• No results found

Får jag också vara med? En kvalitativ studie om förskolebarns förhandlingar och strategier i tillträdet till leken

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Får jag också vara med? En kvalitativ studie om förskolebarns förhandlingar och strategier i tillträdet till leken"

Copied!
28
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Självständigt arbete i

förskollärarutbildningen

Får jag också vara med?

En kvalitativ studie om förskolebarns

förhandlingar och strategier i tillträdet till leken

Författare: Erica Thelin och Isabella Selldahl

(2)

Abstrakt

Studiens syfte är att undersöka barns samspel i tillträdet till den fria leken. De frågeställningar som syftet utgår från är hur barn förhandlar med varandra i tillträdet till leken och hur uteslutning i tillträdet till leken sker. I studien användes en kvalitativ metod och det undersökningsinstrument som användes var observation med hjälp av videoinspelning. Undersökningsgruppen bestod av sammanlagt 26 barn på två olika förskolor belägna i två olika kommuner. Observationerna transkriberades och analyserades för att kunna urskilja de tillträdesstrategier och uteslutningsstrategier som barn använder sig av i tillträdet till leken. I studien framkom det att barn använder sig av flera strategier för att ta sig in i en pågående lek. Resultatet visade att vissa tillträdesstrategier är mer förekommande än andra. Det urskiljdes också att uteslutningar i observationerna var mindre förekommande än tillträden och att uteslutningar skedde både i tillträdet till leken samt från den pågående leken. Genom att barnen prövar sig fram med olika strategier blir de skickligare på att avgöra vilken strategi som är mest lämplig i en viss situation. Barnen får också erfarenheter av vilka strategier som kan leda till tillträde och vilka som kan leda till uteslutning. En närvarande pedagog som är lyhörd och kan vägleda barnen för att hitta en lämplig strategi behövs dock när barnen inte har de erfarenheter som krävs.

English title: May I join? A qualitative study of preschool children’s negotiations and strategies in the access of play.

Nyckelord

(3)

Innehåll

1 Inledning ______________________________________________________________ 1 2 Bakgrund ______________________________________________________________ 2 2.1 Lekens innebörd _____________________________________________________ 2 2.2 Lekens förutsättningar _________________________________________________ 3 2.3 Rollfördelning i leken _________________________________________________ 3 2.4 Förhandling i leken ___________________________________________________ 4 2.5 Barn som inte leker ___________________________________________________ 4 2.6 Tillträde till leken ____________________________________________________ 5 2.7 Uteslutning från leken _________________________________________________ 5 2.8 Teoretiskt ramverk ___________________________________________________ 6 3 Syfte __________________________________________________________________ 8 4 Metod _________________________________________________________________ 9 4.1 Metodval ___________________________________________________________ 9 4.2 Undersökningsinstrument ______________________________________________ 9 4.3 Undersökningsgrupp __________________________________________________ 9 4.4 Genomförande och datainsamling ________________________________________ 9 4.5 Databearbetning ____________________________________________________ 10 4.6 Etiska aspekter______________________________________________________ 11 4.7 Tillförlitlighet ______________________________________________________ 11 4.8 Metodkritik ________________________________________________________ 12 5 Resultat och analys _____________________________________________________ 13 5.1 Observation 1 – Byggrummet __________________________________________ 13 5.1.1 Analys av observation 1 ___________________________________________ 13 5.2 Observation 2 - Samlingsrummet _______________________________________ 14 5.2.1 Analys av observation 2 ___________________________________________ 14 5.3 Observation 3 – Hemvrån _____________________________________________ 15 5.3.1 Analys av observation 3 ___________________________________________ 15 5.4 Observation 4 – Motorikrummet ________________________________________ 15 5.4.1 Analys av observation 4 ___________________________________________ 16 5.5 Observation 5 – Cykelförrådet _________________________________________ 16 5.5.1 Analys av observation 5 ___________________________________________ 16 5.6 Observation 6 – Dramarummet _________________________________________ 17 5.6.1 Analys av observation 6 ___________________________________________ 17 6 Diskussion ____________________________________________________________ 18

(4)

1 Inledning

I förskolans läroplan (Skolverket 2016) framgår det att lek är en av de centrala delarna för barns utveckling och lärande. Genom leken kan barns kommunikation och samspel med andra utvecklas. I samspelet med andra barn kan även barns tidigare erfarenheter och upplevelser bearbetas. Lillemyr (2002) belyser att förskolan och den grupp av barn som befinner sig där, har en betydande roll när det gäller utvecklandet av barns sociala relationer och kommunikationsförmåga.

Barnen i förskolan har olika erfarenheter och förutsättningar och för att förskolan ska vara likvärdig för alla barn krävs ett individanpassat stöd (Ytterhus 2003). Våra erfarenheter från den verksamhetsförlagda utbildningen är att det i de flesta barngrupper finns något barn som sällan eller aldrig deltar i andra barns lek. Knutsdotter Olofsson (2003) lyfter detta som något problematiskt i förskolan. Vi har valt att fördjupa oss inom detta ämne då leken utgör en stor del i barnens vardag och eftersom att det bland annat är i leken som det grundläggande sociala samspelet utvecklas (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson 2014).

(5)

2 Bakgrund

I det här kapitlet redogörs för lekens innebörd och förutsättningar. Vidare presenteras rollfördelning i leken, förhandling i leken samt barn som inte leker. Slutligen redovisas för tidigare forskning om uteslutningsstrategier och tillträdesstrategier, vilket också utgör studiens teorianknytning.

2.1 Lekens innebörd

Jensen (2013) menar att barn och lek är starkt förknippat med varandra. Barn ägnar sig åt en uppsättning av olika aktiviteter, där den mest framträdande är leken. I och med detta så har leken stor betydelse för barns utveckling. Leken ses även som underhållande och bekräftande då den är självvald och omedelbar (a.a.)

Lillemyr (2002) tar upp att begreppet lek är svårt att definiera eftersom leken i sig kan skilja sig åt från tillfälle till tillfälle. Barns upplevelser av lek ser olika ut och beroende på var leken utspelar sig kan den också upplevas på olika sätt. Lillemyr tar vidare upp att lek är något självvalt som sker efter barnens lust och intresse. I leken går barnen in i en fantasivärld där de har möjlighet att bearbeta erfarenheter och ägna sig åt sådant som är på låtsas. Genom leken kan barn ta till sig nya erfarenheter och sätt att förstå sin omvärld på och på så sätt kan barns tillit till sin egen förmåga stärkas. Barnen lär sig hela tiden nya saker och genom leken tränas de i att utveckla språket och att samspela med andra. Jensen (2013) konstaterar att leken kan medföra att barn blir tryggare och mer harmoniska samt att leken tränar den sociala förmågan och ökar det kroppsliga välbefinnandet.

Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) belyser att leken är spontan och kravlös utan i förväg bestämda mål. För att leken ska kunna fortskrida och utvecklas behövs engagerade pedagoger som försöker se lekens möjligheter och potential. Vad barnen får göra och vilka material som får användas spelar en avgörande roll för att leken ska kunna utvecklas. Genom leken stimuleras barns språk, fantasi och kreativitet samt utvecklas barns sociala kompetens (a.a.).

(6)

2.2 Lekens förutsättningar

Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) poängterar att barn behöver ha kunskap om och förstå de tre sociala lekreglerna, vilka är samförstånd, ömsesidighet och turtagande, för att leken ska kunna utvecklas. Med samförstånd menas att de barn som leker är överens om att de leker och vad lekens innehåll är. Ömsesidighet syftar till att det sker en växelverkan mellan individerna som deltar i leken, det vill säga ett givande och tagande oavsett hur gamla barnen är. Turtagande betyder att barnen turas om att bestämma eller att ta initiativ i leken (a.a.).

Jensen (2013) konstaterar att leksignaler behövs för att leken ska kunna fungera. Knutsdotter Olofsson (2003) lyfter att leksignaler kommunicerar hur leken ska gå till. Leksignalerna behöver förstås både för att få tillträde till leken och för att kunna kommunicera signalerna till andra.

Jensen (2013) tar upp begreppet lekarena och syftar på den eller de platser där barnen utför sin lek. Det finns de miljöer som är anpassade för lek och de miljöer där barnen självmant väljer att leka på, trots att de inte är anpassade för lek. Miljön spelar en avgörande roll i om lek uppstår eller ej. För att lek ska uppstå krävs en viss form av lugn och en möjlighet till fokusering, vilket inte alltid är möjligt beroende på miljöns utformning. Något som också har en inverkan på leken är de olika identiteter som barnen har då detta påverkar vilka individer som får tillträde till leken samt lekens innehåll. Jensen belyser vidare att leken gynnar barnen i deras jag-utveckling samtidigt som barnens identiteter byggs upp under barndomen i samspel med andra barn och vuxna och med de miljöer och aktiviteter som kretsar kring barnet. På så sätt är förbindelsen mellan lek, det sociala samspelet och barns identitet stark.

2.3 Rollfördelning i leken

(7)

2.4 Förhandling i leken

Alvestad (2010) tar upp förhandlingar kopplat till barns samspel och menar att barn förutom att använda det verbala språket kommunicerar genom sitt kroppsspråk via exempelvis ögonkontakt och gester. Förhandlingarna utgörs ofta av vad som ska lekas, på vilket sätt det ska lekas och med vilka. För att få vara med i leken krävs en förmåga att kunna förhandla. Det är därför av betydelse att barnen får möjlighet att prova olika strategier för att kunna bli skickligare och tillägna sig nya tillvägagångssätt för att främja det fortsatta sociala samspelet. Även Löfdahl (2004) riktar sig mot barns förhandling i leken och framhäver att barn använder sig av olika typer av kommunikation i förhandlingen, både den verbala samt den ickeverbala kommunikationen. På så sätt använder barnet språket som ett verktyg när de agerar i olika sociala sammanhang. Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) menar att barn, för att kunna leka och samspela med varandra, behöver kunna uttrycka sig så att andra förstår och så att de själva förstår vad andra menar. Det handlar om att barn behöver lära sig att förstå och tolka signaler inte enbart genom det verbala språket utan också genom till exempel rörelser, gester och ljud.

Löfdahl (2004) delar upp den kommunikation som sker i leken i fyra aspekter. I leken sker det kommunikation om roller, det vill säga förhandlingar om vilken roll barnet ska ha och vad de olika rollerna ska göra i leken. Det sker också en kommunikation om de handlingar som förekommer i leken, exempelvis vad en viss roll ska göra. I leken kommunicerar barn även om miljön och de föremål som finns i leken. Slutligen konstaterar Löfdahl att barn också kommunicerar om den lekvärld de befinner sig i då lekvärlden måste förstås av deltagarna på ett någorlunda liknande sätt för att leken ska fungera.

Löfdahl (2004) och Gjems (2011) tar upp att samtliga barn i leken behöver ha ett gemensamt fokus och någorlunda liknande erfarenheter för att fullt kunna förstå varandra. Det handlar om att både mottagare och sändare måste förstå vad den andre kommunicerar. Gjems (2011) menar att den verbala kommunikationen starkt påverkas av kroppsspråket som sändaren sänder ut. På så sätt behöver den verbala och den icke-verbala kommunikationen vara i samklang.

2.5 Barn som inte leker

Knutsdotter Olofsson (2003) framhåller att barn som inte leker är en utmaning för vuxna i förskolan och att studier har visat att det i nästan varje barngrupp finns barn som inte anses kunna leka. Detta kan till exempel märkas genom att barnet endast tittar på när andra leker och aldrig försöker interagera med de som är med i leken. Det kan också märkas genom att barnet förstör när andra barn leker.

(8)

2.6 Tillträde till leken

Ytterhus (2003) förklarar att barn hela tiden söker sig till andra barn att leka med. Förmågan att kunna iaktta och förstå vad det är som sker är av stor betydelse för tillträdet till leken. Det framkommer två strategier för att ta sig in i leken. Den första är att ställa sig bredvid de barn som leker för att få ögonkontakt och antingen fråga om man får vara med eller bli tillfrågad. Den andra strategin är att ställa sig bredvid för att se vad de leker och att sedan för att komma in i leken komma med ett bra initiativ. Corsaro (2014) förklarar att det är krävande för barn att söka tillträde till leken. Det är också krävande att försöka upprätthålla leken och samtidigt skydda det område där leken utspelar sig och de föremål som leken innehåller. Corsaro belyser att barn försöker skydda leken då samspelet är känsligt och för att de barn som är i leken vill behålla kontrollen. Ytterhus (2003) konstaterar att oavsett vilken strategi som används för att få tillträde till leken så är det de barn som redan är med i leken som bestämmer om individen får tillträde till leken eller inte. Hur leken sedan fortskrider och utvecklas beror på de inblandades initiativ. På så sätt går det aldrig att förutse vilken väg leken ska ta. Ytterhus konstaterar vidare att för att leken ska kunna fungera förutsätter det att barnen är på en någorlunda jämn nivå.

2.7 Uteslutning från leken

Corsaro (1981) menar att barn ägnar mycket tid till att komma in i leken. Ofta har barnet avvisats mer än en gång innan ett tillträde till leken kan ske. Löfdahl och Hägglund (2006) visar i sin forskning på att de äldre barnen ofta väljer att utesluta de yngre barnen i leken, men att de yngre barnen ofta lockas till att få leka med de äldre barnen. Corsaro (1981) lyfter att barn ständigt avvisar varandra från lek, bland annat för att skydda den pågående leken. Tellgren (2004) poängterar att barn använder sig av olika strategier för att skydda sin lek från andra. När en lek initieras behöver den skyddas från obehöriga att få tillträde till leken. Tellgren (2004) har i sin avhandling kommit fram till ett antal strategier som barn använder sig av för att utesluta andra från leken. Strategier som benämns i avhandlingen är att skydda sitt interaktionsutrymme, att

vara innesluten och samtidigt utesluten samt att plötsligt bli ignorerad i leken. Tellgren

(9)

2.8 Teoretiskt ramverk

Corsaro (1979) har kommit fram till 15 strategier som barn använder sig av för att ta sig in i leken. Dessa benämner han som tillträdesstrategier. Tellgren (2004) har i sin avhandling översatt dessa tillträdesstrategier samt innebörden av dessa till svenska vilka används i denna studie.

Tabell 1: Corsaros (1979) tillträdesstrategier enligt Tellgren (2004)

1. Non-verbal entry – Icke – verbal entré – att träda in i ett område nära de händelser eller episoder som pågår utan att säga något. Att själv placera sig inom området utan att säga något. 2. Producing variant of ongoing behaviour – Att producera en variant av pågående handling: att träda in i ett område där episoder pågår och (verbalt eller icke verbalt) skapa något som liknar det beteende eller den handling som pågår.

3. Disruptive entry – Avbrytande, störande entré: att träda in i ett område där episoder pågår och (verbalt eller icke verbalt) fysiskt avbryta eller störa en pågående aktivitet.

4. Encirclement – Omringande av område: att fysiskt omringa eller cirkla kring ett område där episoder pågår utan verbal markering.

5. Making claim on area or object – Att verbalt göra anspråk på området eller något föremål: att träda in i området där episoder pågår och verbalt gör anspråk på området eller ett objekt. 6. Request för access- Fråga om tillträde: att träda in i området där episoder pågår och verbalt fråga om lov att få vara med.

7. Questioning participants – Att fråga en deltagare: att träda in i området där episoder pågår och fråga någon deltagare om pågående aktivitet.

8. Reference to adult authority – Att referera till vuxnas auktoritet: att träda in i området där episoder pågår och producera verbal referens till vuxnas auktoritet eller regler vad gäller tillträde till lekområdet.

9. Offering of object – Att erbjuda en sak: att träda in i området där episoder pågår och (verbalt eller icke-verbalt) ge bort ett objekt (en leksak eller present) till någon eller några av deltagarna. 10. Greeting – Hälsning: att träda in i området där episoder pågår och verbalt hälsa på en eller fler deltagare.

11. Reference to affiliation – refererar till vänskap eller medlemskap: att träda in i området där episoder pågår och referera verbalt till medlemskap eller vänskap med en eller fler deltagare. 12. Aid from non-participant – Hjälp från en ickedeltagare: verbalt fråga om stöd eller hjälp att erhålla tillträde från ickedeltagare till området där episoder pågår.

13. Accepting invitation – accepterar inbjudan: att träda inom området där episoder pågår för att acceptera en inbjudan från en eller flera av deltagarna.

14. Suggest other activity – Föreslår andra aktiviteter: att träda in i området där episoder pågår och fråga en eller fler deltagare om att vara med i någon annan aktivitet.

(10)

I tabell 1 redogörs för de strategier som Corsaro (1979) kommit fram till och som används som utgångspunkt i studien.

(11)

3 Syfte

Syftet med studien är att undersöka barns samspel i tillträdet till den fria leken. Frågeställningar

 Hur förhandlar barn med varandra i tillträdet till leken?

(12)

4 Metod

Metodkapitlet inleds med att metodval, undersökningsinstrument och undersökningsgrupp presenteras. Vidare beskrivs hur genomförande och datainsamling samt databearbetning har gått till. Därpå redovisas de etiska aspekter som studien tagit hänsyn till och avslutningsvis redogörs för studiens tillförlitlighet samt metodkritik.

4.1 Metodval

Studien utfördes med en kvalitativ metod. Kvalitativ metod är passande när verkliga händelser ska beskrivas och tolkas och kan medföra en djupare förståelse för det som studeras (Denscombe 2016). Den forskningsstrategi som studien använder är en etnografisk ansats (a.a.) vilket innebär att observatörerna befann sig på förskolorna bland de barn som observerades, under en längre period och blev på så sätt en del av gruppen. En sådan ansats var lämplig eftersom att studien undersökte små barns samspel i vardagliga situationer som skedde i nuet (Corsaro 2014).

4.2 Undersökningsinstrument

Undersökningsinstrumentet i den här studien var observationer. Observation används för att kunna få syn på interaktioner, handlingar och relationer mellan människor (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Observationerna skedde med hjälp av ljud- och bildupptagning genom videoinspelning. Videoinspelningar gör det möjligt att synliggöra både det som sägs och det som görs, exempelvis kroppsspråk, ögonkontakt, tystnad etc. (a.a.). Videoinspelning som undersökningsinstrument är också till fördel för att i efterhand kunna analysera och bearbeta datan flera gånger om (Denscombe 2016). Som komplement till videoinspelningarna gjordes fältanteckningar då det vid insamling av data kan vara till fördel att använda flera undersökningsinstrument (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Fältanteckningar möjliggjorde ett återtagande av de tankar som fanns vid inspelningstillfället.

4.3 Undersökningsgrupp

Urvalet bestod av två förskolor som var belägna i två olika kommuner i sydöstra Sverige. På den ena förskolan var barnen i åldrarna ett till fem år och på den andra förskolan var barnen i åldrarna ett till tre år. Urvalet av förskolorna var ett bekvämlighetsurval då det tidigare hade funnits en kontakt med förskolorna. På de två förskolorna var det sammanlagt 26 barn som deltog. På den ena förskolan observerades en grupp på 11 barn och på den andra förskolan observerades en grupp på 15 barn.

4.4 Genomförande och datainsamling

(13)

Observationerna skedde på respektive förskola i den miljö som barnen var vana vid. Den form av observation som tillämpades var deltagande observation (Denscombe 2016). Deltagande observation innebär att observatören blir en del i vardagen hos den grupp som observeras och på ett sätt bygger upp relationer med deltagarna. När observationerna gjordes togs det hänsyn till om barnen på något sätt visade att de inte ville bli filmade. Ibland visade barnen ett obehag vilket de förmedlade genom sitt kroppsspråk och ibland genom att verbalt uttrycka att de inte ville vara med. Observationstillfället avbröts då. Observationerna pågick under en period av fem veckor och gjordes i sin rätta miljö utan någon tidsfördröjning vilket kallas för direkta observationer (Hammar Chiriac & Einarsson 2013).

Vid observationerna deltog en observatör och vid transkriberingarna deltog två observatörer. I och med att det vid observationstillfällena deltog en observatör och vid analyserna av observationerna deltog två observatörer blev det en viss fördröjning från inspelningstillfället till det att den andra observatören tog del av videoinspelningarna. Det blev därmed även en indirekt observation (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Observationerna präglades av låg grad av struktur, vilket innebar att det inte fanns några särskilt uttalade ramar och regler inom vilka observationerna skulle genomföras (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Låg grad av struktur i observationer innebär att observatören försöker få med så mycket som möjligt av situationen för att i efterhand på så sätt kunna analysera observationerna utifrån olika fokus (a.a.). Videoinspelningarna gjordes sporadiskt vid de tillfällen som barnen lekte. Barnen hade fri lek inomhus och utomhus vilket innebar att observationerna av barns lek både skedde i inne- och utemiljö. Fokus för observationerna var då det fanns ett samspel mellan minst två barn eller när barnen sökte kontakt med varandra i leken.

Sammanlagt spelades 86 sekvenser in med en total inspelningstid på 176 minuter. Av de sekvenser som spelades in analyserades 56 observationer då det i dessa gick att urskilja någon form av strategi. Sex observationer valdes därefter ut för att analyseras djupare och transkriberas för att visa på exempel då strategierna användes.

4.5 Databearbetning

Innan den insamlade datan bearbetades fick videoinspelningarna ett referensnummer för att göra det enklare att kunna gå tillbaka och analysera observationerna flera gånger. Detta gjordes då kvalitativ data behöver organiseras och förberedas innan analysering (Denscombe 2016). Observationerna bearbetades därefter genom att inspelningarna transkriberades. Transkriberingarna av observationerna gjordes för att få syn på detaljer samt för att kunna urskilja både verbal- och ickeverbal kommunikation. Transkriberingarna tolkades sedan gemensamt av observatörerna för att få en bredare och mer nyanserad bild av observationen (Denscombe 2016).

(14)

4.6 Etiska aspekter

Forskning som bygger på fakta genom observationer, insamlade från studier kring enskilda individer, behöver granskas etiskt (Denscombe 2016). För att kunna utföra studien togs det hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002).

Informationskravet innebär att deltagarna i studien ska bli informerade om studiens syfte (Vetenskapsrådet 2002). Innan undersökningen påbörjades gavs information till barnens vårdnadshavare om studiens forskningsändamål samt vilket undersökningsinstrument som skulle användas. Skriftligt medgivande för samtycke (bilaga B) delades ut till vårdnadshavarna på de avdelningar där observationerna gjordes. Genom att vårdnadshavarna fyllde i formuläret gav de samtycke till att deras barn fick delta i studien genom observation med hjälp av videoinspelning. Vårdnadshavarna informerades även om att de kunde avbryta sina barns medverkan när som helst. På så sätt togs det även hänsyn till samtyckeskravet vilket innebär att barn och vårdnadshavare har rätt att besluta kring sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002). Vid observationerna togs det även hänsyn till om barnen uttryckte att de inte ville vara med. Samtyckeskravet är den mest grundläggande aspekten när det gäller forskningens etiska förhållningssätt (Denscombe 2016).

Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna i studien inte ska kunna gå att identifiera och att ingen obehörig ska kunna ta del av materialet (Vetenskapsrådet 2002). Vårdnadshavarna fick information om att deras barn skulle komma att vara anonyma och att all insamlad data skulle komma att förvaras på ett sådant sätt att inga utomstående skulle kunna ta del av det. Nyttjandekravet syftar till att det insamlade materialet endast får användas för det som forskningen avser (Vetenskapsrådet 2002). Kravet tillämpades genom att vårdnadshavarna fick information om att de insamlade materialet endast skulle komma att användas för studiens ändamål och därefter raderas.

4.7 Tillförlitlighet

För att mäta kvaliteten i kvalitativa studier används begreppen tillförlitlighet och pålitlighet (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). När det gäller studier som grundar sig på observationer har tillförlitligheten att göra med utförandet av observationerna, det vill säga på vilket sätt observationerna har genomförts samt om det resultat som framkommit anses som troligt. Undersökningsinstrumentet har därmed en betydande roll för studiens tillförlitlighet (a.a.). Tillförlitligheten i denna studie ökar av den anledning att observationerna tolkades av mer än en person samt att det genom videoinspelningarna var möjligt att analysera videoinspelningarna flera gånger om (Hammar Chiriac & Einarsson 2013).

(15)

4.8 Metodkritik

Det undersökningsinstrument som användes för datainsamling var observation. Observation som undersökningsinstrument kan resultera i att de observerade till en början kan känna sig obekväma i situationen, vilket kan ses som en nackdel då det kan medföra att resultatet inte blir lika tillförlitligt (Denscombe 2016). I och med att observatörerna befann sig i barngrupperna under en längre tid innan observationerna påbörjades, så kan det ha medfört att barnen inte kände något större obehag vid observationstillfällena. Videoinspelning som hjälpmedel vid observationerna kan också ha haft inverkan på deltagarna i observationerna (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Deltagarna kan ha påverkats av den tillgjorda situation som uppstod när videokameran togs fram.

Vid kvalitativa metoder kan också studiens objektivitet ifrågasättas då forskaren själv har en stor roll i undersökningsinstrumentet (Denscombe 2016). Observationerna transkriberades och tolkades av observatörerna vilket kan ha påverkat studiens objektivitet. Tolkningar påverkas av observatörens tidigare erfarenheter, åsikter et cetera (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Tolkningarna av observationerna kan också ha påverkats av att observationerna hade en teoriprövande struktur (a.a.). För att motverka en subjektiv tolkning av observationerna analyserades alla videoinspelningar av båda observatörerna, för att på så sätt få ett bredare perspektiv.

Aspekter som kan ha påverkat studiens resultat är den sociala miljön, deltagare samt relationer i gruppen (Denscombe 2016). Det går därför inte att garantera studiens generaliserbarhet, det vill säga om resultatet skulle bli likadant om studien hade gjorts på andra ställen eller om observationerna hade utförts av någon annan observatör (Hammar Chiriac & Einarsson 2013). Avsikten i denna studie var däremot inte att generalisera utan att visa på de mönster som framkom på de två förskolor som deltog. En annan kritisk aspekt gällande studier som baseras på kvalitativ data är svårigheten i att mäta om något, i det här fallet observationerna, har uppfattats på ett sanningsenligt sätt (Denscombe 2016).

(16)

5 Resultat och analys

Nedan presenteras de resultat samt analyser som framkommit från observationerna. Resultatet utgår från de två frågeställningarna som handlar om barns förhandlingar och uteslutningar i tillträdet till leken. För att få en inblick i hur strategierna användes redovisas sex observationer som sedan följs av en analys. Exemplen som presenteras valdes ut för att strategierna synliggjordes på ett begripligt och konkret sätt. Barnen har i observationerna fått fiktiva namn för att ta hänsyn till konfidentialitetskravet.

5.1 Observation 1 – Byggrummet

Tillträdesstrategi: Avbrytande, störande entré och omringande av område. Deltagare: Vincent (3 år), Simon (3 år) och Anton (2 år).

Det är strax innan mellanmålet och Vincent och Simon befinner sig i det så kallade byggrummet. De sitter på mattan och bygger tillsammans ett torn av klossar.

Vincent: Kom! Titta vad vi har byggt..(Ropar till en pedagog)

Pedagogen kommer in i rummet och efter ett tag kommer också Anton in. När Anton kommer in i rummet tar han upp två klossar som ligger på golvet och börjar slå dem mot varandra, vilket framkallar ett högt ljud.

Pedagogen: Anton, lägg tillbaka dem, sluta….vi får så ont i öronen.

Anton fortsätter att slå klossarna mot varandra. Efter ett tag kastar han klossarna på tornet som Vincent och Simon har byggt.

Vincent: Neeej, förstör inte min….

Pedagogen: Nej, ta inte sönder det, man får inte förstöra något som en kompis har byggt Simon: Nej, inte ta sönder det…(han återupprepar det som pedagogen redan sagt) Anton går och hämtar klossarna som han har kastat och lägger tillbaka dem. Han går sedan från ett ställe till ett annat ställe men befinner sig nära där de andra barnen leker. Han iakttar dem hela tiden men säger ingenting.

5.1.1 Analys av observation 1

Strategin som användes när Anton kom in byggrummet var avbrytande, störande entré. Anton använde klossarna för att påkalla barnens uppmärksahmhet vilket resulterade i att han fick respons både av pedagogen och av de andra barnen men det ledde inte till att han fick tillträde till leken. Nästa strategi som Anton använde sig av var omringande av

område då han befann sig nära de andra barnen och hela tiden försökte få ögonkontakt

(17)

5.2 Observation 2 - Samlingsrummet

Tillträdesstrategi: Icke-verbal entré och att producera en variant av pågående handling. Deltagare: Nils (5 år), August (5 år), Kalle (5 år) och Olle (3 år).

Det är förmiddag och Nils, August och Kalle sitter i det så kallade samlingsrummet. De sitter på samlingstrappan och tittar tillsammans i en bok. Vid fötterna har de placerat varsin dyna.

August: Börja från början… Kalle: Aaa..

August: Då ska vi se…Där….Titta! (Han fortsätter att bläddra i boken).

Olle kommer in i rummet och går fram till bänken. Han tittar på de andra barnen som sitter på bänken och går snabbt ut igen. Nils, August och Kalle fortsätter att titta i boken. Efter en stund kommer Olle in samlingsrummet med en likadan dyna som de andra barnen har vid fötterna. Han ställer sig framför Nils med dynan i handen.

August: Titta! Blodet rann ner…

Nils: Blodet droppar, blodet droppar, blodet droppar (Nils reser sig upp och närmar sig Olles öra)

Olle: Jag vill inte ha blodet på mig!! (Olle ryggar tillbaka när Nils kommer så nära inpå) Nils: Blodet droppar…Blodet droppar därute…

Barnen läser vidare i boken och Olle kollar på utan att säga någonting. August: B…

Kalle: B som i Bajs… Nils: Bajs…

Olle: Bajs, bajs, bajs…… Kalle: B som i bajs…. Olle: bajs, bajs, bajs…..

August, Kalle och Nils börjar skratta och pekar på Olle. Olle börjar då också skratta och alla skrattar tillsammans. Olle lägger sedan ner sin dyna på golvet vid fötterna och sätter sig på bänken och blir involverad i leken.

5.2.1 Analys av observation 2

Barnet som kom in i rummet valde snabbt strategin att producera en variant av

pågående handling för att få tillträde till leken. Olle iakttog först vad de andra barnen

gjorde och vilka föremål som de använde. Därefter gick Olle ut från rummet och hämtade ett likadant föremål som de andra barnen hade placerat vid sina fötter. Den här strategin medförde inte att Olle fick tillträde till leken då de andra barnen inte började interagera med honom. När Olle inte fick någon respons av de andra barnen stod han kvar vid bänken och tittade på när de andra barnen läste utan att säga någonting. Han använde sig då av strategin icke-verbal entré. Olle fick stundtals uppmärksamhet från ett barn i leken då barnet sa ”blodet droppar, blodet droppar, blodet droppar” i hans öra. När uppmärksamheten avtog använde han sig då återigen av strategin att producera en

variant av pågående handling då han upprepade det som de andra barnen sa när de

(18)

5.3 Observation 3 – Hemvrån

Tillträdesstrategi: Att producera en variant av pågående handling och fråga om tillträde Uteslutningsstrategi: Att vara innesluten och samtidigt utesluten

Deltagare: Ellen (3 år), Vincent (3 år) och Lukas (3 år).

Det är eftermiddag och Ellen och Vincent leker inne i den så kallade hemvrån. I hemvrån finns ett kök, en matplats och utklädningskläder. Ellen och Vincent har klätt ut sig och ligger under en av bänkarna och leker med dockor. Lukas kommer in i rummet och ställer sig och tittar på vad de gör. Han är också utklädd.

Lukas: Får jag vara med?

Ellen: Du får vara där (hon pekar på bänken som står en bit bort) Det här är vårt ställe.. Lukas lägger sig då under den andra bänken. Han ligger kvar en stund men reser sig sedan upp.

Lukas: Nu går jag…ni kan vara här inne (Han lämnar rummet) Ellen och Vincent säger inget till Lukas utan fortsätter att leka själva.

5.3.1 Analys av observation 3

Strategin att producera en variant av pågående handling användes då Lukas kom in i rummet, även han utklädd. Ellen och Vincent observerade att Lukas kom in i rummet men sa ingenting till honom utan de fortsätte att leka. Den strategi som Lukas använde sedan var fråga om tillträde då han sa ”får jag vara med”. Strategin medförde att Lukas fick respons av de andra barnen men han blev även utesluten då han erbjöds att leka på ett annat ställe än där de själva befann sig. När Lukas befann sig under bordet så interagerade inte Ellen och Vincent med honom vilket medförde att han inte fick en aktiv roll i deras lek och tillslut gick därifrån.

5.4 Observation 4 – Motorikrummet

Tillträdesstrategi: Hälsning, att erbjuda en sak och att producera en variant av

pågående handling.

Deltagare: Kalle (5 år), August (5 år), Jakob (5 år) och Ture (3 år).

Ture, August och Jakob befinner sig inne i det så kallade motorikrummet. På väggen sitter en larv där barnen kan träna på sin motorik på olika sätt. Det finns kulor att snurra på, magneter samt knappar att känna och trycka på. Ture sitter vid ingången till rummet och känner på larven. August och Jakob sitter en bit ifrån och leker även dem med larven. Kalle kommer in i rummet, går förbi Ture och går fram till August och Jakob. Kalle: Hej August, hej Jakob! Titta vad jag har här! (Håller upp en loppa gjord av papper och ger den till August)

August: Hej Kalle! En sån här har jag också gjort…det gjorde jag igår och den ligger på min hylla (pekar mot hyllan)

Jakob: Vi snurrar här på dem här (pekar på motoriklarven)

(19)

5.4.1 Analys av observation 4

Strategin hälsning synliggjordes när Kalle kom in i rummet och ropade hej. Strategin medförde att Kalle fick Augusts och Jakobs uppmärksamhet när dem tittade på honom. Direkt använde sig då Kalle av strategin att erbjuda en sak då han visade loppan och sedan gav den till August. Strategin fungerade eftersom att August gav respons när han återkopplade till att han hade gjort en egen loppa tidigare. Jakob bjöd sedan in Kalle genom att berätta vad de gjorde och genom att peka på motoriklarven. Kalle började då göra likadant som Jakob vilket kan kopplas till strategin att producera en variant av

pågående handling.

5.5 Observation 5 – Cykelförrådet

Tillträdesstrategi: Refererar till vänskap eller medlemskap Uteslutningsstrategi: Att plötsligt bli ignorerad i leken

Deltagare: Nils (5 år), Linn (2 år), Jakob (5 år) och Sofia (4 år).

Det är eftermiddag och barnen befinner sig ute på gården vid cykelförrådet. Nils och Linn går runt och håller varandra i handen. Jakob och Sofia sitter vid trappen till cykelförrådet och leker med cyklar som de har ställt upp och ner, bredvid varandra. Nils: Jakob, här har du en som gärna vill vara med dig.

Jakob vänder sig mot Nils och Linn som kommer närmare dem. Linn går fram till Jakob och ger honom en kram. (Sofia sitter på en cykel och sjunger). Därefter ger Nils, Jakob och Linn varandra en gruppkram och de tar sedan varandra i händerna och går därifrån. Sofia tittar på när de går iväg.

Sofia: Då får någon inte cykla med mig ju!

Nils, Jakob och Linn vänder sig då om och tittar på Sofia.

Sofia: Då får jag själv då! Då får inte någon vara med mig! (Hon ställer sig upp och skriker högre)

Nils, Jakob och Linn vänder då om och går därifrån.

Sofia leker vidare med cykeln och går efter en kort stund därifrån och letar efter Nils, Jakob och Linn.

5.5.1 Analys av observation 5

När Nils kom gåendes med Linn till den plats där Sofia och Jakob lekte och sa ”Jakob, här har du en som gärna vill vara med dig” användes strategin refererar till vänskap

eller medlemskap. I denna situation skedde också ett uteslutande då Nils och Linn inte

(20)

5.6 Observation 6 – Dramarummet

Tillträdesstrategi: Föreslår andra aktiviteter

Uteslutningsstrategi: Att skydda sitt interaktionsutrymme Deltagare: Lukas (3 år), Alice (3 år) och Jesper (2 år)

Alice och Lukas befinner sig i dramarummet. Alice leker med två handdockor som föreställer fåren Bu och Bä. Lukas har utklädningskläder på sig och går fram till Alice. Lukas: Kom kom, du kan vara doktor! (Han ger Alice doktorsrocken)

Alice lägger tillbaka handdockorna och klär på sig doktorsrocken. Hon går sedan ut ur rummet. Lukas tittar då efter henne och väntar på att hon ska komma tillbaka.

Lukas: Vi ska leka doktor! (Han berättar för kompisarna) Jesper kommer in i rummet.

Lukas: Neej, neej Jesper...(Han tar tag i hans arm och motar bort honom) Jesper tar några av sakerna i doktorsväskan.

Lukas: Du får inte! Stopp! Den hade vi.. (Han springer efter Jesper och tar sakerna ifrån honom)

5.6.1 Analys av observation 6

(21)

6 Diskussion

I kapitlet diskuteras studiens resultat i förhållande till litteratur och tidigare forskning om lek och barns strategier i lek. Diskussionen utgår från studiens två frågeställningar. Slutligen redogörs för pedagogiska implikationer och vidare forskning.

6.1 Förhandlingar i tillträdet till leken

I analyserna av observationerna blir det tydligt att några av strategierna förekommer oftare än andra samt att vissa strategier förekommer sällan eller aldrig, vilket Corsaro (1979) även lyfter fram som ett resultat i sin studie. I observationerna synliggörs det att strategin att producera en variant av pågående handling som bland annat används i observation Samlingsrummet (5.2), Hemvrån (5.3), och Motorikrummet (5.4) är den mest förekommande. Corsaro menar att denna tillträdesstrategi är den mest förekommande strategin och även den mest effektiva strategin. I observationerna visar det sig att strategin både leder till ett resultat där barnet får tillträde till leken samt att barnet inte får tillträde. Till skillnad från det resultat Corsaro kommit fram till så förekommer det i observationerna inte något tydligt mönster att denna strategi är den mest effektiva av de strategier som framkommer.

I observation Byggrummet (5.1) där Anton (2 år) framkallar ljud med klossar samt kastar klossarna på Vincent och Simons torn förekommer tillträdesstrategin avbrytande,

störande entré. I observationen fungerar inte strategin för att få tillträde till leken, vilket

den inte heller gör i de övriga observationerna. Detta resultat kan liknas vid det som Corsaro (1979) kommit fram till i sin studie, då han menar att strategin fungerar för att få någon slags respons men ej för att få tillträde till leken.

Tellgren (2004) lyfter i likhet med Corsaro (1979) att barn använder sig av flera tillträdesstrategier för att ta sig in i en pågående lek. Tellgren (2004) belyser i sin studie att det är vanligt att barn använder sig av uppemot fem olika tillträdesstrategier i tillträdet till leken utan att ge upp. I observationerna urskiljs det att barnen provar och skiftar mellan användandet av olika tillträdesstrategier. De yngre barnen (2-3 år) använder sig inte av lika många strategier som de äldre barnen, vilket bland annat synliggörs i observation Dramarummet (5.6) där barn i åldern två till tre år deltar och enbart använder sig av strategin föreslår andra aktiviteter. Barnet i observationen som benämns Lukas får Alices uppmärksamhet under en kort stund men när han inte längre får hennes uppmärksamhet använder han sig inte av någon annan strategi. Istället lägger han fokus på att skydda och försvara lekområdet, vilket kan förstås utifrån Tellgren (2004) som hävdar att barn ofta vill försvara det samspel som äger rum på den plats där leken utspelar sig. Ett exempel på att de äldre barnen använder sig av flera olika tillträdesstrategier synliggörs i observation Motorikrummet (5.4) där Kalle först använder sig av strategin hälsning, därefter att erbjuda en sak och tillsist att producera

en variant av pågående handling. Barnet prövar här flera olika strategier innan han

(22)

Strategin fråga om tillträde är tydlig i observation Hemvrån (5.3) då Lukas frågar Ellen och Vincent om han får vara med och leka under bänken. Ellen pekar då på bänken som står en bit bort vilket innebär att Lukas avvisas från platsen där leken utspelar sig. Scenariot skulle kunna tolkas utifrån Jensen (2013) som tar upp att miljön och lekarenan har en betydande roll för om lek uppstår samt hur leken kan utvecklas och fortskrida. I observationen är miljön begränsande för leken då det inte finns plats för Lukas under samma bänk. I observationen kan även Lukas personlighet ha varit avgörande då Jensen (2013) lyfter att barns olika personligheter kan påverka vilka barn som får tillträde till leken.

I observationerna av barns lek synliggörs det att barn använder sig av både verbala och icke-verbala uttryckssätt i förhandlingarna i tillträdet till leken, vilket även Löfdahl (2004) uppmärksammar genom observationer i sin studie. I observationerna synliggörs de verbala uttryckssätten då barnen använder sig av olika tonlägen i rösten. De icke-verbala uttryckssätten synliggörs då barnen använder sig av olika ansiktsuttryck och gester. I observation Samlingsrummet (5.2) förekommer strategin icke-verbal entré då Olle placerar sig intill de andra barnen som leker utan att någon verbal kommunikation sker. Genom sitt kroppsspråk, framförallt med blicken och sin position, signalerar han en nyfikenhet och ett intresse av vad de andra barnen gör. Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) belyser att barn i interaktion med andra barn både behöver kunna förstå och kunna läsa av signaler, inte enbart genom den verbala kommunikationen utan även genom den icke-verbala. För att koppla samman med det sistnämnda exemplet kan det förstås som att Nils och de andra barnen inte förstår de signaler som Olle med hjälp av sitt kroppsspråk försöker sända ut. Därav fungerar inte strategin då det är betydelsefullt att både sändare och mottagare förstår de leksignaler som leken kommunicerar, vilket både Jensen (2013) och Gjems (2011) poängterar.

Något som framkommer i analyserna av observationerna är att de yngre barnen oftare använder sig av strategierna icke- verbal entré, avbrytande, störande entré, att

producera en variant av pågående handling samt att erbjuda en sak, där det inte

förekommer någon verbal kommunikation. De äldre barnen använder sig oftare av verbala uttryckssätt vilket förekommer i strategierna fråga om tillträde, föreslår andra

aktiviteter och refererar till vänskap eller medlemskap. Anledningen till att de små

barnen använder dessa strategier är troligtvis för att de inte har utvecklat sitt språk och ordförråd. Det kan också förstås utifrån Löfdahl (2004) som poängterar att de äldre barnen har mer erfarenheter av att kommunicera och förhandla än de yngre barnen, eftersom att de har fått pröva sig fram mer och därför vet hur de ska använda sina språkkunskaper.

(23)

6.2 Uteslutningar i tillträdet till leken

I resultatet framträder observationer där uteslutning sker, antingen i tillträdet till leken eller i den pågående leken. Tellgren (2004) konstaterar utifrån sina observationer att det kan vara svårt att urskilja uteslutningar, vilket även framkommer i observationerna som ligger till grund för denna studie. Utifrån de strategier som Tellgren kommit fram till kan tre av dessa uteslutningsstrategier urskiljas i resultatet, vilka är att skydda sitt

interaktionsutrymme, att vara innesluten och samtidigt utesluten och att plötsligt bli ignorerad i leken.

Strategin att skydda sitt interaktionsutrymme synliggörs i observation Dramarummet (5.6) då Lukas som leker med Alice vill försvara lekområdet och föremålen som används i leken. När Jesper kommer in i rummet försöker Lukas mota bort honom, vilket han inte lyckas med. Jesper tar sedan de leksaker som är av betydelse för leken och då säger Lukas ”Du får inte, stopp den hade vi”. Den här situationen kan förstås utifrån Tellgren (2004) som lyfter att barn skyddar sitt interaktionsutrymme både verbalt- och icke-verbalt. Anledningen till att barnet i observationen utesluts skulle kunna bero på att barnet inte förstår lekens regler. Det skulle också kunna tolkas som att det saknas ett samförstånd om lekens innehåll, vilket Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) lyfter är avgörande för att leken ska fortgå.

I observation Hemvrån (5.3) synliggörs strategin att vara innesluten och samtidigt

utesluten. I observationen får Lukas tillträde till Ellen och Vincents lek när han frågar

om han får vara med. Tellgren (2004) tar upp att den här strategin kan innebära att ett barn i leken får en roll som är av mindre betydelse för lekens innehåll, vilket skulle kunna avläsas i observationen då Ellen säger att Lukas får ligga under en annan bänk. Bänken står en bit bort vilket innebär att Lukas inte blir delaktig i leken på samma sätt som Ellen och Vincent. I observationen synliggörs det att barnen intar olika roller i leken, vilket Jensen (2010) menar är vanligt förekommande. I observation Hemvrån (5.3) har Ellen en roll med ett större inflytande då hon bestämmer att Lukas inte får vara under samma bänk som henne och Vincent. Löfdahl (2009) lyfter att rollerna påverkas av vilken kamratkultur barnen tillhör och att de barn som inte tillhör samma kamratkultur kan få en lägre status. Kamratkulturen skulle därmed kunna vara en möjlig anledning till att Lukas inte vidare involveras i leken.

(24)

6.3 Pedagogiska implikationer

I studien framkommer det att barn oavsett ålder behöver ha kunskap om lekens grundläggande regler för att kunna förstå hur de ska förhandla i en särskild situation. Genom att barnen i tillträdet till leken prövar sig fram med olika strategier får de mer erfarenheter av i vilken situation strategierna kan användas samt vilka strategier som brukar fungera och är mest lämpliga för situationen. I förskolans läroplan (Skolverket 2016) fastställs att leken i förskolan utgör en stor del av barns lärande. Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) poängterar därför att det är betydande att som pedagog vara närvarande så att alla barn ges möjlighet till att delta i leken. Eftersom alla barn har olika kunskaper och erfarenheter medför det att vissa barn har lättare för att leka än andra barn. Därför behövs en stöttande och aktiv pedagog som vägleder barnet i tillträdet till leken (a.a.). En slutsats som dras utifrån studiens resultat är att pedagoger behöver ha förmågan att både observera och delta i leken. Pedagoger behöver förutom att tillrättavisa barnen också vägleda barnen till en passande strategi som är lämplig för situationen. Genom observationerna har också en tanke väckts om att pedagoger behöver ge barnen tid till att själva förhandla för att få tillträde till leken.

6.4 Vidare forskning

(25)

Referenser

Alvestad, Torgeir (2010). Barnehagens relasjonelle verden: - små barn som kompetente

aktører i produktive forhandlinger. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet 2010

Tillgänglig på Internet:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/22228/1/gupea_2077_22228_1.pdf. Hämtad: 2016-11-10.

Corsaro, William A. (1979). 'We're Friends, Right?': Children's Use of Access Rituals in a Nursery School. Language in Society, 8(3), 315-336.

Corsaro, William A. (1981). Friendship in the nursery school: social organization in a peer environment. I: Asher, Steven R. & Gottman, John Mordechai (red.) The

development of children´s friendships. Cambridge: Cambridge U. P. 207-241.

Corsaro, William A. & Molinari, Luisa (2008). Entering and observing in children´s worlds. A reflection on a longitudinal Ethnography of Early Education in Italy. I: Christensen, Pia & James, Allison (red.) (2008). Research with children:

perspectives and practices. 2. ed. London: Routledge, 239-259.

Corsaro, William A. (2014). The sociology of childhood. Fourth edition.

Denscombe, Martyn (2016). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 3., rev. och uppdaterade uppl.

Lund: Studentlitteratur

Gjems, Liv (2011). Barn samtalar sig till kunskap. 1. Uppl. Lund: Studentlitteratur Hammar Chiriac, Eva & Einarsson, Charlotta (2013). Gruppobservationer: teori och

praktik. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Jensen, Mikael (2013). Lekteorier. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek - upplevelse - lärande i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber

Löfdahl, Annica (2004). Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll. Lund: Studentlitteratur.

Löfdahl. A. & Hägglund. (2006) ”Och jag har redan fyllt fyra år!” – kunskaper om och användning av ålder bland förskolebarn. Norsk senter for barneforskning. Barn nr. 4, 45-36.

Löfdahl, Annica (2009). Maktspel i lekdiskurser. I: Jensen, Mikael & Harvard, Åsa (red.) (2009). Leka för att lära: utveckling, kognition och kultur. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2014). Det lekande lärande

(26)

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2016). Lärandets grogrund:

perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. 3., [uppdaterade] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. Utg]. Stockholm: Skolverket

Tellgren, Britt (2004). Förskolan som mötesplats - barns strategier för tillträden och

uteslutningar i lek och samtal. Örebro: Örebro universitetsbibliotek. Tillgänglig på

Internet: http://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:134736/FULLTEXT01.pdf. Hämtad: 2016-09-20.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockhom: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på

Internet:

http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pd f. Hämtad: 2016-11-07.

(27)

BILAGOR

Bilaga A - Missivbrev Hej!

Vi heter Erica Thelin och Isabella Selldahl och går sista terminen på Förskollärarprogrammet på Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi skriver nu vårt självständiga arbete som handlar om barns lek. Vi har valt att fokusera på de strategier som barn använder sig av vid tillträdet till leken. Anledningen till att vi valde att inrikta oss på barns lek är för att leken utgör en stor del av barnens vardag i förskolan. För att kunna undersöka detta har vi valt att använda oss av videoobservation som undersökningsinstrument. Det insamlade materialet kommer att behandlas i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.

Vi undrar därför om er avdelning skulle vilja medverka i studien? Vi vore väldigt tacksamma för ert deltagande och ser fram emot att få höra från er!

Har ni några ytterligare frågor vänligen hör av er till oss via mail! Med vänliga hälsningar,

Erica Thelin, et222bm@student.lnu.se

(28)

Bilaga B Samtyckesbrev

Studie om barns lek

Hej!

Vi heter Erica Thelin och Isabella Selldahl och går sista terminen på Förskollärarprogrammet på Linnéuniversitetet i Kalmar. Vi skriver nu vårt självständiga arbete som handlar om barns lek. Vi har valt att fokusera på de strategier som barn använder sig av vid tillträdet till leken. Vi valde att inrikta oss på barns lek då leken utgör en stor del av barnens vardag i förskolan.

För att vi ska kunna undersöka detta så kommer vi använda oss av videoinspelning i den fria leken. Sekvenserna kommer sedan transkriberas. Inspelningarna kommer endast behandlas av oss och därefter raderas. Ni har när som helst rätten att avbryta ert barns deltagande. Resultatet av undersökningen kan ni ta del av i databasen Diva

(http://lnu.diva-portal.org).

Vi skulle bli väldigt glada om ni ger ert samtycke till att ert barn deltar i vår studie. Tveka inte att höra av er om ni har några frågor.

Med vänliga hälsningar,

Isabella Selldahl Erica Thelin

is222gb@student.lnu.se et222bm@student.lnu.se

Genom att skriva under godkänner jag att mitt barn deltar i studien. ___________________

Barnets namn

___________________ ____________________

Vårdnadshavares namn Vårdnadshavares namn

References

Related documents

Vissa sjuksköterskor uttryckte dessutom oro över att patienter som inte talade samma språk kunde känna sig övergivna när de kom till sjukhuset då det första sjuksköterskan

Björklund (2008) menar vidare att om de yngre barnen ges möjlighet att visa intresse och får prova att berätta, skriva och läsa på egen hand och får uppmuntran när de provar växer

In this study Red Junglefowls (Gallus gallus) were bred indoors and outdoors and physiological aspects such as body size, growth rate, relative size of heart and skeletal

I denna studie är det intressant att granska situationer där barn som har lågt värderade positioner uttrycker sig med kommunikativa strategier och genrer så att de trots den

Elfström m.fl (2008 s 30) beskriver om hur undervisningen av naturvetenskap sker enligt en konstruktivistisk syn på lärande. I en konstruktivistisk pedagogisk syn på mänsklig tänkande

behandlar ämnet naturvetenskap på förskolan. Vi valde här att göra en avgränsning då de allra yngsta barnen, 1-2 åringar, inte alltid går i förskola i andra länder, vilket

Doverborg och Pramling (1999) menar att barn som får berätta för varandra hur de löste ett och samma problem, blir uppmärksammade på att det ena sättet inte behöver vara mer

Våra frågeställningar har handlat om vilka situationer de yngsta barnen söker stöd hos pedagoger utomhus, vilka förhållningssätt som pedagogerna använder sig av för att lyssna