Institutionen för mediestudier
Examensarbete 15 hp
Hur objektiv är den svenska storstadspressen?
- En granskning av 2014 års valrörelse
Erik Elowsson
Sammanfattning
I denna uppsats används kvantitativ innehållsanalys för att pröva storstadspressens objektivitet gällande rapporteringen om valrörelsen 2014. Storstadspressen definieras som de fyra stockholmstidningarna: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Syftet är att kartlägga hur dessa tidningar rapporterar om sammanhållningen inom de två politiska blocken, Alliansen och De rödgröna, vilka konkurrerar om att bilda regering efter valet. Objektivitet har operationaliserats som opartiskhet, vilket avser att medier balanserar uppmärksamheten och graden av positiv och negativ framställning mellan parterna i ett givet sammanhang. Resultaten indikerade att storstadspressens rapportering av valrörelsen, med avseende på sammanhållningen inom blocken, gynnade Alliansen mer än De rödgröna och att skillnaderna mellan tidningarna var betydande. För två av fyra tidningar kunde partiskhetsutlåtanden göras, där en bedöms som partisk och en som opartisk. Dagens Nyheters rapportering bedömdes som partisk, då Alliansens fick betydligt mer uppmärksamhet och nästan uteslutande positiv uppmärksamhet, samtidigt som De rödgröna fick avsevärt mindre utrymme och mestadels negativ uppmärksamhet.
Svenska Dagbladet å andra sidan lyckades balansera sin rapportering mellan blocken, både i fråga om utrymme och behandling och bedömdes därför som opartisk i frågan.
Aftonbladet och Expressens resultat var tvetydiga och tillät inte att utlåtanden gjordes, åt det ena eller andra hållet.
Nyckelord: objektivitet, partiskhet, valrörelse, storstadspressen, kvantitativ innehållsanalys
Innehållsförteckning
Kapitel 1. Introduktion 3
Bakgrund och problemdiskussion 4
Syfte 5
Problemställning 5
Material och avgränsningar 6
Kapitel 2. Tidigare forskning 8
Amerikanska objektivitetsmätningar 8
Objektivitetsmätningar av medievalrörelser 9
Kapitel 3. Teori 12
Objektivitet 12
Begreppsdefinition 13
Partiskhetsutlåtande 14
Kapitel 4. Metod 16
Studiens utformning 16
Ansats och forskningsstrategi 17
Studiedesign 17
Urval 17
Enheter 18
Urvalsenhet 18
Analysenhet 18
Kontextenhet 18
Kodningsprocessen 19
Variabler och datanivå 19
Operationaliseringar 19
Kodningsmanual 20
Beslutsschema 21
Kodbok 22
Analysmetod 23
Kapitel 5. Analys 25
Delstudiernas resultat 25
Expressen 26
Dagens Nyheter 27
Aftonbladet 27
Svenska Dagbladet
Diskussion 29
Aktörsbehandlingsindex 29
Partiskhetsutlåtande 30
Konklusion 31
Slutsats 31
Studiens betydelse 33
Förslag på framtida forskning 33
Referenser 34
Kapitel 1. Introduktion
2014 års valrörelse kom i hög grad att präglas av den så kallade regeringsfrågan, d.v.s.
hur politiska aktörer samarbetar för att kunna bilda regering (svt.se). Osäkerheten kring huruvida något av de politiska blocken skulle få tillräckligt många riksdagsmandat för att kunna bilda en stabil regering, tycks ha bidragit till att debatten till stor del kom att kretsa kring denna fråga. Att realpolitik hamnar högt upp på dagordningen i det svenska politiska livet är dock inte något nytt; Sverige har en lång tradition av att premiera pragmatism, förutsägbarhet och breda överenskommelser (Bergh, 2014; Bergh, 2009).
Därför var det också under den socialdemokratiska hegemonin något av ett trumfkort för regeringspartiet, att ifrågasätta den borgerliga oppositionens förmåga att komma överens, hålla ihop och agera ansvarsfullt (Pihlblad 2014).
Inte minst före detta Statsminister Göran Persson hade för vana att kritisera sina politiska motståndare på basis av deras duglighet (Sveriges Television, SVT, 2015). I valrörelsen 2002 exempelvis, sade Persson följande till den dåvarande moderatledaren Bo Lundgren:
”Jag står mitt emot en person som körde sönder Sveriges finanser. Jag har rett upp dem; tillsammans med andra. Vi har betalat trehundra tjugotusen miljoner i skatt, på den statsskuld som du lät växa med nästan sexhundra miljarder. Så ser det ut.”
(Valet 2002 – Duellen SVT, 9 sep 2002)
Förhållandet tycks nu vara det omvända. Argumentationslinjen har sedan dess anammats av den borgerliga regeringen vilken, inte olikt tidigare socialdemokratiska regeringar, har tagit varje chans att kritisera oppositionen för dess politiska splittring, ansvarslöshet och allmänna oförmåga. Statsminister Fredrik Reinfeldt utryckte sig bl.a.
så här om De rödgröna, under valrörelsen 2014:
”Problemet är att De rödgröna bara finns när de presenterar opinionsmätningar, annars finns dem inte. De har inga gemensamma förslag, de pratar inte med varandra och presenterar ingen gemensam politik”
(Gomorron Sverige, SVT, 21 aug, 2014.)
Att politiska motståndare ifrågasätter varandras duglighet, kunskap och integritet är
dock inget märkvärdigt sig. Den här typen av kritik är nog snarast att betrakta som en
naturlig del av varje politiks styrelseform. Vidare tycks berörd dynamik mellan regering
och opposition, vara karakteristisk för parlamentariska demokratier.
Oaktat detta, pekar mycket på att det svenska politiska landskapets successiva rörelse mot mitten har bidragit till att föra debatten i en realpolitisk riktning (svd.se). När de politiska partiernas positioner ligger nära varandra, är det naturligt att diskussionen får en mer praktisk ”hur-‐prägel” och att mer övergripande idéfrågor får mindre utrymme.
Som beskrivits ovan tycks regeringsfrågan spela en än mer avgörande roll i svenska valrörelser. Därtill används denna fråga flitigt av båda blocken som politiskt vapen för att misskreditera motståndarsidan. Av nämnda anledningar uppfattas det som särskilt viktigt för den demokratiska processen att nyhetsmedier upprätthåller en objektiv och opartisk hållning i regeringsfrågan. Således kommer också opartiskhet i regeringsfrågan att tjäna som centralt tema för denna uppsats, vilken inriktas på storstadspressens bevakning av valrörelsen 2014.
1.2 Bakgrund och problemdiskussion
Mycket talar för att medias rapportering om valrörelser har blivit allt mer objektiv och professionell över tid (Asp, 2011). Detta måste betraktas som ett gott betyg för svenska nyhetsmedier och som ett kvitto på att uppgiften i hög grad genomförs framgångsrikt.
Dock indikerade medieforskaren Kent Asps (2011) studie av rapportering om valrörelsen 2010 att dagligpressen visade prov på betydande partiskhet, när det kom till hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades. Detta då konflikter och splittring inom det rödgröna blocket fick ett oproportionerligt stort utrymme. Till detta hör att den interna sammanhållningen inom blocken har blivit allt viktigare för att vinna väljarnas förtroende i det nu rådande svenska politiska klimatet. I och med detta är det också särskilt viktigt att nyhetsmedier arbetar för att upprätthålla ett objektivt förhållningssätt när frågor om sammanhållning bevakas.
Denna studie ämnar kartlägga dagspressens objektivitet eller brist på objektivitet i rapportering rörande sammanhållningen inom den borgerliga alliansen respektive det Rödgröna blocket, inom ramen för valrörelsen som leder upp till 2014 års riksdagsval.
Denna frågeställning anses motiverad då svensk rikspolitik i allt högre grad har kommit
att präglas av den rådande blockindelningen. Följaktligen har sammanhållningen inom
blocken kommit att bli en allt viktigare egenskap för de konstellationer av politiska partier som söker gemensamt mandat för att bilda regering. Vidare bedöms sammanhållningen inom blocken som ett relevant forskningsområde, då en studie av Kent Asp (2011) kunde påvisa betydande skillnader i hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades i valrörelsen 2010.
1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att studera hur storstadspressen fullföljer sitt journalistikuppdrag som objektivt granskande aktörer i den demokratiska processen, inom den kontext som 2014 års valrörelse utgör. Mer specifikt är avsikten att studera dagligpressens rapportering av sammanhållningen inom de två politiska huvudgrupperingarna, som konkurrerar om att bilda regeringen efter valet. Studien motiveras av att just sammanhållningen inom blocken visade sig vara ett område där betydande opartiskhet har kunnat påvisas i en studie av förra riksdagsvalet 2010 (Asp, 2011) och då den egenskap har blivit allt viktigare för att uppfattas som ett trovärdigt regeringsalternativ av väljarna. Vidare är målsättningen att uppsatsen ska bidra till förståelsen av journalistikens roll i den demokratiska processen, satt i relation till den allt mer cementerade blockindelningen.
1.4 Problemställning
Denna studie ämnar besvara följande fråga:
I vilken utsträckning lyckas storstadspressen upprätthålla en objektiv hållning i frågan om sammanhållningen inom blocken vid rapporteringen av valrörelsen 2014?
Med utgångspunkt i Jörgen Westerståhls (1971) konceptualisering av objektivitet, operationaliseras begreppet till att i den här studien avse opartiskhet. Opartiskhet i sin tur åsyftar en hållning där media strävar efter att balansera sin rapportering av aktörerna i ett sammanhang, så att ingen gynnas eller missgynnas på ett oskäligt sätt.
Med denna operationalisering i beaktan fördelas problemställningen på tre delfrågor:
Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen av sammanhållningen inom
blocken, i fråga om uppmärksamhetens karaktär (d.v.s. negativ eller positiv rapportering)?
Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen mellan blocken, i fråga om utrymme?
Kan någon av de fyra tidningarna sägas vara partisk eller opartisk i fråga om rapporteringen av sammanhållningen inom blocken?
1.5 Material och avgränsningar
De fyra tidningarna: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SVD), vilka ibland kallas storstadspressen, kommer att studeras i denna uppsats. Ned följer en kort presentation av varje tidning.
Kvällstidningen Aftonbladet grundades 1830 och är Sveriges största dagstidning, om web-‐räckvidd inberäknas (dagspress.se). Dess politiska beteckning är ”oberoende socialdemokratisk” och tidningen har historiskt starka kopplingar till arbetarrörelsen.
1956 förvärvades Aftonbladet av Landsorganisationen (LO), som dock i omgångar sålt stora aktieinnehav till den norska mediekoncernen Schibsted vilken nu är tidningens majoritetsägare. Trots att LO idag bara äger 9 % av Aftonbladet förbehåller sig fackförbundet genom avtal rätten att utse chefredaktörer inom politik-‐, debatt-‐ och kulturområdena.
Kvällstidningen Expressen är Sveriges näststörsta dagstidning (dagspressen.se) och betecknar sig som ”obunden liberal”. Den grundades 1944 av Albert Bonnier och ingår sedan dess i mediekoncernen Bonnier AB (wikipedia.org).
Dagens Nyheter grundades 1864 och är Sveriges tredje största dagstidning
(dagspress.se), den ges ut i hela landet men har ett huvudstadsfokus. DN förvärvades av Bonnier AB 1909 och har sedan dess förblivit i koncernens ägo. Dess politiska
beteckning är ”obunden liberal” och därutöver säger sig tidningen ha ambitionen att vara en förvaltare av upplysningstraditionen (wikipedia.org).
Svenska Dagbladet är en stockholmsbaserad morgontidning som grundades 1884 och som sedan 1998 ingår i Schibstedkoncernen. Om web-‐räckvidd inberäknas är SVD Sveriges fjärde största dagstidning (dagspressen.se) och bär sedan 1977 den politiska beteckningen ”obunden moderat” (wikipedia.org).
De artiklar som uppfyller följande tre kriterier är av intresse för studien:
1. Artikeln är publicerad under den officiella valrörelsen, vilket definieras som de tre veckor som ledde upp till valet (Nord, Strömbäck 2009).
2. Artikeln berör valrörelsen.
3. Artikeln berör sammanhållningen inom något av blocken.
Vidare gör syftet gällande att hela den svenska dagstidningsmarknaden är relevant för frågeställningen. Studien kommer dock endast att omfatta de fyra storstadstidningarna, vilket kan öppna upp för oönskad snedvridning. Trots denna brist är det författarens bedömning att de centrala tendenserna i all väsentlighet blir detsamma som om studien skulle inkludera samtliga svenska dagstidningar. Denna uppfattning styrks av att sagda tidningar står för en väsentlig del av den totala marknaden (tns-‐sifo.se). Vidare motiverar storstadspressens status som tongivande journalistiska institutioner, antagandet att de tjänar som förebilder för mindre tidningar. Följaktligen bör tendenser i de större tidningarnas rapportering även återfinnas i de lokaltidningar som inte inkluderas i studien, vilket gör att slutsatser som dras i denna studie kan antas vara generella för hela den svenska tidningsmarknaden.
Kapitel 2. Tidigare forskning
I detta kapitel kommer relevant forskning från Sverige och USA gällande objektivitet i nyhetsmedia att presenteras. Först görs en redogörelse av den amerikanska empiriska objektivitetsforskning, där tre artiklar avhandlas närmare. Därefter beskrivs och diskuteras Jörgen Westerståhls (1971) och Kent Asps (2011, 2007, 2003) studier av svenska valrörelser.
2.1 Amerikanska objektivitetsmätningar
USA anses vara det västland som har den starkaste journalistiska objektivitetsnormen och landet har givit upphov till merparten av den forskning som bedrivits på området under de senaste decennierna (Donsbach och Klett, 1993). Den amerikanska diskussionen har framförallt handlat om huruvida nationens nyhetsmedier kan sägas vara liberalt vinklade och orsakerna till denna eventuella vinkling. Det är dock endast ett fåtal artiklar, som likt denna, sökt att på ett systematiskt kvantitativt sätt mäta nyhetsrapporteringens objektivitet. Även om antalet studier är få, så är resultaten samstämmiga i att konstatera förekomsten av en generell vänstervinkling av amerikansk nyhetsmedia (Lott och Hassett 2004; Groseclose och Milyos, 2005; Duham 2010).
Ett viktigt bidrag till kunskapen om graden av politiskt oberoende i amerikanska nyhetsmedier gjordes av Groseclose och Milyo i och med publikationen av deras artikel
”A Measure Of Media Bias” (2005). I denna artikel kunde de genom en enkel och uppfinningsrik metod kvantifiera graden av vinkling i olika mediers nyhetsmaterial.
Uträkningen gjordes genom att det antalet gånger som en tidning, TV-‐ eller radiokanal
citerade en tankesmedja eller annan politisk intresseorganisation jämfördes med det
antalet gånger som samma organisation citerats i olika kongressanföranden. I denna
uträkning sågs talarens partitillhörighet som en indikator på organisationens politiska
hemvist. Groseclose och Milyos (2005) resultat vittnade om en kraftig vinkling av
nyhetsmaterial i liberal riktning och de kunde konstatera att 17 av de 20
nyhetsredaktioner som studien inkluderade, var mer liberala än den genomsnittlige
kongressledamoten under den aktuella perioden.
I artikeln ”Framing the Right Suspects: Measuring Media Bias” av Wayne Duham (2010) studerades ideologisk snedvridning i fyra framstående amerikanska dagstidningar.
Studien kartlade skillnader i referenser till politiskt orienterade tankesmedjor. Duhams grundantagande var att om en tidning refererade till material publicerat av en tankesmedja, utan att samtidigt göra läsaren varse om dess politiska agenda, var detta att betrakta som partiskhet. På motsvarande sätt betraktades redovisningen av en tankesmedjas ideologiska etikett som ett utryck för opartiskhet. Resultatet kan sammanfattas som att påtaglig snedvridning i liberal riktningen gick att påvisa. Detta då samtliga av de sex framstående dagstidningarna, som studien avsåg, var mer benägna att ta upp den ideologiska kontexten i samband med att referens gjorts till en konservativ tankesmedja, än till en liberal (2010).
Lott och Hassett (2004) närmade sig frågan om hur objektiv den amerikanska pressen kan sägas vara, genom att empiriskt studera förekomsten av opartiskhet inom det ekonomiska nyhetsfältet. Studien tog i beaktan fyra variabler i form av artiklar rörande arbetslöshet, tillväxt, försäljning av sällanköpsvaror och detaljhandelsförsäljning. Den oberoende variabeln, som användes för att belägga eventuell partiskhet, var presidentens partitillhörighet vid den aktuella tidpunkten. Resultatet gav en stark indikation på att nyhetspressen var mer benägen att uppmärksamma gynnsam ekonomisk utveckling om en demokrat innehade presidentämbetet, än om denna tillhörde det republikanska partiet. Därtill tenderade samma makroekonomiska nyckeltal att beskrivas i mer positiva ordalag om presidenten var demokrat (Lott och Hassett, 2004).
2.2 Objektivitetsmätningar av medievalrörelser
Genom åren har ett flertal studier på ämnet ”nyhetsmediers objektivitet” genomförts av
svenska forskare i en svensk kontext. Flertalet valrörelser sedan 60-‐talet har på ett eller
annat sätt studerats inom ramen för ett forskningsprojekt av den här typen. Jag kommer
att närmare beröra en studie av Jörgen Westerståhl, vilken avsåg 1968-‐års valrörelse,
samt en serie studier under ledning av Kent Asp som berör 2002, 2006 och 2010 års
valrörelser.
Westerståhls studie (1971) kring valrörelsen 1968, hade som syfte att undersöka hur väl SVT och Sveriges Radio (SR) uppfyllde kraven på objektiv rapportering i samband med valrörelsen inför riksdagsvalet. Mer precist studerades i vilken grad aktörerna inom public service uppfyllde ett antal objektivitetskrav. Dessa krav gällde balanserad rapportering, en nyhetsselektion som kännetecknas av relevans och en neutral presentation utan betydande inslag av normfärgat språkbruk. Westerståhls analys kan sammantaget återges som att SR och SVT generellt uppfyllde objektivitetskraven, men att dessa nyhetsredaktioner fokuserade sin rapporteringen kring vissa partier och ämnen. Denna styrning föreföll dock ha varit motiverad av vad som uppfattades som allmänintresse och inte av sympatier och/eller antipatier för någon part. Vidare tycks framförallt ett parti ha förfördelats av SR och SVT och detta är Folkpartiet, som fick ett oproportionerligt stort utrymme i rapportering. Denna fördel verkar dock ha varit motiverad av att Folkpartiet utsågs till det ledande oppositionspartiet och ställdes i kontrast mot regeringspartiet Socialdemokraterna (Westerståhls, 1971).
Kent Asp (2011, 2007, 2003) har inom ramen för forskningsprogrammet ”Journalistik och Demokrati” studerat mediernas bevakning av de tio senaste valrörelserna. Dessa studier har utgått från ett normativt demokratiskt perspektiv och har bland annat behandlat frågor rörande objektivitet, partiskhet och rättvis och/eller icke rättvis behandling av de politiska aktörerna. En central tendens, som journalistik-‐ och demokratistudierna har kunnat påvisa, är att svenska dagstidningar har blivit allt mer professionella och opartiska över tid, samtidigt som banden mellan partierna och dagstidningarna har försvagats (Asp, 2011).
I 2002 års valrörelse gavs de borgerliga partierna generellt en mer fördelaktig
bevakning (Asp, 2003). På det hela taget tycktes det som att mittenpartierna gynnades
mest då Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet var vinnare i mediernas bevakning
av valrörelsen. Socialdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet fick den minst
gynnsamma behandlingen av media. Asp (2003) menade att anledningen till
Folkpartiets framgångar i pressen berodde på att partiets huvudfrågor integrationen
och skolan, där partiet tycks ha haft problemformuleringsföreträde, gavs omfattande
utrymme.
Moderaternas ofördelaktiga återgivning kunde delvis förklaras av den så kallade
”Valstugeskandalen” som inträffade mitt under valrörelsen. Valstugeskandalen har blivit benämningen på den intensiva debatt som följde efter att flera partiföreträdare filmats med dold kamera av SVT när de gjorde främlingsfientliga och rasistiska uttalanden, där det stora flertalet var moderater. Även beaktat denna händelse fick Moderaterna enligt Asp (2003) en signifikant mindre fördelaktig uppmärksamhet, än de tre andra borgerliga partierna.
Socialdemokraterna var enligt studien (Asps , 2003) den minst gynnade medieaktören av samtliga riksdagspartier. Detta kunde framförallt härledas till den, i relativa termer, begränsade exponeringen som partiet erhöll.
Asps studie av 2006 års valrörelse vittnade om att mönstret gällande behandlingen av regeringsalternativen i stor utsträckning liknande det från 2002. Detta då det borgerliga alternativet åtnjöt en genomgående mer fördelaktig behandling än De rödgröna. Dock tycks den övergripande tendensen ha varit att valbevakningen blivit mer opartisk i jämförelse med 2002. Denna utveckling kunde bland annat förklaras av att SVTs nyhetsprogram blivit avsevärt mer balanserade (Asp, 2007).
En tendens som Asp kunde påvisa i studien från 2010 var att när det gäller medias bild av sammanhållningen inom blocken, får De rödgröna en genomgående mindre fördelaktig porträttering. Tendensen skulle kunna beskrivas som måttlig men generell för de olika kanalerna. Den mest negativa bilden av sammanhållningen inom De rödgröna återgavs något förvånande i de socialdemokratiska tidningarna Aftonbladet och Norrländska Socialdemokraten, vilket primärt handlade om intern kritik mot samarbetet med MP och V (Asp, 2011).
Kapitel 3. Teori
Då denna uppsats ämnar granska nyhetspressens objektivitet, krävs det att begreppet ges en teoretisk förankring och att dess betydelse för uppsatsen diskuteras. I detta kapitel kommer en specifik operationell definition av objektivitet att presenteras.
Således diskuteras begreppet från flera perspektiv med syfte att urskilja de aspekter som är mest tillämpliga för denna studie, varpå en operationell definition av objektivitet bestämmas.
3.1 Objektivitet
Objektivitetsbegreppet har haft en något skiftande betydelse beroende på vilket land och vilken tidsepok som avses. Ett flertal definitioner har förkommit sedan begreppet började användas i journalistiska sammanhang under 1920-‐talet (Stroud & Reese, 2008). DeFleur & Dennis (1991) framställer att objektivitet är en sammansättning av tre ideal: 1) separerandet av fakta från åsikt, 2) att nyheter förmedlas befriat från känslomässiga inslag och 3) att alla intressenter får komma till tals på ett sätt som ger publiken en komplett bild av det aktuella förloppet. Stroud & Reese (2008) å andra sidan, företräder en något bredare syn på begreppet och beskriver objektivet som ett mångskiftande koncept som inbegriper en rad betydelser. Dessa kan vara att journalisten intar ett distanserat förhållningsätt i relation till det ämne som rapporteringen avser samt en uppsättning metoder avsedda att producera sanningsenliga nyheter.
Därtill menar Stroud & Reese (2008) att objektivitet avser ett normativitetsideal om närvaron av en faktisk sanning som journalisten kan nå. Trots att dessa två definitioner är adekvata och tydligt formulerade är de avsedda för amerikanska förhållanden och då denna studie berör svenska medier, gör författaren bedömningen att en europeisk definition av objektivitet antagligen passar bättre. Denna slutsats motiveras främst av att relevant forskning talar för att det alltjämt finns väsentliga skillnader i synen på begreppet i USA och i Europa (Donsbach & Klett, 1993).
3.2 Begreppsdefinition
Den främsta svenska auktoriteten på området ”objektiv nyhetsförmedling” kan sägas vara Jörgen Westerståhl, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet 1952-‐82 (sv.wikipedia.org). I Westerståhls bok Objektiv nyhetsförmedling (1971) presenteras en definition och ett teoretiskt ramverk kring begreppet. Att begreppet ibland uppfattas som komplicerat, har enligt Westerståhl (1971) att göra med att det rymmer en underliggande dubbelnatur. Å ena sidan handlar begreppet om återgivning av verkligheten och å andra sidan om förhållningsätt till de givna intressenterna i ett sammanhang. Westersthål (1971) gör därför en indelning av objektivitetsbegreppet i de aspekter som har med saklighet och de som har med opartiskhet att göra.
Saklighet är kopplat till återgivningen av verkligheten medan opartiskhet relaterar till
balanseringen av olika intressen. Enligt denna definition av objektivitet kan begreppet
ses som något av en samlingsterm, vilken verkar på olika semantiska nivåer. Förutom
den första nivån objektivitet, och den andra nivån, vilken består av saklighet och opartiskhet, så finns det en tredje nivå vilken utgörs av fyra delbegrepp. Dessa fyra är Sanning och relevans vilka är länkade till nivå tvås saklighet, medan balans/opartiskhet och neutral presentation är länkade till opartiskhet. Denna schematisering är tacksam för forskare som ämnar studera objektivitet, då den underlättar att en viss aspekt av konceptet isoleras och studeras.
Den dimension av objektivitetsbegreppet som enligt Westerståhl (1971) medför flest komplikationer och som ofta ger upphov till åsikter av typen ”objektivitet är omöjligt att uppnå”, är saklighetsaspekten. Westerståhl (1971) menar att saklighetsaspekten är länkad till epistemologiska frågeställningar om vilken kunskap som kan betraktas som tillförlitlig. Opartiskhetsaspekten å andra sidan är mindre komplex och lättare att pröva empiriskt, vilket kommer utvecklas vidare nedan. Därtill uppfattar författaren den sistnämnda aspekten av objektivitetsbegreppet som mest relevant för den aktuella problemställningen. Detta då en valrörelse inte rimligen kan ses som en enskild händelse vilken kan återges mer eller mindre exakt; utan beskrivs bättre som ett utdraget skeende där ett antal aktörer konkurrerar om uppmärksamhet och tolkningsföreträde. Objektivitet operationaliseras därför som opartiskhet och studien antar formen av en partiskhetsprövning.
3.3 Partiskhetsprövning
Denna studie utformas som en partiskhetsprövning med en numerisk jämförelse mellan antalet positiva, negativa och neutrala artiklar om respektive block. Denna typ av objektivitetsprövning, där fokus är förlagt till hur media balanserar rapporteringen mellan parter i ett sammanhang, tenderar enligt Westerståhl (1971) att vara relativt tillförlitlig och okomplicerad, eftersom att jämförelser med verkligheten inte är nödvändiga.
Detta är framförallt relevant om det rör ”bakgrundsmaterial” såsom fristående
reportage och andra typer av mer kommenterande texter, som berör en part men inte
har som primärt syfte att upplysa om aktuella händelser. Dock fastslår Westerståhl
(1971) att även vid granskning av mer nyhetsorienterade texter är inte prövning av sannings-‐ och relevansaspekten en nödvändighet. Kent Asp (2011, 2007, 2003) kan antas dela Westerståhls (1971) syn på att opartiskhetsprövningar inte också behöver pröva saklighet, även om det gäller nyhetsmaterial. Detta eftersom Asp (2011, 2007, 2003) i sina studier om mediernas bevakning av valrörelser göra en åtskillnad mellan mediers faktiska gynnande/missgynnande av aktörer och den normativt orienterade frågeställningen om huruvida rapportering om en aktör är rättvis eller inte. Att det finns en samsyn mellan dessa båda vad gäller den här typen av objektivitetsprövning gör att författaren till denna uppsats känner trygghet inför att använda ett liknande tillvägagångssätt. Därtill är det viktigt att understryka att denna typ av partiskhetsprövning inte handlar om att klassa enskilda skrivelser eller ens artiklar, som varandes partiska eller opartiska. I stället är det fråga om att jämföra den sammantagna rapporteringen av olika parter.
Hur en aktör behandlas av media styrs enligt Asp (2011) av tre parametrar: i vilken utsträckning aktören uppmärksammas, det sätt på vilket denne framställs och hur aktören relateras till andra aktörer. Vad som sedan guidar klassificeringen av nyhetsrapportering som positiv eller negativ är ”vardagliga antaganden” om vad som är att betrakta som fördelaktig rapportering av en politisk aktör. Exempelvis är det rimligen fördelaktigt att utmålas som varandes överens med ens samarbetspartners.
Vidare kan det med samma logik antas vara negativt för en politisk konstellation, med ambition att bilda en gemensam regering, att beskrivas som varandes i konflikt. Asp (2011) benämner sammanvägning av dessa parametrar som aktörsbehandling, vilket ger en siffra på hur fördelaktigt/ ofördelaktig en aktör har porträtterats i en viss kanal.
Konceptet med aktörsbehandling kommer även att användas i denna studie för att möjliggöra jämförelser mellan tidningarnas behandling av blocken.
Kapitel 4. Metod
Detta metodkapitel är indelat i fyra avsnitt. Det första behandlar studiens övergripande utformning och beskriver studiedesign, forskningsstrategi och epistemologisk ansats. I det andra avsnittet beskrivs den princip som tillämpas för att klassificera forskningsdata, närmare bestämt tematisk tillhörighet och därefter definieras enhetstyperna. Genomförandet av kodningsprocessen beskrivs i det tredje avsnittet och uttrycks i form av en kodningsmanual och ett beslutsschema. Det sista avsnittet avhandlar sedan hur data analyseras efter att den har identifierats och kodats.
4.1 Studiens utformning
Kartläggningen av storstadspressen kommer att anta formen av en numerisk jämförelse över hur tidningarna i fråga balanserar valrörelserapporteringen mellan de två blocken.
Hur studien ska utformas för att åstadkomma denna jämförelse beskrivs närmare i nästkommande paragraf.
4.1.1 Ansats och forskningsstrategi
Då denna studie ämnar empiriskt pröva dagstidningars objektivitet genom innehållsanalys, kan det mest lämpliga angreppssättet antas vara abduktivt. Denna slutledningsmodell kan beskrivas som synteser baserade på den bästa förklaringen utifrån det aktuella problemområdet och frågeställningen (plato.stanford.edu). Att den abduktiva slutledningsmodellen ofta används vid innehållsanalyser beror bl.a. på
att den möjliggör överbryggandet av gapet mellan texters deskriptiva utryck och dess semantiska mening, implicita kvaliteter, och/eller position inom vidare sammanhang (Krippendorff, 2004). Däremot kan studier som endast bygger på innehållsanalys inte direkt fastställa kausala orsakssamband (Riffe, Lact, Fico2005), eller som Bryman utrycker det: ”Det är svårt att utifrån en innehållsanalys få svar på varför-‐frågor”
(Bryman, 2008:297). Principen om den bästa förklaringen tillåter istället analytikern att motivera sin tolkning av materialet och länka samman data till texter med konceptuell betydelse.
Denna studies övergripande forskningsstrategi kan klassas som kvantitativ då analysen
utgörs av en numerisk jämförelse av hur de två politiska konstellationerna behandlas av
storstadspressen. Trots denna övergripande inriktning kommer studien även att
inkludera ett visst mått av tolkning, då enheterna definieras efter tematiska distinktioner istället för exempelvis fysiska eller grammatiska (Krippendorff, 2004).
Detta resonemang kommer att utvecklas vidare nedan.
4.1.2 Studiedesign
Denna uppsats antar formen av en komparativ studie då enhetliga innehållsanalyser kommer att genomföras av Sveriges fyra största dagstidningars rapportering om 2014 års riksdagsval. Syftet är att empiriskt pröva dessa tidningars partiskhet vad gäller politisk rapportering och att föra en diskussion om de eventuella skillnader som återfinns dem emellan. Författaren gör bedömningen att en jämförande forskningsdesign är den mest ändamålsenliga givet detta syfte; då ”Grunden för en komparativ design är dess förmåga att få de särskiljande dragen i två eller flera fall att fungera som utgångspunkt för teoretiska reflektioner om kontrasterande resultat. ” [Bryman, 2008:83].
4.1.3 Urval
Urvalet består av landets fyra ledande dagstidningar: Aftonbladet, Expressen, DN och SVD. Samtliga nyhetsartiklar som kan kopplas till valrörelsen och som berör sammanhållningen inom de två politiska blocken kommer att inkluderas i studien. De relevanta artiklarna kommer att kodas beroende på huruvida de ger en positiv, neutral eller negativ bild av sammanhållningen inom respektive block. Den aktuella perioden är de tre veckor som ledde upp till valet, vilket är en vanlig definition av begreppet valrörelse (Nord, Strömbäck 2009). I det här fallet betyder det att artiklar som publicerats mellan 2014-‐08-‐24 och 2014-‐09-‐13 (dagen före valdagen) kommer att inkluderas i analysen. För att hitta de relevanta artiklarna görs sökningar i mediearkivet Retriever på söksträngen: ”val”, ”valet”, ”supervalåret” och ”riksdagsval”.
4.2 Enheter
För att kunna kvantifiera forskningsdata krävs att det empiriska materialet
kategoriseras på ett i sammanhanget rationellt sätt (Krippendorff, 2004). Genom denna
process delas observationerna upp i ett antal informationsbärande enheter vilka möjliggör en systematisk analys. I denna studie kommer enheterna att definieras efter tematisk tillhörighet, där temat är sammanhållningen inom något av de två politiska blocken. Vidare används normalt tre olika enhetstyper vid innehållsanalys och dessa kommer att definieras var för sig nedan (Krippendorff, 2004).
4.2.1 Urvalsenhet
Urvalsenheter kommer i denna analys att operationellt definieras som nyhetsartiklar publicerade inom den för studien aktuella perioden och behandlar sammanhållningen inom något av de politiska blocken. Denna precisering uppfattar författaren som logisk och ändamålsenlig, då artikeln kan ses som en tidnings minsta sammanhängande beståndsdel med en uppenbar och naturlig avgränsning gentemot resten av innehållet (Krippendorff, 2004).
4.2.2 Analysenhet
Det hade antagligen varit idealiskt att genomföra studien på artikelnivå, men då denna är problematisk med avseende på reliabilitet, valdes istället artikelrubriken som analysenhet. Då små analysenheter minimerar tvetydigheter och underlättar kodning kan detta val antas stärka studiens reliabilitet och replikerbarhet (Krippendorff, 2004).
Att forskningsdesignen tar särskild hänsyn till dessa ideal anses vara av ännu större vikt vid innehållsanalyser där kodaren och analytikern är samma person, då risken annars är stor att denne förlitar sig mer till sin egen intuition än till kodningsmanualen (Krippendorff, 2004).
4.2.3 Kontextsenhet
Slutligen återstår att definiera kontextenheternas omfång (Krippendorffs, 2004).
Författaren gör bedömningen att artikelns ingress passar väl som kontextenhet, då den har som syfte att återge artikelns huvudsakliga poäng och att väcka läsarens intresse.
Vid tveksamma fall, där informationen i analysenheten inte räcker för att denna ska
kunna kodas tillförlitligt, kan ingressen tas till hjälp för att underlätta beslutsfattandet. I
de fall där det inte finns någon ingress, eller där det är otydligt vad som kan klassas som
ingress får i stället hela artikeln tjäna som kontextenhet.
4.3 Kodningsprocessen
För att kunna göra en numeriskt baserad analys av något så flyktigt och diffust som ett nyhetsflöde krävs det att materialet genomgår en kodningsprocess, vilken dikteras av explicit formulerade regler. Dessa regler baseras på operationaliseringen av centrala teoretiska begrepp och förtecknas i kodningsmanualen nedan (Krippendorff, 2004).
Tanken är att detta formaliserade tillvägagångssätt ska minimera subjektiva inslag och
underlätta förankringen av kodningsprocessen i konkreta vetenskapliga
utgångspunkter.
4.3.1 Variabler och datanivå
Studiens variabler kan definieras enligt följande; oberoende variabel – Dagstidning, och beroende variabel – Behandling av politisk aktör. Att tidningarna tjänar som oberoende variabel tycks naturligt, då de utgör den institutionella kontext inom vilka nyheter bearbetas och produceras. Dessutom ämnar studien kartlägga skillnader tidningarna emellan, vilket därmed gör valet givet. Vidare kommer studiens mätskala att förläggas på ordinalnivå, då mätenheterna fördelas på tre kategorier enligt en inbördes given ordning, där varje kategori är större och/eller mindre än den andra (Riffe, Lact, Fico, 2005).
4.3.2 Operationalisering
Nu återstår att knyta studies design till det teoretiska ramverk som beskrivits och
diskuterats i teoriavsnittet. Detta görs genom att de relevanta koncepten
operationaliseras på ett sätt som guidar den kommande kodningsprocessen. Denna
studies operationalisering utgår från vad som kallas en binär attributstruktur (Riffe,
Lact, Fico2005). Enligt denna princip förläggs enheterna till en av två eller tre
kategorier, där två utgör varandras motpoler, samt en mittenkategori för de enheter
som inte passar in i någon av de övriga. Här infogas Asps (2011) koncept med
aktörsbehandling i de tre kategorierna; vilket tar sig följande uttryck: ”gynnsam
rapportering”, ”neutral rapportering” och ”ogynnsam rapportering”. Det som sedan
guidar kodningen av artiklarna är likt i Asps studier (2003; 2007; 2011) vardagliga
antaganden om vad som kan betraktas som fördelaktig, respektive ofördelaktig medial
återgivning för en politisk aktör. Exempelvis antas det vara fördelaktigt att ges utrymme åt presentation av gemensamma förslag och därigenom ges tillfälle att visa enad front;
samtidigt kan det antas vara ofördelaktigt att porträtteras som varandes i konflikt med samarbetspartners (Asps 2011).
4.3.3 Kodningsmanual
Det finns två grundkrav som måste uppfyllas för att data som genererats genom kodning ska kunna betraktas som valid. Dessa krav är att kodningskategorierna ska vara ömsesidigt uteslutande och uttömmande (Krippendorff, 2004). För att garantera att dessa krav följs har denna kodningsmanual utformats som ett beslutsschema, i vilket kodningsprocessen är organiserad som en sekvens av på förhand definierade beslutsalternativ. Denna kodningsmodell har även fördelen att den erbjuder kodaren en lättarbetad struktur att ”luta sig mot” vilket kan antas stärka processens intrabedömarreliablitet, dvs. att beslut fattas på ett konsekvent sätt (Bryman, 2008).
3.3.4 Beslutsschema
4.3.5 Kodbok
4.4 Analysmetod
Kodbok&&
!
Tidning&&
&
1!=!Aftonbladet!!
!
2!=!Expressen!
!
3!=!Dagens!Nyheter!!
! 4!=!Metro!
!
5!=!Göteborgsposten!!
!
6!=!Svenska!Dagbladet!!
! Svar:!
! Datum&&
! Svar:!
&
Rubrik&&
! Svar:!
!
Artikelnummer&&
! Svar:!
&
Kontextenhet&(Om&relevant)&
&
Svar:!&&
&
Variabler&&&
!
Beslutsnivå&1&&
! Ja!=!1!
! Nej!=!0!!
! Svar:!
!
Beslutsnivå&2&&
! Ja!=!1!!
! Nej=!0!!
! Svar:!
!