Uppsala universitet Rapport2010ht4705 Institutionen för utbildning, kultur och medier
Institutionen för didaktik
Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde , 15 hp
På vilket sätt kan skolan arbeta med traumatiserade
flyktingelever?
En kvalitativ studie
Författare Handledare Johanna Sjörén Kashan Therese Hartman
Betygsättande lärare Jörgen Mattlar
2
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen är att genom en fallstudie undersöka på vilket sätt en specifik skola belägen i Uppsala arbetar med traumatiserade flykting - elever. För att uppfylla syftet har jag använt mig av kvalitativa samtalsintervjuer med kurator, bildlärare, musikterapeut samt bildterapeut. Resultatet pekar på att skolans sätt att arbeta stämmer överens med den forskningsöversikt som gjorts för uppsatsen. Exempelvis finns på skolan tillgång till estetiska uttrycksmedel, så som bild och musik. Lektioner av estetisk karaktär är mycket gynnsam i arbetet med traumatiserade flyktingelever. Det är av stor relevans att en pedagogisk verksamhet inte blandas ihop med en terapeutiskt och i skolan fokuserar man på att arbeta utifrån det friska hos eleverna. Skolan saknar även resurser för att arbeta med ren traumabehandling. Utmärkande är också att Skolverket inte utarbetat nationella
riktlinjer för den här verksamheten vilket givit upphov till en del dilemman.
Nyckelord: trauma, flyktingar, ungdomar, estetiska uttrycksmedel
3
Innehållsförteckning
Inledning 4
Syfte och frågeställningar 4
(Brist på) Tidigare forskning 5
Metod Behandling av insamlad data 5
Urval av informanter 6
Disposition 6
Definition av begreppet flykting 7
Vad menas med ”psykiskt trauma?” 7
Hur skall skolan arbeta med traumatiserade flyktingelever 8
Introduktions och hälsosamtal 8
STOP-modellen- en pedagogisk modell för arbete med traumatiserade 9
Structure 10
Talking and time 11
Organized play 11
Parent Support 12
Ordets helande kraft (?) 12
Estetiska uttrycksmedel 13
Planering 14
Organisering av klassrum 14
Läraren 15
Empiriskt material 16
Presentation av IVIK 16
Informant 1 Kurator 17
Informant 2 Bildlärare 24
Informant 3 Musikterapeut 28
Informant 4 Bildterapeut 31
Resultat/Analys 34
Avslutande diskussion 38
Litteratur - och källförteckning 39
Bilaga 40
4 Inledning
Denna uppsats ämnar handla om traumahantering av flykting - ungdomar i en
undervisningskontext. Mitt val av uppsatsämne grundar sig på att jag anser mig ha alldeles för lite insikt i hur man bemöter elever som gått igenom händelser av så svår karaktär att det givit upphov till psykiska men. Att uppsatsen skulle behandla någon form av psykiskt trauma var därför givet och att det skulle komma att bli just flyktingar fick jag idén till under
uppsamlingsseminarium med samordnaren.
I syfte att avgränsa och inrikta studien definieras traumahantering som behandling av negativa psykiska konsekvenser orsakade av traumatiska upplevelser. En definition av psykiskt trauma redovisas längre fram i uppsatsen. En specifik skola, belägen i Uppsala, utgör en
utgångspunkt i studien. I ett senare avsnitt av uppsatsen ges skolan en närmare presentation.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att genom en fallstudie undersöka på vilket sätt en specifik skola arbetar med flyktingungdomar som gått igenom traumatiska upplevelser samt hur väl dessa anses fungera. .
Utifrån ovanstående syfte blir frågeställningen:
*Vilken slags hjälp kan skolan erbjuda traumatiserade flyktingelever?
*På vilket sätt arbetar en pedagog respektive en terapeut med traumatiserade flyktingelever i en undervisningskontext? Denna fråga nyanseras enklast med hjälp av några underfrågor:
*Vilken är pedagogens roll i arbetet med traumatiserade flyktingelever?
*Vilken är terapeutens roll i arbetet med traumatiserade flyktingelever?
*Går det att urskilja skillnader respektive likheter i dessa skilda yrkesgruppers sätt att arbeta med traumatiserade flyktingelever i en undervisningskontext och hur tar sig i sådana fall dessa uttryck?
5
(Brist på) Tidigare forskning
Jag har inte funnit litteratur som behandlat just flyktingungdomar, trauma och skola. Det som finns skrivet i ämnet fokuserar på barn. Jag anser ändå att denna litteratur är av relevans för min uppsats då den redogör för hur man skall arbeta med unga traumatiserade flyktingar i ett undervisningssammanhang. Jag har bytt ordet barn till ung människa, elev, ungdom eller person.
Metod
För att kunna besvara frågeställningen används kvalitativa intervjuer. Intervjufrågorna har framställts med utgångspunkt i relevant litteratur beträffande traumatiserade flyktingelever och hur skolan skall möta dessa. Fokus ligger på genomgående tema och intervjuerna har därav varit av öppen karaktär. Informanterna har således haft relativt stor möjlighet att styra samtalet inom specificerade ämnesområden. Följdfrågor har formulerats efter informanternas svar, vilket är ett karakteristiskt drag hos kvalitativa intervjuer. (Trost,2005)
Enligt Trost är kvalitativa intervjuer att föredra då studien syftar till att uppnå förståelse för det man undersöker. (Trost,2005) I och med att jag avser vinna insikt i hur man på en speciell skola arbetar med traumatiserade flyktingelever är kvalitativa intervjuer det mest lämpliga valet av metod.
Behandling av insamlad data
Den sammanfattningsmetod som skall appliceras på denna uppsats går ut på att sålla fram det relevanta i den information som ges av informanterna angående traumahantering. Jag utför ingen enskild analys av de olika intervjuerna utan gemensam utifrån samtliga intervjuer. I syfte att påvisa likheter och skillnader i intervjusvaren gör jag så kallade korsreferenser (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007)).
I mitt analysarbete kombinerar jag två olika metoder. Den ena är idealtypsmetoden, vilken blir relevant i och med att jag avser uppnå en förståelse för hur/om pedagogens sätt att arbeta med traumatiserade elever skiljer sig från terapeutens(Esaiasson m.fl., 2007). Jag vill således redogöra för signifikanta drag hos dessa skilda yrkesroller angående traumabehandling i en pedagogisk kontext.
Den andra metoden jag ämnar tillämpa är väsensmetoden då jag även är intresserad av att finna gemensamma nämnare för vad informanterna uppfattar vara centralt i arbetet med traumatiserade flyktingar i en undervisningskontext (Esaiasson m.fl.,2007). För att kunna besvara frågeställningen krävs insikt i hur skolan som helhet arbetar med traumatiserade flyktingelever. Självfallet är det också
6
väsentligt att i intervjuerna fokusera på hur/om detta praktiseras i deras respektive arbeten och hur väl det anses fungera.
Urval av informanter
De personer jag intervjuat är anställda på den specifika skola som fungerar som utgångspunkt i studien och samtliga av dem har mycket erfarenhet vad gäller arbete med traumatiserade flyktingelever. Informanternas respektive yrkesbefattningar är kurator, bildlärare,
musikterapeut samt bildterapeut. Kuratorn valde jag att intervjua av det skäl att hon i sin yrkesroll är en central person för elever som är psykiskt instabila. Resterande val av
informanter grundar sig på att deras lektioner är av estetiskt slag vilket är av stor relevans då bristande kunskap i svenska språket kan utgöra hinder för kommunikation. Anledningen till att jag valde att intervjua bildlärare och bildterapeut var att jag ville få kännedom om skillnaden mellan en pedagogs och en terapeuts sätt att arbeta med traumatiserade elever.
Intervju med kurator bokades via telefon. Skolans bildlärare träffade jag och bokade intervju med vid tidpunkten jag befann mig på skolan för att intervjua kuratorn. De övriga två
informanterna tog jag kontakt med via mejl.
Disposition
Uppsatsen inleds med begreppsförklaringar och definitioner av flyktingar och trauma. Detta för att det är två återkommande begrepp i uppsatsen och det senare är även av bred karaktär.
Definitionen av psykiskt trauma avser ge läsaren en mer specifik bild av vad som i denna uppsats åsyftas med begreppet. Dock ges inte någon djupare begreppsförklaring av psykiskt trauma då uppsatsen ämnar vara av pedagogiskt och inte psykologiskt slag.
Därefter behandlas tidigare forskning kring traumahantering i ett pedagogiskt perspektiv.
Detta är allmänna forskningsresultat vilka inte är knutna till den specifika skola som utgör föremål för analysen. I följande avsnitt presenteras den tillämpliga information som framkommit under de intervjuer som gjorts för att kunna uppfylla syfte och besvara frågeställningen. I den avslutande delen av uppsatsen analyseras intervjuerna i relation till tidigare presenterad forskning samt hur väl skolans sätt att arbeta med traumatiserade flyktingelever anses fungera.
7
Definition av begreppet flykting
På Röda korset hemsida går att finna en övergripande definition av begreppet flykting:
FN:s definition av en flykting är en person som lämnat sitt land och som inte kan återvända dit på grund av fruktan för förföljelse beroende på etnicitet, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiös eller politisk uppfattning. Flyktingar är även de som tvingats lämna sitt hemland på grund av krig eller inbördeskrig. Med internflykting menas personer som har flytt väpnade konflikter utan att passera någon gräns.
(www.redcross.se/skolsajt/flyktingar-och-migration) (fakta hämtad 2011-01-04)
Detta examensarbete utgår ifrån ovanstående definition av vad som utmärker en flykting.
Vad menas med ”psykiskt trauma”?
Psykologen Guhn Godani definierar psykiskt trauma som ett plötsligt inträffande vilket är omöjligt att förbereda sig på. Det handlar om fruktansvärda händelser som en människa inte på något vis kunnat utmåla för sig. Den miljö som den unga personen lagt så mycket kraft på att kontinuerligt göra förståelig byter skepnad och blir till en farofylld värld där människor mördas, torteras, grips och avrättas på allmänna platser. Vuxna skjuter barn, deras föräldrar och andra vuxna mördas eller fängslas. Det flyger stridsplan som bombar ner hus med
öronbedövande dunder som orsakar tillfällig dövhet och efterlämnar en stickande luft som får en att tappa andan (Godani, 2004).
Människor som blivit ordentligt sargade utstår diverse symtom vilka är problematiska att kurera. Symtomen brukar koncentreras i en diagnos som går under benämningen traumatiska neuroser, eller numera mer officiellt post traumatiska stressyndrom, förkortat PTSD. Ordet posttraumatisk kan förklaras som ”efter traumat” medan syndrom betyder att diverse symtom åskådliggörs. Symtomen är naturliga utslag av traumatiska händelser. Styrkan och
beständigheten i symtomen beror dels på vilket slags trauma det rör sig om, dels på
föräldrarnas potens att ta hand om barnet. De minnesbilder man så intensivt kämpar för att bli av med dyker hela tiden upp igen och personen drabbas av starka emotioner lång tid efter inträffandet. Små insinuationer som ljud, lukter, figurer, ansikten, färger och så vidare förbinds med minnet och framkallar fruktan. Minnesupprepningar av detta slag benämns flashbacks och uppkommer i vaket läge. Unga personer vill inget hellre än att bli av med dessa och kämpar för att förtränga dem utan framgång. I de ögonblick dessa flashbacks
8
uppstår blir det irrelevant att man befinner sig i en säker miljö; ett torg i Stockholm kan omvandlas till ett torg i Kabul, svenska polisen draperas i samma våldsamma klädsel som polisen i ursprungslandet (Godani, 2004). Även kan vardagliga händelser som att lyssna på en sång, tala med en vän eller läsa en berättelse väcka plågsamma minnen och känslor till liv (Goldman, 2005).
Linda Goldman, legitimerad sorgterapeut, hävdar att trauma kanske inte enbart är en psykisk rubbning, utan även en naturlig reaktion på vad som händer – ett tillstånd i livet baserat på en verklig händelse. Traumatiska reaktioner kan vara interna och hälsosamma utslag resulterade av människans vilja att överleva eller instinktiv rädsla grundad av hotfulla omständigheter (Goldman, 2005).
Hur skall skolan arbeta med traumatiserade flyktingelever?
Introduktions och hälsosamtal
Förskolan och skolan är centrala då det handlar om att i tidigt skede beakta elevernas behov.
Man skall i introduktionssamtal med föräldrarna diskutera elevens hälsa. Skolan har skyldighet att erbjuda alla elever egna hälsosamtal som behandlar deras pågående tillstånd och deras resonerande tankar kring livet i Sverige. Lärare och skolhälsovård har även ansvar för att uppmärksamma om det uppstår problem kring elevens fungerande. Det kan exempelvis gälla sömnsvårigheter, huvudvärk, magont eller minskad aptit. De unga traumatiserade
människorna är stundtals ängsliga eller sorgsna, dock är det även frekvent med hastiga humörväxlingar mellan vrede och lugn. Tidiga signaler som tyder på resignation hos ungdomen kan också vara att det tystnar, undandrar sig kontakt med andra människor, inklusive ögonkontakter, rör sig sävligt eller osäkert. Samtliga av nämnda utslag är ytterst kritiska. Om eleven är frånvarande från skolan är det av stor relevans att undersöka orsaken.
Det kan vara så att föräldrarna inte tillåter sitt barn att gå till skolan på grund av oro för dess psykiska tillstånd eller att familjen är så emotionellt instabil att det är problematiskt att få iväg barnet till skolan i tid (Elmeroth & Häge 2009). Händelser som är av så chockartad och smärtsam karaktär att de klassas som traumatiska, kan åsamka hela familjer skada. Således är det inte enbart unga människor som riskerar att drabbas av psykiska men, även vuxna ligger i farozonen. Ur detta perspektiv ter det sig naturligt att föräldrarna inte alltid har den ork som krävs för att ta hand om sina barn och deras lidande eftersom de själva inte är vid pysiskt välmående (Oehlberg, 2006).
9
Om familjen vacklar blir den kontinuerliga skolgången än mer betydelsefull. Det är essentiellt att utgöra en del av en omgivning med distinkt struktur. I skolan finns möjlighet för eleven att omslutas av den sympati och struktur som skapar potential att stävja symtomutvecklingen.
Samhället har ett ansvar för alla unga människors rätt till psykiskt välmående och utvecklig(Elmeroth & Häge, 2009).
STOP-modellen – en pedagogisk modell för arbete med traumatiserade
I arbetet med människor som genomgått traumatiska upplevelser är det relevant att utgå från ett salutogent perspektiv. Detta innebär att man skall sträva efter att stärka de
friska(salutogena) delarna hos en människa. Ett salutogent perspektiv fokuserar på att ge individen förmåga att själv kunna handskas med sitt liv (Elmeroth & Häge, 2009).
Barnläkaren Lars H Gustafsson har förestått ett projekt där man arbetat efter en teori vid namn STOP-modellen (Elmeroth & Häge, 2009). Denna kan beskrivas som en enkel pedagogisk modell för verksamhet med svårt traumatiserade unga människor. Modellen har vunnit en tämligen ansenlig global tillämning, bland annat inom FN:s flyktingorgan UNHCR
(Allmänna Barnhuset, 2006). Då exemplet arbetats fram i en internationell kontext nyttjar definieras dess beståndsdelar på engelska. I Gustafssons projekt påvisas det centrala i att belysa det friska i den unga personen och sträva efter att stärka den delen. En strävan efter det motsatta, att försöka finna det sjuka och behandla det är både vådligt och oetiskt (Elmeroth &
Häge, 2009).
Förkortningen STOP står för:
S-Structure
T- talking and time O-organized plat P- parent support
Förkortningen anför skäl för att vi skall hämma den kaosartade utvecklingsgången vilken traumatiserade unga personer har fastnat i. Med de diverse komponenterna i modellen finns möjlighet att bryta ner den emotionella nedåtgående spiralen och vägar mot tillfrisknande finnas. Den ledande idén i modellen är användbar i samtligt arbete med traumatiserade människor, oberoende av ålder eller vilket slags trauma det rör sig om. Modellen grundas på effektiv hjälp till flyktingar till att gå vidare med sina liv och främjar deras strävan att bli fria och harmoniska (Elmeroth & Häge, 2009).
10 Structure
För att upphäva effekten av den upplösning den unga personen lever eller har levt i krävs yttre struktur. Vardagen bör ha sin förutbestämda dagordning. Människan mår bra av att ha tydliga rutiner och just i traumatiserade flyktingelevers fall är det av stor betydelse att man stiger upp samma tid varje morgon och går till skolan där det existerar en klar struktur fri från oväntade inträffanden och även komma hem till en miljö med tydliga rutiner (Elmeroth & Häge, 2009).
Gustafsson har sett prov på hur skolan blivit ett slags räddare i nöden under rådande krig. Vid åtskilliga tillfällen har skolan kommit att vara en fredzon, en tillflyktsort där det finns
möjlighet till usuellt liv mitt i kriget (Elmeroth & Häge,2009).
Ogenomtänkta dagar intensifierar känslan av förvirring vilket gör det relevant att skapa ordinära rutiner. Strukturen är väsentlig i samtliga stadium av integrationsprocessen, vid anländandet till Sverige, till förskolan, skolan osv. Lärare som är insatta i relevansen av struktur, organiserar verksamheten så att oförutsägbarheten kontrolleras och så att eleverna är väl upplysta om hur skoldagen kommer te sig. En god struktur innebär även ett principfast och välplanerat bemötande av flyktingeleverna med en noga förberedd och avvägd
underrättelse om vad som inträffat och vad som komma skall. En välunderrättad person med innebördslik aktivitet har avsevärt större utsikter för både fysiskt och psykiskt välmående än en person som väntar i dunkel (Elmeroth & Häge, 2009).
Enligt Godani är det genomförbart att skapa rutiner i vardagen som kan mildra den ständiga oro vilken åtskilliga flyktingar lider av. Rutinen rehabiliterar lugnet och uppfattningen att man är kapabel att veta vad man kan vänta sig från sin omgivning. Med detta som bakgrund är det centralt att man under ett uppbyggnadsskede låter allting vara så förutsägbart som möjligt.
Förutsägbarheten bör vara närvarande i skolan, i klassrummet och i förberedelsen av sysselsättningarna under skoldagen. Är organiseringen utformad på så vis att det finns
regelbundna rutiner för skoldagens början och avslutning samt distinkta scheman som barnen med lätthet kan följa, byggs självkänslan successivt upp (Godani, 2004).
Då någon typ av förändring görs i klassrummet eller på schemat är det viktigt att det inte händer för snabbt Eleverna skall ges ordentligt med tid och möjlighet att samtala om förändringen innan dess att den äger rum (Godani, 2004).
11
Elevernas behov av utökade vardagsmiljöer skall oupphörligt framhållas, så att de oumbärliga tillgångarna för detta arbete formas. Med hänsyn till detta är en central uppgift för dem som i sitt yrkesliv möter nyanlända flyktingeleverna att även intressera sig för kommunens
planering av flyktingmottagandet (Skolhälsovård, 2007).
Talking and time
Då en ung människa tillåts sätta ord på upplevelser ges den en djupare insikt och kan även få vuxnas tolkningar av det som hänt. Den enorma börda som ligger på ungdomen mildras och händelserna blir lättare att hantera då man kan dela dem med andra. När ungdomen redogör för sina erfarenheter medför det ordning och struktur i det inträffade. Den unga människan är i behov av att vinna insikt i det som inträffat och få förklaringar från människorna runt omkring den. Det oförståeliga blir lite mer förståeligt och en del av tyngden kan läggas över på en inkännande och tillförlitlig vuxen (Elmeroth & Häge, 2009).
Organized play
Leken är en ung människas mest centrala verktyg för framåtskridande. I leken tillägnar man sig kunskaper om livet men även att behandla sina erfarenheter och känslor. Då eleven leker är den kapabel att för ett ögonblick slippa tänka på allt hemskt den har varit med om och drömma om en ”normal” värld. Men krig utgör ett hinder för unga människors rätt till lek. I krig är det heller inte möjligt för de unga att få vara unga. De blir påtvingade ett vuxenansvar innan de fått chans att med lekens hjälp utforska världen. Åtskilliga unga personer som upplevt krig lider brist på erfarenhet av att planera kreativa lekar. I leken ges människan möjlighet till själslig vila från sin tilltrasslade existens på samma gång som den fysiska ansträngningen minskar stressen (Elmeroth & Häge, 2009).
Goldman menar att leken skapar situationer där den unga människan i trygghet kan uttrycka erfarenheter och känslor genom användande av lera, leksaker, dockor med mera. Dessa lekar tillåter och tillför en kanal för tankar och känslor samt hjälper personen att bearbeta sin livssituation (Goldman, 2005).
12
Parent Support
Åtskilliga föräldrar befinner sig i ett problemartat tillstånd på grund av egna erfarenheter men även på grund av att de uppehåller sig i en helt ny miljö med ett nytt språk och nya rutiner.
Föräldrarna kan vara i behov av eget stöd för att behandla smärtsamma upplevelser.
Föräldrarnas förmåga att visa omtänksamhet försvagas om de själva är psykiskt instabila.
Dock är de även de mest centrala personerna i sina barns liv. Det är av stor relevans att det finns en samverkan med elevernas föräldrar. Lyckas man skapa ett samarbete mellan skolans personal och föräldrarna kan det resultera i att båda parter vinner ökad insikt och kännedom om elevens reaktioner (Elmeroth & Häge, 2009).
Ordets helande kraft (?)
Angående synen på huruvida det är positivt för en ung människa att tala om traumatiska händelser visar forskningen på ett något ambivalent resultat. Elisabeth Elmeroth, docent i psykologi, samt Johan Häge, lärare med erfarenhet från undervisning av nyanlända, menar att då ett en ung människa talar om sina upplevelser medför det rätsida och struktur i
företeelserna. De unga skall få tala och beskriva för hörsammande vuxna gång på gång. Ett stort antal unga flyktingar har inte givits denna möjlighet och har istället varit tvungna att på egen hand försöka bearbeta de svåra upplevelserna. Omgivningen har lämnat dem att leva själva i sin skräckfyllda värd. Unga personer besitter en önskan om att få berätta för
människor som vill lyssna, som förmår tro på att det de för höra är sanningsenligt och som har mod att skapa en relation (Elmeroth & Häge 2009).
I en skrift utgiven av stiftelsen Allmänna barnhuset går dock att läsa att det i den västerländska delen av världen finns en generell åsikt om att det är positivt att tala om plågsamma minnen då man anser att det kan hjälpa människor att bearbeta dem men det är inte en syn som överensstämmer med samtliga kulturer på jorden (Allmänna Barnhuset, 2006).
I ett avsnitt av fortbildningsserien Skolhälsovård belyses att det är betydelsefullt att aldrig försöka tvinga en ung människa att berätta om plågsamma minnen. Unga personer föredrar ofta att fokusera på nuet och framtiden än smärtfyllda händelser i det förgångna. Emellertid skall man sträva efter att kreera en trygg atmosfär runt vilket skapar möjlighet att formulera det han eller hon är i behov av med sina egna metoder och då personen i fråga själv önskar.
13
Det existerar inte något etablerat starkt vetenskapligt underlag för att det är positivt för människor att bearbeta plågsamma minnen genom att tala om dem (Skolhälsovård, 2007).
Goldman understryker att man genom att tala med den unga personen om dess mående kan hjälpa den att bearbeta sina upplevelser. En del traumatiserade människor önskar få uttrycka sina känslor i ord medan andra kanske föredrar att rita eller skriva. Hon påpekar även det centrala i att påminna eleverna om att alla har olika sätt att visa sina känslor och att det är helt i sin ordning (Goldman, 2005).
Estetiska uttrycksmedel
Robert Pynoos och Spencer Eth, vilka arbetat med unga människor som låtit utstå eller varit vittne till råa våldsbrott, var bland de första som skildrade en utformad metod där
bildskapande blir en hjälp för den unga människan att senare bearbeta känslorna kring en traumatisk erfarenhet. De betonade värdet i att uttryckligt och påtaglig tala om syftet till varför man träffas och vad det är meningen att man skall göra tillsammans. Terapeuten skall ha tagit reda på så mycket information som möjligt angående vad som inträffat och vad den unga personen varit utsatt för så att man kan berätta för den att man är införstådd i dess situation. De underströk även det nödvändiga i att inte undvika det som inträffat utan att terapeuten är tvungen att hjälpa den unga personen att detaljerat gå igenom allt som traumat medfört. Bildskapande skapar gynnsammare förutsättningar för åtskilliga unga personer att klargöra vad som hände, vad de bevittnade och tänkte. Då det smärtsamma minnet fästs på papperet främjas separationen av traumat i det egna jaget, det blir någonting utanför barnet i stället för inuti. Detta leder till att det blir lättare för den drabbade att prata om de svåra upplevelserna och bearbeta associerade känslor , ett tankesätt som delas av Goldman (Almqvist & Brandell-Forsberg, 1997, Goldman, 2005). Pynoos och Eth påpekade att man kunde göra en betydelsefull åtgärd trots att man bara träffade personen i fråga några enstaka gånger, just med hjälp av att koncentrera sig på den traumatiska företeelsen. Sålunda har deras kunskaper fått högt värde för på vilket sätt man i idag arbetar med barn i krig och katastrofer (Almqvist & Brandell- Forsberg, 1997).
Goldman framhäver det essentiella i att tillåta den unga personen vägar att berätta sina berättelser i så hög grad de behöver. Det kan exempelvis handla om att rita bilder, skriva dikter och brev samt erbjuda förslag på olika sätt att hjälpa (Goldman, 2005).
14
Även Elmeroth och Häge belyser det centrala i tillgång till verksamhet av estetisk karaktär.
Stundom är det problematiskt för unga personer att finna ord för att skildra sina erfarenheter. I sådana fall kan kreativa sysselsättningar fungera som ett språk som hjälper dem att uttrycka sig. Aktiviteter som målning, drama och musik möjliggör för eleverna att komma i kontakt med sina emotioner och även låta andra ta del av dem. Då orden inte räcker till kan man finna andra vägar att åskådliggöra vad man känner. Med hjälp av sådana slags bildningar kan vi upptäcka enskildheter som spelar en betydande roll för ungdomen och som kanske är dolda för de vuxna (Elmeroth & Häge, 2009).
Planering
Det fordras insikt och mångsidighet då det handlar om att planera verksamhet för nyanlända elever. Kommunen har till uppgift att utforma mål och riktlinjer för hur undervisningen skall organiseras så att man på bästa vis kan tillgodose de sent ankomna ungdomarnas behov. Detta åliggande skall ske i samarbete med andra lokala myndigheter och i synnerhet tillsammans med mottagande skola (Elmeroth & Häge, 2009).
Skolans personal är i behov av stöd och inblick från det nätverk som måste skapas kring flyktingeleven och dennes familj. I ett gedigen framställd samverkan med klara rutiner har personalen kontaktpersoner inom både barn- och ungdomspsykiatrin samt inom
socialtjänsten. Nätverket skall om möjlighet finns inkludera yrkesmässiga inom diverse regioner från familjens ursprungsländer (Elmeroth & Häge 2009).
Organisering av klassrum
De klassrum där undervisning av traumatiserade elever bedrivs måste utses med
uppmärksamhet och insikt i deras mycket särskilda behov. Klassrummet skall vara utformat så att det finns plats för barn som vuxit upp i helt olika situationer, har varierande modersmål och väl bemästrar skilda sociala koder men lider brist på gemensamma. Ömtåliga men uthålliga barn som önskar sig normala liv. Det har en gemensam strävan efter lugn och ro (Godani, 2004).
Okända miljöer och människor ses som farliga och fordrar särskilt mycket ansträngning och då den unga äntrar sitt nya klassrum görs det på ett förbehållsamt och varligt sätt. Allting är nytt. Man uppehåller sig i ett nytt land med nya seder som man inte känner till. Det existerar inte några triviala och lättidentifierade saker, alltig måste läras in. Rutiner och självverkande reflexioner måste rekonstrueras och var individ gör detta i sin egen takt.
15
Klassrummets och dess lokalisation i skolbyggnaden har stor relevans för om det upplevs som tryggt att befinna sig i rummet. Mörka, små rum eller rum som är belägna i nedre plan kan ge upphov till minnen av skyddsrum, eller polisstationer där eleven utsatts för tortyr. Små källarrum kan också associeras med källaren i bottenvåningen dit barnet sprang i syfte att undfly flygbombningar (Godani, 2004).
Läraren
I mötet med en traumatiserad elev krävs en förståelse från den vuxnes sida. Mycket av vad den unga människan upplevt är sådant som det inte vill tala om med vem som helst. Lärare kan med hjälp av rätt förhållningssätt signalera empati och en vilja att lyssna då barnet känner sig redo. Då läraren frågar eleven hur den mår, kan det finna en väg att öppna sig och berätta (Elmeroth & Häge, 2009). Grunden till arbete med människor skapas utifrån goda relationer och en reciprok tillit mellan parterna, i annat fall är det dömt att misslyckas I samtliga
förbindelser skapas känslor mellan parterna. Det innebär att läraren får mottaga känslor som han eller hon framkallar hos eleverna och på samma gång handskas med de känslor som eleven skapar hos en själv. Starka emotioner är energikrävande att värja sig ifrån och de tar även fokus från det faktiska uppdraget. Yrket fordrar en känslobetonad uppriktighet för eleven om en god relation skall vara möjlig att etablera dock är det av stor relevans att känslorna kontrolleras, de får inte bli styrande. Skall arbetet bli möjligt att hantera är det nödvändigt med ett ömsesidigt skydd. Man bör dock vara noga med att finna en balans, det får varken för tätt eller för genomsläppligt I sådana fall riskerar man åsamka skada både hos sig själv och hos eleven (Godani, 2004).
Godani poängterar vidare att det finns ett syfte och en mening med våra respektive
yrkesroller. De grundar sig i en insikt i att olika slags arbeten kräver olika typer av kometens och det finns begränsningar för vad man i sin yrkesroll är kapabel att hantera. Dock är vi individer och en gemensam utbildning hindrar inte att våra olika personligheter tar sig till uttryck i våra arbetsliv. Det är inte möjligt att helt ”sudda bort” våra personligheter, och heller inte någonting vi bör eftersträva men vi bör fastställa vår yrkesroll och beflita oss om att vidmakthålla den (Godani, 2004).
Godani menar att det skulle vara medmänskligt och klokt om lärare kunde hjälpa samtliga elever att bearbeta svåra minnen. Dock är detta inte någonting som speglar verkligheten.
Åtskilliga berättelser kommer instinktivt då eleven litar på läraren och den uppsjö sorg och
16
våldsamheter som samlas i lärarens huvud är fullt tillräckligt att mäkta med. Våldsamma och tragiska minnen skall få berättas i andra kontexter och tillsammans med psykologer och kuratorer, vilka har sin yrkesroll att stödja sig mot då berättelserna är av så svårt slag att de blir tunga att bära (Godani, 2004).
Empiriskt material
Nedan presenteras skolan som utgjort utgångspunkt i studien samt det empiriska material som insamlats för att kunna besvara frågeställningen.
Presentation av IVIK
IVIK är ett individuellt program för samtliga nyanlända mellan 16-20 år. Det är således ett introduktionsprogram för ungdomar som kommit sent till Sverige och är i behov av att förbättra sina kunskaper, i synnerhet det svenska språket, för att i ett senare skede vara kapabla att bemästra studier på ett nationellt program. Eleverna på skolan studerar svenska förenat med samhälls- och naturorientering, matematik samt estetisk aktivitet. Normalt sätt studerar man på skolan ett till tre år (http://www.alegymnasium.ale.se/webb/ivik.nsf).
(fakta hämtad 2011-01-15)
I Uppsala är IVIK uppdelat på 5 olika skolor. Samtliga informanter i uppsatsen arbetar på samma skola.
17
Informant 1
Föräldrasamverkan
Kurator
Informanten berättar att eleverna kommer till denna mottagning för en tre veckors lång testning , där man testar modersmålet, svenskan och om man besitter kunskaper i engelska och matematik. Efter de tre veckorna är det personalen på skolan som placerar ut eleverna.
Om fallet är så att svensknivån ligger under B-nivå på SFI ( Svenska för invandrare) , vilket är en mycket låg nivå, stannar man på mottagningen och läser upp till B-nivån där. Ligger man däremot över B-nivå placeras man omedelbart ut på IVIK- programmet på de olika gymnasieskolorna.
Det som hinns med då det gäller föräldrasamverkan är ett eller två utvecklingssamtal. Dock kan det vara så att det är någonting speciellt med eleven redan från början då den kommer, exempelvis att den är psykiskt instabil, och då kan det bli tal om fler samtal.
Antalet ensamkommande flyktingelever ligger på 50-60 % vilket innebär att samverkan med föräldrar inte är ett så frekvent inslag på denna skola. I de fall eleverna är ensamkommande så finns samverkan med God man, alltså vårdnadshavare.
Hälsosamtal
Informanten har ankomstsamtal med varje ny elev, vilket kommer ges en utförligare beskrivning under kommande rubrik. Om det rör sig om ensamkommande ungdomar görs också utredning på socialtjänsten. Skolsköterska har även hälsosamtal med eleverna samt utför vaccineringar.
Den första tiden
Under ankomsttiden (de tre veckorna) utför kurator en intervju med eleven där tolk finns närvarande. Eleven får även träffa studie- och yrkesvägledare för att utarbeta en
studieplanering. Kurator har till uppgift att ta reda på hur elevens liv sett ut; med vilka de bott, vilket nätverk de haft omkring sig i sitt hemland samt hur livet här i Sverige ser ut, om man har någon släkting, hela familjen eller ingen alls med sig, vilket stöd man har i övrigt och hur man mår psykiskt och fysiskt. Är det så att man mår väldigt dåligt får man själv lämna önskemål om vilken slags hjälp man vill ha.
18
För de flesta elever är den första tiden i skolan så omvälvande positiv så svårigheter och problem i skolan är inte det första som uppstår. De flesta uppfattar den svenska skolan som mindre auktoritär, exempelvis är det ingen lärare som slår dig. För de flesta är skolstarten en mycket positiv upplevelse. Informanten poängterar även att majoriteten av eleverna är otroligt ambitiösa då de kommer dit, de är så intresserade av att lära sig och satsar enormt mycket.
Sedan finns det andra saker som ställer till problem som exempelvis asylsituationen och den tid som kommer efter att man fått uppehållstillstånd och euforin över att få stanna i Sverige släppt och man börjar sakna helandet och släktingar och en känsla av rotlöshet skapas. Detta är dock ett senare skede.
Brist på tydliga riktlinjer
Skolverket har inte framställt några nationella riktlinjer för undervisning av elever som är nyanlända i Sverige på den här nivån. Det har inte funnits under de 20 år som IVIK existerat.
Det är upp till varje enskild kommun att avgöra vad IVIK-programmet skall innehålla. Detta innebär att det kan komma elever som bott någonstans i norra Sverige där de haft två timmars undervisning om dagen, eller någon annanstans där undervisningen legat på 30 timmar i veckan istället för 18-22 som den gör på den här skolan.
Informanten anser att detta är djupt olyckligt då det skulle vara en hjälp för åtskilliga ungdomar att ha någonting att luta sig mot och kunna hänvisa till; kommunen är skyldiga att ge oss det här. I annat fall blir de en grupp där man välja att spara pengar eller ge lite mindre medan vissa kommuner satsar väldigt mycket. IVIK i Uppsala låter eleverna gå kvar hela tiden i skolan medan en del andra kommuner inte tillåter dem stanna efter att de fyller 18, vilket kan medför att de nästan inte får någon undervisning alls. Informanten uttrycker en önskan från IVIKs personal om att det här är någonting som mer och mer skall
uppmärksammas av Skolverket. Dock känns det väldigt trögt i och med att IVIK-programmet ju existerat sedan 80-talet och på 20 år har det inte skrivits några nationella riktlinjer.
Informanten tillägger även att man i samband med GY 111 gjort det enormt mycket svårare för denna grupp ungdomar att någonsin komma in på ett nationellt gymnasieprogram eftersom man nu måste ha 8 eller 12 betyg och är du ny i ett land är det få som kommer att klara att läsa in det på ett begränsat antal år
1 Gymnasiereform som är betänkt träda i kraft hösten 2011
19
Kontaktpersoner inom barn och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten
På gymnasienivå har skolan inte några kontakter inom barn och ungdomspsykiatrin (BUP).
Detta har sin grund i att BUP dels kan vara organiserat efter var du bor och dels organiserat efter vilken form av problematik du har. På gymnasiet är ditt upptagningsområde hela
kommunen och i denna skolas fall även angränsande kommuner som elever kommer ifrån för att läsa på IVIK. På grundskolan har man kontakt men ett team på ett annat sätt och det beror på att det är begränsat geografiskt.
Emellertid finns på BUP en enhet för just trauma. Dock finns även en åldersbegränsning som innebär att du enbart får gå där tills du fyller 18. Således är du tvungen att byta när du når den åldern och gå till vuxensidan. Detta är väldigt olyckligt då det handlar om ungdomar i och med att om de väl börjar vill man ju att de skall avsluta och inte vara tvungna att avbryta för att de fyller 18.
Om man däremot kommer som ensamkommande är det olika socialsekreterare som i första hand sköter utredningen av barnets behov. I Uppsala kommun är det två socialsekreterare som sköter de asylsökande och två som sköter de som fått uppehållstillstånd samt en 5:e som tar vid då man flyttar till eget boende. Man kan även ha ekonomihandläggare som sköter ekonomin, dock gäller det inte ungdomar på boende eftersom boendena eller gode männen sköter deras ekonomi. Kuratorerna på samtliga IVIK- skolor i Uppsala har kontakt med de 5 personer som utreder och stöttar ensamkommande. Till viss del har de även kontakt med ekonomihandläggare, dock inte i lika hög grad som de övriga.
Röda korset och traumatiserade flyktingungdomar
Skolans personal anser att det för de lite äldre är bättre att få en kontakt på exempelvis Röda Korsets behandling än Barn och ungdomspsykiatrin, i och med att de där får fortsätta gå hos samma person, oavsett ålder. De kan hända att en del går hos Röda korset precis i början då de kommer, avbryter kontakten efter ett tag och sedan återknyter den efter 1, 5 år. Man har kontakt under en akut fas, släpper den ett tag för att sedan återknyta den. Det är inte alls lika förekommande att man går direkt in i en längre behandling. Detta beror på att ungdomar vill vara som ”alla andra” , leva ett ”valigt liv och inte vara ”ungdomarna med problem.”
20
IVIK hade en period då de var samlade på CELCIUS2 och inte som idag delade på fem skolor, och de hade då förmånen att någon av Röda korsets terapeuter var på skolan varannan vecka. Detta var ett mycket positivt inslag i och med att man kunde avdramatisera psykologen och psykoterapeutens roll. Informanten menar även att någonting som ur detta perspektiv är en fördel med Röda korset är att det inte något sjukhus, man blir således inte stämplad som
”galen”, vilket en del är oroliga för.
Den centrala strukturen
Informanten menar att det mest centrala och det de strävar efter att få till inom STOP-
modellen, är strukturen och här finns ett problem i och med att eleverna relativt tidigt lämnar skolan och det skiljer sig väldigt mycket på de olika IVIK-programmen på vilket sätt
strukturen är organiserad. Det är upp till varje rektor och skola att organisera detta hur de vill.
På grund av att det inte finns några nationella riktlinjer som talar om vad eleverna skall få och det dessutom nu varit ett tryck i och med att Uppsala kommun är den kommun som tagit emot flest ungdomar under en period, har det lett till ”översvämning”. Tidigare hade man en skola där man arbetade mycket strukturerat med nyanlända men då det kom så pass många var man tvungen att utforma en annan modell och den här modellen fungerar ännu inte fullt ut. Nu är det fem skolor som tar emot och det skiljer sig lite hur väl man lyckas upprätthålla den här strukturen. Vissa skolor har byggt det här genom att anställa lärare som arbetat länge inom IVIK och då blir det på något vis så att de tar med sig sin kompetens, och de försöker organisera det så att det skall vara väldigt tydligt och strukturerat i syfte att hjälpa eleverna.
Man arbetar även på ett medvetet sätt med att till exempel utnyttja idrotten till både lek och lärande. På en annan skola arbetar man efter en modell där en fritidsledare går in några lektioner i veckan i varje klass och både arbetar utåt mot samhället med diverse studiebesök samt arbetar med att få ut eleverna i olika aktiviteter.
Dock existerar inte en tydlig linje som talar om hur man skall arbeta. Informanten tror att det idag finns en medvetenhet om det här med struktur men det fungerar inte fullt ut. På denna enhet, då de är helt nya, ligger fokus dels på att schemat är så fyrkantigt som möjligt, det skall helst inte finnas några som helst variationer. Dels använder de sig av bildlektioner och bild och musik- terapi där eleverna får lära sig ord för känslor. De har även individuell
2 Gymnasieskola i Uppsala
21
musikterapi, där de från skolhälsan föreslår det som ett stöd i inlärningsprocessen för elever med särskilda behov.
Information om traumatiserade elever
Det är kurator som tar fram informationen om en nykommen elev. Det enda hon vet om eleven då den kommer till skolan är vad eleven, dennes föräldrar, eller gode man har skrivit på anmälningsblanketten. Kurator gör en ankomstintervju där syftet är att göra en
kartläggning. Hon tar reda på om det är någonting särskilt eleven eller dennes föräldrar vill skall vidareföras till läraren. Vid ankomstintervjun talar man om skolsituationen i hemlandet och denna information förs alltid vidare till läraren. Meningen med samtalet är att man skall få en så klar bild som möjligt över hur saker och ting har varit. Detaljerad information om elevens psykiska hälsa förs vidare till lärare om det är någonting som eleven själv önskar. Om det är någonting eleven inte vill att kurator skall föra vidare till lärare så stannar det
naturligtvis mellan kuratorn och eleven. Dock kan kurator tala om för läraren att den här eleven inte mår bra nu, utan att för den skull gå in på skälet till varför.
Det är även så att eleverna förmedlar väldigt mycket, i den första fasen är det ibland så att berättelserna kommer rätt ut i klassrummet. Det förekommer exempelvis att en elev under en lektion helt plötsligt drar upp tröjärmen och visar en skottskada. Det kan även vara så att eleven visar en bild som han/hon ritat och då kanske läraren frågar ” vad föreställer den här bilden? Vem är du?” Lärarna får otroligt mycket från eleverna och de är även mycket centrala personer för eleverna då de ju egentligen är de enda svenskar de känner. Informanten belyser dock det relevanta med att lektionerna är just lektioner och inte terapier. Det är väldigt viktigt att orka hålla den distinktionen. Man skall naturligtvis titta och ta emot det eleven ger just nu men sedan ändå kunna fortsätta med lektionen. Det är förödande om lektionen blir någonting annat, man bör hålla eleverna med att skola är skola. För många av eleverna är det också så att under asyltiden, då man är så ångestfylld, är det på något vis viktigt att man får vila från alla de där tankarna som plågar en annars. Skolan kan bli ett slags” fristad” där man läser sin matte och svenska. Dock gäller det att ha någon form av ”balansgång” då ett barn som lever med plågsamma minnen inte alltid är benäget att kontrollera sina impulser. I ett akut läge kan läraren säga till eleven ” Vi går till kuratorn så kan du prata med henne medan jag är här.”
Det bästa är att ha ett tydligt arbetslag där man kan ha stöd av och tipsa varandra om vad som fungerat och inte fungerat.
22
Hantering av aggressiva och våldsamma elever
Informanten menar att trauma kan vara en faktor som utlöser aggressioner och våld. På denna skola finns en skyldighet att polisanmäla ifall en elev slår en annan, vilket även skolans elever blir informerade om. Om en sådan sak inträffar måste eleven också åka hem på en gång. Talar även om att det är väldigt viktigt att blanda i en vuxen om man känner att det håller på att bli bråk så de hjälps åt att stoppa det innan det händer.
Läraren kan fråga eleven om denne har någon förvarning då ett raserianfall är på gång. Elev och lärare kan då komma överens om ett tecken, exempelvis kan eleven vinka till läraren, vilket innebär att man är i behov av en ”paus” och måste ut och gå tre varv runt skolan Det är väsentligt att förklara för eleven att detta är någonting som skall göras diskret, det går inte att komma tillbaka till klassrummet och hälsa på alla 14 klasskompisar då har man åter igen skapat oro. Det finns elever som tydligt visar att de är medvetna om att de tenderar att bli aggressiva i och med att de själva berättar det för läraren. Läraren kan då hantera detta genom att svara: ”Men det är helt okej att du går ut ur klassrummet men det måste göras på ett visst sätt, det kan inte göras genom att du välter stolen och all oro går ut i rummet, då blir alla andra lika oroliga. Oftast kan man komma överens, det problematiska är då utbrotten kommer utan förvarning, men det vanligaste är ändå att en elev känner på sig när de inte riktigt orkar längre och då brukar det inte vara något problem.
Det finns även de elever som har ADHD-liknande symtom och har svårt att själva upptäcka att de är på väg att förlora kontrollen. I sådana fall har lärare och elev kommit överens om ett kodord; läraren säger någonting som bara enbart eleven det gäller förstår innebörden, av vilket kan betyda att ”du skall gå ut och gå tre varv för nu ser jag att det är på väg och du behöver röra dig lite för att kunna kämpa vidare. Då går det oftast att göra överenskommelser.
Flashbacks
Det är flera elever som har flashbacks i diverse situationer som kan yttra sig i exempelvis koncentrationssvårigheter eller frånvaro från skolan. För en del fungerar behandling men enligt informantens uppfattning gäller det inte ett så stort antal. Detta har sin grund i att åtskilliga kommer in i en period där de enbart vill glömma vad de erfarit och absolut inte vill tala om det. Det kan i sådana fall vara nödvändigt att låta tiden ha sin gång. En del bearbetar det givetvis på andra sätt, via exempelvis släktingar och musik. En del kan dock efter ett tag,
23
det kan handla om år, komma på att ”det kommer tillbaka, det går inte att glömma. Och då kan man känna att nu skulle jag vilja ha hjälp.
Vad gäller den traumatiserades behov av att tala om det som hänt är informantens åsikt att man alltid kan ställa frågan men vill inte eleven svara behöver den heller inte göra det.
Däremot är de alltid noga med att informera om vilken slags hjälp som kan erbjudas, även utanför skolans område. Denna hjälp består dels av Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) men det är ju, som tidigare nämnts, åldersbegränsat, samt kontaktpersoner på Röda korsets behandlingscenter.
24
Informant 2
Bildlektioner i skolan
Bildlärare
Bildläraren arbetar väldigt mycket med gemenskapen i gruppen, således tar sig hennes lektioner ofta form av gruppövningar och samarbeten, vilket hon anser är väldigt mycket hennes uppgift på skolan. Hon använder även enskilda återkopplingar där eleverna berättar om vad de målat och vad de har för relation till sina respektive bilder. Då eleverna inte talar svenska förmedlar de oerhört mycket med sina bilder som de inte kan uttrycka i svenska ord.
Inte lärarens uppgift att hela
Dock menar informanten att hon i sin roll som lärare bör vara observant i relationen till traumatiserade barn och deras bilder där det kan framkomma väldigt mycket som tyder på svåra minnen. Då hon inte är utbildad terapeut krävs en balans. Lyfter hon för mycket på locket finns risken att det kommer fram sådant som varken hon eller eleven är kapabel att hantera. Informanten är på grund av detta mycket varsam med vilka slags uppgifter hon ger eleverna då hon kan räkna med att det i rummet finns ett antal traumatiserade elever.
Eleverna uttrycker väldigt mycket i bild och informanten ges möjlighet att följa upp det hon ser i bilden och tillsammans med eleven sätta ord på det. Informanten kan exempelvis ge eleverna uppgifter av berättande karaktär där syftet är att eleverna skall berätta någonting och åtskilliga väljer då att måla någonting de har en relation till. Hon kan ställa frågor som ger eleven möjlighet att förklara sig , så som exempelvis: ”vad är det här?” Vem är du i den här bilden?”
Bildskapandet är väldigt mycket ett sätt att lära känna eleven och ett sätt att komma åt språket.
Helt plötsligt finns en dialog för att man tillsammans kan titta på bilden och tala om dess innehåll. Det är även ofta i de här bilderna det framkommer vilka som mår bra och vilka som mår dåligt. Informanten pekar dock även på det centrala i att inte blanda ihop lärarens roll med terapeutens; bildskapande kan hjälpa traumatiserade elever att bearbeta svåra minnen men det krävs att man är terapeut för att ta hand om det. I sitt yrke som bildlärare fungerar man mer som en länk, man kan inte hela ett barn med hjälp av bilder.
Informanten berättar att hon ibland får väldigt otäcka bilder av elever hon absolut inte trodde satt med sådana tankar. En del elever visar ju ingenting av hur de känner och då de sedan gör
25
en bild kan det komma fram otroligt dramatiska företeelser. Det kan exempelvis handla om bilder som tyder på självmordstankar hos individen. Då sådant inträffar brukar hon oftast tala om för eleven att hon uppmärksammat det och vänder sig, i de flesta fall, sedan till kuratorn och visar henne den bild som väckt oro. På vilket sätt hon hanterar bilder av dessa slag beror på vilken relation hon har till eleven men oftast säger hon till eleven att hon anser att denne borde tala med skolans kurator. Det finns således ett skyddsnät då det uppkommer situationer som läraren själv saknar kapacitet att hantera.
Ett påtagligt exempel
För att illustrera på vilket sätt bildskapande kan vara en hjälp för traumatiserade elever ger informanten ett konkret exempel på ett fall där bildskapandet haft en helande kraft på en flyktingelev: Då han först anlände till skolan talade han inte överhuvudtaget utan låg mest ner över bänken. Genom bildskapandet började han sedan öppna sig i form av både bilder och poesiskrivande. Han har skrivit dikter hela tiden men nu vågar han även visa dem, vilket i förlängningen innebär att han vågar visa mer av sig själv. Han signalerar att han börjar öppna sig och att han överlever. Informanten menar att han aldrig skulle blottat de här dikterna utan bildskapandets hjälp.
Informanten framhåller att alla människor har olika ingångar, en del har bild som sitt språk och bildskapande kan ha en läkande kraft på en människa medans det kanske inte alls har samma effekt på en annan. Somliga tilltalas av musik och har det som sitt uttrycksmedel och andra föredrar att uttrycka sig i skrift. Man måste lyckas finna den delen som tilltalar för att få den läkande kraften. Dock fungerar hon mer som en länk då hon inte är utbildad att läka någon med hjälp av bildskapande.
Informanten tror således inte att man kan använda bildterapi som en läkande kraft för vem som helst men vet inte vad terapeuterna säger angående detta. Hon brukar dock sträva efter att finna elevernas vägar och om det visar sig att det är musik rekommenderar hon skolans
musikterapeut.
Missnöje över brist på riktlinjer
I likhet med kurator uttrycker bildläraren sitt missnöje över brist på nationella riktlinjer. I och med att politikerna inte givit något uppdrag till den här verksamheten blir det svårt att säga om de har gjort något bra eller dåligt. Det finns egentligen ingenting att sätta sig in i. De har skapat egna riktlinjer, vilka ser olika ut på IVIK-skolorna i landet. Alla har byggt mottagandet
26
på olika sätt. I GY 11 står fortfarande ingenting om hur de individuella programmen skall arbeta. Detta är någonting som de har påtalat ett antal gånger och verkligen efterfrågat tydliga riktlinjer.
Berättelser som bara kommer…
Då eleverna sitter i mindre grupper och skapar brukar de samtala mycket med varandra och vid sådana tillfällen kan det komma fram förfärliga saker. Informanten menar att lärarens uppgift är då att lyssna och bekräfta samt se efter att det är någon annan som är insatt i de fall det är så allvarligt att de är i behov av hjälp. En del behöver i första hand inte hjälp utan det är att få tala om sina upplevelser som är det centrala. Informanten berättar om en flicka som, en vecka innan denna intervju ägde rum, satt och berättade hur familjen splittrats vid en attack då de rusat in militärer i huset de bodde och de tvingats fly . Flickan höll sig i flykten till sin mormor och tappade bort sin mamma och i stort sett resten av familjen. Hon vet inte var hennes mamma är eller en om hon är vid liv. Denna flicka har inte någon kontakt med kuratorn. En annan flicka har skurit sönder hela armarna och sitter bara och längtar efter sin mamma och undrar var hon är här i världen. Informanten menar att bildlektioner inte är lektioner som på annat sätt- på bilden lär man känna eleverna på ett mer privat plan.
Eleverna talar med de lärare de känner förtroende för och då måste man lyssna. Ibland krävs att läraren själv får handledning då det kan handla om mycket otäcka berättelser som man själv skulle behöva bearbeta. Det blir väldigt tufft för läraren i och med att det är såhär nästan hela tiden eftersom det handlar om ungdomar som mår väldigt dåligt. Ibland är det så mycket sorg i rummet att det i det närmaste är svårt att mäkta med men då man är det får man försöka hålla ihop och agera professionellt.
Informanten menar att bilden inte har samma karaktär som andra lektioner och att hon lär känna eleverna mycket mer privat, det blir en annan typ av dialog.
Tystlåtna och passiva elever
Informanten anser att de tystlåtna eleverna får vara tysta och i utkanten. Det mest väsentliga är att få in dem i rummet. Det finns olika steg- det första är att de skall komma till skolan, det är prioritet ett. I skolan kanske de kan lyckas glömma lite av det som annars tynger dem, lyckas man fånga dem i uppgiften har de släppt tanken en liten stund. Sedan finns även de elever som bara faller ihop över bordet och ligger där hela lektionen men informantens åsikt är att det fortfarande är bättre än om de inte skulle vara där överhuvudtaget. Det finns de
27
elever som bär på sådan oro att de inte kan sova om nätterna och istället somnar i
klassrummet för att de där upplever en trygghet som får dem att slappna av. Informanten stressas inte på något sätt av detta, hon håller i lektionen som vanligt och normaliserar undervisningen. Dock kräver hon att de elever som är i skolan skall närvara i klassrummet.
Informanten menar även att de elever som passivt ligger över bänken ibland är medvetna om vad som sägs i klassrummet. De tysta eleverna brukar finna vägar ur sin tystnad och det är flera av dem som använder just bilden som medel. Man skulle kunna uttrycka det som att bilden kan fungera som en spegling av ”själen”.
Utformning av skolan och ”placering av elever”
Informanten berättar att i och med att så många av deras elever bär på traumatiska upplevelser brukar de generellt tänka på vad som är bra för denna typ av elever då det gäller skolans utformning. Det är väsentligt att det finns gott om utrymme och att elever ska få sitta på platser där de känner sig trygga. Många elever sitter helst vid väggen. Informanten menar att det är viktigt att inte låta en sådan elev sitta på en plats där den är obekväm. Det kan vara så att en elev väljer att krypa upp i ett hörn för att den känner trygghet där och många elever vill även gärna se dörren så att de vet att det finns ”en väg ut”.
28
Informant 3
Vad utmärker musikterapi?
Musikterapeut
Musikterapin är en konstnärlig terapiform där man använder musik som redskap i terapeutiskt syfte. Informanten menar att musiken kan fånga upp mycket av det man känner som kanske inte ord kan uttrycka. Detta blir av stor relevans i arbetet med flykting och
invandrarungdomar som inte behärskar det svenska språket. Musikterapi fungerar som ett icke-verbalt sätt att möta en människa på där kommunikationen ändå på något plan finns närvarande.
Musikterapi i en pedagogisk kontext
Åtskilliga ungdomar i den här verksamheten bär på traumatiska upplevelser. Erfarenheter av mycket svår karaktär lagras ofta i någonting som kan benämnas ”gamla hjärnan” och kan beskrivas som händelser som kroppen trängt bort för att den inte orkar hantera dem. I ett pedagogiskt sammanhang bör man vara försiktig då man arbetar med flyktingungdomar eftersom just musik kan vara ett redskap som väcker traumatiska minnen till liv, vilket är någonting som informanten själv bevittnat. För den pedagogiska verksamheten i stort gäller att eleverna skall inhämta kunskaper och nå de mål som finns. Om musikterapeuten arbetade på ett behandlingshem eller inom sjukvården skulle hon arbeta på ett annat sätt än hon gör i skolans värld i och med att man inte utför en direkt form av behandling inom pedagogisk verksamhet. I den pedagogiska verksamheten sorteras musikterapi under elevhälsa.
Musikterapin utgör där en hälsobefrämjande och förebyggande insats. I musikterapi handlar det mer om att man genom musiken skall stärka de friska delarna hos en människa och även att kunna uttrycka sig i känslor och gå till språket i ett tredje led. Musikterapeuten går inte in för att leta efter om någon har traumatiska minnen då detta kan vara ett dilemma eftersom människor som varit med om svåra händelser kanske inte är beredda att bearbeta dessa i det läge de befinner sig i. Det är viktigt att man vet vad man gör, man kan inte sätta igång saker man inte är kapabel att hantera då det på skolan inte finns något team som skulle göra det möjligt att arbeta med trauma i ett renodlat behandlande perspektiv.
Informanten använder en metafor för att förklara hennes arbetssätt med traumatiserade flyktingungdomar: Man ser det som att en grupp människor står vid en stor ström av vatten
29
och det man strävar efter är finna de stenar som kan leda över till andra sidan snarare än att titta på vattnet och inrikta sig på vad de varit med om.
Samtidigt finns det många elever som vill berätta om plågsamma erfarenheter och då berättar de men det är ingenting som informanten söker i sin roll som musikterapeut i skolan.
Om informanten ser någonting som tyder på ett starkt traumatiskt minne finns inget ”det” som hon gör, utan hon uppfattar att det har varit en sådan situation och utgår från hur nuläget ser ut och arbetar i stunden med den här personen. I sin yrkesutbildning har informanten mycket kunskaper och erfarenheter om trauma och det finns många olika insatser som kan göras. Men det handlar också om ett mänskligt möte.
Fungerar musikterapi som en hjälp för traumatiserade elever?
Informanten tror att väldigt många traumatiserade elever blivit hjälpa av musikterapi, i
synnerhet då man inte har språket att uttrycka känslor med. Då kan språket inte heller fungera som en ventil och det finns risk för att känslorna svämmar över och då kommer det ibland ut på väldigt destruktiva sätt. I sådana fall kan just musikterapi och även bild vara ett sätt att berätta om sig själv och det man känner i kommunikation med en annan. Det blir då som en berättelse, en ventil, man kan få ett slags kontur på det man känner. Känslor är ofta någonting som bara väller ut, det är inte ens säkert att man är medveten om vad känslorna står för. Om man däremot på ett mer innebördsrikt sätt får chansen att uttrycka sina känslor, till exempel med hjälp av musik eller bild, kan man se på dem på ett mer balanserat sätt. Informanten tror att det är mycket betydelsefullt att man har tillgång till icke verbala uttryck.
Flashbacks
Informanten berättar om en sångstund i grupp där en flicka fick en plötslig flashback och började berätta om sin flykt på ett sätt som att hon befann sig där nu. Det vis hon berättade vittnade om att det var ett minne som blev återupplivat . Det var uppenbarligen något ljud i musiken som framkallade detta minne.
Däremot har informanten inte varit med om någon elev har fått en flashback som givit upphov till ett aggressivt utbrott. Om detta skulle inträffa skulle hennes sätt att hantera situationen vara att vara närvarande för eleven så att denne inte skulle behöva känna sig ensam. Dock tror hon inte att hon skulle kunna arbeta med en elev som hon visste fick utbrott av sådant slag om
30
hon inte också litade på att hon skulle kunna hantera det. Just terapi bygger mycket på att man känner tillit till situationen och att man känner av vad som händer.
Informanten strävar efter att förmedla till eleverna att ”vad som än händer ser jag till att du är trygg här, ingenting kommer att hända dig.”
Individuell musikterapi och improvisation
Informanten arbetar både med musikterapi i grupp och individuellt. I just den individuella musikterapin får eleverna möjlighet att improvisera tillsammans med musikterapeuten.
Informanten menar att i dessa improvisationer upplever hon ofta att eleverna spelar någonting som är mycket, mycket viktigt för dem. De möts i den känsla som musiken skapar, utan att behöva yttra ett ord berättar eleven någonting och känner att musikterapeuten förstår den.
Informanten poängterar att hon inte säkert kan veta att det är så, men det känns så. Hon upplever att hon förmedlar en förståelse vilken eleven uppfattar.
I de fall eleven kan så pass mycket svenska att de blir möjligt att tala om vad de nyss spelade går det att skapa en dialog kring det. I många fall kan de dock inte det men då finns ändå känslan av att det var någonting betydelsefullt, vilket anser informanten är väldigt bra.
31
Informant 4
Vad skiljer bildterapi i pedagogisk kontext från bildlektion
Bildterapeut
I rollen som lärare skall man följa läroplanen och betygsätta eleverna utefter hur väl de presterar i bild. Fokus ligger inte enbart på att eleverna skall måla utan även tillägna sig kunskaper om teoretiska företeelser i bild och konst. I bildterapi är det enda väsentliga att man skall måla och det finns inga som helst krav på prestation. Som bildterapeut har man inte rätt att tala om vad de olika bilderna betyder utan bilden är elevens redskap för att beskriva känslor och/eller trauman. Istället för att, som i en ”vanlig” terapi använda ord för att uttrycka känslor, använder man i bildterapin bilder. Informanten menar att ord ju försvinner ganska snabbt, medan bilden finns kvar.
Bildterapeuten arbetar med elever där det framkommit ett behov av att bildterapi skulle vara till en hjälp för dem. Informantens arbete med bildterapin sträcker sig över ett arbetsområde på minst 10 och helst 15 gånger. Detta medför att hon kan se en process i elevens arbetssätt.
Första gången brukar eleven kunna ha prestationsångest men blir mer och mer avslappnad i och med den uppnår en förståelse för att bildterapi inte handlar om prestation.
Har bildterapin en helande kraft för traumatiserade flyktingelever?
Informanten menar att om man kan öppna sig och ta fram traumat i en bild innebär det att man vågar se traumat och även förhålla sig till det och då blir då skapas också en
förutsättning att på något vis läka. Dock poängterar hon att just ordet läka kan vara problematiskt i den här kontexten eftersom ärret alltid finns kvar hos traumatiserade
människor. Skrapar man lite på ärret kan det resultera i att såret öppnar sig och därför kanske inte man kan tala om ett fullständigt läkande. Emellertid kan man lära dig att leva med det och det i sig är ju ett slags läkande. kanske inte läks fullt ut Informanten går dock aldrig medvetet in i traumat utan det får i sådana fall komma av sig själv. Däremot finns det tekniker och metoder man kan använda sig av, exempelvis ge eleverna i uppgift att måla en vulkan och det kan ju vara ett sätt att ta upp trauma. Likväl är det av stor relevans att man är mycket försiktig i och med att man också skall vara kapabel att hantera det här traumat, vilken inte riktigt är bildterapeutens uppgift i ett pedagogiskt sammanhang. Ren traumabehandling arbetar man med på andra ställen än i skolan.
