Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Patienters upplevelse av besök inom primärvården
En jämförelse mellan kvinnor och män samt sjukskrivna och icke sjukskrivna
Författare Handledare
Minna Eriksson Karin Nordin
Ylva Lindberg
Examinator
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Barbro Wadensten Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
HT 2009
SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie var att hos patienter som varit på besök inom primärvården undersöka nöjdhet/tillfredställelse med besöket, hur delaktig patienten känt sig i
sjukskrivningsbeslut i förekommande fall samt eventuella skillnader avseende detta mellan kvinnor och män, samt sjukskrivna och icke sjukskrivna.
Enkäter som handlade om patientens tillfredsställelse med besöket delades ut till patienter mellan 18 och 64 år som besökte läkare vid Tierps vårdcentral under nio vardagar i oktober 2009. Totalt 129 patienter ingick i studien.
Av dem som diskuterat sjukskrivning med läkaren kände sig nästan alla delaktiga i det beslut som togs. Den stora majoriteten av besökarna var helt och hållet nöjda med sitt besök. Ett fåtal av besökarna var inte alls nöjda med sitt besök på Tierps vårdcentral. De mönster som kan ses i tillfredställelse med besöket är att kvinnor var mer nöjda än män samt att icke sjukskrivna var nöjdare än de sjukskrivna.
De skillnader som påvisades mellan grupperna var inte signifikanta men hade kanske varit tydligare om studien haft fler deltagare. De mått som användes visade ingen större variation, ett annat instrument hade kanske kunnat påvisa större skillnader.
Nyckelord: sjukskrivning, genus, möte, delaktighet, patientillfredsställelse.
ABSTRACT
The aim with this study was to investigate, among patients who have visited a physician in a primary care setting, the satisfaction with the encounter, to what extent the patient felt that they participated in decisions regarding sick leave, and potential differences regarding this between women and men and people on sick leave and people not on sick leave.
A questionnaire concerning patient satisfaction with their visit to a physician was handed out to patients between the ages of 18 and 64 that visited a physician at a primary care centre in Tierp during nine weekdays in October 2009. A total of 129 patients were included in the study.
Almost all of those who discussed sick leave with their physician felt that they participated in the decision that was made. The majority of the visitors were completely satisfied with their visit. A few of the visitors were not at all satisfied with their visit. Observed patterns were that
women were more satisfied than men and people not on sick leave were more satisfied than people on sick leave.
The observed differences between the groups were not statistically significant but perhaps they would have been more apparent if the number of participants had been greater. The measures used did not show a lot of variation, a different instrument might have shown greater differences.
Keywords: sick leave, gender, encounter, participation, patient satisfaction.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1
SJUKSKRIVNING OCH GENUS ... 1
BEMÖTANDE/DELAKTIGHET OCH GENUS ... 4
POSITIVT MÖTE ... 5
NEGATIVT MÖTE ... 6
SYFTE ... 8
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8
METOD ... 9
DESIGN ... 9
URVAL ... 9
DATAINSAMLINGSMETODER ... 9
BAKGRUND OCH SJUKSKRIVNING ... 9
TILLFREDSSTÄLLELSE (SHILOH) ... 9
PROCEDUR ... 10
DATAANALYS ... 10
RESULTAT ... 10
UPPLEVD DELAKTIGHET BLAND DE SJUKSKRIVNA ... 11
PATIENTERNAS NÖJDHET/TILLFREDSSTÄLLELSE MED BESÖKET PÅ VÅRDCENTRALEN ... 12
SKILLNADER MELLAN KVINNOR OCH MÄN MED AVSEENDE PÅ NÖJDHET/TILLFREDSTÄLLELSE MED BESÖKET ... 14
SKILLNADER MELLAN SJUKSKRIVNA OCH ICKE SJUKSKRIVNA MED AVSEENDE PÅ NÖJDHET/TILLFREDSTÄLLELSE MED BESÖKET ... 15
DISKUSSION ... 17
RESULTATDISKUSSION ... 17
METODDISKUSSION ... 20
ARBETETS BETYDELSE ... 21
SLUTSATS ... 22
REFERENSER ... 22
BILAGA 1 ... 25
BILAGA 2 ... 27
BILAGA 3 ... 28
INLEDNING
Sjukskrivning och genus
I december 2008 fick 531 519 personer i Sverige sjuk- eller aktivitetsersättning. Nästan 60 % av dessa var kvinnor (Försäkringskassan, 2009). De tre vanligaste orsakerna till sjukskrivning är depressiv episod, anpassningsstörningar och reaktion på svår stress och ryggvärk. Inom samtliga dessa diagnoser är kvinnor i majoritet (Försäkringskassan, 2008). Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor i Sverige, liksom i andra västländer. Kvinnor är sjukare även när den sjuklighet som rör graviditet exkluderas (Hovelius & Johansson, 2004).
Begreppet genus står för det sociala könet, det vill säga vad det innebär att vara kvinna eller man i sociala sammanhang (Hovelius & Johansson, 2004).
Det finns exempel som tyder på att föreställningar om vad som är normalt subtilt konstruerar genus i medicinen så att mannen framstår som det normala medan kvinnan är någon som avviker från detta normala. Vad som anses normalt grundas i mer än bara vilken grupp som är i majoritet, det handlar även om tolkningar, värderingar och makt. Dessa faktorer påverkar vad som värdesätts och hur detta tolkas. Genus kan vara subtilt innefattat i de föreställningar vi tar för givna. Slutsatser från studier gjorda med enbart män som deltagare har ofta antagits gälla även för kvinnor, till exempel gällande hjärt- kärlsjukdomar, trots att kvinnor ofta har andra symtom än män (Hølge-Hazelton & Malterud, 2009). Dock finns exempel på det motsatta, till exempel då det gäller depression. Kvinnor har i regel lättare att uttrycka sina känslor och därmed är det lättare att upptäcka depression till skillnad från hos män som ofta har svårare med emotionella uttryck. Mäns psykologiska problem kan istället visa sig i tystnad, aggression, missbruk eller fysiska symtom (Hovelius & Johansson, 2004).
På grund av att den medicinska kunskapsbasen är större om män än om kvinnor så råkar kvinnor oftare ut för utebliven diagnos. Även kunskapen om rehabiliteringsåtgärder är mindre när det gäller kvinnor, vilket innebär en risk att kvinnors sjukskrivning blir permanent.
Samma problem åtgärdas på olika sätt hos olika personer beroende på vilket kön de tillhör.
Män får oftare utbildning och kvinnor får oftare arbetsträning. Män får även
rehabiliteringspenning under längre tid än kvinnor. En analys av svar från AT-skrivningar visade att läkare anser att manliga patienter bör behandlas noggrannare medicinskt/tekniskt medan de ansåg att det psykosociala var av större intresse när patienten var kvinna (Hovelius
& Johansson, 2004).
Att kvinnor är mer sjukskrivna än män kan ha flera förklaringar som till exempel att kvinnor är sjukare eller att den medicinska kunskapen om kvinnors hälsoproblem är mindre då den mesta forskning som gjorts baserats på män. Andra orsaker kan vara att kvinnor och män behandlas olika när de är sjuka, arbetsmiljö och villkor på arbetsplatsen samt skillnad i förvärvsfrekvens och antal arbetade timmar per vecka. Arbetsmarknaden är idag segregerad mellan kvinnor och män vilket innebär att arbetsvillkoren och arbetsmiljön ser olika ut (Hovelius & Johansson, 2004). Vidare diskuterar Hovelius och Johansson (2004) hur maktasymmetrin i samhället leder till olika livserfarenheter hos män och kvinnor vilket påverkar hälsa, hälsorisker, sjukdomssymtom och hur dessa beskrivs.
Enligt Gjesdal, Ringdal, Haug och Mæland (2004) får 23 % av långtidssjukskrivna patienter sjukpension inom 5 år. Det var främst den medicinska bakgrunden till sjukdomen som avgjorde om sjukskrivningen skulle övergå i sjukpension. Att ha sjukskrivits för psykisk sjukdom var en stor riskfaktor för sjukpensionering för män, men inte för kvinnor. De kvinnor som var sjukskrivna för problem med smärta i nacken, fibromyalgi och ospecifik smärta tillhörde riskgrupperna för sjukpensionering. Hølge-Hazelton och Malterud (2009) poängterar att det visats att sjukdomstillstånd där kvinnor dominerar som patienter, som fibromyalgi, ångest och depression, har lägre status än andra. Det diskuteras ifall detta beror på att mäns sjukdomar anses mer "normala" än kvinnors.
Enligt en studie bland medelålders, kommunalt anställda kvinnor och män i Finland hade kvinnor fler självrapporterade sjukdagar än män (Laaksonen, Martikainen, Rahkonen &
Lahelma, 2008). Gällande långtidssjukskrivning med sjukintyg från läkare minskade skillnaderna mellan könen och när det kom till sjukfrånvaroperioder på över 60 dagar förekom inga könsskillnader. Att kvinnor är mer sjukskrivna än män beror inte på att de är mer sårbara än män. Shiels och Gabbay (2007) har visat att diagnos och ålder är avgörande faktorer när det gäller risken att bli långtidssjukskriven. Även kön och brist på socialt umgänge har betydelse för sjukskrivningsrisken, men betydelsen var mindre än väntat.
Laaksonen, Martikainen, Rahkonen och Lahelma (2008) menar att fysiska problem, fysiska krav på arbetet och arbetsutmattning resulterade i samma nivå av sjukskrivning oberoende av kön, men dessa faktorer var vanligare förekommande hos kvinnor än hos män. Faktorer som bidrog till kvinnors högre sjukfrånvaro var att kvinnor i högre grad drabbades av nedsatt fysisk funktion och diagnostiserade sjukdomar, fysiska arbetskrav och arbetsutmattning.
Psykiska arbetsförhållanden och familjerelaterade omständigheter hade ingen betydelse för sjukskrivningen.
I en studie av Tabenkin, Goodwin, Zyzanski, Stange, och Medalie (2004) undersöks skillnader i hur tiden under läkarbesök i primärvården spenderas mellan manliga och kvinnliga patienter. Majoriteten av läkarbesöken gjordes av kvinnor under tiden studien pågick. Kvinnorna rapporterade sämre hälsa och hade med högre sannolikhet än männen haft ångest och depression. Skillnader mellan könen beträffande hur besökstiden spenderades var att kvinnor oftare fick läkemedel utskrivet, tog upp emotionella frågor och att de gjorde besöket för friskvård snarare än för akut eller kronisk sjukdom. I studien framkom att om patienten var en kvinna så fokuserade en större del av besöket på fysisk undersökning, patientens frågor, screening, preventiv service samt familje- och emotionell rådgivning. Hos de manliga patienterna spenderades en större del av tiden på bland annat hälsorådgivning. För alla typer av rådgivningsservice som fanns, utom att sluta röka, så var det mer sannolikt att en manlig patient skulle få rådgivning om motion, kost och missbruk. Könsskillnaderna
beträffande tidsanvändningen under besöket kan reflektera ett större vårdbehov hos kvinnor.
Skillnaderna i tidsanvändning mellan kvinnliga och manliga patienter antyder att husläkarna försöker skräddarsy sin inställning för att tillgodose de specifika behoven hos respektive kön.
Enligt Hølge-Hazelton och Malterud (2009) har det visats att läkare bemöter kvinnliga och manliga patienter olika men det betyder inte att vården är bättre eller sämre för endera gruppen. Skillnaderna kan vara tecken på jämlikhet, att vården för att vara rättvis behöver lägga en viss uppmärksamhet på de signifikanta skillnader som finns.
I en studie av De Rijk, Janssen, Alexanderson och Nijhuis (2008) framkom inga skillnader mellan män och kvinnor gällande återgång till arbete efter sjukskrivning. Däremot var det mer vanligt bland män att permanent återgå till arbete än bland kvinnor. Kvinnor rapporterade längre tid till permanent återgång till arbete än män, men detta förklarades av deras
hälsokaraktäristika. Kvinnor som försökt återgå till arbete men misslyckats försökte sällan igen. Personer som hade mer än en långtidssjukdom, vilket var vanligare bland kvinnor, återgick mer sällan till permanent arbete än andra. Andra omständigheter som spelade roll vid försenad återgång till arbete var om sjukdomsdiagnosen ändrades eller om förbättring uteblev.
Det var vanligare med tidig förbättring av sjukdomssymtomen bland män, vilket förbättrade deras chanser till snabbare permanent återgång till arbete. Vidare var det mer troligt att männen tog längre tid på sig att med framgång återgå till arbete när de hade psykiska
problem. Könsspecifik rådgivning gällande sjukskrivning förespråkas eftersom det ser ut som att kvinnors och mäns riskprofiler skiljer sig åt.
Dionne, et al. (2007) visar att riskfaktorer för kvinnor för utebliven återgång till arbete är ihållande smärta, smärta strålande ut i extremiteter, ökande senioritet på arbetsplatsen, att inte ha ett arbete anslutet till ett fackförbund, känsla av att läkaren lyssnade uppmärksamt samt ökande rädsla för hur aktivitet och arbete ska påverka individens fysiska funktion vilket gör att denne undviker aktivitet och arbete. Motsvarande riskfaktorer för män är låg ålder, cigarettrökning, dålig självrapporterad hälsostatus, smärta i thoraxområdet, tidigare ryggkirurgi, ickekompenserad skada, höga smärtnivåer, upplevt underkvalificerat arbete, sannolikhet att förlora jobbet, jobbstatus, belåtenhet med hälsoservice samt rädsla för hur arbete ska påverka den fysiska funktionen. Både kvinnor och män som upplever att läkaren inte lyssnade uppmärksamt på dem lyckas oftare med framgång återvända till arbetet. Det är oklart om detta beror på att svårare problem leder till mer uppmärksamhet från läkaren.
Studien av Dionne et al. (2007) visade också att män ofta söker hjälp från sin partner när de är sjukskrivna och behöver stöd medan kvinnors sociala stöd oftare finns utanför parrelationen.
För män kan en orolig partner bidra till att det tar lägre tid att återgå till arbetet. För män syntes en mer komplicerad bild gällande processen bakom att återvända till arbete där socioekonomiska faktorer figurerade, möjligen kopplade till mannens traditionella roll som försörjare av familjen.
Sammanfattningsvis är kvinnor mer sjukskrivna än, besöker oftare sjukvården och får mer läkemedel utskrivet män (Försäkringskassan 2009; Hovelius & Johansson, 2004). Vid besök inom vården skiljer sig fokus åt beroende på om patienten är en kvinna eller en man
(Tabenkin, Goodwin, Zyzanski, Stange & Medalie, 2004). Även riskfaktorerna för
sjukskrivning eller återgång till arbete skiljer sig åt beroende på om patienten är man eller kvinna (De Rijk, Janssen, Alexanderson & Nijhuis, 2008; Dionne, et al., 2007; Laaksonen, Martikainen, Rahkonen & Lahelma, 2008).
Bemötande/delaktighet och genus
Enligt Östlund, Borg, Wide, Hensing och Alexanderson (2003) finns tre dimensioner av personers uppfattning av möten med hälso- och sjukvård. Dels uppfattningen att det var ett stödjande möte, ett kyligt och distanserat möte samt ett möte som uppmuntrar patientens självbestämmande. Enligt studien rankade kvinnorna de stödjande mötena högre än männen.
Det framgick inte om detta berodde på att personerna behandlades olika beroende på vilket kön de tillhörde. Det diskuteras om könsskillnaden i upplevelse kan bero på att männen helst hade önskat sig en manlig läkare och därför blev missnöjda om läkaren var en kvinna. Hølge-
Hazelton och Malterud (2009) menar att både läkarens och patientens förväntningar beträffande genus verkar vara av betydelse när könsskillnader i vården skapas. Street Jr (2002) skriver att könsskillnader avseende kommunikationen i vårdmötet kan ha flera olika källor, till exempel skillnader i kvinnors och mäns kommunikationsstilar, uppfattningen av kommunikationspartnern och på vilket sätt anpassning efter kommunikationspartnerns beteende sker. Könsskillnader i vårdgivares kommunikationsstil står delvis i samband med åsikter och värderingar associerade till personens identitet och socialisationserfarenheter.
Genus kan även vara kopplat till kommunikation i medicinska möten genom det inflytande det har på deltagarnas förväntningar, motivation, mål, känslor och uppfattningar av sin kommunikationspartner. Street Jr (2002) menar att patienten kan minska och till och med utradera det kommunikativa beteende hos vårdgivaren, som kommer sig av dennes stil eller förutfattade attityder och uppfattning av stereotyper, genom att delta aktivt i mötet.
Vårdgivaren rättar sig ofta efter en patient som ställer frågor, yttrar åsikter och uttrycker oro, antingen för att de får en bättre förståelse för hur patientens problem bäst kan bemötas eller för att de känner en skyldighet att rätta sig efter de normer som styr samtalsuppförande.
Personer med psykiska problem upplever mötena som mer kyliga än personer utan psykiska problem (Östlund, Borg, Wide, Hensing & Alexanderson, 2003). I samma studie framkom att personer med sjukpension uppfattade hälso- och sjukvården som mer stödjande än personer som återvänt till arbete efter sjukskrivning. De som beviljades sjukpension kände i större utsträckning att de blev tagna på allvar och betrodda angående sin sjukdom och
arbetsförmåga, vilket i sin tur ledde till ett möte som upplevdes mer stödjande. Att
sjukpensionärer har tätare kontakt med försäkringstjänstemän skulle kunna bidra till att de har ökad chans att utveckla en mer personlig kontakt.
Patienter som varit delaktiga i beslut som fattats under konsultation med läkare har visat sig må bättre och bli friskare (Hovelius & Johansson, 2004).
Positivt möte
Nästan samtliga långtidssjukskrivna patienter har upplevt positiva möten med sjukvården (Müssener, Festin, Upmark & Alexanderson, 2008). Dessa positiva möten värderades högre av kvinnor än av män. Detta förklaras med att kvinnorna hade lägre förväntningar på mötena och därför blev positivt överraskade i högre grad än männen. Personer födda i Sverige,
kvinnor och personer med högt självskattad hälsa skattade även mötena mer positivt än andra.
Faktorer som påverkade mötet på ett positivt sätt var att bli kompetent bemött, bli
uppmärksammad samt att bli bemött med förtroende och tillit. Även Östlund, Cedersund,
Alexanderson och Hensing (2001) beskriver komponenter i ett positivt möte. Det som ansågs positivt var att läkaren hade god kommunikationsförmåga och emotionellt beteende. Det upplevdes även positivt att tillåtas berätta sin personliga historia och därmed inte endast betraktas som ett objekt. En kombination av omtanke, förtroende och kompetens
eftertraktades. Enligt Hølge-Hazelton och Malterud (2009) framkom att kvinnliga läkare tenderade att kommunicera en högre grad av empati när patienten gav tillfälle till detta.
Kvinnliga läkare var mer emotionella och använde mer könsspecifika
kommunikationsstrategier. Müssener, Svensson, Söderberg och Alexanderson (2008) visar i sin studie att sjukskrivna patienter uppfattar möten i vården som positiva när de blir bemötta med respekt, känner sig stöttade, etablerar ett personligt förhållande till personalen och när de krav som ställs är rimliga samt att de får möjlighet att själva delta i beslut som gäller
rehabiliteringen. När patienterna bemöttes med respekt och uppmuntran kände de sig lättade, stärkta, förbättrade och hjälpta. Självförtroende och självkänsla är en viktig del i
rehabiliteringsprocessen (Svensson, Müssener & Alexanderson, 2006). I möten med hälso- och sjukvården kan självkänslan stärkas i ett positivt möte och påverka patienters självbild och därmed chansen att återgå till arbete. Stolthet som uppstår i ett positivt möte får patienten att vilja visa upp sig, bli sedd och hörd.
Negativt möte
Enligt Upmark, Borg och Alexanderson (2007) är det vanligt förekommande att möten med hälso- och sjukvårdspersonal upplevs som negativa. Både män och kvinnor har upplevt att de blivit bemötta med likgiltighet, respektlöshet, att personalen misstrott dem eller betvivlat deras klagomål eller att personalen inte haft tid för dem. Dessa negativa upplevelser förekommer oftare hos kvinnor än hos män. Kvinnor upplevde oftare respektlöst beteende från vårdpersonal, som att bli bemött med ilska, misstroende, tvivel, skuldbeläggande, otålighet eller att bli behandlad som att man var dum. Detta förklaras med att kvinnorna nyttjar mer vård än männen och därmed har större erfarenhet av både positiva och negativa möten. Andra faktorer som påverkar skillnaden i upplevelse kan bero på förväntningarna på mötet. Beroende på förväntningar på mötet kan således upplevelsen skilja sig mellan
individerna, även om det är samma slags möte.
Piette, Bibbins-Domingo och Schillinger (2006) mätte förekomsten av upplevd diskriminering En av typerna som mättes var diskriminering på grund av kön, i detta fall på grund av att vara kvinna. Alla de undersökta typerna tycks ha samband med både bemötandet i vården och patientens hälsa. Gällande bemötandet i vården sågs att de faktorer som var starkast associerade med upplevd diskriminering var om vårdgivaren uppfattades som vänskaplig,
artig och respektfull eller inte. Självrapporterad diskriminering var associerat med sämre hälsa. Det gick dock inte att avgöra om diskriminering leder till sämre hälsa, om sjukare patienter är mer känsliga för tecken på diskriminering inom vården eller om vissa patienter tillskriver hälsoproblem till en diskriminerande vård.
En studie av Jackson och Kroenke (2001) visar att patienter som hade förväntningar på sitt läkarbesök som inte uppfylldes kände sig mindre tillfredställda med sin vård, både direkt efter besöket och två veckor senare. Enligt Müssener, Svensson, Söderberg och Alexanderson (2008) ansåg vissa patienter att det var lättare att komma ihåg negativa möten än positiva eftersom att när ett möte avslutas på ett bra sätt finns ingen anledning till oro eller reflektion senare. Enligt Svensson, Karlsson, Alexanderson och Nordqvist (2003) är det negativa mötet med rehabiliteringspersonal ofta förknippat med skamkänslor. Patienter som innan läkarbesök förväntar sig konkreta åtgärder men som fått rådet att gå hem och vila upplevde ofta skam i samband med mötet. Vidare upplevde sig många sjukskrivna patienter bli bemötta med reservation och kyla samt kände sig inkompetensförklarade och misstrodda. Skamkänslor kan få patienten att vilja gömma sig, dra sig undan och vilja vara ensam. Negativa möten skulle kunna leda till självnedvärdering, skam, minskad hälsa och arbetsförmåga och därmed till förtidspension och sjukskrivning (Svensson, et al., 2003).
Enligt McCabe och Leas (2008) har personer med psykiska sjukdomar mer sjuklighet och högre dödstal än personer utan psykiatrisk diagnos. Studien visar att det finns flera olika barriärer för att söka vård och känna tillfredställelse med vården, bland annat rädsla för att för att bemötas av negativ attityd på grund av psykisk sjukdom, tillsammans med svårigheter att kommunicera med sin husläkare. Personer med schizofreni eller depression upplevde ofta svårigheter att skapa ett band med sin läkare. De kände att läkarna distanserade sig, inte visade omsorg om dem och inte lyssnade på dem vilket gjorde det svårt för dem att
kommunicera och förklara sina bekymmer. Svensson, Karlsson, Alexanderson och Nordqvist (2003) menar att personer som är sjukskrivna befinner sig i en beroendesituation i mötet med rehabiliteringspersonalen och kan även befinna sig i ett tillstånd av ökad känslighet och sårbarhet på grund av sjukdomen. Vidare är det inte ovanligt med minskad självkänsla och självförtroende i en sådan situation.
Rhoades, McFarland, Finch och Johnson (2001) visar att en ökad frekvens av avbrott i mötet associerar med sämre upplevelse av mötet hos patienten. Både manliga och kvinnliga läkare avbröt oftare kvinnliga patienter. Faktorer som påverkade kommunikationen mellan patient och läkare samt patientens tillfredsställelse var hur lång tid som spenderades med patienten, hur ofta avbrott skedde och könet hos både patienten och läkaren. De flesta patienterna var
nöjda med sitt besök. De faktorer som värderades högst var relationen till läkaren och den medicinska information som gavs. En lång väntetid innan besöket ledde till sämre
tillfredsställelse.
Sammanfattningsvis kan möten inom hälso- och sjukvården uppfattas som både positiva och negativa. De negativa mötena kan leda till förlängd sjukskrivning (Svensson, Karlsson, Alexanderson & Nordqvist, 2003), medan positiva möten kan stärka patienten att återgå till arbetslivet (Svensson, Müssener & Alexanderson, 2006). Dock visade Dionne, et al. (2007) att både kvinnor och män som känner att läkaren inte lyssnar uppmärksamt på dem oftare lyckas återvända till arbetet med framgång.
Eftersom kvinnor är mer sjukskrivna än män är det intressant att se om kvinnor och män upplever mötena olika efter besök på en och samma vårdcentral. Att vara delaktig i beslut som fattas under läkarbesök är viktigt för patientens hälsa (Hovelius & Johansson, 2004) och därför är det intressant att se om sjukskrivna patienter upplever att de är delaktiga i beslut som fattas under möten med läkare inom primärvården.
Begreppet ”ohälsotal” kan ses som antalet utbetalda dagar med sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning från socialförsäkringen per registrerad försäkrad i åldrarna 16-64 (Försäkringskassan, 2009). I Tierp i norra Uppland är ohälsotalet 49,0, vilket är det högsta i Uppsala län. För kvinnorna ligger ohälsotalet på 61,1 och för männen är det 37,5. För hela landet är ohälsotalet 35,8, för kvinnorna 42,9 och för männen 28,8 (Försäkringskassan, 2009). Därför valdes Tierp som en lämplig kommun att utföra studien i.
Syfte
Att hos patienter som varit på besök inom primärvården undersöka nöjdhet/tillfredställelse med besöket, hur delaktig patienten känt sig i sjukskrivningsbeslutet samt eventuella skillnader avseende detta mellan kvinnor och män, samt sjukskrivna och icke sjukskrivna.
Frågeställningar
Upplever de patienter som blev sjukskrivna att de är delaktiga i beslutet?
Hur tillfredställda är patienterna med besöket på vårdcentralen?
Föreligger det några skillnader mellan kvinnor och män med avseende på tillfredställelse med besöket?
Föreligger det några skillnader mellan sjukskrivna och icke sjukskrivna med avseende på tillfredställelse med besöket?
METOD
Design
En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv, komparativ design.
Undersökningsgrupp och urval
Patienter mellan 18 och 64 år som besökte läkare på Tierps vårdcentral under 9 vardagar under oktober 2009 tillfrågades om att vara med i studien. Patienterna skulle vara i arbetsför ålder eftersom studien till stor del handlar om sjukskrivning. Studien gjordes på Tierps vårdcentral därför att Tierps kommun har högt ohälsotal och författarna hoppades därmed kunna fånga upp ett stort antal patienter med aktuell sjukskrivning.
Datainsamlingsmetod
För att samla in data användes en enkät.
Bakgrund och sjukskrivning
Bakgrundsfrågor, frågor om sjukskrivning och om delaktighet formulerades av författarna i samråd med handledaren för uppsatsen. I uppsatsen redovisas resultatet från fråga nummer 5, 8, 12, 13 och 14 från denna del av enkäten (Bilaga 1) för att besvara frågeställningarna i uppsatsen.
Tillfredsställelse (Shiloh)
Frågor om tillfredsställelse med besöket är baserade på förlaga av Shiloh, Avdor och
Goodman (1990). Frågorna besvaras med en siffra mellan 1 och 4 där ett högt värde indikerar en hög grad av tillfredsställelse och ett lågt värde indikerar en låg grad av tillfredsställelse.
Tillfredsställelsen mäts med tolv frågor varav nio delas in i tre dimensioner: instrumentell (tex
”Förklarade läkaren tillräckligt tydligt vad som gäller för just dig?”), affektiv (tex ”Lyssnade läkaren på vad du hade att säga?”) och procedur (tex ”Hur nöjd är Du med väntetiden från den
första kontakten med kliniken till det nu aktuella besöket?). I varje dimension ingår tre frågor vars svarsvärden summeras och får ett värde mellan 3 och 12. Även tre individuella frågor finns med som mäter information, förväntningar och övergripande tillfredsställelse. Denna del av enkäten benämns i denna uppsats ”Shiloh” (Bilaga 2).
Procedur
Datainsamlingen gjordes på Tierps vårdcentral under 9 vardagar. Patienterna tillfrågades när de kom ut från läkarbesöket om de ville delta i studien och fick då en enkät att fylla i på plats.
Med enkäten följde ett informationsbrev om studien (bilaga 3). De som inte hade tid att besvara enkäten på plats men ändå var positiva till att delta fick med sig en enkät hem tillsammans med ett frankerat svarskuvert.
Forskningsetiska överväganden
Ett problem som skulle kunna uppstå då patienterna tillfrågas när de kommer ut från läkaren är att de känner sig tvungna att svara fastän de egentligen inte vill delta.
Dataanalys
Insamlade data analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS. För att undersöka skillnader mellan kvinnor och män respektive sjukskrivna och icke sjukskrivna användes oberoende t-test. Procenttalen som presenteras i tabellerna motsvarar andelen av dem som svarat på den aktuella frågan. Vid internt bortfall (det vill säga då en person inte svarat på en enskild fråga i Shiloh) har detta ersatts med personens medel för de övriga frågorna inom samma dimension.
RESULTAT
Antalet tillfrågade personer som uppfyllde inklusionskriterierna var 158. Av dessa tackade 14 personer nej till att delta i studien och 28 personer valde att ta med sig enkäten hem i frankerat svarskuvert. Utav dem som fick med sig enkäten hem skickade 13 personer in den ifyllda enkäten. Totalt blev antalet deltagare i studien 129 personer och bortfallet blev således 29 personer och svarsfrekvensen 82 %. Vid några tillfällen hann personer inte tillfrågas eftersom de skyndade förbi.
Av deltagarna i studien var 45 män (35 %) och 84 kvinnor (65 %). En person hade ej fyllt i kön i enkäten. Den yngsta deltagaren i studien var 18 år och den äldsta 64 år. Medelåldern bland deltagarna var 47 år och medianåldern 50 år. Medelåldern bland männen var 45 år och medianåldern 46 år. Bland kvinnorna var åldersspannet 19 till 64 år, medelåldern 48 år och medianåldern 50 år.
Diskussion av sjukskrivning förekom i 26 % av fallen på vårdcentralen. 31 personer angav att de var sjukskrivna (24 %) och 98 personer (76 %) var inte sjukskrivna. Av de sjukskrivna var 29 % män och 71 % kvinnor. 22 personer (17 %) var förtidspensionerade.
Nittiosju procent av de sjukskrivna svarade på frågan om vilken utbildningsnivå de hade. Av dessa var det 40 % som hade högst grundskoleutbildning, 50 % som högst hade tagit
studentexamen och 10 % med examen från universitet/högskola. Bland dem som inte var sjukskrivna hade 38 % högst grundskoleutbildning, 34 % hade högst studentexamen, 5 procent hade påbörjade studier vid universitet/högskola och 24 % hade examen från universitet/högskola (Figur 1).
0 10 20 30 40 50 60
grunds koleutbildning s tudentex amen påbörjade s tudier vid univers itet/högs kola
ex amen från univers itet/högs kola
Procent
Ic ke s juks krivna S juks krivna
Figur 1. Högsta utbildningsnivå bland icke sjukskrivna och sjukskrivna.
Upplevd delaktighet bland de sjukskrivna
Av de sjukskrivna svarade 90 % på frågan om de kände sig delaktiga i beslutet. Av dessa svarade 93 % att de kände sig delaktiga i beslutet som togs om sjukskrivning och 7 % (2 personer) svarade att de inte känt sig delaktiga (Figur 2).
Av dem som svarade på frågan om de var nöjda med längden på sjukskrivningen svarade 96 % att de var nöjda och 4 % (en person) att de inte var det (Figur 2). 84 % av alla sjukskrivna hade svarat på frågan.
Nittiofyra procent av de sjukskrivna svarade på frågan om de upplevt att de varit överens med läkaren vad gäller sjukskrivningen. 97 % svarade att de var överens och 3 % (en person) att de inte var det (Figur 2).
Figur 2. Delaktighet i beslut, nöjdhet med längd på sjukskrivning och känsla av att vara överens med läkaren bland sjukskrivna, i procent.
Patienternas nöjdhet/tillfredsställelse med besöket på vårdcentralen
Patienternas tillfredställelse med besöket mättes med hjälp av Shiloh (Tabell 1). I samtliga dimensioner och enskilda frågor svarade en majoritet att de till största delen eller helt och hållet var nöjda. På frågan om informationen som förmedlades under besöket kunde hjälpa personen att bättre hantera sina problem svarade färre personer än i övriga frågor att de var helt och hållet nöjda. Dock var majoriteten även avseende denna fråga till största delen eller helt och hållet nöjda. Deltagarna var som mest nöjda i frågan angående om läkaren tog deras problem och funderingar på allvar. Beträffande väntetiden från första kontakten med
mottagningen till det aktuella läkarbesöket samt på frågan om läkaren lugnade besökaren var det fler som svarade inte alls eller delvis jämfört med övriga frågor.
I Tabell 2 presenteras medelvärden för de tre dimensionerna och de tre individuella frågorna i Shiloh. Medelvärdena är höga i samtliga dimensioner och frågor. Det högsta värdet bland de tre dimensionerna hade den affektiva dimensionen.
Tabell 1. Nöjdhet/tillfredsställelse med besöket på Tierps vårdcentral. Svar i antal personer och inom parentes procent.
Shiloh Inte alls
(n (%))
Delvis (n (%))
Till största delen (n (%))
Helt och hållet (n (%))
Förklarade läkaren tillräckligt tydligt vad som gäller för just dig
1 (0,8) 6 (4,7) 16 (12,5) 105 (82,0)
Uppfyllde läkaren dina förväntningar 3 (2,3) 3 (2,3) 23 (18,0) 99 (77,3)
Lugnade läkaren dig 5 (3,9) 15 (11,7) 30 (23,4) 78 (60,9)
Lyssnade läkaren på vad du hade att säga
3 (2,3) 0 15 (11,7) 110 (85,9)
Tog läkaren dina problem och funderingar på allvar
3 (2,3) 0 13 (10,2) 112 (87,5)
Förstod läkaren vad som verkligen besvärade dig
3 (2,3) 2 (1,6) 19 (14,8) 104 (81,3)
Kan den information du fick under besöket hjälpa dig att bättre hantera dina problem
5 (3,9) 12 (9,4) 43 (33,6) 68 (53,1)
Hur nöjd är du med väntetiden från den första kontakten med
mottagningen till det nu aktuella besöket
10 (7,8) 11 (8,6) 29 (22,7) 78 (60,9)
Hur nöjd är du med den information du fått under besöket
2 (1,6) 4 (3,1) 31 (24,2) 91 (71,1)
Är du nöjd med den väntetid som var från det att du kom till mottagningen till dess att du fick komma in till läkaren
4 (3,1) 3 (2,3) 30 (23,4) 91 (71,1)
Hur nöjd är du med hur du blivit behandlad av annan personal på mottagningen tex sjuksköterskor, sekreterare
1 (0,8) 4 (3,1) 33 (25,8) 90 (70,3)
Sammanfattningsvis, hur nöjd är du med ditt besök på Tierps vårdcentral
2 (1,6) 5 (3,9) 27 (21,1) 94 (73,4)
Tabell 2. Nöjdhet/tillfredsställelse med besöket på Tierps vårdcentral, samtliga deltagare.
Skillnader mellan kvinnor och män med avseende på nöjdhet/tillfredställelse med besöket
På de tre enskilda frågorna i Shiloh svarar kvinnor respektive män följande:
På frågan om läkaren uppfyllde förväntningarna svarade 74 % av männen och 78 % av
kvinnorna att de var helt och hållet nöjda. 19 % av männen och 18 % av kvinnorna svarade att deras förväntningar till största delen uppfyllts. 7 % av männen och 4 % av kvinnorna tyckte att deras förväntningar inte alls eller delvis uppfyllts.
När det gällde nöjdhet med informationen svarade 66 % av männen att de var helt och hållet nöjda jämfört med 74 % av kvinnorna. 27 % av männen och 23 % av kvinnorna var till största delen nöjda med informationen de fått. 7 % av männen och 4 % av kvinnorna tyckte att de inte alls eller delvis var nöjda.
71 % av männen och 75 % av kvinnorna svarade att de sammanfattningsvis var helt och hållet nöjda med sitt besök. Av männen svarade 21 % att de var nöjda till största delen, motsvarande siffra för kvinnorna var 22 %. 7 % av männen och 2 % av kvinnorna svarade att de var delvis nöjda. 2 % av männen och 1 % av kvinnorna var inte alls nöjda.
Ett mönster som kan ses i medelvärdena som visar kvinnors och mäns tillfredsställelse med besöket är att kvinnornas värden i alla dimensioner och i de enskilda frågorna i Shiloh ligger lite högre än männens (Figur 3). Inga signifikanta skillnader mellan grupperna har dock kunnat påvisas (Tabell 3).
Shiloh Medel
Instrumentell dimension 10,53
Affektiv dimension 11,39
Procedurdimension 10,65
Uppfyllda förväntningar 3,70
Nöjd med information 3,65
Övergripande nöjdhet 3,66
Tabell 3. T-test jämförelse mellan kvinnor och män. Sd = standardavvikelse, ns = non signifikant.
Figur 3. Medelvärden i Shiloh för kvinnor och män.
Skillnader mellan sjukskrivna och icke sjukskrivna med avseende på nöjdhet/tillfredställelse med besöket
På frågan i Shiloh om läkaren uppfyllde förväntningarna som patienten hade svarade 79 % av de icke sjukskrivna att deras förväntningar uppfylldes helt och hållet medan motsvarande siffra för de sjukskrivna var 69 %. Av de icke sjukskrivna var det 17 % och av de sjukskrivna var det 24 % som tyckte att deras förväntningar uppfylldes till största delen. 4 % av de icke
Kön Kvinna (n=83) Man (n=44)
Shiloh Medel Sd Medel Sd t-värde
Instrumentell dimension
10,65 1,69 10,27 2,00 1,13 (ns)
Affektiv dimension
11,52 1,27 11,14 2,03 1,30 (ns)
Procedur- dimension
10,72 1,85 10,52 1,82 0,58 (ns)
Uppfyllda förväntningar
3,73 0,57 3,64 0,75 0,83 (ns)
Nöjd med information
3,69 0,58 3,57 0,70 1,02 (ns)
Övergripande nöjdhet
3,70 0,58 3,59 0,73 0,91 (ns)
sjukskrivna och 7 % av de sjukskrivna tyckte att deras förväntningar inte alls eller delvis uppfylldes
Vad gäller nöjdhet/tillfredsställelse med den information som patienten fick under besöket tyckte 71 % av de icke sjukskrivna att de var helt och hållet nöjda/tillfredställda med den och 70 % av de sjukskrivna var helt och hållet nöjda/tillfredsställda med den. Av de icke
sjukskrivna var 25 % till största delen nöjda/tillfredställda med informationen och av de sjukskrivna var 23 % till största delen nöjda/tillfredställda med informationen. Fyra procent av de icke sjukskrivna och 7 % av de sjukskrivna tyckte att informationen de fick under besöket var inte alls eller delvis tillfredsställande.
På frågan om nöjdheten sammanfattningsvis svarade 67 % av de sjukskrivna och 76 % av de icke sjukskrivna att de var helt nöjda/tillfredställda med besöket. Av dem som inte var sjukskrivna svarade 19 % att de var delvis nöjda/tillfredsställda med besöket, jämfört med 27 % av de sjukskrivna. Endast 5 % icke sjukskrivna, respektive 6 % sjukskrivna svarade att de var delvis eller inte alls nöjda/tillfredsställda med besöket.
De sjukskrivna har i alla dimensioner och de enskilda frågorna i Shiloh värderat sin nöjdhet lägre än de icke sjukskrivna (Figur 4). De skillnader som ses är inte signifikanta (Tabell 4).
Tabell 4. T-test jämförelse mellan sjukskrivna och icke sjukskrivna. Sd = standardavvikelse, ns = non signifikant.
Sjukskrivning Sjukskriven (n=30) Ej sjukskriven (n=98)
Shiloh Medel Sd Medel Sd t-värde
Instrumentell dimension
10,23 2,27 10,62 1,63 1,04 (ns)
Affektiv dimension
11,30 1,80 11,42 1,51 0,36 (ns)
Procedur- dimension
10,23 2,19 10,78 1,70 1,25 (ns)
Uppfyllda förväntningar
3,60 0,72 3,73 0,60 1,02 (ns)
Nöjd med information
3,60 0,72 3,66 0,59 0,49 (ns)
Övergripande nöjdhet
3,57 0,73 3,69 0,60 0,97 (ns)
0 2 4 6 8 10 12
Instrumentell dimension
Affektiv dimension
Procedur-dimension
Uppfyllda förväntningar
Nöjd med information
Övergripande nöjdhet
Icke sjukskrivna Sjukskrivna
Figur 4. Medelvärden i Shiloh för sjukskrivna och icke sjukskrivna.
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Av dem som diskuterat sjukskrivning med läkaren kände sig nästan alla delaktiga i det beslut som togs. Den stora majoriteten av alla besökare var helt och hållet nöjda med sitt besök. Ett fåtal av besökarna var inte alls nöjda med sitt besök. De mönster som kan ses i tillfredställelse med besöket är att kvinnor var mer nöjda än män samt att icke sjukskrivna var nöjdare än de sjukskrivna. De skillnader som framkom var inte signifikanta.
Resultaten stödjer uppgifterna om att kvinnor är mer sjukskrivna än män (Försäkringskassan, 2009; Hovelius & Johansson, 2004) eftersom 71 % av de sjukskrivna besökarna på Tierps vårdcentral under de aktuella dagarna var kvinnor. Att det var fler kvinnor i den aktuella studien kan dock bero på slumpen då urvalet var begränsat och studien endast pågick under nio dagar. Majoriteten av deltagarna i studien var kvinnor, vilket stämmer överens med att kvinnor är sjukare än män (Hovelius & Johansson, 2004; Laaksonen, Martikainen, Rahkonen
& Lahelma, 2008) och siffrorna följer även samma mönster som i studien som gjordes av Tabenkin, Goodwin, Zyzanski, Stange och Medalie (2004) där de flesta läkarbesökare var kvinnor.
Då 93 % av dem som diskuterat sjukskrivning kände sig delaktiga i beslutet som togs innebär det att nästan samtliga har varit med och bestämt i beslut om huruvida det blev sjukskrivning eller inte. Enligt litteraturen (Müssener, Svensson, Söderberg & Alexanderson, 2008) ansågs
det positivt att få delta i beslut som rör den egna rehabiliteringen. Patienter som deltog i beslut mådde bättre och var friskare (Hovelius & Johansson, 2004).
Att den stora majoriteten kände sig nöjda med besöket stämmer överrens med det Müssener, Festin, Upmark och Alexanderson (2008) skriver om att de flesta långtidssjukskrivna upplevt positiva möten med hälso- och sjukvården. Enligt Svensson, Müssener och Alexanderson (2006) kan självkänslan stärkas i ett positivt möte och därmed chansen att återgå i arbete. I Shiloh finns en affektiv dimension som mäter patientens upplevelse av huruvida läkaren lyssnade, tog patienten på allvar och förstod vad som verkligen besvärade patienten. Det positiva mötet innehåller komponenter som att bli bemött med kompetens, bli
uppmärksammad och bemött med förtroende och tillit (Müssener, Festin, Upmark &
Alexanderson, 2008), god kommunikationsförmåga och emotionellt beteende hos läkaren, en kombination av omtanke, förtroende och kompetens (Östlund, Cedersund, Alexanderson &
Hensing, 2001), att bli bemött med respekt, att känna sig stöttad, att etablera ett personligt förhållande till personalen samt att de krav som ställs är rimliga (Müssener, Svensson, Söderberg & Alexanderson, 2008).
Flertalet av deltagarna kände att deras förväntningar på besöket uppfylldes. Förväntningar som inte uppfylls leder till mindre tillfredsställelse med vården (Jackson & Kroenke, 2001).
På frågan angående tillfredställelse med väntetiden från första kontakten med mottagningen till det aktuella läkarbesöket var det fler deltagare som svarade inte alls eller delvis jämfört med övriga frågor. Enligt Rhoades, McFarland, Finch och Johnson (2001) ledde en lång väntetid innan besöket till sämre tillfredsställelse.
Resultaten i denna studie bekräftar inte Upmark, Borg och Alexanderson (2007) som fann att negativa möten med vården är vanligt förekommande och att dessa negativa möten var mer vanligen förekommande hos kvinnor. Resultatet från studien visar att majoriteten av besöken var tillfredsställande och det fanns en tendens till att kvinnorna var något nöjdare än männen i alla frågor.
Mönstret som ses i att kvinnorna var mer tillfredställda med besöken stödjer det Festin, Upmark och Alexanderson (2008) beskriver om att de positiva mötena värderas högre av kvinnor än män. Müssener et al (2008) förklarar detta med att kvinnorna hade lägre
förväntningar på mötena och därför blev positivt överraskade i högre grad än männen. I den aktuella studien tycks möjligen kvinnornas förväntningar ha uppfyllts i större grad än männens.
Det kan anas att kvinnorna i den aktuella studien var mer tillfredställda med besöket än
männen och enligt Svensson, Müssener och Alexanderson (2006) stärks patientens självkänsla i det positiva mötet och chansen att återgå till arbete ökar.
Mönstret som ses i att kvinnorna möjligen var mer tillfredställda med besöket samt tendensen att flertalet sjukskrivna var kvinnor kan stödja den teori som Hovelius och Johansson (2004) beskriver om att kvinnor och män behandlas olika när de är sjuka.
Att kvinnor och män behandlas olika grundar sig på det vi uppfattar som normalt i samhället såväl som inom medicinen (Hølge-Hazelton & Malterud, 2009). Dessa antaganden om hur kvinnor respektive män ska bete sig när de är sjuka kan påverka hur de behandlas av sjukvårdpersonal. Vidare kan patienternas upplevelse av mötet kopplas till längden på sjukskrivning och då skulle denna olikbehandling eventuellt kunna påverka längden på sjukskrivningen.
Olika bemötande av kvinnliga och manliga patienter från vårdens sida behöver inte betyda att vården blir bättre eller sämre för den ena gruppen. Skillnader i bemötande kan vara ett sätt att ta hänsyn till de signifikanta skillnader som finns mellan kvinnor och män (Hølge-Hazelton &
Malterud, 2009). Dock anser författarna att det viktigaste i mötet är att ta hänsyn till individen och inte till patientens kön. Det är viktigt att inte ta förgivet att kvinnliga patienter har ett större psykosocialt behov medan mäns problem är mer medicinska (Hovelius & Johansson, 2004).
Andelen som ansåg att läkaren lyssnade och tog dem på allvar var hög. Enligt Dionne, et al.
(2007) är det en riskfaktor för förlängd sjukskrivning att läkaren lyssnar uppmärksamt på patienten. Även Östlund, Borg, Wide, Hensing och Alexanderson (2003) beskriver samband mellan att känna sig stöttad och tagen på allvar och att beviljas sjukpension. Detta är
paradoxalt då denna faktor är del av ett positivt möte med vården, vilket tidigare konstaterats kunna öka chansen till återgång till arbete (Svensson, Müssener & Alexanderson, 2006).
Det finns en antydan till att de sjukskrivna i studien inte var lika tillfredställda med besöket som de icke sjukskrivna. Enligt statistik från försäkringskassan (2009) är några av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning depressiv episod, anpassningsstörningar och reaktion på svår stress. Statistiskt sett borde flertalet av de sjukskrivna i den aktuella studien vara sjukskrivna på grund av någon av dessa psykiska sjukdomar. Att de känner mindre
tillfredställelse med vården stämmer då överrens med det McCabe och Leas (2008) beskriver om att det finns barriärer för personer med psykisk sjukdom för att känna tillfredställelse med vården. Personer som är sjukskrivna kan befinna sig i ett tillstånd av ökad känslighet och
sårbarhet på grund av sin sjukdom. Det är heller inte ovanligt med minskad självkänsla och självförtroende (Svensson, Karlsson, Alexanderson & Nordqvist, 2003). Även detta är en tänkbar anledning till att de personer som är sjukskrivna upplever sina möten som mindre tillfredsställande än övriga. Skillnader i upplevelser kan även bero på olika förväntningar eller önskningar (Upmark, Borg & Alexanderson, 2007).
Antalet sjukpensionärer i studien var 18 %. Dessa inkluderas också i ohälsotalet. Enligt Gjesdal, Ringdal, Haug och Mæland (2004) får nästan en fjärdedel av långtidssjukskrivna patienter sjukpension inom 5 år och att ha sjukskrivits för psykisk sjukdom var en stor riskfaktor för sjukpensionering för män, men inte för kvinnor.
De skillnader mellan grupperna som setts i denna studie var inte signifikanta. Kanske hade skillnaderna blivit tydligare om studien hade haft fler deltagare. Mer forskning krävs för att kunna påvisa sådana eventuella signifikanta skillnader.
Metoddiskussion
Mätinstrumentet som användes i studien, det vill säga enkäten, hade kunnat testas innan den egentliga datainsamlingen startade för att till exempel se om några frågor var otydliga. Det framkom under studiens gång att ett flertal av deltagarna i studien hoppade över en hel sida med frågor i enkäten om de inte var sjukskrivna, troligtvis eftersom de trodde att alla frågor på den sidan handlade om sjukskrivning, vilket inte var fallet. Ett sätt att undvika detta hade kunnat vara att gruppera alla frågor om sjukskrivning tillsammans på en sida under en rubrik som klargör att enbart de som diskuterat sjukskrivning behöver svara på de frågorna.
Svarsfrekvensen var 81 % vilket ger ett bortfall på endast 19 %. Författarna kan inte uttala sig om hur detta bortfall skulle kunna påverka studiens resultat. Vissa besökare på vårdcentralen som eventuellt hade kunnat falla inom inklusionkriterierna skyndade förbi och hann inte tillfrågas. För att få en mer exakt uppfattning av bortfallet hade antalet tillfrågade kunnat jämföras med listor på antalet besökare som var på vårdcentralen som föll inom
inklusionskriterierna.
Att dela ut enkät och frankerat svarskuvert till de personer som inte hade tid att svara på enkäten på plats visade sig värdefullt då nästan 18 % av de tillfrågande valde att ta med sig en enkät hem och 10 % av det totala antalet svar kom från dem som tagit med sig enkäten hem.
I den del av enkäten som tar upp nöjdhet/tillfredsställelse med besöket hade eventuellt en skallinje från 0 till 10 kunnat användas för att få en kvotskala istället för ordinalskala vilket
var fallet i den aktuella enkäten. Med kvotskala hade deltagarna i studien hade mer exakt kunnat ange hur pass nöjda/tillfreds de var på de olika punkterna och kanske hade större variation kunnat upptäckas. De flesta av deltagarna hade svarat i toppen av skalan som användes vilket innebar att variationen blev liten.
Längre tid för att genomföra studien hade tillåtit ett större urval vilket hade gett större grupper och ökat möjligheterna att göra jämförande analyser dem emellan. Som fallet är nu är några grupper alltför små för att sådana analyser ska kunna utföras. Det skulle till exempel vara intressant att jämföra kvinnor och män inom gruppen sjukskrivna. Även en jämförelse mellan olika kommuner hade varit intressant för att se om det föreligger några skillnader, till exempel mellan en med högt och en med lågt ohälsotal.
Forskningsetiska överväganden
Platsen för datainsamlingen var väntrummen på Tierps vårdcentral vilket är en öppen miljö där flera personer vistas samtidigt. Då patienterna som fyllde i enkäten i vissa fall svarade på frågorna under olika lång tid, beroende på om de var sjukskrivna eller inte, kunde personerna i väntrummet eventuellt räkna ut om personen som fyllde i enkäten var sjukskriven eller inte.
Detta hade kunnat undvikas om patienterna fått enkäten i ett frankerat svarskuvert av läkaren i slutet av mötet och fyllt i enkäten hemma. Detta alternativ valdes dock bort av författarna då det skulle innebära merarbete för personalen på vårdcentralen. En etisk aspekt är att patienter eventuellt kan ha kan känt sig pressade att delta i studien trots att de egentligen inte ville. Ett sätt att undvika detta hade kunnat vara att alla fick med sig enkäten hem så kunde de som inte ville delta avstå från att fylla i och skicka in enkäten. Detta hade dock inneburit en ökad kostnad för författarna samt att datainsamlingen skulle tagit längre tid och ett mer osäkert deltagarantal på grund av att svarsfrekvensen inte kan förutspås.
Arbetets betydelse
Genom att undersöka hur nöjda patienter är med besök i primärvården och den diskussion som eventuellt förs angående sjukskrivning samt om de upplever sig delaktiga i denna diskussion och det beslut som tas, kan förståelsen av sjukskrivningsprocessen ökas. Mot bakgrund av den skillnad som finns i ohälsotal mellan kvinnor och män är denna problematik viktig att belysa ur ett genusperspektiv. Det är viktigt för sjuksköterskan att vara medveten om betydelsen av bemötande inom vården eftersom att bemötandet påvekar upplevelsen och i och med detta tillfredsställelsen med vården.
Slutsats
Av dem som diskuterat sjukskrivning med läkaren kände sig nästan alla delaktiga i det beslut som togs. Den stora majoriteten av besökarna var helt och hållet nöjda med sitt besök. Ett fåtal av besökarna var inte alls nöjda med sitt besök. De mönster som kan ses i tillfredställelse med besöket är att kvinnor var mer nöjda än män samt att icke sjukskrivna var nöjdare än de sjukskrivna. De skillnader som setts i studien var inte signifikanta. Kanske hade skillnaderna blivit tydligare om studien hade haft fler deltagare.
REFERENSER
De Rijk, A., Janssen, N., Alexanderson, K. & Nijhuis, F. (2008). Gender differences in return to work patterns among sickness absentees and their associations with health: a prospective cohort study in The Netherlands. International Journal of Rehabilitation Research, 31, 327-336.
Dionne, C. E., Bourbonnais, R., Frémont, P., Rossignol, M., Stock, S. R., Nouwen, A., et al., (2007). Determinants of “return to work in good health” among workers with back pain who consult in primary care settings: a 2-year prospective study. European Spine Journal, 16, 641-655.
Försäkringskassan (2009). Ohälsotalet. Hämtad 10 december 2009 från
http://statistik.forsakringskassan.se/portal/page?_pageid=93,233016&_dad=portal&_sche ma=PORTAL.
Försäkringskassan. (2009). Ohälsotalet efter kommun 2008. Hämtad 29 maj 2009 från http://statistik.forsakringskassan.se/portal/page?_pageid=93,233169&_dad=portal&_sche ma=PORTAL.
Försäkringskassan. (2009). Sjukersättning/aktivitetsersättning i december 2008 med fördelning efter beloppstyp. Hämtad 27 maj 2009 från
http://statistik.forsakringskassan.se/rfv/html/1_sjukakters_belopp_2008.html.
Försäkringskassan. (2008). Pågående sjukfall efter de vanligaste diagnoskoderna, juni 2008.
Hämtad 27 maj 2009 från
http://statistik.forsakringskassan.se/portal/page?_pageid=93,235102&_dad=portal&_sche ma=PORTAL.
Gjesdal, S., Ringdal, P. R., Haug, K. & Mæland, J. G. (2004). Predictors of disability pension in long-term sickness absence. European Journal of Public Health, 14, 398-405.
Hovelius, B. & Johansson, E. E. (Red). (2004). Kropp och genus i medicinen. Lund:
Studentlitteratur.
Hølge-Hazelton, B. & Malterud, K. (2009). Gender in medicine – does it matter?
Scandinavian Journal of Public Health, 37, 139-145.
Jackson, J. & Kroenke, K. (2001). The effect of unmet expectations among adults presenting with physical symptoms. Annals of Internal Medicine, 134, 889-897.
Laaksonen, M., Martikainen, P., Rahkonen, O. & Lahelma, E. (2008). Explanations for gender differences in sickness absence: evidence from middle-aged municipal employees from Finland. Occupational and Environmental Medicine, 65, 325-330.
McCabe, M. P. & Leas, L. (2008). A qualitative study of primary health care access, barriers and satisfaction among people with mental illness. Psychology, Health & Medicine, 13, 303-312.
Müssener, U., Festin, K., Upmark, M. & Alexanderson, K. (2008). Positive experiences of encounters with healthcare and social insurance professionals among people on long-term sick leave. Journal of Rehabilitation Medicine, 40, 805-811.
Müssener, U., Svensson, T., Söderberg, E. & Alexanderson, K. (2008). Encouraging encounters: Sick-listed persons’ experiences of interactions with rehabilitation professionals. Social Work in Health Care, 46, 71-87.
Piette, J. D., Bibbins-Domingo, K. & Schillinger, D. (2006). Health care discrimination, process of care, and diabetes patients’ health status. Patient Education and Counceling, 60, 41-48.
Rhoades, D. R., McFarland, K. F., Finch, W. H. & Johnson, A. O. (2001). Speaking and interruptions during primary care office visits. Family Medicine, 33, 528-532.
Shiels, C. & Gabbay, M. B. (2007). Patient, clinician, and general practice factors in long- term certified sickness. Scandinavian Journal of Public Health, 35, 250-256.
Shiloh, S., Avdor, O. & Goodman, R. M. (1990). Satisfaction with genetic counseling:
dimensions and measurement. American Journal of Medical Genetics, 37, 522-529.
Street Jr, R. L. (2002). Gender differences in health care provider-patient communication: are they due to style, stereotypes, or accommodation? Patient Education and Counceling, 48, 201-206.
Svensson, T., Karlsson, A., Alexanderson, K. & Nordqvist, C. (2003). Shame-inducing encounters. Negative emotional aspects of sickness-absentees’ interactions with rehabilitation professionals. Journal of Occupational Rehabilitation, 13, 183-195.
Svensson, T., Müssener, U. & Alexanderson, K. (2006). Pride, empowerment, and return to work: On the significance of promoting positive social emotions among sickness
absentees. Work, 27, 57-65.
Tabenkin, G., Goodwin, M. A., Zyzanski, S. J., Stange, K. C. & Medalie, J. H. (2004).Gender differences in time spent during direct observation of doctor-patient encounters. Journal of women’s health, 13, 341-349.
Upmark, M., Borg, K. & Alexanderson, K. (2007). Gender differences in experiencing negative encounters with healthcare: A study of long-term sickness absentees.
Scandinavian Journal of Public Health, 35, 577-584.
Östlund, G. M., Borg, K. E., Wide, P., Hensing, G. K. E. & Alexanderson, K. A. E. (2003).
Clients’ perceptions of contact with professionals within healthcare and social insurance offices. Scandinavian Journal of Public Health, 31, 275-282.
Östlund, G., Cedersund, E., Alexanderson, K. & Hensing, G. (2001). ”It was really nice to have someone” – Lay people with muscoskeletal disorders request supportive relationships in rehabilitation. Scandinavian Journal of Public Health, 29, 285-291.
1. Kön:
Man
Kvinna
2. Ålder:
____år
3. Utbildningsnivå
Grundskola
Studentexamen
Påbörjade studier vid universitet/högskola
Examen från universitet/högskola
4. Hur ser din arbetssituation ut?
Förvärvsarbete
Studerande
Arbetslös
Förtidspension
Sjukskrivning
Hemarbete (”hemmafru/-man”)
Annat, nämligen__________________________.
5. Diskuterade du och läkaren sjukskrivning vid dagens besök?
Ja
Nej
6. Om ja, hur stor del av samtalet med läkaren ägnades åt att diskutera sjukskrivning?
Väldigt liten
Till viss del
En stor del
Den största delen av samtalet
7. Är du nöjd med den tid som ägnades åt att diskutera sjukskrivning?
Ja Bilaga 1
Nej
8. Är du sjukskriven nu?
Ja
Nej
9. Om ja, Hur länge har du varit sjukskriven fram till idag?
_____ veckor.
10. Blev du sjukskriven idag eller din sjukskrivning förlängd?
Ja
Nej
11. Om ja, hur länge blev du sjukskriven/din sjukskrivning förlängd?
________veckor.
12. Kände du dig delaktig i beslutet som togs?
Ja
Nej
13. Är du nöjd med längden på sjukskrivningsperioden?
Ja
Nej
14. Upplevde du att du och läkaren var överens vad gäller din sjukskrivning?
Ja
Nej
Tillfredsställelse med besöket på vårdcentralen
Den här delen av enkäten innehåller ett antal frågor som gäller hur nöjd du är med besöket här på vårdcentralen. Det finns inga svar som är “rätt” eller “fel”.
Läs frågorna noga och ringa in det svarsalternativ som bäst passar för dig. Svara på alla frågorna och markera bara ett svarsalternativ för varje fråga. För varje påstående finns följande svarsalternativ att välja på:
1 = inte alls 2 = delvis
3 = till största delen
4 = helt och hållet
Förklarade läkaren tillräckligt tydligt vad
som gäller för just dig? 1 2 3 4
Uppfyllde läkaren dina förväntningar? 1 2 3 4
Lugnade läkaren dig? 1 2 3 4
Lyssnade läkaren på vad du hade att
säga? 1 2 3 4
Tog läkaren dina problem och funderingar
på allvar? 1 2 3 4
Förstod läkaren vad som verkligen
besvärade dig? 1 2 3 4
Kan den information du fick under besöket
hjälpa dig att bättre hantera dina problem? 1 2 3 4 Hur nöjd är Du med väntetiden från den
första kontakten med mottagningen till det nu
aktuella besöket? 1 2 3 4
Hur nöjd är Du nöjd med den information du
fått under besöket? 1 2 3 4
Är du nöjd med den väntetid som var från det att du kom till mottagningen till dess att du
fick komma in till läkaren? 1 2 3 4
Hur nöjd är du med hur du blivit behandlad av annan personal på mottagningen tex sjuksköterskor,
sekreterare? 1 2 3 4
Sammanfattningsvis, hur nöjd är Du med ditt
besök på Tierps vårdcentral? 1 2 3 4
Bilaga 2
Bilaga 3
Härmed tillfrågas du om deltagande i en undersökning om patienters upplevelse av besök på vårdcentral!
Du tillfrågas härmed om Du vill delta i en studie som syftar till att få kunskap om patienters upplevelse av besök i primärvården. Speciellt av intresse är hur Du upplevt eventuell diskussion om sjukskrivning.
Om Du accepterar att delta i studien besvarar du bifogat frågeformulär. Frågeformuläret efterfrågar Din upplevelse av besöket på vårdcentralen idag. Dina åsikter är viktiga oavsett vad du har för uppfattning, om du är man eller kvinna, sjukskriven eller inte.
Deltagande i studien är helt frivilligt. All databearbetning sker så att ingen enskild individs svar kan utläsas och du svarar anonymt.
Svaren kommer att analyseras i ett statistikprogram och redovisas i vår C-uppsats.
Tack för din medverkan!
Om Du har några frågor går det bra att kontakta någon av nedanstående:
Minna Eriksson Ylva Lindberg
e-post: e-post:
minna.eriksson.3392@student.uu.se ylva.lindberg.0274@student.uu.se
tel: 0702127835 tel: 0736568860
Ansvarig handledare Karin Nordin
Professor
Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap Uppsala universitet
018-471 34 87
