Det förebyggande arbetet mot mobbning och kränkande behandling - ur ett elevperspektiv

Det förebyggande arbetet mot mobbning och

kränkande behandling - ur ett elevperspektiv

En kvalitativ studie om elevers definition och uppfattning om mobbning

1

Abstract

The purpose of the study is to study how pupils define bullying and what they perceive their school’s preventive work against bullying to be. Another purpose is to then illustrate and analyze how the pupils perceptions and the school’s preventive work correspond to the school law/ Skolverkets publications. The method applied was semi-structured focus group interviews where the pupils were able to express their own thoughts and reflections on the subject. The interview material was then compared and analyzed to literature on the subject bullying, to publications by the school law and Skolverket and to the school’s own publication on the preventive work applied by the school. The result shows that pupils are very much aware of what constitutes bullying and their definitions of bullying correspond to a high degree to the definitions found in literature about bullying. Something that becomes evident through the study is that bullying nowadays changes the arena where it takes place. A lot of the bullying takes place on the internet and through social media where school staff are not able to prevent the bullying from happening in the same way. The pupils are well aware of how the school’s preventive work against bullying and it does correspond to the school’s preventive plan. The school’s prevention plan does also measure up to Skolverkets own directions on how a school should work against bullying in a preventive way.

Nyckelord

2

Innehåll

1. Inledning och bakgrund 3

2. Syfte och frågeställning 4

3. Tidigare forskning om mobbning/kränkande behandling inom skolväsendet 5

3.1 Definitionen av mobbning 5

3.1.1 Fysisk mobbning 6

3.1.2 Psykisk mobbning/Icke verbal mobbning 6

3.1.3 Verbal mobbning 7

3.1.4 Cyber- mobbning 7

4. Roller inom mobbningen 9

4.1 Mobbare 9

4.1.1 Mobboffer 10

4.1.2 Bully/Victim (Det provocerande mobboffret) 10

4.1.3 Likheter mellan mobbare och mobboffer 11

4.2 Det förebyggande/motverkande arbetet 11

4.2.1 Skolans ansvar 11

4.2.2 Lärares ansvar 13

5. Metod och tillvägagångssätt 15

5.1 Kvalitativ forskning 15 5.1.2 Fokusgruppintervju 15 5.2 Urval 16 5.3 Genomförande 16 5.3.1 Analysmetod 17 5.4 Forskningsetik 18 5.5 Metodkritik 19

6. Resultat och analys 21

6.1 Elevernas uppfattning om vad mobbning är 21

6.2 Elevernas uppfattning om roller inom mobbning 22

6.3 Elevernas uppfattning om hur mobbningssituationen på deras skola ser ut 24

6.4 Elevernas uppfattning om hur skolan hanterar mobbning 26

6.5 Elevers uppfattning om hur lärare och personal på skolan hanterar och motverkar mobbning 27

7. Diskussion 30

7.1 Resultatdiskussion 30

8. Slutsats 37

9. Framtida forskning 40

3

1. Inledning och bakgrund

Mobbning, eller kränkande särbehandling är ett centralt begrepp som de som arbetar inom

skolväsendet behöver vara väl införstådda med. Som blivande lärare anser jag att mobbning är ett ämne som samtliga skolanställda ska vara medvetna om och vara aktiva i förebyggandet av. Under min skoltid och även igenom min lärarutbildning så har jag stött på mobbning i många av dess olika skepnader, allt från fysisk mobbning som för det mesta ägde rum under mellanstadiet, verbal mobbning som är relativt vanligt främst under grundskolan till mer avancerade och subtila mobbningsformer som till exempel psykisk mobbning som blir vanligt förekommande högre upp i åldrarna. Även på min tid på Linnéuniversitetet så har jag upplevt att vissa studenter får utstå någon form av mobbning/kränkande behandling. Skolorna har för de mesta haft förebyggande åtgärder mot mobbning, men många gånger har de knappt hunnit skrapa på ytan innan de lagt mobbningen och problemen åt sidan.

I Lgr 11 står det ” Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. (LGR11 s.5)”

Enligt Lgr 11 så ska dessa tendenser förebyggas på ett aktivt sätt, såsom att tidigt uppmärksamma dessa negativa trender och med samarbete med samtlig skolpersonal arbeta förebyggande för att motverka mobbning.

Förutom att det är grundläggande att eleverna tar del i arbetet mot mobbning/kränkande

behandling (Skolverket 2011), är det viktigt att eleverna har en klar förståelse för vad skollagen omfattar. Om elevernas definition, eller uppfattningar, skiljer sig från skollagen riskerar

skolornas förebyggande arbetet att bli verkningslöst. Trots detta saknas det idag studier där elevernas uppfattningar av mobbning/kränkande behandling lyfts fram och analyserats.

Majoriteten av de studier som belyst skilda skolors arbete för att förebygga mobbning/kränkande behandling har empiriskt baserats på personalens berättelser och/eller skolornas befintliga handlingsplaner. Således saknas det även studier om hur eleverna uppfattar skolornas

förebyggande arbete och om det därmed finns en tydlig röd tråd från skollagen – skolornas arbete – elevernas uppfattningar.

4

2. Syfte och frågeställning

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur elever definierar mobbning/kränkande behandling och vad de uppfattar vara skolans förebyggande arbete. Ett vidare syfte är att belysa och analysera hur elevernas uppfattningar, och skolans förebyggande arbete, överensstämmer med skollagen/Skolverkets skrivningar. Uppsatsen avser att besvara följande frågeställningar:

- Hur definierar eleverna mobbning/kränkande behandling och hur överensstämmer deras definition med skollagen/Skolverkets skrivningar?

- Hur uppfattar eleverna skolans arbete för att förebygga mobbning/kränkande behandling och hur överensstämmer det med skolans arbetsplan?

5

3. Tidigare forskning om mobbning/kränkande behandling

inom skolväsendet

I detta kapitel beskriver jag vad mobbning är och hur mobbning definieras enligt forskare och författare. Kapitlet kommer även att behandla hur mobbning uppstår, olika former som finns inom mobbningen, vad mobbaren har för olika strategier och tillvägagångssätt samt vad offret får utstå. Definitionerna ger förhoppningsvis en tydlig inblick i hur mobbare går tillväga, och varför.

3.1 Definitionen av mobbning

I Sverige blev vi bekanta med ordet “mobbning” år 1969 då journalisten Peter-Paul Heinemann introducerade det i en artikel från Dagens Nyheter efter att den österrikiske etnologen Konrad Lorenz använde begreppet “mobbning” som något när en flock djur ger sig på en större, naturlig fiende - av en annan art (Olweus 1973).

Det finns varierande definitioner om mobbning/kränkande behandling beroende på vilken bok eller vilken författare man läser. Den mest välciterade och välkända definitionen kommer från Olweus (1999 s.9) där författaren menar att;

“... mobbning är när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen och under en viss tid, säger eller gör kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig”

Vidare menar Olweus (1999) att det som kännetecknas som mobbning eller kränkande

behandling följs utav samvetslöst och/eller destruktivt beteende som upprepas och fortgår under en viss tid. Detta beteende kan likväl vara i en gemenskap som får utstå en obalans som kan vara både fysisk och/eller psykisk mellan de olika parterna. Gemenskapen kan omfatta exempelvis en klass eller en grupp elever inom klassen. Ett exempel kan vara att det finns en mobbare i klassen som är fysisk starkare än andra och att mobbaren förhöjer sin status genom att trycka ner andra och på så sätt få en bättre självbild och lyckas maskera sina privata bekymmer. Det kan likväl vara en mobbare som inte alls är fysisk av sig men använder sin verbala förmåga för att repetitivt kränka andra genom att mobba dem psykiskt. Trots olika tillvägagångssätt så kan de två olika mobbarna ha precis samma mål med mobbningen.

Höistad (2001) påpekar att det är grundläggande att förstå att en isolerad händelse inte är

mobbning. Det måste till en viss systematik i dessa negativa företeelser som är oftast riktade mot en specifik individ och även är återkommande.

6 Tidigare så var det vanligt med uppfattningar att mobbning är vanligare i storstäder och i större skolor och att mobbningen sker på grund av konkurrens för bättre betyg. Olweus (1999) menar också att mobboffret inte behöver sticka ut på ett visst sätt, så som; fetma, glasögon, klädsel, härkomst eller åsikt för att få mobbaren på sig. Orsakerna till att någon ägnar sig åt mobbning är ofta något som måste efterlysas på annat håll - exempelvis mobbarens reaktionsmönster eller personliga egenskaper.

I både skollagen/Skolverket (2020) så definierar de mobbning på så sätt att en individ blir utsatt för kränkande behandling vid upprepade tillfällen. Skolverket (2020) säger att mobbning är ett begrepp som inte förekommer någonstans i skollagen men att kränkande behandling som är återkommande klassas som mobbning. I jämförelse med ovan nämnda definitioner på mobbning så särskiljer sig inte kränkande behandling och mobbning mycket alls från varandra. Kränkande behandling kan uppstå vid ett tillfälle där en individ kränker en annan individ, då enligt andra ovan nämnda definitioner och forskare inte skulle klassa detta som mobbning ifall det endast sker en gång.

Skolverket (2020) påpekar att trakasserier, kränkande behandling och sexuella trakasserier är beteende som kränker ett barns eller elevs värdighet och att dessa negativa beteenden ska ha sin grund i någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Dessa grunder är följande; kön,

könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (Skolverket 2020).

3.1.1 Fysisk mobbning

Herlin & Munthe (2011) menar att den fysiska mobbningen är den mest vanliga mobbningstypen. Den fysiska mobbningen är oftast den lättaste typen av mobbning att definiera, då mobbaren använder sig utav slag, sparkar, våld, knuffar, smällar och allt som hamnar i det fysiska utbytet mellan mobbare och mobboffer.

Höistad (2001) beskriver den fysiska mobbningen noggrannare då författaren menar att fysisk mobbning och våld kan kamoufleras lättare inom lekar och idrott och att det inte bara behöver betyda trasiga kläder och blåmärken. Även om Höistad (2001) påstår att den fysiska mobbningen är vanligare i de lägre åldrarna så behöver det inte nödvändigtvis begränsas till dessa åldrar. Fysisk mobbning ska inte förminskas till endast till slag och sparkar då det även kan innebära att en elev håller för dörren så att en annan inte kan komma in eller att mobbaren kastar iväg eller gömmer mobboffrets väska.

3.1.2 Psykisk mobbning/Icke verbal mobbning

7 Olsson (2013) beskriver den psykiska mobbningen som en form av utfrysning där eleverna demonstrerar ett avståndstagande från mobboffret genom att resa sig och gå iväg när mobboffret sätter sig i närheten, vända sig om när mobboffret är i närheten eller använda sig av blickar och grimaser.

Höistad (2001) menar precis som Herlin & Munthe (2011) att utav alla de former av mobbning som finns så är den tysta/psykiska mobbningen den allra svåraste att upptäcka. Höistad (2001) förklarar också att den psykiska mobbningen är den vanligaste då mobbaren enkelt kan skylla ifrån sig och mena att mobbarens himlande med ögonen eller suckande i klassrummet inte är menat åt någon även om klassen är medvetna om att det är riktat till en viss/vissa personer. Det är svårt för läraren att bevisa detta eller så väljer helt enkelt lärarna att inte uppmärksamma det då de inte ser det som mobbning.

3.1.3 Verbal mobbning

Under den verbala mobbningen faller till exempel; hån, hot, trakasserier, skratt/hånskratt, elaka kommentarer, glåpord, härma, reta, ryktesspridning, skvaller, förlöjligande, förtal, lappar/klotter, rasistiska och sexistiska kommentarer, samtal/SMS/e-post, brev med mera (Höistad 2001, Olsson 2013, Coloroso 2003).

Den verbala mobbningen må vara enklare att upptäcka men elever har även här flera olika sätt för att kringgå att bli upptäckta och då är det inte alltid lika lätt för läraren att hålla koll på vad som sker (Höistad 2001)

Coloroso (2003) skriver om verbal mobbning i boken Mobbningens tre ansikten där författaren menar att verbal mobbning är den absolut vanligaste formen av mobbning enbart på grund av att det är lättast att komma undan med, detta går att likställa med den psykiska mobbningen då även den är svår att upptäcka. Den verbala mobbningen kan påverka offret lika mycket som någon annan sorts mobbning och därmed får den verbala mobbningen inte normaliseras av

omgivningen. Sker denna normalisering så är risken stor att offret förminskas till ett mobbningsobjekt där det blir vardag att angripa offret utan att någon reagerar.

3.1.4 Cyber- mobbning

9

4. Roller inom mobbningen

I detta kapitel så beskriver jag de olika rollerna som vanligtvis uppstår inom mobbning och hur olika forskare inom ämnet valt att kategorisera de olika rollerna som uppstår när det kommer till mobbning.

4.1 Mobbare

Herlin & Munthe (2011) menar att det går att identifiera tre typer av mobbare i litteraturen. Den första typen är den de flesta tänker på och sammanfattar en generaliserad syn på mobbaren där mobbaren är ofta upplevs som väldigt självsäker, fysiskt stark och är populär. Den andra typen är en mobbare som inte är lika populär och har ofta har svaga resultat i skolan. Dessa elever brukar även ha vissa koncentrationssvårigheter. Den tredje typen enligt Herlin & Munthe är en

mobbare/offer som, beroende på situationen, mobbar andra för att själv må bättre eller undvika sina sociala problem. De kan dock i en annan situation vara offret för någon annans mobbning exempelvis utav sina föräldrar/syskon.

Eriksson et al. (2002 s.70) tar upp liknande aspekter som Herlin & Munthe men Eriksson et al. går djupare in på hur den stereotypiske mobbarens beteende.

”Mobbare är självsäkra, de har en idealiserad bild av sig själva. Det finns å andra sidan

resultat som tyder på att de är depressiva till följd av problematiska hemförhållanden.”

Eriksson et al. menar även att mobbare saknar empati och finner det svårt att fungera i det sociala samspelet. Även om författaren understryker i sin bok Skolan – en arena för mobbning att det finns olika studier som visar olika resultat så nämns det inget om att mobbaren kan ha vissa koncentrationssvårigheter.

Coloroso (2003) har identifierat fyra olika kännetecken för en mobbares beteende:

1. Maktobalans: Coloroso går in på vad allmänheten skulle igenkänna som den stereotypiske mobbaren; en elev som är fysisk starkare, populär och verbalt begåvad.

2. Avsikt att skada: Mobbarens syfte är att orsaka fysisk eller psykisk smärta, det kan ske i grupp eller när mobbaren och offret är ensamma. Målet är densamma, att mobbaren ska känna njutning efter att skadan är skedd.

3. Hot om fortsatt våld: Målet är att offret ska veta att detta kan hända igen. Mobbaren

använder verbala eller icke-verbala metoder för att förmedla sina hot om att det som precis har skett kommer inte vara en engångshändelse.

10

4.1.1 Mobboffer

Det finns inte några som helst fördelar med att bli utsatt för mobbning. Ingen har någonsin mått bra utav att bli mobbad. Detta stycke handlar om vad som definierar mobboffer.

Fortsätter mobbningen så är det ett faktum att offret påverkas negativt av mobbningen, ofta är det personligheten som påverkas på ett negativt sätt och offret klandrar sig själv menar Lagerman (2003). Även om det är svårt att identifiera ett mobboffer så förmedlar Lagerman att offret blir allt mer tillbakadraget och efter att mobbningen pågått en tid så har offret en så negativ

självkänsla och självbild att hen inte tycker det är något konstigt att mobbaren ger sig på en. Det kan även gå så långt att offret har utvecklat tankar på och försök till självmord.

Herlin & Munthe relaterar till en liknande syn på hur människor identifierar sig som mobboffer. Författarna menar att offret undantagsvis inte har några sociala problem, trots detta så håller författarna med Lagerman om att offret har en tendens att skylla på sig själva och tror att mobbningen som sker är deras eget fel (Herlin & Munthe 2011).

Eriksson et al. (2002) har kommit fram till att det finns två kategorier när det handlar om

mobboffer. Den ena är det passiva offret som ofta är fysiskt svagare, ofta osäker och orolig. Den andra typen är det provocerande offret, även de är fysiskt svagare och har en tendens att

provocera andra men har en oförmåga att sedan försvara sig. Eriksson et al.(2002) förtydligar kring provocerande offer genom att påpeka att det kan vara en elev som ses som klassens clown och på det sättet söker en interaktion med mobbaren.

Coloroso (2003) sammanställer en lista över punkter som kan förekomma hos de som blir utsatta för mobbning. Hon menar att något oskyldigt som att vara nyinflyttad kan vara upphov till att någon blir utsatt för mobbning. I övrigt så tar Coloroso upp flera punkter där mobboffret är annorlunda än mobbaren/gruppen, så som att hen är blyg, känslig, kommer från fattiga/rika hemförhållanden, intelligent, tjock, smal, lång eller kort. Listan är lång men sammanfattningsvis så vill Coloroso förmedla att om någon sticker ut på ett sätt som skiljer sig från mobbaren så finns det en risk att hen blir ett offer.

4.1.2 Bully/Victim (Det provocerande mobboffret)

Termen bully/victim beskriver en person som kan agera mobbare i ena situationen och därefter vara utsatt i nästa situation. Denna typ av mobbare/mobboffer är i en sorts gråzon och omfattar en möjlig roll inom mobbningen. Olweus (1999) sammanfattar rollen som det provocerande

mobboffret och menar att det provocerande mobboffret ofta uppfattas som argsinta,

lättprovocerade och ifall de skulle angripas av en mobbare så ger de gärna igen – även om de sällan lyckas med det.

11 Jimerson et al. (2010) menar att en elev som kategoriseras som bully/victim ofta anses vara en ineffektiv mobbare, dvs. en elev som har svårt att hålla sina känslor i schack och är ivrig att ge tillbaka, även om hen sällan lyckas.

4.1.3 Likheter mellan mobbare och mobboffer

Olika forskare inom ämnet mobbning definierar mobbare och mobboffer på olika sätt, därför är det svårt att avgöra vilket sambandet mellan mobbare/mobboffer skulle kunna vara.

Olweus (1999) hävdar att det finns vissa tendenser till likheter mellan mobbare och mobboffer. Dessa tendenser är exempelvis att båda parterna präglas av osäkerhet och dåligt självförtroende. Eriksson et al. (2002) håller inte med om det Olweus definierar som likheter mellan mobbare och offer. Eriksson et al. (2002) påstår att mobbare oftast har en bra självkänsla men att de saknar betydelsefulla delar när det gäller empatisk förmåga.

4.2 Det förebyggande/motverkande arbetet

Här använder jag mig av teorier/forskning om vad skolan och dess anställda kan göra för att, inte bara åtgärda men även motverka mobbningen som sker i skolans värld.

4.2.1 Skolans ansvar

Sveriges skolor har gemensamma riktlinjer när det kommer till lagen, oavsett vilken skola det handlar om. I Skolverkets (2009) bok ”På tal om mobbning – och det som görs” är det tydligt vad samtliga skolor i Sverige ska ha för inställning gentemot mobbning/kränkande behandling;

”Skolan ska arbeta för att förebygga mobbning och skolan måste agera om mobbning förekommer. I 1 kapitlet 2 § i skollagen står att den som verkar inom skolan aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden”. Skolverket (2009 s.41).

Varje skola ansvarar, enligt diskrimineringslagen, för att arbeta fram en plan vars syfte är att motverka och förebygga kränkande behandling. Detta är en handlingsplan som ska beskriva ett målinriktat arbete mot mobbning/kränkande behandling och även beskriva vilka åtgärder behövs för att skolan ska kunna nå sitt mål. Denna handlingsplan ska redogöras vid läsårets slut och en ny handlingsplan ska utformas innan det nya läsåret är igång (Skolverket 2009).

12 kommer till oacceptabelt beteende och att personalen ska stå fast vid de tydliga gränserna för att motverka mobbningen på bästa sätt.

Ett annat sätt att arbeta mot mobbningen är att skolan tar sin tid att informera eleverna hur skolan går tillväga i sitt motverkande arbete mot mobbning. Till exempel kan skolan ordna en studiedag där alla klasser deltar och kommer med förslag om hur de vill att mobbningen ska bemötas. Att blanda in föräldrarna och låta de ta del av informationen är att vidareutveckla denna studiedag, detta uppmuntrar kommunikation mellan föräldrar, lärare och elever (Olweus 1999)

Olweus (1999) presenterar i sin tidigare bok ett åtgärdsprogram där Olweus strukturerat tar upp viktiga och mindre viktiga punkter som redovisar ett tillvägagångssätt som skolan kan arbeta för att sätta in åtgärder mot mobbning. Något som Olweus anser mycket viktigt är att skolan utför en undersökning via ett frågeformulär där eleverna är anonyma. Meningen med denna anonyma undersökning är att förbättra elevernas och lärarnas kunskap och medvetenhet kring fenomenet mobbning. Skolan ska på detta sätt få en klarare bild om hur deras elever ser på situationen. Detta i sin tur leder till att lärarna blir mer engagerade och mindre vilsna kring hur de kan effektivt förebygga mobbning.

Det ständiga samarbetet mellan rektor/lärare måste stå på en stabil grund för att skolan och lärarna ska ha bästa förutsättningarna till att motverka och förebygga mobbningen. Enligt

Ellmin(2014) så är det rektorns ansvar att sköta så kallade elevärenden och lärarens uppdrag är att undervisa men oftast är det lärare som får hantera konflikterna som uppstår i klassrummet – det finns inte alltid tid att återkoppla och blanda in rektorn. Ellmin föreslår att rektorns centrala roll i skolans utveckling ska användas på ett systematiskt sätt. Rektorn ska göra tid för att hinna träffa lärare/arbetslag och lyssna på vad det är som lärarna efterfrågar, på detta sätt så minskar risken att belastningen blir för stor på lärarna och att resurser, så som elevstödjare sätts in där det finns behov. På så sätt skapas bättre förutsättningar mellan skolledningen, lärare och annan personal och därmed kan samtliga diskutera och dela erfarenheter med varandra och på så sätt skapa en tryggare miljö på arbetet. Ellmin hävdar också att genom reflektion så kan det bidra till att samtliga roller inom skolan kan enklare upptäcka vad som händer på skolan och ta upp det som de själva tycker bör ske.

Skolverket (2009) har gett ut en bok – På tal om mobbning – och det som görs, där de utvärderar olika metoder/program om hur skolpersonal ska, enligt programmen, hantera, motverka och förebygga mobbning. Olika metoder så som; Farstametoden, Olweusprogrammet, FRIENDS och

Komet b.la tolkas, analyseras och diskuteras. Skolverket favoriserar inte och menar inte att en av

dessa åtta program som de tar upp skulle vara överlägsen ett annat program, de lyfter fram positiva och negativa perspektiv från varje metod. Det intressanta med Skolverkets analys i – På

tal om mobbning – och det som görs är att Skolverket tar hänsyn till hur dessa program

13 Många författare menar att en framgångsrik metod att främst upptäcka mobbningen är att ha rastvakter ute på gården eller i korridorerna, däribland Olweus (1999) som menar att det är

mycket viktigt att ha rastvakter i skolmiljön för att upptäcka mobbning och hindra eventuella

konflikter.

I boken Olikas lika värde – om arbetet mot mobbning och kränkande behandling (2003) menar Myndigheten för skolutveckling att vuxennärvaro, så som rastvakter, bidrar till minskning i antal kränkningar på skolan. De menar även att det inte enbart ska vara lärare som är ute bland

eleverna utan också övrig skolpersonal, därför bör skolan ha en medveten strategi när de anställer ny personal då den nya personal måste ha ett bra förhållningssätt och föregå som en förebild för att motverka mobbningen.

4.2.2 Lärares ansvar

En åtgärd som läraren kan sätta in är gemensamma regler mot mobbning i klassen. Läraren, tillsammans med eleverna, gör upp en lista hur klassens strategi mot mobbning ska se ut. Det är oftast mer givande om eleverna får interagera med läraren och komma på hur dessa regler ska se ut (Olweus 1999). Även om läraren på förhand vet vilka regler hen vill sätta upp för klassen så känns det mer personligt för eleverna att vara delaktiga med sina egna regler, ofta så är det samma sak som lärare och elever vill se som mål inom klassen.

Det är till stor hjälp om lärare inför ett klassråd då eleverna kan föra ett samtal där aktuella problem diskuteras. Dessa behöver inte alltid handla om mobbning. På så sätt inkluderas eleverna i skolans beslutstagande. Det är lärarens ansvar att följa upp och utvärdera de olika punkter som klassen tar upp. Mötet ska vara strukturerat och ske minst en gång i vecka men det ska inte placeras sista timmen på en fredag ifall läraren vill kunna vara så effektivt så möjligt (Olweus 1999).

Høiby (2004) menar att ett väl strukturerat möte hjälper klassen att genom ett demokratiskt och välstrukturerat samarbete i form av ett klassråd möta de problem som finns i klassen eller skolan. När man som lärare håller i ett klassråd ska läraren tänka på flera faktorer som kan komma att spela roll för att man på bästa sätt ska få den fulla effekten av klassrådet, dessa är exempelvis; tidsplan för rådet, plan för hur eleverna ska sitta (så att läraren undviker konflikt mellan två elever) och att läraren presenterar en lista över de punkter som ska tas upp.

Oavsett om det är offrets eller mobbarens föräldrar det handlar om så ska läraren undsätta tid för samtal med föräldrarna för att skapa en god kontakt mellan lärare, förälder och elev. För att effektivt bemöta kränkande behandling och mobbning i skolan så är det till stor hjälp ifall föräldrarna är insatta i det som händer. På så sätt kan läraren, tillsammans med hjälp av

14 Olweus (1991) påpekar att det finns två viktiga faktorer som tyder på att en skola hanterar

konflikter på ett medvetet och engagerat sätt. Den ena faktorn är att samtlig skolpersonal ska vara medvetna om vad som sker i skolan. Visserligen kan detta vara svårare på en större skola men att vara insatt i det som sker i arbetslaget eller är ett steg i rätt riktning. Den andra faktorn är att samtlig personal på skolan ska ta mobbningen på allvar och bemöta den på samma sätt, oavsett vilken anställning någon har. Detta visar tydligt för eleverna att det inte är någon på skolan som ser genom fingrarna eller inte vågar ta tag i mobbningen. På så sätt kan skolan och lärarna förebygga mobbning innan den sker.

Även om Olweus (1991) menar att det gemensamma grunden mot mobbning läggs med hjälp av arbetskollegor så har läraren det största ansvaret att följa upp och motverka mobbningen när den väl skett. Att samtala med offret, mobbaren och även medlöparna ska vara en naturlig strategi både inom det motverkande men även det förebyggande arbetet mot mobbning. Trots att i vissa fall så kan mobbningen tagit slut efter dessa samtal, eller lugnat sig för tillfället, så ska läraren informera föräldrarna till både mobbaren och offret. På så sätt menar Olweus att hemmet blir insatt och aktörerna kan få stöd och hjälp från annat håll. I många fall, när det gäller mobbaren, så är mobbarna mer receptiva när föräldrarna står på samma sida som läraren och förtydligar att ett visst beteende är oacceptabelt. Det samma gäller när mobbaren upprätthåller ett positivt

15

5. Metod och tillvägagångssätt

I detta avsnitt förklaras den valda metodiken som ska uppfylla syftet med denna studie. Här beskrivs även hur urvalet, genomförandet och bearbetningen har gått till, följt av de etiska principer som väglett studien och metodkritik.

Jag valde att genomföra en kvalitativ studie för att ha möjlighet till att undersöka hur elever ser på mobbning/kränkande behandling. Detta val gjordes på grund av att jag ansåg att det var viktigt att belysa elevernas perspektiv och hur de uppfattar att deras skola arbetar för att förebygga mobbning. Att arbeta kvalitativt finner jag fördelaktigt gentemot att arbeta kvantitativt, på grund av att kvalitativa studier går på djupet och forskaren hinner ta till sig mer information än bara intervjupersonernas svar. Intervjugruppens samspel, deltagarnas uttryck och förmågan att utveckla sina resonemang via interaktion med gruppen gör, i min mening, att det blir en större bredd. Som forskare får man då tillfälle att gå på djupet och därmed få ett rikare material till sin studie.

5.1 Kvalitativ forskning

Jag valde att hålla mig till en kvalitativ forskningsmetod och använde mig utav intervjuer för att få en djupare inblick över elevernas reflektioner. Totalt är det nio grupper som har intervjuats med 3-5 elever i varje grupp. Anledning till att jag valde att intervjua grupper av elever är för att jag tänkte att en grupp av elever lättare skulle kunna bygga på diskussionen och bidra med mer underlag genom att de själva skulle hålla igång konversationen. Fokus ligger alltså på vad eleverna säger, inte vad skolans handlingsplan förmedlar eller hur lärarna ser det ut sitt perspektiv.

5.1.2

Fokusgruppintervju

Att intervjua deltagare i fokusgrupper passade in på min studie då jag valde att utgå ifrån ett elevperspektiv. Enligt Bryman (2016) så är syftet med fokusgrupper att få information från deltagare som är kunniga inom ämnet och som kan uppmuntra varandra att ge fylliga svar. Därav passar det väl att intervjua elever när studien handlar om mobbning på skolan.

Bryman (2016) påpekar även vikten av att spela in sina intervjuer då moderatorn slipper anteckna och lägger fokus på att hålla i intervjun. Den som håller i intervjun borde också på förhand bestämma sin egen involvering i intervjun. Det finns vissa fördelar med att låta det vara

ostrukturerat och på så sätt får ett naturligt samtal att ta form under intervjuns gång. Moderatorn kan också välja att genomföra en semistrukturerad intervju. Med semistrukturerade intervjuer menas att det finns vissa förutbestämda teman för intervjun men vid vissa tillfällen kan moderatorn ställa följdfrågor för att få fram väsentlig information (Bryman 2016).

16 jag ställde. Det som skulle kunna ses som ostrukturerat med mina intervjuer är valet av

grupperna, alltså de grupper som utgörs av intervjupersonerna. Intervjupersonerna fick själva välja vilka de skulle ingå i en grupp med. Detta var ett medvetet val från min sida då jag ville att intervjupersonerna skulle vara bekväma med varandra. Jag valde därför att inte vara involverad i hur grupperna skulle se ut så länge de höll sig till 3-5 deltagare.

5.2 Urval

När jag läste tidigare forskning och arbeten som berörde liknande ämnen såg jag att många utgick från hur skolan arbetar förebyggande, vad lärare gör för att motverka mobbning eller vad rektorn anser bör tas med i handlingsplanen. Dessa är givetvis viktiga delar på varje skola men det jag saknade var elevperspektivet. Om någon på en skola ska påstå att de vet hur mobbningen fungerar så är det väl bäst att fråga dem som blir mobbade eller dem som mobbar. Därför valde jag att fokusera mig på elevperspektivet.

Jag valde att hålla mig till en högstadieskola och intervjua elever i grupp. Just den skolan som jag valde var på grund av att jag arbetade på skolan och det var enklare för mig att komma i kontakt med både lärare och elever. Eftersom jag inte ville stressa intervjupersonerna och mig själv genom intervjuerna så valde jag att ta några intervjuer om dagen så jag höll mig till ett bekvämlighetsurval (Bryman 2011).

Till en början så planerade jag att intervjua elever i olika årskurser, från årskurs 7 till årskurs 9. Jag fick dock information från min handledare att om jag skulle intervjua elever som var yngre än 15 år så skulle jag behöva föräldrars godkännande. För att slippa krångla till det med

godkännande från föräldrar så valde jag senare att enbart fokusera på elever som gick i årskurs 9 och hade fyllt 15 år. Eftersom jag höll mina intervjuer på vårterminen så hade samtliga elever i årskurs 9 fyllt 15 år. Grupperna baserades på i vilken klass det gick och det var givetvis frivilligt att delta. Eleverna fick själva bestämma om de ville vara med och de fick själva sätta ihop grupperna. För att underlätta för deras lärare så valde jag att inte ta mer än två grupper per klass. Grupperna bestod av 3-5 stycken elever.

Jag strävade efter att ha ett brett spektrum av elever på skolan och det var viktigt för mig att inte ha flera grupper från samma klass. Det var totalt 8 stycken årskurs 9 på skolan och endast två stycken av intervjugrupperna kom från samma klass.

5.3 Genomförande

Jag valde att först kontakta lärarna och informera dem om vad min studie handlade om och vad jag hade för syfte. Jag fick positiv respons och många tyckte att det var någonting som skolan borde uppmärksamma mer. Eftersom jag arbetade på samma arbetsplats blev lärarna informerade via personligt möte antingen i personalrummet eller när läraren hade tid att träffas i deras

17 Eleverna som var mina intervjupersoner fick skriftlig information om vad studien handlade om och jag fick, i de flesta av fallen, tid att muntligt informera hela klassen om vad studien skulle handla om. De blev informerade att intervjuerna skulle spelas in och att svaren skulle vara helt anonyma. För att göra det mer bekvämt för eleverna så blev det även informerade att de själva fick bestämma vilken grupp de skulle vara i. Den enda informationen kring gruppkonstellationer var att de var tvungna att vara 3-5 stycken i varje grupp. Det fanns ju en uppenbar risk med att eleverna själva fick välja vilken grupp de skulle tillhöra då det var lätt för eleverna att välja sina vänner och de fick slippa en del av lektionen på grund av intervjun. För mig var det dock viktigare att eleverna var bekväma med gruppkonstellationerna då min studie handlade om ett känsligt ämne. Hade jag, eller läraren, valt att sätta eleverna i olika grupper så hade det varit en större risk att vissa av eleverna inte vågat säga vad de tycker.

Jag valde att vara flexibel med hur mycket tid intervjun skulle ta. I den muntliga informationen framgick det att varje intervju skulle ta cirka 30 minuter men att vi använder mer tid ifall det behövs. Eleverna fick läsa igenom frågorna och de fick tillfälle att ställa frågor till mig om min studie och även om intervjun. Tillsammans med deras lärare så satte vi tid för när det skulle passa att hålla intervjuerna och i vissa fall gick det bra för både elever och lärare att hålla intervjun samma dag och i övriga fall fick vi leta efter en lucka i schemat.

Därefter bokade jag ett grupprum där vi fick sitta ostört. Innan vi började med intervjun så gick vi igenom frågorna, syftet och frågeställningen tillsammans, detta för att det inte skulle uppstå några oklarheter kring dessa. Vi gick även igenom hur sekretessen skulle behandlas och att deras och skolans namn inte skulle tas med i studien. Även om de skulle råkar nämna någon av sina klasskompisars namn i intervjun så skulle detta inte komma med i studien.

Visserligen skulle man kunna påstå att det delvis går att identifiera skolan ifall någon skulle kolla upp mig och min arbetshistorik men det skulle hursomhelst vara nästintill omöjligt att ta reda på information om vilka elever som deltog i mina intervjuer. Eleverna blev även informerade att intervjun skulle spelas in. När vi hade täckt samtlig information och deras frågor kring intervjun så var vi redo att sätta igång. Bryman (2011) påpekar vikten av att spela in intervjuer för att göra det lättare för sig och kunna hänga med i samtalen, Bryman anser också att se till att intervjuerna sker i ett ostört utrymme för att inte intervjun eller intervjupersonerna ska störas av ljud omkring.

5.3.1 Analysmetod

Eftersom jag valde att vara flexibel med tiden och det var intervjupersonerna som egentligen avgjorde hur lång intervjun skulle vara baserat på hur länge de ville sitta och diskutera frågorna så varierade längden på intervjun från cirka 15 minuter till 35 minuter.

18 blir intervjuade (Ely 1991). Hade jag valt att påverka samtalet så hade det varit en risk att det inte känts lika fritt att samtala med varandra.

Att transkribera texterna tog sin tid men det positiva var att efter att jag lyssnat på samtalen flera gånger och även fått ner dem på papper så var det tydligt vad som var det mest relevanta med intervjuerna och som skulle plockas med till resultatet på studien. Jag började med att lyssna på inspelningarna som gjordes i samband med intervjuerna och noggrant gå igenom varje intervju och transkribera dem. I samband med att jag transkriberade intervjuerna så såg jag till att intervjuerna strukturerades upp i ordning med frågorna som ställdes så att det skulle bli lätt att jämföra intervjuerna med varandra. Därefter har jag gått igenom varje intervju flera gånger och förutom att se till att intervjuerna är strukturerade och frågorna kategoriserade så har jag markerat varje kommentar som jag fann relevant för att lättare kunna hitta kommentaren och använda den i min studie. Till sist så jämförde jag intervjuerna med de teorier som jag har haft med i min uppsats. Därav blev det i efterhand enklare att besvara min frågeställning baserat på intervjuerna. Det som var det mest intressanta när jag gick igenom intervjuerna var att det var tydligt att se de olika aspekterna och vilka nyanser eleverna ville lyfta genom deras diskussioner. En grupp kunde enkelt identifiera vad problemet var och hade tydliga förslag på hur detta kunde lösas medan den andra gruppen inte alls tyckte att problemet var lika tydligt. De kunde istället lyfta vad som redan fungerar i det förebyggande arbetet.

En av mina frågor går ut på att jämföra skolans handlingsplan med vad som står i

skollagen/Skolverkets skrivningar. Eftersom jag utgick ifrån att intervjupersonerna inte har bra koll på vad skollagen/Skolverket anser om hur en handlingsplan ska vara uppbyggd så valde jag att på egen hand jämföra skolans handlingsplan med skollagen/Skolverkets skrivningar. Även om intervjupersonerna inte fick frågan om hur skolans handlingsplan ser ut eller vad som står i skollagen/Skolverket så svarade intervjupersonerna på frågor kring skolans förebyggande arbete och det kunde jämföras med vad som står i skolans handlingsplan. På så sätt kan

intervjupersonernas svar angående det förebyggande arbetet användas i jämförandet mellan skolans handlingsplan och skollagen/Skolverkets skrivningar.

5.4 Forskningsetik

19 och deras rättigheter men även att de har rätt till att avbryta studien då deras deltagande är frivilligt. Samtycket från deras sida visar att intervjupersonerna ville delta i studien, eftersom det är frivilligt så behövde dem inte delta i intervjun. Jag kommenterade även att ifall

intervjupersonerna kände att de inte ville svara på någon fråga så fick de hoppa över frågan. Konfidentialitetskravet var egentligen det mest väsentliga att ta upp. Intervjupersonerna

försäkrades om att inte någon som helst personlig information om dem skulle användas i studien. Det uppstod liknande situationer i flera intervjuer då intervjupersonerna råkade använda

varandras namn, då påpekade jag bara att eftersom ljudinspelningen inte skulle användas i studien och intervjuerna skulle transkriberas så var det ingen fara ifall de råkade säga varandras namn eller namnet på skolan. Nyttjandekravet förklarade jag var för studiens syfte, att

informationen som framgick endast skulle användas i forskningssyfte till min uppsats.

5.5 Metodkritik

Underlaget till min uppsats, det vill säga intervjuerna, varierade på olika sätt när dem väl tog plats. Totalt så genomförde jag sju stycken intervjuer men jag valde att endast ta med sex stycken. Den sista gruppen jag intervjuade var väldigt nyfikna på att ställa upp på intervjun men trots att intervjupersonerna var väldigt bra vänner och stämningen var positiv innan vi satte igång så slutade det med att samtliga tre intervjupersoner tog ett steg tillbaka och mer eller mindre låsa sig. De verkade obekväma med att svara på intervjufrågorna och trots att en av

intervjupersonerna försökte att bidra så tog även hen ett steg tillbaka. Deras svar blev högst opersonliga och de valde att svara kort och koncist på frågorna och refererade ofta till sig själva i tredjeperson.

I efterhand så känner jag att det hade det nog givit mig mer stoff om jag hade intervjuat

intervjupersonerna i den sista gruppen enskilt men eftersom jag ansåg att det var fler fördelar med att ha en semi strukturerad fokusgruppsintervju så tänkte jag inte mer på det. Risken verkade vara liten att en intervjugrupp inte skulle bidra lika mycket som de andra intervjugrupperna.

Fördelarna med fokusgruppsintervjuer var otvivelaktigt mer positiva i de andra intervjugrupperna för att få mig att tänka om i andra banor.

Att hålla mig till fokusgruppsintervjuer gav mig både oberoende tankar från intervjupersonerna kring min frågeställning i studien då jag lyckades att hålla en neutral roll och inte bli för

involverad i vad som sägs. Jag fick en positiv känsla över att ha elevernas förtroende och en djupare förförståelse samt en viss tillit från intervjupersonernas/elevernas sida då de visste vem jag var. Det finns en risk att intervjupersonerna hade haft svårare att öppna upp sig kring känsliga frågor ifall att jag hade varit okänd för dem. Detta passar in på vad (Bryman 2011) menar med att kvalitativ forskning kan vara för subjektiv i vissa fall. Detta argument hade stämt in bättre om jag hade varit mer involverad i flera av intervjupersonernas skolgång, något som jag inte var i dessa fall var.

21

6. Resultat och analys

I denna del så beskriver jag resultatet som är baserat på intervjupersonernas åsikter och sedan jämför och analyserar med vad forskningen och litteraturen förmedlar.

6.1 Elevernas uppfattning om vad mobbning är

Elevernas åsikter gällande mobbning på skolan och mobbning rent allmänt går hand i hand med var som framkommer i litteraturen och forskningen kring ämnet mobbning. Det som jag skulle säga överraskade mig när jag lyssnade på intervjuerna var hur bra koll samtliga elever har när gäller mobbning. Jag inledde med frågan “vad är mobbning för er?” och samtliga

intervjupersoner använde gemensamma begrepp för att förklara vad mobbning är. Vissa intervjupersoner var noga med att ta upp gruppaspekten inom mobbningen;

“För mig är det när en grupp går emot någon - en person. Det kan även vara att en person kan mobba en annan person mer än en gång, upprepar det alltså.“.

Detta citat stämmer väl in på vad flera forskare påstår kring hur mobbning definieras. När jag transkriberade intervjuerna så föll min tanke på att intervjupersonerna tog upp faktorer som Olweus (se 3.1) beskriver. Övriga intervjupersoner tog upp andra, minst lika viktiga, aspekter på elevers uppfattning kring mobbning. Mycket av det handlade om att en eller flera personer hånar, trakasserar, förnedrar, hackar ner, ger blickar, stöter ut, ger slag/sparkar, och fryser ut

mobboffret. Samtliga intervjupersoner påpekade att det är en individ som blir utsatt för mobbning av en eller flera mobbare vid upprepade tillfällen. Även om samtliga grupper som intervjuats inte tog upp samma aspekter så delade de en tydlig och gemensam bild av vad de anser är mobbning. Ett utbyte som skedde mellan två elever var särskilt intressant då de tog upp att mobbning måste ske flera gånger innan det kan klassas som mobbning, alltså att ifall det händer en gång så klassas det inte som mobbning.

“Händer det bara en gång så är det också mobbning, men det känns inte lika hårt.” “Jag skulle säga att det inte är mobbning då. Även om det är taskigt eller trakasserier. Upprepas det så är det mobbning då.”

Detta faller in på vad flera forskare också hävdar när det gäller mobbning. Ett exempel som framkommer i denna studie i tidigare avsnittet; Definitionen av mobbning är Olweus citat taget från hans bok Mobbning bland barn och ungdomar (1999) som handlar om att mobbning måste ske vid upprepade tillfällen.

Vid ett senare intervjutillfälle där intervjupersonerna diskuterade hur de definierar mobbning utbrast en intervjuperson plötsligt;

22 Gruppen instämmer och de håller med om att näthat kan räknas som en typ av mobbning. Bland forskare så används termen; cybermobbning. Ellmin (2014) tar upp detta som en annan arena för mobbning som blir allt vanligare, främst bland ungdomar. En annan intervjugrupp gick djupare in på ämnet och förklarade att det finns hemsidor som Ask.fm där man är helt anonym och kan ställa frågor till vem som helst utan att röja sin identitet. Flera av deras vänner och även dem själva hade blivit utsatta för mobbning genom sociala medier. Olsson (2013) och Ellmin (2014) beskriver precis samma aspekter som intervjupersonerna. Olsson (2013) menar främst att det är anonymiteten som ger utrymme för detta. Både Ellmin (2014) och Olsson (2013) påpekar att det är just att mobbaren kan angripa vem som helst, när som helst och mobbaren inte behöver se någon i ansiktet men ändå lyckas mobba någon. Detta, blandat med anonymitet, ger ännu mer frihet åt mobbaren.

Coloroso (2003), Höistad (2001), Olsson (2013), Herlin & Munthe (2011), Olweus (1999), Eriksson et al. (2002) tar upp aspekter inom psykisk, fysisk och verbal mobbning som överensstämmer med vad intervjupersonerna definierar som mobbning.

“Det kan vara fysiskt mobbning också, alltså att man slår någon.”

Intervjupersonerna uttryckte på flera olika sätt hur de definierar mobbning, exempelvis att den fysiska mobbningen genom slag och sparkar förvisso tar plats för att den fysiska mobbningen syns mest men att annan form av mobbning är mycket vanligare.

“Alltså, det behöver inte vara såhär fysiskt. Det kan ju vara psykiskt också. Man behöver inte slå något för att det ska vara mobbning utan det kan vara ord.”

Intervjupersonerna definierade även den verbala delen som ett sätt för vissa mobbare att hävda sig framför andra och genom ord, hån och förödmjukelse, bland annat, trycka ner andra som ser eller beter sig annorlunda. Intervjupersonerna lyfte också att en individ som har dåligt

självförtroende kanske börjar tro på det hen hör bara på grund av att mobbaren trampar ner på hen för att mobbaren ska känna sig bättre själv.

6.2 Elevernas uppfattning om roller inom mobbning

“Jag tycker inte att man kan... Vet man vad mobbning är så är man ändå delaktig i det. Även om man inte gör något. Då är man delaktig.”

23 del av gruppen att bryta ut och säga ifrån. Även fast den tyste deltagaren tycker att mobbaren gör fel så vill deltagaren inte riskera att hamna på fel sida och potentiellt själv falla offer för

mobbaren.

“Ibland vet man inte om det är mobbning, man kan tro att de känner varandra, man kan tro att de skojar med varandra. Man vågar inte säga något då.”

Detta kom upp i en av grupperna då intervjupersonerna kom ifrån frågan en aning och diskuterade om vart mobbningen sker. Denna intervjuperson som jag citerat skulle kunna

definieras som en ”deltagare” i mobbningen ifall hen skulle vara en del av gruppen där detta sker. Samtliga intervjugrupper definierade rollerna inom mobbningen genom att påpeka att det finns en mobbare som kan agera själv, eller att mobbaren är en ledare för en grupp som hakar på

mobbningen när ledaren tar initiativ och börjar mobba. Intervjupersonerna anser att det förekommer tillfällen där en grupp utsätter en individ för mobbning på deras skola men det varierar hur frekvent grupperna anser att gruppmobbning tar plats. Intervjugrupperna är också medvetna om att ifall det finns en mobbare så finns det dem som faller offer för mobbaren. Den utsatte eller offret anser dem ofta är någon som är annorlunda än mobbaren. Det kan röra sig om fysiskt utseende, prestation i skolan eller klädstil, med mera. Coloroso (2003) menar att det inte finns något särskilt som förutsäger vem som kan bli mobbad. Det kan vara flera oskyldiga faktorer så som att offret är nyinflyttad som avgör gör att mobbaren beslutar att ge sig på offret för att hen inte är härifrån.

Intervjupersonerna lyfte också att det finns en tredje roll, medhjälpare/deltagare. Antingen någon som pushar på mobbaren så att mobbaren tar initiativ till att börja mobba, för att medhjälparen är

“för feg” och vill få med sig andra. Intervjupersonerna anser också att det ofta finns de som,

ofrivilligt, blir deltagare till mobbningen, och de tror ofta att de inte har något val till att ingripa så de tar den säkra rollen som passiv deltagare i mobbningssituationer.

Även fast intervjupersonerna lyckas definiera rollerna inom mobbningen på samma sätt som forskarna har gjort så tog intervjupersonerna med en aspekt som är väldigt aktuell för dem, nämligen cybermobbning. Jag nämnde tidigare Ellmin (2014) och Olsson (2013) och deras syn på cybermobbning men efter att fått en inblick i hur beroende elever är utav sina mobiltelefoner och att ständigt vara uppkopplade.

“Det är också anonymt på nätet, och det är dåligt för de kan bara gömma sig bakom en skärm liksom. “

Det är mer realistiskt för elever på skolan att bli mobbade via appar där ett meddelande

24 mobbning i skolan men att det är väldigt vanligt att en mot en mobbning sker via

mobiltelefoner/datorer.

Mobbning i skolan kan i sig vara svårt att upptäcka men cybermobbning är ännu mer

svårupptäckt eftersom elever är väldigt aktiva på nätet/sociala medier och praktiskt taget vem som helst kan ha tillgång att kontakta dem. Detta gör det i sin tur mycket svårare för vuxna på skolan att upptäcka mobbningen. Intervjupersonerna i två separata grupper tog upp att det kan gå så långt att offret begår självmord. En grupp tog upp ett exempel där en tonåring hade begått självmord efter att ha blivit mobbad. En annan intervjuperson berättade att hens kusin, som var 13 år begick självmord på grund av att hen blivit utsatt för cybermobbning.

6.3 Elevernas uppfattning om hur mobbningssituationen på deras skola

ser ut

I de två föregående punkterna så är intervjupersonerna till stor del överens när det kommer till rollerna inom mobbningen och hur de definierar mobbning. När jag ställde frågor om hur

mobbningssituationen ser ut på deras skola så skiljde det sig på hur olika intervjupersoner såg på situationen. Jag ställde även frågor kring ifall intervjupersonerna själva upplevt mobbning på skolan, eller om någon i deras närhet har upplevt mobbning på skolan.

Flera av intervjupersonerna tyckte att mobbningssituationen på deras skola var under kontroll. De förklarade att de aldrig var med om mobbning men att det har förekommit i några enstaka fall.

“ Jag tror inte att det är så mycket mobbning på skolan, folk kan typ slå varandra och så. Men det är på skoj och jag tror att båda personerna tycker att det är skoj. Jag har inte sett någon bli mobbad så. “

Intervjupersonerna menar att mobbning förvisso sker men att det sker sällan under skoltid. En intervjuperson hävdar att mobbning sker mer frekvent innan eller efter skolan då mobbaren har lättare att undkomma vuxnas närvaro. En annan intervjuperson berättar att även om mobbningen på skolan sällan sker framför andra så finns det en annan mer diskret sida av mobbningen som tar plats mer ofta än vuxna på skolan tror. Intervjupersonen utvecklar att hen tror att mobbarna har bytt strategi och använder sig mer av mobiltelefoner för att utföra mobbning. Det är inte lika lätt att upptäcka för personalen på skolan.

Ett tips som Olweus (1991) och intervjupersonerna nämner är att skolan borde ha en gemensam studiedag där både personal och elever får ta del utav hur de ska arbeta mot mobbning.

Intervjupersonerna berättar att de har fått vara med om en vecka vid skolstarten då klasserna skulle lära känna varandra genom samarbetsövningar, komma överens om en gemensam

25

“ Samarbetar klassen från början i sjuan då lär alla känna varandra så hade nog mobbningen minskat och ingen hade blivit utstött. “

Intervjupersonerna tyckte att detta var väldigt positivt men att arbetet vid skolstart blev bortglömt ju längre läsåret pågick. De tycker att samtliga klasser borde lägga mer tid på att förebygga utanförskap och ha mer aktiviteter tillsammans så att färre riskerar att bli utsatta och känna sig utanför.

Andra intervjugrupper håller med om att mobbningssituationen på skolan har blivit bättre men att det fortfarande finns mobbare på skolan. De hävdar att det är vissa individer på skolan som trycker ner andra på olika sätt och att detta är något som sker dagligen. Dessa individer hålls i schack av elevassistenter och fritidsledare på skolan men de hittar ändå tillfällen till att “hävda sig” framför andra genom att utsätta någon annan för mobbning.

“Det är sällan att man ser att någon mobba någon annan, man kan inte gå ut på skolgården och se att någon mobbar någon annan - på internet kan man inte se det lika tydligt och då kan man inte göra något åt det.”

Perspektivet om huruvida detta anses vara mobbning skiljer sig mellan intervjupersonerna. Några intervjupersoner anser att det också kan vara på skoj och vissa tycker att dessa mobbare tar upp för mycket plats bara för att visa upp hur tuffa de är genom att trycka ner andra. Även om samtliga intervjupersoner har ungefär samma syn på mobbning så kan deras definition av mobbning skilja sig beroende på hur intervjupersonerna ser på olika situationer. Detta stämmer överens med vad Olweus (1991) menar när han tar upp skolpersonalens gemensamma ansvar när skolan effektivt ska förebygga mobbning. Intervjupersonerna berättar att de ser elevassistenter och fritidsledare när de motverkar och förebygger mobbning.

“ Sen finns det fritidsledare ute i korridorerna och så. Det är enkelt att säga till vad som hänt. Det är lättare att snacka med dom än lärare. “

Olweus hävdar att all personal på skolan ska delta i det förebyggande arbetet men det var endast ett fåtal intervjupersoner som nämnde att de har sett lärare försöka agera motverkande eller förebyggande mot mobbning.

Det som framkom gällande lärare och hur lärarnas roll påverkar mobbningssituationen i skolan var att intervjupersonerna kommenterade att det visserligen finns lärare som gör mycket när det kommer till att förebygga och motverka mobbning men intervjupersonerna sa även att det finns lärare som låtsas att de inte ser mobbningen äga rum.

“Man ser typ människor som sitter ensamma bara för att de ser annorlunda ut.”

26 ett exempel på en tjej som hade annorlunda klädstil och på grund av detta så passade hon inte in med resten av klassen. Coloroso (2003) tar upp detta med bristen på mobbarens empatiska förmåga och att mobbaren har svårt att sätta sig in i offrets situation, därför kan det resultera i att mobbaren ger sig på någon på grund av att personen ser annorlunda ut.

6.4 Elevernas uppfattning om hur skolan hanterar mobbning

När man lyssnar på vad intervjupersonen berättar om hur skolan arbetar förebyggande och motverkande mot mobbning så tar de upp flera aspekter, bland annat så nämner

intervjupersonerna antimobbningsgruppen som består av elever på skolan. Deras uppdrag är särskilt viktigt då medlemmarna i antimobbningsgruppen lättare kan se och upptäcka mobbning än vad personal på skolan har chans till att göra. Det råder delade åsikter kring skolans

antimobbningsgrupp. Vissa elever menar att antimobbningsgruppen syns och gör skillnad medan andra menar att antimobbningsgruppen inte gör mycket alls och att de som är med i

antimobbningsgruppen ser medlemskapen som en sorts statussymbol.

“Vi har en grupp, (antimobbningsgruppen) som träffas någon gång i månaden och tar upp vad de har sett i skolan och pratar om olika personer och sen de lärarna som är med i (antimobbningsgruppen) träffar väl de personerna som är elaka och reder ut det.“

Även fast vissa intervjupersoner anser att antimobbningsgruppen gör skillnad så medger dem att det finns förbättringsområden. Antimobbningsgruppen skulle behöva prioriteras mer och ha regelbundna möten som sker mer ofta där både representanter från skolledning, lärare och övrig personal är med.

Antimobbningsgruppens syfte är att upptäcka, förebygga och motverka mobbning och

utanförskap. De har i och för sig möten med lärare en gång i månaden och även ifall det fungerar till viss del så tycker några av intervjupersonerna att det skulle kunna göras mer. Även några av intervjupersonerna som deltagit i mina intervjuer är med i antimobbningsgruppen.

Antimobbningsgruppen består av elever från skolan som frivilligt valt att vara med i gruppen. Antimobbningsgruppen har ett annat namn på skolan men på grund av sekretessen så har jag valt att referera till gruppen som “antimobbningsgruppen”.

Ett utbyte mellan två intervjupersoner angående vad de tycker om antimobbningsgruppen;

“Vi har ju (antimobbningsgruppen) alltså…” “...tycker inte att de hjälper.”

De pratade vidare om antimobbningsgruppen och kommenterade att de som är med där är oftast “de populära” och att det lika gärna skulle vara de som utsätter någon för mobbning eller

kränkande särbehandling.

27 meningar om hur pass bra arbete de gör på skolan. En intervjuperson medgav att

antimobbningsgruppen gör skillnad och att det är bra att de finns men att till och med hen har sett att antimobbningsgruppen inte fullföljer sitt uppdrag. På detta menade hen att medlemmarna i antimobbningsgruppen “går förbi” vissa elever som sitter själva och inte har någon att vara med på rasterna.

Jag nämnde tidigare att varje skola måste förebygga och motverka mobbning/kränkande

särbehandling och att det finns olika sätt varje skola kan välja att arbeta på. I Skolverkets bok På

tal om mobbning – och det som görs så finns det olika teorier och program. Det är tydligt att

skolan som jag arbetat på och valt att göra mina intervjuer på har en tydlig struktur för att följa det som lagen och Skolverken säger i och med skolans antimobbningsgrupp. Å andra sidan så är det otydligt bland eleverna vilken effekt detta har och hur stor nytta det egentligen gör.

Intervjupersonerna berättade även att personal på skolan tar åtgärder när det uppstår mobbning som till exempel att meddela vårdnadshavare och i vissa fall samtala med klassen ifall det finns behov för detta.

“Om det är slagsmål så är det lärare som försöker stoppa det. Då är det oftast

fritidsledare som stoppar och då rings det hem...Då brukar det oftast lösa sig också. “

Det framkom även att skolan har en brevlåda vid expeditionen där elever anonymt kan lämna in en lapp om att de har stött på mobbning och då är det menat att antimobbningsgruppen ska detta vidare.

“Utanför expeditionen så har de en brevlåda där man kan skriva om vem det är som gör något så kollar dom det. “

6.5 Elevers uppfattning om hur lärare och personal på skolan hanterar

och motverkar mobbning

En annan aspekt i hur skolan hanterar mobbning, som intervjupersonerna lyfter fram och anser att det är mer framgångsrikt, är jobbet som elevstödjare och fritidspersonalen gör. De menar att till skillnad från lärare så är elevstödjare och fritidspersonal ute i korridorerna mer ofta och har till viss del bättre relationer med eleverna än vad vissa lärare har.

“En del lärare ser ingenting.”

28 Samtliga grupper som jag har intervjuat har i stort sett samma syn kring hur skolan hanterar och motverkar mobbning. Intervjupersonerna tar upp elevstödjare, fritidspersonal, kuratorer, lärare, rektorer, rastvakter, avstängningar, föräldrar, antimobbningsgruppen, att personal på skolan ringer hem till mobbaren et cetera. Intervjupersonernas åsikter skiljdes något i den grad de anser att verktygen på skolan gör skillnad. Ett utbyte mellan två intervjupersoner angående

antimobbningsgruppen;

“Det finns även (antimobbningsgruppen). Jag vet inte hur mycket det funkar men, jo det

är väl ändå bra att man har det. “

“Det är bra att man kan vända sig till dom ifall man behöver någon att lita på. De har ju tystnadsplikt och man kan prata med dom om det är något man känner…”

En resurs som skolan har där samtliga intervjugrupper ansåg gör mest skillnad är elevstödjare och fritidspersonal. De menar på att elevstödjarnas och fritidspersonalens roll gör att de är mer insatta i den sociala miljön i skolan och är så pass mer engagerade när det kommer till att förebygga och förhindra situationer där mobbning uppstår. De påpekade att deras roll förebygger och motverkar stor del av mobbningen genom att de alltid är ute i korridorerna eller ute vid fritidsgården där eleverna brukar samlas. På så sätt menar intervjupersonerna att de både har en dämpande roll och att deras närvaro gör att det uppstår mindre mobbningssituationer.

“ Sen vi fick in fler fritidsledare så har det faktiskt blivit bättre i korridorerna. “

Det framkommer att om det uppstår konflikt mellan elever, alltså fysisk eller verbal konflikt som möjligt kan övergå till fysisk, så verkar det alltid vara någon i närheten som går emellan, oavsett om det är lärare, elevstöd eller fritidsledare. Däremot så är det inte likadant med andra former av mobbning, exempelvis den psykiska icke-verbala mobbningen. Där menar intervjupersoner att elevstöd och fritidspersonal gör större skillnad eftersom de har bättre förutsättningar till att sätta sig in i elevernas vardag.

“Vi har ju typ fritidsledare som ser att någon är själv så sitter de typ med dem och kanske spelar kort eller något.”

Intervjupersonerna anser att ifall eleverna och lärarna på skolan verkligen hade velat sätta stopp för mobbningen så hade mobbningssituationen sett bättre ut på skolan. Det finns även de

intervjupersoner som tycker att det inte sker så mycket mobbning på skolan överhuvudtaget. Det är en blandning av att både personal och elever saknar verktyg, kunskap och/eller vilja att sätta stopp för mobbning på skolan. Intervjupersonerna menar också på att det finns de inom

personalen som gör sitt yttersta för att motverka och förebygga mobbning, men det gäller inte all personal.

29 åtgärder till att kunna förebygga mobbning/kränkande behandling. I skolans handlingsplan mot mobbning så står det att den som upptäcker att en elev utsätts för mobbning/kränkande

30

7. Diskussion

I detta kapitel så diskuterar jag min problemformulering och sammanfattar det baserat på litteraturen, tidigare forskning och intervjuerna som jag genomfört. En fråga som studien avsåg att besvara var elevers uppfattning kring det förebyggande/motverkande arbetet mot

mobbning/kränkande behandling.

7.1 Resultatdiskussion

Oavsett om vi kollar på vad litteratur och forskare säger så får vi, med intervjupersonernas egna ord en liknande bild om vad mobbning är. Många som skriver om mobbning använder sig utav Olweus som referens och även om intervjupersonerna inte vet vem Olweus är så är deras

liknelser detsamma som ledande forskare inom ämnet kommit fram till. Det som överraskade mig allra mest var, som tidigare nämnt, att intervjupersonerna hade ofantligt bra koll på vad som definieras och klassas som mobbning.

Intervjupersonerna använde sig utav sina egna erfarenheter och kom med tydliga exempel gällande de olika formerna av mobbning som finns, oavsett fysisk, verbal, psykisk eller cybermobbning så var deras svar i linje med vad forskarna och litteraturen säger.

Intervjupersonerna gav flera exempel på att mobbning är ett fenomen som uppstår i många olika former, exempelvis hån, slag, trakasserier, utfrysning och kränkningar med mera (Höistad 2001, Olsson 2013, Coloroso 2003). Intervjupersonerna tog även upp att mobbningen inte behöver ske på ett visst ställe som till exempel på skolan, utan att kan ta plats varsomhelst tack vare sociala medier och att varje elev på skolan har en mobil (Ellmin 2014). Vissa intervjugrupper fokuserade på några av aspekterna inom mobbning medan andra grupper tog upp en annan aspekt. När jag skrev resultatdelen och sammanfattade intervjuerna så gav det mig samma överblick som jag fick utav litteraturen. Skolverket (2020) säger även att mobbning/kränkande behandling kan innefatta nedsättande ord, ryktesspridning, slag, sparkar, utfrysning med mera och att det även kan äga rum på internet/sociala medier.

En punkt som intervjupersonerna tog upp som känns mera aktuell för intervjupersonerna och andra elever idag är cybermobbning. Detta var något som i princip var inaktuellt för min del när jag gick i högstadiet, dock så har intervjupersonerna en större förförståelse om cybermobbning då det är en stor del i deras vardag. Det finns forskning kring cybermobbning som till exempel Ellmin (2014) och Olsson (2013) tar upp men denna form av mobbning är i ständig omvandling och min uppfattning är att det är betydligt svårare att kartlägga och komma fram till

motverkande/förebyggande åtgärder inom något som är betydligt svårare att greppa jämfört med de andra mer klassiska formerna av mobbning, såsom psykisk, verbal eller fysisk mobbning. Rollen om vem/vad en mobbare är framkom tydligt i intervjuerna. Även om det aldrig framkom att någon av intervjupersonerna har mobbat någon så hade intervjupersonerna en klar bild av vad som kännetecknar en mobbare.

31 intervjupersonerna identifiera vad som kännetecknar någon som fallit offer för mobbaren, alltså offret. Intervjupersonerna gick in en del på att offret som faller för mobbningen sticker ut på något sätt, att någonting med offret är annorlunda gentemot vad normen är. Detta är i linje med vad forskare som exempelvis Coloroso (2003) menar. Ytterligare en aspekt som några

intervjugrupper lyfte var att mobbarens hemsituation skulle kunna avvika från normen, alltså att det möjligtvis är stökigt hemma och att det leder till att mobbaren väljer att hålla det inom sig och ta med sin osäkerhet och sina problem hemifrån till skolan. På ett sätt är detta ganska likt det Eriksson et al. (2002) påpekar om mobbarens hemsituation. Eriksson et al. (2002) lyfter också att en dålig hemsituation är något som stämmer in på vissa mobbare. Sen finns det de mobbare som har en mer positiv miljö i hemmet som tyder på att mobbarens självsäkerhet stärks istället då mobbaren kan enkelt använda den självsäkerheten till att få andra att må dåligt.

Under intervjuerna så var det ingen överraskning att intervjupersonerna kunde identifiera de två nyckelroller inom mobbningen, alltså mobbaren och offret. En annan roll som jag inte trodde skulle få så mycket uppmärksamhet var deltagaren - den som är med mobbaren och antingen väljer att vara tyst och stå vid sidan om mobbaren eller elda på mobbningen (Olweus 1991). Personligen så var denna roll inte lika tydlig för mig när jag gick på högstadiet. Visserligen när jag tänker på det i efterhand så fanns det ju dem som var deltagare/medhjälpare inom

mobbningen men när jag lyssnar på intervjupersonerna så känns det som om denna roll

uppmärksammas mer idag än vad den gjordes på min tid i högstadiet. Fokus under den tiden låg mest på mobbaren och offret. Idag så känns det som om högstadieeleverna kan mer om vad som klassas som mobbning och vilka de olika rollerna inom mobbningen är. Flera intervjupersoner lyfte att så länge du vet vad mobbning är och du står med den som mobbar så deltar du lika mycket som den som utför mobbningen. Även ifall du inte har något val och inte vågar gå ifrån, eller gå emot mobbaren så gör den enkla handlingen att stå kvar dig till skyldig för mobbning. Jag har nämnt en del om mobbning över internet och sociala medier. Intervjupersonerna pratade om att deltagaren/medhjälparen syns mer på dessa arenor då intervjupersonerna tycker att

deltagaren/medhjälparen är för feg för att våga mobba i verkligheten men om de får utrymme och anonymitet på nätet så känns det fritt fram för dem att mobba - på nätet (Olweus 1991, Ellmin 2014).