• No results found

Ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten"

Copied!
38
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:68

Ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld

inom ambulansverksamheten

Jonas Alexandersson

Tobias Hjörnhede

(2)

Uppsatsens titel: Ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten

Författare: Jonas Alexandersson & Tobias Hjörnhede Huvudområde: Vårdvetenskap

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Ambulanssjuksköterskeutbildning Handledare: Gabriella Norberg Boysen

(3)

Sammanfattning

Under de senaste åren har våld riktat mot vårdpersonal ökat. Sjuksköterskor som arbetar inom vård- och omsorg rapporterar att åtta–38% någon gång har blivit utsatta för fysiskt våld. Ambulanssjuksköterskor som arbetar inom ambulansverksamhet är mer utsatta för hot och våld än sjuksköterskor som arbetar på sjukhus. Tidigare forskning inom hot och våld mot ambulanssjuksköterskor beskriver förekomsten av hot och våld. Det finns begränsad forskning som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten. Syftet är att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten. En kvalitativ induktiv design användes. Tio ostrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes, vilka analyserades med hjälp av innehållsanalys. Analysen resulterade i tre teman med respektive två till tre underteman. Studien visar att hot och våld skapar negativa emotionella känslor hos ambulanssjuksköterskorna. Ambulanssjuksköterskorna har en önskan om ökad utbildning kring hot och våld, samt ökat samarbete mellan andra myndigheter. Ambulansverksamheterna bör ge regelbunden utbildning till ambulanssjuksköterskor inom hot och våld, samt erbjuda samtalsstöd för att ambulanssjuksköterskorna lättare skall kunna återgå till arbetet efter allvarliga hot- och våldssituationer.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 2

Ambulansverksamheten ____________________________________________________ 2 Hot och våld ______________________________________________________________ 2

Hot och våld i vården _____________________________________________________________ 3 Hot och våld inom ambulansverksamheten ____________________________________________ 4

PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 6 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Urval ____________________________________________________________________ 7 Datainsamling _____________________________________________________________ 8 Dataanalys _______________________________________________________________ 8 Etiska överväganden _______________________________________________________ 9 RESULTAT _________________________________________________________ 10 Emotionella upplevelser ___________________________________________________ 10

Rädsla och oro _________________________________________________________________ 10 Ensamhet och maktlöshet ________________________________________________________ 11

Stöd eller brist på stöd _____________________________________________________ 12 Assistans _____________________________________________________________________ 12 Verksamheten _________________________________________________________________ 14 Utbildning ____________________________________________________________________ 14 Erfarenhet_______________________________________________________________ 15 Identifiera risker ________________________________________________________________ 15 Kollegor ______________________________________________________________________ 16 DISKUSSION _______________________________________________________ 17 Metoddiskussion __________________________________________________________ 17 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 19 Hållbar utveckling ______________________________________________________________ 22 SLUTSATSER _______________________________________________________ 23 KLINISKA IMPLIKATIONER _________________________________________ 24 REFERENSER ______________________________________________________ 25 Bilaga I _____________________________________________________________ 30 Bilaga II ____________________________________________________________ 32

(5)

INLEDNING

Enligt Wong, Combellick, Wispelwey, Squires och Gang (2016) är hälso-och sjukvården som arbetsplats mer utsatt för hot- och våld än andra arbetsplatser och anses således vara en mer riskfylld miljö att arbeta i. Då en av författarna har tidigare gjort en studie i ämnet hot och våld på akutmottagning, fanns intresse hos författarna att studera ämnet i ambulansverksamheten. Författarna skall börja arbeta i ambulansverksamheten, och vill undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten. Problemen med hot och våld är ett problem som stadigt växer i hela landet, så även internationellt. Pich, Hazelton, Sundin och Kable (2010) menar att ambulanssjuksköterskor utsätter sig för fyra gånger större risk att utsättas för hot och våld än andra yrkesgrupper på grund av att de arbetar patientnära och att hot och våld vanligtvis är patientrelaterat. Arbetsmiljöverket (2017a) publicerade statistik i sin rapport 2017 som påvisade att hot- och våldsincidenter är bland de vanligaste orsakerna till personskador på arbetsplatsen bland vårdpersonal vilket genererar fysiskt och psykiskt lidande samt har en negativ ekonomisk effekt på den personal och arbetsgivare som blir drabbad relaterat till exempelvis sjukskrivningar (Arbetsmiljöverket, 2017b). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) har sjuksköterskan en skyldighet att bedriva vård som är av god kvalitet som är säker och ser till patientens behov. Sjuksköterskan ansvarar även för att patienten får god omvårdnad och att patienten bemöts på ett etiskt korrekt sätt (ICN International Council of Nursers, 2014). När vårdmöten med patient eller närstående till patient blir hotfulla eller våldsamma finns risken för att ambulanssjuksköterskan inte kan leva upp till dessa bestämmelser och att vården av patienten kan bli lidande. Ambulanssjuksköterskan måste känna trygghet både före, under och efter ett patientmöte för att kunna bedriva säker och god omvårdnad samt kunna bedöma patienter på ett säkert sätt.

(6)

BAKGRUND

Ambulansverksamheten

Enligt Socialstyrelsen (SOSFS 2009:10, kap 6) är det landstingens ansvar att upprätta ambulanser, samt utforma den prehospitala akutsjukvården. Ambulanserna skall vara utrustade på ett sådant vis att säker vård kan ges. Landstingen och arbetsgivaren ansvarar för att ambulansernas utrustning och utformning gynnar vården av patienter samt att det finns utrustning som ger personalen goda förutsättningar för att ge en god och patientcentrerad omvårdad samt bedömning (SOSFS 2009:10). Det är arbetsgivarens ansvar att personal med rätt utbildning bemannar ambulanserna. Arbetsgivaren har ansvar för att upprätta rutiner och behandlingsriktlinjer för personalen inom ambulansverksamheten (SOSFS 2009:10). Ambulansverksamheten får vårduppdrag från larmcentraler (SOSFS 2009:10, kap 5), som är de som ansvarar för hantering av inkommande larm i form av 112-samtal. Larmen får av larmcentralen en prioritet, PRIO 1, PRIO 2 eller PRIO 3. PRIO 1 betyder att patienten befinner sig i direkt livshotande tillstånd. PRIO 2 betyder att patienten är i akut behov av sjukvård men befinner sig inte i ett livshotande tillstånd. PRIO 3 är de larm som inte är av akut natur och kan vänta längre. Det kan exempelvis vara en överflyttning av patient som inte behöver vård eller övervakning under transport (SOSFS 2009:10, kap 5). Inom ambulansverksamheter arbetar grundutbildade sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och ambulanssjukvårdare (Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, 2020). I den aktuella studien kommer alla former av sjuksköterskor benämnas som ambulanssjuksköterskor. Personalen måste kunna administrera och ge läkemedel, ha den kompetens och utbildning som krävs för att säkerställa säker och god vård. Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor och svensk sjuksköterskeförening (2012) beskriver att ambulanssjuksköterskan ansvarar för att skapa ett vårdrum som är tryggt att arbeta i och att alltid vara beredda samt ha en plan för hur hot- eller våldsamma situationer skall hanteras.

Hot och våld

I Sverige saknas det en generell definition av vad hot och våld är, på grund av olika yrkeskategorier och arbetsgivare kan uppfattningen och synen på vad som är hot och

(7)

våld skilja sig åt (Hallberg, 2011). Enligt Krüger, Lippert och Brattebø (2012) är hot och våld allt från mord, mobbing, misshandel och övergrepp till trakasserier, sexuella och rasistiska övergrepp samt psykisk stress. All form av hot eller våld som har för avsikt att fysiskt eller psykiskt skada eller hota annan person eller samhälle definieras som hot och våld. Kowalenko, Gates, Gillespie, Succop och Mentzel, (2012) beskriver att fysiskt våld kan innefatta allt från att bli biten, knuffad, riven och strypt till att någon spottar på en, hotar med kniv eller skjutvapen eller att få föremål kastade på sig. Arbetsmiljöverket (AFS 1993:2) beskriver att hot och våld är ett brett begrepp som likväl kan vara mord eller trakasseri och allt däremellan. Hoten kan exempelvis vara nedsättande kommentarer eller påståenden, sexuella kommentarer eller påståenden till då den som hotar uppträder med bristfällig eller avsaknad av respekt.

Hot och våld i vården

Enligt Arbetsmiljöverket (2016) har hot och våld ökat i samhället under de senaste decennierna och på flertalet olika arbetsplatser, såsom akutmottagningar och inom den prehospitala vårdmiljön. Under perioden 1995 till 2015 ökade mängden hot- och våldsincidenter mot personal på olika arbetsplatser kraftigt, och den fortsätter att öka. Enligt McKenna och Boyle (2016) har hot och våld riktat mot vårdpersonal ökat, de menar att våld är mer frekvent och grövre idag än tidigare. Arnetz (2001) förklarar att hot och våld inom vården både kan vara muntliga och skriftliga. Det kan handla om hot om självmord och hot om fysiskt våld mot enskild person eller mot verksamhet. Hur vanligt våld är beror på vad det är för arbetsplats, och variationen av upplevt våld är stor i Sverige (Vårdhandboken, 2018). WHO (2017) rapporterar att åtta till 38% av alla som arbetar inom vård- och omsorg någon gång har blivit utsatta för fysiskt våld. Kollek, Welsford, och Wanger (2010), Bentley och Levine, (2016) samt Soheili, Feizi, Rahmani, Parizad och Sheykh-Kanlou, (2016) beskriver att 60–90% av sjuksköterskor någon gång har upplevt, eller blivit direkt utsatta för hot och våld. Enligt Arbetsmiljöverket (2011) finns ett stort mörkerantal av hot- och våldsincidenter inom vård och omsorg då de flesta händelser inte registreras. Händelserna bearbetas och utvärderas inom arbetsgruppen utan att anmälas. Enligt Knowles, Mason och Moriarty (2012) är sjuksköterskor inom akutsjukvård mentalt förberedda på hot och våld, det på grund av tidigare upplevda hot och våldshändelser på arbetsplatsen. Den mest

(8)

förekommande formen av hot inom vården är patienter eller närstående som använder sig av verbala hot, svordomar, skrik och aggressivt beteende samt att de ställer orimligt höga krav på vårdpersonal när de inte är nöjda med den givna vården (Pich et al., 2010). Enligt Partridge och Affleck (2017) upplevs hot om fysiskt våld mot sjuksköterskan eller dess närstående som mest obehaglig då den personliga säkerheten hotas. Då patienter eller närstående är påverkade av alkohol eller droger, lider av psykisk ohälsa eller är påverkade av smärta ökar risken för hot- och våld (Knowles, Mason & Moriarty 2012). Arnetz et al. (2015) förklarar att patienter som är somatiskt sjuka i exempelvis sepsis, organsvikt, delirium och kramper har en ökad tendens till att agera hotfullt eller våldsamt relaterat till nedsatt kognitiv funktion i samband med sin sjukdom.

Hot och våld inom ambulansverksamheten

Patientrelaterat hot och våld är ett växande problem inom ambulansverksamheten. Det inverkar negativt på ambulanssjuksköterskorna som arbetar i ambulansverksamheten och deras fysiska, psykiska och känslomässiga hälsa, och är en bidragande orsak till sjukskrivningar (Pich, et al., 2010). Hur människor reagerar kan variera stort, det vanligaste är att reaktionerna syns i form av stressreaktioner eller att personen hamnar i ett chockliknande tillstånd. Det varierar också när personerna reagerar, en del reagerar direkt samtidigt som andra reagerar flera dagar efter händelsen. Enligt Ekebergh (2015) är det normala beteendet för varje individ olika, beroende på tidigare erfarenheter och historia. Med det menat kan en patients möjligen utåtagerande beteende vara en del i den personens livsvärld och för den helt naturligt och normalt. När ambulanssjuksköterskor möter personer med en annan syn på det naturliga och normala beteendet kan förståelsen för varandra brista. Det är viktigt för ambulanssjuksköterskan att förstå och bemöta personer i alla olika faser i livet och med olika synsätt på det normala och visa empati och medmänsklighet för att skapa välbefinnande och trygghet hos patienten. Tankar att veta om att man kan utsättas för hot eller våld skapar hos många ambulanssjuksköterskor inom ambulansverksamheten en stor psykisk stress och press (AFS 1993:2). Enligt Mendes (2015) är ambulanssjuksköterskor en av yrkeskategorierna som utsätts för mest hot och våld i samhället idag. Mendes (2015) menar att det finns risk att ambulanssjuksköterskor inte kan göra ett bra och korrekt arbete om de oroar sig över att bli utsatta för hot och våld. Ett verktyg för att hantera

(9)

och förebygga hot och våld är incidentrapporter, men det skrivs få sådana enligt Mendes (2015). Orsaken till att incidenter inte rapporteras kan vara att det är för komplicerat att skriva, att personalen är rädda för de ska ses som inadekvata att hantera arbetet eller att personalen har dåliga erfarenheter av att inte få stöd från arbetsgivaren i samband med tidigare incidenter. Arbetsgivaren ansvarar för att arbetsplatsen är säker för personalen att arbeta i. Vidare har arbetsgivaren en skyldighet att utreda händelser och ansvara för förbättringsarbeten som reducerar risken för att personal skadas eller utsätts för hot- och våldssituationer (AFS 1993:2; SFS 2008:567). Ambulanssjuksköterskor inom den prehospitala arbetsmiljön skall sträva för att miljön är till godo för personalen och patientens hälsa (ICN, 2014). Ambulanssjuksköterskan ansvarar för att ha en god kommunikation med patienten som värnar om patientens integritet och skapar på så vis trygghet och minskar eventuella spänningar mellan patient och personal (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Vidare beskriver Arman (2015) att varje möte med en patient är unik och att varje patient förtjänar att bemötas på ett värdigt och korrekt vis. Ambulanssjuksköterskan ansvarar för att tillse att varje möte med patienten, oavsett dess beteende skapar tillit och trygghet mellan ambulanssjuksköterska och patient. Patienten förväntar sig och kan kräva att bli bemött med ett öppet förhållningssätt från ambulanssjuksköterskan då det är dennas ansvar att skapa en god och närvarande relation med patienten. Relationen mellan sjuksköterska och patient anses som primär och är grunden för en god omvårdnad, där kommunikationen är central (Travelbee, 1971). För att ambulanssjuksköterskor ska kunna arbeta och bedriva en god omvårdnad av patienter krävs att de tar hand om sin egen hälsa, trots utsattheten av hot och våld (ICN, 2014). För att uppnå hälsa enligt Antonovsky (1979, ss 160–181) krävs en känsla av sammanhang (KASAM). Då krävs att ambulanssjuksköterskan känner en meningsfullhet i det hon gör, att det är begripligt och att det är hanterbart. För att kunna uppleva hälsa krävs att ambulanssjuksköterskan är beredd att hantera även det som är oväntat, exempelvis hot och våldsincidenter. För att kunna hantera dessa händelser krävs utbildning och en öppenhet om att det kan, och troligtvis kommer att inträffa. Det ställer även stora krav på arbetsgivaren att ge stöd och tillräcklig utbildning till sin personal (Mendes, 2015). Från och med den 1 januari 2020 gäller en ny lag som skärper straffet för sabotage mot blåljusverksamhet. Det kan exempelvis handla om att angripa ambulanssjuksköterskor. Det är ett allvarligt samhällsproblem att

(10)

ambulanssjuksköterskor som bland annat har till uppgift rädda liv och upprätthålla hälsa, utsätts för återkommande angrepp. Fördröjning i ambulanssjuksköterskornas genomförande av ett uppdrag kan få stora och ödesdigra konsekvenser. Den nya lagen skall ge ambulanssjuksköterskor och annan blåljuspersonal ett stärkt skydd (Polisen, 2020).

PROBLEMFORMULERING

Hot och våldssituationer mot sjukvårdspersonal inom ambulansverksamheten är allt mer frekvent i dagens samhälle. Massmedia rapporterar allt oftare om hot och våld riktat mot personal inom prehospitala miljön. Nya lagar införs där våld mot blåljuspersonal skall leda till strängare straff. Ambulanssjuksköterskor är ofta ensamma vid första mötet, det innebär att personalen ensamma kan hamna i hotfulla eller våldsamma situationer. Ambulanssjuksköterskor har skyldigheter enligt lag att ge vård som är av god och säker kvalité, där arbetsmiljön inte får inverka på personalens hälsa eller omvårdens kvalité. Tidigare forskning inom hot och våld mot ambulanssjuksköterskor bygger i huvudsak på kvantitativ ansats och beskriver frekvensen av hot och våld. Det finns begränsad forskning som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten, och dess påverkan i deras arbete. Mot bakgrund av det finns anledning att studera hur ambulanssjuksköterskor i ambulansverksamheten upplever hot och våld.

SYFTE

Syftet är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten.

METOD

Författarna använde en kvalitativ induktiv design med ostrukturerade intervjuer, för att besvara studiens syfte. I en ostrukturerad intervjumetod använder sig författarna inte av ett förarbetat frågeformulär, utan intervjuerna inleds med en öppen fråga kring ämnet. Enligt Elo och Kyngäs (2008) kan en kvalitativ ansats kan vara både deduktiv och

(11)

induktiv. Deduktiv ansats innebär analys utifrån en i förväg utarbetad mall, medan induktiv ansats innebär en förutsättningslös analys av texter som kan vara baserade på människors berättelser av sina upplevelser. Målet med en intervjustudie är att försöka få informanter i kontakt med sina erfarenheter, och formulera de i ord. Alla informanter måste ha upplevt det som undersöks, och måste kunna formulera hur det är att ha upplevt fenomenet (Polit & Beck 2012, ss 495–497).

Urval

Studien riktades till personal inom ambulansverksamheten, som arbetar inom Västra Götalandsregionen och varit utsatta för hot och våld. Urvalstrategi var att få en geografisk spridning bland ambulanssjuksköterskor för att få upplevelser ifrån storstad och landsbygd, samt en spridning kring kön och ålder. Tio ambulanssjuksköterskor inom ambulansverksamheten intervjuades (tabell 1). Inklusionskriterierna var grundutbildade sjuksköterskor, samt vidareutbildade sjuksköterskor som var anställda inom landstinget, samt att de ska ha varit utsatta för en hotfull eller våldsam händelse. Fördelningen mellan kön eller ålder bland informanterna var jämnt fördelade, ambulanssjuksköterskornas erfarenhet inom yrket varierade vilket rekommenderas enligt Polit och Beck (2012, s. 523). Personal som ej var grundutbildad eller vidareutbildad sjuksköterska, samt personal som ej upplevt hot eller våld ifrån patient eller närstående exkluderades.

Tabell 1. Beskrivning av informanter.

Kön Ålder Arbetslivserfarenhet i ambulans Man Man Kvinna Man Man Man Man Kvinna Kvinna Kvinna 52 år 39 år 43 år 40 år 57 år 51 år 30 år 41 år 26 år 39 år 17 år 13 år 5 år 20 år 25 år 27 år 2,5 år 10 år 2 år 4 år

(12)

Datainsamling

Inledningsvis insamlade författarna skriftligt samtycka av berörda verksamhetschefer vid ambulansstationer i Västra Götalandsregionen (Bilaga I) om syftet med studien. Innan intervjuerna fick berörda ambulanssjuksköterskor ta del av ett brev, med information och ge samtycke om att delta i studien (Bilaga II). Datainsamling gjordes med intervjuer via videolänk, på grund av rådande Covid-19 pandemi. Författarna avsåg i studien att undersöka upplevelse av hot och våld från att ambulanssjuksköterskorna tar emot ett ärende ifrån SOS, tills det att ambulanssjuksköterskorna har bearbetat klart händelsen. Följande öppningsfråga ställdes till ambulanssjuksköterskorna ”kan du beskriva en eller flera händelser där du upplevt hot och våld?”, där följdfrågor ställdes under intervjuns gång. Följdfrågor som ställdes innehöll förslag till att få fram mer detaljerad information. Exempelvis ”vad hände sedan” och ”När det hände, hur kände du då?”. Frågor som kräver svar på ett eller två ord, som ”ja” och ”nej” undveks. Frågor bör ge ambulanssjuksköterskan en möjlighet att ge rik och detaljerad information om deras upplevelser av hot och våld (Polit & Beck, 2012, s 510) Enligt Polit och Beck (2012, s 509) möjliggör en ostrukturerad intervju att författarna kan ställa frågor utifrån ett bredare frågeområde, istället för att ha flera riktade frågor. Tidsåtgången för intervjuerna var mellan 35–45 minuter beroende på informanternas beskrivande svar. Intervjuerna spelades in på författarnas mobiltelefoner, med röstinspelning som redskap. Inför varje intervju gjordes ett ljudtest för att säkerställa kvalitén av det inspelade materialet. Enligt Polit och Beck (2012, s 509) är ostrukturerade intervjuer användbart, då ambulanssköterskorna får frihet att prata fritt kring området och om så många upplevelser som de önskar.

Dataanalys

Författarna transkriberade intervjuerna ordagrant, inkluderat tankepauser, mellanord och liknande. Texterna jämfördes med bandinspelningarna och korrigerades. De transkriberade intervjuerna lästes av författarna noggrant flera gånger för att förstå vad ambulanssjuksköterskornas upplevelser var, och vad de menade när de berättade om sina upplevelser. Därefter analyserades materialet med inspiration ifrån Elo och Kyngäs (2008) innehållsanalysmetod. Innehållsanalys är en empirisk vetenskaplig metod, som är användbar vid intervjuer för att dra slutsatser kring insamlade data. Vid lyssnandet av

(13)

det inspelade intervjuerna, och främst vid utskrifterna försökte författarna förstå vad som sades och menades till det yttersta. Enligt Elo och Kyngäs (2008) bearbetas transkriberat material på följande sätt; 1) Efter transkriberingen läses materialet igenom flera gånger för att få en känsla av helheten, 2) nästa steg var att bearbeta materialet till mindre beståndsdelar, genom att organisera och skapa flertal teman som beskriver alla aspekter av innehållet, och 3) därefter skapades över och underteman, på så sätt är det möjligt att få en överblick över innehållet i hela materialet. Syftet med att gruppera data är att minska antalet teman genom att sammanföra de som är likartade. Meningen med att skapa teman är att tillhandahålla ett sätt att beskriva ett fenomen, för att öka förståelsen och att generera kunskap som svarar mot syftet. Analysen resulterade i tre teman med sju underteman. Författarna har valt att använda relevanta citat ur intervjuerna för att förstärka ambulanssjuksköterskornas upplevelser av hot och våld inom ambulansverksamheten. Författarna har själva en viss erfarenhet kring hot och våld på sina tidigare arbetsplatser, och har en viss förförståelse kring egna upplevelser kring hot och våld. Det ställer krav på att författarna är öppna och har kritiskt tänkande, så att författarnas egna tankar och åsikter inte påverkar slutresultatet.

Etiska överväganden

Studien bedrevs inom ramen för forskning som utförs på högskola på grund eller avancerand nivå, och enligt SFS 2003:46 där forskning på den här nivån ej behöver etikprövas. Enligt SFS 2003:45 16 § skall information tillgå informanterna, där syftet med studien skall beskrivas, att deltagandet är frillvilligt samt att informanterna har rätt att avbryta sin medverkan. Forskning får utföras bara om forskningspersonen har samtyckt till den forskning som avser denne. Tillstånd inhämtades ifrån respektive verksamhetschef, inom de berörda verksamhetsområden där ambulanssjuksköterskan arbetar. Informanterna erhöll skriftlig och muntlig information inför intervjun att studien var frivillig och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Författarna tog höjd att informanterna kunde uppleva obehag genom att prata om upplevda händelser kring hot och våld. Författarna gav muntlig information i samband med intervjuerna att informanterna ej behövde prata om händelser de kände sig obekväma kring.

(14)

RESULTAT

Resultatet nedan har framkommit efter analysering av de genomförda intervjuerna. Ur dessa intervjuer framstod tre huvudteman som tydliga, med två eller tre underteman vardera (tabell 2).

Tabell 2. Beskrivning av teman och underteman.

Tema Undertema

Emotionella upplevelser

• Rädsla och oro

• Ensamhet och maktlöshet

Stöd eller brist på stöd

• Assistans • Verksamheten • Utbildning

Erfarenhet • Identifiera risker • Kollegor

Emotionella upplevelser

Temat beskriver ambulanssjuksköterskornas känslor som de kände innan, under och efter hotfulla och våldsamma situationer. Ambulanssjuksköterskor har en förutfattad förhoppning att finnas för befolkning som behöver deras hjälp. Efter att ambulanssjuksköterskorna blivit utsatta för en hot- eller våldssituation, påverkades de emotionellt. Deras tankar om yrket slogs sönder, och upplevelsen av hot och våld gjorde dem påminda. När patienter eller deras anhöriga blev våldsamma gav det upphov till känslor av rädsla, oro, ensamhet och maktlöshet hos ambulanssjuksköterskorna.

Rädsla och oro

Ambulanssjuksköterskor berättar att risken för att hamna i hot och våldssituationer kan utsätta dem för psykiska påfrestningar. Rädsla och oro vid hotfulla eller våldsamma händelser genomsyrar informanternas berättelser. Det kunde både vara miljön samt patienter som skapade rädsla eller oro hos ambulanssjuksköterskorna.

(15)

” [...] aldrig sett någon med så elaka ögon faktiskt och då blev jag riktigt, riktigt rädd för hon hade liksom mord i blicken så började jag springa” (IP 2).

Vid upplevelse av rädsla kommer tankar om att behöva fly från situationen hos ambulanssjuksköterskorna. Att kunna fly för sitt liv, eller ha en fri flyktväg ifrån situationen var vanligt förekommande när ambulanssjuksköterskorna var rädda.

”Så vi lämnar ju, flyr ju typ från platsen med den här pappan i strumplästerna…”(IP 8).

Ambulanssjuksköterskorna menar att det är ett hårdare klimat i dagens samhälle. De menar att hot och våld är mer frekvent förekommande i dagens samhälle. Droger och alkohol används mer frekvent, även bland yngre. En ökad oro bland ambulanssjuksköterskorna fanns, då risken för att möta dessa individer ökade. Det påverkade deras profession som ambulanssjuksköterska då hoten och våldet från påverkade patienter tenderade att bli allt grövre. Ovissheten vad som förväntas inträffa på plats skapar oro hos ambulanssjuksköterskorna. Vid otillräcklig information ifrån SOS, eller misstanke om ”stökigt på plats” kunde väcka oroskänslor hos ambulanssjuksköterskorna.

”Och då fick jag den här känslan var skulle det här kunna vara? och det gör ju en varningsklocka på mig ännu starkare. På något sätt så höjer man beredskapen, att det är någonting lurt på gång…”(IP 3)

Ensamhet och maktlöshet

Arbetet i ambulansverksamheten ställer höga krav på att kunna arbeta självständigt, trots yttre påfrestningar. Ambulanssjuksköterskorna är i grunden ensam på plats hos patienter, om ärendet ifrån början inte kräver fler resurser. Vid situationer som var eller blev hotfulla eller våldsamma, uppkom en känsla av ensamhet som återkom i informanternas berättelser.

(16)

”[..] och jag kände mig som totalt ensammaste, vart var polisen någonstans när vi verkligen behövde dem?”(IP 1)

Att vara ambulanssjuksköterska innebär att hjälpa sina medmänniskor som är sjuka eller behöver hjälp på något annat sätt. Efter att ha blivit utsatt för våldsamma situationer, där ambulanssjuksköterskorna blivit skadade, kunde ambulanssjuksköterskorna inte längre hjälpa till. Ambulanssjuksköterskorna beskrev det som en känsla av maktlöshet.

”Kollegan tittar på mig, och jag tittar på honom och säger, vi kan inte göra någonting vi är förbrukade…”(IP 6)

Stöd eller brist på stöd

Temat beskriver ambulanssjuksköterskornas upplevelse av stöd ifrån kollegor, verksamheten samt andra myndigheter, som underlättar arbetet vid hot- och våldssituationer och skapar en trygghet hos ambulanssjuksköterskorna. Dock framkommer många upplevda brister där avsaknad av assistans lett till allvarliga konsekvenser för ambulanssjuksköterskorna. Ambulanssjuksköterskorna nämnde att verksamheten kunde ge stöd efter hotfulla och våldsamma händelser, men att de saknar utbildning och kunskap i att hantera hot och våld.

Assistans

Ambulanssjuksköterskorna upplevde att vid många situationer kan det dröja lång tid innan polisen är på plats. Ambulanssjuksköterskor som arbetar på landsbygden är mer sårbara när polisassistans behövs i en situation, då polisen inte har samma resurser som i storstäder.

”Jag ringde polisen på väg ut och förklarade läget. De hade varit där några dagar tidigare och tagit med vederbörande in. Då säger polisen rent krasst att de inte har någon bil att skicka. ”är hon våldsam nu?”. Jag vet ej, för jag är i ambulansen på väg dit. ”då skickar vi inte någon bil, du får höra av dig om det kör ihop sig”…Det här är mitt ute i obygden, och det körde ihop sig redan innan vi kom innanför dörren..” (IP 2)

(17)

Ambulanssjuksköterskorna beskriver att de många gånger är först på plats. Vanligtvis skall SOS larma med polis vid kännedom om det är stökigt på platsen, eller om misstankar om hot och våld kan uppstå. Ambulanssjuksköterskor upplevde en avsaknad av stöd i information från SOS, då personalen inte får reda på adresser som tidigare är kända av polisen. Ambulanssjuksköterskorna får inte heller ta del av samma information om ärendet vid utlarmningen som polisen får. Det i sin tur leder till att ambulanssjuksköterskor tenderar att hamna i allvarliga situationer.

”[...] dock är det ett problem med att SOS inte flaggar adresser, det är ett stort problem…”(IP 7)

Ambulanssjuksköterskor upplevde att det är svårare att få hjälp av polisen idag, än förr. Olika anledningar diskuteras, bland annat att polisen har andra arbetssätt idag, att dagens klimat är hårdare och att polisen är mer upptagen med andra ärenden. På grund av denna avsaknad av tillgängliga polispatruller leder det till att ambulanssjuksköterskor som är först på plats får fatta egna beslut, och går in i hotfulla eller våldsamma situationer trots att det känns fel och otryggt.

”Då jag har en tanke på att pappan kan vara halvt ihjälslagen, då när vi åker, som maler kraftigt i min hjärna. Och jag hade svårt att släppa den tanken för jag sa till kollegan, jag vet ju om att vi inte skall göra någonting men pappan kan vara halvt ihjälslagen, och jag kan inte leva med om pappan ligger och förblöder någonstans och vi inte har gjort något..”(IP 10)

I hotfulla och våldsamma situationer är assistans av polis en trygghetsfaktor för ambulanssjuksköterskorna. Ambulanssjuksköterskor menade att poliser har en mer gedigen utbildning och utrustning för att hantera hotfulla och våldsamma situationer. Ambulanssjuksköterskorna menade att polisen uppgift är att skapa en trygg arbetsmiljö där ambulanssjuksköterskorna kan arbeta.

(18)

Verksamheten

Informanterna i studien diskuterade att det var viktigt att känna ett bra stöd från arbetsgivaren efter incidenter och händelser som innefattade hot och våld. Upplevde ambulanssjuksköterskorna att stödet var bristfälligt gjorde det att oron kunde öka över att behöva bearbeta situationerna själv. Det framkom att en del ambulanssjuksköterskor upplevde en besvikelse gentemot arbetsgivaren om de inte fick hjälp med avlastande samtal eller debriefing. De upplevde att för att få stöd och hjälp efter en händelse så var de själva tvingade att ta kontakt med arbetsgivaren. Samtidigt fanns en bred uppfattning i studien att arbetsgivaren ger ett gott och bra stöd vid mer allvarliga händelser och incidenter. För att lättare bearbeta en händelse var det enligt ambulanssjuksköterskorna viktigt med tidig hjälp av arbetsgivaren med debriefing.

“Det akuta omhändertagandet av oss var ju att vi att får komma till akuten och där var en chef som vi fick stöttning av direkt”(IP 9)

Ambulanssjuksköterskor i studien berättar att de fått hjälp av psykolog som arbetsgivaren bistått med. Det hjälpte ambulanssjuksköterskorna att bearbeta jobbiga händelser på ett professionellt och bra sätt som gjorde att det blev enklare att återgå till arbetet. Psykologhjälpen gjorde att ambulanssjuksköterskorna kunde prata om känslor och tankar som uppkommit efter händelsen, som det hade varit konstigt att prata med en kollega eller chef om.

Utbildning

Ambulanssjuksköterskorna upplevde att de har bristfällig utbildning eller ingen utbildning alls i att hantera situationer som bestod av hot och våld av olika slag. Ambulanssjuksköterskan menade att det är något som behövs för att på bättre sätt klara av hotfulla och våldsamma situationer, och för den egna säkerhetens skull.

”En trygghet skulle ju vara mer utbildning i det liksom, vad nu det skulle vara. Men det finns ju ingenting idag liksom…”(IP 2)

(19)

Den utbildning som fåtal ambulanssjuksköterskor har är undermålig. Upplevelse av att inte ha någon utbildning kring hot och våld, och kanske inte erfarenheten för att bemästra situationen gör att det finns en önskan om mer utbildning kring området. Ambulanssjuksköterskorna vill se ett mer strukturerat samt återkommande utbildningspaket kring hot och våld i ambulansverksamheten.

”[...] sen om olika strategier och så, det tror jag inte vi har haft någon utbildning i om jag ska vara ärlig. Vi har inte haft någon renodlat utbildningsinsats, vilket vi egentligen skulle behöva”(IP 4)

Erfarenhet

Temat beskriver att ambulanssjuksköterskor i studien tvingade att använda sig av erfarenheter från tidigare händelser, för att hantera olika situationer av hot och våld. Upplevelserna ifrån hot och våldssituationer ändrade deras arbetssätt inför framtida situationer. Ambulanssjuksköterskorna menar att tidigare upplevda situationer har fått dem att identifiera risker. Ambulanssjuksköterskor med mindre erfarenheten tar stöd ifrån kollegor, som arbetat längre i verksamheten.

Identifiera risker

Inför varje uppdrag förberedde sig ambulanssjuksköterskorna inför en situation under utryckning, oavsett om situationen är hotfull eller inte. Ambulanssjuksköterskor får information under framkörning ifrån SOS om hur situationen är på destinationen, den informationen bygger på uppgifter SOS får ifrån inringaren. Ofta kan SOS avgöra om situationen riskerar att bli hotfull eller våldsam för ambulanssjuksköterskorna. Ibland kände även ambulanssjuksköterskorna till den aktuella adressen och vid framkörning delar ambulansbesättningen med sig av tidigare erfarenheter med sina kollegor.

”Det var en kille som vi har som, faktiskt som riskadress i vårat område så att vi känner ju till honom lite grann då så vi hade lite för, lite förkunskaper om hur han kan

vara…”(IP 6)

Att samla information var viktigt. Ambulanssjuksköterskorna berättar att de själva ringer upp patienten eller inringarna för att bilda sig en bättre bild kring situationen. I en

(20)

del fall kunde ambulanssjuksköterskorna vända sig till andra instanser för att samla på sig information såsom psykiatriakuten.

”Jag försöker alltid ringa psyk nuförtiden, för att vara så beredd som det går”(IP 8) Kollegor

Att arbeta som ambulanssjuksköterska innebär att arbeta i grupp med sina kollegor. Ambulanssjuksköterskorna var överens om att det är viktigt med en god kommunikation, för att arbetet skall fungera. Att arbeta med erfarna kollegor gav stöd till mindre erfarna kollegor, som delade med sig av sin kunskap kring hotfulla och våldsamma händelser. Ambulanssjuksköterskor menade att det är viktigt att vara ärlig om man får en känsla att något inte känns bra, och att man är öppen med det till sin kollega. Ambulanssjuksköterskorna backade upp sin kollega vid hotfulla eller våldsamma situationer. Ambulanssjuksköterskorna i studien upplevde att den kollegiala sammanhållningen var viktigt, det stödet som kollegorna kunde ge i ett första skede efter en händelse skapade trygghet och lugnade de som drabbades av rädsla, oro och ångest.

”O ja, man är ju mycket mer noga med att… det fick man ju lära sig, det var väl från alltså erfarna kollegor, ja med ställ dig inte så att du blir hindrad för att ta dig ut” (IP 3)

Informanterna reflekterade över stöd ifrån kollegor med mer erfarenhet. Erfarna kollegors kunskap skapade en trygghet hos nya ambulanssjuksköterskor.

”Han är väldigt bra, det går att diskutera så det kändes tryggt med honom att gå in i situationen… Erfarenhet är ju en trygghet”(IP 10)

(21)

DISKUSSION

Metoddiskussion

För att få en bredare förståelse för vilka känslor och tankar som ambulanssjuksköterskor upplevde i samband med en hot och våldssituationer, valde författarna en kvalitativ metod till studien då metoden belyser människors upplevelser. Polit och Beck (2012, ss. 495–497) menar att styrkan med kvalitativ metod är då forskarna vill studera ett fenomen eller upplevelse av en händelse, och vill förstå djupet i informanternas berättelse. Att få flertal informanter att beskriva deras upplevelser kring hot och våld, och sedan jämföra dess resultatet och hitta liknelser i deras berättelser ger en ökad styrka i kvalitativ forskning. En svaghet med kvalitativ studiedesign är att det inte går att undersöka frekvensen av den undersökta upplevelsen (Polit & Beck 2012, s. 175). En enkätstudie hade enligt Kristensson (2014, ss. 87) varit att föredra om författarna ville studera förekomsten av ett fenomen. Med en kvantitativ design blir det tydligare att ge en övergripande beskrivning av fenomenet. Det är möjligt att studien då istället hade belyst hur många som drabbats av exempelvis oro eller hur många som anser att det finns brister i stöd från andra myndigheter eller organisationer. Nackdelen med en kvantitativ studie är att resultatet blir statistik och inte vad ambulanssjuksköterskorna känner i stunden av en händelse. I analysprocessen använde sig författarna av Elo och Kyngäs (2008) innehållsanalys. Det ansågs vara lämpligt vid studerande av fenomenet och deras steg i analysprocessen fanns väl beskrivet.

I studien genomfördes tio intervjuer med ambulanssjuksköterskors som arbetar inom ambulansverksamheten, för att undersöka deras upplevelser av hot och våld. En utmaning med få informanter är att bibehålla anonymiteten och integriteten hos deltagarna. Författarna har gjort sitt yttersta för att bibehålla informanternas integritet, för att händelser ej skall kunna härledas till en specifik informant. Upplevda situationer kan lätt kännas igen av andra som upplevt samma händelse. Författarna dokumenterade enbart förnamn, ålder och antal år i ambulansverksamheten ifrån informanter. Efter genomförda intervjuer, avkodades informanternas namn till koder vid transkriberingen. Efter att studien var klar raderades allt inspelat material. Innan intervjuerna startade insamlades samtycke från samtliga informanter in. Enligt SFS (2003:460 17 §) gäller samtycke bara om forskningspersonen dessförinnan har fått information om forskningen

(22)

enligt 16 §. Ambulanssjuksköterskorna fick ett brev (Bilaga II) med information samt godkännande. Samtycket skall vara frivilligt, uttryckligt och preciserat till forskningen, samt samtycket skall dokumenteras (SFS 2003:460 17 §). Författarna tog hänsyn till att ambulanssjuksköterskornas upplevelse av hot och våld kan väcka starka minnen. Intervjun kunde således helt avbrytas eller pausas om den intervjuade ambulanssjuksköterskan upplevde obehag att fortsätta. Skulle informanterna ej kunna fortsätta intervjun på grund av emotionella reaktioner, skulle författarna avbryta intervjuerna och låta informanterna bestämma om de vill fortsätta intervjun direkt, senare eller inte fortsätta delta i studien. Ambulanssjuksköterskornas yrkesverksamma år inom yrket varierade, vilket enligt Polit och Beck (2012, s. 499) rekommenderas för en mer varierad beskrivning av det fenomen som ämnas undersökas.

Enligt Polit och Beck (2012, s 175) används begreppet tillförlitlighet vid kvalitativ forskning för att utvärdera studiens kvalité. Tillförlitlighet omfattar flera dimensioner, som trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet. Trovärdighet betraktas som ett övergripande mål för kvalitativ forskning. Trovärdighet avser förtroende för sanningen om data och tolkningen av den. För att öka studiens trovärdighet och säkerhetsställa korrekta tolkningar av ambulanssjuksköterskornas upplevelser gjorde författarna samtliga intervjuer gemensamt. Trovärdigheten i studien stärktes via att urvalet inkluderade respondenter av olika kön, ålder och arbetslivserfarenhet (Graneheim & Lundman, 2004). Författarna har själva erfarenhet inom verksamheten och har på så vis en viss förförståelse, vilket enligt Polit och Beck, (2012) kan påverka resultatet. Det är viktigt att författarna frånser egna förutfattade meningar, för att få fram ambulanssjuksköterskornas unika upplevelser. Eftersom författarna har egna erfarenheter av att bemöta hot och våldssituationer i tidigare yrken, kunde de känna igen vad informanterna beskrev. Det kunde leda till att relevanta följdfrågor uteslöts på grund av att författarna förstod vad informanterna menade med sina upplevelser, vilket leder till att viktig information ur intervjun kunde missats. Författarna insåg att tidigare erfarenheter ej helt kunde kopplas bort. Författarna reflekterade inför intervjuerna kring deras egen erfarenhet och tankar kring ämnet, för att undvika att deras egen förförståelse skulle speglas i det slutgiltiga resultatet.

(23)

Pålitlighet, vilket hänvisar till tillförlitligheten för data över tid och förhållanden. Frågan om pålitligheten är: Skulle resultaten av studien kunna upprepas med samma eller liknande deltagare i samma eller liknande sammanhang? Trovärdighet kan inte uppnås i frånvaron av pålitlighet Polit och Beck (2012, s 724). Det finns en risk vid ostrukturerade intervjuer, att författarna kan vara formade av tidigare utförda intervjuer. Det är inte säkert att studien kunnat upprepats med samma metod och urval, av olika författare och deltagare att resultatet hade blivit det samma, då en grad av tolkning också förekommer.

Enligt Polit och Beck (2012, s 530) innebär överförbarhet huruvida fynd från forskning kan exploateras till en annan miljö eller grupp av människor. Överförbarhet är en samarbetsinsats mellan forskare och potentiella användare av kvalitativa resultat. Det är läsaren av studien som avgör om resultat är överförbart till en annan kontext. Läsaren skall få en möjligt att förstå hur urvalet har inhämtats, samt hur data samlats in och analyserats. Författarna har i bakgrunden definierat begrepp som förekommer i studien för att underlätta för eventuella läsare utan egen kunskap kring vårdvetenskap, för att fler skall kunna ta del av studien och dess budskap.

Resultatdiskussion

I studien framkom att ambulanssjukskötskor upplever hot och våld som mångfacetterat. Ambulanssjuksköterskor reagerar med rädsla och oro, som leder till känslor av ensamhet och maktlöshet. Vidare framkommer att ambulanssjuksköterskorna upplever stöd brist av stöd från assisterande myndigheter, ambulansverksamheten och brist på utbildning kring hot och våld. För att bättre kunna hantera hot och våld, tar ambulanssjuksköterskorna hjälp av sina kollegor för att lättare kunna identifiera riskerna.

Tidigare forskning kring området hot och våld inom ambulanssjukvård som beskriver förekomsten av hot och våld är av kvantitativ karaktär. Större delen av tidigare forskning är internationell och relativt lite forskning i ämnet har bedrivits i Sverige som är ett av få länder i världen som bemannar ambulanser med sjuksköterskor (Lindström 2016). Aktuell studie synliggör problemet utifrån ambulanssjuksköterskornas

(24)

upplevelser av hot och våld i ett lokalt område kring en av Sveriges största städer. Det framkommer i studien att ambulanssjuksköterskorna i sitt arbete blivit hotade eller fysiskt slagna. Ambulanssjuksköterskorna beskriver att de upplever att dagens samhälle tenderar att bli allt mer våldsamt, som även framkommer i Brottsförebyggande rådets rapport (2019) och MSB (2018). Vidare menar ambulanssjuksköterskorna att det gängrelaterade våldet i samhället har ökat och därmed våld som innefattar skjutvapen. Det har i sin tur gjort att ambulansverksamheten ser en ny patientkategori, med ofta allvarliga eller livshotande skador.

Hot och våld som riktas mot ambulansverksamheten gör att ambulanssjuksköterskor blir rädda, får ångest och upplever oro över att inte alltid veta vad de kommer att möta i yrket. I studier av Coskun (2019) och Dadashzadeh et al. (2019) framkommer det att sjukvårdspersonal som blivit utsatta av hot och våld samt har större risk att bli emotionellt utmattade, med försämrad prestation av sina arbetsinsatser än de som inte blivit utsatta av hot och våld. Under intervjuerna framkommer det att ambulanssjuksköterskor sätter sin egen säkerhet på spel för att hjälpa människor i utsatta situationer. Ambulanssjuksköterskorna nämnde att med erfarenhet ifrån hotfulla och våldsamma situationer började de reflektera över sitt eget riskmedvetande. De framkom även hur ambulanssjuksköterskornas tankar kring över hur de placerade sig i trånga utrymmen, och alltid såg till att ha en egen flyktväg fri. Dadashzadeh et al. (2019) menar att ambulanssjuksköterskor med mer erfarenheter av hot och våld, tenderar att allt oftare fly ifrån situationer, eller ha en flyktväg redo. Det kan bidra till att viktig vård till patienter fördröjs, och leda till förödande konsekvenser. En fördröjning av vård, kan även det skapa irritation hos patienter såväl anhöriga.

Stödet från SOS, polisen och andra samarbetspartners är en viktig del i att ambulanssjuksköterskor skall kunna bedriva en säker vård och göra korrekta säkerhetsdömningar innan de är framme vid patienten för att minimera risken att hamna i en hotfull eller våldsam situation. I studien framkom att ambulanssjuksköterskorna allt mer hade en önskan att få med polis ifrån början på ärendet, men att det har blivit svårare idag än vad det var förr. Vidare har samhället tenderat att bli alltmer hotfullt och våldsamt. Det i sin tur kan leda till att polisen i större utsträckning har mer händelser att

(25)

hantera, och således svårare att bistå ambulansverksamheten med assistans. Avsaknad av stöd från polisen skapade en känsla av oro hos ambulanssjuksköterskorna, då de upplevde att deras egen säkerhet kunde vara hotad. De gånger ambulanssjuksköterskorna fick med polis från början av en händelse, kunde det ofta dröja lång tid innan polisen kom fram. Pourshaikhian, Abolghasem Gorji, Aryankhesal, Khorasani-Zavareh och Barati (2016) anser att brist på polisär assistans skapar oro hos ambulanssjuksköterskor och att ambulanssjuksköterskor saknar kunskap och utbildning i att hantera situationer som eskalerat och blivit våldsamma. I den aktuella studien framkom att ambulanssjuksköterskorna saknar eller har bristfällig utbildning och träning i att hantera hotfulla och våldsamma situationer, vilket de anser att de borde fått från verksamheten. Ambulanssjuksköterskorna vill se ett mer strukturerat utbildningspaket ifrån verksamheten, med årliga utbildningar kring konflikthantering. Dadashzadeh et al. (2019) menar att utbildning i självförsvar genom exempelvis att kunna avvärja en person med tillhygge, eller hantera personer med substanspåverkan skulle bidra till att ambulanssjuksköterskorna är mer förberedda vid hot och våldssituationer. Vidare menar Krüger, Lippert och Brattebö (2012), Hosseinikia, Zarei, Najafi Kalyani och Tahamtan (2018) att en gedigen utbildning för ambulanssjuksköterskor skulle leda till att de känner en ökad trygghet och att de kan agera säkrare vid hotfulla och våldsamma situationer.

Ambulanssjuksköterskorna nämner att stödet ifrån verksamheten är viktigt i ett tidigt skede efter allvarliga händelser. Det framkommer i den aktuella studien att stödet från arbetsgivaren både kan vara bra och dåligt, det krävs att hela ambulansverksamheten arbetar mot att ta hand om sin personal på bästa vis. Vidare beskrev ambulanssjuksköterskorna att de inte själva behövde ta kontakt, utan de blev kontaktade ifrån verksamheten efter allvarliga händelser, när det fungerat optimalt. Detta stöds av Bernaldo-De-Quirós, Piccini, Gómez och Cerdeira (2015) som menar att det är viktigt att stötta personal med psykolog eller stödjande samtal. Det framgår också att psykologhjälp är en viktig del för att hjälpa ambulanssjuksköterskor att bearbeta jobbiga händelser och kunna återgå till arbetet utan att må dåligt. Coskum (2019) beskriver att personal som blivit utsatta av hot och våld tenderar att bli personlighetsförändrande. Bigham et al. (2014) menar att ambulanssjuksköterskorna som blivit utsatta för hot och

(26)

våld, har en tendens att uppvisa minskad empati till patienter men också till kollegor. Ambulanssjuksköterskor kunde även visa ändrat beteende såsom ökad misstänksamhet mot patienter samt vidta större säkerhetstänk om de varit utsatta för hot- eller våldssituationer. Arbetsgivaransvaret är stort, och är en viktig del för att ambulanssjuksköterskorna ska känna sig viktiga och synliga. Vid ett tidigt handlande av arbetsgivaren, skapar det den trygghet och känsla av sammanhang som ambulanssjuksköterskor behöver. Ambulanssjuksköterskorna pratade om vikten av bra stöd ifrån kollegor och att det kollegiala samarbetet är en av de viktigaste delarna inom ambulansyrket. Gabrovec (2015) menar att avsaknaden stöd och förståelse ifrån kollegor och chefer efter hotfulla och våldsamma situationer gör att ambulanssjuksköterskor kan känna sig förbisedda och otrygga. Ambulanssjuksköterskorna i studien menar att kollegor med bredare erfarenhet skapade en trygghet för nya ambulanssjuksköterskor, som delar med sig av sin tidigare erfarenhet kring hotfulla och våldsamma situationer. Kennedy och Julie (2013) och Gabrovec (2015) menar att socialt stöd ifrån kollegor, är en grund för att känna trygghet och trivas i sitt arbete. Vidare menar de att när ambulanssjuksköterskor känner ett gott stöd ifrån kollegor och chefer under arbetspasset, upplevdes utsattheten av hot och våld mindre otäckt.

Hållbar utveckling

Med hållbar utveckling menas att samhället i stort och den verksamhet man arbetar inom har ett långsiktigt arbete för att främja hälsa, god ekologisk hållbarhet och ekonomiskt hållbart (Brundtlandrapporten, 1987). Anåker och Elf (2014) menar att ambulanssjuksköterskor måste vara hållbara och produktiva över lång tid, och är i behov av stöd och stöttning för att hålla ett helt yrkesliv.

I studien presenteras vilka upplevelser ambulanssjuksköterskor har från att vara utsatta av hot och våldssituationer. Ambulanssjuksköterskorna beskrev hur dem blev rädda och kände sig utsatt och ensamma. Det kan resultera i en lägre produktivitet och en ökad psykisk press hos ambulanssjuksköterskorna, vilket kan leda till att arbetet som utförs inte blir av samma kvalitet som tidigare. Det finns risk för att ambulanssjuksköterskor blir sjukskrivna, direkt kopplat till psykiska besvär efter händelser som är svåra att bearbeta. Enligt kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterska inom

(27)

ambulanssjukvård (2012) har ambulanssjuksköterskan ett ansvar att ständigt ha ett erfarenhetsutbyte med kollegorna i arbetsgruppen. Det innefattar att dela med sig av kunskap som framkommit efter händelser av hot och våld, på vilket vis de går att bearbeta och hantera. Ambulanssjuksköterskans roll är också att hjälpa kollegor med kamratstöd.

Det framkom i studien att ambulanssjuksköterskorna hade varierande upplevelser av stöd från arbetsgivaren efter händelser av hot och våld. Brist av stöd ifrån arbetsgivaren kan resultera i att ambulanssjuksköterskorna mår psykiskt dåligt och till slut inte klara av sitt arbete. För att säkerställa att ambulanssjuksköterskor klarar av att arbeta med- och bemöta hot och våldssituationer krävs att det finns en trygghet hos arbetsgivaren och en god arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket (2020) beskriver att en god och trygg arbetsmiljö skapar bra förutsättningar för att kunna bibehålla patientsäkerheten, det är arbetsgivaren ansvar att stå redo med krisstöd om ambulanssjuksköterskor drabbas av psykiska eller fysiska besvär efter händelser av hot och våld. Tar arbetsgivaren och ambulanssjuksköterskorna sina respektive ansvar i att bearbeta och värna om varandra, gynnar till hållbar utveckling i ambulansverksamheten.

SLUTSATSER

Ambulanssjuksköterskorna beskriver att samhället har blivit allt tuffare, där hot och våld har blivit en del av vardagen i arbetet. Det skapar negativa emotionella känslor hos ambulanssjuksköterskorna, i form av rädsla och ensamhet. Det behövs mer forskning med fler antal deltagare, för att få en större förståelse hur hot och våld påverkar ambulanssjuksköterskorna negativt och skapar en otrygg arbetsmiljö. En ny lag trädde i kraft från och med 1 januari 2020 för att stärka skyddet för blåljuspersonal. Det bör framöver göras forskning för att utvärdera resultat om hot och våld tenderar att minska för ambulanssjuksköterskor, genom nya lagar. Ett ökat samarbete mellan andra räddningsorganisationer är önskvärt ifrån ambulanssjuksköterskorna. Ambulanssjuksköterskorna har bristfällig utbildning ifrån verksamheten de arbetar inom, de önskar mer utbildning i att bemästra situationer som kan leda till en hotfull eller våldsam situation. Resultatet ifrån studien bör väcka tankar hos arbetsgivaren att ta

(28)

ansvar för sin personal och erbjuda utbildning, för att skapa en ökad trygghet hos ambulanssjuksköterskorna.

KLINISKA IMPLIKATIONER

• Arbetsgivaren bör regelbundet erbjuda ambulanssjuksköterskorna utbildning i hot och våld, samt säkerställa ambulanssjuksköterskornas förmåga till riskbedömningar i mötet med patienten och närstående

• Ett ökat samarbete mellan räddningsorganisationerna skulle kunna bidra till att ambulanssjuksköterskorna känner sig bättre förberedda och tidigt kan begära assistans när det rör sig om kända hotfulla adresser eller individer

• För att ge ambulanssjuksköterskorna bättre förutsättningar till att arbeta säkert krävs ett ökat informationsflöde från SOS. Det är viktigt av att redan under färd kunna ta del av patientens journal, det möjliggör att ambulanssjuksköterskorna kan förbereda sig tidigt för eventuella faror eller risker och på så vis undvika att hamna i hot- och våldssituationer.

• När en hot- eller våldssituation inträffat bör arbetsgivaren erbjuda ambulanssjuksköterskorna psykologhjälp i syfte att bearbeta händelsen, så det inte påverkar vårdandet av patienter i efterförloppet samt för att värna om ambulanssjuksköterskans hälsa

(29)

REFERENSER

AFS 1993:2. Våld och hot i arbetsmiljön, Stockholm: Arbetsmiljöverket. Anåker, A. & Elf, M. (2014). Sustainability in nursing: a concept analysis. Scandinavian Journal of Caring Science, 28(2), ss. 381–389.

Arbetsmiljöverket (2011). Hot och våld inom vård och omsorg, Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket (2016). Arbetsmiljön 2015, Stockholm: Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket (2017a). Arbetsskador 2016, Stockholm: Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket (2017b). Hot och våld.

https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/hot-och-vald/ [2019-12-16] Arbetsmiljöverket. (2020). Förebyggande – Att skapa en bra arbetsmiljö.

https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/halso--och-sjukvard/forebyggande---att-skapa-en-bra-arbetsmiljo/?hl=Förebyggande%20–%20att%20skapa%20en%20bra%20arbetsmiljö [2020-06-09]

Arman, M. (2015). En etik för medmänskligt vårdande. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh. (red). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber AB, ss. 104-110. Arnetz, J. (2001). Våld i vårdarbete - Ett utbildningsmaterial om hot och våld för personer som arbetar inom vården. 1:a red. Lund: Studentlitteratur.

Arnetz, J.E., Hamblin, L., Essenmacher, L., Upfal, M.J., Ager, J. & Luborsky, M. (2015). Understanding patient‐to‐worker violence in hospitals: a qualitative analysis of documented incident reports. JAN Leading Global Nursing Research, 71(2), ss. 338-348.

Bentley, M. A. & Levine, R. (2016). A National Assessment of the Health and Safety of Emergency Medical Services Professionals. Prehospital and disaster medicine, 31(1), ss. 96-104.

Bernaldo-De-Quirós, M., Piccini, A. T., Gómez, M. M., & Cerdeira, J. C. (2015). Psychological consequences of aggression in pre-hospital emergency care: Cross sectional survey. International Journal of Nursing Studies, 52(1), ss. 260–270.

Bigham, B. L., Jensen, J. L., Tavares, W., Drennan, I. R., Saleem, H., Dainty, K. N. & Munro, G. (2014). Paramedic self-reported exposure to violence in the emergency medical services (EMS) workplace: a mixed-methods cross-sectional survey. Prehospital emergency care : official journal of the National Association of EMS Physicians and the National Association of State EMS Directors, 18(4), ss. 489–494.

(30)

Brundtlandrapporten. (1987). Our common future. Report of the world Commission on environment and development. Geneve: Världskommision.

https://fn.se/wp-content/uploads/2016/08/Faktablad-2-12-Hållbar-utveckling.pdf [2020-06-09] Brottsförebyggande rådet (2019). Skjutningar i kriminella miljöer - en intervjustudie, Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Coskun Cenk, S. (2019). An analysis of the exposure to violence and burnout levels of ambulance staff. Turkish Journal of Emergency Medicine, 19(1), ss. 21–25.

Dadashzadeh, A., Rahmani, A., Hassankhani, H., Boyle, M., Mohammadi, E., & Campbell, S. (2019). Iranian pre-hospital emergency care nurses' strategies to manage workplace violence: A descriptive qualitative study. Journal of Nursing Management, 27(6), ss. 1190–1199.

Dellinger, R. (2012). Surviving Sepsis Campaign: international guidelines for

management of severe sepsis and septic shock. Intensive Care Medicine, 17(5), ss. 165– 228.

Ekebergh, M. (2015). Att förstå patienten ur ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh. (red). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber AB, ss. 63-75.

Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), ss. 107-115.

Gabrovec, B. (2015). The prevalence of violence directed at paramedic services personnel. Obzornik zdravstvene nege, 49(4), ss. 284-294.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), ss. 105–112.

Gray, J. & Walker, A. (2008). Avoiding admissions from the ambulance service: a review of elderly patients with falls and patients with breathing difficulties seen by emergency care practitioners in South Yorkshire. Emergency Medicine Journal, Mar, 25(3), ss. 168-171.

Hallberg, U. (2011:16). Hot och våld inom vård och omsorg - kunskapsöversikt, Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Hjalte, L., Suserud, B.-O., Herlitz, J. & Karlberg, I. (2007). Why are people without medical needs transported by ambulance? A study of indications for pre-hospital care. European Journal of Emergency Medicine, June, 14(3), ss. 151-156.

Hosseinikia, S- H., Zarei, S., Najafi Kalyani, M., & Tahamtan, S. (2018). A

CrossSectional multicenter study of workplace violence against prehospital Emergency Medical Technicians. Emergency Medicine International, 18(1), ss 1-5.

(31)

ICN International Council of Nursers, 2014. ICN:s etiska koder för sjuksköterskor. Hämtad:

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk- sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf [2019-12-16]

Kennedy, M., & Julie, H. (2013). Nurses’ experiences and understanding of workplace violence in a trauma and emergency department in South Africa. Health SA

Gesondheid. Journal of Interdisciplinary Health Sciences, 18 (1), ss. 1-9.

Knowles, E., Mason, S. M. & Moriarty, F. (2012). I'm going to learn how to run quick’: exploring violence directed towards staff in the Emergency Department. Emergency Medicine Journal, 30(11), ss. 926-931.

Kollek, D., Welsford, M. & Wanger, K. (2010). Canadian Operational and Emotional Prehospital Readiness for a Tactical Violence Event. Prehospital and disaster medicine, 25(2), ss. 164-169.

Kowalenko, T., Gates, D., Gillespie, G.L., Succop, P. & Mentzel, T.K. (2012).

Prospective study of violence against ED workers. The American Journal of Emergency Medicine, 31(1), ss. 197-205.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. 1. Uppl. Natur & Kultur: Stockholm

Krug, E. G. (2002). World report on violence and health, Geneva: World Health Organization.

Krüger, A. J., Lippert, F., & Brattebø, G. (2012). Pre-hospital care and hazardous environments. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 56(2), ss. 135–137.

Lindström, V. (2016). Hur ser ambulanssjukvårdens risker ut? https://ambssk.se/hur-ser-ambulanssjukvardens-risker-ut/ [2020-06-17]

McKenna, L. & Boyle, M. (2016). Midwifery student exposure to workplace violence in clinical settings:. Nurse Education in Practice, Volym 17, ss. 123-127.

Mendes, A. (2015). Protecting ambulance staff against violence and aggression in the workplace. Journal of Paramedic Practice, 7(8), ss. 384-385.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2018). Hot och våld mot

blåljuspersonal: En vägledning för ett förebyggande och förberedande arbete med utgångspunkt i social oro. https://www.msb.se/sv/publikationer/vagledning--hot-och-vald-motblaljuspersonal/ [2020-05-19]

Partridge, B. & Affleck, J. (2017). Verbal abuse and psysical assault in the emergency department: Rates of violence, perceptions of safety, and attitudes towards security. Australasian Emergency Care, 20(3), ss. 139–145.

(32)

Petzäll, K., Tällberg, J., Lundin, T. & Suserud, B. (2011). Threats and violence in the swedish pre-hospital emergency care. International Emergency Nursing, ss. 19(1), 5– 11.

Pich, J., Hazelton, M., Sundin, D. & Kable, A. (2010). Patient-related violence against emergency department nurses. Nursing & Healt Sciences, 12(2), ss. 268-274.

Polisen (2020). Ny lag stärker skyddet för blåljuspersonal.

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2020/januari/ny-lag-starker-skyddet-for-blaljuspersonal/ [2020-05-20]

Polit, D. F. & Beck, C. T (2012). Nursing Reserch: generating and assessing evidence for nursing practice. 9 red. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

Pourshaikhian, M., Abolghasem Gorji, H., Aryankhesal, A., Khorasani-Zavareh, D., & Barati, A. (2016). A Systematic Literature Review: Workplace Violence Against Emergency Medical Services Personnel. Archives of Trauma Research, 5(1), s. e28734

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor (2020). Fakta om ambulanssjukvården. http://ambssk.se/ambulanssjukvard/?fbclid=IwAR1wMXpHuIdPWQlo48zkBp3Hwn4T LoRMhP1Jh29GiZq5mzUPH5c-38teUbM [2020-06-10]

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor och svensk sjuksköterskeförening (2012). Kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterska. Riksföreningen för

ambulanssjuksköterskor och svensk sjuksköterskeförening.

Roseberg, S. (2010). Fenomenologi. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 109-134.

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

SFS 2008:567. Diskrimineringslag. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet. SFS 2010:659. Patientsäkerhetslagen. Patientsäkerhetslagen. Stockholm: Socialdepartementet.

SFS 2014:821. Patientlag. Patientlag. Stockholm, Socialdepartementet. SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag, Stockholm: Socialdepartementet. Socialstyrelsen (2017). Definitionen av patientsäkerhet och vårdskada. https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/om-patientsakerhet/definitionen-av-patientsakerhet-och-vardskada [2019-11-29]

(33)

SOFS 2009:10. ambulanssjukvård m.m.. Stockholm: Socialstyrelsen författningssamling.

Soheili, A., Feizi, A., Rahmani, A., Parizad, N. & Sheykh-Kanlou, J. (2016). The Extent, Nature and Contributing Factors of Violence Against Iranian Emergency Medical Technicians. Nursing and Midwifery Studies, 5(3), ss. 1-5.

Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2019-12-27]

Travelbee, J. (1971). Interpersonal Aspects of Nursing. 2:a red. Philadelphia: Davis, cop.

Wong, A. H., Combellick, J., Wispelwey, B.A, Squires, A. & Gangs, M. (2016). The Patient Care Paradox: Interprofessional Qualitative Study of Agitated Patient Care in the Emergency Department. Society for Academic emergency Medicine, 24(2), ss. 226- 235.

World Health Organization (2017). Violence against health workers.

Figure

Tabell 2. Beskrivning av teman och underteman.

References

Related documents

Bilade bjälkar och sparrar höggs med skarp kant åtminstone till mitten, därefter fick de ha en viss vankant samtidigt som de kunde vara något klenare mot toppänden

Bland annat tas upp hur frihandelsavtalet mellan Kina och ASEAN förbättrats, att samtal om frihandel pågår mellan Kina och nio andra stater och

Några av informanterna menade dock att detta kunde medföra att man litade för mycket på skydden och riskerade att inte vara tillräckligt uppmärksam istället.. En av dem trodde

Gemensamt för intervjupersonerna var dock att samtal kring utsattheten och att söka stöd på grund av den oftast görs på arbetet eftersom det finns en annan typ av förståelse

Define an area in model

Ambulanspersonal utsätts ofta för hot och våld på arbetet och under arbetspassen, det bidrar till ökad daglig stress och högre risk att drabbas av PTSD.. Utsatthet för det verbala

Kvas och Seljak (2014) visar i sin studie att sjuksköterskor som arbetar i miljöer där det förekommer arbetsrelaterat våld känner en arbetsrelaterad stress och en

Författaren till denna studie bedömde inte att det fanns några överhängande etiska aspekter som kom att påverka informanterna negativt, däremot ansågs det finnas en