Ett sökande efter stadsideal
En fallstudie om stadsideal i Karlstad
A search for city ideals
A case study about city ideal in Karlstad
Caroline Sindemark & Katarina Vasiljevic
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturgeografi lll - Samhällsplanerarprogrammet Kandidat – 180 högskolepoäng
Handledare: Lena Grip
Examinator: Mekonnen Tesfahuney 2015- 06- 10
Abstract
This study shows how city planners and politicians in Karlstad plans different parts of the city, what type of model/ city ideals they use when planning, and how it is expressed. The study was made using a qualitative method, were a discourse analysis was vital for the elected planning document and blog posts. Qualitative interviews were also made with five people with significant meaning, who hold different positions in the city planning of Karlstad. In the produced material, it appears that the city planners and politicians in Karlstad are planning for traditional city ideals as a foundation in the planning, with influence from new ideas as for example sustainable planning and economic growth. In some parts of the city a modern and rational planning remains. However, it is apparent from the respondents that this kind of planning is important to avoid, and instead use an older type of planning from the 19th century and early 20th century. The consequences of striving towards this ideal, is that some structures and groups are highlighted as ideal and thus excludes others.
The ideal is seen as a romanticized image of the city, which can result in a gap between planning and reality. Also, it creates conflicts and difficulties when some goals in the planning stand against each other, and that some planning concepts can be interpreted in different ways.
Keywords: urban planning, urban ideal, the good town, planning concepts.
Sammanfattning
Detta arbete redogör för hur stadsplanerare och politiker i Karlstad planerar olika delar av staden och vad för slags målbild/stadsideal de har när de planerar och hur detta uttrycks.
Studien är utförd genom en kvalitativ metod där diskursanalys är central för utvalda planeringsdokument och blogginlägg. Kvalitativa intervjuer är också genomförda med fem betydande personer som innehar olika roller i Karlstads stadsplanering. Av det framtagna materialet framkommer det att stadsplanerarna och politikerna i Karlstad planerar efter ett traditionellt stadideal som grund i planeringen, med inslag av nya idéer som till exempel hållbarhet och ekonomisk tillväxt. I vissa delar av staden lever dock den modernistiska och rationella planeringen kvar. Dock framgår det av respondenterna att denna typ av planering är viktig att komma ifrån och därför är det en äldre planering från 1800- talet och tidigt 1900- tal som de vill återgå till. Konsekvenserna av att sträva efter detta ideal är att en del strukturer och målgrupper lyfts fram som ideala och därmed utesluts andra. Idealet ses många gånger som en romantiserad bild av staden, vilket kan resultera i ett glapp mellan planering och verklighet. Dessutom skapas konflikter och svårigheter då en del mål i planeringen står mot varandra, samt att vissa planeringsbegrepp kan tolkas på olika sätt.
Nyckelord: stadsplanering, stadsideal, den goda staden, planeringsbegrepp.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.2 Problemformulering ... 4
1.3 Syfte ... 5
1.4 Frågeställningar ... 5
1.5 Avgränsningar ... 5
1.6 Ställningstagande till begrepp ... 5
1.7 Disposition ... 6
2. Metod ... 6
2.1 Undersökningsobjekt och material ... 6
2.2 Metodval ... 8
2.3 Kritisk granskning av metod ... 9
2.4 Validitet och reliabilitet ... 11
3. Teori ... 12
3.1 Olika stadsideal och dess problematik ... 12
3.2 Staden som norm ... 17
3.3 Relationen mellan planering och verklighet ... 23
3.4 Sammanfattning av teorin ... 26
4. Empiri ... 26
4.1 Planeringsdokument ... 26
4.2 Blogg ... 31
4.3 Teman ... 31
5. Analys och Diskussion ... 43
5.1 Det eftersträvade stadsidealet ... 44
5.2 Konsekvenser ... 48
6. Slutsats ... 53
6.1 Fortsatta studier ... 55
Referenser ... 56
Bilaga ... 60
Intervjuguide ... 60
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Genom åren har planeringstraditioner och stadsideal sett ut på olika sätt i Sverige. Till exempel under 1960 och 1970- talet var det funktionella sättet att planera idealet för stadsplaneringen. I och med miljonprogramsprojektet under denna tid, byggdes det många funktionsseparerade bostadsområden runt om i landet (Nyström 2003:92). Idag är denna period något som de flesta planerare helst vill glömma (Tunström 2009:64). Trots detta har funktionalistiskt byggande gett oss verktyg som vi använder oss av idag i planeringen, som bland annat höga hus, som innebär mindre exploateringsyta, men rymmer mycket människor (Johansson & Khakee 2008:88). Idealet från ett funktionalistiskt byggande fram till idag har dock förändrats en hel del. I dagens planering är det andra stadsideal som det är mer fokus på.
Tunström (2009:12) skriver att det är vanligt att framförallt idén om att återupprätta en gammal traditionell stad förespråkas, där bland annat täthet är idealiskt. Även om det inte just uttalas att det är ett gammalt ideal som eftersträvas så används begrepp idag som kan kopplas till den tidens planering, som till exempel gata, torg, och stadspark. Förhoppningarna är att lösa de problem som den moderna och funktionalistiska planeringen ställt till med. Staden måste räddas från utglesning och upplösning och därför har mer fokus lagts på att stärka innerstäderna och stadskärnorna (Tunström 2009:12f).
Idag blir det allt vanligare att eftersträva “stadsmässighet” på olika platser i eller runtom städerna, antingen för att kunna inkludera platsen i staden, göra det till en stad eller att platsen blir en “stad i staden” (Tunström 2009:12). Sedan 1980-talet har en ny-traditionell planering med stadsmässig bebyggelse varit rådande (Westin 2010:30). För att markera stadsmässigheten är det idag vanligt att “stad” läggs till på platsens namn (Tunström 2009:12). Exempel på detta är Mölndals stad, Hammarby sjöstad och Solna stad. Stad har blivit en viktig markör i planeringen.
Under modern tid i Sverige har två typer av stadsbyggande varit mer dominerande än andra.
Dels ett modernt och funktionalistiskt, som varade mellan cirka 1930- och 1980-talen och dels ett traditionellt, som har dominerat före 1930-talet och sedan efter 1980-talet och framåt (Westin 2010:30)
Vi blev inspirerade till denna studie när vi läste Moa Tunströms avhandling “På spaning efter den goda staden” där hon tar upp problematiken i begreppsanvändning och olika idealbilder.
Vi har själva stött på problemet som omfamnar begreppstolkning, och har insett dess stora betydelse i konversationer och utförande av olika typer av arbeten i andra situationer än bara stadsplanering. Detta ämne är djupt och inte så omtalat som vi har förstått det och därför extra intressant att belysa eftersom det har en stor del i en fungerande stadsplanering.
1.2 Problemformulering
Idealet för hur en stad ska se ut har inte alltid varit den samma under åren. Varje epok har haft sitt mål och med olika stadsideal eftersom att världen förändras och utvecklas (Nyström 2003:92). Vilka ideal som råder beror på hur samhället ser ut just då och var staden är belägen (Jansson et al. 2013:5).
Planering av städer är inte en enkel uppgift och en del av problematiken handlar om de speciella “planeringsbegrepp” och formuleringar som används i dagens planering. Dessa kan ha olika betydelse för olika människor. Begrepp är tolkningsbart, vilket leder till att begreppen används på olika sätt och kan ge olika resultat. Därför blir planeringen utförd på olika sätt beroende på hur den som utför uppgiften tolkar den. Det kan jämföras med en fotograf som tar ett foto av ett specifikt objekt. Det färdiga fotot blir en illustration av verkligheten, men är inte verkligheten. Den som sedan granskar bilden måste tolka bildens innebörd. Samma sak sker när en planerare ska tolka sin uppgift, därför kan planering vara något komplext eftersom att olika människor kan tolka på olika sätt (Nyström 2003:91).
En annan del av problematiken handlar om att de stadsideal som står i fokus kan resultera i att staden inte planeras för alla. Tunström lyfter i sin avhandling fram strävandet efter idealet om den traditionella staden som “den goda staden”. När det strävas efter ett sådant ideal, är det särskilda karaktärer i staden som lyfts fram som viktigare än andra. Användandet av särskilda begrepp signalerar vilken stad och vilket ideal som eftersträvas och med det menar Tunström att en plats kan begreppsligt konstrueras som en del av staden eller inte (Tunström 2009:60).
Utifrån ovanstående kan vårt problemområde ringas in till att handla om att strävandet efter ett specifikt stadsideal kan resultera i att vissa grupper och platser i samhället inkluderas och exkluderas i staden. Detta kan ske genom hur politiker och stadsplanerare väljer att använda
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är därför att studera vilket/ vilka stadsideal stadsplanerare och politiker strävar efter och vilka återkommande och centrala begrepp de använder sig av i olika planeringsdokument. Det finns en hel del trendiga begrepp som till exempel attraktivitet, stadsmässighet och hållbar utveckling att använda sig av idag när det pratas om staden och dessa kan ha en betydande inverkan av vad det är som planerarna och politikerna vill framhäva i staden. Syftet är också att diskutera vad det ger för bild av staden samt vad konsekvenserna kan bli. Vi har valt att göra ett nedslag för att studera detta i Karlstads kommun. Karlstad är en stad som ständigt utvecklas och växer, och därför anser vi att det är en intressant kommun att studera inom detta ämne.
1.4 Frågeställningar
· Vilket/vilka stadsideal strävar planerare och politiker i Karlstad efter och hur uttrycks detta?
· Vilka centrala begrepp används i olika planeringsdokument och kan dessa kopplas till stadsidealen planerare och politiker i Karlstad strävar efter?
· Vilka konsekvenser kan det bli av att planera efter dessa ideal?
1.5 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa vår studie till att undersöka endast en kommun, Karlstads kommun.
Detta för att vi ansåg att det var vad vi skulle hinna med inom de tidsramar vi fått i anspråk.
Anledningen till att vi valde att avgränsa oss just till Karlstads kommun var för att det är en stad som växer och utgör en ständig utveckling i planeringen av staden, vilket skulle bidra till en mer intressant studie. Vi har båda också funderat över Karlstads planering då vi sett den snabba utvecklingen som skett bara under de få år vi bott i staden.
1.6 Ställningstagande till begrepp
Vårt ställningstagande i denna studie till olika stadsrelaterade och planeringsrelaterade begrepp som till exempel stad, stadsmässighet och livskvalitet är att själva inte definiera dem eller ge dem tydliga förklaringar. Detta för att studien delvis fokuserar på det problematiska i att många av dessa begrepp är tolkningsbara, vilket kan bidra till konflikter och svårigheter i planeringen. Därför vill vi inte ge oss själva tolkningsföreträde och ge information om vad som är “rätt” och “fel”. I våra intervjuer bland annat, har vi ställt frågor om hur respondenterna tolkar utvalda stads- och planeringsbegrepp där vi låter dem få fram sina
tolkningar i empirikapitlet. Vi tycker att deras tolkningar är viktigare än våra eftersom det är dem som är med och planerar Karlstad och är därmed mer relevanta för denna studie.
Vi vill också förtydliga ordvalet stadsideal. När begreppet används syftar vi till själva idealet eller målet med planeringen. Det kan ses som en modell planeringen strävar efter. Vi vill undersöka vilket stadsideal det strävas efter och hur det tar sig i uttryck av planerare och politiker. I den tidigare forskningen används begreppet stadsideal och är därmed ett etablerat begrepp, vilket också är en anledning till att vi använder begreppet i vår studie. När vi däremot använder begreppet stadsplaneringsideal syftar vi till idealet för hur själva planeringen ska utformas, alltså planeringsprocessen.
1.7 Disposition
I kapitel 1 beskriver vi vår bakgrund till arbetet och vad arbetet går ut på, samt hur problematiken ser ut. Sedan tar vi upp våra frågeställningar som har en viktig roll i studien.
Vi tar även upp väsentlig information om vår ställning till olika stads- och planeringsbegrepp.
I kapitel 2 beskriver vi valet av metoder och hur vi har använt oss av dessa för att komma fram till resultatet. Vi har även motiverat varför vi valt vissa typer av metoder framför andra, samt hur det har påverkat vår validitet och reliabilitet. Kapitel 3 är vår teoridel och där diskuteras de valda teorierna. Vi tar upp bland annat Tunström, Westin, Florida och Jacobs som är våra huvudteoretiker. I kapitel 4 redogörs det empiriska materialet som består av intervjuer planeringsdokument och blogginlägg. Först ges en introduktion till varje planeringsdokument som vi valt att analysera och sedan går vi vidare och diskuterar de teman som varit mest centrala utifrån materialet. Kapitel 5 innehåller studiens analys och diskussion. I detta kapitel redovisar vi de kopplingar vi funnit mellan det insamlade materialet och de teoretiska utgångspunkterna och diskuterar dessa. Slutligen i Kapitel 6 framgår studiens slutsatser som konkret svarar på frågeställningarna som genomsyrat arbetet.
Här redogörs också för fortsatta studier.
2. Metod
2.1 Undersökningsobjekt och material
Undersökningsobjektet i denna studie är Karlstads kommun. Det kan ses som en fallstudie där fokus ligger på att undersöka hur stadsplanerare och politiker i Karlstad ser på planeringen av staden och vad deras stadsideal är. Avgränsningen ligger i att vi har studerat
politiker tolkar dem samt vad det kan ha för betydelse i planeringen. I studien har vi därför valt både intervju och analysering av olika planeringsdokument. De dokument som har valts för studien är:
• Karlstads översiktsplan (2012)
• Karlstads strategiska plan (uppdaterad 2014)
• Detaljplan för Kvarteret Kanoten m.fl. (2013)
• Detaljplan för Kronoparken 1:24 (2013)
• Planprogram för Grundviken (2009)
• Fördjupad översiktsplan för Eriksberg (2012)
Anledningen till varför vi valde dessa dokument var på grund av att det var olika typer av dokument som visar planeringen på olika platser i Karlstad. Detta urval visar bredden på planeringen och de olika områdenas stads- och planeringsideal. Vi har också valt att analysera tre inlägg från politikern Maria Frisks blogg som handlar om hennes personliga åsikter om stadsplaneringen i Karlstad. Vi valde just dessa blogginlägg då de fokuserar på Karlstads stadsplanering och vilken ställning Frisk tar i detta. Hon är en central person i Karlstads planering då hon bland annat är ordförande i kommunstyrelsens tillväxtutskott. Det är intressanta åsikter som visar hur en av politikerna i Karlstad ser på kommunens planering.
Vi valde att intervjua fem personer till vår studie, tre kvinnor och två män mellan åldrarna 35 och 50. Tre av dessa personer är stadsplanerare med olika positioner inom planeringen och de andra två är förtroendevalda politiker som behandlar stadsplaneringsfrågor. Anledningen till varför vi valde just de här personerna var på grund av att de har olika betydande roller i Karlstads stadsplanering samt att vi ville ha en relativt jämn fördelning av män och kvinnor.
För att kontakta dessa personer skickade vi ut mail och ringde och bestämde tid och plats för intervju. Alla intervjuerna tog plats på enskild respondents arbetsplats och tog mellan 45- 60 minuter att genomföra.
Vi valde att anonymisera våra respondenter eftersom att vi inte vill att någon av dem ska bli uthängda genom studien. Detta har att göra med de etiska överväganden som är viktiga att ta ställning till i forskningen (Flowerdew & Martin 2005:4). Etiken påvisar samspelet och den sociala relationen mellan forskaren och respondenterna. Alla människor förtjänar respekt, integritet, rättvis behandling och frihet från intrång och förtryck (Rundstrom & Deur 1999:238). Det hör till respondenternas rätt att inte behöva offentliggöras (Flowerdew &
Martin 2005:4). Vi tog beslutet själva att anonymisera våra respondenter eftersom vi tyckte att det var mest rättvist. Dessa personer ska också ge samtycke till studien och ges även rätten att dra sig ur om så önskas. De har även rätt till att få se det slutliga resultatet av forskningen (Flowerdew & Martin 2005:4).
Intervjutekniken var en blandning av djup- och semistrukturerade intervjuer (frågorna finns som bilaga på sidan 60). Detta eftersom att vi valde att ställa liknande intervjufrågor till alla respondenter och några individuella samt följdfrågor som kom spontant under intervjuns gång. Detta eftersom de skrivit olika typer av dokument. Alla frågorna var öppna för att vi ville ha fria och djupa svar från personerna. Vi valde att ha med intervjuer i studien för att kunna ta del av direkta och personliga åsikter, hur de valda tjänstemännen tolkar och tar sig an olika begrepp. Genom intervjuer har vi fått primär data, vilket är intressant för oss eftersom mycket annan data är sekundär och ger inte samma granskningsmöjligheter. Genom den primära datainsamlingen har vi fått fram respondenternas känslor och attityder och därmed fått djupare svar (Flowerdew & Martin 2005:76).
Vi fick godkännande från alla de intervjuade att få använda bandspelare, vilket underlättade för oss i vår transkribering och analysering av intervjuerna. Även analysering av plandokumenten valdes som metod för att få fram informationen vi ville komma åt.
2.2 Metodval
Eftersom studien innebär både analysering av texter samt intervjuer, så har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod, där undersökningen har en öppen och inte allt för inramad struktur. Kvalitativ data är fokuserad på de kvalitativa karaktärsdragen hos de valda undersökningspersonerna (Larsen 2012:22). Studien fokuserar på känslor och tolkningar, därför ser vi en kvalitativ metod som mer passande än en kvantitativ. Genom intervjuer tillåts också en vidare och djupare diskussion mellan respondenter och intervjuare än vad en enkät tillåter. Respondenterna kan även lyfta fram problem och funderingar som intervjuarna själva kanske inte tänkt på (Valentine 2005:111).
När det gäller analysen har vi valt att använda oss av en diskursanalytisk metod med inspiration från innehållsanalys. I de texter som vi har analyserat har vi bland annat fokuserat på att söka efter centrala begrepp som kan kopplas till olika stadsideal. Vi har också försökt att förstå de bakomliggande faktorerna till varför det planeras på ett visst sätt och vilka områden i staden det ligger mest fokus på när det gäller stadsutvecklingen. Diskursanalys
inriktar sig på texters innebördsaspekt, där inriktningen kan vara att antingen lyfta fram det gemensamma eller spänningar och motsättningar. Metoden innebär också att materialet måste läsas och granskas mycket noga. Detta eftersom analysen starkt betonar språkets betydelse och det är i språket som sociala relationer blottläggs (Bergström & Boréus 2012:410f).
Eftersom vi kritiskt har granskat texterna samt lyft fram respondenternas gemensamma och motsatta åsikter om olika planeringsprojekt, dokument och visioner samt lyfter fram de maktrelationer som speglas i samhället, så har den diskursanalytiska metoden passat bra för undersökningen (Bergström & Boréus 2012:358). Vi har fokuserat på att analysera förekomsten av olika begrepp och i vilka sammanhang begreppen förekommer. Vi anser att denna metod för vår analys var mest lämplig för att kunna besvara våra frågeställningar, där vi vill komma åt bakomliggande orsaker samt följderna av hur det väljs att planera.
När vi analyserade det insamlade materialet ville vi också ta fram de mest förekommande begreppen inom planeringen, som till exempel funktionsblandning, hållbarhet (i dess olika aspekter) och attraktion. Även förekomsten av begrepp som kan kopplas till olika stadsideal, begrepp som kvarter, bostadsområde, stadsmässighet och täthet har varit viktiga för oss att ta fram. För att få fram denna information har innehållsanalys använts, genom att räkna förekomsten av vissa element i texter (Bergström & Boréus 2012:24). Innehållsanalys som metod används ofta i kvantitativa studier, men i denna studie har metoden använts med ett kvalitativt tillvägagångssätt och som ett komplement till diskursanalysen. Vi har använt oss av ett slags kodschema när vi har analyserat det insamlade materialet. Kodschema är en fördel när det gäller att räkna förekomsten av vissa begrepp och ord och dessa har noterats med olika sifferkoder (Boreús & Bergström 2012:54f). Vi har dock inte redogjort för resultatet av kodschemat, utan fokuserat på att lyfta fram de mest centrala begreppen som framkom med hjälp av metoden. Genom användandet av innehållsanalys som verktyg har vi kunnat hitta mönster, jämförelser och kategoriseringar i texterna och det har också varit viktigt för undersökningens analys och diskussion.
2.3 Kritisk granskning av metod
Nackdelen för oss att välja en kvalitativ metod är att den är mer tidskrävande. Eftersom vi har en tidsram att förhålla oss till kan det vara en nackdel då vi kanske inte har haft tid att få fram all den information och data vi behöver för ett optimalt resultat. Anledningen till att en kvantitativ metod är mer effektiv är för att man kan använda sig av färdiga svarskategorier, vilket gör att datainsamlingen blir lättare att bearbeta (Larsen 2012:27).
Vi valde att utesluta kvantitativa enkäter då vi ansåg - liksom den kvantitativa intervjuformen - skulle leda till styrda svar som kan komma att utelämna viktig information. Styrda frågor kan leda till att respondenterna inte får svara på frågorna som de själva vill, därför har en djup- och semistrukturerad frågemetod valts så att respondenterna själva kunnat styra deras svar (Valentine 2005:110). En enkät med blandade öppna och slutna frågor skulle kunna ge oss god information och hjälpa oss att välja ut intressanta personer att intervjua och djupdyka i. Därför anser vi att genom vår valda metod kommer vi eventuellt gå miste om bättre lämpade intervjupersoner för denna studie. Genom att bara använda oss av de kvalitativa intervjuerna har vi möjligtvis inte fått lika bred kunskap som vi kanske hade fått om de båda metoderna kombinerats. Dock känner vi att tiden är allt för begränsad och är den avgörande faktorn.
Intervju kan i vissa fall också vara en nackdel då man inte kan vara säker på att man fått sanningsenliga svar från respondenterna, eftersom att vi som intervjuare kan ha en inverkan på svaren från intervjupersonerna, beroende på hur vi agerar och genom våra yttre särdrag (Valentine 2005:119). Detta kunde vi känna av vid vissa intervjuer då vi själva kände av eftermiddagens tunga stämning och svaren inte blev lika engagerade och utförliga som de intervjuerna som utfördes på förmiddagen. Vi kände också av, framförallt från en av respondenterna, att denne var lite mer vaksam än de andra. Vilket kan ha resulterat i mindre sanningsenliga svar. Intervju kan också vara en nackdel om de frågor som ställs missförstås av respondenterna eller ifall de på något sätt känner sig pressade. Även detta kan påverka svaren på olika sätt (Parfitt 2005:85). Det är också en anledning till att vi haft öppna frågor, så att respondenterna inte ska ha känt sig pressade till att svara på ett visst sätt. Under intervjuerna fick vi i alla fall känslan av tillit genom att vi fick spela in samtliga intervjuer, men självklart kan vi inte så noga veta.
Vi märkte inte någon skillnad av bemötandet från de manliga och kvinnliga respondenterna, vilket sannolikt inte påverkade svaren avsevärt. Detta menar annars Valentine (2005:113) kan ha en betydelse.
Diskursanalys valdes som tillvägagångssätt då vi analyserade vår insamlade data. Metoden kan ge både fördelar och nackdelar i undersökningen. Diskursanalysen har en öppen syn på hur analysverktygen som används kan se ut jämfört med andra analysmetoder. Detta kan
givetvis ses som en fördel i och med att det ger utrymme för bredare tolkningar. Däremot är nackdelen att det kan gå ut över intersubjektiviteten (Bergström & Boréus 2012:405). Med en god intersubjektivitet menas att det finns en objektiv bedömbar verklighet som olika människor uppfattar på ett likartat sätt (Boréus & Bergström 2012:57). Genom diskursanalytiska metoder kan intersubjektiviteten bli problematisk och därmed försämras reliabiliteten i undersökningen. Ju mer utvecklade analysverktyg det används, desto mer ökar möjligheten till god intersubjektivitet, vilket diskursanalysen ofta saknar (Bergström &
Boréus 2012:405). När det endast talas om det diskursiva och det förhållningssättet så utesluts andra ansatser. Att till exempel bara prata om staden och det urbana som något som bara existerar på ett mentalt plan med dess representationer så utesluts tankar kring staden självt eller om hur staden upplevs (Westin 2010:201). För att stärka diskursanalysens nackdelar har den kompletterats med en inspiration ifrån innehållsanalys. Även diskursanalysen kompletterar innehållsanalysen eftersom att den ser hela begreppets sammanhang (Larsen 2012:82f).
2.4 Validitet och reliabilitet
Validitet och reliabilitet är två viktiga faktorer som bör reflekteras över i genomförandet av en undersökning. Validitet syftar till studiens relevans eller giltighet, att samla in data som är relevant för att kunna besvara sina frågeställningar (Bergström & Boréus 2012:41).
Kvalitativa undersökningar har ofta högre validitet än kvantitativa. Kvantitativa studier är oftast noga strukturerade redan från början, vilket kan göra det svårt att göra ändringar under arbetets gång. En kvalitativ undersökning är oftast mer flexibel, vilket gör att validiteten också ökar (Larsen 2012:80f). De frågor som vi har valt att ställa till intervjupersonerna har ställts i det syftet för att kunna besvara våra frågeställningar. Arbetets process har varit mycket flexibel, då vi både har ställt likadana och individuella frågor till varje respondent.
Detta har gett intervjuerna mer relevans eftersom intervjuerna delvis har riktats in på så sätt att de passar respondenterna, alltså de projekt och arbetsområden de arbetar med.
Reliabiliteten syftar till hur tillförlitlig och exakt studien är. Det handlar allmänt om hur noga forskaren är när undersökningen görs (Bergström & Boréus 2012:42). Reliabilitet kan testas genom att till exempel flera forskare utför samma undersökning eller att samma forskare utför samma undersökning fast vid flera tillfällen. Om det i båda fallen visar på samma eller liknande resultat så är reliabiliteten hög. En kvalitativ studie som denna kan ha svårare för att nå hög reliabilitet jämfört med en kvantitativ (Larsen 2012:81). Detta för att en kvalitativ
metod ger tolkningsmöjligheter. Man lägger inte märke till samma saker eller uppfattar inte saker på samma sätt (Bergström & Boréus 2012:42). Som nämnt innan så kan respondenterna påverkas av intervjuarna på olika sätt vilket också sedan kan påverka reliabiliteten (Larsen 2012:81). Vi är medvetna om att diskursanalys som metod är svårhanterligt och påverkar reliabiliteten, men vi ser också styrkor i att använda den metoden. Denna studie syftar inte till att komma fram till en absolut sanning för hela Karlstad, utan vi vill visa på att bara genom att ha studerat en liten del, så ser vi konsekvenser. Däremot har arbetet och datainsamlingen utförts mycket noggrant.
Validiteten och reliabiliteten för vår studie anser vi är god i och med att vi valt att både göra textanalyser och intervjuer. Intervjuerna valdes för att förstärka textanalyserna, då det gav en klarare bild av helheten samt bättre förståelse. Dock så hade både validitet och reliabilitet kunnat ökas ifall fler dokument och fler intervjuer hade gjorts. Men på grund av den begränsade tiden har det valts bort. Om vi hade valt att analysera fler texter och intervjua fler stadsplanerare och politiker hade vi inte kunnat få samma djup i studien eftersom att det hade inneburit mer analysering under kortare tid. Dessutom ser vi att både validitet och reliabilitet i undersökningen har ökat på grund av att vi har valt att kombinera flera metoder (Larsen 2012:81). I och med att vi såg de olika metodernas begränsningar, både diskursanalysens och innehållsanalysens, så valde vi att kombinera dem för att få ett mer tillförlitligt resultat.
3. Teori
3.1 Olika stadsideal och dess problematik
En del av syftet är att undersöka vilka/ vilket stadsideal stadsplanerare och politiker i Karlstads kommun strävar efter och hur detta tar sig i uttryck. Så därför tar vi i detta avsnitt upp olika stadsideal och begrepp som kopplas till dessa samt den problematik som ligger bakom. Det vi vill visa är vad olika idealbilder skapar för tankar om staden både historiskt och i dagens planering. Vad strävar man efter idag och varför?
Vi har fått stor inspiration från bland annat Tunström (2009) som skriver mycket i sin avhandling om stadsideal och hur staden uppfattas. Stadsideal är ett slags modell eller förebild för hur en stad ska se ut och planeras utefter det. Det har funnits flera olika stadsideal genom åren och det skapas nya än idag. Dock har man sett en bakåtsträvan i dagens stadsplanering på många håll för att nå ett gammalt stadsideal. Tunström menar på att det är
en idé om en renässans, som bygger på att skapa eller återskapa en stad som funnits tidigare som planeringen idag ska återupprätta. De äldre strukturer som lyfts fram anses ideala och därmed lyfts det också fram strukturer som anses problematiska, till exempel det funktionalistiska (Tunström 2009:52). Westin (2010) menar att den svenska stadsbyggnads- diskussionen idag har präglats av bekännelser av ett nytt stadsplaneringsideal. Det handlar om en vilja att bryta mot modernismens byggande, som man menar har gett upphov till utglesade sovstäder. Det ska byggas stad, med innerstaden som förebild (Westin 2010:19).
Stadsutvecklingen under 1900-talet har karaktäriserats av de två begreppen traditionalism1 och modernism2. Stadsbyggandet under traditionalismen har likställts som den äkta, rätta eller det ursprungliga stadsbyggandet, medan modernismens stadsbyggande är dess motsats.
Det har resulterat i en dualistisk (tvådelad) historiesyn, vilket har skapat en stark normativitet, där traditionalism framställs som ideal och modernism som något vi bör glömma (Tunström 2009:67f). Det modernistiska byggandet varade mellan 1930-1980 och det traditionalistiska dominerade före 1930 och efter 1980 och framåt enligt Westin (2010:30).
3.1.1 Den traditionella staden
Stadsidealet “Den traditionella staden” som kopplas till traditionalismen syftar till en tätt byggd, sammansatt stad som innehar mångfald av aktiviteter och funktionalitet, vilket ska bidra till en attraktiv och effektiv miljö att bo i (Tunström 2009:52f). De begrepp som kopplas till idealet är till exempel torg, gata, stadsgata, stadspark, mötesplats, stadskärna, stadsdel, esplanad eller boulevard. Genom att använda dessa begrepp i stadsplanering signalerar det att det är en gammal, traditionell stad som eftersträvas (Tunström 2009:58f).
Dessa begrepp är bland annat några av de vi har letat efter i våra textanalyser för att se ifall även Karlstad strävar efter ett traditionalistiskt stadsideal.
Utifrån de texter vi har läst om stadsideal är den traditionella idag den vanligaste att sträva efter eller att man skapar nya ideal utifrån den modellen. Vi stötte på fenomenet “New Urbanism” som är ett sådant nytt ideal. I en artikel, av forskaren och professorn Emily Talen (1999), lyfts idealet eller snarare planeringsrörelsen fram. Rörelsen strävar efter en ny- traditionell utveckling av städer och ökar i popularitet. Grundtanken rörelsen har är att betona
1 Strävan efter att hålla fast vid traditionen. Man bibehåller och medvetet väljer att följa en tidigare sed.
Gammalt väljs framför det nya, med hänvisning till traditionen. Betraktas normerande (NE 2015).
2 Ifrågasätter och står i opposition till accepterade traditioner och ersätter dem med en rationell och kritisk hållning till världen (NE 2015).
övertygelsen att den byggda miljön ska skapa en gemenskapskänsla som grundas på idén att allmänna kommunikationsnät inte kan ersätta stadsdelar eller grannskap. De anser att det sociala kapitalet just nu är försvunnet och måste återskapas genom att bygga staden på ett sätt som får människorna ut ur sina hus och vilja socialisera sig med varandra på ett naturligt sätt i staden (Talen 1999:1361f). “New Urbanism” talar och skriver om staden på ett specifikt sätt och vi uppfattar det som att det är en gammal och traditionell stad som de vill återupprätta och efterlikna. Detta ansåg vi vara intressant eftersom att det visar att trenden att eftersträva en gammal stad sker på en global nivå, men i olika former.
Ideal kan också skapas av teoretiker så som till exempel forskaren och stadsplanerings- kritikern Jane Jacobs (2004) som har skapat en modell som hon anser är det bästa stadsidealet. Hon kom fram till att fyra specifika kriterier måste råda i staden och vara grunden till dess utseende för att idealet ska uppnås. Det första kriteriet var att staden/
stadsdelen och dess byggnader måste ha flera olika primära funktioner. Dessa funktioner måste leda till att människor vistas och rör sig på platsen vid olika tider på dygnet av olika anledningar (Jacobs 2004:176). Det andra kriteriet var att kvarteren måste vara korta just för att långa stora kvarter bidrar till fysisk segregation då det bidrar till att man inte rör sig på fler platser i staden (Jacobs 2004:205). Tredje kriteriet var att det måste finnas en blandning av gammalt och nytt när det kommer till byggnader i staden/stadsdelen. Detta menar Jacobs är för att vissa företag begränsas då de inte alltid har råd med nybyggda lokaler. (Jacobs 2004:215). Det sista och fjärde kriteriet för Jacobs stadsideal är att det måste finnas en tillfredsställande mängd människor i området. Detta menar hon behövs eftersom det finns ett samband mellan koncentrationen av människor och utbudet de kan underhålla (Jacobs 2004:229). Jacobs argumenterade för att om dessa kriterier uppnås i en stad bidrar det till mångfald, vilket enligt henne är den viktigaste grundstenen för att en stad ska kunna vara stad. Hon menar också på att det som utmärker en stad är att den är levande, vilket mångfalden leder till. Hon anser att när städer misslyckas är det på grund av att det ömsesidiga stödet som bildas när en tät mångfald uppstår inte har lyckats. Därför bedömer hon att det är utifrån dessa relationer som arkitekterna och stadsplanerarna ska bygga städerna (Jacobs 2004:36). Även Jacobs modell kan ses som en strävan efter den traditionella staden på det viset att hon vill ha kvarter, primära funktioner och blandad bebyggelse som är ingredienser i en traditionell stad.
3.1.2 Den moderna staden
Motbilden till de ovanstående idealen är den moderna staden, även kallad “anti- staden” och uttrycks bestå av förorter, bostadsområden, grönområden, höghus, miljonprogramsområden, köpcentrum, gång- och cykelbanor och motorvägar (Tunström 2009:60). På engelska brukar det talas om ”edge cities”, utkantsstäder, som ofta benämns som ”den andra staden”. Den traditionella staden benämns då som ”den första staden”. Utkantsstäder saknar det som förknippas med en verklig stad. Även om utkantsstäderna fortfarande tillhör staden, så är det framförallt de delarna som anses vara traditionella som ska framhävas och symbolisera själva staden (Tunström 2009:64). Som vi har förstått det har en problembild skapats av den modernistiska staden och något som det inte strävas efter i planeringen. Det resulterar i att det skapas en ”god” och ”dålig” stad. Man kan då ställa sig frågan; vem har bestämt vad som är bra och dåligt i staden? Båda idealen har varit rådande i stadsplaneringen i olika epoker och var under de epokerna det bästa idealet. Vem vet om det ideal som strävas efter idag kommer att ses på samma sätt om några hundra år framåt?
Den rationalistiska planeringens ideal som förknippas med den moderna staden, fokuserade bland annat på funktionsseparering, vilket ledde till att bostäder, arbetsplatser, service med mera, lokaliserades på olika platser i staden (Nyström 2012:93). En av anledningarna till att det byggdes på detta sätt var för att det var ett större fokus på bilens framkomlighet. Därav skapades stora “mellanrum” mellan olika funktioner (Tunström 2009:63). Funktions- separeringen menar Nyström kan vara en orsak till många misslyckanden inom den fysiska planeringen. Dock kan funktionsseparering vara bra i ett syfte, påpekar Nyström, till exempel separationen mellan biltrafik och gång- och cykeltrafik (Nyström 2012:93). Tunström nämner att i dagens planering anses det viktigt att komma bort från det modernistiska planeringsidealet, då det uttrycks att den planeringen förstört staden (Tunström 2009:61). Jacobs är till exempel en av dem som anser att den modernistiska, eller som hon kallar det, “den ortodoxa stadsplaneringen” är en modell som leder till stadens förfall då den skapar fientliga revir (Jacobs 2005:139f).
3.1.3 Stadsmässighet
Ett centralt begrepp när det kommer till traditionell planering som vi har bekantat oss med är
“stadsmässighet”. Både i litteraturen och i många av de planeringsdokument vi har studerat har begreppet nyttjats många gånger och som vi har förstått det är det ett trendigt begrepp att
använda sig av och luta sig mot i dagens planering. Begreppet myntades på 1980-talet, då man ville återställa torget, platsen och gatan i staden och därmed förknippas begreppet stadsmässighet med det traditionella stadsidealet (Tunström 2009:52). Arkitekten Thomas Sievert menar på att det finns ett antal begrepp som kan kopplas till stadsmässighet. Som till exempel centralitet, som syftar till stadens geometriska centrum och platsens värde.
Centralitet skapar en hierarkisk struktur där det blir tydligt vilka platser som anses viktiga och vilka platser som anses mindre viktiga. (Sievert 2003:27ff).
I dagens planering är det vanligt att konstruera platser i eller runt omkring staden så att de karaktäriseras av stadsmässighet. Sievert menar att stadsmässighet kommer från “Myten om den gamla staden”, där förebilden är den attraktiva och täta 1800-talsstaden. Han menar att det inte bara är konstruktionen och det materialistiska som till exempel täthet och rutnät som förklarar vad stadsmässighet är. Det är också det sociala, människorna som vistas i staden.
Det ska finnas liv och rörelse i staden samt mötesplatser (Sieverts 2003:19ff).
3.1.4 Problematiken
Den attraktiva bild som målas upp av en gammal traditionell stad menar Sieverts (2003:19ff) döljer att den typen av stad var trång, konfliktfylld och hård att leva i. Han menar att det var mer offentligt liv på den tiden, men idag har vi bättre boendeförhållanden vilket resulterar i att vi inte rör oss ute lika mycket. Även Tunström menar att denna renässanstanke är problematisk.
För det är väl inte en renässans för en ickedemokratisk och formaliserad stad med stadsliv präglat av trängsel och trångboddhet, dålig hygien, fattigdom och klass- och könsförtryck som är modellen för framtiden? (Tunström 2009, s. 73)
Westin kritiserar det stadsmässiga begreppet, då hon menar att det bara är en förklädd funktionalism. Stadsmässigheten förespråkar fortfarande många av de idéer som funktionalismen stod för, och därför har det inte skett ett fullständigt paradigmskifte inom stadsplaneringen menar hon. Det stadsmässiga och det funktionalistiska tillhör samma kategori eftersom de båda är byggda ur samma miljöer (Westin 2010:30f). Begreppet stadsmässighet används ofta i en positiv bemärkelse. Något som det bör strävas efter eller ska poängtera stadsprägeln på en plats. Men begreppet kan även användas i en negativ bemärkelse. Stadsmässighet kan vara något som finns på en plats som vill vara stad, men inte
är det (Tunström 2009:57). Det blir ett slags kopia av staden, inte ett original. Eller som Westin kallar det, ett slags förklädnad. Det som byggs är bara bilden av en stad (Westin 2010:19). Fokuset har nämligen gått från själva lokaliseringen av platsen, till en viss bebyggelsekaraktär och därför konstrueras platser stadsmässigt. Förhoppningarna är att genom att bygga om dessa platser så att de blir stadsdelar eller på annat sätt tillhör staden kan det bidra till att sociala problem försvinner och inte uppstår (Tunström 2009:71).
Konsekvenserna av att planera efter endast ett ideal eller att över huvud taget skapa idealbilder för hur staden bör se ut, menar Tunström bidrar till en polarisering mellan en god och en problematisk stad. Olika begrepp förknippas med olika ideal och med det menar hon att en plats begreppsligt kan konstrueras som en del av staden eller inte (Tunström 2009:60).
Westin håller också med om detta då hon menar att språket och teorier som vi människor använder oss av lyfter fram vissa aspekter av verkligheten och därmed döljer andra. Det kan ses som ett utestängningssystem som skapar gränser mellan sant och falskt, normalt och onormalt (Westin 2010:197f). Jacobs har sitt ideal för vad hon anser att en god stad är. Hon är alltså en av dem som bidrar till den polarisering Tunström och Westin pratar om. Genom att Jacobs målar upp vad hon anser ska finnas i en stad och hur den ska se ut, så skapar hon samtidigt motbilder. Vi kan konstatera att den motbild som oftast lyfts fram i dagens stadsbyggnadsdiskussion är den moderna staden. Planeringen verkar främst handla om att planera bort de tidigare misstagen. Det vi kan dra som slutsats här är att även om tanken med dagens planering är att kunna lösa modernismens problem, liksom modernismen kom till för att lösa den traditionella planeringens problem, så byggs samtidigt ny kritik och nya problem upp. Bilden av den “rätta” staden resulterar i att vissa delar av staden exkluderas. Vi har också fått uppfattningen av att de idealbilder som målas upp av både den traditionella och den moderna staden blir extrema åt antingen det ena eller den andra hållet. I stället för att se det på ett realistiskt sätt och se både för- och nackdelar hos de båda idealen så ställs de på var sin sida.
3.2 Staden som norm
I och med att det i dagens stadsplanering ofta strävas efter ett traditionellt stadsideal, där staden och innerstaden är modellen för planeringen, så blir ofta staden till en påtaglig norm.
Detta avsnitt fokuserar på hur staden uppfattas och definieras, varför staden blir till norm i planeringen samt kritiken mot detta. Planeras staden för alla? Vi visar på vad det är som framhävs som viktigt för staden att ha och vilka som inkluderas i den. En del av vårt syfte är
att ta fram vad politiker och stadsplanerare i Karlstad vill framhäva i staden och därmed ger staden för bild. Nutida och populära teorier om urbanitet och stad blir därför viktigt att ta upp i detta avsnitt.
Vi har förstått att det många gånger skapas en polarisering mellan stadens olika delar och vi kan koppla det till tanken om att staden anses vara upplöst. Många forskare anser att det är på grund av att staden har brett ut sig. De har blivit större och mer utglesade. Att kämpa för att bevara stadskärnan som något fast och definierat och som ett naturligt centrum anses därför viktigt i dagens planering (Tunström 2009:11). Arkitekten och journalisten, Jerker Söderlind (2005), är en av dem som tycker att städer är viktiga att planera för. Han påstår att det finns för lite städer i Sverige och att de flesta människor tvingas bo i förorter utanför städerna.
Anledningen till detta anser han är på grund av att man på 1930- 1940- talet såg städer som något farligt och försökte planera bort dessa genom att inte bygga en funktionsblandad stad (Jerker 2005).
På grund av stadens upplösning har begreppen stad och urbanitet blivit svårdefinierade begrepp. Tunström frågar sig om allt ses som stad? Eller är det själva centrum som är staden?
Vart går gränserna (2009:11)? Stadskärnan får en tydlig karaktär och definition, medan områden utanför kärnan ses just som det, utanför och något annat. Det finns ingen tydlig definition till dessa platser (Tunström 2009:81). På grund av det, tycks det idag finnas en spänning mellan staden som något definierat och som något upplöst och oklart, samtidigt som det finns en spänning mellan staden som problematisk och som dynamisk och attraktiv (Tunström 2009:11f). Det verkar vara viktigt att platser markerar sin stadsmässighet för att få en tydlig definition, annars så anses de vara problematiska. Där ser vi en koppling med trenden om att göra stad till en viktig markör i planeringen. Kan det vara ett sätt att ge platser en tydligare definition, eller snarare “rätt” definition? Tunström tar upp exempel på olika platser som valt att lägga till “stad” i sina namn. Solna stad, Lidingö stad och Sundbybergs stad är några av dessa. Tunström menar att tanken är att göra stad av en plats eller bygga en stad i själva staden, där namnen betonar dem som en del av den eller som en egen (Tunström 2009:12f). Westin tar upp exemplet Hammarby Sjöstad som hon besökt, där tanken var att bygga stadsdelen så att det blev en förlängning av innerstaden och skulle därför karaktäriseras av stadsmässighet (Westin 2010:16f).
Tunström är i sin avhandling noga med att poängtera att hennes avsikt inte är att komma med en ny teori om vad och hur en god stad bör se ut. Hon ger därför inte någon definition på begreppen urbanitet och stad. Hon menar: “ Det finns alltid definitioner eller betydelser som förbises, förnekas, glöms eller väljs bort” (Tunström 2009, s.175). Urbanitetbegreppet i sig är inte oskyldigt när det gäller detta. Att till exempel hävda att vissa stadsmiljöer är mer stad än andra, är att ge sig själv tolkningsföreträde och det är detta som Tunström undviker.
Westin menar att genom att inte ge en definition till staden och det urbana, så exkluderar vi heller inte något (Westin 2010:200). Som Tunström också menar att dagens dominerande stadsbyggnadsdiskurs handlar om, ett strävande efter en traditionell stad där förorten ses som
“mindre stad” än innerstaden. Detta menar hon förmedlar elitism och en tilltro till universella värden. Staden ges en bestämd form och genom att kategorisera staden och icke-staden stämplar man i längden inte bara platserna i sig utan också människorna som bor där (Tunström 2009:174). Jacobs är ett bra exempel på det som Tunström kritiserar. Hon ger en tydlig definition av vad hon tycker en bra stad är och bör innehålla.
3.2.1 Människan och staden
Dagens planering vill fokusera mer på att förbättra det sociala i samhället än vad tidigare planering gjorde. Westin menar att sedan 1970-talet har urbansociologer och urbangeografer distanserat sig från definitionen av det urbana i fysisk mening och främst riktat sig mot det urbana som ett system av mänsklig aktivitet och interaktion (Westin 2010:194). Denna distansering menar hon var främst en reaktion på 1950-60-talets kvantitativa angreppssätt där det fysiska rummet stod i fokus. Resultatet blir ett relationellt rumsbegrepp, där rummet ingår i sociala relationer, men genom praktiska aktiviteter (Westin 2010:197). Tidigare hade rummet beskrivits som neutralt, homogent och universellt, vilket ansågs dölja orättvisor och skillnader i kön, klass, etnicitet och sexuell läggning (Westin 2010:197f). Numera intresserar man sig för det diskursiva förhållningssättet, alltså hur vi pratar och hur vi förstår världen (Westin 2010:197f). Men detta vill Westin problematisera. Hon menar att lika nödvändigt som det är att ifrågasätta objektivitet, lika nödvändigt är det att inse vad det motsatta synsättet har för begränsningar och problem. Det diskursiva förhållningssättet är villkorat, där de situationer vi står inför sätter oklara men märkbara gränser för vad vi kan göra, både för den yttre och den inre miljön. På det sättet begränsar eller omöjliggör det vår valfrihet (Westin 2010:199).
Både Florida och Jacobs är två bra exempel på forskare som anser att sociala värden är viktigt att tänka på i stadsplanering. Florida vill genom det sociala locka till sig en viss grupp av människor som han anser tillför mest för att nå en hållbar stad. Han har kommit fram till konceptet Den kreativa klassen eller The creative class. Den kreativa klassen är en grupp människor som med hjälp av sin kreativitet bidrar till en ökad ekonomisk betydelse. De använder sin kunskap och det egna förnuftet till att skapa egna vägar och lösningar på problem (Florida 2006:102f). Jacobs var en av dem som såg vilken betydande del städers attraktionskraft hade i hur kreativa människor valde att etablera sig (Florida 2002:743). Hon var också den som uppmärksammade att människor i städerna hade en stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Detta genom mångfald och mobilisering av kunskap (Jacobs 2004:36). Den täta mångfalden av invånare skapar nya idéer och därav sker utveckling (Jacobs 2004:173). Teorin kallas för humankapitalteorin och har utformats av flera olika forskare. Utifrån denna teori har Florida kommit fram till att den regionala ekonomin växer på den plats som de kreativa människorna väljer att bosätta sig på (Florida 2006:267f).
Det som skiljer den kreativa klassen mot andra klasser är vad deras arbetsuppgifter innehåller. Människor i arbetarklassen och seviceklassen får betalt för att genomföra uppgifter som redan är förbestämda och satta i ett system, medan människor i den kreativa klassen får betalt för att skapa och komma på egna vägar och lösningar (Florida 2006:35).
Enligt Floridas teori byter de kreativa människorna stad för att de söker sig till “kreativa centra”. De så kallade kreativa centra är de platser som genererar den bästa ekonomin, eftersom de innehåller ett högt antal människor från den kreativa klassen, men också för att den kreativa ekonomiska innovationen och tillväxten är stor. Dessa centra har inga traditionella ekonomiska tillgångar så som natur och transportleder (Florida 2006:262). Dock menar Florida att etablering av universitet är en viktig faktor för att skapa en större möjlighet till attraktion av den kreativa klassen. Hans studie visar att de städer som innehar universitet ligger högst på skalan av kreativitet och är den viktigaste ingrediensen i den kreativa ekonomins infrastruktur, på samma sätt som järnvägar och motorvägar var förr (Florida 2006:344ff). Företagen följer efter var klassen än söker sig. Det som attraherar den kreativa klassen till en stad är inte de fysiska utformningarna så som motorvägar och shoppingcentra, utan de kvalitativa komforterna samt upplevelser, öppenhet, mångfald och utrymme för sin personlighet som kreativ människa (Florida 2006:262). Kan detta vara en anledning till varför urbansociologer och urbangeografer har ändrat fokus från att se staden som något homogent
sociala värden spelar en större roll? Är det för att kunna locka till sig dessa kreativa människor? Av detta kan vi dra slutsatsen att det bildas ett fokus kring de kreativa centran där den kreativa klassen kan få utlopp av sin kreativitet och möta andra kreativa människor.
Dessa centra är förstås städer och därför skapas ett fokus på att dessa städer ska vara så pass attraktiva så att de kreativa människorna kan tänka sig att bosätta sig där. Även detta tror vi kan kopplas till en av anledningarna till varför stadskärnorna bör ha en så stark roll i städerna, för att kunna locka till sig en kreativ klass.
Både Jacobs och Florida har kommit fram till att mångfald är en viktig faktor i en stad (Florida 2006:271; Jacobs 2004:36) Mångfalden är dessutom en stor orsak till den kreativa klassens val av boplats. För de personer som Florida valde ut till sin undersökning var det öppenheten och toleransen i samhället som lockade, som de också ansåg tillkom i en stad med mångfald. De kopplade även mångfald till spänning och energi eftersom de uppskattade olika influenser. Vem som helst platsar i en stad med mångfald och är därför en stad för alla typer av människor (Florida 2006:271f). Det gör att olika kreativa människor dras till platsen och delar sina kunskaper och idéer med varandra. Detta leder i sin tur till fler nya tankar och idéer, nya avancerade verksamheter och fler jobb, och därmed en ökad ekonomisk tillväxt (Florida 2006:296). Att de städer som vill attrahera den kreativa klassen kommer att innehålla mångfald är det inte alla som är övertygade om. Andy C. Pratt, professor i kulturekonomi, anser att det kommer att kunna ske en gentrifiering i städerna som satsar på den kreativa klassen i stället för att satsa på olika människor med olika ekonomiska inkomster och jobb.
Detta kommer att tvinga iväg andra grupper av människor från områden i staden för att de konkurrenskraftiga människorna ska få plats. Vissa beslutsfattare anser att det är ett pris som är värt att betala just för att skapa en bättre tillväxt i staden (Pratt 2008:111). Simmel menar också på att klasskillnaderna förstärks på en plats där en och samma typ av yrken etableras (Simmel & Frispy 2004:270).
Enligt Florida är den kreativa klassen lösningen på städers efterfrågan på ekonomisk tillväxt, vilket kommer att leda till mer hållbara städer som vi stolt kan vidarebefordra till vår nästkommande generation (2006:380). Det är upp till städerna att tillfredsställa denna grupp människor för att kunna locka till sig dem till sina städer och för att städerna ska kunna lyckas (Florida 2002:743). Detta kritiseras av Peck. Han anser att det är fel att planera för en grupp människor som är så pass “petiga” att de när som helst kan välja att flytta till en ännu bättre plats om kraven på den nuvarande platsen inte duger. Städer måste duga, och ha de
kriterier just den kreativa klassen åtrår, med trendiga stadsdelar, kultur och en homosexuellvänlig anda. Annars kommer de att bli utbytta och lämnade, och den kreativa ekonomin försvinner. Peck argumenterar för att det är fel att satsa på att konstruera staden efter dessa människor om staden brottas med andra väsentliga problem så som segregation, hög arbetslöshet och låglönade arbeten. Han anser att det är fel lösning att satsa på en strategi som bara kommer att existera för en anledning, men inte kommer att kunna lösa de verkliga problemen. Det är därför inte konstigt att de städer som har utpekats vara kreativitetens huvudstäder har en stor ojämlikhet när det kommer till det sociala och ekonomiska och därmed skapar segregation. Därför argumenterar Peck att Floridas strategi inte är en hållbar lösning för städer i allmänhet (Peck 2007). Karlstad är ett exempel på en stad som har blivit mer segregerad. Detta har vi sett i en undersökning där statistiken visar en ökad segregation på 8,4 procent sedan år 1990 (P4 Värmland 2015). Dock kan vi inte veta att detta är på grund av en satsning på en kreativ klass och det som Peck kritiserar.
Vi funderar kring om det inte mer handlar om människor med drivkraft inom olika slags yrken som städer vill ha. Människor med drivkraft som får de företag de arbetar inom att växa och utvecklas. Begreppet kreativ känns för oss aningen missplacerad i Floridas teori. Vi anser att kreativitet har en större omfattning än vad Florida uttrycker. Han ger sig själv tolkningsföreträde genom att definiera vad han anser är kreativitet. Dessutom så undrar vi om alla dessa människor som arbetar inom ett så kallat kreativt yrke, alltid använder den kreativitet som Florida menar. Alltså bara för att en person väljer ett ingenjörsyrke (vilket Florida menar är ett kreativt yrke) så behöver det inte betyda att personen har eller använder den kreativitet som leder till ekonomisk tillväxt.
Pratt utgår ifrån Daniel Bells studie som visar att om det blir för många välutbildade människor på en plats kan de komma att kräva mer frihet och skapa radikala förändringar i politiken. Därför kan den kreativa klassen ses som ett potentiellt hot mot det postindustriella samhället. (Pratt 2008:110). David Harvey menar också på att människor med pengar har makt över tid och rum (Harvey 2005:73), vilket betyder att dessa människor kommer att kunna ta mer makt över staden eftersom att det är de som bidrar till den ekonomiska tillväxten och har därmed pengarna och makten över dem (Harvey 2005:80). Vi drar slutsatsen att eftersom städerna anpassar sig efter den kreativa klassen, klassen som har kunskap att generera ekonomisk tillväxt, har dessa människor redan vunnit makten över städerna.
3.3 Relationen mellan planering och verklighet
Vi nämnde i avsnittet om stadsideal att olika begrepp kan signalera olika typer av ideal eller olika typer av visioner om staden. Därför är just begrepp en viktig del att diskutera när det kommer till stadsplanering då den speglar den planering som råder. Att använda till exempel begreppet park eller stadspark istället för grönområde, eller att säga stadsdel istället för bostadsområde förmedlas två olika planeringstyper och ideal (Tunström 2009:58).
Statsvetaren Kristina Boréus (1999) argumenterar för att begrepp kan vara beskrivande och/
eller normativa, och genom sina typiska drag kan begränsa eller hjälpa till med ideologiska förändringar. Stabiliteten i begrepp kan stärka ideologier och begreppsligt skifte kan stärka ideologisk förändring (Boréus 1999:1f). Tunström nämner att genom detta som Boréus upplyser så kan resonemanget kring begrepp som upplevs historiska, idag används till att skapa stadsideal. Hon frågar sig om man kan se det som att historiska begrepp används för att påvisa historiska stadsideal samt att letandet efter nya begrepp även handlar om att skapa nya ideal (Tunström 2009:48).
Även om en plats begreppsligt kan konstrueras till ett visst ideal, behöver inte verkligheten bli detsamma. Detta problematiserar Westin då hon menar att det skapas ett glapp mellan vision och verklighet och att det som planeras inte alltid blir som det var tänkt när konstruktionen är färdigställd. Hon tar som exempel upp när hon skulle besöka Hammarby Sjöstad första gången, där hon redan innan besöket hade skapat sig en inre bild av hur platsen skulle se ut. Platsen hade beskrivits av planerarna som en stadsdel som skulle bli en förlängning av innerstaden, med en stadsmässig karaktär och likna Södermalm. Dock blev Westin besviken då hon uppfattade området som en spökstad eller kuliss och att stadsdelen inte alls var levande, så som det hade beskrivits att den skulle vara. Hur kan en plats beskrivas som en attraktiv stadsdel när den sedan upplevs på ett motsatt sätt (Westin 2010:16ff)? Vi uppfattar det som att beskrivningen av hur platsen skulle komma att upplevas var allt för tydlig, vilket gav svårigheter i konstruerandet. Om vi tänker på kritiken mot den traditionella staden, så handlar det ofta om att de idealbilder som målas upp är för romantiserade. Detta bör i så fall ge svårigheter när det kommer till att överföra dessa idealbilder till ett slags verklighet. De planeringsverktyg som används kan inte åstadkomma denna verklighet som det strävas efter.
Vi tänker att Westins uppfattning inte behöver stämma överens med hur andra personer uppfattar samma plats. Vi är alla olika, med olika tycke och smak. Westins förklaring till hennes användning av begreppets verklighet, syftar till att det både rör sig om en gemensam verklighet och en verklighet som skiljer sig från person till person. Men hon menar att idén är, trots olika uppfattningar om verklighet, att det i någon mening finns en gemensam verklighet och det är denna som hon förhåller sig till (Westin 2010:45).
Modernistisk planering är ett annat exempel där det har skett ett glapp mellan planering och verklighet. Jacobs menar att den planeringen har lett till stadens förfall. Hon beskriver att idealbilden för den typen av planering var att skapa hemtrevliga och inåtvända bostadsområden, men detta blev ett misslyckade då det istället resulterade i att områdena skapades till fientliga revir som delade upp staden i små bitar (Jacobs 2005:139f). Nyström (2012:93) håller med om detta, när han beskriver att funktionssepareringen var en orsak till den fysiska planeringens misslyckanden. Vi förstår att uppfattningen om att modernismens planering anses misslyckat är mångt och mycket en gemensam uppfattning av dagens verklighet.
New Urbanism-rörelsen som vi kopplar till ett traditionellt stadsideal, har fått kritiken att den är mer känd för sina idéer än något som tillämpas i praktiken (Tunström 2009:74). Vi funderar kring vad konsekvenserna av detta blir? Om planeringen av städer influeras av New Urbanism-rörelsens idéer, kan risken finnas att de ideal som det strävas efter snarare blir ideologier än praktisk verklighet? Den gemenskapskänslan som rörelsen strävar efter har fått kritik från bland annat Paul Walker Clarke, där han menar att en strävan efter gemenskap ofta resulterar till motsatsen. Det blir inte denna öppenhet och jämlikhet på platsen som gemenskapen innebär (Walker Clarke 2005:43). Gemenskap menar han är ett tvetydigt och oformulerat ideal. Det kan vara en romantiserad eller illusorisk bild som framställs, där gemenskap presenterar frågor som kräver kontroll (Walker Clarke 2005:43).
New Urbanism-rörelsen kämpar dock för att framställa nya konstruktioner för en mer levande, integrerad och helhetsorienterad uppfattning om hur städer bör samverka, vilket Walker berömmer. Motivationen till förändring är både positiv och nostalgisk, som omfamnar tradition, där platskänsla är betydelsefullt i form av identitet och tillhörighet.
Walkers teorier kan användas som exempel på att planeringen inte alla gånger blir utförd som den är tänkt, där han menar att idéerna lever på en myt av ett förflutet samhälle som var
idyllisk och harmonisk (Walker Clarke 2005:44). Han frågar sig om avsikten verkligen är att planera efter dessa idéer eller om det helt enkelt är marknaden som styr och homogeniserar önskningarna. Många av de projekt som New Urbanism-rörelsen stått för har lyckats i den mening att de har blivit genomförda och att människor valt att bosätta sig på dessa platser, men misslyckandet ligger, menar Walker, i att dessa platser till största delen har ockuperats av de “rika” invånarna. I denna mening har rörelsen misslyckats när det gäller idén om att få till mångfald i sina projekt (Walker Clarke 2005:44). Vi frågar oss vad det är för mångfald som söks? Enligt Walker har inte mångfald uppnåtts, men om vi tar Florida som exempel så kanske han hade uppfattat en mångfald i att det bor en mängd olika kreativa människor på dessa platser. Enligt Söderlind är mångfald ett av många begrepp som är dynamiskt och som förändras hela tiden och bör därför diskuteras (Söderlind 2002:138).
Boréus håller med Söderlind om att det finns många begrepp i det svenska språket där innebörden har förändrats (Boréus 1999:9). Söderlind nämner att inom fysisk planering är det nödvändigt att skapa fler planeringsbegrepp (2002:46). Detta för att om begrepp uppfattas på olika sätt i planeringen kan konflikter uppkomma. Han argumenterar för att anledningen till att konflikter sker på grund av dessa situationer är bland annat beroende på personers idévärld, ideologi, politiska eller religiösa uppfattning, utbildning, med mera (Söderlind 2002:4). Därför är planeringsbegrepp viktiga att diskutera och belysa eftersom det är dessa som sedan speglar den planeringen som blir. Beskrivningen av platsen ska stämma överens med verkligheten och det kan bli fel om de begrepp som används i beskrivningen uppfattas på olika sätt från person till person.
Söderlind menar också på att användandet av ett visst begrepp kan ha en statushöjande effekt för vissa personer, men det kan också uppfattas som ett “snävt sektorsintresse”. Han trycker också på att om en definition sätts på ett begrepp kan det också leda till att dess betydelse blir låst och avsmalnat (Söderlind 2002:6). Se även Tunström (2009:175). Detta kan vi se i till exempel Floridas teori då han väljer att smalna av begreppet “kreativ” genom att definiera begreppet till att endast människor med icke manuella yrken som ger hög lön innehar kreativitet. Tunström (2009:47) menar att om man legitimerar sig att skapa en sanning av ett begrepp så som Florida gör, så utövar man makt.
