• No results found

Marina ekosystemtjänster för Hav i balans samt levande kust och skärgård: En kvalitativ analys av lokal förvaltning av Höga Kusten och Sankt Anna-Missjö

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Marina ekosystemtjänster för Hav i balans samt levande kust och skärgård: En kvalitativ analys av lokal förvaltning av Höga Kusten och Sankt Anna-Missjö"

Copied!
52
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Marina ekosystemtjänster för Hav i balans

samt levande kust och skärgård

- En kvalitativ analys av lokal förvaltning av Höga

Kusten och Sankt Anna-Missjö

Av: Charlotte Lagerhjelm och Elliot Augustinsson Malmberg

Handledare: Maria Bergman

Lärosäte: Södertörns högskola | Institutionen för Naturvetenskap, Miljö och Teknik Kandidatuppsats i miljövetenskap 15 hp

Kursnamn: Examensarbete i miljövetenskap period 3 - 4 VT21, 15 hp Kursnummer: 1178MJ

Ämne: Miljövetenskap | Vårterminen 2021 Kandidatprogrammet för Miljö och utveckling

(2)

FÖRORD

Tack till Maria Bergman, avdelningsföreståndare samt lektor för miljö och turism på

institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik. Din handledning och ditt stöd under dessa tio veckor har varit en enormt hjälpande hand. Dina snabba svar på våra funderingar och återkommande samtal under handledningstillfällena har varit så pass speciell och givande för att få oss att kämpa vidare, samt inte ge upp.

Vi vill även ge ett stort tack till de lokala tjänstemän i form av respondenter som har ställt upp på intervjuer och den mailkorrespondens som har varit väsentlig för att vårt arbete ska bli genomförbart. Ni har gett oss oersättlig kunskap i hur det är att arbeta med Östersjöns marina miljöer, mer specifikt en inblick om hur tjänstemän kan ta åtgärder för att bevara marina ekosystemtjänster i praktiken och vilka utmaningar som uppstår.

Sist men inte minst vill vi tacka våra fantastiska kurskamrater som har gett bidrag genom medverkan i form av synnerligen hjälpsam feedback och diskussion under varje

seminarietillfälle; ni är grymma!

2021-06-10

Götebor oc Stockhol

(3)

ABSTRACT

Marine ecosystem services for A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos

-A qualitative analysis of local management in the High Coast and St. -Anna-Missjö The Baltic Sea offers a diversity of marine ecosystem services which is providing support to nearby human communities. Their functions are jeopardized by terrestrial and aquatic activities which have heavily polluted the sea, necessitating long-term sustainable management. The aim of this bachelor thesis is to provide a scientific contribution to understanding the challenges and opportunities for reaching a good ecological status in the Baltic Sea, as well as insight into the ongoing management practices of Swedish county administrative boards and municipalities. Practices that involve conserving ecosystem services in two different marine protected areas the High Coast and St. Anna-Missjö, both of which have been designated important by a regional convention; the Helsinki Commission. Therefore, the Swedish Agency for Marine and Water Management has adopted a report on which ecosystem services the Baltic Sea provides, and the status of the services in different parts of the sea. This study is based on qualitative methods to gather data by a thorough reading of documents written by the counties and semi-structured interviews of local officials. The data has summarily been categorised and analysed in line with the national agency’s report, then discussed afterwards. The results show that the management practices were heavily emphasised on dealing with activities that lead to eutrophication, unsustainable fishery as well as regulation of polluting substances; where trade-offs and synergy-effects converge that impacts the management of other marine ecosystem services. Hence, it is necessary for officials to network with locals to have sustainable management of the

protected areas and their ecosystem services. The officials pointed to the presence of a lack of time, resources and expertise in managing marine environments. Although the agency’s perspective on marine ecosystem services permeates large parts of county administrative boards and municipalities' work with marine management in the High Coast and St. Anna-Missjö. The status and functions of ecosystem services are integrated in their management practices of the protected areas. However, the concepts themselves are more absent and not mentioned explicitly.

Keywords: Ecosystem services, Marine Protected Areas, Swedish Environmental Objectives,

(4)

SAMMANFATTNING

Östersjön omfattas av en stor mångfald marina ekosystemtjänster som livnär närliggande samhällen. Deras funktion är hotad av en mängd terrestra och akvatiska aktiviteter som har förorenat havet, vilket kräver en långsiktig hållbar förvaltning. Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om och förstå utmaningar och möjligheter i att uppnå en god ekologisk status i Östersjön. Studien baseras på en granskning av förvaltningsmetoder hos länsstyrelser och kommuner i två områden som är skyddade av den regionala överenskommelsen

Helsingforskonventionen; Höga Kusten i Västernorrland och S:t Anna-Missjö i Östergötland. Till grund för det analytiska ramverket ligger Havs- och vattenmyndighetens rapport, som beskriver ekosystemtjänster som Östersjön bidrar med, samt även tjänsternas status, åtgärder och utmaningar som uppstår vid förvaltning. Resultatet baseras på kvalitativa metoder för att samla in data, genom att specifikt studera dokument samt intervjuer med lokala tjänstemän. Den insamlade empirin har blivit kategoriserad och analyserad i linje med Havs- och vattenmyndighetens rapport, därefter har innehållet diskuterats. Resultatet visar att mest fokus lades på hantering av övergödning, ohållbart fiske och reglering av föroreningar, samt deras trade-off- och synergieffekter som påverkar förvaltningen av just dessa

ekosystemtjänster. Följaktligen, är det nödvändigt för tjänstemän att samverka med

lokalbefolkningen för att uppnå en hållbar förvaltning av de skyddade områdena och deras ekosystemtjänster. Generella utmaningar ansågs vara tid, resurser och kunskap för förvaltning av marina miljöer. Dock genomsyrar myndighetens ramverk om ekosystemtjänster stora delar av länsstyrelserna och kommunernas arbete med marin förvaltning på Höga Kusten och S:t Anna-Missjö. Ekosystemtjänsternas status och funktioner är integrerade i länens och kommunernas förvaltningsmetoder av de skyddade områdena. Ekosystemtjänster som begrepp är däremot frånvarande och inte explicit nämnt i arbetet.

Nyckelord: Ekosystemtjänster, marint skyddade områden, Sveriges miljökvalitetsmål,

(5)

AKRONYMER

BSAP = Baltic Sea Action Plan

BSPA = Baltic Sea Protected Area, se också HELCOM MPA EU = Europeiska unionen

FIFS = Fiskeriverkets författningssamling, gått till HaV FN = Förenta nationerna

HaV = Havs- och vattenmyndigheten HELCOM = Helsingforskonventionen

MPA = Marint skyddade områden, Marine Protected Areas NE = Nationalencyklopedin

PBDE = Polybromerade difenyletrar PCB = Polyklorerade bifenyler PFAS = Perfluoroktansulfonsyra SFS = Svensk författningssamling TBT = Tributyltenn

(6)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 1

1. 1. Om Östersjön och behovet av ekosystemtjänster 1

1. 1. 2. Problemformulering 2

1. 2. Syfte och frågeställningar 2

1. 3. Bakgrund 3

1. 3. 1. Agenda 2030 3

1. 3. 2. Skyddade områden i Östersjön 3 1. 3. 3. Havs- och vattenmyndigheten 4 1. 3. 4. Sveriges kommuner och länsstyrelser 5 1. 3. 5. S:t Anna-Missjö och Höga Kusten 5

1. 3. 6. Ekosystemtjänster 6 2. Tidigare forskning 8 3. Analytiskt ramverk 11 3. 1. Primärproduktion 12 3. 2. Klimatreglering 12 3. 3. Tillhandahållande om livsmedel 13 3. 4. Naturupplevelser och rekreation 13

3. 5. Kulturarv 14

3. 6. Upptag och nedbrytning av gifter 14

4. Metod 16

4. 1. Metodval för empiriinsamling 16

4. 2. Analysmetod av empirin 17

4. 3. Metoddiskussion utifrån idealkriterier 18

5. Resultat 19

5. 1. Dokumentstudie 19

5. 1. 1. Acta S:t Anna 19

5. 1. 2. Samverkansplan för BSPA Höga Kusten 22

5. 2. Intervjustudie 25

5. 2. 1. Primärproduktion 25

5. 2. 2. Klimatreglering 26

5. 2. 3. Tillhandahållande av livsmedel 27 5. 2. 4. Naturupplevelser och rekreation 27

5. 2. 5. Kulturarv 28

5. 2. 6. Upptag och nedbrytning av gifter 28

6. Analys och diskussion 30

6. 1. Analys 30

6. 1. 1. Primärproduktion 30

6. 1. 2. Klimatreglering 30

6. 1. 3. Tillhållande av livsmedel 31 6. 1. 4. Naturupplevelser och rekreation 32

6. 1. 5. Kulturarv 32

6. 1. 6. Upptag och nedbrytning av gifter 32

6. 2. Diskussion 34

7. Slutsats 38

Källförteckning 39

Bilaga 1 44

(7)

1. Inledning

Uppsatsens första kapitel inleds med en beskrivning av Östersjöns arter och ekosystem som bidrar med ekosystemtjänster samt vilka hot dessa står inför. Därefter följs

problemformulering, syfte, frågeställningar och bakgrundsinformation om de olika regimer samt myndigheter och utövare för åtgärdsarbete som uppsatsen bejakar.

1. 1. Om Östersjön och behovet av ekosystemtjänster

Östersjön erbjuder en mångfald av ekosystemtjänster som både livnär och främjar

närliggande samhällen. Havet är en arbetsplats, ett semesterområde, källa för förnybar energi, handelsförbindelse och livsmedelsförsörjning (Naturvårdsverket 2009, s. 16). Med dess unika bräckta miljö, är det även ett hem för arter med sällsynta genetiska sammansättningar (WWF u.å.). Det beräknas att Östersjöns ekosystemtjänster kan stödja närliggande länder med

miljardtals euro per år. Exempelvis bidrar turism och rekreation inom havets kuster med cirka 44 miljarder kronor årligen till Sverige (Czajkowski et al. 2015; HELCOM 2018). Om

närliggande länder uppnår rekommendationer gällande åtgärder i en regional aktionsplan om Östersjön kan länderna runt havet göra en årlig vinst på över 15 miljarder kronor (Hav- och vattenmyndigheten 2013). Därmed kan det, ur ett antropocentriskt perspektiv, anses som kritiskt att värna om Östersjön och dess bidragande ekosystemtjänster. Trots detta, kan Östersjön idag kategoriseras som en av Europas mest förorenade hav (Inácio et al. 2020). Med hela nio angränsande länder utsätts det för kontinuerligt utsläpp från industri, jordbruk och skogsbruk, vilket har lett till övergödning, syrefria bottnar och en stor mängd miljögifter (WWF u.å.). Dessutom är många av fiskbestånden överfiskade (NE 2021).

Antalet tillåtet fiske av sill och torsk har fördubblats sedan 1960-talet, och dessa arter fiskas idag kontinuerligt över deras hållbara bärkraft för reproduktion (NE 2021). Faktorer som övergödning och mål att upprätthålla ekosystemtjänster samt biodiversitet, var bland annat incitament för skapandet av den mellanstatliga Helsingforskonventionen - HELCOM. Denna regionala överenskommelse är påskriven av de nio Östersjöstaterna och omfattar rekommendationer för att skydda Östersjöns marina arter samt ekosystem från störningar (HELCOM u.å.a). Ett initiativ som HELCOM har infört är rekommendationen att varje medlemsstat ska anlägga skydd i områden inom havets kuster och marina miljöer där särskilda värden kan finnas, så kallade Marine Protected Areas - HELCOM MPA-områden. Inom Sveriges arbete med Östersjön förekommer även nationella miljökvalitetsmål, varav ett är Hav i balans samt levande kust och skärgård. Detta mål avsåg till att bidra med hög

ekologisk status i havet vid år 2020 i syfte till att dess natur- och kulturvärden ska existera för kommande generationer.

Under tidigt 2000-tal utfördes en stor mängd studier på de globala ekosystemtjänsterna och vad de bidrar med, där forskare bland annat kunde se att påverkan på dessa

ekosystemtjänster aldrig har varit så stor som under de senaste 50 åren. Dessutom konstateras att mer än hälften av de ekosystemtjänster som jorden bidrar med håller på att försvinna (Naturvårdsverket 2009, s. 15). I Östersjön förekommer livsviktiga arter och komponenter för att hela systemet ska fungera, och dessa är avgörande för att Östersjön ska kunna bidra med marina ekosystemtjänster som är producerande, reglerande, stödjande och kulturella (Ibid, s. 15–16). Däremot ökar konkurrensen om ekosystemtjänsterna mer och mer för varje år (NE

(8)

2021). Genom att integrera ekosystemperspektivet i förvaltningen som åtgärdsarbete, kan arbetet med marina miljöer ske på ett mer hållbart sätt (Schubert et al. 2018). Detta för att miljön ses som ett sammanlänkat system som behöver åtgärdas, istället för att fokusera på olika delar av systemet (Huitric 2009, s. 34).

1. 1. 2. Problemformulering

Med en stigande takt av hot som förekommer i Östersjöns marina ekosystem kan det skapa ökande komplexitet för att lösa situationen av minskade antalet ekosystemtjänster i dessa miljöer. Barbier (2017) anser att beslutsfattare inte har tagit hänsyn till vilka värden som dessa tjänster i marina ekosystem bidrar med (Barbier 2017). En annan teori kring ökningen av hot, kan kopplas till den drastiskt ökade aktivitet som sker i kustnära områden, där en tredjedel av världens befolkning är bofast vid kustområden och tre fjärdedelar av världens storstäder befinner sig vid kuster (Garcia Rodriguez et al. 2017).

Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård blev inte uppnått år 2020. Länsstyrelse Västernorrland (2020) och Länsstyrelsen Östergötland (2020) beskriver i deras årliga uppföljningsrapporter en negativ utveckling för att uppfylla målet. Rapporterna hänvisar dessutom till utmaningar och åtgärder för att motverka störningar som förekommer i marina områden (Länsstyrelsen Västernorrland & Länsstyrelsen Östergötland 2020).

Störningar uppstår genom mänskliga aktiviteter som överfiske, utsläpp av miljögifter och förstörda habitat samt genom klimatförändringar kan Östersjöns ekosystemtjänster och biologisk mångfald gå förlorade (Barbier 2017). Detta leder till utmaningar gällande människans framtida nyttjande av ekosystemtjänster. Bland annat förespråkas vetenskaplig forskning och lokal ekologisk kunskap för att gynna en mer hållbar ekosystemförvaltning (Cebrián-Piqueras 2020), vilket i sin tur är något som kan bidra till återställning eller främjande av god ekologisk status i Östersjön.

Vi vill undersöka varför det är svårt att uppnå målet Hav i balans samt levande kust och

skärgård. Denna uppsats kommer gå specifikt in på miljökvalitetmålets precisering om att

bevara ekosystemtjänster i kust- och havsområden. Detta kommer göras genom att fokusera på två områden vid Sveriges östkust: Kramfors kommun med område Höga Kusten i

Västernorrlands län, och Söderköping kommun, specifikt området S:t Anna-Missjö i Östergötlands län.

1. 2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att utifrån det nationella miljökvalitetsmålet Hav i balans samt

levande kust och skärgård, fördjupa kunskapen om vilka utmaningar och möjligheter

kommuner och länsstyrelser ställs inför i förvaltning av ekosystemtjänster i marina områden. På så vis ge ett kunskapsbidrag till hur den lokala förvaltningen för Östersjöns

ekosystemtjänster kan utvecklas på ett mer hållbart sätt samt hur det nationella miljökvalitetsmålet kan eventuellt uppnås.

➢ Vilka utmaningar och möjligheter förekommer i åtgärdsarbetet för kommuner och länsstyrelser inom Höga Kusten och S:t Anna-Missjö när det kommer till att förvalta dess marina miljöer?

(9)

➢ Hur arbetar kommuner och länsstyrelser inom Höga Kusten och S:t Anna-Missjö med att uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, med fokus på målets specificering “ekosystemtjänster”?

1. 3. Bakgrund

För att upprätthålla ekosystemtjänster i Östersjön förekommer ett flertal olika regimer i form av icke-bindande konventioner. Några av dessa, Helsingforskonventionen (HELCOM) som Sverige skrev på under 1970-talet och konventionen om biologisk mångfald förekom under Riokonferensen år 1992 vilket på sikt gett upphov till Agenda 2030. Dessutom förekommer även beslutsfattande internationella bindande regelverk som integrerats i svensk lagstiftning. Några som kan identifieras är EU:s ramdirektiv för havsmiljö (2008/56/EG), ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) samt ramdirektiv för arter- och habitat (92/43/EEG).

1. 3. 1. Agenda 2030

År 2015 antogs Agenda 2030 och dess 17 globala mål av FN:s generalförsamling i syfte till en kartläggning för världens regeringar att gå till en mer hållbar framtid. I det ledande dokument som presenterar målen beskrivs vilka utmaningar som står i vägen för att uppnå denna hållbara framtid och vilka möjligheter som regeringar har för att uppnå globala målens delmål (Förenta nationerna 2015). Trots detta är både målen och delmålen som antagits i denna konvention baserad på frivillighet och är på så sätt inte juridiskt bindande

(Regeringskansliet 2015a). Denna globala överenskommelse som Sveriges regering har skrivit på har gett upphov till nya uppdrag hos regeringens olika myndigheter och skapa förtydligande av deras ansvarsområden. Utöver det har aktuella nationella miljökvalitetsmål uppdaterats, inklusive Hav i balans samt levande kust och skärgård vilket ligger till grund för denna uppsats.

1. 3. 2. Skyddade områden i Östersjön

Med att miljöproblem och störningar i Östersjön identifierades vara gränsöverskridande uppstod mellanstatliga överenskommelsen Helsingforskonventionen, även benämnd

HELCOM, år 1974. Denna konvention uppdaterades 1992 och uppdateringen blev ratificerat 2000. HELCOM består inte enbart av de medlemsländer som gränsar till Östersjön och EU som samarbetspartner, utan i HELCOM förekommer fem olika permanenta arbetsgrupper som ansvarar för olika ansvarsområden. Dessa arbetsgrupper blir assisterade med varje medlemslands myndigheter och experter från andra förvaltningsorganisationer (HELCOM u.å.a).

År 2007 tog konventionen fram en omfattande regional aktionsplan d.v.s. Baltic Sea

Action Plan vilket beskriver vilka hot som innanhavet och dess miljöer samt organismer står

inför. Konventionen motiverar i aktionsplanen att medlemsländerna ska återställa god ekologisk status inom Östersjöns kust- och marina miljöer till 2021. Detta genom att återställa, skydda och hållbart använda ekosystemtjänsterna som dessa miljöer bidrar till. Därmed utvecklar aktionsplanen en idé att utvidga och öka antalet särskilda skyddade områden som har viktig betydelse (HELCOM 2007). Dessa särskilda områden, HELCOM Marine Protected Areas som de kallas för, fokuserar på att upprätthålla extra övervakning av

(10)

olika naturliga processer i marina och kust-habitat, och därmed ge upphov skydd för habitatets arter och miljöer samt upprätthållning av ekosystemtjänster (HELCOM 2013).

För att undvika intressekonflikter och uppnå hög ekologisk status i de skyddade områden måste en samverkansplan upprättas för att reglera särskilda aktiviteter, i ändamål att bevara områdenas naturvärden (HELCOM u.å.c). Denna uppsats beaktar två beslutade HELCOM MPA-områden där samverkansplan har upprättats. Ena samverkansplanen som är uppdelat i tre delar har skrivits av länsstyrelsen i Västernorrland för område Höga Kusten

(Länsstyrelsen Västernorrland 2011a & Länsstyrelsen Västernorrland 2011b). Den andra av länsstyrelsen i Östergötland för området S:t Anna-Missjö (Länsstyrelsen Östergötland 2011).

Natura 2000 är ett nätverk av områden som har utpekats att innehålla stor ekologisk betydelse för naturliga processer som bidrar med tjänster, där viktigt samspel kan förekomma mellan olika hotade arter och miljöer som utsätts för störningar. Dessa områden omfattas av både EU:s fågeldirektiv (2009/147/EC) samt art- och habitatdirektiv (92/43/EEG). För att hindra utdöende av arterna och bevara naturområden ska bevarandeåtgärder inrättas, oftast bildas ett naturreservat (Europeiska kommissionen u.å.). Några av dessa områden

förekommer i Östersjön och är delar av Höga Kusten och S:t Anna-Missjö (Länsstyrelsen Västernorrland 2011a, s. 23 & Länsstyrelsen Östergötland 2011, s. 2).

Enligt första paragraf i fjärde kapitel för Miljöbalk SFS 1998:808 föreskrivs att varje Natura 2000-område dessutom är listade som riksintresse, vilket sätter särskilda

bestämmelser på hur aktiviteter ska ske vid dessa områden utan att bidra med störningar (Riksdagen 2020a). För varje Natura 2000-område ska även närmaste Länsstyrelse ta fram en beskrivning om området och dess olika värden genom en bevarandeplan (Ibid). Detta innebär att förvaltning av dessa områdens akvatiska miljö styrs lokalt men förhåller sig till

internationella beslut inom EU.

En skillnad mellan HELCOM:s MPA-nätverk och Natura 2000-nätverket är att den tidigare formen av förvaltning enbart inriktar sig på Östersjöns marina samt kustområden, medan Natura 2000 även kan rikta in sig på fysiska inlandsmiljöer. Dessutom har Natura 2000-områden blivit utpekade för dessa miljöers ekologiska betydelse på EU-nivå vilket i jämförelse med Höga Kusten och S:t Anna-Missjö som syftar till miljöer som har betydelse för Östersjön (HELCOM u.å.b).

Innan HELCOM som överenskommelse blev till och EU:s förslag om Natura

2000-områden, yttrades en motion i Sveriges riksdag för att bilda överstatlig kommission som ska ge upphov till en konvention som kan anlägga miljöskydd i Östersjöns kustområden. Att anlägga miljöskydd yttrades vara fördelaktigt, eftersom Sverige har den längsta

kustremsan och havets marina miljöer i stort ansågs vara förorenade (Riksdagen 1973).

1. 3. 3. Havs- och vattenmyndigheten

I Sveriges nationella arbete med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och

skärgård förekommer tillsyns och förvaltningsmyndigheten Havs och vattenmyndigheten

-även bemärkt HaV. Denna myndighet som blev inrättad 2011 organiserar under

Miljödepartementet, och därmed på regeringens och riksdagens initiativ, för att arbeta med frågor rörande tjänster i havsplanering och även bedriva samarbete med länsstyrelser m.m. Myndighetens uppgifter beskrivs specifikt i första till sjunde paragrafen inom förordning SFS

(11)

2011:619 vilket blev senast redigerat år 2021 med förordning SFS 2021:190 (Riksdagen 2021a).

Havs- och vattenmyndigheten beskriver sig själva som en enrådsmyndighet vilket styrs av en generaldirektör och myndighetens ansvarsområden är uppdelad på olika avdelningar samt enheter inom stöd och förvaltning (Havs- och vattenmyndigheten u.å.a). Dessutom

föreskriver HaV om vilka interna mål och uppdrag som regering samt riksdag har gett

myndigheten för att bli uppnått till ett visst datum. Ett av dessa är enheten för Havsmiljö som första april år 2022 ska presentera en samordning för genomföring av HELCOM:s

uppdaterade aktionsplan (Havs- och vattenmyndigheten u.å.b).

Myndigheten har gett upphov till ett ekosystemperspektiv och att studera dess integrering, går det att se hur bevarandet av ekosystemtjänster kan uppfyllas, och därmed miljömålet.

1. 3. 4. Sveriges kommuner och länsstyrelser

Inom det nationella arbetet med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och

skärgård lämnas ansvar till Havs- och vattenmyndigheten att presentera årliga uppföljningar

till vilket stadie som målets utveckling befinner sig i. För att genomföra dessa uppföljningar sätts krav på kommuner att bedriva plan- och beslutsprocesser, vilket inte enbart illustrerar kommunala projekt runt om i landet utan även ger upphov till åtgärdande förslag för att arbeta vidare med miljökvalitetsmålet (Naturvårdsverket 2020a).

Kommuner och länsstyrelser bedriver olika sorters verksamheter, trots att båda arbetar med miljökvalitetsmål så genomförs dessa utifrån olika villkor samt förutsättningar.

Kommuner är mer självstyrande med valda politiker utifrån de som har blivit röstade på av kommunens medborgare (SKR 2021). För att beakta hur ekosystemtjänster inrättas i deras styrning beskriver Plan- och bygglagen SFS 2010:603 att kommunen har markmonopol för planering av den fysiska- och havsmiljö inom kommunens gränser - där planerat arbete ska presenteras i en detaljplan, havsplan alternativt översiktsplan (Riksdagen 2020b). Beslut om planerat arbete och prövning av dessa beslut kompletteras även med Miljöbalk SFS 1998:808 (Riksdagen 2020a). Länsstyrelser däremot kan beskrivas som företrädare till den nuvarande regering då dessa är bedrivande regionala myndigheter och genomför verksamheter för att nationella mål blir en del av aktörers planering inom länets kommuner. Detta innebär att länsstyrelsen har på så sätt en administrativ funktion från regering och riksdag samt bedriver sektorsövergripande verksamhet (Regeringskansliet 2015b). Länsstyrelser tar även fram styrande dokument som handlingsplaner och samverkansplaner.

1. 3. 5. S:t Anna-Missjö och Höga Kusten

S:t Anna-Missjö är en del av Egentliga Östersjön som sträcker sig från Åland till danska sunden. Denna del har en större genomtillförsel från Kattegatt, än norra delarna av Östersjön, som Höga Kusten är en del av. Detta innebär att miljön är mer salt med ca 6–8 promille på grundvatten, medan djupare miljöer håller sig runt 11–14 promille. De djupare miljöerna i Egentliga Östersjön tenderar att drabbas av syrebrist lättare än de grunda, vilket kan leda till döda bottnar och bildning av svavelväte. Däremot förekommer en större del växtarter i Egentliga Östersjön jämfört med norra delarna, vilket kan exemplifieras av ålgräs, blåstång och havstulpan. Dessutom förekommer fler djurarter i södra delarna som sill, torsk och lax

(12)

(Havet.nu 2017).

Höga Kusten är en del av den nordligaste delen av Östersjön som kallas den Bottniska viken. Denna del särskiljer sig genom en mindre mängd växt- och djurarter, samt en högre mängd inströmning av sötvatten. Hela 80% av denna del består av älvvatten, vilket innebär att ekosystemet karaktäriseras främst som ett sötvattensområde. I norra delen av Bottniska viken saknas det därmed marina organismer, och domineras helt av sötvattendjur som abborre, mört, gädda och harr (Havet.nu 2020).

Landskapen mellan de två områdena skiljer även sig åt. S:t Anna-Missjö består främst av marin miljö och mindre delar terrestra ytterskärgård (Länsstyrelsen Östergötland 2011, s. 9). I områdets terrestra landskap förekommer strandmark med en areal betesmark från miljöer skogs- samt jordbruk och odlingslandskap (Ibid s. 28- 35). Höga Kusten däremot, består till stora delar barrskog och höga avslipade berg men en större del av marin miljö (Länsstyrelsen Västernorrland 2011a s. 54).

Sammanfattningsvis, marina miljöer dominerar i S:t Anna-Missjö medan terrestriala miljöer förekommer i större grad vid Höga Kusten. Se bilaga 2.

Området S:t Annas skärgård har varit en del av Naturvårdsverkets nationalparksplan sedan 1980-talet men utsågs 1994 officiellt till del av vad som tidigare kallades för BSPA - Baltic Sea Protected Area. Idag benämns det som ett HELCOM MPA-område (Länsstyrelsen Östergötland 2011). Höga Kusten utsågs samma år som S:t Anna-Missjö till skyddat område av HELCOM på grund av en mångfald av marina livsmiljöer, stor artrikedom, avsaknad på större utsläpp samt intressanta livsmiljöer i och med landhöjningen. Detta har även gett upphov till bildandet av ett flertal naturreservat och Natura 2000-områden (Länsstyrelsen Västernorrland 2011a, s. 23). Målet med att klassa området under MPA är att huvudsakligen skydda området och skapa en tvärsektionell kunskapsbas. Dessutom främjar det vägledning och dialog för aktörer på flertal nivåer samt för långsiktig och hållbar marin förvaltning (Ibid, s. 24).

1. 3. 6. Ekosystemtjänster

Enligt Naturvårdsverkets webbsida, definieras ekosystemtjänster som “grunden för

människans välfärd” (Naturvårdsverket 2020b). Detta för att ekosystemen bidrar med

mekanismer som upprätthåller ett gott mänskligt liv. Dessa funktioner kan delas i kategorier som försörjande, reglerande, kulturella och stödjande. Försörjande ekosystemtjänster kan exemplifieras med råvaror för produktion av mat, energi och dricksvatten. Under reglerande ekosystemtjänster räknas luft- och vattenreglering in, samt kolbindning och pollinering. Hos kulturella ekosystemtjänster presenteras de delar av naturen som gynnar rekreation,

pedagogik och friluftsliv, medan stödjande ekosystemtjänster innebär de funktioner som stöttar alla andra processer hos ekosystemtjänster. Detta kan exempelvis vara fotosyntes och biogeokemiska processer (Ibid).

Hos Havs- och vattenmyndigheten belyses den marina havsförvaltningen eftersom denna är avgörande för andra ekosystemtjänster ska fungera som de ska (Havs- och

vattenmyndigheten 2014). Fiske, kultur, rekreation, biologisk mångfald och havets förmåga att rena förorenar är exempel på funktioner som är väsentliga för mänsklig välfärd

(Naturvårdsverket 2009). Eftersom delar av Östersjöns system och funktioner utsätts för störningar i hög grad (NE 2021), arbetar Havs- och vattenmyndigheten med EU-direktiv,

(13)

rekommendationer från HELCOM och på egna initiativ för att behålla Östersjöns marina ekosystemtjänster. Exempelvis har havsmiljödirektivet direkta kopplingar till

ekosystemtjänster där EU:s medlemsländer ska utföra åtgärder för att nå god miljöstatus och även utföra uppföljning på det arbete som sker. Dessutom utför myndigheten ekonomiska och sociala analyser av den kostnad som sker i samband med miljöförsämringen i haven. Även här belyses ekosystemtjänstperspektivet (Havs- och vattenmyndigheten 2014).

Figur 1 förklarar hur ekosystemtjänster förvaltas på olika nivåer, utifrån det som beskrivs i bakgrunden. De olika regelverken, konventionerna och målen samverkar och appliceras på varandra på olika sätt som visas nedan. Exempelvis har HELCOM en indirekt samverkan med icke-bindande rekommendationer som Havs- och vattenmyndigheten är delaktig att tillämpa vid förvaltning. Samtidigt har myndigheten en direkt koppling utifrån bindande förslag som föreskrivs av svensk lagstiftning som tillämpas av kommuner och länsstyrelser.

Figur 1. Vertikal redovisning av förvaltning för ekosystemtjänster utifrån uppsatsens bakgrund. Tankebubbla

indikerar vad aktörer bidrar med för åtgärder. Svart pil indikerar direkt koppling gällande samverkan, röd pil indikerar indirekta kopplingar och prickad pil förklaringar.

(14)

2. Tidigare forskning

Uppsatsens andra kapitel presenterar den aktuella forskningsfronten inom perspektivet om ekosystemtjänster och varför detta perspektiv är relevant för uppsatsen. Kapitlet belyser även hur aktuell förvaltning av Östersjöns marina ekosystem kan ske på lokal nivå genom att beskriva hur forskning uppfattar vilka utmaningar som kan påvisas för åtgärder inom marina miljö skyddade områden.

Människans välfärd gynnas av den naturliga miljön enligt tidigare studier inom området. Helliwell (1968) beskrev fördelarna med ekosystemtjänster i artikeln Valuation of wildlife

resources. Författaren menar på att traditionella metoder att beräkna kostnaden av naturens

resurser genom nyttokostnadsanalys och diagram, är alldeles för enkelspårigt och inte påvisar en mångfacetterad bild av hur det naturliga systemet fungerar. Helliwell (1968) ansåg därmed tidigt att ekosystemtjänstperspektivet var hjälpsamt för att uppmärksamma det mänskliga utnyttjandet av naturens resurser genom att sammansvetsa de olika värdena på det ekologiska systemet till en enhet. Detta skulle ersätta de försök som gjordes för att beräkna naturens värde som i monetära värden (Helliwell 1968).

Liknande påstående styrks även av senare forskning. Schubert et al. (2018) nämner fördelen hos integrering av ekosystemtjänstperspektivet i kommunal planering, men belyser även bristen. I författarnas studering av Malmös arbete med implementering av perspektivet, påvisades det att många kommunala aktörer var medvetna om förhållningssättet och

begreppet som helhet, men observerade brister att överföra denna kunskap till faktiskt implementering, vilket skulle behöva ytterligare stöd. Dessutom såg forskarna i kommunernas handlingsplaner att integrering av ekosystemtjänstperspektivet hade en höjdpunkt år 1990, men som sedan har avtagit med tiden, och en överrepresentering av producerande ekosystemtjänster, och avsaknad av resterande kategorier (Schubert et al. 2018). De belyser därmed vikten av ett offentliggörande av ekosystemtjänstperspektivet och ökad tillgänglighet för kunskap inom området (Ibid). Däremot såg författarna i allmänhet, ett ökad holistiskt angreppssätt hos kommunerna, vilket är en fördel ur ett ekologiskt perspektiv. Dessutom nämnde respondenterna i deras intervjustudie att arbetssättet redan har varit liknande det som ekosystemtjänstperspektivet förespråkar, men att man nu har en benämning på det, som inte tidigare fanns (Ibid).

Generellt sett anses det som både underlättande och utmanande att använda sig av ekosystemtjänstperspektivet, vilket kan påvisas av Granek et al. (2010) studie gällande förvaltning av kustnära områden. Artikeln förklarar det komplexa sambandet mellan beslutstagning vid förvaltning av olika ekosystemtjänster, och hur dessa kan påverka

varandra på diverse sätt. Bland annat förklarar forskarna begreppet trade-off som innebär att vid åtgärdsarbete för att gynna funktionen på en viss ekosystemtjänst kan missgynna en annan. Dessa gynnande och missgynnande effekter på ekosystemtjänster beskrivs att

förekomma i varje förvaltning som arbetar med ekosystem (Granek et al. 2010). Som förslag till att motverka dessa missgynnande effekter anser författarna att förvaltare i deras

åtgärdsarbete bör ta hänsyn till hur lagar applicerats som kan främja deltagande och samverkan. För att underlätta detta kan möjliga försök till att sätta monetära värden på ekosystemtjänsterna genomföras (Ibid).

(15)

Motsatsen till det Granek et al. (2010) hänvisar till, där förvaltning av att gynna funktion för en ekosystemtjänst kan ske på bekostnad av en annan, kan även åtgärdsarbete med en ekosystemtjänst gynna förmågan för en annan. Detta kallas synergieffekter vilket Paavola & Hubacek (2013) skriver att åtgärdsarbete av beslutsfattare som beaktar dessa kan agera snabbare och bidra med effektivare skydd av ekosystemtjänster (Paavola & Hubacek 2013).

Trots att det anses fördelaktigt att integrera ekosystemtjänstperspektivet gällande förvaltning av marina miljöer (Schubert et al. 2018), påvisas detta som en bristvara enligt tidigare undersökningar. I Inácio et al. (2020) artikel Ecosystem services of the Baltic Sea: An

assessment and mapping perspective, presenteras den kunskapslucka inom

ekosystemtjänstperspektivet som ger upphov till utmaningar när marina ekosystem ska förvaltas inom bland annat kommuner. Författarna menar att många artiklar som skrivs om ämnet, är kvalitativa, när det egentligen skulle behövas mer kvantitativ forskning om ämnet som kan erbjuda högre validitet och reliabilitet. Detta anser de vara en tydligare väg mot en internationell standardisering av vad ekosystemtjänster egentligen innebär. När politiker och beslutstagare tolkar begreppet till sin fördel, kan detta leda till socio-ekonomiska nackdelar (Inácio et al. 2020). Detta nämns även i Kuhn et al. artikel (2021) där forskarna har studerat vilka intressenter som är delaktiga i beslutsprocesser gällande ekosystemtjänster i Östersjön. Här uppmärksammas bristen på experter genom processen, eftersom det är dessa som kan förtydliga den senaste kunskapen om ekosystemtjänster som fenomen (Kuhn et al. 2021).

Barbier (2017) förklarar att förvaltare kan ta hänsyn till vad besökare av marina områden är villiga att betala för att uppleva värdena i området. Därmed kan effektiviteten på

åtgärdsarbete av ekosystemtjänster baseras på hur mycket det kan kosta att upprätthålla dessa värden i jämförelse med vad förvaltarna får tillbaka monetärt (Barbier 2017).

Enligt en litteraturstudie av svenska kommunala dokument, har Palo et al. (2016) sett att ekosystemtjänster som begrepp har applicerats på nationell politisk nivå, men försummas på kommunal nivå vilket exemplifieras av konflikter mellan intressen på ett lokalt plan. När befolkningen i Sverige ökar och fler bostäder ska byggas samt mark i allmänhet används i högre grad, kan detta prioriteras högre av kommuner än bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Detta med tanke på att kommuner har som uppgift att förhålla sig till lokala omständigheter, som exempelvis ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen (Palo et al. 2016). Heckwolf et al. (2021) anför dock att det finns en koppling mellan bevarande av ekosystemtjänster och socio-ekonomiska fördelar. Här exemplifieras författarna med försörjande, reglerande och kulturella ekosystemtjänster; fiske som kan ge

livsmedelsförsörjning, mussel-kolonier som kan rena vatten och rekreation som kan kopplas till estetiska värden. Däremot uppges det förekomma en ojämn fördelning av information om kopplingen av att bevara ekosystemtjänster och dessa fördelar mellan norra och södra

Östersjön (Heckwolf et al. 2021).

Ekosystemtjänster påverkas även av interna faktorer hos ett ekosystem, exempelvis tillståndet för genetisk biodiversitet. Detta påvisas i Sandström et al. (2016), där författarna har undersökt utmaningar med att belysa genetisk biodiversitet i förvaltningen av HELCOM MPA-områden i Sverige och Finland (Sandström et al. 2016). Studien visar på att ett flertal förvaltare av både Natura 2000- och HELCOM MPA-områden hade brist på tid, resurser och kunskap för att kunna främja den genetiska biodiversiteten. Bland annat uttrycker en

(16)

och vilka arter som ej bör fiskas. Istället delas fiskekvoterna ut av representanter i lokala fiskedistrikt. Dessa kontrollanter tjänar även pengar på det (Ibid). Vidare beskriver de hur utmaningen även sker på grund av områdets avskalade regler. Exempelvis hänvisar förvaltare till att HELCOM MPA-områden är skyddade från mänsklig aktivitet, men värnar inte om vattenkvaliteten, övergödning och spridning av giftiga ämnen som också påverkar den genetiska diversiteten negativt (Ibid). Sandström et al. (2016) trycker däremot på att

förvaltare av marint skyddade områden kan inspireras från regleringar av skyddade områden på fastland, där utvecklingen beskrivs ha gått snabbare samt regelverk och normer är mer strikta. Författarna menar att om ansvariga för skyddade områden effektiviserar detta arbete, kan det leda till en mängd positiva effekter. Detta eftersom forskning visat en ökad mängd genetisk biodiversitet kan bidra med produktivitet i ekosystem som möjliggör

ekosystemtjänster (Ibid).

Sammanfattningsvis påvisar samtliga källor hur det förekommer en problematik att implementera ekosystemtjänster som begrepp, men också som förvaltningsverktyg. Främst anser forskning att kommunala tjänstemän har brister i detta. Något som hänvisas genom åtgärder till ökad standardisering av begrepp, ökad kvantitativ forskning, ökad förståelse av koppling mellan socioekonomiska intressen samt ökat samband mellan förvaltning i terrestra och marina områden.

(17)

3. Analytiskt ramverk

Uppsatsens tredje kapitel presenterar den analytiska referensramen, vilket inspirerats genom egen sammanfattning av en rapport antagen Havs- och vattenmyndigheten om marina

ekosystemtjänster. Detta ramverk kommer senare användas för att dra samband vid insamlad empiri.

Då Havs- och vattenmyndigheten för närvarande är den ansvarande tillsynsmyndigheten för att det nationella miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård kommer myndighetens rapport “Ekosystemtjänster från svenska hav - status och påverkansfaktorer” (2015) samt rapportens sex huvudpunkter användas som analytiskt ramverk (Havs- och vattenmyndigheten 2015). Huvudpunkterna presenteras även i miljödepartementets framställda illustration, som används av HaV. Illustrationen hänvisas till Figur 2, efter att tillåtelse av myndigheten för användning i denna uppsats har blivit godkänd

-huvudpunkterna är följande: ● Primärproduktion ● Klimatreglering ● Tillhandahållande av livsmedel ● Naturupplevelser/rekreation ● Kulturarv

● Upptag och nedbrytning av näringsämnen och gifter

För att undvika upprepning har punkten Upptag och nedbrytning av näringsämnen och gifter reducerats till enbart gifter, då av egen förståelse förekommer mycket av vad rapporten skriver om näringsämnen tas upp i punkten Primärproduktion.

HaV:s rapport syftar till att bidra med information om dessa olika huvudpunkter d.v.s. sex olika marina ekosystemtjänster och deras status avseende två havsområden i Östersjön: Bottniska viken och Egentliga Östersjön.

För varje ekosystemtjänst presenteras status till antingen god, måttlig eller dålig. Detta belyser HaV (2015) genom att även utvärdera i rapporten hur stor påverkan som olika faktorer av mänskliga aktiviteter som ger upphov till stress för ekosystemtjänster i marint-och kustvatten baserat på aktuellt kunskapsläge. För att möjliggöra detta har

påverkansfaktorerna bedömts utifrån om faktorerna bidrar med liten, osannolikt negativ, måttligt negativ eller stor negativ samlad påverkan på de marina ekosystemtjänsterna (Havs-och vattenmyndigheten 2015, s. 21).

Dessutom går det att utläsa i HaV:s rapport att de initiativ som har utgjort av HELCOM:s aktionsplan, där bland annat skyddet för biologisk mångfald och minskning av övergödning har varit drivande faktorer (Ibid, s. 31). Genom att konventioner som HELCOM skyddar känsliga områden i Östersjön, blir sammankopplad till en myndighetsrapport med dess arbete att överse att det nationella miljökvalitetsmålet uppnås genom uppmuntran till lokalt

(18)

3. 1. Primärproduktion

Likt fysiska inlandsmiljöer, förekommer det även organismer i akvatisk miljö som omvandlar koldioxid till syre med hjälp av solenergi. Havs- och vattenmyndigheten (2015) förknippar denna primärproduktion till näringsväv där områden som exempelvis växtplankton, alger och andra producenter förökar sig genom att konsumera miljöernas biomassa. Dessa kan även bidra med levnadsmiljöer för andra organismer. Myndigheten anger att det måste finnas en balans av denna ekosystemtjänst, då ohållbar primärproduktion negativt kan påverka andra marina ekosystemtjänster och näringsväven. Ökade mängder biomassa uppstår med

övergödning när näringsämnen som fosfor och kväve tillförs i ekosystemet, vilket kan bidra med att producenterna använder större mängd syre och minskar antalet syre i akvatiska miljöerna (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 30–31).

HaV (2015) utvecklar vidare att människan har ett direkt inflytande på antalet mängd primärproduktion som sker i marina ekosystem genom olika aktiviteter. En minskad

användning av näringsämnen som fosfor och kväve i dessa aktiviteter kan ge upphov till en mer balanserad primärproduktion och därmed bidra med hållbara marina ekosystem (Havs-och vattenmyndigheten 2015, s. 32). Därmed bör förvaltning ta hänsyn till aktiviteter där dessa näringsämnen förekommer, vilket kan begränsa spridningen av syrefria bottnar och samtidigt upprätthålla marina miljöerna och dess ekosystemtjänster.

Havs- och vattenmyndigheten (2015) specificerar fyra olika naturliga mekanismer som förvaltare bör ta hänsyn till i åtgärdsarbete. Dessa är omvandling av oorganiskt kväve till kvävgas, kvarhållning av näringsämnen på ackumulationsbottnar, upptag av näringsämnen hos organismer samt export av näringsämnen till världshaven (Havs- och vattenmyndigheten, s. 47). Funktioner som dessa är essentiella för att minska övergödningen i Östersjön, eftersom det sker en kontinuerlig tillförsel av näringsämnen från bland annat avlopp, jordbruk och industrier (Ibid).

Myndigheten uppger att det finns en skillnad mellan status på denna ekosystemtjänst för Bottniska viken i jämförelse med Egentliga Östersjön.

3. 2. Klimatreglering

Havs- och vattenmyndigheten (2015) beskriver luft- och klimatreglering som “gasutbytet

mellan atmosfären samt förmågan att upprätthålla ett gynnsamt klimat” (Havs- och

vattenmyndigheten 2015, s. 42). Genom att solens energi transporterar vattenströmmar världen över, påverkas klimatet i olika regioner, eftersom stora klimatförändringar till havs, påverkar tempererade förändringar på land (Ibid, s. 43).

Däremot leder dagens klimatförändringar till att havets förmåga att uppta koldioxid minskar, eftersom temperaturförändringarna leder till en minskad förmåga att kvarhålla vattenlösliga gaser, vilket även påverkar förmågan att behålla syret som finns i Östersjön. Dessutom menar HaV (2015) att det förekommer ett större behov i upptag av koldioxid i haven idag, vilket leder till ökad försurning i haven. På så vis är det en rad faktorer som påverkar varandra gällande denna ekosystemtjänst. Exempel på detta är att behovet av klimat- och luftreglering ökar i världen, när just regleringen minskar. Detta eftersom växthusgaser minskar syretillförseln och det globala flödet av ånga, vidare leder även detta

(19)

till minskning av polarisarna, vilket i sin tur leder till ökad växthuseffekt (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 43).

Myndigheten uppger att det inte finns en skillnad mellan status på denna ekosystemtjänst för Bottniska viken i jämförelse med Egentliga Östersjön.

3. 3. Tillhandahållande om livsmedel

Konstant konsumtion av fisk- och skaldjur som sker i inlandet, där människor i både små-och storstäder eftersöker livsmedel, har bidragit till ökade aktiviteter i marina miljöer. Denna föda är en försörjande ekosystemtjänst och har en stor betydelse för människors välmående. Enligt Havs- och vattenmyndigheten (2015) har antalet ton yrkesfiske minskat i svenska hav från 2005 till 2013. Däremot uppger myndigheten att människors efterfråga av födan inom EU har ökat trots att fångsten överstiger vissa fiske-bestånds förmåga att reproducera. Dessutom beskrivs hur fångst av olika sorters arter av fisk- och skaldjur förekommer med olika sorters typer av jakt och en ytterligare ökad efterfråga kan förekomma (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 53). Därmed sätts krav på hållbar förbrukning samt

upprätthållning av fiske för att denna försörjande ekosystemtjänst ska finnas till kommande generationer.

Jakt efter födan och överfiske är inte det enda som påfrestar arterna utan även minskande samt förändrade habitat där arterna befinner sig i kan göra att bestånden missgynnas. HaV (2015) beskriver och ger exempel på hur mänsklig påverkan genom global uppvärmning och Östersjöns försurning, samt uppkomst av döda bottnar samt kemiska utsläpp i form av miljögifter har bidragit till minskade antalet arter i havets miljöer (Havs- och

vattenmyndigheten 2015, s. 54).

Myndigheten tar specifika kriterier utifrån havsmiljödirektivet för att beskriva hur de mäter statusen för denna ekosystemtjänst i jämförelse med andra, däremot beskrivs det inte förekomma någon särskild skillnad mellan Egentliga Östersjön och Bottniska viken.

3. 4. Naturupplevelser och rekreation

Havs- och vattenmyndigheten (2015) beskriver rekreation som “värdet av att kunna vistas i

havsnära miljöer” (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 65). Denna ekosystemtjänst kan

uppenbara sig i form av strandpromenader, fritidsfiske, paddling, surfing, havsbad, båttur eller skridskoåkning. Skäl till varför det är viktigt att bevara områden som främjar aktiviteter som dessa kan påvisas av forskning. Friluftsliv och aktiviteter i naturen kan motverka stress, främja återhämtning från stress, förbättra fysisk och psykisk hälsa. Därmed förekommer studier som visar på att människor förknippar havet med återhämtning och trygghet (Ibid, s. 65). Dessutom kan den ekonomiska dimensionen gynnas på så vis att företag vinner på de estetiska värden som kustnära miljöer bidrar med samt skapa attraktiva bostadsområden som skapar ruljangs i ekonomin. Exempelvis bor närmare hälften av Sveriges befolkning inom 10 km från havet (Ibid, s. 66).

Däremot menar HaV (2015) att det förekommer en mängd hot mot rekreationen och de naturupplevelser som kustnära områden bidrar med. Algblomning, fiskdöd och sjukdomsspridning hos diverse arter, gör kusten mindre attraktiv att besöka. Exempelvis påverkar detta turistnäringen där Öland specifikt har blivit tidvis drabbat ekonomiskt.

(20)

Däremot anser inte myndigheten att klimatförändringarna kommer påverka denna del av världen särskilt ansenligt, förutom förlängd turistsäsong som kan öka mängden marint skräp vid strandpromenader (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 66). Tillsynsmyndigheten nämner att rekreation som ekosystemtjänst påverkas främst av övergödning, marint skräp och giftiga ämnen. Däremot anses inte förvaltning som åtgärdsarbete behöva förekomma i

Östersjön som helhet, utan att det mesta arbetet behöver ske lokalt. Exempel på detta arbete kan vara strängare regler kring fiske och bättre avfallshantering vid strandnära områden (Ibid, s. 69). HaV nämner att det inte förekommer någon särskild skillnad i bristen på rekreation mellan Egentliga Östersjön och Bottniska viken.

3. 5. Kulturarv

I svenska havsbottnar förekommer cirka 20 000 kulturlämningar, vilket främst härstammar från historiska tiders sjöfart. Lämningar likt dessa ger en omfattande inblick i människans historia och inbegriper de materiella och icke-materiella fynden som ertappas på havsbotten. På grund av Östersjöns bräcka miljö, har vissa kulturarv kunnat behållas då skeppsmasken inte trivs i en miljö med låg salthalt. Därmed trivs kulturlämningar bäst i Bottniska viken, där miljön är mer bräck. De mest kända marina kulturarven tillhör sjöfart och skepp, medan fiskehamnar även kategoriseras som ett marint kulturarv, eftersom de är en slags visualisering av den livsmedelsproduktion som vi alltid varit beroende av (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 71).

Havs- och vattenmyndigheten (2015) har konstaterat att ett marint kulturarv som ekosystemtjänst är i en måttligt säker position, trots att vissa småskaliga och kustnära industrier kan gå förlorade i konflikt med ett säkrare fiske. Däremot finns det mänskliga aktiviteter som påverkar kulturarven negativt. Bottentrålning, djupt påverkande båttrafik, energiutvinning, fiskodlingar, brobyggen eller ytkrävande verksamhet är exempel på dessa aktiviteter. Som lösning på detta anser HaV att man bör främja en effektiv och rumslig planering i kust- och utsjövatten (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 72).

Myndigheten uppger att det inte finns en skillnad mellan status på kulturarv som ekosystemtjänst för Bottniska viken i jämförelse med Egentliga Östersjön.

3. 6. Upptag och nedbrytning av gifter

Havs- och vattenmyndigheten (2015) skriver att nedbrytning av gifter är livsnödvändigt för att Östersjön ska både kunna vistas i, samt brukas för produktion. Exempel på föroreningar som förekommer i Östersjön är dioxiner (PCB), PFAS-ämnen, kvicksilver, TBT och PBDE. Vissa av dessa ämnen minskar i mängd, medan andra ökar i takt med samhällets belastning (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 51). Myndigheten menar att detta kan leda till att vissa djurarter riskerar att dö ut, som exempelvis vikaresäl och pilgrimsfalk. Dessutom kan andra arter som lax och sill, innehålla en för stor mängd toxiska ämnen för att kunna fungera som föda för människor att konsumera. Däremot var spridningen av fettlösliga miljögifter som värst under 1960- och 1970-talet men kvarstår i en viss mängd idag (Ibid, s. 52).

HaV (2015) belyser främst naturliga processer för att kontrollera upptaget av gifter i ekosystemet. Dessa processer är bindning till partiklar, som sedimenterar giftet på

(21)

Vidare belyses upptag från organismer som kan bryta ner de toxiska föroreningarna, eller transportera det från platsen. Slutligen belyser även myndigheten hur export av de toxiska ämnen från Östersjön, till de mindre förorenade haven genom avdunstning, där flyktiga ämnen lätt reduceras (Havs- och vattenmyndigheten 2015, s. 51).

Myndigheten anser därmed att det förekommer ingen skillnad gällande spridning av toxiska ämnen mellan Bottniska viken och Egentliga Östersjön.

Figur 2 visar ramverkets ovannämnda ekosystemtjänster inom Östersjön och vad som de bidrar med, vilket HaV presenterat i dess rapport.

Figur 2. De sex huvudpunkter av ekosystemtjänster i marina miljöer som ©Havs- och vattenmyndigheten har

beaktat. Illustration hämtat från:

https://www.havochvatten.se/planering-forvaltning-och-samverkan/program-projekt-och-andra-uppdrag/ekosyst emtjanster/illustrationer-av-ekosystemtjanster.html

(22)

4. Metod

Uppsatsens fjärde kapitel beskriver dess tillvägagångssätt enligt den metodologiska

fyrstegsraketen, vilket inleder med förmedling om uppsatsens metodansats, därefter om hur materialet har samlats in och hur det empiriska materialet har analyserats utifrån uppsatsens analytiska ramverk. Avslutningsvis presenteras en diskussion kring metodvalet samt val av respondenter och samverkansplaner.

Vårt mål med uppsatsen är att få en djupgående inblick i hur län och kommuner arbetar med att bevara ekosystemtjänster i närliggande HELCOM MPA-skyddade områden, genom en kvalitativ ansats. För att genomföra detta utfördes semistrukturerade digitala intervjuer med miljöansvariga för respektive Västernorrlands och Östergötlands länsstyrelser, inklusive respondenter från Kramfors och Söderköping kommun. För att understödja empirin ytterligare, utfördes en dokumentstudie av länens samverkansplaner av områdena.

4. 1. Metodval för empiriinsamling

För att uppnå uppsatsen syfte, har respondenter valts ut som anses besitta en stor mängd information om ämnet i fråga. Detta har skett genom telefonkontakt till växel för varje länsstyrelse och kommun vilka kopplade oss vidare till dess miljöavdelningar, som sedan hänvisade till tjänstemän som besitter kunskap gällande förvaltning- och åtgärdsarbetet om

Hav i balans samt levande kust och skärgård. Dessa var miljöansvariga som arbetar inom

länen samt kommunerna, därmed kunniga som fokuserar på marin utveckling. Därmed har ett strategiskt urval utförts av respondenter och insamlad empiri (Alvehus 2019, s. 71). Detta möjliggör att den insamlade empirin kan anses vara av hög kvalitet då de olika

respondenterna verkställer åtgärdsarbete i Höga Kusten och Sankt Anna-Missjö. För att komplettera intervjuerna har även en dokumentstudie genomförts av

Västernorrlands och Östergötlands samverkansplaner för respektive HELCOM MPA-område. Denna dokumentstudie kan bidra med en alternativ tolkning och utökat bidragande till

kunskap för att förstå hur förvaltning sker i området och hur det nationella

miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård kan uppnås. Genom att kombinera olika metoder för insamling av empiri innebär det att en triangulering har skett som kan ge upphov till en djupare förståelse av uppsatsens studieobjekt (Alvehus 2019, s. 75). Dessutom kan triangulering bidra med högre reliabilitet, eftersom inhämtningen av empiri och kunskap blir mer nyanserad, på så vis ökar pålitligheten (Ahrne & Svensson 2015, s. 26).

Anledningen varför både kommuner och länsstyrelser undersöks är med syfte att uppnå en bredare förståelse i de utmaningar och möjligheter som uppstår i arbetet att nå miljökvalitetsmålet. Bland annat är kommuner mer självstyrande och utför det praktiska arbetet (SKR 2021), medan länsstyrelser fungerar likt tillsynsmyndigheter för att mål som fastställs av riksdag och regering ska bli uppnådda (Regeringskansliet 2015b). På så vis ges en större inblick i hur de nationella miljömålen genomsyrar arbetet på regional nivå.

(23)

4. 2. Analysmetod av empirin

Uppsatsen utgår från fyra intervjuer av tjänstemän med flera års erfarenhet i miljöarbete. Dessa respondenter har besvarat frågor om förvaltning av HELCOM MPA-områden Höga Kusten och S:t Anna-Missjö, samt arbetet med ekosystemtjänster för att uppnå

miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Efter dessa intervjuer har transkribering genomförts för att urskilja och kategorisera respondenternas svar utifrån huvudpunkterna i Havs- och vattenmyndighetens rapport. För att öka autenticiteten har den insamlade empirin dessutom stämts av med varje respondent för att de ska få möjlighet att granska sina svar (Alvehus 2019, s. 127).

Intervjumall (se bilaga 1) visar vilka frågor som ställts under varje intervjutillfälle. Frågorna har utgått utifrån uppsatsens analytiska ramverk som kan leda insamlad empiri i en viss riktning om förvaltning i HELCOM MPA-områdena. Detta för att få förståelse till hur respondenterna själva upplever vilka utmaningar och möjligheter som uppstår i förvaltningen, samt ifall det kan kopplas till deras samverkansplaner eller aktuell forskning. Dessutom har utrymme gett till respondenterna att ge egna reflektioner och kommentarer.

Analys för uppsatsens dokumentstudie baseras utifrån Creswell och Creswell (2018) femstegsmetod för analysering av data vilket består av: steg 1, förbered och organisera data för analys, steg 2, undersök och läs all data, steg 3, kodning av data påbörjas, steg 4, skapa beskrivning och teman och slutligen steg 5, representera beskrivningen och teman (Creswell & Creswell 2018, s. 193–194). Under genomförandet av uppsatsens dokumentstudie har den insamlade empirin från länsstyrelsernas samverkansplan avstämts för att både tolka och identifiera dess lämplighet till uppsatsens syfte. Kodning av det empiriska material har utgått från gruppering på ekosystemtjänster som gjorts i uppsatsens analytiska ramverk. Eftersom samverkansplanerna inte beskriver respektive ekosystemtjänst explicit kommer empirin i dokumentstudie presenteras utifrån vad som nämns om åtgärdsarbete i respektive HELCOM MPA-område. Detta innebär steg 4 och 5 utesluts.

Eftersom denna uppsats utgår från ett analytiskt ramverk har frågor ställts om de

ekosystemtjänster som beaktas i HaV:s rapport, vilket även bidrar till möjlig kategorisering och placering vid tolkning av den insamlade empirin. Att tolka den insamlade empirin utifrån respondenternas svar och länens samverkansplaner för HELCOM MPA-områdena med tidigare forskning samt det analytiska ramverket bidrar med en deduktiv ansats (Alvehus 2019, s. 113). Däremot i genomförande av semistrukturella intervjuer kan respondenter få större frihet att påverka innehållet genom att leda samtalen i en viss riktning och besvara frågorna till den viss kunskap som respondenterna aktuellt erhåller (Ibid, s. 87). Genom att organisera, koda och beskriva teman av det som sägs i länens samverkansplaner samt intervjuernas transkriptioner kan göra det lättare att bygga egna slutsatser, vilket innebär en induktiv ansats förekommer också med det empiriska materialet. En kombination av deduktiv och induktiv ansats har gett upphov till en abduktion (Ibid, s. 113).

Utöver den forskning samt empiri som samlats in under denna uppsats har både forskningsetiska och ideal-kritiska ställningstaganden genomförts. För att skydda

respondenternas identitet förekommer anonymitet. Detta innebär att enbart respondenternas ämbete kommer refereras utifrån deras svar för resultat, analys och diskussion i denna

(24)

etiska resonemang söker till att beakta relevans samt lämplighet för den empiri som respondenterna bidrar med utan att utsätta en respondent för obehag.

4. 3. Metoddiskussion utifrån idealkriterier

För att uppsatsen ska kunna bejaka validitet, reliabilitet och generaliserbarhet har specifika beslut tagits under genomförandet av denna uppsats och dess metod. Genom att uppsatsen använder ett analytiskt ramverk som utgångspunkt till intervjufrågor kan uppsatsens validitet stärkas. Utöver att analytiska ramverket baseras på en rapport från en myndighet och att intervjufrågorna är kopplade till rapportens innehåll kan respondenterna enklare förstå syftet på vad de besvarar (Alvehus 2019, s. 126). En nackdel att genomföra semistrukturella digitala intervjuer är att dessa kan begränsa antalet insamlade nyanser och intryck för den insamlade empiri, vilket vanligtvis skapas naturligt via närmare interaktioner (Ahrne & Svensson 2016, s. 44). Däremot kan uppsatsens dokumentstudie komplettera den insamlade empirin och öka trovärdigheten för det som undersökts (Ibid, s. 26).

För att den insamlade empirin från intervjufrågorna ska vara användbara kommer en analys av empirin genomföras i samband med vetenskapliga artiklar som tidigare använts i uppsatsen. Därmed ge upphov till det som kallas för pragmatisk validitet (Alvehus 2019, s. 127). Att använda ett analytiskt ramverk kan även bidra med generaliserbarhet och

kommunikativ validitet (Ibid, s. 131).

Genom att intervjua flera respondenter kan ge upphov till att reliabiliteten och

pålitligheten för uppsatsens empiri ökar (Alvehus 2019, s. 125). Genom att upprepa frågor utifrån uppsatsens analytiska ramverk och antalet möjliga respondenter kan samma eller liknande resultat förekomma ifall uppsatsen skulle replikeras. Om mer tid hade varit tillgängligt skulle det vara möjligt att utöka urvalet respondenter. Exempelvis intervjua en respondent från Havs- och vattenmyndigheten eller Sveriges representant för HELCOM, något som skulle möjliggöra en avstämning för en möjlig mer aktuell status av marina

ekosystemtjänster i Östersjön. Dessutom få större uppfattning till hur myndigheten respektive Helsingforskonventionen kan samarbeta med Sveriges län och kommuner för att bidra med hållbar förvaltning av deras HELCOM MPA-områden.

Det kan givetvis vara en nackdel att intervjua respondenter med olika författningar och ansvarsområden, då det kan minska möjligheten att jämföra de områden som undersöks. Dessutom kan respondenternas självvärderingar på åtgärdsarbetet bidra med att empirin målas med partiska omdömen. Därmed hade det varit en fördel att exempelvis enbart rikta in sig på marinbiologer på varje kommun och länsstyrelse, då hade resultatet kunnat bli ännu mer komparativt och ökat generaliserbarheten, det vill säga kunna klassa respondenterna i en tydligare kategori (Alvehus 2019, s. 132). Däremot att använda sig av länsstyrelsernas samverkansplaner för uppsatsens dokumentstudie möjliggör översiktliga generaliseringar, eftersom innehållet i dessa antagna dokument är skrivna och antagna av personer som besitter en mängd olika kunskaper.

(25)

5. Resultat

Uppsatsens femte kapitel presenterar inhämtad empiri från utvalda dokument och respondenter. Först presenteras dokumentstudie med den funna empiri av olika

ekosystemtjänster utifrån respektive länsstyrelses samverkansplan, vilket presenteras i kolumn åtgärder och kolumn utmaningar utifrån uppsatsens frågeställningar. Kodning av empiri har placerats i rader utifrån uppsatsens analytiska ramverk. Därefter presenteras den insamlade empiri från uppsatsens intervjustudie, där respondenternas gett svar om

miljökvalitetsmål tillsammans med förvaltning av ekosystemtjänster, vilket kategoriseras utifrån det analytiska ramverket.

5. 1. Dokumentstudie

Samverkansplan Acta S:t Anna är ett dokument publicerat för planering av framtida åtgärder inom HELCOM MPA-område S:t Anna-Missjö i Östergötland. Samverkansplan för BSPA

Höga Kusten är en serie av dokument uppdelad i tre delar för framtida åtgärder inom

HELCOM MPA-område Höga Kusten i Västernorrland. Samtliga dokument antogs 2011 efter tre års tidigare arbete som uppdrag finansierats av Naturvårdsverket. Arbetssättet genomförs metod Open Standards och ekosystemansatsen som förvaltningsmodell i mål av att kartlägga områdenas biologiska, ekologiska och kulturella värden vilket genomförts av olika temagrupper (Länsstyrelsen Västernorrland 2011a, s. 12 & Länsstyrelsen Östergötland 2011, s. 10). I dessa grupper har länsstyrelse, närliggande kommuner, markägare och andra näringar samt intressenter varit inblandade. Arbetssättet Open Standards som beskrivs att alla intressenter ska arbeta adaptivt utifrån att upprepa fem steg om att kartlägga, planera, utföra, analysera och dokumentera åtgärder. Dessa åtgärder ska skydda värdena i områdena genom uppföljning och revidering (Ibid Västernorrland, s. 43 & Ibid Östergötland, s. 16).

Användandet av en ekosystembaserad förvaltning, beskrivs vara adaptivt, och motiveras till att hållbart gynna både människans och naturens miljöer i ett helhetsperspektiv.

Båda samverkansplaner nämner för att nå mål och syfte krävs samverkan, vilket definieras som förekomst av dialog och kunskapsutbyte. Idén om samverkan har gett upphov till

bildandet av ett förvaltningsråd i socken S:t Anna, där diskussion ska råda för att ge förslag på vilka åtgärder som behövs för att skydda området. En förvaltningsorganisation har ännu inte framtagits för Höga Kusten, men åtgärdsarbete som beskrivs i planen ska så långt som möjligt uppmärksammas av verksamhetsutövare samt appliceras under kommunal planering och tillsyn.

Respektive samverkansplan beskriver utmaningar och möjligheter för bevarande av olika ekosystemtjänster, samt hur åtgärdsarbete för att gynna dessa är tänkt att genomföras.

5. 1. 1. Acta S:t Anna

Samverkansplan för S:t Anna-Missjö beskriver att näringsläckaget sker från diverse källor. Bland annat sker det näringstillförsel från inlandsströmmar, industrier, fiskodlingar,

avloppsvatten, jordbruk, skogsbruk och nederbörd, där de sistnämnda räknas in som de största påverkansfaktorerna för övergödning i Östergötlands kust. Rapporten nämner även att det förekommer ett överskott av fosfor i förhållande till kväve i HELCOM MPA-området.

(26)

Fosforläckaget beror på att samtliga verksamheter som har S:t Anna-Missjö som

avrinningsområde, och ökningen av fosfor kan bidra till att bakgrundstillståndet blir rubbad och skapar förändringar i vattenmiljön. Samverkansplanen hänvisar främst till

vattendirektivets skala, där man anser att S:t Anna-Missjö har måttlig och dålig kemisk status gällande näringstillförsel. Samverkansplan Acta S:t Anna presenterar ett flertal åtgärder som ska utföras för att minska övergödningen i området. Bland dessa är information till

jordbrukare och båtägare för att identifiera vart riskområden är, anlägga våtmarker för att minska näringsämnens transport. Detta kan vara läckage av kväve och fosfor från jordbruk, eller dumpning av toalettvatten från båtar samt enskilda avlopp.

Samverkansplan Acta S:t Anna beskriver att dialog och samverkan främjas inom förvaltning till åtgärdsarbete på lokal, regional och nationell nivå för att gynna havets

förmåga att reglera områdets klimat. Länsstyrelsen bör fungera som ett kunskapsunderlag för den kommunala planeringen, särskilt kommunernas översiktsplaner. Samverkansplanen understryker hur försurning som förekommer i Östersjön från ökade koldioxidhalter i atmosfären och utmaningar som finns med hållbar utveckling. Bland dessa är, utsläpp och exploatering, vilket kan underkategoriseras som exempelvis oljeutsläpp, kväveutsläpp, fosforutsläpp.

Hotbilden mot fiske och livsmedelsproduktionen i området beskrivs hög, vilket beror främst på övergödning, invasiva arter, vandringshinder och förändrad balans i det marina ekosystemet. Det finns fyra licensierade yrkesfiskare i socken S:t Anna där de viktigaste arterna är ål, sik, gös, gädda, abborre och strömming. Rapporten uttrycker ett akut hot mot ål i HELCOM MPA-området, vilket gör att en del av livsmedelsproduktionen missgynnas. Vidare nämns det utmaningar i livsmedelsproduktion som toxiska ämnen i fet fisk som exempelvis PCB, kunskapsbrist i åtgärdsprocessen, bristen på information om regler hos lokala fiskare och kartläggning av områden som kan separera yrkesfiske och fritidsfiske. Gällande fisket utförs åtgärder som exempelvis anläggning av reproduktionsområden,

hänsynsområden, nya skötselplaner och fredningstider för flertal fiskarter, samt att återinsätta arter som dött ut i S:t Anna-Missjö. Dessutom nämner samverkansplan Acta S:t Anna att flera undersökningar ska genomföras i undervattensmiljöer för att utveckla miljöerna för fisk. Åtgärder som dessa ska då utföras främst av HaV och finansieras av Naturvårdsverket.

Acta S:t Anna nämner att de största utmaningarna är bristande tid, resurser och befintlig

insamlad kunskap för att främja rekreation. Anställning av konsulter som kan inventera kulturmiljöer anses kostsam. Sportfiske, kulturlandskap och turistnäring räknas in som rekreation i samverkansplanen. Sportfisket är bland annat en betydande faktor i HELCOM MPA-området, eftersom exempelvis många turistentreprenörer intresserar sig för denna typ av fiske, och detta bidrar till ekonomin. Finansieringen av denna ekosystemtjänst beskrivs bristande vilket ska underlättas genom subventionerade resurser och rådgivning i

företagsutveckling, samt nyttjande av ersättningssystemen med anpassning till jordbrukets förutsättningar. Dessutom ska inventeringar utföras på flertal kulturvärden för att främja bevarande av rekreation.

Samverkansplan Acta S:t Anna nämner att de marina kulturhistoriska lämningarna är dåligt undersökta och ej systematiskt kartlagda. Gällande marina kulturarv i S:t Anna-Missjö uppmärksammas till bättre skötsel, ökad inventering om dessa för att få större förståelse och intresse för områdets värden.

(27)

Utsläpp av gifter i S:t Anna-Missjö beskrivs komma från utsläpp från båtbottenfärg, båtbottentvätt, bränsle och föroreningar som är samlade i havsvikar från främst spillvatten. Dessutom förekommer fortfarande dioxiner och andra föroreningar som exempelvis PCB i Östersjön som påverkar lokal miljö, och fytotoxiner som produceras av växtplankton. Genom ökad tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter ska antalet utsläpp av föroreningar minska i HELCOM MPA-området, där det hänvisas till införande av strängare regler i nämnder. Vidare ska ett åtgärdspaket fullföljas för förorenade havsvikar, åtgärder i reningsverk, samt etablering av fler våtmarker och musselodlingar som ska fungera som naturliga reningsverk av den marina miljön. Dessutom finns mätstation i området för att studera havsbotten. Det sker aktiva tester av vilka åtgärder som fungerar bäst för att minska övergödningen i S:t Anna-Missjö, och den lösningen som ´vinner´ får ekonomiskt bidrag.

Tabell 1 nedan visar en sammanställning av insamlad empiri om Acta S:t Anna. Tabell 1. Sammanställning av dokumentstudie av Acta S:t Anna

Utmaningar Åtgärder

Primärproduktion

● Övergödning från inlandsströmmar, industrier, fiskodlingar, avloppsvatten, jordbruk, skogsbruk, och nederbörd

● Stort och brett avrinningsområde ● Samlade näringsämnen i havsvikar

● Östergötlands länsstyrelse ska bidra med information till jordbrukare och båtägare för att identifiera vart riskområden är ● Anlägga våtmarker för att minska

transport och avrinnande näringsämnen till områdets marina miljöer

● Fullfölja åtgärdspaket för övergödda havsvikar

● Inventering och utvärdering av enskilda avlopp

Klimatreglering

● Utsläpp och exploatering, exempelvis oljeutsläpp, kväveutsläpp, fosforutsläpp

● Ökade koldioxidhalter i atmosfären vilket påfrestar havets förmåga att behålla syre

● Främja dialog och samverkan i åtgärds-samt förvaltningsarbetet på lokal, regional och nationell nivå

Livsmedel

● Övergödning, invasiva arter, vandringshinder och förändrad balans i HELCOM MPA-områdets marina ekosystem

● Akut hot mot ål, vilket är en av arternas som yrkes-fiskas

● Toxiska ämnen i fet fisk som exempelvis PCB ● Kunskapsbrist i åtgärdsprocessen

● Bristen på regelinformation, kännedom om arternas förekomst, kartläggning av områden

● Anlägga reproduktionsområden, fredningstider, samt att återinsätta arter som dött

● Genomföra undersökningar i undervattensmiljöer för att skapa ultimata miljöer för fisk

● Införa hänsynsområden där buller från båttrafik minskas, så fiskens fortlevnad gynnas

● Nya skötselplaner för naturreservaten ● Införa hänsynsområden där buller från

båttrafik minskas, så fiskens fortlevnad gynnas

References

Related documents

I den argumenterande texttypen är det endast Skrivcirkeln som har fokus på fas 1. Läraren behöver komplettera de andra läromedlen med olika aktiviteter som stärker elevernas

Den första riktningen som Haug (1998, s. 22) nämner är segregerande integrering. Denna riktning belyser olika alternativ för de enskilda barnets behov och att olika

Åtgärdsprogram skall senast till år 2005 finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.. Naturvårdsverket avtalade under 2003 med flera länsstyrelser

För Fiskeriverkets del gäller detta Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag och Storslagen jjällmiljö eftersom detta delmål i praktiken

Jag tror inte det är någon överdrift att fastslå att det inte för någon annan handikapporganisation har betytt så mycket att man haft ett eget språkrör som för Riksförbundet

I detta kapitel kommer vår sammanställning från intervjuerna att presenteras där syftet var att undersöka hur den grupp unga som valt att bli chef ser på sin egen situationen

Dessa böcker skulle uppmuntra männen till att vilja ta ett större ansvar och engagemang i familjen för sin egen skull och visa på att faderskap inte bara är plikter utan även

Det är också att uppleva en föreställning tillsammans med andra för- väntansfulla människor, att samlas med dem för detta.. Samtidigt är det hårt arbete på och bakom scenen,