hennes högra sida. Ansiktet är skarpt och Watts läppar är särade och visar hennes tänder, hennes vänstra axel och en bit av hennes hår har oskärpa. Bilden är tagen ur ett parallellperspektiv.

4.2 Konnotativ bildanalys

Av de porträtt som vi har analyserat är det bara Joel Kinnaman som ser in i kameran och möter betraktarens blick. Vi upplever att Kinnaman tittar på oss med en intensiv och

Den mötande blicken kan även betyda att Kinnaman är i en relation med betraktaren (Kress & van Leeuwen, 1996). Vi tolkar att Kinnaman möter vår blick eftersom han vet vilka vi är, vi som betraktar får en form av relation till honom och i det här fallet känns relationen hotfull. När en porträtterad person inte tittar in i kameran kan det ge en känsla av att det är en

händelse som sker nu och att personen är för upptagen för att ge någon form av bekräftelse till betraktaren (Hirdman, 2002). Trots att nästan alla de gestaltade skådespelarna vi har

analyserat tittar ut ur bilderna och ser bort från betraktaren ser vi en skillnad i hur de manliga och de kvinnliga skådespelarna är gestaltade. I film är de kvinnliga karaktärerna enligt Mulveys, The male gaze, inte lika viktiga som männens. Kvinnan får en mer passiv roll medan männen framställs som mer aktiva (Mulvey, 1973). Trots att alla de kvinnliga

skådespelarna, vars bilder vi har undersökt, tittar ur bild och därmed bort från betraktaren, så ser de inte lika upptagna och sysselsatta ut som männen. Kvinnorna porträtteras på ett mer passivt sätt då de inte utför någon form av aktivitet, deras blickar är tomma och de utför ingen rörelse med kroppen.

I fem av porträtten har skådespelarna sina händer nära sitt ansikte och enligt Hirdman så kan handrörelser tyda på ”kraft, kontroll, eftertänksamhet och allvar”. I journalistiska bilder är det vanligt att just män porträtteras med en upptagen och bortvänd blick, tillsammans med en hand vid ansiktet som konnoterar en tänkare. Det är även vanligt att elitistiska personer i samhället porträtteras på detta vis (Hirdman, 2002). Det vi ser i bilderna är att denna

tänkarpose skiljer sig mellan männen och kvinnorna. Både Stewart och Crépin ser passiva ut trots att de har händerna vid sina ansikten. Det ser inte ut som om de tänker eller att de besitter varken kraft eller kontroll utan de ser mer uppgivna och drömmande ut. Männen ser däremot ut som om de verkligen tänker, att de är eftertänksamma och har kontroll. Både Shia LaBeouf och Ben Stiller har lite rynkade ögonbryn och de har en båda intensiva och

fokuserade blickar fästa på något ur bild.

en auktoritetsposition (Kress & van Leeuwen). De resterande skådespelarnas bilder är tagna ur ett normalperspektiv och detta kan ses som ovanligt då de är skådespelare och därför tillhör gruppen av elitpersoner som oftast avbildas ur ett grodperspektiv. Vi tror att detta beror på att det flesta av dragbilderna till porträtten är tagna från filmer där skådespelarna har roller som så kallade vanliga människor. Det finns därför ingen anledning för fotografen att avbilda deras rollpersoner ur något annat perspektiv än rakt framifrån.

Naomi Watts klädsel och den bokhylla som syns i bakgrunden på hennes dragbild anser vi för tankarna till en yrkeskvinna som arbetar på ett kontor eller ett bibliotek. Hirdman skriver i Tilltalande bilder om kontorskvinnan och dennes plikt att vara åtråvärd. Denna myt om den åtråvärda yrkesverksamma kvinnan skapades genom att dessa kvinnor blev sexualiserade i veckopressen (Hirdman, 2002). Vi associerade Watts till en yrkeskvinna då vi analyserade bilden av henne och det bekräftar att denna stereotypa bild av yrkeskvinnan fortfarande existerar, annars skulle vi inte ha gjort den kopplingen. Även Shia LaBeouf verkar på sin bild befinna sig på ett kontor dock får vi inte samma associationer av hans bild. De tankar som hans bild väcker hos oss är främst att han ägnar sig åt sitt arbete och att han utstrålar en beslutsamhet. Enligt Hirdman (2002) är detta stereotypa bilder för hur arbetande kvinnor och män framställs i medier där männen får en framgångsrik position med makt och kontroll och blir åtråvärda på grund av det. Medan det åtråvärda hos arbetande kvinnor är deras utseende och enbart det.

lättsamma eller glada, men att de inte ler kan även betyda att de är allvarsamma. Vi har dock tolkat att deras mimik och kroppsspråk uttrycker sorgsenhet och sårbarhet, men den

tolkningen kan vara en effekt av att vi i vår mediekonsumtion sett flest bilder på kvinnor där de ler.

Noterbart i de åtta porträtten är att de kvinnliga skådespelarna får visa mer hud på sina bilder än de manliga skådespelarna. De fyra kvinnorna har alla urringade tröjor på sig medan

männens tröjor går upp till halsen. Även om kvinnornas urringningar inte är extrema så är det ändå ett faktum att det är en skillnad i gestaltningen av de manliga och de kvinnliga

skådespelarna. Naomi Watts har på sin bild även målade läppar, något som konnoterar sexighet (Fogde, 2010). I porträttbilderna får kvinnorna anspela mer på sina fysiska attribut medan männen istället blir åtråvärda genom den aktivitet de utför.

5

Innehållsanalys

5.1 Innehållsanalyser ur ett makroperspektiv

5.1.1 Nicolas Cage

Rubrik lyder: Den excentriske Mr. Cage. Rubriken förmedlar att skribenten tycker att Cage är excentrisk som person. I ingressen framför skribenten sina egna reflektioner av Cage som skådespelare som att han gör märkliga filmval och att hans privatliv är som en berg- och dalbana. Skribenten börjar porträttet med att beskriva hur Cage ser ut och vad hon själv tycker om honom. Huvudtemat i artikeln är att Nicolas Cage ska spela rollen som trollkarl i

filmen, Trollkarlens lärling och skribenten beskriver även hur Cage uppfattas som person. Hon uttrycker många av sina egna åsikter i porträttet, både om hans utseende och hans val av roller. Porträttet består till största delen av reportertext vilket betyder att Cage bara har några få citat och därmed känns mycket i texten som utfyllnad. Skribenten berättar om Cages filmdebut i Häftigt drag i plugget för att sedan gå över till vilka filmer Cage väljer att medverka i. Därefter handlar porträttet om den film som Cage är aktuell med samt hur han fick rollen som trollkarl för att sedan berätta om Cages ekonomiska situation, relationer och privatliv. Cages intressen, såsom ockultism och serier, diskuteras också i texten.

5.1.2 Joel Kinnaman

Rubriken lyder: Ingen rök utan eld. Rubriken är definitivt påverkad av bilden till porträttet. I ingressen står det att Kinnaman ville ha rollen som JW i Snabba Cash när han hade läst boken och gick snabbt ut offentligt med det. Huvudtemat i porträttet på Joel Kinnaman är hans roll som Johan ”JW” Westlund i filmen Snabba Cash. Andra ämnen som tas upp i texten är Kinnamans arbete kring rollen som JW och två roller till, den ena i filmerna om Johan Falk och den andra i teaterföreställningen Brott och Straff. Han får hela tiden dra paralleller mellan JW's liv och sitt eget i texten. Han får beskriva hur arbetet gick till och dra kopplingar mellan sina olika roller och jämföra likheter i dessa. Kinnaman blir personlig när han i vissa delar av texten får beskriva sin småkriminella bana i ungdomen och sedan när han berättar om sin skådespelande syster. Han berättar också hur han arbetade för att förstå rollen i Snabba

Cash och jobbade för att kunna göra sin roll så trovärdig som möjligt. Kinnaman började

hänga på Stureplan i samma kretsar som filmen presenterar och därmed försökte han

fördomar han haft kring de kretsarna och hur han ser på den typen av umgänge och människor idag. Efter rollen tycker han att han kan läsa av människor och situationer på krogen på ett annat sätt än förut. I porträttet håller sig skribenten neutral och syns endast i texten genom korta frågor. Kinnaman har långa citat och får mycket plats för beskrivningar och

förklaringar.

5.1.3 Shia LaBeouf

Rubrik lyder: Spelar på topp. I ingressen står det att LaBeouf är ung men att han trots det har spelat med dem största skådespelarna och att han har gjort ett märkbart avtryck i Hollywood. Porträttets huvudtema är att Shia LaBeouf ska vara med i filmen Wall Street: Money Never

Sleeps, där han kommer att arbeta med ett flertal kända skådespelare. Läsaren får reda på hur

LaBeouf har förberett sig inför rollen samt vilka andra skådespelare som kommer att medverka i filmen. Skribenten berättar sedan hur LaBeouf har en av de snabbast växande karriärerna inom film och vidare hur det kommer sig att LaBeouf valde yrket som

skådespelare. Det beskrivs hur LaBeouf är som person samt hur det skrivs om honom i tidningar, att han tidigare har haft en stämpel som en ”bad boy” men att han nu satsar på karriären. LaBeouf får beskriva hur han tycker det är att arbeta med Oliver Stone som regisserar filmen samt hur han ser på framtiden med studier och skådespeleri.

5.1.4 Ben Stiller

Rubriken lyder: Stillers många ansikten. Den syftar till hans bredd inom filmyrket både som skådespelare och regissör. Ingressen fortsätter på samma spår och det står att Ben Stiller har haft att göra med de flesta komedier de senaste tjugo åren. Huvudtemat är Ben Stillers många arbeten inom film, både som regissör, skådespelare och komiker. Trots att han är komiker upplever han inte sig själv som speciellt rolig. Han har en drygt 20-årig karriär inom film och säger själv att han hellre regisserar än står framför kameran. Skribenten beskriver honom som seriös. Stillers föräldrar arbetar också i filmbranschen vilket skribenten hänvisar till att det därför var självklart att även Ben Stiller skulle slå sig in på den banan. Texten tar även upp hur Ben Stiller redan som 10-åring började regissera och göra sina egna filmer och hur hans karriär började med en kortfilm som köptes och sändes av Saturday Night Live. Vidare i texten berätta Stiller om hans aktuella roll i filmen Greenberg, som Noah och hur samarbetet med regissören varit.

5.1.5 Malin Crépin

Rubriken lyder: Ur skuggan: Malin Crépin. I ingressen presenteras hennes genombrottsroll som hon gjorde I skuggan av värmen. Det framgår också att hon spelar i filmen om Cornelis och att hon även ska spela Annika Bengtzon. Crépin får säga att hon inte tycker det är så stor skillnad att jobba i olika genrer inom teater och film. Huvudtemat i porträttet på Malin Crépin är hennes medverkan i filmen Cornelis och att hon har gjort en stor roll i filmen I skuggan av

värmen. Hon ska även spela Annika Bengtzon i filmatiseringarna av Liza Marklunds böcker. I

porträttet ligger stor vikt på hur Malin jobbar sig in i rollerna och att hon inte tycker att det arbetet skiljer sig så mycket beroende på vilken genre hon jobbar i. Vidare handlar porträttet om rollen som Eva i filmen I skuggan av värmen och att Crépin fick priset Rising Star på Stockholms filmfestival. Hon får berätta om hur det är att arbeta med film efter flera år på teaterscenen. Crépin berättar hur det var att spela rollen Inga-Lill i filmen Cornelis och hur det är att arbeta mellan olika roller. I början av texten omskrivs Crépins barnvagn i första meningen. Att hon har barn återkommer sedan i texten.

5.1.6 Sarah Polley

Rubriken lyder: … och så kom Polley. Rubriken refererar till den romantiska komedin Och så

kom Polly. I ingressen berättar skribenten om hur Polley ständigt är aktuell i roller, att hon är

med i tre kommande filmer samt att hon i en av dem kommer spela rollen som en svensk drottning.

Huvudtemat i texten är att Sarah Polley är aktuell i två nya filmer, Mr. Nobody samt

filmen Splice. Först berättar skribenten om Polleys roll i Mr. Nobody och vilka skådespelare som kommer att medverka i den. Texten berör därefter Polleys karriär samt de filmer som hon tidigare har medverkat i, för att sedan berätta om hur stor Polley är i sitt hemland Kanada samt att hon själv även är regissör. Sedan berättar skribenten om den andra filmen (Splice) som hon är aktuell med, vad den handlar om och vad hon spelar för karaktär. De går sedan över för att tala om en tredje film, Queen Kristina, där Polley ska spela rollen som Drottning Kristina.

5.1.7 Kristen Stewart

vuxna roller. Andra teman som tas upp i texten är genombrottet i Twilight som Bella Swan och hur det är att vara tonåring och samtidigt få ett så stort genombrott. Hennes

kärleksrelation med motspelaren Robert Pattinson berörs med en kort kommentar från Stewart. Hon ger uttryck för hur mycket hon ogillar sitt kändisskap. Vidare i texten får Stewart berätta om hur det var att så snabbt hoppa från inspelningen av den

andra Twilightfilmen till inspelningen av The Runaways. Hon säger att The Runaways var ett projekt hon verkligen ville arbeta med. Sedan berör texten handlingen i The Runaways och den relation som Stewart fick med Joan Jett när de träffades för att Stewart skulle kunna göra rollen så trovärdigt som möjligt. Twilightfilmerna beskrivs i texten som Stewarts

världsgenombrott och hon säger själv att hon blir blyg av all uppmärksamhet. Skribenten berättar om filmkarriären som Stewart hade innan genombrottet i Twilight och påpekar att den lätt glöms bort. Stewart får även säga att hon har fler manusidéer och att hon gärna står bakom kameran i framtiden.

5.1.8 Naomi Watts

Rubriken lyder: Blond ambition. I ingressen får läsaren reda på att Watts slog igenom sent som skådespelare samt att hon nu ska få spela drömrollen som Marilyn Monroe. Huvudtemat i porträttet är att Watts ska spela rollen som Marilyn Monroe i filmen Blonde. Skribenten berättar om de filmer som Watts tidigare har medverkat i och även om några av hennes kommande filmer. Detta för att sedan tala om hennes roll som mamma och hur det har påverkat hennes arbete. Läsaren får reda på att Watts slog igenom sent som skådespelerska i Mullholland Drive och att hon nu, enligt skribenten, ska göra sitt livs mest krävande roll: att gestalta Marilyn Monroe. Watts berättar att det känns skrämmande. Skribenten berättar att Watts är aktuell med flera filmer samtidigt, för att sedan tala om hennes familj och hur svårt det är för Watts att vara ifrån sina barn under en längre tid. Läsaren får därefter en

beskrivning av hur Watts ser ut vid tillfället, att hon är "påtagligt smal", sedan går porträttet tillbaka till att handla om hennes karriär. Skribenten redogör själv över det faktum att hon spelade en roll som CIA-agent då hon var nyförlöst och att detta medförde vissa problem. Watts säger aldrig detta själv, i porträttet. Läsaren får sedan läsa om hennes andra aktuella film, av Woody Allen, och hur hon tycker det är att arbeta med honom.

5.2 Innehållsanalyser ur mikroperspektiv

5.2.1 Arbete

I några av de kvinnliga skådespelarnas porträtt skriver skribenterna om att kvinnorna har haft en karriär innan sina stora genombrott, dock beskriver skribenten att den karriären är svår att komma ihåg och även att människor inte är medvetna om att de har haft roller innan. Under vår analys av porträtten kände vi att kvinnorna ges en nedsättande ton gentemot deras arbeten. Deras tidigare prestationer upplevs som mindre betydelsefulla och därmed svårare att minnas än det stora genombrottet. De manliga porträtten är generellt sett mer inriktade på att

framställa de porträtterade männen i en framgångsrik position där deras rollprestationer hyllas och där de får större utrymme för att beskriva sina arbeten. En man med en lysande karriär, antingen bakom sig eller framför sig är talande för de manliga porträtten i sin helhet. Detta är en stereotyp bild av hur män framställs i medierna där de ofta ses i framgångsrika och ledande positioner, medan kvinnor får en mer passiv och dekorativ roll (Ekman, 1998).

De kvinnliga skådespelerskorna har spelat olika rollkaraktärer och vissa av dessa beskrivs som problematiska av skribenten, det är alltså inte kvinnorna själva som ger uttryck för att de skulle vara så. Problematiken bottnar till exempel i att Naomi Watts var nyförlöst då hon skulle spela en fysiskt utmanande roll som CIA-agent och att Kristen Stewart spelar roller som skiljer sig för mycket från hennes genombrottsroll. Några av de manliga skådespelarna, exempelvis Ben Stiller, hyllas istället i porträttet för sin mångsidighet i att kunna spela flera olika roller. I porträttet om Nicolas Cage gör skribenten det tydligt att Cage själv väljer vilka roller han ska gestalta, oavsett hur stor och betydelsefull rollen är i ett filmsammanhang vilket enligt skribenten gör honom till en ”ärlig” och ”uppriktig” skådespelare. Kristen Stewart berättar i porträttet att hon gärna spelar roller som skiljer sig åt från rollen som Bella Swan i Twilight just för att hennes arbete ska bli roligt och för att det känns utmanande för henne.

som i de kvinnliga porträtten. I Kinnamans porträtt handlar texten mer om hur han har arbetat för att göra sin roll i Snabba cash på ett trovärdigt sätt och om de likheter som går att finna, mellan hans eget liv och rollkaraktärens men han blir inte porträtterad som om han vore sin rollkaraktär. Männen i porträtten blir ur en karriärsynpunkt framställda som mer

framgångsrika än de porträtterade kvinnorna. Trots att de kvinnliga skådespelerskorna framställs som hårt arbetande väljer ändå skribenterna att på olika sätt göra skillnad i det arbete som kvinnorna och männen utför. Det skapas en stereotyp bild av mannen med en hyllad karriär och framgången och den status som den medfört gör mannen gott. I flera kvinnliga porträtt ger kvinnorna uttryck för att vara obekväma i sitt kändisskap. Peter Eriksson (2006) skriver att det som utmärker manlig framgång är förmögenhet, makt och status vilket kan vara en anledning till att männen porträtteras på ett annat sätt än kvinnorna i porträtten.

Både männen och kvinnorna får beskriva sitt arbete med mycket känslor, oftast i samband med att de berättar om sina kommande filmer och rollen de roller som de ska gestalta. Det brukar ofta vara kvinnor som får ge uttryck för känslor medan det för män länge har varit tabu att visa sina känsliga sidor. Peter Eriksson (2006) skriver om hur den nya mannen utvecklades i takt med urbaniseringen. En ny mansbild formades där känslor skulle skjutas undan och männen skulle vara tuffa och hårda. Dock får männen i porträtten i Cinema utrymme att berätta om hur det kändes att arbeta på ett visst sätt eller hur mottagandet av rollen kändes och på så sätt också uttrycka sina känslor.

5.2.2 Familj och privatliv

Skådespelarnas privatliv får ett relativt lite utrymme i både de gestaltade kvinnornas och de gestaltade männens porträtt dock får familjen mer utrymme i de kvinnliga. Ofta är det föräldrar eller syskon som behandlas i de manliga porträtten medan det i de kvinnliga

porträtten är barn eller respektive som får mer utrymme. I porträttet på Malin Crépin omskrivs hennes barnvagn i den första meningen vilket ger henne en tydlig roll som mamma och detta är skribenten mån om att lyfta fram. Kristen Stewart ger uttryck för att inte vilja kommentera sitt kärleksliv men gör det indirekt genom att hon blir citerad kring det i texten.

upprätthåller bilden av kvinnan som fru och mamma i första hand kommer den bilden fortsätta att bidra till en position i samhället där kvinnan är underordnad mannen. I porträttet på Watts framstår det som något problematiskt att hon har barn. Detta är något som den manliga skribenten antyder då hon spelar en roll som CIA-agent. Hon själv nämner inte detta som någonting negativt. Studien som Jarlbro (2006) hänvisar till angående kvinnliga politiker och att de blir beskrivna i egenskap av mödrar och fruar i första hand och politiker i andra hand blir mycket intressant i det här sammanhanget. Precis som de kvinnliga politikerna blir även Naomi Watts och Malin Crépin nämnda i egenskap av mammor, trots att de är

intervjuade i Cinema i egenskap av att de är framgångsrika skådespelerskor.

När vi analyserade porträtten om de manliga skådespelarna insåg vi att deras egenskaper beskrivs utifrån deras professioner som skådespelare. I porträttet om Ben Stiller framgår det av faktarutan att han har tre barn och är gift, dock omnämns han aldrig som varken make eller pappa i porträttet, vilket studien som Jarlbro (2006) hänvisar till visar att manliga politiker inte heller blir. De manliga politikerna blir i första hand benämnda utifrån deras politikerpost (Jarlbro, 2006). Kvinnors mammaroll förstärks ofta då en kvinna gestaltas och likställs då som lika viktigt eller till och med viktigare än hennes arbete. Enligt Butler blir många kvinnor definierade utifrån sitt moderskap vilket vi ser i både porträttet om Malin Crépin och Naomi Watts. Nussbaum (2002) hänvisar synen på kvinnans roll i familjen till att den ofta betraktas som "av naturen given". Kvinnorna blir ett med sin mammaroll och det finns inget konstigt med det eftersom det är en roll som är naturlig. Dock är Nussbaum kritisk till denna syn på familjen och menar att det kan ha biologiska förklaringar och att det är därför kvinnor i historien främst tagit hand om sina barn till skillnad från männen.

I de manliga porträtten berörs också familjen men då handlar det oftare om föräldrar eller syskon. Endast i porträttet på Nicolas Cage skriver skribenten om hans kärleksliv. I de tre andra manliga porträtten beskriver antingen den porträtterade eller skribenten hur föräldrar eller syskon har påverkat arbetet som skådespelare eller hur föräldrarna har påverkat mannens liv. Ben Stiller och Nicholas Cage nämner överhuvudtaget inte familjen i citat utan det är skribenten som på ett eller annat sätt nämner deras familjemedlemmar eller förhållanden. Den stora skillnaden mellan de manliga och kvinnliga porträtten ur familjesynpunkt är att de får beröra olika delar av familjen.

5.2.3 Utseende

I ett av porträtten på Naomi Watts nämner skribenten att hon är "påtagligt" smal och beskriver sedan att hon har på sig en klänning och ett halsband. Naomi Watts förklarar att hon är smal eftersom hon får springa mycket efter barnen. Vi uppfattar skribentens kommentar om Watts vikt som en värdering. Det finns ingen anledning för en skribent att skriva om den

intervjuades vikt i ett porträtt. Kändisar idag är smala och det sänder ut ett ideal om att smalt är snyggt eftersom de är förebilder för många i och med sitt kändisskap.

I Stuart Halls (1980) encoding/decoding-modell menar Hall att samhällets värderingar och normer kodas in i det material som skall sändas ut i medierna. I encoding får texten sin mening. I texter som finns i media framställs ofta samhällets ideologi och de rådande maktförhållandena som självklara och naturliga (Eriksson & Östman, 2010). När skribenten beskriver Watts som ”påtagligt smal” tycker vi att detta är ett återskapande av den norm och det smala idealet som skapas i Hollywood. Det är alltså inget uppseendeväckande med en smal kändis utan snarare något som idag anses som normalt. Varför skribenten väljer att påpeka detta kan det finnas många orsaker till men det bidrar till att förstärka det smala idealet. Det idealet påverkar i sin tur oss så kallade vanliga människor. Eftersom kändisar är människor som folk ser upp till och vill vara likadana som, påverkar även detta ideal dem. Kvinnor blir levererade en bild av hur de ska se ut för att bli lika lyckade som de kändisar som de beundrar. Offentliga personer och främst offentliga kvinnor blir beskrivna mycket mer utifrån sina yttre attribut än män istället för att blir beskrivna utifrån sin profession (Jarlbro, 2006). I de manliga porträtten så talas det minimalt om deras fysiska attribut; med ett

undantag. I porträtten av Nicolas Cage beskrivs flera fysiska attribut som alla är typiska för att beskriva en man. Skribenten beskriver bland annat om mannens uppknäppta skjorta som blottar ett hårigt bröst, attribut som ger en bild av att mannen försöker att vara attraktiv.

5.2.4 Skribenten

I två av de manliga porträtten med kvinnliga skribenter syns en tendens till att skribenten har en personlig relation till den porträtterade genom att kalla dem för smeknamn samt förnamn. I porträttet på Joel Kinnaman nämner skribenten honom flera gånger enbart som Joel och i porträttet om Nicolas Cage kallas han vid ett tillfälle för ”Nic” i texten av skribenten. Hon väljer också att beskriva honom som en ”anti-hunk” vilket gör att det blir tydligt att det är en kvinna som har skrivit artikeln. Vi inte tror att en man skulle använda sig av en sådan

beskrivning för utseendet på en annan man. Ordet ”hunk” är ett sätt att beskriva hur snygg eller het en man är. Självklart kan det vara så att skribenten är en man som kan bli attraherad av andra män och således gör den bedömningen av Cage. Om skribenten var attraherad av andra män tror vi dock inte att detta skulle få utrymme i en text som han har skrivit i rollen som skribent för en filmtidning.

Skribenterna i porträtten är genomgående vildigt värderande och lägger ofta in sina egna tolkningar av skådespelarna. Det ger mindre utrymme för läsaren att skapa sin egen

uppfattning. Skribenten skapar en bild åt läsaren och som Ekman skriver bidrar media till att skapa en konstruerad verklighet eftersom en bild som skapas i media uppfattas som verklighet av läsaren. Även Hirdman (2002) skriver om att Veckorevyn, exempelvis, är med och suddar ut linjerna mellan det som är verkligt och den verklighet media skapar.

6. Slutdiskussion

Vår hypotes genom denna forskning har varit att tidningen Cinema porträtterar män och kvinnor olika. Denna hypotes grundar sig främst på Anja Hirdmans avhandling, Tilltalande

bilder, där hon jämför Veckorevyn och Fib aktuellt och belyser skillnaderna i hur män och

kvinnor framställs både i bilder och i texter. Hirdmans doktorsavhandling figurerar i väldigt många uppsatser som berör hur män och kvinnor framställs i media. Det resultat som vår forskning frambringat bekräftar vår hypotes om att det finns skillnader i porträtteringen av män och kvinnor i Cinema. Medan Hirdman, i sin avhandling, har fått fram ett resultat som visar på stora skillnader i hur män och kvinnor framställs har vår forskning visat

förhållandevis små skillnader i hur män och kvinnor framställs i Cinema. Forskningen på hur män och kvinnor framställs i tidningar som har en målgrupp som både innefattar män och kvinnor upplever vi som minimal och därmed blev det också naturligt för oss att vår hypotes tog avstamp i Tilltalande Bilder.

Frågeställning

Porträtteras män och kvinnor olika i tidningen Cinema i text och bild? Hur konstrueras könsroller i texterna samt i bilderna?

Påverkar skribentens kön om män och kvinnor porträtteras olika i tidningen Cinema?

Frågeställningarna kan besvaras med att Cinema porträtterar kvinnor och män olika. Detta tar sig uttryck i de olika ämnen som förekommer frekvent i endast de kvinnliga porträtten, som familjeliv och barn, samt ämnen som får större utrymme i de manliga porträtten, exempelvis deras mångsidighet i sina rollprestationer eller sina många yrken inom filmbranschen.

Skillnaderna är dock inte lika stora som förväntat. Skribenterna som författat texterna är både kvinnor och män och deras könstillhörighet har inte så stor inverkan på hur porträtten

utformas, dock finns det ett porträtt som skiljer sig från resterande sju. I porträttet på Nicolas Cage är det tydligt att skribenten är en kvinna på det sättet att hon använder ord som ”anti-hunk” samt kommenterar hans utseende på ett sätt som vi inte anser att en manlig skribent skulle göra.

och därigenom går inte resultatet från tidigare forskning att jämföra i högre grad med det resultat som vi fått fram i vår forskning. Därmed kan det vara önskvärt att fortsatt forskning görs på fler tidningar som har en målgrupp som innefattar både kvinnor och män, förslagsvis tidningar som berör exempelvis musik och foto. Chefredaktören för Cinema är en kvinna och det skulle även vara intressant att göra samma typ av forskning, där tidningen som undersöks istället har en manlig chefredaktör.

Vår forskning bidrar till att belysa de faktorer som skapar könsroller i texter och bilder. Dessa faktorer är viktiga att framhålla för skribenter och fotografer då de utför sitt arbete där de tar aktiva och medvetna beslut över vilken bild de vill sända ut med sina produkter. Genom att forskningen pekar ut dessa delar i personporträtten bidrar det till en ökad medvetenhet om vad som konstruerar könsroller. Förhoppningsvis kommer resultatet att bidra till en ökad

förståelse för vilken makt avsändaren besitter. Precis som Stuart Halls encoding/decoding-modell beskriver har avsändare en stor makt att utforma texten och fortsätta att befästa de strukturer som finns i samhället. De bilder som medierna skapar av män och kvinnor, blir för många människor en bild av verkligheten. Tidningar visar upp en konstruerad verklighet som människor uppfattar som en verklig sanning utan att ifrågasätta eller aktivt reflektera över det. Med hjälp av den här forskningen kan bilden av den konstruerade verkligheten och den sanna verkligheten närma sig varandra och förhoppningsvis betyda samma sak i framtiden. Ansvaret för denna konstruerade verklighet kan tyckas ligga hos konsumenterna som köper materialet. Dock måste ansvaret ligga hos den som skapar dessa bilder som är en verklighet som endast existerar i medierna.

till sina kvinnliga kollegor (Jarlbro, 2006). Männen uttrycker också känslor, men de är bundna till yrket och inte till det privata. Detta följer den stereotypa bild av vad som anses vara

7. Egna reflektioner

När vi påbörjade denna forskning hade vi ett antagande om att porträtteringen av män och kvinnor i filmtidningen Cinema skulle skilja sig väsentligt. Efter grundliga analyser av både texterna och bilderna kom vi fram till att skillnaderna var betydligt mindre än vad vi hade förväntat oss. Dock finns det skillnader i hur männen och kvinnorna porträtteras, vilket vår forskning konstaterar vilket är viktigt att belysa. Vi tror att det resultat vi har fått fram, till en stor del, beror på hur journalistyrket är utformat där snabbhet är prioriterande.

Mediesamhället är i dag en nyhetsfabrik där det produceras material som ska säljas. Detta tror vi medför att genusaspekten är en av de delarna som hamnar lägre ner i prioriteringen.

Cinemas skribenter kan ha haft ambitioner om att genomföra en intervju till porträttet på ett sätt som sedan av olika anledningar, inte har kunnat genomföras. Genom att dessa

skådespelare ofta syns och medverkar i olika mediesammanhang kan även skribenten redan innan intervjun ha förutfattade meningar om hur skådespelaren är som person, vilket i sin tur påverkar dennes egen porträttering.

Under vår utbildning har vi lärt oss att se på texter ur ett genusperspektiv. Detta är dock inte självklart för alla journalistutbildningar i dag och inte heller för de journalister som är verksamma på Sveriges redaktioner. Därmed tror vi att genusaspekten inte innefattas i det dagliga producerandet på många redaktioner och då är det inte heller så självklart att skribenter och fotografer aktivt kan arbeta för att de bilder som medierna sänder ut av män och kvinnor skall stämma bättre överrens med verkligheten. Är man inte medveten om att man skapar en bild som inte speglar verkligheten går det således inte att förändra. Att ändra något man inte är medveten om är en omöjlighet.

8

Referenser

Böcker

Beauvoir, S. (1949). Det andra könet. Stockholm: Nordstedts förlag.

Berglez, P. (2010). Kritisk diskursanalys ingår i Mats Ekström, Larsåke Larsson (red). Metoder i kommunikationsvetenskap. Hungary: Elanders Hungary Kft Butler, J. (2007). Genustrubbel. Göteborg: Daidalos AB.

Connell, R.W. (1995). Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos AB. Ekman, K. (1998). Var så god. Uddevalla: Mediaprint.

Eriksson, P. (2006). På Y-fronten intet nytt. Uddevalla: Bokförlaget DN.

Eriksson, Y. (2009). Bildens tysta budskap: interaktion mellan bild och text. Falun: Scandbook.

Eriksson, Göran & Johan Östman (2010). Receptionsanalys ingår i Mats Ekström, Larsåke Larrson (red). Metoder i kommunikationsvetenskap. Hungary: Elanders Hungary Kft Fogde, M. (2010). Bildanalys ingår i Ekström, Mats, Larsåke, Larsson (red). Metoder i

Kommunikationsvetenskap. Lund. Studentlitteratur AB.

Hall, Stuart. (1992). Encoding/Decoding ingår i Stuart Hall, Dorothy Hobson, Andrew Lowe och Paul Willis. Culture, Media, Language. Cambridge: University Press.

Hirdman, A. (2002). Tilltalande bilder. Falun: AIT.

Jarlbro, G. (2006). Medier, Genus och Makt. Danmark: Narayana Press.

Johansson, J Kuosmanen, Jens Ljunggren, Arne Nilsson. Rädd att falla – studier i

manlighet. Södertälje: Gidlunds Förlag.

Koblanck, H (2009). Typografi, bild och grafisk design. Finland: Gummerus printing. Kress, G, van Leeuwen, T (1996). Reading images. The grammar of visual

design. Storbritannien: St Edmundsbury press limited, Bury St Edmunds, Suffolk.

Nussbaum, M (2002). Kvinnors liv och social rättvisa ett försvar för universella värden. Uddevalla: Mediaprint Uddevalla AB.

Wikander, U. (1994). Sekelskiftet 1900. Konstruktion av nygammal kvinnlighet ingår i Ulla Wikander (red). Det evigt kvinnliga. Värnamo: Tidens förlag.

Webbsidor

Mulvey, L. (1973). Visual Pleasure and Narrative