Arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD

Arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva

hjälpmedel som intervention för ungdomar

med ADHD

Elin Isaksson

Sofie Nilsson

Arbetsterapi, kandidat 2018

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelning för hälsa och rehabilitering Arbetsterapiprogrammet, 180 hp

Arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention

för ungdomar med ADHD

Occupational therapists experiences of cognitive assistive technology as

intervention for adolescents with ADHD

Elin Isaksson

Sofie Nilsson

Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2018

Isaksson, E. & Nilsson, S.

Arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet,

Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2018.

SAMMANFATTNING

Ungdomar med ADHD kämpar inte bara med tonårsproblem utan har också kognitiva nedsättningar som kan påverka utförandet av vardagliga aktiviteter. Syftet med denna studie var att beskriva svenska arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD i åldern 13–18 år. Den metod som användes var av kvalitativ design där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio arbetsterapeuter verksamma i norra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera, koda och kategorisera insamlade data. Analysen resulterade i följande fem kategorier: En grundlig utredning för att identifiera ungdomens utmaningar i vardagen; Ungdomens motivation och nätverkets betydelse för en framgångsrik förändringsprocess; Små förändringar och hållbara rutiner för att få vardagen att fungera; Att använda kognitiva hjälpmedel för ökad självständighet och delaktighet; Ny teknik inom kognitiva hjälpmedel skapar förhoppningar hos ungdomar och anhöriga. I resultatet framkom att arbetsterapeuten behövde skapa sig en bild av ungdomens situation och utveckla ett gott samarbetsklimat för att sedan genom små förändringar nå en fungerande vardag. Resultatet visade även att vikten av ungdomens motivation och engagemang samt att stöd och samarbete med nätverket runt om var centralt för att interventioner med kognitiva hjälpmedel skulle lyckas. Genom att använda kognitiva hjälpmedel i samband med strategier och rutiner kunde ungdomen få en ökad självständighet och delaktighet i dagliga aktiviteter. Slutsatser som kunde dras utifrån resultatet var att arbetsterapeuters arbete med ungdomar med ADHD är komplext och påverkas av flera olika komponenter. Enbart kognitiva hjälpmedel löser inte de utmaningar ungdomarna har i vardagen utan det behövs även inlärning av nya strategier och rutiner.

Nyckelord: occupational therapy, attention deficit hyperactivity disorder, cognitive assistive technology, adolescents

Isaksson, E. & Nilsson, S.

Occupational therapists experiences of cognitive technological assistments as intervention for adolescents with ADHD. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2018.

ABSTRACT

Adolescents with ADHD do not only struggle with teenage problems but they also have cognitive impairments which can affect the performance of daily activities. The aim of this study was to describe occupational therapists experiences of cognitive assistive technology as intervention for adolescents with ADHD between ages 13-18 years. As method a qualitative study with semi-structured interviews were conducted with ten occupational therapists working in northern Sweden. A qualitative content analysis was used to analyze, code and categorize collected data. The analysis resulted in the following five categories: A thorough investigation to identify the adolescents challenges in everyday life; The motivation of the adolescent and the importance of the surrounding network to make a successful process of change; Small changes and sustainable routines for a functional everyday life; Cognitive assistive technology for an increased independence and participation; New technology in cognitive assistive technology induce hope in adolescents and their network. The result showed that the occupational therapist needed to create a picture of the adolescents situation and develop a cooperation to be able to with small changes reach a functioning everyday life. The result also showed that the motivation and engagement of the adolescents, together with the support and teamwork within the surrounding network, were important and central aspects for interventions with cognitive assistive technology to be successful. Through the use of cognitive assistive technology together with strategies and routines the adolescent was able to reach an increased independence and participation in daily activities. Conclusions that could be made from the result showed that occupational therapy work with adolescents with ADHD is complex and affected by multiple components. Cognitive assistive technology alone does not solve the everyday-challenges these adolescents meet as there is also need for learning of new strategies and routines.

Keywords: occupational therapy, attention deficit hyperactivity disorder, cognitive assistive technology, adolescents

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

BAKGRUND ... 1

Arbetsterapi för aktivitet och delaktighet ... 1

Utmaningar i vardagen för ungdomar med ADHD ... 2

Arbetsterapi i skolan ... 3

Kognitiva hjälpmedel och ny teknik... 4

Problemformulering ... 5

Syfte ... 6

METOD ... 6

Design ... 6

Urval och deltagare ... 6

Procedur ... 7

Datainsamling ... 7

Dataanalys ... 8

Forskningsetiska aspekter ... 9

RESULTAT ... 10

En grundlig utredning för att identifiera ungdomens utmaningar i vardagen ... 10

Ungdomens motivation och nätverkets betydelse för en framgångsrik förändringsprocess ... 11

Små förändringar och hållbara rutiner för att få vardagen att fungera ... 12

Att använda kognitiva hjälpmedel för ökad självständighet och delaktighet ... 13

Ny teknik inom kognitiva hjälpmedel skapar förhoppningar hos ungdomar och anhöriga ... 15

DISKUSSION ... 16 Resultatdiskussion ... 16 Metoddiskussion ... 19 SLUTSATS ... 21 Tillkännagivande ... 21 REFERENSLISTA ... 22 Bilaga 1 ... 25 Bilaga 2 ... 27

1 Inledning

Aktiviteter i dagens samhälle är många gånger förknippade med teknik och den tekniska utvecklingen går snabbt framåt. Detta påverkar utvecklingen av kognitiva hjälpmedel vilket skapar nya möjligheterna och fler alternativ i arbetsterapeutens arbete. Kognitiva hjälpmedel kan användas i arbetsterapeutiska interventioner för att underlätta för personer som upplever utmaningar i vardagen. Exempel på dessa kan vara ungdomar med ADHD, vilka författarna har personliga erfarenheter av. Ungdomar med ADHD kämpar inte bara med tonårsproblem utan kan också ha svårigheter att exempelvis ta initiativ, planera och fokusera på uppgifter vilket ytterligare påverkar vardagen. Då dessa kognitiva svårigheter inte syns utanpå riskerar ungdomar med ADHD att få sina behov av anpassningar förbisedda till förmån för ungdomar med fysiska funktionshinder (Bolic, Lidström, Thelin, Kjellberg & Hemmingsson, 2013).

Denna studie kommer att fokusera på svenska arbetsterapeuters erfarenheter gällande arbetet med kognitiva hjälpmedel i interventioner för ungdomar med ADHD. Kognitiva hjälpmedel syftar i denna studie på tekniska produkter så som appar, mobiltelefoner och memotavlor eller anpassade arbetssätt och strategier. Dessa hjälpmedel kan underlätta i vardagen för ungdomar med ADHD och hjälpa dem med att minnas, planera, välja och hantera tid.

BAKGRUND

Arbetsterapi för aktivitet och delaktighet

Inom arbetsterapeutisk teori finns ett unikt fokus på aktivitet och det anses viktigt för människor att vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter för att uppleva hälsa och välbefinnande (Fisher, 2009; Kielhofner, 2012). Utförandet av aktiviteter påverkas av en rad olika komponenter såsom personens viljekraft, vanor och utförandekapacitet. Dessutom påverkar aktivitetens beskaffenhet, den omgivande miljön och det sociala sammanhanget personens möjlighet att vara delaktig i aktivitet (Kielhofner, 2012). Arbetsterapeuter arbetar klientcentrerat och ser det unika i varje person, vilket skapar förutsättningar att kunna se behoven av anpassningar i både miljö, person och aktivitet (Kielhofner 2012). Att arbeta klientcentrerat innebär att utveckla en terapeutisk relation, samarbeta och att möta klienten där den är, vilket arbetsterapeuten gör genom att i sitt arbete ta hänsyn till klientens behov, önskemål och motivation (Fisher, 2009).

2 Kielhofner (2012) beskriver hur människan utvecklas och går igenom olika förändringsprocesser i livet vilka påverkas av utförandet av aktiviteter. Lek, social interaktion och delaktighet i aktivitet i olika kontexter är en viktig del av barndomen och påverkar också barns utveckling (Desideri, Roentgen, Hoogerwerf, & de Witte, 2013; Kielhofner, 2012). För att hjälpa klienten framåt i förändringsprocessen och nå sitt mål kan arbetsterapeuten använda sig av olika behandlingsstrategier som att guida, uppmuntra, strukturera samt ge råd och information för att påverka klientens sätt att känna och göra olika aktiviteter på (Kielhofner, 2012). Vidare menar Kielhofner (2012) att relationen mellan arbetsterapeut och klient är av stor vikt för hur samarbetet blir. Arbetsterapeuter kan genom olika interventioner stödja personen genom att anpassa aktiviteten eller utförandet (Bolic et al., 2013; Kielhofner, 2012). Detta kan exempelvis ske genom att utforma fungerande strategier för att organisera aktiviteter kopplat till tidsmönster, vanor och rutiner för att underlätta utförandet av dagliga aktiviteter, något som kognitiva hjälpmedel kan hjälpa till med (Ek & Isaksson, 2013; Gentry, Bartfai, & Boman, 2011)

Utmaningar i vardagen för ungdomar med ADHD

Attention Deficit Hyperactivity Disorder [ADHD] är en diagnos som kan innebära kognitiva funktionsnedsättningar i form av överaktivitet eller nedsatt aktivitetsgrad, impulsivitet och uppmärksamhetssvårigheter vilket kan medföra utmaningar i vardagen (Allgulander, 2014; Fernell & Lagerkvist, 2012). ADHD kan innebära svårigheter att ta initiativ, planera, strukturera och organisera vardagliga aktiviteter vilket kan medföra att dessa personer har svårt att motiveras och hitta den energi som behövs för att starta igång nödvändiga aktiviteter i vardagliga rutiner. Symptom kan variera över tid, i olika miljöer samt att det finns en variation av symtom från person till person (Ek & Isaksson, 2013). ADHD är en av de vanligaste diagnoserna inom neuropsykiatrisk funktionsnedsättning [NPF] med en prevalens på 5–10% hos barn och 3–5% hos vuxna och visar sig ofta före 12 års ålder (Ek & Isaksson, 2013; Wolraich et al., 2011).

I utredning av ungdomar med ADHD är det viktigt att som arbetsterapeut tänka på att diagnosen ofta hänger samman med andra tillstånd som kan påverka ungdomen. Dessa kan exempelvis vara känslo- och beteendestörningar som ångest och depression, inlärnings- och språksvårigheter, olika former av missbruk eller fysiska tillstånd som tics och sömnapné (Bielefeld et al., 2017; Wolraich et al., 2011). Kognitiva funktionsnedsättningar kan innebära utmaningar som kan

3 påverka upplevelsen av delaktighet och begränsa utförandet av aktivitet (Bolic et al., 2013; Coster et al., 2013). I tonåren kan ökade krav och förväntningar om större självständighet från föräldrar och lärare vara utmanande för ungdomar med ADHD (Evans, Langberg, Egan, & Molitor, 2014). Ungdomar med ADHD har ofta dåligt självförtroende då de har en förmåga att internalisera en negativ bild som omgivningen kan ha av att de är lata och omotiverade. Detta kan leda till att ungdomar med ADHD upplever begränsningar i att klara vardagen på grund av att de inte känner sig kompetenta att utföra de aktiviteter de vill klara (Levanon-Erez, Cohen, Traub Bar-Ilan, & Maeir, 2017). Att ungdomen känner sig självständig och klarar av att genomföra vardagliga aktiviteter kan öka dennes motivation och därmed leda till ett bättre aktivitetsutförande (Ek & Isaksson, 2013).

Arbetsterapi i skolan

Skolan är en stor del av ungdomars vardags och där har ungdomar med ADHD ofta framträdande problemen då krav börjar ställas på kognitiva och perceptuella förmågor vilket leder till att ADHD-symptomen blir synliga (Evans et al., 2014; Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2017). Eftersom symptom visar sig i olika grad och på olika sätt hos varje ungdom med ADHD går det inte att möta behoven med ett enskilt undervisningsupplägg för en hel grupp, utan stöd behöver anpassas efter den enskilda personen (Moore et al., 2016; Mulligan, 2001). Dock beskriver Moore et al. (2016) även att individuellt studieupplägg för ungdomar med ADHD kan leda till en negativ självuppfattning. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) kap 1, 4 § ska skolväsendet främja alla elevers utveckling och lärande. Enligt kap 3, 3 § och 5 § ska elever med funktionsnedsättningar ges stöd som syftar till att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser samt stöd i form av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning om eleven riskerar att inte uppnå de kunskapskrav som ställs (SFS 2010:800).

Ungdomar med ADHD löper stor risk att uppleva svårigheter att klara de påfrestningarna som skolan medför. De har ofta lägre betyg än sina jämnåriga, behov av specialundervisning, svårigheter att anpassa sitt beteende i klassrummet och löper större risk att inte fullfölja sin utbildning (Bolic et al., 2013; Evans et al., 2014; Mulligan, 2001; Wiener & Daniels, 2016). Enligt Evans et al. (2014) fokuserar mycket av den forskning som bedrivs kring behandling av ungdomar med ADHD på skolbaserade insatser. Detta då akademiska, sociala och

4 beteendemässiga problem i skolan som kan påverka framtiden på lång sikt ofta prioriteras av föräldrar till ungdomar med ADHD.

Arbetsterapeutiska interventioner i skolan bör genomföras med hänsyn till omgivningen, vilket inkluderar fysiska, akademiska och sociala faktorer som påverkar ungdomens delaktighet och välbefinnande. Det har även visat bäst resultat då interventionerna varit återkommande och genomförts på ett för ungdomen inkluderande sätt i klassrummet för att undvika att skapa ett glapp till övriga elever (Moore et al., 2016; Mulligan, 2001; Spencer, Turkett, Vaughan, & Koenig, 2006). Genom att arbetsterapeuten samarbetar med lärare och i multiprofessionella team kan mer kunskap och förståelse för ungdomar med ADHD i skolan skapas. Arbetsterapeuten kan förmedla möjliga strategier som att förändra inlärningsmiljön i klassrummet och ge tillgång till kognitiva hjälpmedel vilket kan möjliggöra för ungdomen att prestera efter sin förmåga (Bolic et al., 2013; Mulligan, 2001; Spencer et al., 2006).

Kognitiva hjälpmedel och ny teknik

Användandet av kognitiva hjälpmedel i interventioner ökar stadigt och för dagens ungdomar är teknik en naturlig del av vardagen (Odom et al., 2015). Olika typer av kognitiva hjälpmedel kan ge ungdomar med ADHD stöd vid inlärning, behålla eller förbättra färdigheter samt kompensera för nedsättningar och förbättra delaktighet i dagliga aktiviteter (Bolic et al., 2013; Odom et al., 2015). Det kan handla om enklare anpassningar som bildstöd, analoga scheman och listor eller tekniska hjälpmedel som mobiler och appar. Det finns en ökande marknad för ny teknik inom kognitiva hjälpmedel och det utvecklas ständigt en mängd olika skärmar, dataprogram och appar (Desideri et al., 2013; Gentry et al., 2011). Användandet av internet beskrivs av Bolic et al. (2013) som en stor del av dagens samhälle och kan med fördel användas av ungdomar med ADHD i inlärningssituationer och sociala sammanhang. Bolic et al. (2013) beskriver vidare att datoranvändning som kognitivt stöd i skolan kan öka motivation för lärande, koncentrationsförmågan samt underlätta de läs- och skrivsvårigheter som ungdomar med ADHD kan ha.

Enligt Adebisi, Liman och Longpoe (2015) och Bolic et al. (2013) kan informations- och kommunikationsteknologi som används till kognitiva hjälpmedel förbättra livet för ungdomar

5 med inlärningssvårigheter genom att underlätta både i skolan och i livet i stort. Utveckling av ny teknik väcker hopp hos många, då den kan hjälpa ungdomen att utveckla sina styrkor, minska frustration och öka motivation för inlärning. Dock är det viktigt att tänka på att kognitiva hjälpmedel inte automatiskt minskar inlärningssvårigheter (Adebisi et al., 2015; Bolic et al., 2013). Det finns en utmaning i att välja och använda kognitiva hjälpmedel på rätt sätt. De ska vara anpassade efter personens förmågor, omgivningens krav, målet med intervention samt att de bör utveckla personens färdigheter (Desideri et al., 2013; Odom et al., 2015). I dagsläget bygger förskrivning av kognitiva hjälpmedel mer på beprövad erfarenhet än evidensbaserad forskning. En misslyckad förskrivning kan skapa missnöje hos klienten samt en ökad samhällskostnad om hjälpmedlet inte kommer till användning (Desideri et al., 2013).

Det finns inte mycket kunskap om säkerhet och eventuella risker med användande av ny teknik i form av appar och ett mer frekvent mobilanvändande hos ungdomar (Odom et al., 2015). Det finns dock forskning som visar att ungdomar med ADHD löper större risk att hamna i ett missbruk av överdrivet användande av internet och online/tv-spel som påverkar det dagliga livet (Bielefeld et al., 2017; Bing-qian, Nan-qi, Xiang, Jian, & Zheng-tao, 2017). Vidare beskriver Bing-qian et al. (2017) att den kontinuerliga stimulans, variation och snabba belöning som kan fås på internet ofta uppskattas av ungdomar med ADHD då de har en tendens att snabbt bli uttråkade. Detta innebär att vuxna i ungdomens nätverk bör ha kontroll på internetanvändandet, då ett missbruk exempelvis kan leda till mindre delaktighet i andra aktiviteter, nätmobbning och social stigmatisering (Bielefeld et al., 2017; Bing-qian et al., 2017; Odom et al., 2015).

Problemformulering

Författarna har under genomgång av forskning upplevt att det finns mer studier kring fysiska än kognitiva funktionsnedsättningar. Forskning fokuserar vidare mer på vikten av miljöanpassningar än på kognitiva hjälpmedel som kan underlätta i vardagen för ungdomar med ADHD (Adebisi et al., 2015; Bolic et al., 2013; Coster et al., 2013; Levanon-Erez et al., 2017; Moore et al., 2016). Genomgången av forskningen visade att utvecklingen av ny teknik snabbt går framåt och påverkar utvecklingen av kognitiva hjälpmedel (Desideri et al., 2013 & Gentry et al., 2011; Odom et al., 2015).

6 Författarna upplever att det finns ett kunskapsglapp i hur kognitiva hjälpmedel och ny teknik används av arbetsterapeuter i interventioner för ungdomar med ADHD. Mer kunskap kring hur kognitiva hjälpmedel och nyutvecklade produkter kan användas skulle kunna utveckla arbetsterapeuters framtida arbete och öka möjligheten till delaktighet och självständighet för ungdomar med ADHD.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva svenska arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD i åldern 13–18 år.

METOD Design

En kvalitativ forskningsansats valdes för att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD. Intervjuer användes för att samla in data. En kvalitativ forskningsansats passar bra då subjektiva upplevelser och erfarenheter är i fokus (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012).

Urval och deltagare

Deltagarna valdes genom ändamålsenligt urval där deltagarna skulle uppfylla bestämda inklusionskriterier. Genom ett ändamålsenligt urval väljs medvetet de deltagare som skulle kunna ge information som är relevant för studiens syfte och kan leda till en djupare förståelse och insikt i ämnet (Maxwell, 2013; Patton, 2002). Den typ av ändamålsenligt urval som författarna använde sig av för att komma i kontakt med deltagare var snöbollsurval. Snöbollsurval innebär att utvidga nätverket genom att använda sig av deltagarnas egna kontakter (Olsen, 2012; Patton, 2002). I studien deltog slutligen av tio arbetsterapeuter som alla uppfyllde inklusionskriterierna vilka bestod i att deltagarna: i) var legitimerade arbetsterapeuter verksamma i Sverige, ii) verksamma inom området ungdomar med ADHD, iii) hade minst ett års erfarenhet som arbetsterapeut inom området. Alla deltagare var kvinnor verksamma i norra Sverige som hade arbetat som arbetsterapeut 1–35 år. En deltagare arbetade i primärvården, två arbetade på ungdomshabilitering och sju arbetade inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).

7 Procedur

För att rekrytera deltagare till studien söktes via internet kontaktuppgifter till verksamhetschefer inom habilitering på olika orter i norra Sverige. Kontaktuppgifter till två verksamhetschefer hittades och dessa kontaktades via mail med förfrågan om hänvisning till arbetsterapeuter verksamma inom området ungdomar med ADHD. I mailen bifogades missivbrev (bilaga 1) som innehöll information om bakgrunden till studien, syftet, att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas samt att all information behandlas konfidentiellt. Författarna fick svar från respektive verksamhetschef att vidarebefordran till arbetsterapeuter skett, dock var det ingen arbetsterapeut som tog kontakt för deltagande.

Genom författarnas personliga kontakter från tidigare VFU-platser samt efter tips från författarnas handledare kontaktades därefter fyra arbetsterapeuter via mail med bifogat missivbrev. Av dessa fyra arbetsterapeuter uppfyllde tre inklusionskriterierna och valde att delta. Författarna bad vidare dessa tre arbetsterapeuter om tips på andra arbetsterapeuter att kontakta. Författarna fick genom snöbollsmetoden tips på ytterligare tio arbetsterapeuter som kontaktades via mail med bifogat missivbrev. Tre av dem tog kontakt med författarna via mail inom en vecka och gav sitt samtycke till att medverka i studien. De kvarvarande sex fick efter en vecka en påminnelse via mail varav fyra tog kontakt via mail och gav sitt samtycke och valde att medverka. Deltagarna hade en geografisk spridning över olika orter från Gävleborgs län till Norrbottens län. Författarna kontaktade de tio deltagarna via telefon eller mail för att boka tid och plats för intervjun. Arbetsterapeuterna fick bestämma när inom de närmaste tre veckorna intervjun skulle genomföras.

Datainsamling

Datainsamling gjordes i form av semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide (bilaga 2) via telefon eller vid personligt möte. Intervjuguiden utformades av författarna med frågor om arbetsterapeuternas erfarenheter av att arbeta med ungdomar med ADHD. Exempelvis ställdes frågor som “Hur ser ditt arbete med ungdomar med ADHD ut” “Kan du beskriva hur processen ser ut när du tar beslut om att förskriva ett kognitivt hjälpmedel?” samt “Använder du dig av ny teknik som exempelvis appar?”. Under intervjuerna ställdes även följdfrågor för att få ett flyt i intervjun, få mer utförliga svar samt för att kunna besvara studiens syfte. Den första

8 intervjun genomfördes som testintervju vid ett personligt möte på arbetsterapeutens arbetsplats för att undersöka hur intervjuguiden fungerade i praktiken. Upplevelsen av intervjuguiden diskuterades sedan av författarna och data från denna intervju användes också i analysen. Efter detta genomfördes resterande nio intervjuer via telefon. Författarna stämde av med varandra efter de två första intervjuerna och kom fram till att inget behövde tilläggas eller ändras i intervjuguiden. Intervjuerna spelades in digitalt via mobil eller dator efter deltagarnas godkännande och förvarades sedan lösenordskyddat. Intervjuerna tog mellan 25–40 minuter att genomföra och författarna utförde enskilt 5 intervjuer var.

Dataanalys

Insamlad data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys för att tolka och granska intervjuerna och sedan koda, kategorisera och sammanställa de mönster som framkommit i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Intervjuerna transkriberades ordagrant av respektive författare inom två dagar och lästes därefter igenom. Transkriberade data förvarades lösenordskyddat och kommer att raderas efter publicering. När alla intervjuer transkriberats lästes de av båda författarna som sedan tillsammans gick igenom intervjuerna en i taget och plockade ut meningsenheter som sedan kondenserades. Författarna kodade materialet var och en för sig och jämförde därefter kodningen med varandra och kunde se att en stor överensstämmelse fanns mellan de båda författarnas kodning. Därefter hade författarna en dialog och diskuterade framtagna koder och sammanförde dem med liknande innehåll till kategorier (se tabell 1). Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) är fokus vid kvalitativ innehållsanalys att beskriva likheter och skillnader i innehållet och presentera dessa i kategorier där det uppenbara textinnehållet framgår. Resultatet av analysen resulterade i följande fem kategorier som svarar på studiens syfte: En grundlig utredning för att identifiera ungdomens utmaningar i

vardagen; Ungdomens motivation och nätverkets betydelse för en framgångsrik förändringsprocess; Små förändringar och hållbara rutiner för att få vardagen att fungera; Att använda kognitiva hjälpmedel för ökad självständighet och delaktighet samt Ny teknik inom kognitiva hjälpmedel skapar förhoppningar hos ungdomar och anhöriga.

9

Tabell 1: Exempel på meningsbärande enhet, kondenserad meningsbärande enhet, kod och kategori.

Meningsenhet Kondensering Kod Kategori

Så det är mycket det att bara försöka börja lite smått och börja få med sig ungdomen på dom här tanke- banorna… och vad dom själva kan vinna av det här… och jobba med

motivationen. Möta ungdomen där den är och sen lägga ribban efter vart dom är nånstans...

Börja lite smått och få med sig ungdomen på tankebanorna. Visa vad dom kan vinna på det, jobba med

motivationen och möta ungdomen där den är.

Möta ungdomen där den är och hitta motivationen. Ungdomens motivation och nätverkets betydelse för en framgångsrik förändringsprocess. Forskningsetiska aspekter

Det är viktigt att inför en studie informera skriftligt och muntligt om syftet, upplägget, vad medverkan innebär samt informera om att deltagandet är frivilligt för att undvika missförstånd (Granskär & Höglund-Nielsen, 2012). Författarna skickade ut missivbrev med information om detta till potentiella arbetsterapeuterna som själva fick ta kontakt för samtycke till att delta. De arbetsterapeuter som valde att delta avidentifierades för att skydda deras identitet i enlighet med de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2017) beskriver. Datamaterialet förvarades oåtkomligt för obehöriga och data kommer att raderas när arbetet publicerats. Innan intervjuer påbörjas är det viktigt att se till att deltagarna förstått vad studiens syfte är och att de lämnar sitt samtycke att delta (Vetenskapsrådet, 2017). Författarna fokuserade i enlighet med Granskär och Höglund-Nielsen (2012) på att ställa relevanta frågor och hålla fokus på studiens syfte för att inte uppta onödig tid av arbetsterapeuterna som intervjuades.

Författarnas bedömning var att risken med denna studie var att uppta tid av yrkesverksamma arbetsterapeuter. Dock väger nyttan över då studien kan leda till ökad insikt kring hur kognitiva hjälpmedel kan användas i arbetsterapeutiska interventioner för ungdomar med ADHD vilket kan bidra till att underlätta vardagen för dessa ungdomar.

10 RESULTAT

Resultatet av det analyserade datamaterialet presenteras i fem kategorier som beskriver arbetsterapeuters erfarenheter av arbetet med kognitiva hjälpmedel för ungdomar med ADHD. En grundlig utredning för att identifiera ungdomens utmaningar i vardagen

Denna kategori beskriver hur arbetsterapeuterna poängterade vikten av att inledningsvis skapa sig en bild av ungdomens vardag i samarbete med ungdomen och dennes nätverk. Detta gjordes för att identifiera vilka behov och svårigheter som fanns och om kognitiva hjälpmedel skulle kunna användas. Arbetsterapeuterna beskrev att oavsett vilken kontaktorsaken var gjorde de i samarbete med ungdom och föräldrar en grundlig kartläggning och utredning av vilka aktiviteter som fanns över dygnet. Arbetsterapeuterna uttryckte att det i vissa fall med yngre ungdomar var bra att först träffa föräldrarna för att få en bild av hur det fungerar hemma och sedan prata med ungdomen för att få dennes upplevelse av problemet. Arbetsterapeuterna genomförde utredningar av ungdomens aktivitetsförmåga, rutiner, vanor och roller genom exempelvis observationer och intervjuer för att på så vis skapa sig en tydlig bild av ungdomen. Vid utredning av aktivitetsförmågan beskrev arbetsterapeuterna att de kunde använda sig av olika instrument som ADL-taxonomin för barn och unga och KaTid. Det framkom även att arbetsterapeuter kunde ta stöd i den beprövade erfarenhet som fanns kring klientgruppen vad gällde utredningar och bedömningar kring vanligt förekommande problemområden samt vilka kognitiva hjälpmedel som kunde användas.

Arbetsterapeuterna ansåg att det var av stor vikt att de mötte ungdomen och dennes anhöriga där de var, för att kunna utgå från samma nivå, skapa ett gott samarbetsklimat och sedan gå vidare till att fokusera på utmaningar som fanns. Arbetsterapeuterna berättade att det ibland hände att föräldrar tog för givet att ungdomen kunde saker som det sedan visade sig finnas svårigheter med, samt att ungdomen själv kanske inte alltid upplevde sig ha några problem. Då information om utmaningar i vardagen kom från både föräldrarna och från ungdomen själv uttryckte arbetsterapeuterna att de behövde avgöra vad som var av störst vikt för ungdomen, så att eventuella kognitiva hjälpmedel inte blev något som enbart föräldrarna ville ha. En av arbetsterapeuterna uttryckte följande:

11

“Jag kartlägger utifrån vilket behov som personen har och vad personen själv vill ha koll på /…/ Att bena upp vilka saker ungdomen vill ha koll på så att det inte blir vad föräldern vill att man ska ha koll på.”

Arbetsterapeuterna var eniga om vikten av att utreda ungdomens behov i rätt miljö för att kunna observera hur miljön påverkade aktivitetsutförandet. De ansåg därför att det var bra att kunna göra observationer av ungdomen både på klinik, i hemmet och i skolan. Det kunde också vara givande att prata med lärare för att skapa sig en bild av hur det fungerade för ungdomen, då problem som fanns hemma ofta också fanns i skolan. Arbetsterapeuterna hade olika erfarenheter av samarbete med skolans värld, då några ofta genomförde skolobservationer vid utredning av ungdomar medan andra i vissa fall samarbetade med skolan efter önskemål från föräldrar som uppmärksammat problem. Några hade sällan eller aldrig kontakt med skolan, men samtliga hade önskat ett tätare samarbete då skolan var en stor del av ungdomens vardag.

Ungdomens motivation och nätverkets betydelse för en framgångsrik förändringsprocess Denna kategori visar på vikten av att ungdomen var motiverad till att genomföra en förändring samt att det inte bara var ungdomen själv som arbetsterapeuten arbetade med utan att det var hela familjekonstellationen. Arbetsterapeuterna uttryckte att motivation, engagemang och en mottaglighet från ungdomen sida var avgörande för att interventioner med kognitiva hjälpmedel skulle fungera. Motivation och mottaglighet kunde enligt arbetsterapeuterna skapas genom att ta reda på vad som var viktigt för ungdomen och vad ungdomen själv hade för tankar om hur lösningen på dennes svårigheter skulle kunna se ut. Detta kunde göra att ungdomen kände sig delaktig i besluten och kompetenta att själv komma med idéer. Utan motivation, engagemang och mottaglighet fanns risken att kognitiva hjälpmedel eller andra strategier slutade användas på grund av bristande intresse.

Samtliga arbetsterapeuter beskrev även hur viktigt det var att inkludera familjen, anhöriga och i vissa fall lärare som ingick i det sociala nätverket kring ungdomen i förändringsprocessen. Enligt många av arbetsterapeuterna var stöd och hjälp från familjen en viktig del i processen när det kom till att skapa rutiner, strategier och/eller komma igång med användandet av ett kognitivt hjälpmedel. Genom att gemensamma mål sattes med ungdomen och föräldrarna skapades en större motivation för att genomföra en förändring. Enligt arbetsterapeuterna var det vid kognitiva

12 nedsättningar vanligt att problematik kunde finnas hos fler familjemedlemmar. De menade därför att det var viktigt att de jobbade med föräldrarna för att ta reda på om föräldrarna klarade av att stödja ungdomen kring det nya hjälpmedlet eller strategin. I annat fall behövde arbetsterapeuten själv ta ett större ansvar för inlärningsprocessen och kunde behöva handleda både ungdomen och föräldrarna. Arbetsterapeuterna var eniga om vikten av att stödja föräldrar med struktur för att de i sin tur skulle kunna vara ett fungerande nätverk. En av arbetsterapeuterna uttryckte att det ofta var viktigt att ungdomen fick hjälp av en fysisk person för att hitta motivation till att använda ett nytt hjälpmedel:

“Det finns inga underverk i dom här kognitiva hjälpmedlen som liksom bara får barnet att göra det /…/ Det behövs nån i nätverket, en fysisk person, som kan hjälpa ungdomen tills ungdomen själv får en motivation och ser att ja men jag blir faktiskt hjälpt av det här”.

Det gällde även att hitta balansen i vad som var ungdomens eller de vuxnas ansvar samt att det tydliggjordes att det var ungdomens hjälpmedel men att stöd behövdes av nätverket för att få det att fungera på lång sikt.

Små förändringar och hållbara rutiner för att få vardagen att fungera

I den här kategorin betonade arbetsterapeuterna vikten av att göra små förändringar i ungdomens vardag och skapa hållbara rutiner för att få vardagen att fungera. Detta då arbetsterapeuterna beskrev att ungdomar med ADHD kunde bli stressade av stora förändringar. Flertalet arbetsterapeuter menade att arbetet med att hitta fungerande rutiner ofta handlade om att få vardagen att flyta och att skapa balans mellan aktivitet och vila. Arbetsterapeuterna uttryckte att ungdomarna ofta hade behov av att ha koll på veckan för att minska stress samt att ungdomarna ville ha planering och påminnelser tydligt i hemmet. Arbetsterapeuterna inledde ofta med små förändringar som exempelvis ett enkelt veckoschema, whiteboardtavla eller synliga listor innan de förskrev andra kognitiva hjälpmedel. Målet var att ungdomen skulle få uppleva fördelar med den lilla förändringen och bli motiverad att fortsätta.

Arbetsterapeuterna var också eniga om vikten av att ta en sak i taget när det kom till inlärning av hjälpmedel eller strategier och inte ändra för mycket i tillvaron då detta kunde bli övermäktigt. Arbetsterapeuterna lyfte att det kunde vara kravfyllt med hjälpmedel och att det därför var av vikt

13 att inte skynda på processen utan fokusera på det viktigaste. Detta för att inte skapa för höga krav på ungdomen genom att fokusera på flera saker samtidigt. En av arbetsterapeuterna uttryckte detta såhär:

“Det kan vara bra att börja med det enklaste alternativet och se om det fungerar istället för

att krångla till tillvaron med ett helt batteri av hjälpmedel”

Att arbeta med energibesparing var något som arbetsterapeuterna tog upp som små förändringar för att underlätta vardagen för ungdomarna. Genom att använda hjälpmedel och strategier för att komma ihåg saker kunde energi sparas. Att skapa regelbundna vanor och rutiner samt att se över sömnhygien för att lättare komma till ro om kvällarna var även det strategier som flertalet av arbetsterapeuterna använde sig av. Interventioner som gjordes handlade mycket om att skala av intryck, rensa undan och planera för att minska stress då detta kunde vara ett problem för ungdomarna.

Arbetsterapeuterna hade erfarenhet av att små förändringar som fungerade hemma också kunde fungera i skolan, exempelvis användandet av påminnelsefunktioner i sin egen telefon. Det kunde därför bli aktuellt att gå in som konsult och rekommendera anpassningar till skolor eller informera om exempelvis vanliga problem vid ADHD. Det var enligt arbetsterapeuterna viktigt att prata om energihantering i skolorna och att det fanns enkla strategier som kunde underlätta, exempelvis användandet av timstock för att slippa hålla koll på klockan. Ofta behövde intrycken i skolan skalas av genom att använda hörselskydd, sitta lugnare eller ta pauser med jämna mellanrum vilket kunde skapa bättre förutsättningar för en fungerande skolgång.

Att använda kognitiva hjälpmedel för ökad självständighet och delaktighet

I denna kategori presenteras arbetsterapeuternas erfarenheter av hur och när kognitiva hjälpmedel används för att främja ungdomars delaktighet och självständighet i vardagen. Självständighet, en vilja att klara sig själv och bryta sig loss från föräldrarna var något som arbetsterapeuterna beskrev som ofta förekommande mål hos ungdomarna. Arbetsterapeuterna började ofta med att ta reda på vad familjer själva provat och vad de hade för kunskaper om kognitiva hjälpmedel för att underlätta vardagen. Detta då det var vanligt att familjer själva sökt information på internet och redan hade egna förslag på lösningar men inte visste hur de skulle gå till väga. Familjerna kunde

14 ha tankar om vilka kognitiva hjälpmedel de ville prova men behövde hjälp med strategier och inlärning från arbetsterapeuterna. Flera av arbetsterapeuterna påpekade då att de inte kunde förskriva ett hjälpmedel bara för att någon ber om något specifikt eller utifrån vad de vet om diagnosen.

Då vanliga problem för ungdomar med ADHD enligt arbetsterapeuterna var minne, tidsorientering samt att fokusera och hålla uppmärksamhet kunde olika typer av kognitiva hjälpmedel användas som exempelvis en Memodayplanner, Handi, eller olika appar för planering. Arbetsterapeuterna tog också upp att det på morgonen ofta kunde handla om problem med att göra sig klar och komma iväg till skolan, samt att varva ner på kvällen. Vid dessa typer av problematik kunde arbetsterapeuterna introducera olika typer av kalendrar, appar och digitala scheman för att skapa ett bättre rutiner och flyt i vardagen. För ungdomar som hade problem med struktur och tidsuppfattning kunde det underlätta att förstärka och tydliggöra med bilder, timstock eller timer på mobiltelefon. Detta kunde hjälpa ungdomen att slappna av och inte behöva titta på klockan hela tiden. En av arbetsterapeuterna uttryckte följande:

“Timstocken till exempel är ju ett hjälpmedel som kan kompensera där… vid problem med tidsupplevelse. Det är ju ett sätt att göra tiden synlig med dom där prickarna. Medan för nån annan kan det ju funka bättre att sätta en timer på sin mobil eller så finns ju även timetimer”

Enligt arbetsterapeuternas erfarenhet ville många av ungdomarna helst inte ha hjälpmedel som syntes, de ville inte sticka ut då det fanns en oro hos ungdomarna för hur hjälpmedel skulle uppfattas av kompisar. Ungdomarna ville helst vara som de andra i sin omgivning. I skolan kunde några av arbetsterapeuterna rekommendera att ett hjälpmedel användes av hela klassen för att undvika en utpekande situation som exempelvis med Timstock, Timetimer eller bildstöd. Det framkom av arbetsterapeuterna att då Handi fanns som mjukvara kunde den laddas ner till ungdomens egen mobil och användas när mobilens egna funktioner inte räckte till, vilket gjorde den mer accepterad bland ungdomarna. Dessa typer av hjälpmedel var bra för att samla tid, planering och larm på samma ställe samt att kompensera vid svårigheter att läsa, förstå klockan och beräkna tid. Arbetsterapeuterna påpekade att de då något hjälpmedel fungerat bra i hemmet även kunde introducera det i skolan. Dock var det enligt arbetsterapeuterna inte alltid säkert att hjälpmedlet fick användas i skolan då skolan kunde ha restriktioner när det kom till exempelvis

15 användande av mobiltelefoner. Arbetsterapeuterna tog också upp hur viktigt det var att de som förskrivare gav stöd vid inlärning av nya hjälpmedel, samt att de gjorde täta uppföljningar i början för att ungdomen skulle komma igång med användandet.

Ny teknik inom kognitiva hjälpmedel skapar förhoppningar hos ungdomar och anhöriga Denna kategori beskriver hur arbetsterapeuterna upplevde att det kommer mer och mer frågor om den nya tekniken från deras klienter, som exempelvis användandet av appar och mobiltelefon som kognitiva hjälpmedel. Det fanns enligt många av arbetsterapeuternas en stor tilltro och förhoppning hos ungdomar och deras föräldrar om vad den nya tekniken skulle kunna göra för dem. Många ville ha appar och tänkte att allt skulle börja fungera då, men arbetsterapeuterna höll fast vid att de först måste utreda och se till ungdomens och familjens specifika behov i första hand. Vissa av arbetsterapeuterna brukade få förklara för sina klienter att hjälpmedel inte skulle lösa situationen automatiskt utan måste tränas in. För det krävdes också att strategier arbetades in och att motivationen för att använda hjälpmedlet fanns där.

När det kom till att använda sig av ny teknik som appar och mobil i sina interventioner var några av arbetsterapeuterna restriktiva med det. De menade att det kunde finnas nackdelar med att använda sig av just mobilen då den i sig kunde utgöra ett av problemen i och med att den lockade till annat, tog för mycket fokus och kunde vara en distraktion både på fritiden och i skolan. Då många av dessa ungdomar led av sömnproblem kunde mobilen, som ibland blev beroendeframkallande, göra det svårare att varva ner på kvällen. Dock var det flera av arbetsterapeuterna som använde sig mycket av mobil och appar som kognitiva hjälpmedel, just för att det var en stor del av ungdomens vardag. Arbetsterapeuterna menade att mobilen kunde vara till bra hjälp om ungdomen lärde sig att använda den på rätt sätt. Som en av arbetsterapeuterna uttryckte sig:

“Teknikstöd är framtiden och just att alla har mobilen med sig hela tiden är ju en positiv grej… För jag jobbar ju mycket med att synliggöra planering så att man lättare ska komma ihåg och att det finns nån annanstans än i huvudet”

Flertalet av arbetsterapeuterna använde sig av olika appar och mobilens egna funktioner för tid och påminnelsestöd och kunde se att många ungdomar och familjer redan använde sig av

16 funktioner som fanns i mobilen, som exempelvis att dela kalender mellan varandra. Dock var det enligt de flesta arbetsterapeuter viktigt att tänka på vad som skulle fungera avlastande för ungdomen och vad som istället skulle bli för mycket att hålla reda på och kräva energi.

DISKUSSION Resultatdiskussion

I resultatet framkom att viktiga komponenter för att strategier och kognitiva hjälpmedel skulle tas emot av ungdomen var att det fanns motivation och engagemang till förändring från denne. Om motivation och engagemang saknades menade arbetsterapeuterna att det blev svårt att driva en framgångsrik förändringsprocess och det kunde leda till att hjälpmedel som förskrivits i slutändan inte användes av ungdomen. Detta går att koppla till vad Bolic et al. (2013) säger om vikten av att klienten känner tillfredsställelse med ett hjälpmedel för att det ska komma till användning i dagliga aktiviteter. I resultatet framkom att en viktig del i klientarbetet var att hjälpa ungdomen hitta motivation till att fortsätta använda hjälpmedel. Detta är i enlighet med hur Kielhofner (2012) beskriver att arbetsterapeuten i förändringsprocessen kan använda sig av strategier som att guida, uppmuntra och strukturera klientens vardag för att driva processen framåt och hjälpa klienten att nå målen. Kielhofner (2012) beskriver även att människan drivs av sina värderingar och intressen, sina vanor och rutiner samt sin uppfattning om den egna förmågan. Arbetsterapeuten behöver ta hänsyn till dessa olika delar av klienten för att hitta vad som driver denne och på så vis skapa motivation (Kielhofner, 2012). Vikten av att känna sig självständig och att klara av dagliga aktiviteter är också något som Ek och Isaksson (2013) beskriver kan öka motivationen. Detta stämmer överens med hur arbetsterapeuterna i resultatet uttryckte att det var viktigt att lära känna ungdomen och lyssna på vad denne själv ville för att tillsammans hitta en drivkraft.

Det var också enligt arbetsterapeuterna viktigt att nätverket kring ungdomen var engagerade i processen för att hjälpa och stödja ungdomen. Arbetsterapeuterna ansåg att det ibland var svårt att bara utgå från ungdomen själv då denne i vissa fall inte tyckte sig ha några problem i vardagen medan anhöriga upplevde stora problem. Detta är i enlighet med Wiener och Daniels (2016) som beskriver att ungdomar med ADHD kan underskatta sina symptom och inte anse sig ha så stora problem som föräldrarna anser. Arbetsterapeuterna i studien uttryckte att de kunde få en ökad

17 insikt om ungdomarnas behov genom att inkludera både ungdomen och närstående i arbetet, vilket kan vara effektiv för både ungdomen och föräldrarna enligt Nielsen, Kelsch och Miller (2017) samt Kassberg och Skär (2008). Arbetsterapeuterna upplevde att de närmast anhöriga också kunde behöva stöd och utbildning för att i sin tur kunna finnas där för att stödja ungdomen i förändringsprocessen. Just att arbeta med personer i klientens närhet är något som Fisher (2009) beskriver att arbetsterapeuten bör göra. Att arbeta klientcentrerat handlar inte bara om att se till klienten själv utan hela klientkonstellationen där familj och personer i klientens närhet som blir påverkade av klientens situation ingår (Fisher, 2009). Även Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA] (2012) beskriver att arbetsterapeuten har skyldigheter att informera och ge anhöriga möjlighet att vara delaktiga. Enligt arbetsterapeuterna var det viktigt att se till att det var ungdomens och inte föräldrarnas önskemål som styrde processen. Detta är i enlighet med Kassberg och Skär (2008) som poängterar vikten av att ta hänsyn till klientens autonomi och integritet när det kommer till beslutsfattande, då beslut kan påverkas av andra i klientens närhet som exempelvis föräldrar till minderåriga barn.

Enligt Bolic et al. (2013) och Adebisi et al. (2015) kan utvecklingen av ny teknik inom hjälpmedelsvärlden skapa förhoppningar hos klienter och resultatet av denna studie visar också att fler och fler klienter frågar efter appar då de vill ha snabba lösningar. Bolic et al. (2013) och Adebisi et al. (2015) skriver att dessa nya kognitiva hjälpmedel kan underlätta i vardagen för ungdomar med ADHD på flera olika sätt. Bland annat beskriver Bolic et al. (2013) hur datoranvändande i skolan kan underlätta inlärningen och koncentrationsförmågan för ungdomar med ADHD. Det fanns i resultatet en skillnad i hur arbetsterapeuterna använde sig av appar och mobiler som kognitiva hjälpmedel. För en del var det något som användes flitigt med gott resultat medan andra upplevde att dessa hjälpmedel riskerade att ställa till mer problem och bli ett störningsmoment för ungdomen. Odom et al. (2015) tar upp att det i nuläget inte finns mycket forskning om nackdelar med användandet av kognitiva hjälpmedel i form av ny teknik. Däremot finns forskning som visar på ett samband mellan ADHD och risk för internetmissbruk vilket innebär att det är viktigt att ungdomars användande av internet och mobiler är under kontroll (Bielefeld et al., 2017; Bing-qian et al., 2017). En av anledningarna som arbetsterapeuterna i resultatet uppgav för att inte använda mobil som hjälpmedel var att ungdomar med ADHD enligt deras erfarenhet lätt kunde fastna och bli sittande med mobilen. I resultatet framkom att

18 arbetsterapeuterna tog hänsyn till eventuella riskerna som fanns då hjälpmedel förskrevs och täta uppföljningar ansågs viktigt för att kontrollera hur hjälpmedlet fungerat. Enligt Desideri et al. (2013) beror misslyckade hjälpmedelsförskrivningar ofta på att hjälpmedlet inte är anpassat till personens rutiner eller situationen det är tänkt att användas i.

Enligt Skollagen (SFS 2010:800) ska skolan främja alla elevers utveckling och lärande samt att elever med funktionsnedsättningar ska ges stöd i form av extra anpassningar. I arbetsterapeutens yrkesansvar ingår förutom samverkan med kollegor och andra yrkesgrupper även att samverka med andra instanser för att på bästa sätt tillgodose den enskildes behov (FSA, 2012). Det framkom i resultatet att det fanns en skillnad i huruvida arbetsterapeuterna arbetade mot skolan eller ej, trots att skolan var en stor del av ungdomarnas vardag och sågs som en viktig källa både för utbildning och sociala kontakter. Arbetsterapeuterna uppgav att de ibland fungerade som konsulter till lärare för att öka kunskapen om ADHD och kognitiva hjälpmedel, vilket är en viktig del av arbetsterapeuters arbete gentemot skolan enligt Mulligan (2001) och Spencer et al. (2006). Som Bolic et al. (2013) samt Wiener och Daniels (2016) beskriver kan ungdomar med ADHD uppleva svårigheter att klara av de påfrestningar som finns i skolan. I resultatet framkom att arbetsterapeuterna ansåg att kognitiva hjälpmedel kunde skapa bättre förutsättningar för ungdomarna att klara skolgången. Arbetsterapeuterna i denna studie arbetade mot den enskilda ungdomen när de genomförde interventioner i skolan. Dock framkom i resultatet att arbetsterapeuterna upplevde att ungdomarna med ADHD ville vara som alla andra, och inte ha hjälpmedel i skolan som var synliga. Bolic et al. (2013) uttrycker vikten av att interventioner ej böra vara utpekande utan att istället inkludera ungdomen i fråga och stärka delaktigheten i den sociala miljön. Arbetsterapeuterna i denna studie beskrev att kognitiva hjälpmedel avsedda för en person med fördel kunde användas av hela klassen för att inte vara utpekande. Angående skillnaden i hur arbetsterapeuterna i denna studie samarbetade med skolan kan det ha påverkats av att de arbetade i olika geografiska områden med olika lokala rutiner, samt att arbetsterapeuternas eget intresse av samarbete med skolan kan ha påverkat. Något som arbetsterapeuterna var eniga om var att det skulle behövas fler arbetsterapeuter i skolan för att underlätta skolgången och öka delaktigheten för ungdomar med ADHD.

19 Metoddiskussion

En kvalitativ forskningsansats valdes till denna studie vilket passar bra att använda när personens subjektiva upplevelser och erfarenheter är i fokus (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Författarna använde sig av ett ändamålsenligt urval i form av snöbollsurval för att nå en bredare grupp med potentiella deltagare. På detta sätt kunde de deltagare som troddes kunna ge relevant information väljas i enlighet med Maxwell (2013) och Patton (2002). Genom att författarna använde sig av arbetsterapeuternas kontakter och tips kan dock andra arbetsterapeuter som skulle passat bra till studien missats. Metoden underlättade urvalsprocessen och genererade goda informationskällor då tipsen kom från erfarna arbetsterapeuter med kontakter inom rätt verksamheter. Författarna kontrollerade att alla deltagarna uppfyllde inklusionskriterierna för att öka studiens giltighet och chansen att få ett så representativt datamaterial som möjligt som kunde svara på syftet i enlighet med hur Lundman och Hällgren Graneheim (2012) beskriver.

Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide vilket gjorde att författarna hade möjlighet att hålla fokus på frågorna samtidigt som de kunde lyssna uppmärksamt. Detta i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012) som beskriver att forskaren lättare kan distansera sig till deltagarna och hålla fokus på syftet med hjälp av i förväg formulerade frågor. I personliga djupgående intervjuer är det positivt att använda semistrukturerad intervju med en intervjuguide som lämnar utrymme för intervjuaren att anpassa sig efter intervjupersonen och ställa följdfrågor (DiCicco-Bloom, & Crabtree, 2006). Frågorna i intervjuguiden diskuterades med författarnas handledare för att tillsammans säkerställa att frågorna sökte svar på rätt sak, vilket ökade studiens trovärdighet i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Att samma frågor ställdes till samtliga arbetsterapeuter gör att studien kan återupprepas och ökar studiens överförbarhet. Då metoden är väl beskriven ökar även detta studiens överförbarhet i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Då författarna genomförde intervjuerna individuellt innebar det att frågorna inte alltid ställdes i samma ordning eller med exakt samma formuleringar, vilket enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) kan bidra till att fånga upp variationer i och ge ett rikare resultat.

Det är enligt DiCicco-Bloom och Crabtree (2006) viktigt att intervjuaren skapar en trygg relation baserad på tillit och respekt till intervjupersonen då denne ska känna sig bekväm att berätta om

20 sina personliga erfarenheter. Att arbetsterapeuterna i denna studie intervjuades via telefon och inte vid ett personligt möte kan kopplat till detta ha påverkat resultatet då relationerna inte blev lika personliga som vid fysiska möten. Då de flesta intervjuer genomfördes via telefon hade författarna möjlighet att intervjua arbetsterapeuter i ett stort geografiskt område vilket gav författarna en bild av hur arbetsterapeuters erfarenheter skiljer sig åt geografiskt. Då författarna upplevde att liknande data återfunnits i intervjuerna indikerade detta som Granskär och Höglund-Nielsen (2012) beskriver att en mättnad av insamlad data uppnåtts. Författarna ansåg därför att fler intervjuer inte behövde göras då studiens syfte kunde besvaras.

I kvalitativ innehållsanalys är fokus att beskriva skillnader och likheter i datamaterialet (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Under analysprocessen jämförde och diskuterade författarna sina individuella tolkningar av materialet och kunde då se att det fanns stor överensstämmelse mellan dem. Genom att båda författarna analyserat samtliga intervjuer och kommit fram till liknande koder ökar detta tillförlitligheten i resultatet i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Under analysarbetet hade författarna en dialog och diskuterade materialet med handledaren vilket även det ökar trovärdigheten då en person insatt i forskning och det valda ämnet är med och granskar koder och kategorier (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012).

Författarna var genom hela arbetet noga med att avidentifiera de deltagande arbetsterapeuterna, inte nämna namn eller arbetsplatser samt att all medverkan i studien varit frivillig och genomfördes efter samtycke i enlighet med Vetenskapsrådet (2017). Författarna har försökt genomföra denna studie utan att påverkas för mycket av sin förförståelse. Dock kan förförståelse också vara positivt i enlighet med Lundman och Hällgren Graneheim (2012) då detta kan ge en djupare förståelse och styrka författarnas tolkningar och analys av vad arbetsterapeuterna sagt. Författarna valde att ha med ett citat i varje kategori i resultatet då detta ansågs göra resultatet mer levande och verklighetsnära. Citat kan enligt Olsson och Sörensen (2011) användas för att tillföra texten något extra och originellt. Alla deltagare i studien var kvinnor vilket enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) kan påverka resultatets giltighet då kvalitativ innehållsanalys vill beskriva variationer inom en population. Dock är de flesta yrkesverksamma

21 arbetsterapeuter kvinnor vilket gör att studien ändå visar en rättvis bild av populationen. Denna studie baseras på tio arbetsterapeuters erfarenheter vilket medför att endast begränsade generaliseringar kan göras utifrån resultatet. Det författarna kommit fram till är en tolkning och fler tolkningar är möjliga att göra utifrån de genomförda intervjuerna.

SLUTSATS

Resultatet av denna studie visar att enbart kognitiva hjälpmedel inte är lösningen på alla utmaningar ungdomar med ADHD kan ha i vardagen. Viktiga delar i arbetsterapeutens arbete med interventioner för ungdomar med ADHD var vikten av att hitta motivation och engagemang, inte bara hos ungdomen själv utan även från den närmaste familjen. Detta för att skapa de bästa förutsättningarna för att en förändring och användandet av kognitiva hjälpmedel skulle vara möjligt. Genom att arbetsterapeuten tog hänsyn till vad ungdomen ansåg viktigt och mötte denne där den befann sig så kunde kommande samarbetet ske från rätt utgångsläge. Genom att börja med små förändring kunde ungdomen bli mer motiverad av sina framsteg och inte uppleva situationen så kravfylld. Kognitiva hjälpmedel i samband med inlärning av strategier och rutiner kunde hjälpa ungdomen att bli mer självständig och delaktig i vardagliga aktiviteter. Då det handlade om ungdomar var det även extra viktigt att stöd och hjälp från nätverket fanns för att lära sig använda kognitiva hjälpmedel och få vardagen att fungera. Författarna anser att resultatet bidragit till en fördjupad kunskap om att arbetet med ungdomar med ADHD är komplext och påverkas av många olika komponenter.

Tillkännagivande

Författarna vill tacka alla arbetsterapeuter som ställt upp på intervjuer och delat med sig av sina erfarenheter som bidragit till nya kunskaper hos författarna och gjort studien möjlig. Författarna vill även utge ett stort tack till vår handledare Alexandra Olofsson som guidat och varit ett stöd genom detta arbete.

22 REFERENSLISTA

Adebisi, R. O., Liman, N. A., & Longpoe, P. K. (2015). Using Assistive Technology in Teaching Children with Learning Disabilities in the 21st Century. Journal of Education and Practice,

6(24), 14-20.

Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. (3. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Bielefeld, M., Drews, M., Putzig, I., Bottel, L., Steinbüchel, T., Dieris- Hirche, J., & ... te Wildt, B. T. (2017). Comorbidity of Internet use disorder and attention deficit hyperactivity disorder: Two adult case–control studies. Journal Of Behavioral Addictions, 6(4), 490-504.

doi:10.1556/2006.6.2017.073

Bing-qian, W., Nan-qi, Y., Xiang, Z., Jian, L., & Zheng-tao, L. (2017). The association between attention deficit/ hyperactivity disorder and internet addiction: a systematic review and meta-analysis. BMC Psychiatry, 171-12. doi:10.1186/s12888-017-1408-x

Bolic, V., Lidström, H., Thelin, N., Kjellberg, A., & Hemmingsson, H. (2013). Computer use in educational activities by students with ADHD. Scandinavian Journal of Occupational Therapy,

(5), 357. doi:10.3109/11038128.2012.758777

Coster, W., Law, M., Bedell, G., Liljenquist, K., Kao, Y., Khetani, M., & Teplicky, R. (2013). School participation, supports and barriers of students with and without disabilities. Child: Care,

Health & Development, 39(4), 535-543. doi:10.1111/cch.12046

Desideri, L., Roentgen, U., Hoogerwerf, E., & de Witte, L. (2013). Recommending assistive technology (AT) for children with multiple disabilities: A systematic review and qualitative synthesis of models and instruments for AT professionals. Technology & Disability, 25(1), 3-13. doi:10.3233/TAD-130366

DiCicco-Bloom, B., & Crabtree, B. (2006). The qualitative research interview. Medical

Education, 40(4), 314-321

Ek, A., & Isaksson, G. (2013). How adults with ADHD get engaged in and perform everyday activities. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 20(4), 282-291.

doi:10.3109/11038128.2013.799226

Evans, S. W., Langberg, J. M., Egan, T., & Molitor, S. J. (2014). Middle school–based and high school–based interventions for adolescents with ADHD. Child And Adolescent Psychiatric

Clinics Of North America, 23(4), 699-715. doi:10.1016/j.chc.2014.05.004

Fernell, E., & Lagerkvist, B. (2012). ADHD, autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom. I Lagerkvist, B., & Lindgren, C. (Red.), Barn med funktionsnedsättning. (s.163-171). Lund: Studentlitteratur.

23 Fisher, A.G. (2009). Occupational Therapy Intervention Process Model: A model for planning

and implementing top-down, client-centered, and occupation-based interventions. Ft. Collins,

CO, Co: Three Star Press.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Sveriges Arbetsterapeuter.

Gentry, T., Bartfai, A., & Boman, I. (2011). Policies concerning assistive technology and home modification services for people with physical and cognitive disabilities in Sweden.

Neurorehabilitation, 28(3), 303-308. doi:10.3233/NRE-2011-0658

Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (2012). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och

sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Kassberg, A., & Skär, L. (2008). Experiences of ethical dilemmas in rehabilitation: Swedish occupational therapists' perspectives. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 15(4), 204-211.

Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Levanon-Erez, N., Cohen, M., Traub Bar-Ilan, R., & Maeir, A. (2017). Occupational identity of adolescents with ADHD: A mixed methods study, Scandinavian Journal of Occupational

Therapy, 24:1, 32-40, doi: 10.1080/11038128.2016.1217927

Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s. 187-201). Lund: Studentlitteratur.

Maxwell, J. A. (2013). Qualitative research design: An interactive approach. (3rd ed.). Thousand

Oaks california: Sage publications

Moore, D. A., Gwernan-Jones, R., Richardson, M., Racey, D., Rogers, M., Stein, K., ... Garside, R. (2016). The experiences of and attitudes toward non-pharmacological interventions for

attention-deficit/hyperactivity disorder used in school settings: a systematic review and synthesis of qualitative research, Emotional and Behavioural Difficulties, 21:1, 61-82,

DOI:10.1080/13632752.2016.1139296

Mulligan, S. (2001). Classroom Strategies Used by Teachers of Students with Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Physical & Occupational Therapy In Pediatrics, 20:4, 25-44, doi: 10.1080/J006v20n04_03

Nielsen, S. K., Kelsch, K., & Miller, K. (2017) Occupational Therapy Interventions for Children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder: A Systematic Review. Occupational Therapy in

24 Odom, S., Thompson, J., Hedges, S., Boyd, B., Dykstra, J., Duda, M., & Bord, A. (2015).

Technology-Aided Interventions and Instruction for Adolescents with Autism Spectrum Disorder. Journal Of Autism & Developmental Disorders, 45(12), 3805-3819.

doi:10.1007/s10803-014-2320-6

Olsen, W. (2012). Data collection: key debates and methods in social research. London: Sage publications

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.

Patton, M. Q. (2002). Qualitative evaluation and research methods. (3rd ed.) London: Sage Publications.

Skollag (SFS 2010:800). Hämtad från Riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2017). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) Hämtat 2017-12-04 från

https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar-npf/pedagogik-och-forhallningssatt/

Spencer, K. C., Turkett, A., Vaughan, R., & Koenig, S. (2006). School-based practice patterns: A survey of occupational therapists in Colorado. American Journal of Occupational Therapy, 60, 81–91. https://ajot.aota.org/article.aspx?articleid=1870091&resultClick=3

Vetenskapsrådet (2017). God forskningsed. Hämtad 17-12-19 från https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/

Wiener, J., & Daniels, L. (2016). School Experiences of Adolescents with

Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder. Journal Of Learning Disabilities, 49(6-), 567-581.

doi:10.1177/002221941557697

Wolraich, M., Brown, L., Brown, R. T., DuPaul, G., Earls, M., Feldman, H. M., & ... Visser, S. (2011). ADHD: clinical practice guideline for the diagnosis, evaluation, and treatment of attention-deficit/hyperactivity disorder in children and adolescents. Pediatrics, 128(5), 1007-1022. doi:10.1542/peds.2011-2654

25

Information och förfrågan om att delta i intervjustudie Hej,

Vi är två studenter som heter Sofie Nilsson och Elin Isaksson. Vi läser sista terminen på Arbetsterapeutprogrammet vid Luleå Tekniska Universitet och skriver nu på vårt

kandidatexamensarbete. Skola och fritid är en stor del av ungdomars vardag och påverkar deras utveckling. Teknik är något som idag finns omkring ungdomar dygnet runt och kan både vara stödjande och hindrande. Det har väckts ett intresse hos oss att få veta mer om vilka erfarenheter arbetsterapeuter har av interventioner med kognitiva hjälpmedel för ungdomar i ålder 13-18 år med diagnosen ADHD, med inriktning mot skolan.

Vi är intresserade av att intervjua dig som är legitimerad arbetsterapeut och som har arbetat med ungdomar med ADHD i minst ett år. Under intervjun kommer vi att fokusera på dina erfarenheter av att arbeta med interventioner med denna klientgrupp, och på hur du använder dig av kognitiva hjälpmedel. Med kognitiva hjälpmedel syftar vi på datorbaserat teknikstöd som minnesstöd, planeringsverktyg, appar, memotavlor m.m.

Intervjun kommer att följa en intervjuguide och beräknas ta ca. 30 minuter, detta kommer ske via telefon eller vid personligt möte. Vi ber om tillåtelse att få spela in intervjun. Allt material

kommer att avidentifieras och redovisas på ett sätt där du som deltagare är anonym och efter studien kommer intervjumaterialet att förstöras. Arbetet kommer att presenteras muntligt och skriftligt för studenterna i vår kurs och examinatorer på arbetsterapeutprogrammet, och kommer även att vara tillgängligt på universitetetsbibliotekets hemsida och publiceras på http://ltu.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-260.

Deltagandet är frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta din medverkan utan att ange skäl.

Din erfarenhet och kunskap är betydelsefull för vår studie men också för legitimerade

arbetsterapeuter. Vi är tacksamma för svar inom en vecka via mail eller telefon och om du är intresserad kommer vi ta kontakt via telefon för att att boka ett möte.

26 Med vänliga hälsningar

Elin Isaksson Sofie Nilsson

073- 0305208 070- 6899599

elnisk-5@student.ltu.se sofnip-5@student.ltu.se

Handledare:

Alexandra Olofsson alexandra.olofsson@ltu.se

27 Bilaga 2

Intervjuguide

• Hur länge har du arbetat som arbetsterapeut? - Vart arbetar du just nu?

- Hur länge har du arbetat med ungdomar med ADHD? - Hur ofta träffar du denna klientgrupp?

● Hur ser ditt arbete med ungdomar med ADHD ut?

- Kan du berätta om vad de vanligaste aktivtetsproblemen brukar vara hos klientgruppen? - Vilka typer av interventioner brukar du göra?

- Är det någonting som är speciellt svårt i arbetet med klientgruppen?

● Kan du beskriva hur processen ser ut kring förskrivning av ett kognitivt hjälpmedel? (görs det på rutin eller efter en utredning om klientens behov?)

- Vilka typer av kognitiva hjälpmedel använder du?

- Använder du dig av ny teknik som exempelvis appar och mobiler?

- Hur har du märkt av utvecklingen av databaserat teknikstöd i interventioner? - I vilka miljöer brukar interventionerna riktas mot? (hem, fritid, skola?)

- Får du något stöd av din arbetsgivare när det gäller kompetensutveckling kring nya hjälpmedel?

● Har du någon erfarenhet av att arbeta med interventioner riktade mot skola? - Vad tycker du om det?

- Vilka borde arbeta där?

- Skulle det kunna se ut på något annat sätt?

Avslut

• Finns det något mer du skulle vilja tillägga eller berätta kopplat till det vi pratat om? • Kan vi få återkomma om vi behöver få mer information?