Samverkan mellan
stödcentrum och polisen i
deras arbete med unga
brottsutsatta
En kvalitativstudieomsamverkanmellan stödcentrumochpolisenoch deras uppfatt-ningar om ungabrottsutsattas stödbehov
Författare: Ida Söderman Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Socialt arbete
Socionomprogrammet Vårterminen 2020
Titel: ‘’Samverkan mellan stödcentrum och polisen i arbetet med unga brottsutsatta’’ -
En kvalitativ studie om samverkan mellan stödcentrum och polisen och deras uppfatt-ningar om unga brottsutsattas stödbehov
Title: ‘’Collaboration between the support center and the police in the work with young crime
victims’’ - A qualitative study on the collaboration between the support center and the police and their views on the support needs of young crime victims.
Författare/Author: Ida Söderman Antal ord: 14771
Abstract
The aim of this study is an exploration of cooperation between the law enforcement forces and local authorities responsible for the organisation of the social services, working with young crime victims and their needs of assistance. Interviews with three members of the po-lice department and four member of the social services were conducted. An organization the-ory perspective and ”The ideal victim” concept are forming the background for a thematic analysis of the gathered data. While divergent attitudes are revealed in the data, the results show an overall positive effect of closer cooperation between the organizations on favorable well-being of the victims. Lack of communication and understanding of the commonality of goals are potentially disruptive sources. However, ”The ideal victim” concept as guideline doesn´t appear to substantially support the empirical results.
Nyckelord: Samverkan, unga brottsutsatta, stödbehov, upplevelser, stödcentrum, polis,
orga-nisation, samarbete, det ideala offret, kommunikation.
Key words: Cooperation, young crime victims, social service, law enforcement forces, police,
Innehåll
1. Inledning ... 5
1.1 Problemformulering ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
2. Begreppsdefintion ... 7 2.1 Unga/ungdomar ... 7 2.2 Unga brottsutsatta ... 7 3. Forskningsfältet ... 8 3.1 Sökprocessen ... 8 3.1.1 Svårigheter ... 8 3.2 Professionellt stöd ... 9
3.2.1 Unga brottsutsattas benägenhet att söka hjälp ... 9
3.2.2 Var unga brottsutsatta söker hjälp ... 9
3.2.3 Brottsofferarbetet ... 10
3.3 Samverkan ... 10
3.3.1 Framgångsfaktorer ... 11
3.3.2 Hinder ... 12
3.4 Konstruktionen av unga brottsutsatta och deras stödbehov ... 12
3.4.2 Konstruktionen av unga brottsutsatta ... 13
3.4.3 Information till unga brottsutsatta ... 13
3.5 Sammanfattning och kritisk reflektion forskningsfältet ... 14
4. Teoretiska idéer ... 16
4.1 Organisationsteori ... 16
4.1.1 Formella och informella organisationer ... 16
4.2 Samarbete och samverkan ... 17
4.3 Det ideala offret ... 18
5. Forskningsmetod ... 20
5.1 Val av forskningsmetod ... 20
5.2 Tillvägagångssätt ... 20
5.2.2 Presentation av intervjupersoner ... 21
5.2.3 Arbetet med insamlad empiri ... 22
5.3 Etiska överväganden ... 23
5.4 Validitet och reliabilitet ... 24
5.5 Analysmetod ... 25
6. Resultat och analys ... 27
6.1 Samverkan och samarbete ... 27
6.1.1 Samverkan som kompletterande funktion ... 27
6.1.2 Personliga relationer och avstånd ... 29
6.1.3 Hinder i samverkan ... 31
6.2 Reaktioner hos unga brottsutsatta ... 33
6.3 Uppfattningar om vad som påverkar stödbehovet ... 36
6.4 Begränsningar och utvecklingsområden i arbetet ... 38
7. Sammanfattning av resultat ... 40
8. Diskussion ... 41
8.1 Diskussion och reflektion av resultat ... 41
8.2 Studiens begränsningar ... 43
8.3 Framtida forskning ... 44
9. Referenser ... 45
1. Inledning
Forskning har visat att ungdomar i större utsträckning än andra åldersgrupper blir utsatta för brott, både i Sverige och i andra länder. De brott som ungdomar utsätts för är allt från grövre våldsbrott till hot och trakasserier. Brotten sker i hemmet men främst handlar det om gatuvåld mellan ungdomar (Socialstyrelsen 2005). På uppdrag av Regeringen har Socialstyrelsen bland annat i uppgift att ge stöd till socialtjänsten när det kommer till att bedriva frågor och verk-samhet som berör brottsofferfrågor, då med inriktning på just barn och ungdomar (ibid.). År 2001 så gjordes en revidering av socialtjänstlagen (2001:453) om bland annat att den som har blivit utsatt för brott och dess närstående har rätt till stöd och hjälp och att detta ska tillgodo-ses av socialnämnden.
‘’ Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.’’ (SFS 2012:776)
Hos polisen finns utredare som är utbildade och specialiserade på att möta barn och ungdomar som har blivit utsatta för någon typ av brott. Polisen uppmuntrar även till att söka stöd om man som ung blivit utsatt för brott, då kan man bland annat söka hjälp hos stödcentrum (Poli-sen, 2020.) Förutom att uppmuntra till att söka stöd hos stödcentrum så har polisen även ett samarbete med Barnahus som finns på olika geografiska platser i landet. Barnahus arbetar ef-ter FN:s barnkonvention och tar bland annat emot barn som blivit utsatta för brott som miss-handel och sexuella övergrepp (Polisen, 2020).
1.1 Problemformulering
verksamhet (Polisen, 2019), detta är fördelaktig då den unge kan behöva hjälp med emotioner och att bearbeta brottet och inte endast få en möjlighet till upprättelse genom en polisanmä-lan. Detta stämmer överens med Svensson, Johnsson & Laanemets (2013) som menar att sam-verkan inom socialt arbete är fördelaktig då klienterna ofta tenderar att ha en multipel proble-matik, exempelvis i fallet med unga brottsutsatta där det behövs en utredning av brottet och är fördelaktigt med en bearbetning av emotionerna kring händelsen.
För att unga brottsutsatta ska få den information samt hjälp och stöd som de behöver så krävs ett välfungerande samarbete mellan socialtjänst och polis (Socialstyrelsen, 2005). I dagens läge så samarbetar polisen med flera relevanta myndigheter i arbetet med brottsutsatta, men i arbetet med unga brottsutsatta så har man bland annat diskuterat att utveckla polisens bemö-tande och samverkan med andra myndigheter (Motion 2017/18:3849). En av dessa myndig-heter är stödcentrum för unga brottsutsatta som erbjuder hjälp med att bearbeta det man har blivit utsatt för, hjälp med juridisk information och rättigheter och däribland hjälp med kon-takt med polisen. För att stödcentrums verksamhet ska fungera så krävs ett nära samarbete mellan polisen och socialtjänsten då det bland annat är polisen som informerar unga brottsut-satta om det brottsofferstöd som stödcentrum kan erbjuda (Stödcentrum, 2007). I och med att stödcentrums verksamhet i stor del sker med hjälp av polisen, så är det av stor vikt att samver-kan mellan dessa två myndigheter fungerar.
1.2 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att studera hur samverkan mellan stödcentrum och polisen ser ut samt om detta arbete möter de behoven som de två myndigheterna upplever att unga brottsutsatta har. För att studera samverkan mellan myndigheterna och deras uppfattning om unga brottsutsat-tas behov samt huruvida deras arbete tillgodoser så har studien utgått från följande frågeställ-ningar:
1. Hur samverkar stödcentrum och polisen när det gäller unga brottsutsatta?
2. Vilka behov av stöd uppfattar de yrkesverksamma att unga brottsutsatta har och
till-godoser man dessa behov?
2. Begreppsdefintion
2.1 Unga/ungdomar
I denna uppsats så använder jag mig av begreppet unga eller ungdomar, vilket är den mål-grupp som de stödcentrum och polisenheter som ingår i undersökningen arbetar med. Stock-holm stad (2020) skriver att personer som har blivit utsatta för brott och är mellan 12 och 21 år gamla kan få hjälp med råd, samtalshjälp, praktisk hjälp med polisen m.m. Detta är det ål-dersspannet som jag syftar på när jag använder mig av begreppet unga eller ungdomar.
2.2 Unga brottsutsatta
3. Forskningsfältet
I följande avsnitt kommer jag först att redogöra för hur sökandet efter tidigare forskning har gått till samt vad för svårigheter som uppstått i samband med detta. Därefter så redovisar jag tidigare forskning som är användbar för denna studie. Den tidigare forskningen är uppdelad i tre huvudrubriker; Professionellt stöd, samverkan och konstruktionen av unga brottsutsatta och deras stödbehov. Under dessa huvudrubriker tillkommer underrubriker för att strukturera den forskning som valts ut för studien. Avsnittet avslutas med en sammanfattning samt kritisk reflektion av tidigare forskning.
3.1 Sökprocessen
För att hitta material så har sökandet skett via Stockholms universitetsbibliotekets databaser. Bland dessa så användes DiVA portal, SwePub och Web of Science. Initialt så gjordes sök-ningarna främst på svenska och då användes nyckelord som; unga brottsoffer, unga brottsut-satta, stödcentrum, polisen, samverkan, socialt stöd till unga brottsoffer m.m. Sökorden har använts enskilt och tillsammans med varandra. Detta visade sig vara en för avgränsad sökning och för att utvidga möjligheten till att hitta relevant tidigare forskningen så genomfördes även sökningar på engelska. Vid sökningen efter forskning på engelska så valde jag att avgränsa materialet så att forskningen skulle ha Sverige som geografisk utgångspunkt då detta är rele-vant för undersökningen. För att hitta relerele-vant forskning sökte jag med hjälp av följande ord; young crime victims, cooperation, support, victimized youth/child, social work, police, det var först efter några sökningar som jag lade till ‘’Sweden’’ i sökningen då majoriteten av resultaten var forskning som gjorts i andra länder, även i detta fall har orden använts enskilt och tillsammans.
3.1.1 Svårigheter
Det var även svårt att hitta relevant forskning som hade Sverige som geografisk utgångs-punkt.
3.2 Professionellt stöd
Enligt socialtjänstlagen 5 kap. 11 § så har socialnämnden ansvar för att ett barn som blivit ut-satt för brott och dess närstående får den stöd och hjälp som de behöver (SFS 2001:453)
3.2.1 Unga brottsutsattas benägenhet att söka hjälp
När det kommer till hur benägna unga brottsutsatta är att söka hjälp och huruvida denna hjälp sedan tillgodoser deras stöd- och hjälpbehov så har forskning visat att unga som blivit utsatta för fler än ett brott i större utsträckning söker hjälp än de som blivit utsatta för ett enskilt brott (Thunberg & Källström, 2018). Thunberg & Källström genomförde en kvantiativ studie som visade att om en ung som söker hjälp har blivit utsatt för flera brott så är det också mer sannolikt att denna person kommer få professionell hjälp än en ung som blivit utsatt för ett en-staka brott. Detta stämmer överens med Cater, Andershed & Andershed studie (2016) stu-die som baserades på data från det svenska projektet RESUME
(retro-spective study of young men and women’s experiences). Studien visade att om en ungdom sö-ker hjälp och har en hög nivå av utsatthet ökar sannolikheten i att få professionell hjälp. De betonade även faktumet att av de som rapporterat brottet till myndigheterna så var det knappt en fjärdedel som fått professionell hjälp med att bearbeta händelsen.
3.2.2 Var unga brottsutsatta söker hjälp
brottsut-satta ofta kan söka hjälp och stöd i sitt sociala nätverk istället för att vända sig till profession-ella eller myndigheter. De betonar dock att de inte har hittat en förklaring till detta fenomen men framhäver att det är viktigt att förstå att alla unga brottsutsatta behöver stöd och hjälp för att bearbeta en traumatisk händelse.
3.2.3 Brottsofferarbetet
När det kommer till den professionella hjälp och stöd som finns för unga brottsutsatta och hur den ser ut så gjorde Hansen Löfstrand (2009) en kvalitativ intervjustudie om bland annat hur ett stödcentrum för unga brottsutsatta använder olika metoder och tekniker för att hantera motvillighet hos unga och även de professionellas syn på stöd. I studien så deltog både pro-fessionella som arbetar med unga brottsutsatta och unga brottsutsatta som tagit emot profess-ionell hjälp. Resultatet visade att det professprofess-ionella stödet som ges utgår ifrån att den unge har ett emotionellt trauma som den behöver bearbetas. Socialarbetarna som arbetade på centret uttryckte att de vet vad den unge kommer att ha för behov. De socialarbetarna som deltog i studien menade att det finns vissa faser som en ung brottsutsatt går igenom, exempelvis beho-vet att bearbeta sina emotioner och genomgå normaliseringprocessen som innebär att man blir en del av en ‘’grupp’’ av unga brottsutsatta.
Enligt Hansen Löfstrand (2009) så finns det finns två olika inställningar till brottsofferstöd. Den första lägger vikt vid socialarbetarens professionella kompetens om vad en ung brottsut-satt behöver, och gör den professionelle till den aktiva parten. Denna inställning är det domi-nerande sättet att arbeta med unga brottsutsatta. Den andra inställningen framhäver istäl-let unika fall och egenskaper hos unga brottsutsatta som gör den professionelle till en mer passiv deltagare i samtalet. Trots att den förstnämnda inställningen är det dominerande sättet att arbeta med unga brottsutsatta så menar Hansen Löfstrand (ibid.) att professionella i större utsträckning rekommenderas att se till unga utsattas unika egenskaper, detta för att inte gå miste om ungas egna sätt att hantera ett emotionellt trauma.
3.3 Samverkan
ex-empel kvinnojourer och stödcentrum. Enligt Socialstyrelsen (ibid.) har polisen en positiv in-ställning till att samverka med stödcentrum. Vissa stödcentrum har valt att arbeta i polisens lokaler och menar att unga brottsutsattas förtroende för polisen är essentiellt då stödcentrums arbete grundar sig i tät samverkan med polisen (Socialstyrelsen, 2005).
3.3.1 Framgångsfaktorer
För att samverkan ska möjliggöras och vara ett framgångsrikt arbetssätt så finns det flera fak-torer och förutsättningar som måste fungera i praktiken. Lindberg (2009) beskriver följande faktorer som betydelsefulla och önskvärda för att samverkan ska fungera optimalt:
1. Hierarkier och arbetsfördelning är tydligt anpassade efter arbetet 2. Inblandade parter har en samordnad administrativ och politisk ledning 3. Samarbete överskrider alla nivåer i organisationen
4. Parter har förtroende och respekt för varandra 5. Det finns ekonomiska möjligheter tillgängligt
6. Arbetet utvärderas för att se eventuell utvecklingspotential
7. Det är önskvärt att organisationerna har samma geografiska punkt.
3.3.2 Hinder
Hinder för samverkan kan exempelvis vara otydlighet i uppdrag och arbetsuppgifter (Social-styrelsen, 2013). Socialtjänstlagen beskriver och tydliggör socialtjänstens uppdrag och arbets-uppgifter, medan andra organisationer kan ha mer oklarheter i uppdragen. Ett annat hinder kan vara tvetydigheter i uppdragsfördelningen mellan organisationerna. Detta innebär att det är svårt att dra gränser mellan organisationernas arbete när det kommer till vart gränsen går för vilken organisation som ansvarar för att ett visst problemområde (ibid.).
3.4 Konstruktionen av unga brottsutsatta och deras stödbehov
3.4.1 Olika stödbehov
Unga personer som har blivit utsatta för brott kan ha behov av stöd med att bearbeta denna händelse, detta stöd kan vara både kort- och långsiktigt. Alla individer reagerar och agerar olika vid utsatthet för brott och därför är det alltid viktigt att göra en individuell bedömning (Socialstyrelsen, 2012).
Stödsamtal är en viktig del för unga brottsutsatta när det kommer till processen att bearbeta det de har blivit utsatta för och sedan kunna gå vidare i livet. De flesta stödsamtalen utförs av stödcentrum och vanligen i deras arbetslokaler, men kan även ske på annan geografisk plats, exempelvis i skolan eller i hemmet om det bättre möter den unges behov (Socialstyrel-sen, 2005).
Ett brott kan påverka en person på olika sätt, såväl generellt som specifikt och även på kort respektive lång sikt (Finkelhor & Kendall-Tackett, 1997) Generell eller universell påver-kan påver-kan vara depressionssjukdomar, misstro till sin omgivning, känslor av orättvisa, ilska och rädsla för att händelsen ska inträffa ytterligare en gång. När det kommer till reaktioner som sker i nära samband med brottet så kan detta vara rädsla, mardrömmar, känslor av tomhet och förvirring samt skuldkänslor. Försvagande av självkänsla, sexuella hämningar och en aggres-siv personlighetsutveckling är påverkansfaktorer som succeaggres-sivt utvecklas med tiden, enligt Finkelhor & Kendall-Tackett (ibid.).
Kendall-Tackett's resultat, 1997). En majoritet av ungdomarna uppgav att brottet de blivit ut-satt för väckte starka negativa känslor som sorg, ilska och maktlöshet.
3.4.2 Konstruktionen av unga brottsutsatta
Hansen Löfstrand (2009) genomförde en studie om konstruktionen av unga brottsoffer i Sve-rige, vars resultat bland annat visade hur två olika typer av brottsutsatta och som ger olika ut-tryck för behov av stöd. Resultatet visade även att unga brottsutsatta i Sverige objektifieras på det sättet att de unga blir ett objekt som behöver hjälp med att bearbeta de emotionella svårig-heterna som kan ha uppstått i samband med att ha blivit utsatt för brott. De två olika typer av unga brottsutsatta i Sverige som redovisas i resultatet, samt hur de framställs, är det motstri-diga offret, som oftast beskrivs som ett ungt och manligt offer, samt det ‘’bra’’ offret, som oftast målas upp en ung flicka. Det motstridiga offret, oftast en pojke, kännetecknas av tidi-gare erfarenheter som förövare/utsatt och en förnekelse kring det han har blivit utsatt för. Unga manliga brottsutsatta beskrivs ofta som att de har svårt att uttrycka känslor kring att vara brottsutsatt, vilket i sin tur hämmar återhämtningsprocessen, ilska och hat är de två käns-lor som är starkt förenade med hur ett manligt ungt brottsoffer reagerar efter att ha blivit utsatt för brott, vilket i sin tur kan väcka ett begär av hämnd. Det ‘’bra’’ offret framställs oftast som en flicka och även denna typ kan påvisa ovillighet till att dela med sig av sina känslor. Denna ovillighet är inte genomgående utan offret inser snabbt att hon behöver hjälp och då ersätts ovilligheten med känslor som förtvivlan, ångest och rädsla och efter samtal så kommer dessa känslor att ersättas av självförtroende och en känsla av frigörelse. Hansen Löfstrand
(2009) menar att dessa två olika sätt att konstruera unga brottsutsatta och deras stödbehov på-verkar hur man arbetar med de unga som blir utsatta, då exempelvis manliga unga utsatta an-tas kunna begå hämndmotiverade brott. Dessa sätt att bli påverkad på av ett brott är då sådant som ett brottutsatt barn eller en ungdom i efterhand kan behöva hjälp och stöd med.
3.4.3 Information till unga brottsutsatta
ges till den brottsutsatte både muntligt och i skrift. Vid bristfällig information så kan den brottsutsatte bli en passiv aktör i sitt eget ärende och ärendehantering. Detta kan även leda till att den brottsutsatte inte förstår sina rättigheter, vad som sker och varför det sker samt
att känna maktlöshet inför sitt ärende. Detta stämmer överens med Ljungwald & Hollander (2009) som menar att socialtjänstlagen är väldigt allmänt utformad med vaga bestämmelser som gör det svårt för individen att orientera sig i vilken hjälp det finns att få och vilken hjälp som hen har rätt till.
3.5 Sammanfattning och kritisk reflektion forskningsfältet
Litteraturöversikten visar en enighet i den positiva synen på samverkan och vad den med-för. Tidigare forskning har visat att samverkan är ett effektivt arbetssätt inom socialt arbete då klienterna oftast har en multipel problematik som kräver flera olika typer av insatser eller stöd. Vidare tas olika hinder för samverkan upp och även här finns enighet om att hinder för samverkan främst är en tvetydighet i arbets-eller ansvarsfördelningen eller en avsaknad av en enad förståelse och samsyn i arbetet. Det är även av vikt att konstatera att den tidigare forsk-ningen som är med i denna studie inte tar upp hur klienter eventuellt kan ‘’falla mellan sto-larna’’ som en följd av att det inte finns en samsyn i arbets-eller ansvarsfördelningen, och att detta kan vara någonting som gör samverkan till något negativt för klienten. Den tidigare forskning som nämns ovan har även tagit upp framgångsfaktorer i samverkan. Det är dock viktigt att behålla ett kritiskt förhållningssätt till dessa. Detta för att de framgångsfaktorer som nämns inte nödvändigtvis behöver innebära att samverkan fungerar eller att den inte skulle fungera utan att alla faktorer finns med i organisationers samarbete. De framgångsfaktorer som nämns är endast sådant som tidigare forskning menar har varit fördelaktigt i samverkan, inte att de är ett krav för ett funktionellt samarbete.
unga klienter som de professionella valde ut att delta i studien. Författaren tar även själv upp att detta kan tänkas påverka studiens resultat då de professionella kan ha låtit ungdomar från de mer framgångsrika fallen delta. Dock oberoende av vilken brottsoffertyp en ung brottsut-satt är så fanns det en samsyn i att alla unga brottsutbrottsut-satta behöver hjälp med att bearbeta svåra och traumatiska händelser. Läkningsprocessen efter att ha blivit brottsutsatt skiljer sig mellan olika individer och kan hämmas eller främjas beroende på vilken typ av brottsoffer man är.
Forskningsfältet visade även en enighet i att unga som har en hög nivå av utsatthet har en större sannolikhet i att få professionell hjälp om de söker den. I studien genomförd av Thun-berg & Källström (2018) tar de dock upp faktumet att detta resultat endast kunde generali-seras till två eller tre stycken olika typer av utsatthet, vilka det är nämner de inte, och inte till alla typer. De tar också upp det studiens resultat även kan tolkas som att unga som utsätts för allvarligare brott och tillkännager sin egen situation som brottsutsatt, har större benägenhet att söka och få professionell hjälp (Thunberg & Källström, ibid.).
4. Teoretiska idéer
I detta avsnitt kommer de teoretiska utgångspunkterna för studien att presenteras. För att ana-lysera och begreppsliga det material som har använt och samlats in för denna studie så har två olika teoretiska perspektiv samt ett teoretiskt begrepp valts ut. Dessa är organisationsteori, te-orin om det ideala brottsoffret samt det teoretiska begreppet samverkan.
4.1 Organisationsteori
Ett av studiens syften är att studera hur samverkan ser ut mellan två organisationer, polisen samt stödcentrum. Därför har jag valt att ha med organisationsteori som en teoretisk utgångs-punkt i studien för att förstå vilka faktorer som påverkar en organisations arbetssätt. Organi-sationsteori är ett omfattande teoretiskt perspektiv med flertalet olika inriktningar och denna studie berör endast en liten del av dessa. För att till en början förstå organisationsteori ska man först förstå begreppet ‘’organisation’’. En organisation kännetecknas bland annat av att det finns en rådande hierarki samt en form av tillsyn i hur organisationens medlemmar preste-rar och arbetar utefter rådande regelverk, både skriftliga och outtalade regler som exempelvis organisationskultur. Regler inom en organisation används för att säkerhetsställa att arbetet sker så säkert som möjligt och att inte varje beslut eller handling kräver en helt ny moti-vering (Ahrne, 2011).
4.1.1 Formella och informella organisationer
Inom organisationsteori pratar man om formella organisationer där det exempelvis finns re-gelverk eller lagar som styr organisationen och dess verksamhet. Etor (2016) skriver att en formell organisation kännetecknas av följande:
1. Har en legitimitet som b.la. grundar sig lagtext. 2. En tydlig struktur av organisationen
3. Tydligt uttalade mål och arbetssätt som organisationen jobbar mot/efter. 4. Bestämd arbetsfördelning mellan de anställda (som baserar sig på expertis) 5. Organisationens struktur/arbete är inte bunden till de anställda
för att gå i linje med organisationens arbetsuppgifter och mål. Organisationens arbetsuppgifter och mål bestäms av bland annat av juridiska ramar och socialpolitiska villkor. En formell or-ganisation har hög legitimitet då dess verksamhet har sin grund i lagtext men har även fått ta emot kritik för att vara för mekanisk och hindra anställdas kreativitet. (Etor, 2016).
Scott (1969) skriver att ur varje stor formell organisation så bildas automatiskt en informell organisation med den. Denna typ av informella organisation uppstår utan avsikt och kan besk-rivas som vänskapliga relationer mellan de anställda på en formell organisation. Till skillnad från den formella organisationen kännetecknas den informella, enligt Etor (2016), av föl-jande:
1. Flexibel och ostrukturerad.
2. Obestämda relationer mellan medlemmarna i organisationen. 3. Ingen tydlig ansvarsfördelning
4. Instinktivt och varierande deltagande
Den informella organisationens funktion är bland annat att behålla goda arbetsförhållanden och arbetsvillkor, bibehålla social kontroll och social status hos anställda samt att främja och uppmuntra kommunikation mellan de anställda. Soda & Zaheer (2012) tar upp ett perspektiv som menar att informella organisationer skapas och utvecklas som en följd av den formella organisationens bristande förmåga att lösa aktuella svårigheter.
4.2 Samarbete och samverkan
Jag syftar att undersöka samverkan mellan stödcentrum och polisen samt huruvida detta ar-bete möter de hjälp-och stödbehov som unga brottsutsatta kan ha. Precis som vi människor interagerar och fungerar i samspel med varandra så behöver även organisationer ha ett samar-bete i arsamar-betet mot optimala resultat, både arbetsvillkorsmässigt och optimalt ur ett brukarper-spektiv.
som den egna organisationen saknar. Den primära anledningen till att samverka är dock för att det ska vara till fördel för klientens intressen. Inom socialt arbete är det inte ovanligt att en klient har en multipel problematik som kräver insatser från olika organisationer, samverkan och samarbete mellan involverade organisationer kan då underlätta arbetet och tillgodose kli-entens behov (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2013).
4.3 Det ideala offret
Den norske sociologen och kriminologen Nils Christie har myntat begreppet det ideala offret. Christie (1986) menar att det ideala offret har sex olika karaktärsdrag, offret ska:
1. Vara svag
2. Ha respektabel sysselsättning
3. Vara på väg till en plats som ej väcker förvirring/frågor
4. Vara i underläge till förövaren (och förövaren ska ha en negativ framställning), 5. Inte ha koppling till förövaren,
6. Ha tillräckligt med influens för att kunna hävda sig i rollen som offer men inte till-räckligt mycket för att kunna beaktas som ett hot.
För att vara enhetlig med konstruktionen av det ideala offret ska då ett brottsoffer helst besitta alla sex karaktärsdrag. Christie (1986) skriver att kultur visserligen kan påverka föreställ-ningen om det ideala offret men att dessa karaktärsdrag typiskt kännetecknar ett idealt of-fer. Vidare menar Christie (ibid.) att det ideala offret inte själv ska försätta sig själv i riskabla situationer, som en följd av det faktumet att offret ska sakna de fysiska resurser och attribut som krävs för att kunna försvara sig själv i dessa typer av situationer. Det ideala brottsoffret skapas även i förhållande till gärningspersonen. För förtydligande så innebär att gärningsper-sonen bör besitta motsatta egenskaper till dess offer, och att detta i sådana fall stärker legiti-miteten i den utsattes offerroll. Detta betyder att starka gärningsmän ger svaga offer vilket gör att den utsatte har ett större anspråk på sin roll som offer (Christie, ibid.)
4.4 Reflektion av teorival
2013). Studien syftar till att studera hur samverkan mellan stödcentrum och polisen ser ut och därmed blir det teoretiska begreppet samverkan och organisationsteori relevant. Organisat-ionsteori omfattar många olika perspektiv vilket till en början gjorde det svårt att göra en av-gränsning för vad som skulle vara med i denna studie. Inför denna studie har jag läst andra c-uppsatser som har studerat samma fenomen, vilket gav mig inspiration till att använda mig av perspektivet som berör informella och formella organisationer. Detta för att studera hur dessa två påverkar organisationer internt men även hur detta kan ha en roll i samverkansar-betet.
5. Forskningsmetod
Detta avsnitt inleds med en beskrivning av forskningsmetoden för att sedan redogöra för stu-diens tillvägagångssätt och respondenter samt hur det insamlade materialet har arbetats med. Avsnittet avslutas med etiska överväganden och kvalitetskriterier samt en beskrivning av te-matisk analys.
5.1 Val av forskningsmetod
Studiens metodval är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. I en kvalitativ metod är det forskarens intresse med hjälp av teorier eller teoretiska begrepp som styr under-sökningen. Den kvantitativa metoden är har sin fördel i omfattande undersökningar som ger ett generaliserbart resultat, medan den kvalitativa syftar till att förstå beteenden, åsikter och fenomen i dess sammanhang (Bryman, 2011). Den kvalitativa metoden avser även att för-stå världen ur intervjupersonens perspektiv utifrån dennes synvinkel och erfarenheter (Brink-mann, 2014). Denna forskningsmetod är relevant för denna studie då studiens syfte är att un-dersöka hur samverkan ser ut mellan polisen och stödcentrum i arbetet med unga brottsut-satta samt de professionellas uppfattningar kring de ungas stödbehov och huruvida organisat-ionerna tillgodoser dessa.
5.2 Tillvägagångssätt
med socialarbetarna från min första intervju. Denna polis hjälpte mig senare att få mailkontakt med två stycken andra poliser inom Stockholms län.
I de mailen som jag skickade ut till respektive myndighet så informerade jag om vad studien har för syfte, hur den är upplagd samt risker och fördelar med att välja att delta i undersök-ningen. Deltagarna fick information om att deltagandet var helt frivilligt samt att de kunde av-bryta sitt deltagande när som helst under studiens gång. Jag använde alltså det som Kvale & Brinkmann (2014) beskriver som ett informerat samtycke.
Intervjupersonerna fick även information om att intervjuerna var semistrukturerade, det vill säga att det finns specifika teman som berörs under intervjun och att jag, innan intervjutill-fället, skulle ha formulerat och arbetat fram en intervjuguide som hjälpmedel (Bryman, 2011). Slutligen fick intervjupersonerna även information om att intervjuerna skulle spelas in och att materialet sedan skulle komma att transkriberas, kodas och tematiseras, samt att de intervjuades identitet skulle komma att anonymiseras och att det endast är jag som skulle ta del av det fullständiga materialet. Vetenskapsrådet (2011) benämner detta som konfidentialitetskravet, något som är viktigt inom forskning då många forskningsområ-den kan vara etiskt känsliga.
5.2.2 Presentation av intervjupersoner
intervju-personen, vilket eventuellt kan ha gjort att personen inte fick ut allt det hen ville ha sagt. In-tervjuernas längd varierade mellan 25 och 50 minuter. Under intervjutillfället utgick jag ifrån min intervjuguide (se bilaga 2) men lämnade även utrymme för respondenterna att tala fritt om det som hen uppfattade som viktig information om polisen och stödcentrums arbete samt uppfattningar kring unga brottsutsatta. Intervjupersonerna som kommer att presenteras i denna studie är följande:
• Intervjuperson 1: Socialarbetare på stödcentrum som är verksam inom Stockholms län. • Intervjuperson 2: Socialarbetare på stödcentrum som är verksam inom Stockholms län. • Intervjuperson 3: Polis som är verksam inom Stockholms län.
• Intervjuperson 4: Polis som är verksam inom Stockholms län. • Intervjuperson 5: Polis som är verksam inom Stockholms län.
• Intervjuperson 6: Socialarbetare på stödcentrum som är verksam inom Stockholms län. • Intervjuperson 7: Socialarbetare på stödcentrum som är verksam inom Stockholms län.
5.2.3 Arbetet med insamlad empiri
Efter att intervjuerna var genomförda så transkriberade jag
5.3 Etiska överväganden
Kvale & Brinkmann (2014) skriver att forskning som baseras på intervjuer är någonting som genomsyras av etiska och moraliska frågor. Under genomförandet av denna studie har etiken varit viktig och någonting som har beaktats genom hela forskningsprocessen. Som tidigare nämnts har jag bland annat använt mig av Vetenskapsrådets fyra allmänna krav till forskare för att genomföra en sådan etiskt korrekt studie som möjligt. De fyra kraven är informations-kravet, samtyckesinformations-kravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att informera studiens respondenter om studiens syfte samt om andra förhållanden som kan tänkas påverka intervjupersoners medverkan (Vetenskapsrådet, 2011). När jag sökte efter respondenter till min studie så skickade jag ut ett mail som bland annat informerade respondenterna om studiens syfte, att deltagandet är frivilligt och att inter-vjutillfället kommer att spelas in (se bilaga) Samtyckeskravet innebär att respondenten fak-tiskt vill delta i studien samt att de informeras om att de kan välja att avbryta sin medverkan under studiens genomförande (Vetenskapsrådet, ibid.). I mitt informationsbrev så informerade jag eventuella intervjupersoner om att man närsomhelst under forskningsprocessen kan välja att ta tillbaka sitt deltagande. Det fanns även intervjupersoner som initialt ville delta i studien men senare slutade svara på mail, och dessa personer valde jag att inte fortsätta kontakten med.
kommer att användas (Vetenskapsrådet, ibid.). I mitt informationsbrev så informerade jag om min identitet, vilket universitet jag studerar vid och att jag ska genomföra en kandidatuppsats och därför önskade att komma i kontakt med tänkbara intervjupersoner. De intervjuade har även blivit erbjudna att få det slutgiltiga materialet skickat till sig.
5.4 Validitet och reliabilitet
Reliabilitet är ett begrepp som syftar till att bedöma en studies tillförlighet samt om resultatet hade varit detsamma om en annan forskare genomfört samma studie vid ett annat tillfälle. Detta omfattar bland annat att bedöma huruvida intervjupersoner kan komma att förändra sina svar med tidens gång samt om vem som intervjuar skulle påverka intervjupersonernas svar (Kvale & Brinkmann, 2014). Under intervjutillfället så använde jag mig av det som Bry-man (2011) beskriver som en semi-strukturerad intervju. Detta innebär att intervjuaren sedan innan har specifika teman som hen kommer att beröra under intervjutillfället. Intervjuaren an-vänder sig då av en intervjuguide där hen har formulerat olika frågor som berör relevanta te-man. Den semi-strukturerade intervjun lämnar även utrymme för intervjupersonen att tala fritt omkring de ämnena som berörs under intervjutillfället (Bryman, ibid.). Innan intervjutillfället så tillfrågades intervjupersonerna om de ville ha tillgång till intervjuguiden, och de som öns-kade det fick den skickad till sig innan intervjuns genomförande. Intervjuerna utformades och följde efter intervjuguiden, vilket stärker att en annan forskare skulle återskapa samma resultat vid ett annat tillfälle. Någonting som kan påverka skillnader i resultat är bland annat att jag ställt följdfrågor som inte finns formulerade i intervjuguiden, en annan forskare kan prioritera eller formulera andra följdfrågor. Om studien upprepades av en annan forskare så skulle det som troligast har en påverkan ett annorlunda resultat vara, som ovan nämnt, att majoriteten av intervjuerna skedde över telefon. Om en annan forskare istället genomfört intervjuerna med hjälp av min intervjuguide via fysiskt möte så kan svaren möjligen bli mer utförliga.
studies syfte. De personer som har intervjuats tillhör de två målgrupper som studien syftar till att undersöka och därmed har även intervjupersonerna varit enhetligt med studiens syfte.
I studier som använder en kvalitativ metod hänvisar man även till dess pålitlighet. En studies pålitlighet stryks bland annat genom att vara transparant i sin forskningsprocess och därmed tydligt redogöra och argumentera för hur man gått till väga och varför man har gjort det (Bry-man, 2011). Jag har i min studie motiverat varför och hur jag valt mina respondenter, hur för-beredelserna inför och själva intervjutillfällena har sett ut samt hur arbetet med min empiri har skett. Slutligen när det kommer till att styrka en studie så ska forskaren redogöra för att hen har agerat objektivt och inte låtit personliga aspekter påverka forskningen eller forskningsre-sultatet. Detta är ett ämne som jag innan min C-uppsats saknade kunskap och information om, jag har därmed ingen personlig åsikt eller agenda med uppsatsen som kan tänkas påverka re-sultatet. Jag har heller ingen personlig eller professionell kontakt till någon av mina intervju-personer. Alla dessa ovanstående begrepp användes för att analysera och reflektera över stu-dien innan och efter dess genomförande.
5.5 Analysmetod
För att bearbeta och analysera det material jag hade samlat in så använde jag mig av tematisk analys. Braun & Clarke (2006) beskriver tematisk analys som ett sätt att identifiera och analy-sera olika teman i insamlat material, vilket innebär att jag har sökt efter koder, begrepp och teman i min empiri som är kopplat till mitt forskningsområde. Detta medför även att analysen inte omfattar alla delar i materialet men att de som är utvalda får en mer detaljerad beskriv-ning och analys. Vid kodbeskriv-ningen så använde jag en så kallad begreppsdriven kodbeskriv-ning vilket innebär att jag sökte efter koder som berörde vissa teoretiska begrepp (Braun & Clarke, 2006, ibid.). Detta gjorde jag genom att söka efter nyckelord som har med de teoretiska begreppen att göra, dessa nyckelord var: samverkan, samarbete, organisation, regler, kontakt, profession-ella relationer, närhet, avstånd, fördelar/nackdelar, stöd, hjälp, behov, reaktioner, föräldrar, vänner, socialt nätverk, brott, samtal, bearbeta, hantera, gå vidare, avstånd, begränsningar, ut-veckling, hinder, distans, närhet och brister.
semantisk nivå som utgår ifrån att det som intervjupersonen säger är det som menas. Detta in-nebär att jag inte försökte att identifiera eller analysera någonting utöver det som intervjuper-sonerna har sagt i sina intervjuer. Om man istället använder sig av en latent nivå så försöker man identifiera bakomliggande eller underliggande meningar eller mönster i det som intervju-personen talar om. Trots att den semantiska nivån endast utgår ifrån det som sagts så menar Braun & Clarke att denna typ av analys gör det möjligt för forskaren att djupare tolka sin em-piri och placera det i ett bredare sammanhang och perspektiv.
Efter att ha gjort mig bekant med mitt material så hade jag en stor mängd med koder och en del preliminära teman som uppstått i samband med kodningen. De teman som uppstått var dock för många och behövde reduceras då alla inte besvarade mina frågeställningar eller hade något värde för studiens syfte. Ett exempel på detta är att det fanns ett tema som berörde för-äldrars reaktioner på att ha ett brottsutsatt barn. Detta är då någonting som flera intervjuperso-ner nämnde men i och med att studien inte syftar till att undersöka föräldrarnas perspektiv så var det för irrelevant för att stå som ett eget tema. De slutliga teman som har valts är väldigt omfattande och berör mycket av det essentiella som jag identifierade under databearbet-ningen. Tabellen nedanför redovisar vilka teman som fick representera de koderna som jag samlat in från min empiri.
Tema Samverkan och samarbete
Uppfattningar kring stödbehov och re-aktioner hos unga brottsutsatta
Begränsningar och utvecklingsområden i arbetet
Teoretisk förank-ring/koppling till be-grepp
Organisationsteori, samverkan & samar-bete, formella och in-formella organisat-ioner
Det ideala brottsoff-ret
Samverkan & samar-bete, organisations-teori
Nyckelord/koder Samverkan, samar-bete, organisation, regler, kontakt, pro-fessionella relat-ioner, närhet, avstånd, fördelar/nackdelar
6. Resultat och analys
Under detta avsnitt kommer jag att redogöra för det resultatet som intervjuerna har gett. Re-sultaten kommer även att analyseras med hjälp av valda teoretiska begrepp och teori samt kopplas till tidigare forskning. Avsnittet är uppdelat i fyra huvudrubriker som är; samverkan och samarbete, reaktioner hos unga brottsutsatta, uppfattningar kring vad som påverkar stöd-behovet och slutligen begränsningar och utvecklingsområden i arbetet. Till dessa huvudrubri-ker tillkommer det underrubrihuvudrubri-ker som använts för att strukturera resultatet ytterligare.
6.1 Samverkan och samarbete
6.1.1 Samverkan som kompletterande funktion
‘’Jag tänker att samverkan när man jobbar med människor är väldigt central och avgörande för att man nästan alltid ska komma någonstans..vi är olika myndigheter och vi skulle inte kunna göra någonting utan polisen och polisen har liksom inte det uppdraget att ge stöd till brottsutsatta så för vår del är det helt avgörande’’ IP 6
Citatet kommer från intervjuperson 6 som menar att polisen och stödcentrum är två olika myndigheter som arbetar med samma målgrupp men med olika uppdrag i fokus. Detta innebär att det finns olika delar som de olika myndigheterna arbetar med när det kommer till en brottsutsatt ungdom. Enligt intervjupersonen hade de två olika organisationerna inte hade va-rit funktionella eller kunnat utföra sitt uppdrag utan varandra. De båda organisationernas upp-drag är lika således viktiga när det kommer till målgruppen unga brottsutsatta. Svensson, Johnsson & Laanemets (2013) förklarar att samverkan är ett bra verktyg vars syfte är att till-godose en klients behov på alla tänkbara nivåer, vilket är särskilt viktigt inom socialt arbete då klienterna tenderar att ha multipel problematik (ibid.). Att polisen och stödcentrum har två olika uppdrag och kompletterar varandra i arbetet med unga brottsutsatta var ett återkom-mande tema hos flera av intervjupersonerna.
Intervjupersonen menar att stödcentrum och polisens samverkan kring unga brottsutsatta är en viktig del i deras arbete då organisationernas uppdrag ser olika ut och därmed kompletterar varandra. Informanten i fråga arbetar som polis och menar att man i sitt yrke inte kan ge det stödet och den hjälpen som stödcentrum kan erbjuda och att det därför är en positiv känsla att kunna lämna över ärenden till stödcentrum. Enligt Socialstyrelsen (2013) kan ett hinder för att samverkan ska fungera vara att det är svårt att dra gränser för vilken organisation som ansva-rar för ett visst problemområde. Det tycks dock inte gälla här. En av intervjupersonerna menar att det finns en tydlig uppfattning om vilken organisation som fyller vilken funktion i samver-kan mellan polisen och stödcentrum.
‘’Om jag ska vara klinisk så jag ska utreda brott och vi är inte psykologer och vi är inte tera-peuter och flera av mina kollegor är helt jävla olämpliga att vara teratera-peuter för att dom inte vet vad dom pratar om och då är det dumt..jag tänker att var och en ska göra det dom är bra på. Det är socialarbetarnas jobb på stödcentrum att stötta och stödja och sen är det klart att jag inte ska vara iskall och statisk under processen, vi ska ju självklart också fråga om käns-lor och så men vår uppgift är ju att se till att brottsoffer får en upprättelse..jag ska stötta så långt som möjligt men jag tror att det behövs en annan sorts utbildning än den vi har för att liksom vara den som läker’’ IP 3
6.1.2 Personliga relationer och avstånd
Ur varje formell organisation så uppstår automatiskt en informell organisation, enligt Scott (1969). Den formella och den informella organisationen skiljer sig ifrån varandra på många sätt. Den formella organisationen präglas av hierarkier och anställda som arbetar mot samma mål, medans den informella organisationen har sin rot i personliga relationer och gemen-skapen som de anställda har på arbetsplatsen (Etor, 2016). I denna studie talade flera intervju-personer om vikten av förtroende och en personlig kontakt med sina kollegor i den egna orga-nisationen men även kollegorna i den organisation som man samverkar med.
‘’Faktorer som gör att det fungerar är också att man lär känna varandra på ett personligt plan vilket gör det lättare då att ha en kontakt med någon som man känner lite grann..ja men man vet vilka varandra är liksom och då blir det lättare om man har en personlig kontakt och snackar om annat också’’ IP 5
Intervjupersonen menar att det blir mer naturligt att arbeta med en person som man känner samt att det är förtroendebyggande att ha en personlig kontakt där man kan tala om annat än arbete. Därför ansåg hen att det är viktigt att anställda lär känna varandra utanför arbetet och att detta underlättar för arbetet och den samverkan som sker mellan organisationerna. Basic (2018) menar att ett ömsesidigt förtroende mellan organisationer som samverkar med varandra påverkar hur organisationernas arbete kommer att utspela sig i praktiken. Om man kan förvänta sig ett visst sätt som ens samverkanspartner kommer att agera på skapar det trygghet för iblandade parter. En socialarbetare tog upp hur närhet och personliga relat-ioner samt organisatoriska förutsättningar påverkar arbetet och är så kallade framgångsfak-torer.
‘’Jag tror att en viktig faktor är att vi sitter tillsammans och att man faktiskt sitter och dricker morgonkaffe ihop och sitter på vissa möten ihop. Sen har stödcentrum funnits länge nu så det finns någonting upparbetat sedan länge så att även om personer byts ut här så finns det kvar liksom’’ IP 7
‘’Eftersom att vi har suttit tillsammans kan jag säga att det här är någonting som passar sig för du är bra på att prata med tjejer om sexualbrott eller du är bra på det här så har dom vänt sig till den aktuella polisen direkt som skulle passa för att den här personen ska kunna sig trygg. Sen tycker jag att det är tråkigt att vi inte sitter nära varandra längre för det tycker jag blir ett avstånd..för när vi satt tillsammans kunde man bara kika in och säga till typ att det kommer en tjej i eftermiddag kan ni kiva in och visa upp er för det blir så mycket lättare för den utsatta att ta kontakt om man har tagit i hand och fått ett ansikte till namnet’’ IP 3
Intervjupersonen har tidigare arbetat i samma lokaler som de socialarbetarna vid stödcent-rum och anser att det har blivit en förlust att inte göra det längre eftersom närheten till sin samverkanspartner underlättade arbetet både för de anställda och för de unga brottsutsatta som besökte polismyndigheten. Informanten menar att trots att stödcentrum och polismyndig-heten inte längre sitter i samma lokaler så är det ändå en vinst att de en gång har gjort det ef-tersom de har arbetat tätt med varandra och känner till de som arbetar på respektive organisat-ion och deras respektive expertkunskaper. Enligt Socialstyrelsen (2005) har också polismyn-digheten en positiv inställning till att dela lokaler med stödcentrum i syfte att på en sådan tät samverkan som möjligt. Emellertid kan det också finnas fördelar med att inte arbeta i samma lokaler.
‘’Feedback och personlig kontakt tror jag är ett vinnande koncept. På vissa ställen sitter man ju fortfarande tillsammans och även det är ett vinnande koncept och ibland kommer det in personer spontant och vill anmäla ett brott och då är det bra att kunna gå till stödcentrum och säga att det sitter en tjej här inne kan ni komma och säga hej, så att sitta på samma plats är det ideala för våran verksamhet men sen kanske inte det ideala för ett brottsoffer att be-höva gå till en polisstation för det kan vara jobbigt’’ IP 3
vikt att ta hänsyn till klientens känslor kring att befinna sig på en polisstation vid samtalstill-fällena.
6.1.3 Hinder i samverkan
Att sitta i samma hus/lokaler kan som ovan nämnts vara en framgångsfaktor i många hänseen-den. Dock var det inte alla som höll med om det, utan pekade på andra faktorer
‘’Vi sitter i samma lokaler men det fungerar inte ändå..vi har ju funderat jättemycket på vad det är som gör att det kanske inte fungerar ändå och vi tänker väl att en del också kan vara liksom en kultur..hos polisen då..man har chefer och en hel organisation som har ett tänk för polisen har ju ett väldigt fokus på gärningspersoner’’ IP 6
Intervjupersonen, som arbetar på ett stödcentrum, menar att polismyndigheten har ett alltför stort fokus på gärningspersoner vilket gör att samverkan med stödcentrum går förlorad. I mot-ion 2017/18:3849 så har man konstaterat att den svenska kriminalpolitiken är präglat av ett gärningsmannafokus och att den brottsutsatte får en sekundär roll. Intervjupersonen menar att detta är en faktor som påverkar hur väl samverkan mellan organisationerna fungerar.
Etor (2016) beskriver att en formell organisation bland annat kännetecknas av tydligt uttalade mål och arbetssätt som organisationen arbetar mot/efter. Även om polismyndigheten och stöd-centrum är två organisationer som arbetar med en och samma målgrupp så fyller organisation-erna olika funktioner och har olika uppdrag. Att polismyndigheten arbetar i utredande syfte kan därför resultera i att stöddelen, som sker i samverkan med stödcentrum, inte blir lika prio-riterat. En intervjuperson ansågs att det är erfarenheten av samverkan mellan polisen och stöd-centrum som är viktig för ett välfungerande samarbete.
‘’Det är jätteviktigt att sitta hos polisen men det behöver inte fungera för det. Att man har en erfarenhet eller att polisen har en erfarenhet av att det här blir bra och att det är etablerat och man ser vinsterna med det, jag kan uppleva att det tar några år innan det blir etablerat och att det går ganska trögt med att se vinsterna med det..’’ IP 6
med att samverka med stödcentrum, att det finns en erfarenhet av samverkan och att samver-kan är en etablerad arbetsform. Intervjupersonen beskriver att ett problem samver-kan vara att polis-myndigheterna inte ser vinsterna med att samverka med stödcentrum, vilket för med sig att samarbetet fungerar sämre. En annan intervjuperson påpekade att polisens syn på stödcent-rums roll i arbetet kan vara ett hinder för att samverkan ska fungera optimalt.
‘’Ibland kan det vara så att poliserna och vi socialarbetare inte har samma vision eller bild av vad vi ska tillföra, vad stödcentrum tillför till stationen eller ungdomarna och det blir lik-som en ganska stor distans mellan då’’ IP 6
En framgångsfaktor för samverkan beskrivs, enligt Basic (2018), vara att båda organisation-erna har förståelse för varandras verksamheter, arbete och arbetsmetoder samt arbets-mål. En av de intervjuade menar att det finns meningsskiljaktigheter i visionen av vad stöd-centrum ska tillföra i arbetet med unga brottsutsatta. Hen menar att eftersom organisationerna inte delar uppfattning om vad stödcentrum tillför så bidrar detta till ett avstånd mellan organi-sationerna, i och med att en framgångsfaktor för samverkan är förståelse för respektive verk-samhet och dess arbete (Basic, ibid.), så är avsaknaden av detta någonting som hindrar sam-verkan från att fungera optimalt. En splittrad vision av stödcentrums roll bidrar till hinder i samverkan och att arbetet ska fungera,
‘’Vi får liksom kämpa mycket för att försöka samverka och få in ärenden och se vinsten med att ge stöd till dom som behöver och då blir det ganska trögkört och vi får ganska lite ären-den’’ IP 6
Intervjupersonen beskriver hur stödcentrum får kämpa för att samverka med polisen och att de måste förklara för dem varför man ska ge stöd till unga brottsutsatta. Hen menar att följden blir att stödcentrum får in mycket få ärenden från polismyndigheten, vilket alltså kan ha sin förklaring i att det saknas en gemensam vision av arbetet med unga brottsutsatta samt vilken funktion som stödcentrum fyller. En annan person menade istället att brister i arbetet och i samverkan ligger på individnivå.
tänker jag i myndighet i stort att det beror på en individ och hur man är och hur man gör sa-ker om man gör det lilla extra och sådär’’ IP 4
Samverkan kan således fungera olika bra vid olika polisstationer och stödcentrum och detta förklaras med hur drivna och engagerade individerna som arbetar i respektive organisation är. Både polisen och stödcentrum är formella organisationer som styrs av lagverk och juri-diska ramar. Etor (2016) beskriver att en formell organisation kännetecknas av att organisat-ionens arbete inte är bundet till de anställda i organisationen. Men intervjupersonen i cita-tet ovan menar ändå att hur väl arbecita-tet utförs och hur väl samverkan fungerar är beroende på hur enstaka individer utför sitt arbete och huruvida man anstränger sig och gör det lilla extra.
6.2 Reaktioner hos unga brottsutsatta
Intervjupersonerna beskriver att reaktioner hos unga brottsutsatta skiljer sig mycket åt och att det inte finns något gemensamt sätt att reagera på efter att ha blivit utsatt för brott. Christie (1986) menar att det finns olika kriterier som behöver vara uppfyllda för att vara ett idealt of-fer, dessa är att vara svag, ha respektabel sysselsättning, vara på väg till en plats som ej väcker förvirring/frågor, vara i underläge till förövaren (och förövaren ska ha en negativ framställ-ning), inte ha koppling till förövaren och att den utsatte ska ha tillräckligt med influens för att kunna hävda sig i rollen som offer men inte tillräckligt mycket för att kunna beaktas som ett hot. Huruvida en individ uppfyller dessa kriterier kommer sedan att ha betydelse för hur den brottsutsatte blir bemött av myndigheter. De flesta informanterna som deltog i denna stu-die anser att det inte finns några typiska reaktioner eller någon typiskt brottsutsatt. De häv-dar istället att det är en stor variation beroende på hur som är brottsutsatt personen är och hur dennes liv ser ut.
‘’Det vanligaste brottsoffret..eller..folk tar på sig skulden typ om jag inte hade varit där om jag inte hade gått ut om jag hade lyssnat på min mamma om jag inte hade åkt med det tåget och så, alltså dom som lägger skulden på sig själva liksom’’ IP 3
frå-gor. Denna konstruktion av vad som upplevs vara ett idealt brottsoffer kan vara en av anled-ningarna till att unga brottsutsatta skuldbelägger sig själva och ifrågasätter varför de har be-funnit sig på en viss plats eller att de har agerat på ett visst sätt. Christie menar att bemötandet av någon som är brottsutsatt påverkas av huruvida den uppfyller de kriterier som krävs för att vara ‘’det ideala offret’’ (ibid.). Om en brottsutsatt lägger skulden för sin utsatthet på sig själv, kan detta eventuellt leda till en rädsla för att bli ifrågasatt av myndigheter om man skulle göra en anmälan. Detta kan vara en anledning till varför många unga brottsutsatta ten-derar att söka stöd i sitt sociala nätverk istället för att vända sig till myndigheter (Thunberg & Källström, 2018). Detta i sin tur innebär att unga brottsutsatta inte får den professionella hjäl-pen som de behöver för att bearbeta händelsen. En annan intervjuperson talade istället om hur reaktionerna efter att ha varit utsatt för brott i stor utsträckning varierar och att det är svårt att urskilja typiska reaktioner hos unga brottsutsatta.
‘’Jag tänker att min erfarenhet är att det ser så otroligt olika ut och att det inte finns något typiskt brottsoffer eller vilka som blir utsatta av brott eller något typiskt sätt att reagera, det finns ju såklart lite vanliga reaktioner men att det också är väldigt stor skillnad på hur man reagerar och hur man hanterar det’’ IP 6
Intervjupersonen baserar sitt påstående på sin erfarenhet som socialarbetare vid stödcentrum. Hen menar att det inte finns något typiskt brottsoffer eller något som är karaktäristiskt för alla unga brottsutsatta. Vidare så menar intervjupersonen att det finns reaktioner som visserli-gen är vanliga men att hur man reagerar och hanterar sin utsatthet trots allt är individbase-rat. Detta var som tidigare nämnt ett gemensamt tema i intervjuerna som gjordes inför denna studie. Christie (1986) menar att omständigheterna runt brottet påverkar omgivningens bemö-tande och huruvida en brottsutsatt har en legitim ‘’offer-roll’’. Det skulle kunna förklara var-för reaktioner varierar i sådan stor utsträckning, det vill säga att beroende på hur omständig-heterna kring brottet ser ut så kommer reaktionerna efteråt att te sig olika.
‘’Jag försöker tala om för de flesta att det här är en naturlig reaktion, man kan få sömnpro-blem och jobbigt i skolan men det betyder inte att alla får det men man kan få något av de’’ IP 3
att man måste reagera på ett visst sätt eller ens reagera överhuvudtaget. Enligt Finkelhor & Kendall-Tackett (1997) kan reaktioner som mardrömmar, känslor av tomhet och förvir-ring oftast ske i nära samband med att ha blivit utsatt för brott, vilket intervjupersonen näm-ner. En annan intervjuperson anser också att reaktioner inte är givna och att de som förekom-mer varierar från individ till individ och menade att stödcentrum lägger mycket fokus på att just förmedla till den unge att det inte finns något typiskt sätt att reagera och att alla reakt-ioner är tillåtna.
‘’När det kommer till vilket sätt det är okej att reagera på försöker vi utmana ganska mycket i att det inte finns en given ram för den som blir utsatt eller på vilket sätt man reagerar dels på situationen och dels på brottet’’ IP 7
Hansen Löfstrand (2009) tar upp att den dominerande inriktningen i arbetet med unga brotts-utsatta lägger stor vikt vid socialarbetarens kompetens om vad den unge behöver. Uti-från detta arbetssätt menar man att det finns givna faser som en ung brottutsatt går igenom och att socialarbetare redan innan första mötet ofta vet vad en ung brottutsatt behöver för typ av stöd (ibid.). Detta skiljer sig således ifrån det som intervjupersonerna i denna studie har uppgivit. Om reaktionerna varierar i så stor utsträckning som mina intervjupersoner har be-skrivit, så medför det att det inte är önskvärt att ha ett förbestämt sätt att arbeta med unga brottsutsatta på. Istället är det eftersträvansvärt att arbeta med den andra inriktningen som me-nar att det inte finns några givna faser i vad en brottsutsatt går igenom att och den
unge själv ska vara den aktiva deltagaren i samtalet med professionella utifrån sina egen-skaper och behov (Hansen Löfstrand, 2009). Trots att intervjupersonerna hävdar att det inte finns några typiska reaktioner hos unga brottsutsatta, så är de alla överens om att det är viktigt att en ung brottsutsatt pratar om det hen har blivit utsatt för.
‘’Jag försöker alltid lägga fram det även när jag pratar med dom att även om man inte kän-ner ett behov så tycker jag att..jag försöker liksom leda mina målsägande som har blivit ut-satta för grövre brott att tillåta stödcentrum att ta kontakt med dom även om det känns okej för jag tror att en brottsutsatt har ett generellt behov av att behöva prata om det för att kunna gå vidare och för att slippa ha alla tankar’’ IP 4
med stödcentrum, även om behovet inte uttryckts. Stödsamtal beskrivs således som en viktig del i återhämtningsarbetet för unga brottsutsatta. Denna typ av samtal behövs, även enligt So-cialstyrelsen (2005), för att den unge ska kunna gå vidare från händelsen och sedan kunna leva ett normalt liv.
6.3 Uppfattningar om vad som påverkar stödbehovet
Unga brottsutsatta kan således ha ett behov av stöd med att bearbeta sina känslor efter brotts-händelsen för att läka och att gå vidare i livet. Socialstyrelsen (2012) menar att alla individer har olika reaktioner efter att ha blivit brottsutsatt och att stöd därför kan utformas på olika sätt. Flera intervjupersoner upp faktorer som kan påverka hur omfattande en ung brottsutsatts stödbehov är. Flera nämner t.ex. att ett stabilt socialt nätverk eventuellt kan bidra till en trygg-het och att det kan främja och skynda på läkningsprocessen efter ett brott.
‘’Det är ofta stor skillnad beroende på hur omgivningen har reagerat, men också vad man be-finner sig i för sammanhang sedan innan, det är klart att om du har trygga familjeförhållan-den kanske du har godare chanser till att snabbare bearbeta det som du har varit med om. Medan vissa som kommer kanske har kommit till oss för att de har varit utsatta för en sak och sen i samtal inser man att det är en person som har varit utsatt för flera saker men kanske inte har ett så tryggt sammanhang och då kommer den personens läkningsprocess att se an-norlunda ut’’ IP 7
Intervjupersonen beskriver att goda familjeförhållanden kan vara en betryggande faktor hos en brottsutsatt och att detta kan främja läkningsprocessen. Ett sedan innan otryggt samman-hang kan innebära att den unga personen varit utsatt för flera brott utan att ha anmält eller sökt stöd för detta, samt att det otrygga sammanhanget kan medföra en annorlunda läknings-process. Thunberg & Källström (2018) beskriver att unga brottsutsatta ofta kan söka stöd i sitt sociala nätverk, vilket kan vara en anledning till att de med goda familjeförhållanden upplevs ha en effektivare läkningsprocess. Dock så var det inte alla intervjupersoner som höll med om att ett stabilt socialt nätverk och skyddsnät innebär att man har det enklare att hantera sin brottsutsatthet.
le-ver i en trygg miljö och blir utsatt för brott för att det är så långt ifrån din egna le- verklig-het..och att man då har ett stort behov av stöd för att det är så långt ifrån deras verklighet och så främmande. Medans personer som kanske kommer från alltså en mindre stabil bak-grund upplever jag har mindre stödbehov och det kanske inte handlar om att de har mindre stödbehov men att de uttrycker det mindre, kanske för att det ligger närmare deras vardag, har blivit utsatta flera gånger eller själva håller på med kriminalitet’’ IP 4
Intervjupersonen anser att en ung person som lever under trygga förhållanden kan ha det mer besvärligt med hanteringen av att vara brottsutsatt eftersom att brott ligger långt ifrån den unges verklighet och denne kan därför behöva mer stöd. Hen menar också att personer med en mindre stabil bakgrund kan uppfattas ha ett mindre behov av stöd men att detta inte nödvän-digtvis behöver vara så. Istället kan det handla om att brottslighet ligger närmare deras egen verklighet och vardag och de själva kan ha blivit utsatta eller utsatt andra för brott, vil-ket medför att stödbehovet inte syns tydligt som hos den som lever under mer trygga förhål-landen. Det så kallade ideala brottsoffret ska inte själv försätta sig i riskabla situationer, ef-tersom denne ska sakna de fysiska resurser och attribut som krävs för att kunna försvara sig själv i dessa typer av situationer, enligt (Christie, 1986). Om en ung brottsutsatt även har ut-satt andra personer för brott så trotsar detta konstruktionen av det ideala offret. Och om en ung brottsutsatt, med ett sedan innan kriminellt liv, inte upplever sig som ‘’ett idealt offer’’, kan detta innebära att t.ex. behov av stöd och att prata om det hen blivit utsatt för, känns obe-fogade och orimliga. Det kan vara en förklaring till varför somliga unga brottsutsatta från otrygga förhållanden som själva lever ett kriminellt liv inte har ett lika tydligt uttryckt stödbe-hov. Detta är även enhetligt med Hansen Löfstrands (2009) beskrivning av det s.k. motstri-diga offret. Det motstrimotstri-diga offret beskrivs ofta som en person med historik som förövare el-ler brottsutsatt samt att hen har svårigheter med att uttrycka sitt stödbehov, vilket med-för att återhämtningsprocessen kan med-försvåras (ibid.).
Flera intervjupersoner lade vikt vid den brottsutsattes tidigare sammanhang och hur tillgången till skyddsfaktorer kan påverka. En annan intervjuperson betonade istället att reaktioner efter att ha varit utsatt för brott är helt personlighetsbundet och menade att brottets grovhet kan vara någonting som påverkar, men att det som avgör är hur den unge själv uppfattar sin egen utsatthet.
samma sätt eller känna samma rädsla som någon som blivit utsatt för något grövre brott, det är ju lite personlighetsbundet’’ IP 5
6.4 Begränsningar och utvecklingsområden i arbetet
‘’Både jag och mina kollegor är ganska övertygade om att vi inte alls når alla som blir ut-satta för brott och det har ju med massa anledningar att göra, dels att Stockholm är en stor stad så det är liksom en djungel med vart man ska vända sig och för vad’’ IP 7
Intervjupersonen i citatet ovan menar att en begränsning i arbetet med unga brottsutsatta är att man inte når alla som blir utsatta för brott och att detta kan ha flera förklaringar. Detta är en gemensam syn både hos intervjupersonen och bland dennes kollegor. Stockholm beskrivs som en stor stad där det är svårt för en brottsutsatt ungdom att veta vart man ska vända sig och vil-ken hjälp det finns att få, vilket resulterar i att färre ungdomar i söker den hjälpen som hen eventuellt är i behov av. Det stämmer överens med Ljungwald & Hollanders (2009) påstå-ende att socialtjänstlagens allmänna och vaga bestämmelser gör det besvärligt för individen att känna till vilken hjälp det finns att få och som man har rätt till. Att inte veta vilken hjälp som finns och vart den finns att få beskrivs som ett tydligt hinder i återhämtningsprocessen för en brottsutsatt ungdom.
‘’Kanske att man skulle lobba mer för reklam och så vidare att det är den här hjälpen som finns att få, det finns ju om man söker upp det men att man skulle gå ut bredare med det, det kanske inte kommer ut så tydligt vilken hjälp det är som finns’’ IP 5
Intervjupersonen menar att det inte kommer ut tillräckligt tydlig information om
‘’Jag kan tycka att dom inte ens ska behöva tillfrågas om dom vill ha kontakt med stödcent-rum utan att det ska ske per automatik, att dom per automatik ska få ett brev med information från stödcentrum och kanske till och med ett samtal men att dom tar en fysisk kontakt lik-som.. Jag tänker att det skulle vara att det per automatik går iväg information om stödcent-rum till alla ungdomar som blivit utsatta..så att man ser till att dom får kontakten och att stödcentrum får kontaktuppgifter till dom som är drabbade av brott..så kanske att man kan utveckla kommunikationen på något sätt så att det inte behöver ta energi och tid till att göras så tänker man att det där gör jag sen och så händer det aldrig..det är ju alltid risken när någonting göras manuellt medans om det sker per automatik så missas ju ingen’’’ IP 3
7. Sammanfattning av resultat
I denna studie har samverkan mellan stödcentrum och polisen studerats med hjälp av inter-vjuer med verksamma inom respektive organisation. Det första temat undersöker samverkan och samarbete mellan organisationerna. Resultatet visar att båda organisationerna har en posi-tiv syn på samverkan men att upplevelsen i praktiken inte alltid är densamma. Faktorer som en avsaknad av en gemensam arbetsvision och att båda parter inte ser fördelarna med att sam-verka beskrivs som eventuella förklaringar till varför arbetet inte fungerar i praktiken. Några intervjupersoner tog även upp att organisationerna har samma geografiska utgångpunkt, någonting som Lindberg (2009) nämner som en framgångsfaktor för samverkan, inte automa-tiskt medför att samverkan fungerar. Istället kan samverkan påverkas mer av personliga relat-ioner och kunskap om den organisationen som samarbetet sker med.
Uppfattningar om unga brottsutsattas stödbehov och reaktioner behandlas i tema två och ett övergripande resultat är att professionella inte upplever att det finns något typiskt eller ideal brottsoffer. De intervjuade menar istället att alla unga kan bli utsatta för brott och att reaktion-erna efter detta är individbaserade och således i hög grad varierar från person till person. Det finns dock en gemensam uppfattning om att alla unga brottsutsatta har behov av att prata om sina upplevelser för att kunna påbörja en läkningsprocess och gå vidare från händelsen, något som även Socialstyrelsen (2012) har konstaterat.
