RAPPORTEN I KORTHET

RAPPORTEN I KORTHET

Förstärkt rehabilitering för återgång i arbete

En granskning av arbetsgivares, Försäkringskassans och Arbetsmiljöverkets arbete med sjukskrivna personers plan för återgång i arbete

Reformen om förstärkt rehabilitering för återgång i arbete har inte blivit genomförd som det var tänkt. Det finns brister i arbetsgivares och Försäkringskassans arbete. Utformningen av reformen och vissa antaganden som regeringen har gjort är förklaringar till att arbetsgivare och Försäkringskassan inte har kunnat genomföra reformen fullt ut. Reformen infördes i juli 2018 och Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har följt upp och utvärderat genomförandet av reformen.

Arbetsgivare tar inte alltid ansvar när det gäller plan för återgång i arbete

Enligt den nya lagstiftningen ska arbetsgivare i vissa fall ta fram en plan för återgång i arbete om de har en sjukskriven arbetstagare. Men arbetsgivare upprättar inte alltid en plan i de fall då de skulle ha gjort det. Ett skäl till det är att arbetsgivare inte har tillräckliga kunskaper, ett annat att vissa av de antaganden som reformen vilar på är problematiska, vilket gör det svårt för arbetsgivare att ta sitt ansvar. Många av de planer som arbetsgivare skickar in till Försäkringskassan brister också i kvalitet.

Reformen innebar också förändringar i ett bidrag som arbetsgivare kan ta del av, bland annat för att köpa experthjälp för att upprätta en plan för återgång i arbete.

Men efter reformen använder arbetsgivarna en mindre andel av bidraget än tidigare och en överväldigande andel av bidragsmedlen går fortfarande till större arbetsgivare trots att avsikten var att bidraget i högre grad skulle nå små och medelstora företag.

Det finns problem med tillsynen över de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar

Försäkringskassan brister i sitt tillsynsansvar och den samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsmiljö- verket som reformen förutsätter fungerar inte särskilt väl.

Försäkringskassan tar sällan reda på om arbetsgivare har en plan och gör inte tillräckligt för att bedöma kvaliteten i planer, eller för att följa upp om arbetsgivaren verkligen genomför åtgärderna. Bristerna i Försäkringskassans till- syn innebär att myndigheten anmäler mycket få arbets- givare till Arbetsmiljöverket.

För att Försäkringskassan ska kunna utöva sitt tillsyns- ansvar behöver myndigheten ha tillgång till arbetsgivares planer. Men till skillnad från vad regeringen antog i för- arbetena till reformen verkar Försäkringskassans utredare

inte ha någon större nytta av planerna. Dessutom kan Försäkringskassan enligt vår tolkning av regeringens förarbeten inte begära in planer i syfte att utöva tillsyn över arbetsgivare. Det gör det svårt för myndigheten att upptäcka arbetsgivare med allvarliga brister i arbetet med planer.

Liknande utmaningar i tidigare lagstiftning Den reform som vi har utvärderat har stora likheter med tidigare lagstiftning på området. Enligt den skulle arbets- givare upprätta rehabiliteringsutredningar vid en viss tid- punkt i ett sjukfall. Utvärderingen av denna äldre lagstift- ning gav resultat och slutsatser som i stor utsträckning påminner om resultaten och slutsatserna i vår granskning.

Båda försöken att reglera rehabiliteringsområdet, och mer specifikt arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar, har alltså stött på liknande utmaningar. Om berörda aktörer inte agerar på det sätt lagstiftningen och regeringen förutsätter finns en risk att sjukskrivna personer som behöver rehabiliteringsinsatser för att komma åter i arbete inte får tillgång till sådana insatser.

ISF:s rekommendationer

ISF lämnar tre rekommendationer till regeringen:

– att ta fortsatta initiativ för att se till att arbetsgivare tar sitt rehabiliteringsansvar

– att se över bidraget till arbetsgivare för att köpa arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd

– att utreda hur Försäkringskassans tillsynsansvar bör vara utformat.

ISF lämnar en rekommendation till Försäkringskassan:

– att utveckla arbetet med att följa upp och bedöma

kvaliteten i de planer för återgång i arbete som

myndigheten har tillgång till.