Landskapsanalys
av Kalmar läns kust- och havszoner
DEL 1 LANDSKAPETS STRUKTUR & FUNKTIONER
Detta projekt har medfinansierats genom statligt stöd i form av KOMPIS-bidrag från Havs- och Vattenmyndigheten förmedlade av länsstyrelsen i Kalmar län
2
Titel:
Beställare:
Beställarens projektledare:
Konsult:
Uppdragsledare:
Biträdande uppdragsledare:
Handläggare:
Samhällsbyggnad Borgholms kommun 0485-880 00
www.borgholm.se
Landskapsanalys av Kalmar läns kust- och havszoner Del 1 Landskapets struktur & funktioner
Borgholms, Mörbylånga, Oskarshamns, Torsås och Väs- terviks kommuner genom Borgholms kommun
Mikael Boman
Kreera Samhällsbyggnad AB Karin Hammarlund Kramer Göran Sevelin
Joséphine Tardy och Emil Gottberg
1. Ronaldihno @ Pixabay 2. i_ivonne @ Pixabay 3. Free-Photos @ Pixabay
4. Marsö, Ingmarie Söderblom (med tillstånd från fotografen)
5. ’Kalmarsund’ av Anna Palm de Rosa (1859-1924), beskuren
6. Axel Kuhlmann @ PublicDomainPictures
Foton (1-3 och 6) och målning (5) innehar licens CC0 (Creative Commons) för fri kommersiell användning.
Figurer och kartor är framtagna av Kreera Samhällsbyggnad AB, om inte annat anges.
Figurer framsida:
1 2
4 3
5 6
3
Innehållsförteckning
1. Inledning 4 Syfte
Metod
Avgränsningar
Värdet av olika skalor Läsanvisning
Ordlista
2. Landskapstyper 8 Öppet bräckvattenhav
Djup havskust Grund havskust Skärgård
Sund
Sundskust
Bruten sundskust
Kustnära åkerlandskap Kustnära sandmark Alvar
Sjörikt sprickdalslandskap Flackt skogslandskap
Barrskogsrikt mosaiklandskap Lövskogsrikt mosaiklandskap Tätort
3. Tematiska kartor 26 Topografi
Jordarter & havsbottnar Infrastruktur
Ekonomiska intressen Historia
Naturvärden
Skyddade områden
4. Rumslig strukturanalys 36
5. Slutsatser 40
6. Referenser 42
4
Inledning
Projektet genomförs som ett led i Borgholm, Mörbylånga, Torsås, Oskarshamn, och Västervik kommuners arbete med KOMPIS-medel finansierat av Havs- och vattenmyndigheten via Läns- styrelsen i Kalmar län. Projektet tar utgångspunkt i Seascape Character Assessment-metoden, vilken bland annat lyfts fram i Havs-och vattenmyndighetens rapport 2014:24 Inför kommande havsplanering – Lärdomar av genomförda projekt.
De fem kommunerna har arbetat tillsammans under 2016-17 med det gemensamma målet att förbättra underlaget för kommunal och mellankommunal kust- och havsplanering. Projektet ska redovisas under 2017. Denna rapport är en del av kommunernas gemensamma och grundläg- gande planeringsarbete med sina kust och havsområden. Att ha ett gott underlag till sin plane- ring är av största vikt, inte minst då statlig och kommunal planering överlappar i havet samt när nu Havs- och vattenmyndigheten tar fram nationella havsplaner.
Denna rapport utgör den första delen i ett omfattande landskapsanalys- och datainsamlingsar- bete som kommunerna kommer fortsätta arbeta med efter 2017.
Syfte
Syftet med Landskapsanalys av Kalmar läns kust- och havszoner, del 1 landskapets struktur &
funktion är att skapa ett grundläggande underlag för den kommunala och mellankommunala havs- och kustzonsplaneringen. Begreppet landskap innefattar land och vattenområden utifrån geofysiska, kulturella och sociala aspekter med utgångspunkt i Europeiska Landskapskonventio- nen (ELC). För att belysa försutsättningarna för planering av nämnda vatten- och landområden genomförs en landskapsanalys där grunddragen i landskapet kan utläsas samt att sambandet med och betydelsen av havet framgår.
Metod
Nedan beskrivs metoden för Landskapsanalys av Kalmar läns kust- och havszoner i sin helhet.
Denna rapport utgör första delen: Landskapets struktur & funktioner.
Vald metod för genomförandet grundar sig i de etablerade och prövade landskapsanalysmeto- derna Landscape Character Assessment (LCA) och Seascape Character Assessment (SCA) fram- tagna av Natural England. Utöver detta har en rumslig strukturanalys och tematiska beskriv- ningar tagits fram. Den rumsliga strukturanalysen behandlar regionens visuella och rumsliga förutsättningar och beskriver viktiga riktningar, målpunkter, rörelsestråk, landmärken, barriärer och rumsligheter. De tematiska beskrivningarna tar upp det geofysiska landskapet, landskapets visuella och funktionella strukturer, infrastruktur, ekonomi, historia, ekologi och skyddade om- råden.
LCA och SCA innefattar en beskrivande del och en värderande. Den beskrivande delen är en skrivbordsanalys som verifieras genom fältbesök. I denna rapport (del 1) delas det studerade landskapet upp i så kallade landskapstyper. Dessa landskapstyper är icke platsspecifika - de kan med andra ord finnas på olika platser på jorden. Indelningen i landskapstyper är baserad på grundläggande faktorer som geologi, jordart, hydrologi och marktäcke. Alla nämnda faktorer är delar av beskrivningen av landskapets typer vilka har vägt olika tungt beroende på typernas växlande karaktär.
I den efterföljande värderande delen av landskapsanalysen tas förslag fram på karaktärsom- råden. Karaktärsområdena är en finare indelning av landskapstyperna och behöver verifieras genom dialog med berörda intressenter och allmänhet. Karaktärsområdena är fokuserade på historiska och sociala sammahang och de är även platsspecifika och unika. De kan alltså bara finnas på ett enda ställe på jorden.
Orsaken till att de ännu ej föreslagna karaktärsområdena som tas fram i del 4 behöver verifieras och eventuellt förändras genom dialog är är den av Sverige ratificerade landskapskonventionen som definierar landskap enligt följande:
”Ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”
(Ur Europeiska landskapskonventionen, kapitel 1, artikel 1a.)
Här ges förutom definitionen av landskap som ett resultat av mänskliga och naturliga processer över tid, att landskapet ska beskrivas ”sådant som det uppfattas av människor”. För att uppfyl- la konventionen krävs således att de människor som bor och agerar i landskapet får möjlighet att ge sin bild av det. Detta är grundförutsättningen för den värderande delen av LCA och SCA vilken leder fram till en beskrivning av så kallade karaktärsområden. Karaktärsområdena kan alltså inte till fullo tas fram utan en genomförd dialog.
5
chanalysen (efter Kevin Lynch, som 1960 beskrev sin analys i boken Image of the City). Viktiga strukturer som riktningar, stråk, barriärer, kantzoner och landmärken beskrivs.
Temakartorna bygger på Ian McHargs metod för regional planering (beskriven i boken Design with Nature från 1967). Här beskrivs hela kartutsnittet utifrån olika teman. Orsaken till upp- delning i sektorsvisa teman är ökad tydlighet och att helheten i landskapet behandlas. Möjliga potentialer och risker utifrån ett planeringsperspektiv framstår enklare och tydligare genom att jämföra dessa kartor med varandra.
Denna landskapsanalys av Kalmar läns havs- och kustzoner är uppdelad i följande steg varav föreliggande rapport utgör steg/del 1:
1. Landskapstyper och strukturanalys (denna delrapport)
2. Fältbesök för verifikation av landskapstyper och rumslig strukturanalys 3. Havsbaserad naturinventering (insamling av data)
4. Karaktärsområden (delrapport)
5. Dialog med berörda intressenter och allmänhet i form av båtturer (enligt dialogmetodi- ken gåtur)
6. Revidering av karaktärsområden (revidering av delrapport) 7. Slutrapport
Avgränsningar
Landskapsanalys av Kalmar läns kust- och havszoner, avgränsas i denna rapport till att beskri- va landskapets strukturer och funktioner. Landskapsanalysens fokus är mellankommunal och kust- och havsplanering. Analysen presenteras i den övergripande skalan 1:200 000. Även de- taljeringsgraden i beskrivningarna utgår från denna skalnivå för att passa ett mellankommunalt sammanhang.
Den geografiska avgränsningen i östvästlig riktning sträcker sig från Sveriges territorialgräns (gräns för kommunal planering) i Östersjön till väg E22 i väst. I nordsydlig riktning utgör Väs- terviks respektive Torsås kommungränser den geografiska avgränsingen. Havs- och landområ- den utanför denna avgänsing har tagits med då de bedöms som viktiga för landskapsutsnittets kontext.
För att få en helhet i materialet i denna skalnivå har de två kustkommunerna Kalmar och Mösterås tagits med i landskapsanalysen trots att de inte ingår i projektgruppen.
Värdet av olika skalor
I denna rapport används skalan 1:200 000 för analyser och beskrivningar. Skalor kring 1:250 000 beskrivs i LCA och SCA som regionala. Skalnivån är vald utifrån den geografiska avgräns- ningen och det tänkta resultatets tydlighet i relation till den skalan. Det fortsatta arbetet med landskapsanalysen kommer att behandla landskapet i en närmare skala, främst genom arbetet med karaktärsområden. De enskilda kommunerna kan även ha behov av inzoomningar i de tematiska kartorna.
Läsanvisning
Är du intresserad av:
• tillvägagångssätt, metod och projektets bakgrund så står det beskrivet under Inledning, från sid 4.
• specifika landskapstyper så återfinns dessa under Landskapstyper, från sid 8. I detta ka- pitel beskrivs landskapets delar tvärsektoriellt.
• hela kartutsnitt så återfinns det under sektorsvisa teman under Temakartor, från sid 26.
• landskapets rumsliga struktur, så återfinns denna analys under Rumslig strukturanalys, från sid 36.
• slutsatserna i form av potential och risker, så återfinns de under Slutsater, från sid 40.
6
Ordlista
LCA Landscape Character Assessment - metod för landskapskaraktärisering utvecklad i Storbritannien. Består av en beskrivande och värderande del.
SCA Seascape Character Assessment - metod för landskapskaraktärisering av kust- och havszon. Samma metodik som LCA, men anpassad för kust och hav. Tar geografiskt vid nedanför havets svallzon.
ELC Europeiska landskapskonventionen som Sverige ratificerat.
Landskap Både havs-, kust och landområden. Enligt ELC definierat som ”Ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”
Kustzon Område som innefattar både land och hav. Fungerar ofta som ekologisk spridningsväg/stråk längs strand-, respektive baslinjen och som ett artrikt område på grund av den övergångszon från hav till land som den utgör.
På landsidan det område med tydligt naturgiven och kulturell påverkan från havet. På havssidan det område med visuell landkontakt och nyttjande för utmärkta farleder och rekreation.
12 m havsdjup Inom 0-12 m djup återfinns den största biodiversiteten och mängden liv.
Inom denna zon når solen ner och fotosyntes kan ske. 12 m-gränsen är en uppskattning utifrån siktdjup och solnedträngning sett över året och är specifik för västra Östersjön.
Figur 1. Överlapp mellan planer. Denna landskapsanalys utgör ett kuskapsunderlag för kommunal och
mellankommunal planering. Utsnittet för analysen är från territorialgräns till ca 5-15 km upp på land beroende på kust. Hänsyn tas till hav i den ekonomiska zonen och landområden utanför själva kustzonen. Figur: Havs- och vattenmyndigheten.
Nautisk mil (NM) Motsvarar 1 852 m.
Havsplanering Kommungränserna sträcker sig till territorialgränsen (12 NM, 22 km, från baslinjen). Plan- och bygglagen innebär både ett planmonopol och ett ansvar att planera all mark och vattenyta inom kommunens territorie.
Havs- och vattenmyndigheten har i ansvar att ta fram havsplaner för allt hav inom 1 NM från baslinjen och ut till den ekonomiska zonens yttersta gräns. Därmed finns en geografisk överlappning mellan det statliga och
kommunala planeringsansvaret.
Inre vatten Område mellan fastlandets strandlinje till ytterskärens baslinje.
Baslinje Defineras av skärgårdens yttersta uddar. Anger beräkningsgrund för territo- rialvatten och exlusiv ekonomisk zon (EEZ).
Territorialvatten Sträcker sig från strandens baslinjen och maximalt 12 NM (ca 22,2 km) ut i havet. Inom det kan landet stifta egna lagar, reglera användning och utnyttja naturresurserna. Utländska fartyg kan dock passera under vissa premisser. Definierad i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS).
7
EEZ Exklusiv ekonomisk zon. Från baslinjen ut till 200 NM (ca 370 km).
Inom detta område har landet exklusiv rätt till exploatering av samtliga naturresurser. Utländska fartyg och flygplan har rätt att passera området enligt landets lagar samt anlägga undervattensledningar. Definierad i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS).
VISS VattenInformationsSystem Sverige. Databas som har utvecklats av vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten.
8
LANDSKAPSANALYS KALMAR LÄNS KUST- OCH HAVSZONER
Landskapstyper
Indelningen i landskapstyper är baserad på huvudsakligen geofysiska faktorer såsom geologi, jordart, topografi och marktäcke eller bottensubstrat. Landskapstyperna är generiska, med andra ord är de inte platsspecifika. Detta innebär att de kan finnas på andra platser än i det undersökta området.
Kalmar läns kustkommuner och utomliggande hav har delats in i följande landskapstyper:
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!!!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
! !
!
!
! !! !
!
!
!
!
!
!!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!
!
!!
!!
!
!
!
!!
!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!!
!! !! !!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!!
!
!
!!
!! !
!
!!
!! !
!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!!
!!
!!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!! !!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !!
!!
!
!
!!!! !
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!!!!!!!!!!
!
!
!
!
!!!!!
!
!
!
!! !!
!!
!!
!
!
!
!
!! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!! !! !!!!!
!
!
!
! !!
!
!
!!!!!!!! !!
!
!
!
!
!
!
!! !
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!!!
!
!!!
!
!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
Á
N0 10 20 40Kilometer
0 5 10 20
Nautiska mil
1:550 000 1 cm = 6 km 1 cm = 3 nm Vid tryck i A3.
Teckenförklaring
Landskapstyper
1, Öppet brackvattenhav 2, Djup havskust
3, Grund havskust 4, Skärgård 5, Sund 6, Sundskust 7, Bruten sundskust 8, Kustnära åkerlandskap 9, Kustnära sandmark 10, Alvar
11, Sjöriktsprick dalslandskap 12, Flackt skogslandskap
13, Barrskogsrikt mosaiklandskap 14, Lövskogsrikt mosaiklandskap 15, Tätort
Generellt för det område som beskrivs i landskapsanalysen är att det är relativt låglänt och flackt ovan havsytan med större topografiska växlingar under havsytan. Överlag finns en gra- dient från de högsta höjderna på land i nordväst till de lägsta djupen i öster. I ytterhavet bryts de stora djupen av grunda utsjöbankar. Havsbottnarna domineras av mjuka substrat med undantag för skärgården samt söder om Öland. Det finns en tydlig skillnad mellan fastlandets kristallina urbergsgrund och Ölands sedimentära kalkberg, mellan de mer öppna kustområdena och det mer slutna inlandet, samt mellan de grundare kustnära vattnen med rikt växt- och djurliv och de större djupen med sämre betingelser för liv.
Kustlinjen ter sig också mycket olika i området där främst skärgårdarna i norr skiljer ut sig.
Städerna ligger vid kusten och utgör ofta äldre samhällen och boplatser. Sundet har länge varit stråket för rörelse i norr-sydlig riktning. Tydliga sprickdalar från nordväst till sydost har länge varit element för bosättning och väginfrastruktur på land. Dessa gamla färdriktningar har i mo- dern tid kompletterats av europaväg i norr-sydlig riktning och de maritima transporterna i dessa riktningar har flyttat till tyngre fartyg längre ut till havs.
9
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!!!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
! !!
!!! !
!
!
!
!
!
!!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!
!
!!
!!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!!
!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!!
!! !! !!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!!
!
!
!
!
!!
!!
!
!
!!
!!
!!
!! !
!
!
!
!!
!
!
!!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!!
!!
!
!
!!
!!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!! !!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !
!
!!
!
!
!!!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!!
!!!!!!!! !!
!
!
!
!
!!!!!
!
!
!
!! !!
!!
!!
!!
!
!
!! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!! !! !!!!
!
!
!
! !!
!
!
!!!!!!!! !!
!
!
!
!
!
!
!! !
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!!
!
!
!!!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
Á
0 10 20 40
Kilometer
0 5 10 20
Nautiska mil
1:550 000 1 cm = 6 km 1 cm = 3 nm
Vid tryck i A3.
Landskapstyper
jE
a l kaspdn
styps indela
tomr
åde
1 2
5
5
9
3
3
8
15 6
12 13
14
8 7
4
10
11
10
Öppet bräckvattenhav
Landskapstypen finns inte inom analysområdet men ingår som referens till de övriga land- skapstyperna. Havslandskapstyperna inom analysområdet har sitt mesta vattenutbyte med öppet bräckvattenhav. Detta område täcks främst in av havs- och vattenmyndighetens regionala planer.
Landskapstypen öppet bräckvattenhav karaktäriseras av stora djup, generellt sett betydligt mer än 12 m, i Östersjön så djupt som 459 m. Jordarterna består främst av glacial lera, postglacial lera, gyttjelera och lergyttja. Landskapstypen finns inom ett så kallat medelhav vilket innebär att havet som helhet, i detta fall Östersjön, till största delen är avgränsat från oceanerna. Vattenut- bytet med oceanerna sker därmed i ett sund. I öppet bräckvattenhav gör den begränsade kopp- lingen till oceanerna att salthalten är låg och vattnet är bräckt. I Östersjön ligger den på 7–8 promille i ytvattnet och 14–16 promille i bottenvattnet.
Landskapstypen har, på grund av sin öppenhet, god genomströmning av vatten. Vattenkvalitén beror dock på sötvattentillströmningen från omgivande landområdena, övergödning från land, utbredningen av syrefattiga bottnar och inströmning av nytt vatten genom sundet. VISS har inte klassat vattnet i landskapstypen.
Öppet bräckvattenhav har 360 graders fri horisont då det ligger så långt från kusten att det helt saknar visuell kontakt med land (uppemot 50 km vid klar sikt*). Många stora farleder med övervägande kommersiell trafik går här men även fritidsbåtstrafik förkommer. Här finns även möjligheter för energi- och mineralutvinning.
Då havsdjupen generellt sett är mycket stora är genomstrålningen till botten så liten att relativt lite ljus når ner vilket ger begränsade förutsättningar för fotosyntes och därmed liv. Men land- skapstypen innehåller även ett antal så kallade utsjöbankar där det relativa havsdjupet är myck- et grundare än omgivande hav. Dessa är viktiga lek- och uppväxtområden för många fiskarter och blir därmed även viktiga övervintringsplatser för sjöfåglar, som dyker efter föda på bankar- nas lättåtkomliga djup.
*50 km är den fysiska gränsen för hur långt det till havs är möjligt att se horisonten baserat på geodesin och jordytans krökning vid 2 meter över havet. Den faktiska sikten begränsas oftast kraftigt av väder och siktförhål- landen men vid klart väder kan horisonten ligga 5 mil bort och från högre höjd (exempelvis fartyg) är sikten potentialt ännu längre.
Farleder
havsdjup ned till 459 m
förekomst av syrefattiga bottnar
EnergiutvinningUtsjöbankLekplatser ochuppväxtområden
11
Djup havskust
Landskapstypen djup havskust karaktäriseras av djup över 12 m samt den visuella kontakten med land. Jordarterna består främst av glacial lera, postglacial lera, gyttjelera och lergyttja.
Öppenheten ger god genomströmning av vatten. De mer kustnära områdena i landskapstypen har måttlig ekologisk status enligt VISS. De yttre områdena är inte klassade av VISS. Den djupa havskusten har land i horisonten åt ena hållet vilket gör landskapstypen relativt orienterbar. Far- leder för tyngre kommersiell trafik passerar genom landskapstypens yttre delar medan delarna närmare land används mer frekvent av fritidsbåtar och i stråk av kommersiell trafik för infart till hamnar. Här sker även fiske.
Då havsdjupen generellt sett är mycket stora är genomstrålningen till botten så liten att relativt lite ljus når ner vilket ger begränsade förutsättningar för liv. Landskapstypen innehåller även ett antal utsjöbankar där det relativa havsdjupet är grundare än omgivande hav. Dessa områden är viktiga lek- och uppväxtområden för många fiskarter och blir därmed även viktiga övervint- ringsplatser för sjöfåglar, som dyker efter föda på bankarnas lättåtkomliga djup.
Inom analysområdet är utsjöbankarna i landskapstypen inte skyddade men riksintresse för na- turmiljö finns på ett antal ställen. Det finns ett antal övriga kulturhistoriska lämningar i land- skapstypen vilka utgörs av vrak, förlisningsplatser och sjömärken.
12 m djup liv på botten
ned till 40 m
fritidsbåtar farleder
synlig kust
havsdjup mer än 12 m
förekomst av syrefattiga bottnar
12
stränder som används av människor och djur
strandängar grunda klara vatten
förutsättning för marint iv fritidsbåtar och fiske
Grund havskust
Landskapstypen karaktäriseras av en strandremsa och sjunkande havsdjup från 0–12 m, det vill säga grunt vatten. Havskusten karaktäriseras även av sin kontakt med landskapstypen djup havskust. Bottnarna har varierande material med både hårdbottnar och mjukbottnar. Kontakten med den djupa havskusten och därefter det öppna bräckvattenhavet ger landskapstypen god vattengenomströmning. De grunda djupen ger god genomstrålning till botten. Landskapstypen har vattenkvalité i klassen måttlig ekologisk status enligt VISS. Landskapstypen har en öppen horisont och en varierande strandremsa som påverkas starkt av den öppenhet den möter. Farle- der som finns och används i landskapstypen går främst in mot hamnar och trafikeras både av kommersiell trafik och fritidsbåtar. Här förkommer också yrkesfiske.
Landskapstypen har ett starkt säsongsbetonat användande med sommarboende och turism som ökar mängden användare av landskapet på sommarhalvåret. Inom landskapstypen finns mycket lite bebyggelse och den utgörs främst av funktionsbyggnader så som båthus, hamnar och pirar.
På vissa platser förekommer ombyggda båthus som används som fritidsboende. Landskapstypen har länge använts av människan både för fiske, transport och för rekreation. Vattengenomström- ningen och ljusgenomstrålningen till botten skapar förutsättningar för artrikt marint liv vilket ofta medför ett rikt fågelliv.
Inom landskapstypen finns ett antal Natura 2000-områden och ett antal mindre naturreservat.
Flera riksintressen för kulturmiljövården når ända fram till vattenlinjen inom landskapstypen och i vattnet finns flera fornlämningar.
13
grönska och bebyggelse på störr
e öar och näs
fiskebodar varierande djuprikt fågelliv varierande storlekarkala skär förekomst av syrefattiga bottnar fritidbåtar
och yrkesfiske
Skärgård
Landskapstypen är en tydlig förlängning av sprickdalslandskapet där sprickdalarna ger flikar av djupare vatten långt in i landet medan höjdryggarna ger näs och serier av öar och skär. Land- skapstypen karaktäriseras av stor variation med växlingar; mellan hav och land, djupt och grunt hav och mellan kala skär och växlighet. På land domineras jordarterna av berg i dagen och tunna jordlager medan havsbotten främst utgörs av stenbotten. Skären, öarna, näsen, de små sunden och fjärdarna bildar tillsammans en serie rumsligheter i olika storlekar och med olika riktningar.
Skärgården används mycket av fritidsbåtar och av småskalig kommersiell trafik med bland annat fiske. Landskapet har brukats av människan under lång tid, historiskt med ett småska- ligt jordbruk kombinerat med fiske och i modern tid för fritidsboende och turism. Skärgården brukas främst under sommarhalvåret. Variationen ger en mängd olika typer av livsmiljöer med gränszoner dem emellan vilket i sig skapar goda förutsättningar för liv.
Den övervägande delen av havet i landskapstypen har grunt vatten (det vill säga mindre än 12 m djupt) vilket innebär att relativt mycket ljus når botten, och i de yttre delarna av skärgården är troligtvis vattengenomströmningen god. Båda dessa faktorer ger goda förutsättningar för artrikt marint liv. Landskapstypens vatten har enligt VISS måttlig ekologisk status förutom i fyra olik- stora områden i smala vikar där det istället är otillfredsställande ekologisk status.
Dykbara vattendjup och många svåråtkomliga platser lämpliga för bobyggande gör skärgården till en attraktiv miljö för fåglar. Här finns även flera långa, smala och djupa tröskelvikar. De är ofta djupa (40-60 m) men har ett grunt inlopp. Detta innebär dålig omsättning på vattnet i vikarna. För mycket näring i vikarnas vatten leder till ökad mängd växtplankton, vilket i sin tur kan leda till brist på syre nere vid de djupa bottnarna.
I skärgården finns flera skyddade områden i form av naturreservat, Natura 2000 och den över- vägande delen av landskapstypen i analysområdet täcks in av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Här finns också flera riksintressen för kulturmiljövården som täcker in både hav och land och stora koncentrationer av fornlämningar på land och övriga kulturhistoriska lämningar i havet.
14
Sund
Landskapstypen karaktäriseras av vattendjup större än 12 m tillsammans med den begränsning för vattengenomströmning som ett sund innebär. Havsdjupet varierar mellan 12-45 m och bott- narna är främst mjukbottnar som domineras av glacial lera, postglacial finsand och postglacial lera, gyttjelera och lergyttja. Vattnet i landskapstypen har enligt VISS måttlig ekologisk status.
Vattenkvalitén blir troligtvis mindre god på grund av sämre vattengenomströmningen samtidigt som sundets begränsning ökar riskerna för grumlighet. Landskapstypen begränsas av den vi- suella landkontakten på sundets båda landremsor vilket ger både orienterbarhet och en kraftig riktning.
Riktningen förstärks även av de farleder som följer sundets längd med infarter mot olika ham- nar längs vägen. Farlederna trafikeras både av tung och lätt kommersiell trafik tillsammans med yrkesfiskebåtar och fritidsbåtar. Det sker energiutvinning i sundet i form av vindkraftverk.
Sundet har en lång kulturhistoria som präglas av transporter, fiske och förflyttning. Den sämre vattenkvalitén tillsammans med det djupa vattnet som ger begränsad ljusgenomstrålning till bot- ten ger begränsade förutsättningar för marint liv. Trots detta finns fiskevatten i sundet vilket ofta åtföljs av stora populationer av sjöfågel.
I landskapstypen finns riksintresse för naturvård och ett fåtal Natura 2000-områden. I sundet finns endast ett fåtal kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.
12 m djup
* överdriven höjdskala
12 m djup synlig kust
synlig kust
Energiutvinning
fyrar och bojar
förekomst av syrefattiga bottnar yrkesfiske
och fritidsbåter
djup ner till 45m risk för dålig genomströmning och grumlighet Överdriven höjdskala
15
grunda vatten med liv
fritidsbåtar fyrar och lybojaryrkesfiske stränder som används
av människor och djur
Sundskust
Landskapstypen karaktäriseras av grunda vattendjup mellan 0–12 m, tillsammans med strand- zonens flacka resning och av den begränsning för vattengenomströmning som ett sund innebär.
Bottnarna är främst mjukbottnar där morän med inslag av glacial lera, isälvsavlagringar och postglacial lera, gyttjelera och lergyttja eller sand dominerar. Vattnet i landskapstypen har enligt VISS måttlig ekologisk status. Den begränsade vattengenomströmningen i sundet kan göra vat- tenkvalitén mindre god och det finns en ökad risk för grumlighet.
Sundskusten är en kust vars utsikt avgränsas av en motstående kust, den har småbruten till obruten strandlinje och strandzonen är relativt skyddad från de mest extrema väderväxlingar- na. Sundskusten trafikeras främst på farleder in mot hamnar men även yrkesfiske förekommer på stora fiskevatten och under sommarhalvåret finns även gott om fritidsbåtar. Användandet av landskapstypen ökar markant på sommarhalvåret då turism, fritidsboende, bad och strandliv lockar besökare. Det finns få byggnader inom landskapstypen och de som finns är främst fritids- boende och hamnar. Sundskusten har ett stort tidsdjup av mänskligt användande både för fiske, transporter, förflyttning och rekreation.
Det grunda vattnet ger goda möjligheter för genomstrålning till botten vilket ökar förutsättning- arna för marint liv, detta kan dock motverkas av grumlighet och sämre vattengenomströmning.
Det finns flera stora fiskevatten inom landskapstypen vilket talar för att här finns fisk vilket även brukar föra med sig fågelliv.
Längs sundskusten är långa sträckor skyddade enligt riksintresse för naturvård och här finns även nyckelbiotoper, naturreservat och Natura 2000. Det finns på flera ställen riksintressen för kulturmiljövården och fornminnen finns i landskapstypen både i havet och på stranden.
16
Bruten sundskust
Landskapstypen karaktäriserats främst av att den är en del av ett sund och att den har en bru- tenhet där skär, kobbar och holmar är vanliga och skapar vissa skiftningar i havsdjup och i relationen mellan hav och land. Landskapstypen har övervägande grunt vatten, dvs från 0 m ner till 12 m djup. Jordarterna är främst berg i dagen med inslag av morän på stranden medan bottnarna är en blandning av hårdbotten och morän.
Vattnet i landskapstypen har enligt VISS måttlig ekologisk status förutom i ett område av sma- la vattenpassager där det istället är otillfredställande ekologisk status. På grund av den brutna sundskustens läge i ett sund är vattengenomströmningen sämre och chansen för grumlighet ökar.
Vattnet i landskapstypen trafikeras på farleder till och från hamnarna men även av fritidsbåtar och yrkesfiske förekommer. Det finns viss bebyggelse inom landskapstypen i form av bostäder, fritidshus och hamnar. Då landskapstypen bara sträcker sig ca 10 m in på land finns här inga direkta samhällen även om några ligger i nära anslutning.
Området har säsongsbetonad användning fokuserad till sommarhalvåret med bad, fiske och strandvistelse. Området har även en del turism. Det grunda vattnet skapar förutsättningar för god ljusgenomstrålning till botten vilket är en förutsättning för rikt marint liv, ljusgenomstrål- ningen minskar dock om vattnet är grumligt. Kobbar och skär är omtyckta boplatser för sjöfå- gel.
I landskapstypen finns långa sträckor riksintresse för naturvård men även naturreservat och nyckelbiotoper. Riksintresse för kulturmiljövården finns på några ställen där det täcker in både hav och land. Förutom detta finns koncentrationer av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i havsbandet.
grunda varierande havsdjup
yrkesfiske och fritidsbåtar kobbar
fiskebodar grönska och
bebyggelse på störr
e öar och näs rikt fågelliv
förekomst av syrefattiga bottnar
17
stranskogar eller strandängar trädrader mellan åkrar
utspridda går dar
i gr önska åkrar
svag resning från havet, under 25 öh
Kustnära åkerlandskap
Landskapstypen är ett låglänt och kustnära landskap som är starkt påverkat av mänskligt bru- kande under en lång tid. Landskapstypen ligger till den absolut största delen under 25 m över havet och sluttar svagt upp från kusten. Landskapstypen har få avvikande topografiska skill- nader. Jordarterna varierar i olika områden men generellt domineras de av en jordart (vilken varierar) med stor fläckvis eller randig inblandning av andra jordarter. Ytvatten i landskapstypen är oftast samlat i mindre och glesa vattendrag.
Landskapstypen har ett öppet och vidsträckt landskap där kusten som en tydlig riktningsgivare är synlig från stora delar av landskapstypen och förstärks av typens långsmala öppenhet/rums- lighet. Här finns knappt någon infrastruktur att tala om förutom att E22 går mitt på och längs med slätten söder om Kalmar. Det finns även energiutvinning i form av vindkraft. Landskapet är ett jordbrukslandskap och den största delen av marken odlas. Landskapstypen har lång brukar- kontinuitet och är tydligt färgat av mänsklig påverkan. Bebyggelsen ligger som utspridda gårdar eller samlad i byar med gles struktur och landskapet används främst som arbetsplats eller boen- de. Nära kusten finns även en stor andel fritidsboende och turism.
Landskapstypens åkerstruktur är ofta kantad av alléer, skogsremsor eller obrukad mark vilket gör att korridorerna för flora och fauna är många men smala. Den långa hävden, som på många håll fortfarande görs på traditionells vis eller med hänsyn till floran, gör även att floran av kul- turväxter på sina håll är mycket rik.
I landskapstypen är de ur miljösynpunkt skyddade områdena få och små men här finns nyckel- biotoper och Natura 2000-områden. På grund av sitt höga tidsdjup och småskaliga jordbruk är en mycket stor andel av landskapstypens yta intäkt av riksintresse för kulturmiljövården och här finns mycket stora koncentrationer av fornminnen och övriga kulturhistoriska lämningar. Vissa delar av landskapstypen ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap.
18
Kustnära sandmark
Landskapstypen karaktäriseras av relativt flacka områden med magra jordar som påverkas av närheten till havet. Topografin i landskapstypen är svagt sluttande upp från kusten men hela landskapstypen ligger under 25 m över havet. Jordarterna domineras av postglacial sand-grus och landskapet är generellt väldränerat utan synligt ytvatten. Landskapstypen domineras av ljus tallskog med låg undervegetation av ris och ormbunkar eller av småskalig jordbruksmark. Land- skapstypen har småskalig och gles infrastruktur och den ekonomiska strukturen utgörs främst av turism och småskaliga jordbruk. Landskapen har ett högt tidsdjup av småskaligt brukande där gårdsarealer och åkerplättar förblivit små på den magra marken. Skogen i landskapstypen är sammanhängande och relativt vidsträckt vilket gör att denna miljö särskiljer sig från om- kringliggande landskap.
Landskapstypen har naturreservat, Natura 2000-områden och nyckelbiotopområden. Land- skapstypen har flera mindre riksintressen för kulturmiljövården och områden med höga koncen- trationer av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.
svag resning från havet, under 25 öh fåtal vägar
vindpinat nära kusten tallskogundervegetation
ris och ormbunkar spridda hus/går
dar
19
Alvar
Landskapstypen karaktäriseras av ett flackt och magert landskap starkt påverkat av kalkstens- berggrunden. Alvar är flacka områden där jordarterna domineras av berg i dagen. På grund av typens flackhet kan vatten vid nederbörd ofta samlas och översvämma marken temporärt men det finns även mindre sjöar. Det tunna jordlagret och långvarig hävd av landskapstypen gör att växtligheten är låg och landskapet öppet med stora rum och lång sikt. Här finns endast småska- lig infrastruktur och landskapstypen sköts numera av bevarandeskäl snarare än för resursutnytt- jande.
Historiskt sett har landskapstypen använts både till betesmarker och hamlats för djurfoder. Be- byggelsen i landskapstypen är mycket gles. På grund av de speciella markförhållandena och den långa hävden har landskapstypen ett mycket stort ekologiskt värde med en rik fauna. Det öppna landskapet är också en attraktiv miljö för flyttande fåglar. Landskapstypen har ofta flera starka skydd så som Natura 2000, naturreservat, riksintresse för naturmiljö som täcker in den största delen av ytan. Områdets värde är dock starkt förknippat med att hävden fortsätter så att igen- växning begränsas och den rika florans växtmiljö bevaras.
Landskapstypen har ett fåtal mindre riksintressen för kulturmiljövården och ett jämt utspritt mönster av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Större delen av landskapsty- pen ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap.
låg rik flora stenar och
berg i dagen låga buskarstenmurar betesdjur
flackt öppet landskap, främst över 25 öh
20
Sjörikt sprickdalslandskap
Sprickdalslandskapet karaktäriseras av sprickdalar vars topografi med längsgående höjder och dalar ger landskapet en tydlig riktning, i detta fall främst i nordväst-sydöstlig riktning. I utred- ningsområdet är sprickdalarna tydligast i områdets norra del medan de i den södra bryts upp i flera olika riktningar med bredare dalar och mindre topografiska skillnader i övergången mot slätten längre söder ut. Vatten ansamlas ibland till vattendrag och sjöar i sprickdalarnas bottnar och jordarterna domineras av berg i dagen och morän på höjdryggarna eller isälvsavlagring- ar och lera-silt i dalgångarna. Höjderna är ofta skogbevuxna med barr- och blandskog medan infrastruktur och odlingsmark ligger i de ofta smala dalarna på den bördigare och mer lättfram- komliga marken. Bebyggelsen ligger ofta högt på dalsidan i kanten mellan de öppna dalarna och de skogsklädda höjderna. Inom analysområdet går E22 tvärs sprickdalarna och bryter den traditionella uppbyggnaden.
Inom landskapstypen är en relativt liten del av ytan skyddad men här finns riksintressen för na- turmiljö, Natura 2000 och nyckelbiotoper. Inom landskapstypen är både riksintresse för kultur- miljövården och fornlämningar koncentrerade i dalgångar och närmare havet.
vattendrag i dalbotten
skog på höjder
na bebyggelse
i gräns mellan öppet och slutet
landsväg i dalbotten åkermark på
dalsidan
landskap med varierande topografi organiserad i dalgångar och höjdryggar
21
Flackt skogslandskap
Landskapstypens topografi reser sig sakta och jämt från mer kustnära områden, jordarterna består främst av morän och ytvatten är främst samlat till smala vattendrag. Landskapstypen är skogbevuxen med barr- och blandskog med mindre öppningar för jordbruk och våtmarker.
Här finns några större riksvägar som går relativt rakt genom landskapet då detta inte bjuder på hinder, detsamma gäller för ett antal enkelspåriga järnvägar. Annars finns här ingen större om- fattning av infrastruktur.
Historiskt har landskapet ett högt tidsdjup av små jordbruk och bebyggelsestrukturen är enslig eller samlad i glesa byar. Skogen utgörs till största delen av produktionsskog och har därmed inte de högsta ekologiska värdena. Den fungerar dock som livsmiljö för många olika arter och de stora arealerna gör att den fungerar även för storvilt. Enskilda jordbruk i området som beva- rat gamla hävdtekniker uppvisar även mycket rik kulturväxtflora.
Inom landskapstypen finns flera vattendrag som är skyddade längs hela sträckningen med både riksintresse för naturvård och Natura 2000 samt fläckvis av nyckelbiotoper. Utanför vattendra- gen finns mycket få miljöskydd. Även fornlämningar är fokuserade kring de öppnare markerna och dalgångarna även om det också finns ett relativt jämt mönster över hela ytan. Riksintresse för kulturmiljövården förkommer i anslutning till det kustnära jordbrukslandskapet.
barr- och
blandskog sjöar och
vattendrag våtmarker gles
bebyggelse
flackt skogslandskap, långsam jämn resning från kusten
22
Barrskogsrikt mosaiklandskap
Landskapstypen är ett flackt och låglänt landskap främst under 25 meter över havet, som stiger jämt från havet inåt land. Jordarterna domineras av morän med små inslag av isälvssediment, sand, lera-silt, berg i dagen och torv. Ytvatten finns främst samlat i vattendrag eller i våtmarker och mycket små sjöar. Landskapet har ett småbrutet uttryck med en finmaskig variation av skog, öppen mark och åkermark. I skogen dominerar barr- och barrblandskog medan de öppna ytor- na främst utgörs av åkrar och fält i organiska former. Större öppna områden finns ofta samlade kring vattendragen. E22 och Stångådalsbanan skär genom landskapstypen i dess längdriktning.
Förutom detta finns ett antal större landsvägar som följer öppenmark och/eller vattendrag.
Dessa korsar landskapstypen diagonalt, främst i förlängningen av vad som längre in i landet är dalgångar. Här sker även en hel del energiutvinning i form av vindkraft. Det mesta av den öpp- na marken är jordbruksmark och gles men grupperad bebyggelse finns jämt spridd över typen.
Ett antal större samhällen med centrumbebyggelse finns i anslutning till vattendrag eller nära kusten. Landskapstypen har genom sina många växlingar mellan skog och öppen mark också många kant- och brynzoner vilket ofta utgör ekologiskt viktiga platser för både flora och fauna.
Här finns få ur natursynpunkt skyddade områden men några nyckelbiotoper och riksintressen för naturvården finns varav flera grupperade kring vattendrag. Fornlämningar och riksintresse för kulturmiljövården finns främst samlade kring vattendrag medan de övriga kulturhistoriska lämningarna är mer utspridda i områdets norra del.
sjöar och
vattendrag skogsområden åkermark
barr- och blandskog glesa går
dar
och husgles vägstruktur
mestadels under 25 möh, jämn resning från havet
23
Lövskogsrikt mosaiklandskap
Landskapstypen är relativt flack men höglänt där den största delen ligger över 20 m över havet och sluttar jämnt uppåt mot väster. Jordarterna domineras av moränlera eller lerig morän men här finns även små inslag av isälvsediment, sand och berg i dagen. Ytvattnet finns främst kon- centrerat till smala vattendrag, våtmarker eller mycket små sjöar. Landskapet har ett småbrutet uttryck med en finmaskig variation av skog, öppen mark och åkermark. Centralt i landskapsty- pen är mosaiken grövre med främst större områden av skog medan den i utkanten är mer fin- maskig. Utkanterna domineras av en igenväxningskaraktär där tidigare åkrar kan urskiljas i skogens raka ridåer medan de inre öppna markerna har mer organiska kanter.
Några landsvägar skär tvärs igenom landskapstypen men infrastrukturen är generellt mycket småskalig. I landskapstypens utkanter sker energiutvinning i form av vindkraft. Landskapstypen är mycket glesbebyggd och den bebyggelse som finns är grupperad till mindre och glesa samling- ar. Här finns småskaligt jordbruk med åkrar och betesmarker och den historiska strukturen hos landskapet går fortfarande att utläsa. Landskapstypen har genom sina många växlingar mellan skog och öppen mark (åker, bete, äng, våtmark) också många kant- och brynzoner vilket utgör ekologiskt viktiga platser för både flora och fauna. Åkermarkerna är dessutom ofta kantade av alléer eller grönstråk vilket gör att landskapet är rikt på korridorer och spridningsvägar för djur och växter. De många våtmarkerna skapar ytterligare variation och skogen domineras av löv- skog med inslag av ädellövträd.
Landskapstypen har många naturskydd. I princip hela området täcks av riksintresse för miljö- vård och har inomdetta flera mindre områden av naturreservat, Natura 2000 och nyckelbioto- per. Landskapstypen har flera stora områden som täcks in av riksintresse för kulturmiljövården och många täta kluster av fornlämningar.
glesa går dar
och hus glesa vägstruktur vattendrag och små sjöar åkrar och
hagmarker trädrader
skogsområden löv- och ädellövskog
mestadels över 25 möh
24
Tätort
Landskapstypen karaktäriseras av områden där underliggande topografi, jordarter, hydrologi blir sekundära mot den karaktär som skapas av koncentrerat och varierat mänskligt brukande.
Landskapstypen har hög exploatering av både bebyggelse och ett komplext system av infra- struktur både på och under marken i form av vägar, trottoarer, parkeringsplatser och ledningar.
Tätorten är en samlingsplats för service, boende, arbete, utbildning, handel, turism, industri och olika former av utbyte, den är ett institutionellt centrum.
Historiska strukturer har ofta överlagrats eller bevarats som en kärna kring vilken tätorten fort- sätter att växa. Ofta spelar den grönstruktur som finns i tätorten, med parker och trädgårdar, en viktig roll för tätortens ekologiska struktur. Tätorter är även ett antal arters främsta levnadsmil- jö och landskapstypen kan ha en funktion som spridningsväg eller fristad. I tätorterna är natur- skydden små till ytan så de syns inte i denna skala.
Kulturhistoriska skydd täcker dock in flera av tätorternas stadskärnor, till exempel i Kalmar. De flesta tätorterna är även kluster för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar.
vägar och gator begränsad gr
önska
hög koncentration av människor
handel och service parkeringsplatser
mestadels över 25 möh
