”Vi har kommit så långt men ändå ingenstans”

”Vi har kommit så långt men ändå ingenstans”

Om hedersvåldsutsatta kvinnor och livet efter skyddat boende

SQ1562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Kandidatnivå

VT 2015

Författare: Angelica Tingström & Julia Larsson Handledare: Rasool Awla

Abstract

Titel: ”Vi har kommit så långt men ändå ingenstans” – Om hedersvåldsutsatta kvinnor och livet efter skyddat boende

Författare: Angelica Tingström och Julia Larsson

Nyckelord: hedersrelaterat våld, hedersvåld, skyddat boende

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett utbrett problem i Sverige idag som kränker offrens mänskliga rättigheter och utgör ett allvarligt hot mot hälsa och utveckling. Vistelse i skyddat boende är en vanlig insats till målgruppen men det saknas kunskap om effekter av vistelse i skyddat boende på längre sikt. Studiens huvudsyfte var att utifrån brukarperspektiv undersöka effekter av vistelse i skyddat boende i det fortsatta livet för kvinnor som utsatts för

hedersrelaterat våld och förtryck genom att besvara frågeställningen: Vilka effekter kan skyddat

ansats och genomförde semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor som vistats på skyddat boende i form av HVB vilka hade avslutat sin vistelse för mellan 5 och 10 år sedan. Materialet analyserades utifrån dess mening och tolkades utifrån teorier om återhämtning från psykisk ohälsa samt risk- och skyddsfaktorer. Vårt resultat visade att skyddat boendes grundeffekt tycks vara att vistelse bidrar till återhämtning genom en process där individen omdefinierar synen på sig själv, sina erfarenheter av våld och förtryck samt sina psykiska symptom. Vistelsen tycktes för tre av fyra respondenter ha bidragit till förbättrad psykisk hälsa, stärkt självkänsla och självförtroende samt ökad förmåga att stå på egna ben. Dessa positiva effekter föreföll ha varit avhängiga en god relation till någon ur personalen samt att boendet uppehöll en förutsägbar struktur. Trots att tre av de fyra respondenterna uppgav att de mådde betydligt bättre led samtliga även fortsatt av psykisk ohälsa. Känslor av dubbelt utanförskap och alienation gentemot familjen verkade ha förstärkts av vistelsen och dessa känslor föreföll vara en viktig orsak till den fortsatta psykiska ohälsan. Vi tolkade vårt sammanfattande resultat som att

uppbrott och vistelse i skyddat boende tycks medverka till återhämtning men till priset av en stor

förlust vilken i sin tur orsakar psykisk ohälsa. En respondent sammanfattade denna paradox: ”Vi

har kommit så långt men ändå ingenstans!”

I NNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning... 1

1.1 Problemformulering... 2

1.2 Syfte... 2

1.3 Frågeställning... 3

1.4 Definitioner... 3

1.4.1 Hedersrelaterat våld och förtryck...3

1.4.2 Skyddat boende... 4

2 Kunskapsläge... 5

2.1 Hur fungerar skyddat boende?...5

2.2 Frihet och familj... 6

3 Teoretisk referensram...8

3.1 Återhämtning... 8

3.2 Risk- och skyddsfaktorer... 10

4 Metod... 11

4.1 Kvalitativ forskningsmetod... 11

4.1.1 Semistrukturerade Intervjuer som kvalitativ datainsamlingsmetod...11

4.2 Förförståelse... 12

4.3 Urval, rekrytering och avgränsningar...12

4.4 Tillvägagångssätt... 14

4.4.1 Litteratursökning... 14

4.4.2 Intervjuguiden... 15

4.4.3 Intervjuerna... 15

4.4.4 Transkribering... 16

4.4.5 Analysmetod... 16

4.5 Undersökningens tillförlitlighet...17

4.5.1 Reliabilitet... 18

4.5.2 Validitet... 18

4.5.3 Generaliserbarhet... 18

4.6 Etiska överväganden... 19

4.7 Metoddiskussion... 21

5 Resultat och analys...22

5.1 Respondenterna... 22

5.2 Effekter av vistelse i skyddat boende...22

5.2.1 Återhämtning... 23

5.2.2 Förbättrad psykisk hälsa...29

5.2.3 Stärkt förmåga att stå på egna ben...32

5.2.4 Förändrade sociala relationer...33

5.2.5 Sammanfattning... 38

5.3 Är förändringarna verkligen effekter av skyddat boende?...41

6 Diskussion... 43

6.1 Utvecklingsmöjligheter utifrån vårt resultat...43

6.1.1 Hur kan återhämtningsbegreppet bidra till utveckling av insatsen?...44

7 Slutsatser... 46

8 Fortsatt forskning... 48

9 Litteraturförteckning... 49

10 Bilagor... 52

10.1 Bilaga 1 - Intervjuguide... 52

10.2 Bilaga 2 – Informationsbrev till studiens respondenter...53

Förord

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till våra respondenter. Vi är mycket tacksamma att ni valde att dela med er av era erfarenheter, utan er hade den här studien inte varit möjlig. Tack också till det skyddade boendet som hjälpte oss komma i kontakt med respondenterna och till vår handledare Rasool Awla som tålmodigt kommenterat, diskuterat och förklarat. Tack är också på sin plats till våra respektive livspartners och vänner som stöttat oss genom hela processen.

Under arbetets gång kände vi ibland som titeln antyder, ”Vi har kommit så långt men ändå ingenstans!”, då var era insatser avgörande.

Sist men inte minst vill vi tacka varandra för samarbetet genom det prövande men utvecklande arbetet. Vi har haft ett tätt samarbete där vi strävat efter att tillvarata våra respektive styrkor under hela forskningsprocessen. Då vi delat upp

skrivandet har vi ingående diskuterat innehållet och den slutliga formuleringen.

Det innebär att vi båda kan stå för hela den skriftliga framställningen trots att vi har haft huvudansvar för olika delar. Angelica har ansvarat för metodavsnittet, tillämpningen av återhämtningsforskningen samt den skriftliga framställningen av resultatet och Julia för tillämpningen av risk- och skyddsfaktorer, transkriberingen samt den skriftliga framställningen av kunskapsläget. Då vi ansett att kvaliteten motiverat det har vi delat upp även andra uppgifter, t.ex. analysarbetet där den initiala kodningen genomfördes på varsitt håll för att möjliggöra jämförelser.

Resterande delar har vi ansvarat för gemensamt. Sammantaget anser vi att vi båda

tillfört lika mycket, om än på lite olika vis.

1 I NLEDNING

Hedersrelaterat våld och förtryck är förhållandevis nytt som begrepp och som socialt problem i Sverige. I slutet av 1990-talet uppmärksammade media två fall av vad som kom att kallas hedersmord, morden på Sara

och Pela Atroshi. Dessa mord startade en intensiv debatt om hur fenomenet skulle förstås och motarbetas (NCK, 2010). 2002 intensifierades debatten ytterligare då Fadime Sahindal, en socionomstudent som deltagit i samhällsdebatten bl.a. genom att hålla ett hyllat tal i riksdagen, blev mördad av sin pappa i hederns namn. Debatten föranledde stora statliga satsningar för att bl.a. kartlägga förekomsten av hedersrelaterat våld, undersöka behovet av och utveckla skyddade boenden för utsatta samt utveckla förebyggande insatser (BRÅ, 2010:4). Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, (2010, s. 10) uppskattar att statens satsningar under perioden 2003-2009 uppgick till 250 miljoner kronor men då tillkommer ett opreciserat belopp under 2008.

Förekomsten av hedersrelaterat våld är ett till stor del outforskat område (Ibid).

De undersökningar som finns indikerar att fenomenet är utbrett. Enligt en FN- studie som pågick från november 1998 till december 1999 mördas cirka 5000 kvinnor i hederns namn varje år (United Nations, Population Fund, 2000, kap. 3, s. 29).

Undersökningar påvisar att hedersrelaterat våld och förtryck är vanligt även i Sverige. I en kartläggning från 2003 uppskattade Länsstyrelserna (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2004:16) att det fanns 1500-2000 kända fall där flickor sökte hjälp pga. utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Av dessa ansågs 10-15 % vara i behov av skyddat boende. Att bara hjälpsökande syns i statistiken anses dock ha lämnat ett stort mörkertal. Ofta används begränsningar i valet av livspartner som indikator för hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen, 2007 s. 11). Sambandet har kunnat beläggas i flera svenska studier

(Ungdomsstyrelsen, 2009:5 s. 308; Socialstyrelsen, 2007) och undersökningar om tvångs- och arrangerade giftermål kan därför säga något om förekomsten av hedersrelaterat våld. Enligt en undersökning som Ungdomsstyrelsen (2009:5) genomfört uppskattas 70 000 ungdomar i Sverige uppleva att föräldrar, religiösa uppfattningar eller kultur begränsar deras val av äktenskapspartner. Flickor med bakgrund från mellanöstern, Sydostasien och Nordafrika var överrepresenterade bland dem som rapporterade att de upplevde sådana begränsningar (Ibid s. 110) och de instämde oftare än andra i påståendet ”Föräldrar ska kunna begränsa en dotters frihet för att skydda familjens heder” (Ibid s. 308). Även Socialstyrelsen (2007) har gjort försök att uppskatta omfattningen av förekomsten av

hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. På grund av stort bortfall avstod man

från att uttala sig om omfattningen men studien ger ändå indikationer på att

problemet är utbrett. Av de 6000 ungdomar mellan 16 och 25 år som besvarade

enkäten var det ungefär 5 % av flickorna och 3 % av pojkarna som svarade att de

var oroliga för att inte själva få välja livspartner. Bland de flickor som uppgav oro

svarade ca 60 % att de blivit utsatta för kränkningar, hot och våld av föräldrar

eller andra vuxna i familjen. Ungefär 40 % av de flickor som uppgav oro tycktes

tro att de vuxna agerat våldsamt, hotat eller kontrollerat dem pga. att de anses ha

1

dragit skam över familjen alternativt att agerandet bottnar i familjens normer och traditioner (Ibid s. 11).

Den här studien är ett examensarbete på kandidatnivå inom ämnet socialt arbete.

Socialt arbete betecknar arbete vars syfte är att förklara, förstå, motverka och lösa sociala problem (Meeuwisse & Swärd, 2002 s. 23). Det finns ingen vedertagen definition av vad ett socialt problem är. Hur vi betraktar ett fenomen, vem som definierar det, den kulturella kontexten samt hur fenomenet uppmärksammas i den offentliga debatten påverkar vilka företeelser som betraktas som sociala problem, det är kontextbundet (Ibid s. 52). Fenomen är därför aldrig sociala problem i sig utan blir det först i en kontext där de betraktas som problem som är en

angelägenhet för samhället. Det kräver att ett probleme berör tillräckligt många och samtidigt anses möjligt för samhällets instanser att åtgärda med vissa typer av åtgärder (Ibid s. 41). Den ovan beskrivna hedersmordsdebatten som rasade i Sverige i slutet av 90- och början av 00-talet är ett exempel på en sådan social definitionsprocess. Hedersrelaterat våld och förtryck beskrevs som utbrett i Sverige och lyftes fram som ett hot mot jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter. I och med denna process blev hedersvåld ett nytt socialt problem och därmed ett nytt verksamhets- och forskningsfält av intresse för ämnet socialt arbete. Omhändertagande och rehabilitering av de utsatta är en central del av detta verksamhetsområde.

1.1 P

NCK (2010) konstaterar i sin forskningsöversikt att det saknas forskning om insatsers effekter på området. Skyddat boende är en vanlig insats socialtjänsten beviljar målgruppen då situationen bedöms allvarlig och det är en av de insatser som frekvent tilldelats särskilda medel i regeringens satsningar för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck (Hanberger, Wikström & Ghazinour, 2007 s. 5; Regeringen Skr.

2007/08:39). Av de resurser regeringen tilldelat Länsstyrelserna årligen sedan 2003 för att utveckla förebyggande insatser och verksamheter för stöd och skydd har mer än hälften satsats på medfinansiering av skyddat boende till unga utsatta (Länsstyrelsen

Östergötland, 2011:14 s. 12). Trots att det gör skyddat boende till en central insats i sammanhanget finns det få studier som utvärderat insatsens effekter (Jensen, Schmidt, Nordin Jareno & Roselius, 2006:23). Så vitt vi känner till finns heller inga studier som undersökt vad under vistelsen som ger dessa effekter eller hur vistelse i skyddat boende påverkar livet på längre sikt än något år efter avslutad vistelse. De utvärderingar vi funnit poängterar att det krävs senare uppföljningar för att slutsatser om hur vistelse på skyddat boende inverkar på det fortsatta livet ska kunna dras (Hanberger et al, 2007; Håkansson, 2007). Det är denna kunskap vi har för avsikt att bidra till genom vår undersökning.

1.2 S

Undersökningens syfte är att utifrån brukarperspektiv undersöka effekter av vistelse i skyddat boende i det fortsatta livet för kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Med effekter menar vi här förändringar och konsekvenser på centrala livsområden av vikt för kvinnornas välmående vilka vistelse i skyddat boende kan bidra till så som hälsa, frihet och socialt nätverk. Ett ytterligare syfte är att bidra till utveckling av insatser i skyddat boende.

1.3 F

Vilka effekter kan skyddat boende ha 5-10 år efter avslutad vistelse för kvinnor

som placerats på grund av hedersrelaterat våld och förtryck och hur bidrar skyddat

boende till dessa effekter?

1.4 D

I det här avsnittet definierar vi begrepp av central betydelse för vår studie.

Begrepp av mindre central betydelse definieras istället direkt i texten.

1.4.1 HEDERSRELATERATVÅLDOCHFÖRTRYCK

Begreppen hedersrelaterat våld och hedersvåld används för att särskilja våld och hot som utövas med hedersupprättande eller -bevarande motiv från andra typer av våld och hot. Ofta tilläggs även förtryck till begreppet för att inkludera andra former av påtryckningar än faktiskt våld.

Det finns ingen vedertagen definition av hedersvåld eller hedersrelaterat våld. De flesta definitionerna utgår från FN:s förklaring av mänskliga rättigheter

(Socialstyrelsen, 2007) och rymmer vissa gemensamma nämnare vilka vi utifrån ett urval av de definitioner vi tagit del av (Jensen et al, 2006:23; Socialstyrelsen och Länsstyrelserna, 2005b; Socialstyrelsen, 2007) sammanfattat:

- Motivet för våldet ska vara återupprättandet eller bevarandet av gärningsmannens eller hans grupps heder.

- Våldet ska vara del av ett regelmässigt patriarkalt förtryck av kvinnor.

- Våldet ska sanktioneras av ett kollektiv.

- Våldet ska ske eller tillkännages offentligt i de fall motivet är återupprättande av heder.

Regeringen (Regeringen Skr. 2007/08:39) beaktar olika perspektiv i den definition som ligger till grund för statliga utredningar och interventioner:

Hedersrelaterat våld och förtryck, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, har sin grund i kulturella föreställningar om kön, makt och sexualitet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen kan sträcka sig från

begränsningar i vardagen som rör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb, giftermål och skilsmässa. Det är inte ovanligt att kontrollen utvecklas till hot om våld och våld, och ibland även dödligt våld. Pojkar samt homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck kan också drabbas.

Det är dessa definitioner som ligger till grund för vår förståelse och bildar utgångspunkt för studien.

1.4.2 S^KYDDATBOENDE

Skyddat boende är ett begrepp som ofta används i sammanhang där individer behöver skyddas från närståendes våld men det finns inte någon vedertagen definition och termen används inte i svensk lagstiftning (Socialstyrelsen, 2013).

Det gör att de boendeformer som avses kan ha mycket olika karaktär, från en

lägenhet på hemlig adress där den utsatte får klara sig själv till placering på ett

behandlingshem med tillgång till stödinsatser från personal med relevant utbildning dygnet runt.

Socialstyrelsen (2013, s. 11) definierar skyddat boende som en ”boendeinrättning som tillhandahåller platser för heldygnsvistelse avsedda för personer som behöver insatser i form av skydd mot hot, våld eller andra övergrepp tillsammans med andra relevanta insatser.” Det sistnämnda är en viktig punkt, skyddat boende ska inte ses som en insats vilken ger enbart yttre skydd även om det är dess primära syfte. För att skyddet ska bli meningsfullt och bidra till utveckling och förbättrad hälsa krävs att insatsen innehåller eller kombineras med andra insatser för att stödja och stärka de utsatta och det är också så skyddat boende används idag (Hanberger et al, 2007 s. 13, 77).

Då vi använder begreppet skyddat boende avser vi inte endast fysiskt skydd utan

även andra insatser som erhållits under vistelsen. Detta gäller även då vi skriver

insats i singularis.

2 K UNSKAPSLÄGE

I det här avsnittet redogör vi för de tidigare studier vi funnit av direkt relevans för vår undersökning. Vi relaterar sedan till dessa undersökningar då vi presenterar och analyserar vårt resultat.

Att hedersrelaterat våld och förtryck är relativt nytt som socialt problem betraktat innebär att ämnet till stora delar är outforskat. NCK (2010, s. 43) konstaterar i en forskningsöversikt att forskning om insatsers effekter saknas och så verkar vara fallet även internationellt (Jensen et al, 2006:23). Vi har därför förhållandevis lite kunskap att falla tillbaka på. I syfte att bredda den kunskapsbas vi tar avstamp ifrån har vi också läst studier om effekter av skyddat boende för andra målgrupper än hedersvåldsutsatta. Vi bedömer dock att dessa inte har relevans för vår

undersökning eftersom dessa personers utgångspunkt och behov beskrivs radikalt annorlunda i dessa studier.

I vår litteratursökning fann vi två studier som undersökt effekter av vistelse i skyddat boende för personer som hotas av hedersrelaterat våld och förtryck. Båda är svenska och publicerades 2007. Då de är några år gamla är de inte helt aktuella men samtidigt gör det dem relevanta för den här undersökningen eftersom våra respondenters vistelser inföll mellan åren 2003 och 2009.

2.1 H

?

Anders Hanberger, Eva Wikström och Mehdi Ghazinour är forskare knutna till Centrum för utvärderingsforskning (UCER) vid Umeå universitet. 2007

genomförde de en utvärdering av hur skyddat boende fungerar för målgruppen.

Resultatet redovisas i en delrapport som ingick i den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld 2007. En av huvudfrågorna i

undersökningen var: ”Vilka effekter och konsekvenser har skyddat boende haft för

från flera nivåer. Undersökningsdeltagarna var socialsekreterare, flickor som vistats i skyddat boende pga. hedersrelaterat våld och förtryck samt ansvariga och personal från skyddade boenden. För att bedöma vistelsens effekter användes fem utvärderingskriterier som grundar sig i teorier om återhämtning (Ibid s. 11): 1.

Skydd/trygghet, 2. Självbild/självkänsla/självförtroende, 3. Individens rättigheter, 4. Sociala kontakter/nätverk, 5. Hedersattityder i familjen. Insatsen skyddat boende bedömdes ha varit framgångsrik om vistelsen stärkt de första fyra kriterierna. I bedömningen togs också hänsyn till insatsernas omfattning i de fall forskarna kunde se en effekt.

Rapportens slutsats är att den största effekten av vistelse på skyddat boende är att insatsen förhindrat våld och hot om våld men de kunde inte bedöma om det är en varaktig effekt även efter placeringen eftersom information om var de utflyttade vistas efter placeringen ofta saknas. Forskarna kunde inte heller bedöma i vilken utsträckning vistelse i skyddat boende bidragit till att rädda liv eftersom det var omöjligt att veta utgången om de utsatta inte skulle beviljats insatsen.

Undersökningen visade också att vistelse på skyddat boende hade positiv effekt på

självbild, självförtroende, självkänsla samt sociala relationer. Dock kunde inga

slutsatser dras om dessa effekters varaktighet då det hade gått för kort tid mellan placering och mättidpunkt.

Den del av rapporten som behandlar flickors erfarenhet och bedömning av effekter av vistelse på skyddat boende är mest relevant för den här

undersökningens syfte. Flickorna intervjuades ett halvt till ett år efter placeringen (Ibid s. 64). Alla respondenterna uppgav att det var smärtsamt att lämna familjen för att vinna rätten till ett självständigt liv men att de var stolta över att ha klarat det. Flickorna uppgav att vistelsen i skyddat boende bidragit mycket till deras återhämtning och spelat en stor roll i deras liv. Bl.a. genom att de fått lära sig att ta hand om sig själva och tänka på vad de själva vill istället för på vad familjen önskar.

I de flesta fallen menade flickorna att återhämtningen varit avhängig deras anknytning till någon i personalen eller till föräldrarna i familjehemmet. En tillitsfull relation hjälpte återhämtningen vilket med tiden gav andra positiva effekter, t.ex. stärkt förmåga att skaffa utbildning eller arbeta. Dock upplevde många av flickorna oro vid utslussningen från skyddat boende.

I sina slutsatser skriver forskarna (Ibid s. 78):

Konsekvenserna av skyddat boende för individen på lång sikt är för tidig att bedöma. Vårt material tyder på en fortsatt stor påfrestning för många placerade oavsett om de återvänder till sina egna familjer eller flyttar till eget boende. Uppföljning av vad som händer ungdomarna efter skyddat boende är otillräcklig. De långsiktiga effekterna av skyddat boende bör utvärderas innan mer långtgående slutsatser om effekter av insatsen dras.

2.2 F

Per-Arne Håkansson är forskare vid Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS), Socialstyrelsen. 2007 genomförde han en utvärdering av skyddat boende för målgruppen, ”Frihet och familj”. Utvärderingen omfattar de åtta boenden som fick statsbidrag för sin verksamhet under 2006. Empiri inhämtades genom att boende intervjuades vid två tillfällen, först i samband med inflyttning och sedan ungefär ett år senare. Ungefär hälften av respondenterna hade då flyttat till egen bostad eller återvänt till föräldrahemmet. Hur lång tid de vistats i skyddat boende varierade från någon månad till mer än ett år med en genomsnittlig vistelsetid på 6,5 månader. Utvärderingen utgick ifrån förändringar i fyra faktorer under året mellan intervjuerna.

Resultatet visade:

1, Våld och förtryck: Ungefär 70 % av respondenterna angav att huvudskälet till

att de sökt skydd var att de inte fritt fick välja livspartner. De flesta av dessa hade också utsatts för fysiskt våld. Ungefär 70 % av respondenterna hade utsatts för psykiskt våld och nästan 40 % hade hotats till livet. Vid uppföljningsintervjun efter ungefär ett år uppgav en tredjedel att de hotats på nytt. Tre av dem hade återigen utsatts för våld av den egna familjen.

2, Social situation: Ungefär ett år efter att respondenterna kommit till boendet

fanns något mindre än hälften kvar i skyddat boende av något slag. En tredjedel hade egen bostad och 14 % hade återvänt till sitt föräldrahem. Fem kvinnor som intervjuats en första gång gick inte att nå för uppföljningsintervju. Av dessa var fyra barn som placerats av socialtjänsten med stöd av tvångslagstiftningen LVU men avvikit från boendena och sedan inte återfunnits.

3, Relationer: Vid det första intervjutillfället uppgav respondenterna att familjen

hade stor emotionell betydelse för dem, detta var oförändrat vid

uppföljningsintervjun ungefär ett år senare. Mamman och syskonen var särskilt viktiga för de flesta av dem. Många av kvinnorna sa att de tyckte om sina fäder även då de var deras förövare. Vid uppföljningsintervjun hade majoriteten av respondenterna kontakt med sina mödrar och hälften hade också kontakt med sina fäder. Kontakten tycktes i första hand ske per telefon vilket många uppgav inte var tillräckligt. Saknaden efter familjen uppgavs ofta vara stor.

4, Hälsa och välbefinnande: Vid det första intervjutillfället led många av

respondenterna av hälsoproblem vilka kan vara en följd av den tidigare våldsutsattheten, exempelvis värk i öronen och magsmärtor. Majoriteten hade psykiska och psykosomatiska besvär, 70 % uppgav att de ofta eller alltid led av sömnsvårigheter eller huvudvärk och lika många att de ofta eller alltid hade ångest eller kände sig deprimerade. Vid uppföljningsintervjun hade respondenternas hälsostatus utvecklats i positiv riktning. Andelen som kände sig deprimerade hade då sjunkit till ca 30 %, de som ofta eller alltid hade huvudvärk, sömnsvårigheter eller ångest utgjorde nu ungefär 50 %. Dock var andelen som uppgav att de hade tankar på att ta sitt eget liv oförändrad, de utgjorde ca 30 % vid båda

intervjutillfällena. Den psykiska hälsan hade med andra ord förbättrats i gruppen men det var fortsatt många som led av psykiska besvär.

De viktigaste slutsatserna är enligt författaren att de flesta av respondenterna

fortfarande lider av psykisk ohälsa till följd av våld, hot och förtryck ett år efter att

de först kom till skyddat boende (Håkansson, 2007 s. 8-9). De som hade kontakt

med familjen upplevde större välbefinnande än de som inte hade kontakt med

familjen. Håkansson menar att resultatet indikerar att det är viktigt att arbeta med

familjerna på olika sätt. En annan möjlighet kan vara att erbjuda individualterapi

till de utsatta i fall då det bedöms lämpligt.

3 T EORETISK REFERENSRAM

I det här kapitlet beskriver vi de teorier som ligger till grund för vår analys. Här presenteras teoriernas grunder vilka senare utvecklas i samband med

tillämpningen.

I det inledande analysarbetet kände vi igen många element i kvinnornas

berättelser om hur skyddat boende bidragit till återhämtning från forskning om återhämtning från psykisk ohälsa. Vid en djupare analys fann vi att de

överensstämde till så hög grad att vi valde begreppet återhämtning som grunden för vår analys. Som komplement använder vi teorier om risk- och skyddsfaktorer för att belysa hur vistelsen i skyddat boende kan ha inverkat på senare utveckling.

3.1 Å

Begreppet återhämtning är svårfångat och olika forskare beskriver det på lite olika sätt. Den gemensamma kärnan tolkar vi vara att begreppet avser en process där individen (åter)tar makten över sitt liv genom att förhålla sig annorlunda till sig själv, problem och symptom samt utveckla nya hanteringssätt. Detta bidrar till att symptom avtar och ohälsan får en mindre viktig roll i individens liv (Topor, 2005). Anthony (1993, s. 15) har formulerat en ofta citerad definition:

Återhämtning beskrivs som en djup personlig, unik förändringsprocess av ens attityder, värden, känslor, mål och/eller roller. Det är ett sätt att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och konstruktivt liv även inom ramen för de begränsningar som sjukdomen skapar. Återhämtningen kräver att man utvecklar en ny mening med livet och nya livsmål, samtidigt som man lämnar mentalsjukdomens katastrofala effekter bakom sig.

Anthony använder begreppet mentalsjukdom i sin definition men andra forskare använder istället begrepp som psykiska problem eller psykisk ohälsa och

inkluderar alla typer av psykisk problematik som inverkar på den drabbades livskvalitet (se t.ex. Topor, 2004; Topor, Broström, & Strömvall, 2007).

Centralt är att återhämtning inte ska förstås som att individen återgår till att vara samma person som innan problemen uppstod. Det handlar om utveckling som återhämtade ofta beskriver som att de blivit en annan person (Topor, 2004 s. 30). I återhämtningsforskningen diskuteras två nivåer av återhämtning: total- och social återhämtning (Ibid s. 30 ff). Med total återhämtning avses en individ som inte längre uppvisar några av sina tidigare symptom, inte mottar några behandlings- eller stödinsatser och lever ett socialt liv som andra. Social återhämtning innebär att individen fortfarande kan uppvisa symptom men att de inte längre hindrar hen i det dagliga livet. Behandlings- och stödinsatser kan förekomma, men sluten vård bör inte ha förekommit under de senaste två åren. Individen lever ett socialt liv som andra.

Trots att återhämtning beskrivs vara en individuell social process återkommer

några gemensamma grunder i analyser av människors återhämtningsberättelser

(Topor, 2004; Borg & Topor, 2008; Schön, 2009):

1, Omdefiniering av sig själv och den psykiska ohälsan: Det handlar om att förändras som person och tänka annorlunda om sig själv och sina besvär. Det ger att individen kan se andra delar av sig själv bortom ohälsan och dess grunder och skapa en ny mening. Hopp och tro på att det är möjligt att förändra situationen är viktigt.

2, Stöd från andra: Återhämtning beskrivs vara en social process och stöd från andra är avgörande även om ingen kan återhämta någon annan. Omgivningen kan bidra med stöd och ställföreträdande hopp då den egna tron sviker. Anhöriga, andra drabbade liksom professionella kan ha viktiga roller. Hjälpande relationer till professionella beskrivs vara präglade av ömsesidighet. Känslan av att vara utvald förefaller vara en kärna i relationer som hjälper återhämtningen.

3, Hantera symptom: För att kunna delta i återhämtningsprocessen och fullt ut delta i sitt liv är det centralt att lära sig hantera symptomen genom olika typer av strategier. Det kan vara strategier individen lär sig i behandlingssituationer eller utvecklar på egen hand för att bemästra sina problem.

4, Meningsfull aktivitet och få fler sociala roller: När man har stöd och kan hantera symptomen är det viktigt att ha något meningsfullt att göra, t.ex.

utbildning eller arbete. Då får personen vara något annat än ”sjuk” eller ”drabbad”

vilket hjälper individen i omdefinitionsprocessen.

Återhämtningsforskningen baseras främst på erfarenheter från personer med allvarlig psykisk ohälsa så som schizofreni och psykossjukdomar. Det är en psykologisk teori som vi valde att använda eftersom vi under analysarbetet insåg att begreppet kunde användas till att förklara och förstå våra respondenters erfarenheter av skyddat boendes effekter. Att utsättas för våld och förtryck leder ofta till psykisk ohälsa. Flera rapporter har påvisat att individer som vistas i skyddat boende på grund av att de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck ofta lider av allvarlig psykiska problem som posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, till följd av sina erfarenheter. Ur det perspektivet är teorin direkt applicerbar men den specifika situation som hedersrelaterat våld och förtryck ger upphov till innebär att de utsatta inte bara behöver återhämta sig psykiskt utan också i hög grad socialt. Förtrycket inbegriper ofta social isolering som kan ge att individen saknar färdigheter som krävs för att stå på egna ben och leva ett självständigt liv.

Uppbrottet ger också ofta en betydande förlust av sammanhang då processen ofta innebär byte av hemort, skola och socialt umgänge. Inte minst förändras

familjerelationerna. Även detta är aspekter de drabbade behöver återhämta sig från för att må bra och leva det självständiga liv de drömmer om. Vi har i vår analys funnit att ovanstående punkter är användbara för att beskriva även denna mer sociala del av återhämtningen. Återhämtningsbegreppet har också använts i en tidigare utvärdering av skyddat boende för målgruppen (se Hanberger et al, 2007).

I vår analys utgår vi främst från Alain Topors forskning om återhämtning från psykisk ohälsa och vad som hjälper i processen. Alain Topor är psykolog och docent och anställd vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

Han har en bakgrund som familjebehandlare, handledare, behandlingsansvarig

samt forskare inom socialtjänst och psykiatri.

3.2 R

-

Riskfaktorer är faktorer som ökar sannolikheten för ett visst utfall (Andershed &

Andershed, 2005 s. 55-56). Faktorerna är statiskt beräknade på gruppnivå och kan därför inte användas för att förutsäga individuell utveckling men de kan säga något om risken för att individer ska utveckla problem. I vår analys använder vi teorier om risk- och skyddsfaktorer för att förklara effekter av skyddat boende på kortare och längre sikt samt skillnader i utfall mellan olika respondenter.

Riskfaktorer kan vara egenskaper, förhållanden och omständigheter som

tillsammans eller var för sig ökar risken för en negativ utveckling t.ex. risken att bli missbrukare, kriminell, psykiskt sjuk eller dö i förtid. Enstaka riskfaktorer spelar ofta mindre roll men de har kumulativ effekt, fler samtidigt förekommande riskfaktorer ger en större sammanlagd risk än summan av de enskilda (Andershed

& Andershed, 2005 s. 55, 119). Vilka faktorer som är relevanta beror på

situationen men några basala faktorer har visat sig vara generella prediktorer för ogynnsam utveckling. Sådana faktorer av relevans för den här undersökningen är våldsutsatthet eller hot om våld, begränsningar från andra samt avsaknaden av stöd, nätverk och utbildning. Skyddsfaktorer är faktorer som fungerar skyddande för individen och som kan främja positiv anpassning och öka möjligheten till ett positivt förändringsarbete (Andersson, 2008 s. 25, 111). De har en

kompensatorisk funktion och kan förhindra eller minska effekten av riskfaktorer.

Skyddsfaktorer kan vara individens egna resurser, föräldrarnas förmågor och en upplevd känsla av trygghet och stöd från andra personer i omgivningen, t.ex.

professionella. Struktur och sysselsättning är viktiga generella skyddsfaktorer.

Skyddsfaktorer hjälper individen att utvecklas på ett positivt sätt trots riskfyllda förhållanden men risk- och skyddsfaktorer kan inte förstås som direkta motsatser (Andershed & Andershed, 2005 s. 190ff). De interagerar ofta med varandra men ska ändå betraktas skilda från varandra då riskfaktorer har direkt effekt på problem och skyddsfaktorer snarare kan sägas ha indirekta kopplingar genom samspelet med riskförhållandet. I vår analys använder vi oss också av begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som skyddsfaktorer. Begreppen är komponenter i Antonovskys teori om känsla av sammanhang, KASAM.

Antonovsky (2005, s. 42) skriver att han anser dessa begrepp vara viktiga faktorer

”bakom upprätthållandet av ens position på kontinuet hälsa-ohälsa och rörelser mot dess friska pol”. Detta förstår vi som att han betraktar begreppen som skydds- och framgångsfaktorer för hälsa och använder därför begreppen som

skyddsfaktorer för hälsa men utan att använda hela KASAM-teorin.

Faktorerna kan ha en proximal (direkt) eller distal (indirekt) påverkan och återfinns på individ-, familj- och samhällsnivå. Generella riskfaktorer på

individnivå kan vara aggressivitet, impulsivitet och lågt självförtroende. Generella

skyddsfaktorer på individnivå är t.ex. god anknytning, välfungerande relationer, gott självförtroende, social kompetens och nyfikenhet. Riskfaktorer på familjenivå kan vara bristfällig kvalitet i relationen och samspelet mellan föräldrar och barn och bristande uppfostringsmetoder som leder till barnets hälsa och utveckling äventyras. Eftersom föräldrarna är avgörande för barns utveckling utgör faktorer hos dem viktiga riskfaktorer, t.ex. om båda eller någon av föräldrarna lider av psykisk ohälsa eller utsätter barnet för våld. Riskfaktorer på samhällsnivå är t.ex.

dålig skolmiljö och våld i närsamhället (Ibid s. 94-95, 113).

4 M ETOD

I det här avsnittet redogör vi för hur vi gått tillväga för att besvara studiens frågeställning samt de etiska överväganden vi gjort under arbetets gång. Vi avslutar med en reflektion kring vilka konsekvenser metoden kan ha medfört.

4.1 K

Med utgångspunkt i studiens syfte, att undersöka kvinnors upplevelse av hur deras liv påverkats av vistelse i skyddat boende, har vi valt en kvalitativ

forskningsmetod då den kvalitativa ansatsen fokuserar på just individers uppfattningar och tolkningar av verkligheten (Bryman, 2011 s. 40-41).

Bryman (2011) beskriver två huvudsakliga modeller för att klargöra förhållandet mellan teori och praktik, induktion och deduktion. Deduktion, som är vanligast inom kvantitativ forskning, prövar redan existerande teorier genom att försöka falsifiera dem empiriskt. Induktion innebär istället att teori genereras ur det empiriska materialet. Vår ansats kan sägas utgöra ett mellanting, vad som brukar kallas abduktion (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 238-240). Vi har utgått ifrån empiri som i induktion men i processens växlat mellan detta och redan existerande teori så att de succesivt omtolkats genom ömsesidig påverkan. Det insamlade materialet föranleder då teori samtidigt som teorin fungerar som en kritisk måttstock för materialet och i växelverkan uppstår ny kunskap. I efterhand ser vi betydande likheter mellan vår metod och grounded theory. Bryman (2011, s.

513ff) beskriver att grunden för grounded theory är att utveckla begrepp och teori ur empiri genom att insamling och analys av data görs växelvis. Särskilt tydlig är likheten vad gäller vår analysprocess, se avsnitt 4.4.5 Analysmetod.

4.1.1 SEMISTRUKTURERADE INTERVJUERSOMKVALITATIVDATAINSAMLINGSMETOD

Syftet med kvalitativa forskningsintervjuer är att förstå verkligheten ur

undersökningsdeltagarnas perspektiv och skapa mening utifrån deras berättelser (Ibid s. 17). Det är lätt att föreställa sig att intervjuforskning skulle vara enkelt att genomföra, vem som helst kan ju föra ett samtal om ett visst ämne. Men som Kvale och Brinkman (2014) framhåller är intervjuforskning snarare ett hantverk som kräver övning och eftertanke. Kvaliteten på intervjuerna avgör studiens totala kvalitet. Avsaknad av förberedelse, analys och ett genomtänkt syfte kan leda till svårigheter att generera relevant kunskap och resultatet kan istället komma att rapportera allmänna åsikter utan vetenskapligt intresse (Ibid s. 206, 31).

För att få relevant och jämförbar data från respondenterna men samtidigt belysa

subjektiva betydelser och förhålla oss öppna för alternativa tolkningar valde vi

semistrukturerade intervjuer. Samtidigt som en styrka med semistrukturerade

intervjuer är att de ger struktur i datainsamlingen är något paradoxalt den andra

stora poängen den flexibilitet som följer av metoden. Att frågorna kan formuleras

som teman att uppehålla de intervjuades berättelser kring snarare än specifika

frågor ger utrymme för respondenten att tala utifrån sin egen referensram och

möjlighet för forskaren att följa respondenten. Detta kan öppna för nya sätt att

förstå fenomenet och ger möjlighet att genom följdfrågor fördjupa förståelsen för

individens upplevelser (Bryman, 2011).

4.2 F

I kvalitativa studier utgör forskaren det viktigaste verktyget vid datainsamlingen (Bryman, 2011 s. 368). Vad vi uppmärksammat och hur vi tolkat det är till stor del beroende av våra erfarenheter och intressen och därför är vår förförståelse

avgörande för våra resultat.

Vi har båda intresse för och erfarenheter av arbete med målgruppen inom olika områden. Angelica är stödperson och styrelsemedlem inom Brottsofferjouren och kommer genom dessa uppdrag ofta i kontakt med personer som utsatts för våld i nära relationer. Hon arbetar också sedan drygt ett år tillbaka på ett skyddat boende för ungdomar som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck, det boende där våra respondenter vistats. Julia genomförde sin verksamhetsförlagda utbildning som barnhandläggare inom socialtjänsten och deltog där vid utredning och placering av barn ur målgruppen. Idag är hon anställd på samma socialtjänst.

Angelicas erfarenhet var i projektets startskede att vistelse i skyddat boende påverkar de placerades tankesätt och mående. Hon trodde också att personal spelade roll i processen men hade ingen klar bild av hur eller av de placerades egen uppfattning. Julias uppfattning var att gruppen generellt är svår att hjälpa.

Trots att vi redan från start var relativt insatta i området hade ingen av oss någon uppfattning av skyddat boendes effekter på längre sikt men vi delade en vag uppfattning om att många återgick till våldsamma livsförhållanden. Då vi förde ett hypotetiskt resonemang kring vad vi trodde om vårt resultat tänkte vi att

kvinnorna skulle ha utvecklats olika och att deras svar på vilka effekter skyddat boende haft på deras livssituation idag skulle skilja sig mycket åt. Vi tänkte också att respondenterna skulle uppge att helt andra faktorer än vistelse i skyddat boende varit avgörande för hur livet utvecklats.

4.3 U

,

För att intervjuerna skulle generera relevant data krävdes respondenter med specifika erfarenheter. Vi använde oss därför av ett målstyrt urval (Bryman, 2011 s. 350, 434). De kriterier vi utgick från är att respondenterna skulle vara kvinnor som vistats i skyddat boende pga. att de bedömts ha varit utsatta för

hedersrelaterat våld och/eller förtryck samt att de skulle ha flyttat ifrån boendet för minst fem år sedan, dvs. senast 2009. Av praktiska skäl skulle de också bo eller vistas inom en radie om tio mil från vår studieort, Göteborg.

Att urvalskriterierna utformades så beror på såväl metodologiska som praktiska förutsättningar. Att respondenterna skulle vara personer som pga. utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck vistats på skyddat boende var givet för att uppfylla studiens syfte. Att vi valde att avgränsa undersökningen till att endast omfatta kvinnor beror på att majoriteten av de som vistas på skyddat boende pga.

hedersrelaterat våld och förtryck är flickor/kvinnor (Länsstyrelserna, 2011) och att vi därför anser att kunskap om deras situation är mest angelägen. Dessutom skulle det varit svårt att rekrytera män med relevant erfarenhet.

Att syftet inbegriper att undersöka hur livet utvecklats på längre sikt ger också att

tillräcklig tid för förändring behövde ha förflutit sedan placeringen avslutades. Vi

diskuterade hur lång tid som var önskvärt för att ge en bra bild och vägde detta mot praktiska begränsningar. Målgruppen är svåråtkomlig för forskare och vår undersökning var därför avhängig att personal på det skyddade boende där Angelica arbetar ville hjälpa oss i rekryteringsprocessen. Urvalskriterierna fick därför i viss mån styras av tillgången till presumtiva respondenter. De tidigare studier vi funnit (Hanberger et al, 2007; Håkansson, 2007) har undersökt

effekterna av vistelse på skyddat boende som längst ett år efter avslutad vistelse.

För att vår undersökning skulle bidra med ny kunskap ville vi att det skulle gått så pass lång tid att vårt resultat kunde utgöra en intressant jämförelsepunkt mot dessa tidigare studier men också att kvinnorna skulle ha hunnit etablera sig och

förändras på viktiga livsområden, t.ex. ha hunnit utbilda sig och bilda familj, som kan tänkas säga något om hur insatsen påverkat det senare livet. Att etablera sig socialt efter traumatiska erfarenheter kan tänkas ta flera år, resonerade vi. Den begränsade tillgången till respondenter gjorde att vi inte kunde begränsa urvalet till att endast omfatta de som flyttade ut ett visst år. Istället fick vi välja ett tidsspann som gav att det fanns tillräckligt många som uppfyllde kriterierna. I samråd med personal som skulle hjälpa oss med rekryteringen fastställdes tidskriteriet därför till att minst fem år skulle ha förflutit sedan vistelsen

avslutades. I realiteten innebär det ett tidsspann på 5-10 år efter avslutad vistelse.

Att hedersrelaterat våld och förtryck som socialt problem är relativt nytt i Sverige begränsar tidsspannet, de första specialiserade verksamheterna etablerades i Sverige kring 2003. Ungefär 10 år efter utflytt torde därför vara den längsta tidshorisont som är möjlig att undersöka i nuläget.

De ekonomiska och tidsmässiga begränsningar som omger ett examensarbete på kandidatnivå gjorde att vi fick tillägga ytterligare urvalskriterier. Vi beräknade resursåtgången för resor, intervjutid samt transkribering och analys av materialet och bedömde att vi kunde genomföra fem intervjuer inom ett avgränsat

geografiskt område.

Inför rekryteringen diskuterade vi om vi skulle rekrytera respondenter från flera boenden eller bara från ett. Respondenter som vistats i olika boenden skulle ha kunnat minska risken för att beskrivna effekter var ett resultat av ett unikt arbetssätt eller miljö. Vi tillfrågade därför ett annat skyddat boende men de hade inte möjlighet att hjälpa oss med så kort varsel som krävdes och vi försökte också kontakta ett tredje boende men fick inte svar. Vi övervägde att kontakta fler boenden för att få ett bredare urval men det skulle bli svårt att hinna etablera kontakt med ytterligare boenden och tveksamt att de skulle vilja hjälpa oss med ett examensarbete på kandidatnivå när etablerade forskare har svårt att få tillgång till målgruppen. Vi valde därför att nöja oss med respondenter från ett boende då vår kvalitativa ansats ändå inte kräver ett representativt urval. På ett område som är både outforskad och svårutforskat är den kunskap vi kan bidra med genom en fallstudie ändå av värde, resonerade vi.

En kvinna som arbetat många år inom den verksamhet för skyddat boende där Angelica arbetar visade sig ha kontaktuppgifter till ett större antal tidigare placerade. Sekretessen gjorde att vi inte själva kunde få tillgång till

kontaktuppgifter så vi bad henne informera fem kvinnor som uppfyller våra

urvalskriterier om vår studie och fråga dem om de ville låta sig intervjuas. Hon

ringde elva kvinnor och de första fem som besvarade samtalet tackade ja till att delta. Vi intervjuade sedan fyra av dessa kvinnor. Den femte respondenten lämnade återbud pga. sjukdom vid två tillfällen och vi valde att inte erbjuda ett tredje tillfälle av tidsmässiga och etiska skäl. Återbuden kan ha varit ett sätt att försöka avbryta deltagande utan att öppet avböja. Vi ansåg att vi behövde vara extra lyhörda för denna möjlighet då vi i efterhand insåg att flera av

respondenterna fortfarande fick stödinsatser från personal på boendet trots att de formellt inte var beroende av verksamheten (se Etiska överväganden nedan). Det kan ha inneburit en sorts beroendeställning som gjorde det svårt att avböja deltagande då en av oss forskare samtidigt företrädde boendet. Denna möjlighet var viktig att beakta även om det lika gärna skulle kunna vara så att hon faktiskt var sjuk eller inte ville delta därför att hon inte har intresse av studiens syfte eller är negativ till boendet.

Eftersom vi inte själva kunnat överblicka hela urvalspopulationen ansåg vi det vara relevant att försöka klargöra vad urvalet kunde tänkas exemplifiera, dvs. om det var troligt att det fanns en spridning av erfarenhet och åsikter i urvalet. Det fanns anledning att anta att de kvinnor som har fortsatt kontakt med personal från verksamheten flera år efter att insatsen avslutades har något gemensamt som skiljer dem från övriga i målgruppen och det fanns också anledning att fråga sig varför dessa fem kvinnor besvarade samtalet när flera andra inte gjorde det. Det skulle rent hypotetiskt kunna bero på faktorer som att de mår bättre och därför är mer öppna för kontakt eller på att de är positiva till boendet och därför svarar då de ringer, (detta visade sig dock vara osannolikt då samtalen ringdes från skyddat nummer). I en kortare ostrukturerad intervju med kvinnan som hjälpte oss komma i kontakt med respondenter försökte vi få en bild av hela gruppen. Det framkom att hon bedömer vårt urval som representativt både vad gäller bakgrund,

vistelsetid, erhållna insatser, kvarstående kontakt med verksamheten, hälsa samt utfall av behandlingen. Dock var de som inte har kontakt med boendet inte representerade i vårt urval. Dessa är enligt informanten relativt få. Det som utmärker gruppen är att de ofta vistades i boendet relativt kort tid och att de i flera fall hon känner till förts utomlands. Så vitt vi kan bedöma är hennes information trovärdig då våra respondenter skiljer sig sinsemellan på nämnda områden och dessutom uttrycker skilda åsikter om verksamheten.

4.4 T

I vår forskningsgenomgång har vi sökt vetenskaplig litteratur på flera sätt. Vi började med att utforma sökord och söka i databaser. Exempel på sökord vi använde är skyddat boende och sheltered housing vilka också kombinerades med sökord som heder, honour, våld, violence, tvångsäktenskap och forced marriage.

Genom Göteborgs universitetsbiblioteks söktjänst Supersök fann vi ett fåtal

artiklar och rapporter av direkt intresse för våra forskningsfrågor samt många

intressanta publikationer av intresse för bakgrundsavsnittet. Vi har också sökt i

databaser som Libris, swepub och proquest utan vidare framgång. Vi valde därför

att läsa de artiklar och rapporter vi funnit eller som rekommenderats av vår

handledare för att sedan leta oss vidare genom dessa källors referenslistor. Då vi

snart upptäckte att det mesta av relevans var utgivet av Socialstyrelsen,

Länsstyrelsen eller av andra institutioner sökte vi vidare i söktjänsten på dessa myndigheters hemsidor. Sammantaget fann vi mycket lite forskning av direkt relevans för vår forskningsfråga, en brist vilket bekräftas av flera av de källor vi funnit (Jensen et al, 2006:23; Socialstyrelsen, 2013; IMS, 2006b).

4.4.2 INTERVJUGUIDEN

Undersökningen hade redan från början ett tydligt fokus vilket gav att vi på förhand kunde formulera frågeområden med direkt koppling till studiens syfte och på så vis höja datakvaliteten (jmf Bryman, 2011 s. 416). Att semistrukturerade intervjuer som metod innebär att ha en intervjuguide till grund gav också trygghet.

Den hjälpte oss ovana forskare att hålla en röd tråd i intervjuerna och gav också reliabilitet genom att intervjuerna genomfördes på likartat sätt. För att bäst utnyttja fördelarna med semistrukturerade intervjuer var vi noga med att inte precisera våra frågeteman för snävt eftersom det riskerar styra svaren men att samtidigt formulera dem så att de fokuserade på det som var relevant för vår forskningsfråga. Vi valde att inte formulera följdfrågor under varje tema eftersom vi befarade att det skulle begränsa vår flexibilitet. Istället listade vi relevanta områden som inspiration till följdfrågor. Dessa områden hämtades ur både tidigare forskning, teori och den framväxande empirin i enlighet med vår abduktiva ansats. Intervjuguide – se Bilaga 1.

4.4.3 INTERVJUERNA

Totalt genomförde vi fyra intervjuer. Intervjuerna genomfördes enskilt på ostörda platser som vi valde tillsammans med intervjupersonerna. Medvetna om att vår studie rör erfarenheter av känslig karaktär samt vårt maktövertag i relationen forskare – respondent ville vi att deltagarna skulle känna sig trygga, både för deras egen skull och för att intervjuerna skulle ge sanningsenliga och utförliga svar. Att etablera förtroende i intervjuns inledning är avgörande för att deltagaren ska tala fritt om personliga erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 170). Vi var noga med att försöka skapa en trygg atmosfär genom att tydligt, både muntligt och skriftligt, informera om studiens syfte, våra respektive roller samt hur materialet skulle hanteras. Intervjupersonerna undertecknade också ett skriftligt samtycke.

Tre av intervjuerna skedde i avskilda rum i offentliga byggnader på kvinnornas bostadsorter och en intervju genomfördes i kvinnans hem.

Vi deltog båda vid samtliga intervjuer. Angelica var huvudintervjuare eftersom vi tänkte att hon med sin djupare bakgrundskunskap och erfarenhet av arbete med målgruppen snabbt kunde formulera relevanta följdfrågor och följa deltagarnas språkstilar, på det viset tror vi oss ha ökat intervjukvaliteten (jmf Kvale &

Brinkmann, 2014 s. 207). Samtidigt kan bakgrundskunskap göra forskaren blind

för alternativa tolkningar. Därför hade Julia till uppgift att ständigt ifrågasätta,

tydliggöra och ställa följdfrågor vilket vi också anser ökat datakvaliteten då olika

tolkningar kunde klargöras direkt i intervjun. Detta rollmönster där en av oss

agerade producent och den andra opponent återkom vi till i olika konstellationer

genom hela forskningsprocessen för att synliggöra vår påverkan och belysa

alternativa tolkningar och val. Att vi noga utarbetat både intervjuguide och våra

respektive roller innan intervjuerna genomfördes gjorde att vi kände oss trygga i

situationen vilket vi tror bidrog till att skapa en trygg intervjusituation. Några

respondenter upplevdes lite nervösa innan intervjuerna och vi var därför noga med att poängtera att ingenting de anser eller tänker kan vara fel. Vi klargjorde också att vi förstod om de tyckte det var obehagligt att Angelica är anställd på det boende där de tidigare vistats och att vi inte skulle bli upprörda om de pga. detta, eller något annat, inte längre ville delta. Detta verkade lugna nervositeten och flera av deltagarna uttryckte att de snarare kände sig trygga med att Angelica förstår deras situation. Intervjuerna avslutades med att deltagarna fick tillfälle att göra tillägg, förtydliganden eller ställa frågor. Vi frågade också om de ville läsa uppsatsen då den närmade sig färdigställandet för att bekräfta eller korrigera våra tolkningar och slutsatser. Samtliga sa sig vilja det.

Vi valde att spela in samtliga intervjuer för att säkerställa närhet till rådata och ge oss förutsättning att lyssna aktivt under intervjuerna. Det finns också nackdelar med att spela in intervjuer. Respondenterna kan hämmas och transkribering är en tidsödande uppgift som snabbt genererar stora mängder material att bearbeta (Bryman, 2011 s. 428). Vi valde ändå att spela in eftersom vi anser att fördelarna överväger men vi var öppna för att anteckna istället om någon deltagare skulle uttrycka obehag inför att spelas in. Vi upplevde dock inte att respondenterna blev hämmade, de verkade uppleva momentet naturligt i sammanhanget.

Vi har i efterhand utvärderat vårt material utifrån Kvale och Brinkmanns (2014, s.

206) kvalitetskriterier och bedömer att det håller hög kvalitet. Våra frågor är korta och få medan respondenternas svar överlag är långa, detaljrika och relevanta. Vi ser också att vi ofta följer upp oklarheter genast och prövar våra initiala tolkningar direkt i intervjuerna.

4.4.4 TRANSKRIBERING

Alla intervjuer transkriberades ordagrant inklusive tystnader, skratt, suckar och dylikt eftersom vi ville säkerställa närhet till rådata för att inte gå miste om viktiga nyanser i ett tidigt skede. Dock valde vi att utelämna längre ovidkommande sekvenser då sådana förekom. Namn på personer, platser och verksamheter utelämnades för att säkerställa konfidentialitet. Detta var särskilt viktigt då flera av respondenterna lever under dödshot. Uttalanden innehållandes ord eller uttryck som kan kopplas till en viss person omformulerades något i de fall det lät sig göras utan att förvränga informationen, i dessa fall uteslöts istället dessa

sekvenser. I vår redovisning av resultat och analys har vi ibland valt att redigera citaten för att göra talspråket lättläst och sammanhängande men då givetvis varit måna om att bevara meningen av vad respondenten velat uttrycka. I övrigt har materialet inte på något vis omarbetats.

4.4.5 ANALYSMETOD

Vi har valt att analysera vår empiri utifrån dess innehåll med fokus på meningen i

det som uttrycks. Meningsanalys innebär att de utskrivna intervjuerna struktureras

och reduceras till ett antal teman genom att texten kodas och indelas i kategorier

utifrån forskarens tolkning av innebörden i det som sagts (Kvale & Brinkmann,

2014). Figur 1 illustrerar hur koder, kategorier och teman härletts ur materialet.

Intervju Koder Kategorier Teman

”Just att bearbeta allting, det var det viktigaste där (i skyddat boende, förf. anm.) Det har gett mig jättemycket.”

Bearbetning Mår bättre Vistelse +

Hur vistelsen inverkat

Hälsoförändring

Återhämtning Psykisk ohälsa

Figur 1 - Exempel på tematisering i analysprocessen

För att öka kvaliteten i vår analys genomförde vi den initiala kodningen var och en för sig för att sedan jämföra och analysera skillnaderna i våra respektive tolkningar. Vi inledde med att koda intervjuerna och sedan kategorisera koderna utifrån vår tolkning av meningen. Sedan sökte vi mönster inom och mellan de olika kategorierna och formade övergripande teman. Vi var måna om att förhålla oss öppna för alternativa tolkningar som kunde utmana eller bredda teorin. Det innebär att kategorier dels uppkommit ur empirin och dels hämtats från teori i enlighet med vår abduktiva ansats. Vi har betraktat teman, kategorier och koder som provisoriska i analysprocessen så att nya ständigt kunnat uppkomma och gamla omformas för att förhindra vår förförståelse och våra första intryck från att styra vår perception och därmed resultatet allt för mycket. Analysmetoden krävde många genomläsningar vilket tog tid men samtidigt gjorde oss bekanta med materialet. När vi jämförde våra resultat fann vi en för oss förvånande stor överrensstämmelse vilket tyder på god analyskvalitet. Antalet kategorier reducerades genom att närliggande sammanfördes tills inga kategorier längre överlappade varandra. Slutligen hade vi fyra huvudteman med relevans för att besvara vår frågeställning under vilka våra kategorier kunde sorteras. Vårt tillvägagångssätt överensstämmer med Brymans (2011, s. 517ff) beskrivning av analysprocessen i grounded theory.

Den här typen av analysprocess innebär att vi som forskare skapat resultatet i relation till empirin genom de frågor vi ställt till materialet (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 255). Vilka frågor vi ansett relevanta är en direkt följd av vår perception vilket innebär att andra forskare kanske skulle ha formulerat andra kategorier och därmed kommit till ett annat resultat. Denna tolkning av materialet är helt vår egen samtidigt som vi anser det troligt att andra forskare skulle kommit till liknande slutsatser om de utgått från samma frågeställningar och teoretiska referensram i sin analys av vår empiri.

4.5 U

Validitet och reliabilitet är vanliga kriterier för att bedöma vetenskaplig kvalitet (Bryman, 2011 s. 49ff). Begreppet validitet avser en bedömning av huruvida en studies slutsatser är relevanta i sammanhanget, dvs. mäter det som var avsikten.

Reliabilitet är ett begrepp som rör resultatets pålitlighet, dvs. att mätningen är tillförlitlig (Ibid). Dessa begrepp har utvecklats inom kvantitativ forskning där begreppen kan beräknas i statistiska analyser. Måtten låter sig inte appliceras på kvalitativ forskning där mätning inte är huvudfokus utan någon form av

anpassning (Ibid s. 351), antingen via anpassade innebörder i begreppen eller

genom att använda nya begrepp. Validiteten och reliabilitet i kvalitativ forskning

är en följd av huruvida empirin samlats in och behandlats på ett systematiskt, etiskt och reflektivt sätt. Eftersom styrkan av orsakssamband och mått inte kan beräknas blir det istället en bedömningsfråga. För att läsaren ska kunna bedöma vår undersöknings vetenskapliga kvalitet har vi eftersträvat transparens genom att noggrant redogöra för våra utgångspunkter och vår

forskningsprocess[ CITATION Tro97 \l 1053 ].

4.5.1 RELIABILITET

Reliabiliteten är svår att garantera i kvalitativa studier, människor är inte statiska och därför hade svaren antagligen blivit annorlunda om intervjuerna genomförts vid ett annat tillfälle. Även kontext och förförståelse påverkar resultatet vid kvalitativa intervjuer (Bryman, 2011). För att tillförsäkra så hög reliabilitet som möjligt i vår studie har vi eftersträvat att alla intervjutillfällen skulle likna varandra så långt det var möjligt. Alla respondenter fick samma

förhandsinformation och vi utgick från samma intervjuguide i alla våra intervjuer.

För att stärka reliabiliteten valde vi också att genomföra den initiala kodningen var och en för sig, att resultatet blev en hög grad av överrensstämmelse höjer reliabiliteten (Watt Boolsen, 2007).

4.5.2 VALIDITET

Vi anser att vår undersökning uppnått god validitet då vi undersökt det vi avsett, dvs. hur våra respondenter anser att vistelse på skyddat boende påverkat deras liv idag. Den interna validiteten i vår undersökning, trovärdigheten, har vi säkerställt genom att noggrant planera, genomföra och redogöra för vår förförståelse, hur datainsamlingen genomförts, hur urvalet gått till samt hur vi analyserat materialet.

Vi har också använt oss av respondentvalidering för att se till att våra tolkningar överensstämmer med verkligheten så som de upplever den, både under

intervjuerna (s.k. dialogisk validering) samt genom återföring i slutskedet av analysen. Tre av våra fyra respondenter återkom med feedback efter att ha tagit del av studien. Samtliga uttryckte att de kände igen sig väl i våra beskrivningar.

Den sista respondenten, en av de vi betecknar som i högre grad återhämtad, har inte besvarat vår e-postförfrågan. Stora delar av vårt resultat bekräftas också av tidigare forskning inom samma samt angränsande områden. Att vi inte kände till det innan intervjuer och analys genomfördes anser vi bidrar till validiteten.

4.5.3 GENERALISERBARHET

Kvalitativa forskningsmetoder kritiseras ofta för att inte generera generaliserbara resultat (Kvale & Brinkmann, 2014 s. 213) men yttre validitet, generaliserbarhet, är inte ett huvudändamål i kvalitativ forskning. Att vissa mönster och åsikter finns är det som är relevant, inte hur många som delar uppfattning (Trost, 1997). Vi har genomfört ett fåtal intervjuer då det gjort att vi kunnat göra mer noggranna

tolkningar av det unika i intervjupersonernas berättelser och därigenom kunnat lyfta fram viktiga exempel på ett område där kunskapen idag är begränsad (jmf Kvale & Brinkmann, 2014 s. 157). Urvalet är därför inte representativt i statistisk mening. Trots att fallstudieforskning av den här typen inte kan vinna

generaliserbarhet på statistik väg kan kunskapen i viss mån generaliseras på annat sätt. Bryman (2011, s. 369) menar att kvalitativ forskning ska generaliseras till teori, inte till populationer. Det är därför kvaliteten i de teoretiska slutsatser vi formulerat utifrån vår empiri som är avgörande vid bedömning av studiens

generaliserbarhet. Vi har strävat efter att möjliggöra läsarbedömningar genom att,

så långt det låtit sig göras, noggrant beskriva kontext och strävat efter att göra respondenternas röster synliga i texten (jmf Bryman, 2011 s. 355). Kvalitativ forskning kan också generalisera inom begränsade områden genom att härledas till och jämföras med närliggande forskning (jmf Bryman, 2011 s. 370) vilket vi ibland gör i vår redogörelse. Sammantaget anser vi att våra slutsatser är relevanta, om än inte generaliserbara i positivistisk mening.

4.6 E

Att handla etiskt innebär att ta ansvar för sina handlingar inklusive dess konsekvenser i den sociala tillvaron. Maktrelationen mellan forskare och

respondenter är i normalfallet asymmetrisk, det är forskaren som tolkar materialet och beslutar om resultatets utformning och användning. Det ger att forskaren har ett långtgående ansvar för hur deltagande påverkar respondenterna. Det gäller inte minst i intervjuforskning då respondenterna delger personlig information som leder till ett resultat som påverkar hur vi betraktar det fenomen intervjupersonen representerar och därmed potentiellt deltagarnas egen situation (Kvale &

Brinkmann, 2014). Etiska riktlinjer för forskare brukar kretsa kring fyra huvudområden: informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll.

Informerat samtycke innebär att undersökningspersonerna får information om studiens syfte och upplägg samt vilka konsekvenser forskaren kan se är förenat med deltagande som respondent innan denne tar ställning till att delta. Deltagarna ska också informeras om att det är frivilligt samt att denne när som helst kan välja att avbryta sitt deltagande utan särskilda skäl (Ibid). Då våra respondenter hade gett sitt samtycke till att vi kontaktade dem angående deltagande i undersökningen delgav denna information muntligen via telefon. Då de bekräftat att de fortfarande ville delta bokade vi tid för intervju. I samband med intervjuerna delgavs

respondenterna samma information skriftligt (se avsnitt 10.1 Bilaga 1) och de fick underteckna ett skriftligt samtycke.

Då våra respondenters deltagande i studien grundas på erfarenheter av

våldsutsatthet som krävt att de levt eller fortfarande lever skyddade är frågor om konfidentialitet och konsekvenser särskilt viktiga aspekter att ta hänsyn till i vår undersökning. Vi har vidtagit olika åtgärder för att tillse att nyttan av

undersökningen uppväger kvarvarande negativa konsekvenser. För att så långt det varit möjligt säkerställa konfidentialitet har vi varit mycket noggranna då vi planerat hur materialet ska hanteras. Person- och kontaktuppgifter förvaras i ett låst utrymme separerade från övrigt material. Inspelningarna från intervjuerna förvaras lösenordskyddat på en extern hårddisk och har inte hörts av andra än oss och materialet kommer inte att användas i något annat syfte än den här studien.

Att bli intervjuad kan upplevas som obehagligt och det är inte ovanligt att

intervjuer framkallar starka känslor vilket skulle kunna vara en negativ följd av att

delta. Därför bestämde vi oss för att dels undvika frågor som vi bedömde vara

extra känsliga och som därför kunde upplevas som för obehagliga, dels att vara

extra lyhörda och avbryta intervjuerna om vi upplevde att intervjun påverkade

respondenten starkt känslomässigt. Vi skulle i sådana fall erbjuda