Den mångkulturella svenska skolverksamheten och bemötandet av den - En komparativ litteraturstudie inspirerad av en argumentationsanalytisk modell

ÖREBRO UNIVERSITET Grundlärarprogrammet f-3/4-6 Samhällsorienterande ämnen, självständigt arbete, 15hp Seminariedatum: 2018-05-31/2018-06-01

Den mångkulturella svenska

skolverksamheten och bemötandet av den

- En komparativ litteraturstudie inspirerad av en

argumentationsanalytisk modell

Eman, Linn & Gustafsson, Oskar

Abstract

Denna studie är en komparativ litteraturstudie där tre refereegranskade avhandlingar angående mångkulturalitet i skolan varit utgångspunkten. Syftet med studien är att undersöka hur frågor om skolans mångkulturalitet diskuteras i de valda avhandlingarna och sedan jämföra dessa. Avhandlingarna är sorterade och analyserade i fyra relevanta kategorier. Dessa kategorier är: (1) språket i centrum, (2) språket i skolans sociala kontext, (3) segregering - en följd av språkliga olikheter och (4) flerspråkighetens konsekvenser och möjligheter. Utifrån det analyserade materialet arbetade vi induktivt fram en teori. Teorin grundar sig i den sociokulturella traditionens syn på lärande och att denna är att föredra i en mångkulturell skola. Resultat visade att den sociokulturella synen på lärande genomsyrar samtliga avhandlingar men att det samtidigt råder ett spänningsförhållande gällande vissa val av arbetsmetoder.

Nyckelord: flerspråkighet, mångkulturalitet, interkulturell didaktik, segregering, integrering,

inkludering, exkludering, andraspråk

Innehållsförteckning

1.

Inledning ... 1

1.1 Syfte ... 2

1.2 Problemformulering ... 2

1.3 Metod & Material ... 2

1.4 Teoribildning ... 5 1.5 Disposition ... 7

2.

Forskningsöversikt ... 8

2.1 Tillbakablick och kommande läsning ... 12

3.

Resultat & Analys ... 13

3.1 Språket i centrum ... 13

3.2 Språket i skolans sociala kontext ... 16

3.3 Segregering - en följd av språkliga olikheter ... 18

3.4 Flerspråkighetens konsekvenser och möjligheter ... 20

3.5 Sammanfattning: ... 23

3.6 Tillbakablick och kommande läsning ... 24

4.

Avslutande diskussion ... 25

4.1 Fördjupad analys ... 25

4.1.1 Den proximala utvecklingszonen ... 25

4.1.2 Mediering ... 26

4.1.3 Appropriering ... 27

4.1.4. Slutsats ... 28

4.2 Reflektion över metod ... 28

4.3 Fortsatt forskning ... 29

Referenslista ... 31

1

1. Inledning

Sverige består idag av en ökad mångkulturalitet, vilket är ett resultat av en mer omfattande migration och globalisering. Det ställer i sin tur högre krav på den svenska skolan som institution gällande undervisning och bemötande av flerspråkighet och kulturella skillnader. Diskussionerna gällande mångkulturalitet i den svenska skolan berör bland annat termer som segregering, integrering, språkliga olikheter och kategorisering. Termerna skapar ett

ambivalent förhållningssätt gentemot strategier som anses vara betydelsefulla i bemötandet av mångkulturaliteten. Ambivalensen syftar främst till segregering som åtgärd inom

språkundervisningen, då den anses vara både exkluderande samtidigt som den anses vara gynnsam.

Enligt den svenska läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet ska undervisningen anpassas efter varje elevs förutsättning och behov. Vidare ska den främja det fortsatta lärandet och kunskapsutvecklingen genom att utgångspunkten tas i elevernas

bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Skolan skall även främja förståelsen för andra människor samt förmågan till inlevelse (Skolverket, 2011). Hur fungerar detta i relation till dagens mångkulturella skola?

Forskning kring skolans mångkulturalitet där eleverna har varierande språklig bakgrund har, enligt Åsa Wedin fil.dr i tvåspråkighetsforskning och professor i pedagogiskt arbete (svenska som andraspråk) vid Högskolan Dalarna

och Anneli Wessman första lärare i Borlänge (2017), under de senaste decennierna betonat vikten av att utveckla pedagogiska former som innefattar och stimulerar elevernas fullständiga språkrepertoar. Samtidigt skriver Wedin och Wessman (2017) att forskning och rapporter visar att lärare har svårt att skapa dessa pedagogiska former och att problem med anpassning för att stödja de språkliga olikheterna har rapporterats. Vidare betonar Esmail Mostafazadeh .PhD student in Curriculum Development, Narges Keshtiaray, assistant professor department of educational sciences at Islamic azad university Isfahan och Azar Ghulizadeh assistant professor Department of educational sciences, Islamic azad university Isfahan (2015) vikten av lärandet i en social kontext inom en mångkulturell skola. Där hänvisar de till Vygotskij, en rysk pedagogisk teoretiker samt filosof och grundare för det sociokulturella traditionen för

2

lärande, och hans syn på kunskap och språkets funktion för integrering, lärande och utveckling av en kulturell kompetens. Mångkulturaliteten kan därmed bidra till en ökad kulturell kompetens. Samtidigt kan det bidra till en problematik gällande bemötandet och de implikationer som det medför i undervisningen. Aktuell forskning lyfter det språkliga som centralt vilket även ses som en bidragande faktor till att elever ses ur ett bristperspektiv. Samtidigt syftar undervisning till språkliga åtgärder, vilka även kan upplevas som exkluderande och kategoriserande.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur frågor om skolans mångkulturalitet diskuteras utifrån tre doktorsavhandlingar. Studien inriktar sig främst på skolans mångkulturalitet med fokus på språkliga olikheter och bemötandet av dessa.

1.2 Problemformulering

I och med den ökade mångkulturaliteten har skolan som verksamhet genomgått förändringar, vilket ställer nya krav och förväntningar på skolan samt lärarna. Kraven och förväntningarna syftar bland annat till klassammansättningar och bemötandet av språkliga olikheter, samt skolaktörernas förhållningssätt gentemot dessa. Detta leder till de frågor som uppsatsen syftar till att besvara.

1. Hur framställs mångkulturaliteten och dess komplexitet i skolan utifrån de valda doktorsavhandlingarna?

2. I vilken grad är språket av betydelse i den mångkulturella skolan enligt doktorsavhandlingarna?

3. I vilken grad förekommer mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen i det analyserade materialet?

1.3 Metod & Material

Denna studie är en komparativ litteraturstudie, vilket är en jämförande studie som i detta fall syftar till att jämföra tre avhandlingar. Analysdelen är i sin tur inspirerad av en

argumentationsanalytisk metod. Utgångspunkten tas i tre valda doktorsavhandlingar. De tre avhandlingarna är: Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma av Lena Fridlund (2011) universitetslektor på Göteborgs universitet med akademisk grad: doktor, Interkulturellt lärande: intentioner och realiteter i svensk grundskola sedan 1960-talets början av Monica

3

Eklund, doktorand på Mitthögskolan i Härnösand (2008) och Synsätt, teman och strategier - några perspektiv på mångkulturella frågor i skolan i ett praktiknära projekt av Lena

Granstedt (2010) universitetslektor vid institutionen för språkstudier. Dessa avhandlingar valdes ut som studiens grundläggande material efter läsning av abstracts och

innehållsförteckning, vilket gav en bild av avhandlingens innehåll. Efter vidare läsning av de delar vi ansåg vara angelägna för studien, bedömde vi att materialet uppfyllde de kriterier som vi hade för att kunna besvara de frågeställningar studien syftar till. Sökningar efter material till studien utgick från termerna: mångkulturalitet, multikulturalitet, flerspråkighet och interkulturell undervisning.

En argumentationsanalys används för att beskriva och värdera argumentativa inslag i texter och debatter (Boréus & Bergström, 2012). En av argumentationsanalysens grundläggande beståndståndsdelar är retoriken, vilket är läran om vältalighet och handlar främst om vad det är som gör kommunikation effektiv. Vidare beskrivs retoriken vara “hur människor använder olika former av språk och texter för att få sin vilja igenom” (Boréus & Bergström, 2012. s.91), vilket är en av argumentationens syfte. Retoriken innefattar tre grundbegrepp vilka är logos, ethos och pathos och det som i dag ses som en argumentationsanalys rör främst begreppet logos (lbid). Logos är den del av “försöket att övertyga som appellerar till mottagarens intellekt och relationella förmåga att dra slutsatser” (Boréus & Bergström, 2012. s.91). En argumentationsanalys kan ha tre syften. Dessa syften är (1) ett deskriptivt syfte, (2) bedömning av i vilken mån argumentationer lever upp till vissa normer och (3) att avgöra en argumentations beviskraft (Boréus & Bergström, 2012). Vidare finns det, enligt Kristina Boréus (2012) som är professor i statskunskap, ssk bostads- och urbanpolitik vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) och Göran Bergström (2012) som är forskare och lärare vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, två sätt att

strukturera upp en argumentation. Dessa två sätt är pro et contra-listan och en metod som är baserad på Toulmins modell, vilket är en grafisk modell (Boréus & Bergström, 2012). Pro et contra-listan beskrivs av Bergström och Boréus (2012) som en för och emot lista, vilket ses som en bas för att kunna ta ställning till en argumentationsanalys beviskraft. Vidare syftar den deskriptiva delen av analysen till att finna en eller flera teser i en text eller debatt och de argument som framförs vara för eller emot tesen, alternativt teserna, för att sedan relatera dessa argument till varandra (Boréus & Bergström, 2012). Till skillnad från pro et contra-listan skiljer inte Toulmins modell på bestämda påståenden som tes, utan vilket påstående

4

som helst kan ses som ett svar på frågan som studien syftar till att svara på (lbid). Toulmins modell fokuserar även mer på outsagda premisser (lbid).

Vår analys, som är inspirerad av en argumentationsanalytisk metod, avser främst det deskriptiva syftet där vi söker rekonstruera argumentationer och påståenden som framgått i redan befintlig forskning i relation till denna studies intresse. Utifrån det presenterar vi sedan vad respektive författare har framfört för argument samt påståenden som både ställts mot varandra och stärkt varandra. Vi har i vår analysdel inte strikt följt en argumentationsanalys arbetsgång, utan vi har inspirerats av den. Detta är anledningen till varför det inte finns något tydligt svar på vilken av de ovan beskriva argumentations strukturer som används i

analysdelen, den influeras nämligen av båda. Vi har som tidigare nämnts lyft respektive författares argument och påstående mot varandra samtidig som de stärkt varandra.

Argumenten och påståenden har inte plockats ut från den givna tesen som stått framskriven i avhandlingarna, dessa har mer följt Toulmins modell där alla påståenden kan ses som ett svar på den fråga som är central.

De frågor som är centrala i analysen är: “hur mångkulturaliteten och dess komplexitet i skolan framställs utifrån de valda avhandlingarna?” och “i vilken grad språket är av betydelse i den mångkulturella skolan enligt doktorsavhandlingarna?”. Vidare kommer den tredje

frågeformuleringen, angående i vilken grad de teoretiska begreppen mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen förekommer i det analyserade materialet, vara central i den fördjupade analysen. Där kommer de teoretiska begreppen utgöra ett facit för lärande som avser att bedöma huruvida materialet i analysen berör dessa.

Utifrån ett intresse om skolans mångkulturalitet och hur detta bemöts i skolan sökte vi fram avhandlingar och artiklar kring detta ämne. Detta gjorde vi genom att fokusera på vissa termer som ligger nära eller kan ses som en följd av mångkulturaliteten. Vi valde sedan att avgränsa analysdelen till tre avhandlingar som överensstämmer med de frågor vi sökte svar på. För att sedan snäva in innehållet och inte få en alltför spretande analys tog vi fram fyra kategorier som samtliga avhandlingar berör. Det underlättade i sin tur arbetet med att ta fram påståenden och argument från respektive författare. Vid urvalet av kategorierna fokuserade vi på

termerna: (1) mångkulturalitet, (2) social interaktion, (3) segregering, (4) integrering, (5) inkludering och (6) exkludering. I relation till termerna har sedan både konsekvenser och möjligheter lyfts fram inom undervisningen samt gällande elevernas välmående.

5

1.4 Teoribildning

Teoribildningen kommer ligga till grund för den fördjupande analysen i det avslutande kapitlet. Där kommer analysen av avhandlingarna att analyseras ytterligare utifrån den sociokulturella synen på lärandet. I den fördjupade analysen kommer tre teoretiska begrepp inom den sociokulturella traditionen ligga i fokus. Dessa kommer användas som ett facit för hur väl den sociokulturella traditionen och dess begreppen genomsyrar avhandlingarna så väl direkt som indirekt.

Roger Säljö professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, framför i Lärande skola bildning (2014) det sociokulturella perspektivet på lärande. Utifrån den sociokulturella traditionen skriver Säljö att:

“[...]Kunskap växer ur samspel mellan elever och mellan elever och lärare. [...] där lärande ses som en del av mänsklig samvaro och där skolans funktion är att göra människor delaktiga i samhällets kollektiva kunskaper.” (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014. s.308)

Vidare lyfter Säljö fram att kunskap skapas i en social kontext där den proximala

utvecklingszonen anses vara betydelsefull (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014). Säljö beskriver den proximala utvecklingszonen utifrån Vygotskijs sätt att se på lärande och utveckling som en ständigt pågående process (lbid.). Han hävdar vidare att när människor behärskar ett begrepp eller en färdighet så är de även nära att behärska något nytt. “Vi har så att säga nya erövringar av kunskaper och färdigheter inom räckhåll” (Lundgren, Säljö & Liberg, 2014. s.305). Enligt Vygotskij är den proximala utvecklingszonen den zon där människor är känsliga för instruktioner och förklaringar, vilket ger läraren eller en mer kompetent kamrat möjlighet att vägleda den mindre kunniges lärande (lbid.). Detta beskrivs vidare utifrån termen ”scaffolding” vilket innebär att den mer kunnige ger stöd som efter hand avtar för att så småningom upphöra då den lärande anses behärska färdigheten i fråga (lbid.). Därav betonar Säljö att lärandet är beroende av stöd från någon som är mer kunnig, men även att den lärande själv måste ställas inför utmaningar och ta sig vidare (lbid.). Det

sociokulturella perspektivet ser samspelet som en viktig faktor gällande lärande och kunskapsutveckling.

6

Mediering betonar Säljö som ett grundläggande begrepp inom den sociokulturella traditionen, vilket härstammar från det tyska uttrycket Vermittlung som betyder förmedling (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014). Säljö betonar att medieringar avser att människor använder redskap eller verktyg för att förstå omvärlden och därmed kunna agera i den (lbid.). Vygotskij delar in redskapen i språkliga och materiella. De språkliga redskapen använder vi till att tänka och kommunicera, och ter sig i form av siffror, bokstäver och symboler. De materiella

redskapen beskriver han som fysiska objekt, likt en kratta för att kratta. Vygotskij benämner även språket som redskapens redskap, där det är genom kommunikation och i samspel med människor i vår omgivning som vi kan uttrycka oss och skapa en förståelse (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014). Säljö betonar även att språket inom den sociokulturella traditionen är dynamiskt och utvecklingsbart, samt att språket är vår partner i allt vi gör (lbid.)

Säljö framhåller även appropriering som en central term inom den sociokulturella synen på lärandet. Han förklarar appropriering som: “Appropriering innebär att en person blir bekant med och lär sig bruka kulturella redskap och förstå hur det medierar världen: Vi lär oss cykla, skriva, rita och uttrycka oss på andra sätt” (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014. s.303). Mycket av den kunskap vi tar del av och det vi lär oss sker i vardagliga situationer, likaså kommer många språkliga uttryck och begrepp från sådant som redan finns i det vardagliga språket (lbid.). Begreppens betydelse lär vi oss sedan i vardagliga samtal, vilket kan ses som en indirekt mediering (lbid.). Vygotskij betonar vidare att barnet är beroende av en mer kompetent individ i vägledande av lärandet, där han lyfter fram läraren eller den mer kompetenta som en förutsättning för att barnet ska ta del av kunskaper utanför dennes egna erfarenheter (lbid.)

Vår teori utgår från det sociokulturella perspektivet där följande tre teoretiska begrepp är centrala:

• Den proximala utvecklingszonen • Mediering

• Appropriering

Utifrån Lärande skola bildning (2014) är ett lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv inte möjligt om dessa inte utgör grunden för lärandet. Därav kommer de teoretiska begreppen användas i en fördjupad analys för att se i vilken i vilken grad ett sociokulturellt perspektiv på lärande synliggörs i respektive avhandling. Med andra ord kommer vi söka se hur den

7

proximala utvecklingszonen, mediering och appropriering förespråkas genom ett socialt lärande och brukandet av språk i det analyserade materialet.

1.5 Disposition

I kapitel två presenteras framväxten av mångkulturaliteten i den svenska skolan i form av en teoretisk bakgrund. Vidare i kapitel tre analyseras tre avhandlingar utifrån fyra kategorier som berör ämnet mångkulturalitet, med språket i centrum där fråga ett och två kommer att

besvaras. I kapitel fyra följer en avslutande diskussion och reflektion i form av en fördjupad analys där fråga tre besvaras. Där kommer analysens material att problematiseras och diskuteras mot de teoretiska begreppen mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen. I denna del diskuteras även val av metoder i en metoddiskussion innan studien avslutas med förslag till fortsatt forskning.

8

2. Forskningsöversikt

I detta kapitel presenteras tidigare forskning angående Sveriges mångkulturalitet och skolans arbete gentemot en ökad mångkulturalitet. Forskningsöversikten följer en kronologisk historisk ordning för att ge en tydlig överblick hur framväxten och arbetet med

mångkulturaliteten sett ut över tid. En historisk översikt kan underlätta förståelsen för hur bemötandet av mångkulturaliteten ses idag, samt ge en bild av den pågående utvecklingen gällande den ökade mångkulturaliteten.

Efterkrigstidens migration

”Migration och globalisering har under de senaste decennierna gjort Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Cirka 17 procent av Sveriges befolkning är idag födda i ett annat land eller är barn till föräldrar från ett annat land.” (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014. s.471)

Från 1950-talet fram till 1970-talet präglades Sverige av en omfattande arbetskraftsmigration. Arbetskraftsmigrationen ersattes sedan successivt av en ökad flyktingmigration, som under 1980- och 1990-talen övergick till att vara den helt dominerande invandringskategorin (Svanberg & Tydén, 1998). Till följd av efterkrigstidens ökade migration i Sverige, växte det fram en mer omfattande invandrarpolitik i landet. Framväxten av det mångkulturella Sverige är bland annat synligt i invandrarpolitiken under 1960-talet, där framfördes debatter mellan förespråkare för invandrarnas assimilation och förespråkare för ett kultur-pluralistiskt Sverige. Debatterna slutade delvis i och med att anpassningsidealet övergavs under 1970-talet,

samtidigt som 1974 års regeringsform betonade att etniska och religiösa minoriteter ska få möjligheten att bibehålla samt utveckla den egna kulturen (Svanberg & Tydén, 1998).

Assimilationsidealet gällande andraspråkselever under början av andra halvan av 1900-talet är även synligt i Lgr62, hävdar Ann-Christin Torpsten (2007) docent vid Linnéuniversitet. Hon betonar att bristen på skrivningar gällande andraspråksundervisning i läroplanen kan förstås som att elever med annan språklig bakgrund än svenska förväntades att assimileras in i den svenska skolan och samhället (Torpsten, 2007). Ingvar Svanberg forskare vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier, Uppsala universitet och Mattias Tydén docent, lektor,

9

studierektor på lärarutbildningen i historia vid den Historiska institutionen (1998) skriver i samband med detta att även om den gamla assimilationspolitiken är officiellt övergiven så finns det liknande tankar kvar i invandrarpolitiken i Sverige idag. De betonar i samband med detta att “Svensk invandrarpolitik vacklar mellan generösa deklarationer om pluralism och kulturell mångfald, och en hållning som sätter individen före den etniska gruppen.”

(Svanberg & Tydén, 1998, s.366.). De lyfter vidare fram att invandrarpolitiken inte syftar till att göra invandrade grupper till etniska minoriteter, utan att det har dragits en gräns mellan ursprungliga minoriteter och nya.

Värdegrund samhället

Svanberg & Tydén (1998) hävdar att framväxten av den svenska mångkulturen medförde problem på individnivå, där bland annat invandrare uppfattar etnicitet som ett hinder. De betonar vidare att delar av arbetsmarknaden, särskilt i relation till yrken som kräver en högre form av utbildning som problematiska, där individer med invandrarbakgrund diskrimineras. De förklarar bland annat etniciteten som något som: “står i vägen för socialt avancemang och personlig utveckling i Sverige.” (Svanberg & Tydén, 1998, s.382). I relation till detta betonar Torpsten (2007) att Lgr80 och Lpo94 sett utifrån ett multikulturellt perspektiv visar på en undervisning som syftar mot att stärka och acceptera individers olikheter, vilket tyder på en utveckling mot ett mer accepterande svenskt samhälle. Den fortsatta utvecklingen i läroplanerna är sedan synlig i Lgr11 där Skolverket (2011) framför krav som ställs på individers förmågor gällande att leva och agera i en kulturell mångfald. Ett krav som lyfts fram i den svenska läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet är att skolan ska bidra till att utveckla följande:

“Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.” (Skolverket, 2011, s.7).

Några år in på 2000-talet skrivs en gemensam värdegrund fram som ett politiskt mål där demokratins idéer om “allas lika värde” och “enskildas frihet och värdighet” står inskrivna i grundlagen (Haraldsson Sträng, 2016). Vidare betonar Monica Haraldsson Sträng (2016), fil. dr i pedagogik vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet, att det är nödvändigt att förskolan och skolan gör värdegrunden och mångfalden till levande delar av vardagsarbetet. Det är av vikt för att

10

människors handlingar, enligt Haraldsson Sträng (2016), i stor utsträckning utgörs av åsikter och normer som hör samman med egna värderingar. Därav “utgör våra etiska och moraliska synsätt viktiga delar i våra identiteter och är inbäddade i våra kulturer” (Haraldsson Sträng, 2016. s.9). För att uppnå detta hävdar Haraldsson Sträng (2016) att pedagoger behöver olika redskap och behöver kunna betrakta kultur, människor och samhälle från olika perspektiv samt ha tillgång till kritiska, mentala och pedagogiska strategier.

Multikulturell utbildning

Under år 2012 genomfördes ett antal förändringar i Sveriges grundlag, som innebar ett tydligare europeiskt samarbete vilket ledde till att multikulturalismen blev en lagstadgad ideologi (Haraldsson Sträng, 2016). En multikulturell utbildning syftar till att rasism och segregering i alla manifestationer ska avvisas och att alla ska få samma möjlighet till framgång i utbildningen (Tonbuloglu, Aslan & Aydin, 2016). Den mångkulturella utbildningen har utvecklats genom en mer omfattande skolreform med syfte att ge en grundläggande undervisning för alla elever, oavsett kulturell bakgrund (lbid). Vidare beskriver Sinagatullin en multikulturell utbildning som ett studieområde med syfte att hjälpa elever att förvärva beteenden som att skapa empati, visa respekt samt agera tolerant mot andra (Citerat i Tonbuloglu, Aslan & Aydin, 2016). Detta menar författarna även ska bidra till att eleverna sedan ska kunna delta i det demokratiska samhället.

Under tidigare decennier har modersmål och kulturarv diskuterats i Sverige och är även aktuella debattämnen i dagens mångkulturella samhälle (Haraldsson Sträng, 2016). Den svenska grundskolan erbjuder i dagens läge möjligheter att få använda andra språk än svenska i undervisningen, där elever med annan språklig bakgrund även har rätten till modersmålsundervisning (Wedin & Wessman, 2017). Vidare menar Wedin och Wessman (2017) att ett en flerspråkig utveckling även möjliggör kognitiva fördelar, vilka syftar till förmågan att tänka, känna och lära. Samtidigt hävdar Garcia att införande av olika språk i utbildningen bör ses som en självklarhet för barn i det globaliserade och mångkulturella samhället (citerat i Wedin & Wessman, 2017).

Samtidigt hävdar Torpsten (2007) att den svenska skolan och dess läroplaner utgår ifrån ett svenskt perspektiv och svenska värderingar. Hon betonar att utbildningen är tänkt att forma eleverna i “det gemensamma svenska”. Vidare betonar Torpsten (2007) att grundläggande

11

värderingar inom skolans ramar formuleras utifrån en kristen tradition, vilket indirekt leder till att staten och skolan förmedlar vissa värderingar gällande vad eleverna ska lära sig. Detta kan även ses i relation till det Wedin och Wessman (2017) beskriver som “Den starka enspråkliga normen i Sverige” (s.875). Där betonar de att den enspråkiga normen i Sverige blir synlig i pedagogiska sammanhang genom att svenska lyfts fram som det enda accepterade språket. Inom andraspråksundervisningen lyfter också Torpsten (2007) fram att:

“Behärskande av svenska som andraspråk uttrycks som förutsättning för framgång både i skolan och i samhällslivet i övrigt.” (s.16), vilket lägger mer vikt på utvecklingen av det svenska språket hos elever med annan språklig bakgrund.

Interkulturell didaktik

Med migrationens utbredning och den ökade mångkulturaliteten ökade behovet av en ny typ av undervisning. Utifrån det ökade behovet lanserade Europarådet i slutet av 1970-talet termen “interkulturell undervisning” (Bigestans & Sjögren, 2001). Vidare hävdar Banks och McGee Bank att en interkulturell utbildning i allmänhet syftar till att främja lika möjligheter till utbildning för kulturellt olika grupper, oavsett ursprung, kön, etcetera (citerat i Faas, Hajisoterioub & Panayiotis, 2014). Ett interkulturellt förhållningssätt å andra sidan innebär:

“[...] att som lärare vara medveten om att den egna kulturbakgrunden och utbildningen i ett visst land medför kulturella filter som kan begränsa kontakten med människor i en annan kultur- och utbildningsbakgrund. Det innebär också att läraren är öppen och beredd att lära sig av och om sina elever och elevers föräldrar [...]” (Bigestans & Sjögren, 2001. s. 9)

Utifrån vad som framgår i citatet ovan är lärarens förhållningssätt och kompetens gentemot mångkulturalitet och kulturella olikheter av stor vikt för att ett interkulturellt förhållningssätt och därmed en interkulturell undervisning ska vara möjlig. Vidare hävdar Ulla Lundgren (2002), doktorand i utbildningsvetenskap, att en interkulturell förståelse är målet för kulturdidaktiken i språkundervisningen. Den interkulturella förståelsen betraktar Lundgren (2002) som en komponent i bildningsbegreppet skolan förespråkar, vilket även måste knytas till den samhälleliga utvecklingen. Vidare betonar Murphy fyra variabler som ska samspela för att karaktärisera ett interkulturellt förhållningssätt vilka är: “(1) integration/separation mellan språk och kultur, (2) explicit/implicit kulturinnehåll, (3)

12

Lundgren, 2002. S.48). Utifrån dessa variabler menar Murphy att språket betraktas som en del av kulturen och att språkundervisningen, samt ett tydligt kulturellt innehåll ska integreras i skolan.

Dagens mångkulturalitet har i och med migrationen efter efterkrigstiden ökat under de senaste decennierna. Detta har medfört grundlagsändringar och ett värdegrundsarbete som syftar till att bemöta den ökade mångfalden av kulturella skillnader och ge alla individer samma möjligheter att bli en del av samhället. Det har i sin tur medfört högre krav på skolan som institution i arbetet med integration och bemötanden av mångkulturaliteten och dennes flerspråkighet.

2.1 Tillbakablick och kommande läsning

I kapitel ett presenterades denna studies syfte och frågeformulering, metod och material samt teoribildning. I detta kapitel gavs en forskningsöversikt där mångkulturalitetens framväxt beskrivs i en historisk kronologisk ordning för att ge en tydlig överblick kring ämnet som är centralt för studien. Vidare i kapitel tre analyseras de tre valda avhandlingarna utifrån vår frågeformulering där syftet är att besvara fråga ett och två.

13

3. Resultat & Analys

I detta kapitel avser vi att besvara frågorna ett och två i vår frågeställning. Frågorna handlar om skolans mångkulturalitet och språkets betydelse i den mångkulturella skolan och hur detta skrivs fram i de valda avhandlingarna. Analysen är uppdelad i fyra kategorier som avser att besvara dessa. Den första kategorin handlar om språket i centrum och dess betydelse för integration och inkludering i skola och samhälle. Nästa kategori berör språket i social kontext i den mångkulturella skolan. Vidare handlar kategori tre om segregering på grund av språkliga olikheter där segregeringen ses ur olika perspektiv. Den sista kategorin avser att framföra vilka konsekvenser och möjligheter bland annat segregering innebär för elever och skolans aktörer.

3.1 Språket i centrum

“Det är genom språket som det är möjligt att såväl ta till sig den rådande kulturens särdrag som att överföra den till nästa generation, vilket betyder att språket är av fundamental betydelse för såväl formell som informell socialisation. Detta innebär att den enskilda individen både är en del av en större gemensam, kulturell och mänsklig historia och representerar sin egen utvecklingshistoria” (Eklund, 2008. s.55).

Med språket i centrum menar vi att det är något vi ständigt använder oss av och möter i vår vardag i olika sammanhang. Vi läser tidningar, sms, ser på nyheterna, hälsar på grannen på väg till bussen och kommunicerar i olika dagliga kontexter. I alla dessa fall står språket i centrum. Allt vi läser är en slags språklig kommunikation, likaså är språklig kommunikation en handling där vi talar med någon eller med varandra. Detta betyder att individer som inte “bemästrar” majoritetsspråket, i det här fallet svenska, går miste om mycket och kan därmed uppleva vardagliga situationer som krävande och svåra. Eklund (2008) betonar språkets centrala roll som ett verktyg för att uppfatta och återspegla sin omvärld och för att integreras in i en redan befintlig kultur genom att språket ger utrymme till att organisera relationer mellan medlemmar genom kommunikation. Språket är även det som utgör grunden i den svenska skolan och undervisningen som sker inom verksamheten, då svenska är det språk som genomsyrar läroplanen även utanför svenskämnet. Detta är något som argumenteras i

14

(2008) bland annat hävdar att en majoritetsläroplan eventuellt förhindrar en pluralistisk integration. I argumenten betonas termerna segregering, integrering och socialisering som centrala faktorer inom språket i skolans kontext, vilka kommer beskrivas närmare ur olika perspektiv nedan.

Avhandlingarna lyfter fram språket som centralt för lärandet där majoritetsspråk och minoritetsspråk ger individer olika möjligheter att etableras i samhället. Framförallt hävdas kvalitén på andraspråksundervisningen vara av stor betydelse för elevernas

språkutveckling och integrering i samhället. Historiskt sett har nationella minoriteter utgjort den grupp som ansetts erhålla ett minoritetsspråk, vilka i Sverige tidigare inneburit samiska, finska, meänkieli, romani och jiddisch. Vidare har minoritetsspråken breddats till att idag inkludera andra språk till följd av en ökad migration i Sverige, vilket har lett till att Sverige idag anses vara präglad av mångkulturalitet och flerspråkighet. Andraspråksundervisning, som till sin början benämndes som invandrarundervisning, tog sin början under 1960-talet till följd av den ökade migrationen och globaliseringen (Granstedt, 2010 & Eklund, 2008). Frågor som lyfts i detta sammanhang gällande undervisning i ett mångkulturellt samhälle handlar om att elever med utländsk bakgrund behöver lära sig andraspråket, vilket i detta fall är det svenska språket. Eklund (2008) betonar kompetensen kring andraspråket och lyfter fram det som centralt för att integreras i samhället, samt för att vidareutvecklas i övriga

kunskapsområden.

Granstedt (2010) betonar språket som en viktig förutsättning för att eleverna ska lyckas i skolan, vilket även inkluderar en andraspråksundervisning för elever med annat modersmål än svenska. Modersmålet framgår även som viktigt för en förståelse för den egna kulturella bakgrunden, vilket är av betydelse för elevernas identitetsskapande och den kulturella kompetensen. Eklund (2008) lyfter även fram att forskare betonar att språkutvecklingen i andraspråk är beroende av kunskaperna i modersmålet. Vidare lägger Fridlund (2011) och Eklund (2008) tonvikten på språket genom att framställa språket som det viktigaste medlet för integrering och som en nyckel in i det svenska samhället. Fridlund (2011) betonar detta vidare genom att lyfta fram heterogenitet som en förutsättning för att undervisningen ska förmedla demokratiska värderingar som eleverna förväntas besitta som framtida samhällsmedborgare.

Flerspråkighet lyfts ofta fram som en problematik eller som ett hinder inom den pedagogiska verksamheten, liksom i samhället. Författarna menar att ett annat modersmål än svenska kan

15

vara problematisk då den svenska läroplanen som ligger till grund för undervisningen är att betrakta ur ett majoritetperspektiv, vilket innebär att den utgår från det språk, värderingar och kompetenser som anses vara betydelsefulla i det svenska samhället. Detta menar Eklund (2008), Frilund (2011) och Granstedt (2010) kan medföra svårigheter för elever med invandrarbakgrund, som även har ett annat modersmål än svenska, då det kan innebära att eleverna inte får samma möjlighet till en likvärdig skolgång på grund av att språket hindrar möjligheterna att ta till sig den kunskap som skolan avser att förmedla.

Språket anses även vara en faktor till att elever med invandrarbakgrund ses ur ett bristperspektiv. Eklund (2008) lyfter bland annat fram den sociokulturella synen på

tvåspråkighet som positiv och menar att språket bör utvecklas i interaktion med andra och i sociala sammanhang. Forskning visar även att elever med minoritetsspråk utvecklas bättre om de integreras i den reguljära och ordinarie undervisningen. Detta problematiserar Fridlund (2011) vidare genom att lyfta fram att:

“[...]formuleringar om vissa elevers behov av en åtskild undervisning, som sociala, kulturella och historiska konstruktioner, vilka får konsekvenser för såväl elever som för olika yrkesutövare i skolverksamheter (Citerat i Fridlund, 2011. s.96).

Konsekvenser för eleverna så väl som för skolans yrkesutövare i relation till dessa sociala konstruktioner, som Fridlund (2011) betonar utifrån citatet ovan, är bland annat att elever som har svenska som andraspråk blir sedda ur ett bristperspektiv. Utifrån ett bristperspektiv ses elevernas språkliga kunskaper som ett hinder snarare än en tillgång. Bristperspektivet går hand i hand med vikten som läggs på den språkliga färdigheten hos invandrarelever, där bland andra Granstedt (2010) hävdar att många lärare anser att språkfärdigheten är den absolut viktigaste förutsättningen för att det ska gå bra för eleverna i skolan och för roll som framtida samhällsmedborgare.

16

3.2 Språket i skolans sociala kontext

“En inkluderande undervisning syftar bland annat till att minska fördomar, bidra till en ökad social interaktion elever emellan och vilar på ett antagande om att undervisningen gynnar såväl elever i behov av särskilt stöd som deras

klasskamrater (Merrett, 2001). Vidare motiveras undervisningen med att den leder till ett mer accepterande samhälle. Kontakter och interaktion individer emellan antas bidra till en förändring av attityder i positiv riktning” (citerat i Fridlund, 2011. s.80).

Då språket utgör det mest centrala i huruvida vi interagerar med kunskap, sker det även i en social kontext. Vi möts ständigt av nya sociala situationer, vilket även kräver en viss

kännedom kring det dominerande språket, som beskrivs ur ett majoritetperspektiv. Socialisationen erbjuder därmed ett utrymme för kommunikation, meningsskapande och kunskapsprocesser. Det kan i sin tur leda till en utveckling i interaktion med andra.

Avhandlingarna lyfter fram språket i skolans sociala kontext som något som genomsyrar lärandet och kunskapsutvecklingen hos eleverna. Där betonar de vikten av ett socialt lärande i form av social interaktion elever sinsemellan och mellan lärare och elever. Detta framgår bland annat i hur undervisningssituationer förespråkas. Fridlund (2011) lyfter fram att svenska som andraspråk bör ske i social interaktion och i samarbete elever emellan, samt att alla lärare bör ha en kompetens att bemöta elevers olikheter så att eleverna känner sig delaktiga i

undervisningen. Vikten av en god interaktion i undervisningen framgår även som

betydelsefull för elevernas språkutveckling. Lindberg och Skeppstedt lyfter fram detta genom att betona interaktionsmönster med andraspråksinlärning, vilket visar betydelsen av att lära sig andraspråket i sociala sammanhang och i interaktion med andra elever (citerat i Fridlund 2011). Detta beskrivs av Granstedt (2010) som att språket utgör en form av social praktik som formar den sociala världen. Vidare betonar Eklund (2008) att undervisningen ska utgöra en plats för gemensamt handlande. Utifrån det ovan skrivna hävdar författarna att elevernas möjlighet till utveckling delvis är beroende av en god växelverkan med interaktion i sociala kontexter.

”Det interkulturella lärandet kan vidare förstås ur ett socialisationsperspektiv. Jag ser skolan som en viktig socialisationsagent för barn och ungdomar under

17

förutsättning att verksamheten är utformad på ett sätt som berör dem. Den formella socialisationen förutsätter såväl meningserbjudanden, kommunikation och kunskapsprocesser” (Eklund, 2008. s.20).

Utifrån citatet ovan framgår det att lärarens roll är central i talet om en inkluderande undervisning där meningserbjudande, kommunikation och kunskapsprocesser i en social kontext möjliggörs. Eklund (2008) framför vidare att läraren i en interkulturell undervisning dels har som uppdrag att ta tillvara på elevernas gemensamma erfarenheter och dels utgå ifrån mångfalden i klassrummet. Lärarens handlingsutrymme gällande det sociala lärandet inom lärandemiljön belyser även Fridlund (2011) genom att lyfta fram lärarens begränsningar inom ramarna för skolverkets riktlinjer. Fridlund (2011) lägger tonvikten på att lärare och rektorer har en stor betydelse vid skapandet av miljöer för delaktighet och lärande, men att de

begränsas av skolverksamhetens mål, riktlinjer och allmänna direktiv och därmed aldrig kan agera helt fritt. Granstedt (2010) utvecklar detta vidare genom att betona att “lärares arbete inte bara handlar om intentioner, exempelvis i styrdokumenten, utan också om villkor” (s.55). Detta medför att praktiken inom ramarna för ämnesområdet hamnar i ett spänningsförhållande mellan teori och styrdokument.

Fridlund (2011) lyfter vidare fram att den sociala interaktionen spelar en central roll i hur eleverna kan ta sig an tolkandet av texter samt reflektera kring sin språkanvändning. Ett sätt som kan främja det sociala lärandet är något som Fridlund benämner som “cooperative learning”. Cooperative learnings utgångspunkt tas i elevers olikheter och där kognitiva, kulturella och språkliga skillnader ses som berikande och som en tillgång i klassrummet, vilket anses gynna elevernas lärande (Fridlund, 2011). Heterogenitet lyfter också Fridlund (2011) fram som något positivt för lärandemiljön där olikheter sinsemellan elever ses som en positiv egenskap inom en undervisningsgrupp. Detta beskrivs vidare av Øzerk som menar att det är viktigt, framförallt för elever från de språkliga minoriteterna, att umgås med mer kompetenta vuxna och kamrater för att de ska tillägna sig andraspråket samt de övriga skolämnena (citerat i Eklund, 2008). Där ses skiljaktigheterna som en förutsättning för utvecklande av lärande och tolerans bland eleverna.

Avhandlingarna betonar också den relativt homogena lärargruppen som ett potentiellt problem vid arbetet i en mångkulturell skola. Granstedt (2010) tar bland annat upp att den homogena lärargruppen kan agera problematiskt vid situationer angående rasism och

18

diskriminering. Hon förklarar problemet med att en homogen lärargrupp eventuellt förhindrar att frågor kring arbetet med exempelvis rasism tas upp och arbetas med mer omfattande. Fridlund (2011) skriver bland annat angående heterogenitet inom skolan att:

“Grundskolans uppdrag är att bemöta en mångfald av elever och att bidra till att mångfalden av olikheter ges möjlighet att vara representerade i ett och samma klassrum.” (Fridlund, 2011. s.239).

Representeras mångfalden i klassrummet kan det bidra till en ökad kulturell kompetens, vilket anses vara ett av de målområden för en interkulturell undervisning som presenteras av Eklund (2008).

3.3 Segregering - en följd av språkliga olikheter

“Majoritetsläroplanen fungerar segregerande eftersom det är den som är normen för all verksamhet i skolan. Den undervisning som särskilt riktar sig till elever med annat modersmål än svenska är segregerad från den övriga undervisningen.” (Eklund, 2008. s.347)

Segregering innebär ett åtskiljande av befolkningsgrupper. Individer segregeras oftast i skolsammanhang utifrån sina förmågor, vilket i detta sammanhang syftar till det språkliga. Detta framställs i avhandlingarna som problematiskt men även som en åtgärd i det

pedagogiska arbetet i en mångkulturell skola. Trots att segregering ses som något som skiljer individer åt så ses det samtidigt en förutsättning för det interkulturella arbetet.

Segregering på grund av språkliga olikheter är något som nämns i samtliga avhandlingar. Det syftar bland annat till modersmålsundervisning och andraspråksundervisning som sker segregerat från den ordinarie undervisningen, vilket beskrivs som en stödjande åtgärd för elevens språkutveckling. Skolan skrivs även fram av Granstedts (2010) och Eklund (2008) som segregerande till följd av att dagens läroplan anses utgå från ett majoritetperspektiv, som i sin tur innebär ett särskiljande från normen och sådant som anses vara avvikande. Fridlund (2011) å andra sidan betonar segregeringen som en åtgärd som syftar till att stödja elevens språkutveckling genom att uppmärksamma elevernas särskilda förutsättningar och behov.

19

Segregeringen är något som genomsyrar samtliga avhandlingar, där det anses vara både problematiskt och ett pedagogiskt verktyg.

En anledning till den segregerade skolan som lyfts fram av författarna är bland annat läroplanen. Granstedt (2010) beskriver bland annat att “skolan ses också som segregerande bland annat genom läroplanen som hävdas vara en majoritetsläroplan och därmed innefatta ett särskiljande perspektiv.” (s.51). Majoritetsläroplanen fungerar segregerande genom att svenska som modersmål tas för givet, vilket inte lämnar särskilt mycket utrymme för elever med annat modersmål. Vidare problematiserar Eklund (2008) detta genom att lyfta fram att mål i relation till tvåspråkighet inte finns inom den svenska skolan. Eklund (2008) och Fridlund (2011) menar att risken med en majoritetsläroplan är att elever med

minoritetsspråklig bakgrund segregeras snarare än integreras från den övriga undervisningen.

Vidare framgår det att segregering oftast sker på grund av språkliga olikheter, främst i form av andraspråksundervisning. Barn som växer upp med ett förstaspråk som inte anses höra till majoriteten och därmed har svenska som andraspråk bör, enligt författarna, få särskild språkundervisning. Den särskilda språkundervisningen kan idag ske i form av

andraspråksundervisning, vilken syftar till att utveckla elevernas språkliga förmågor till en nivå där språket blir till ett effektivt kommunikations-, identitets- och tankeinstrument (Fridlund, 2011). Enligt Torpsten bör ett interkulturellt perspektiv bejaka elevers olikheter istället för att de ska negligeras (citerat i Fridlund, 2011). Fridlund (2011) tolkar detta som att “skolan endast kan och har möjlighet att fullt ut bejaka elevers olikheter och åstadkomma ett bästa möjliga bemötande, om vissa elever skiljs från klassens övriga elever”

(s.46). Författarna lyfter fram segregering i relation till andraspråksundervisningen som något som kan bidra till både positiva samt negativa konsekvenser för eleverna och lärandet i helhet.

Segregering i form av det som Fridlund (2011) betonar som “pull-out-methods” förväntas ge elever med ett annat modersmål än svenska jämlika villkor i skolan. Det innebär att eleverna skiljs från den ordinarie undervisningsgruppen under delar av skoldagen där de får en mindre utmanande undervisning som är anpassad utefter elevernas nivå (Fridlund, 2011). Vidare menar Fridlund (2011) att olikheter endast kan bemötas genom segregering och en åtskild undervisning, eftersom de annars kan riskera att ignoreras. Segregering ses å andra sidan ur ett åtskiljande perspektiv där elevers behov inte tillgodoses i den utsträckning som eleverna är i behov av i den ordinarie undervisningen och därmed behöver en åtskild undervisning (lbid).

20

Vidare menar Fridlund (2011) att segregering i pedagogiska situationer bör undvikas men att det samtidigt är ett pedagogiskt verktyg för att bemöta olikheter.

Språkundervisning kan både ses som ett hjälpmedel men också något som exkluderar eleverna och bidrar till en segregerad miljö som missgynnar en god mångkulturell miljö. Det kan även missgynna elevernas språkliga utveckling (Granstedt, 2010). Vidare framför Fridlund (2011) att segregering oftast sker i förhållande till skolpersonalens kategoriseringar istället för att utgångspunkt tas i elevernas erfarenheter och förmågor, som i sin tur kan ses som ett maktutövande från lärarens sida. Detta innebär att eleverna delas in i grupper gällande exempelvis kulturella bakgrunder istället för exempelvis utvecklingsområden. Fridlund (2011) lyfter vidare fram att forskningsresultat visar att en segregerade eller åtskild

undervisning kan leda till negativa konsekvenser för eleverna. Segregeringens konsekvenser som framförs av samtliga författare är exempelvis utstötning, marginalisering och negativa attityder från övriga elever. Det kan i sin tur bidra till en känsla av att vilja vara en del av den stora gemenskapen. Vidare betonar Groth att särskiljande från den ordinarie undervisningen kan förknippas med skolproblematik och misslyckanden (Citerat i Fridlund, 2011).

3.4 Flerspråkighetens konsekvenser och möjligheter

”Samtidigt som en åtskild undervisning i svenska som andraspråk bedöms som den bästa lösningen och ett särskilt uppmärksammande av elevers olikheter betonas, framhålls också betydelsen av alla lärares medvetenhet om den lingvistiska dimensionen av all undervisning och vikten av att erbjuda en inkluderande miljö.” (Fridlund, s.59)

Utifrån citaten ovan anses en åtskild undervisning medföra konsekvenser i form av att elever exkluderas från den ordinarie undervisningen. Samtidigt kan den anses vara en åtgärd för att för att möta elevernas olika förutsättningar (Fridlund, 2011). Pedagogers val, förhållningssätt och handlingar innebär därför både konsekvenser och möjligheter för elever, pedagoger och lärandemöjligheter. Det är således av stor betydelse att väga konsekvenserna mot

möjligheterna i de val som görs för att inte negligera elevernas olikheter och därmed påverka både självbild och möjligheter till utveckling.

21

Segregering är bland annat något som ovan beskrivits som både problematiskt och som ett verktyg för att se till språkliga olikheter, vilket kan medföra både konsekvenser och möjligheter för eleven. Segregering kan innebära både konsekvenser för eleven i form av utanförskap samtidigt som det kan medföra en miljö där eleverna vågar ta för sig och därmed utvecklas. Detta lyfts fram av Eklund (2008) som menar att en åtskild undervisning kan ses som ett stöd samtidigt som det kan bidra till en känsla av utanförskap. Likt detta beskriver Fridlund (2011) kategorisering som både nödvändigt för att vidta åtgärder och ge eleverna en likvärdig utbildning men också som ett handlande som särskiljer det som är avvikande. Således framgår även språket ge konsekvenser för eleverna men också möjligheter. Författarna menar att språket ses som nyckel till förståelse samtidigt som det är en central faktor till segregering och exkludering i skolan. Utifrån det ovan nämnda blir det viktigt att belysa hur skolans flerspråkighet kan medföra konsekvenser för eleverna men även att det kan innebära lärande möjligheter i den pedagogiska verksamheten.

I avhandlingarna problematiseras även särskiljande eller segregerande pedagogiska val som konsekvensgivande, där invandrarelever ses ur ett “bristperspektiv” (Granstedts, 2010). Detta berör Fridlund (2011) genom att belysa den exkluderande praktiken som en orsak till

bristperspektivet där invandrareleverna blir kategoriskt annorlunda behandlade jämfört med elever med svenska som modersmål. Fridlund (2011) lyfter även fram den åtskilda

språkundervisning som ett av de största hindren till integration. Vidare associeras åtskild språkundervisning i form av förberedelseklass med språkliga tillkortakommanden vilket kan leda till en negativ syn på andraspråksundervisning. Denna form av bristperspektiv på elever med andraspråk och på andraspråksundervisningen förklarar Eklund (2008) och Granstedt (2010) som ett resultat av att fokus bland annat läggs på elevernas brister och problem gällande språket. Vidare menar Granstedt (2010) att detta kan leda till att elevernas

flerkulturella identitet inte får plats i skolans vardag, vilket kan bidra till det som Parszyks nämner som en “skola för andra” och inte som “en skola för alla” (Citerat i Granstedt, 2010). Konsekvenser av ett bristperspektiv kan därmed leda till att en dikotomi byggs upp, vilket innebär “ett vi och ett dem” tänkande (Granstedt, 2010).

Diniz menar “att en risk med att fokusera på språkutveckling är att etiketten

andraspråkselev” (Citerat i Fridlund, 2011. s.54), kan leda till att eleverna kategoriseras in som annorlunda. Detta menar Fridlund (2011) motverkar elevers integrering och en

22

möjliggöra en inkludering vilket innebär att utgångspunkten görs i elevernas olikheter. Där ses olikheterna istället som berikande och som en tillgång i klassrummet. Detta innebär att klassammansättningarna präglade av heterogenitet kan bidra till att eleverna utvecklar både lärandet och toleransen mot varandra (Fridlund, 2011). Eklund (2008) betonar

heterogenitetens betydelse för ett interkulturellt lärande och menar att man blir medveten om sin egen kultur i konfrontation med andra kulturer, det gäller att inte se den andra som ett hot utan utforska dess möjligheter. Detta innebär att ett interkulturellt lärande inte alltid är någon harmonisk process utan att det kan skapa konfrontationer mellan kulturer som i sin tur kan leda till konflikter och olikheter som inte går att lösa (Eklund, 2008).

Inkludering och integrering är något som skrivs fram som betydelsefullt för undervisningen och elevernas utveckling, det innebär att klassammansättningarna präglas av heterogenitet. Detta möjliggör att eleverna i sociala samspel kan öka den kulturella kompetensen, vilket Eklund (2008) anser vara betydelsefullt för förståelsen för andra kulturer och individer. Det sociala samspelet lyfts fram som något positivt för undervisningen, där inkluderingen av elever med svenska som andraspråk är centralt. En inkluderande undervisning som präglas av heterogenitet framgår också vara grundläggande för lärandet i det sociala samspelet. Det berör bland annat Fridlund (2011) genom att betona att elever kan agera som språkliga resurser för varandra och där igen bidra med lärandestöd. Eklund (2008) betonar vidare vikten av det sociala lärandet med att skolan bör utgöra en plats för “gemensamt handlande”, med andra ord en inkluderande skolmiljö som tar tillvara på individers olikheter.

23

3.5 Sammanfattning:

Språkets centrala roll och betydelse kan förstås ur olika perspektiv. Ur ett historiskt perspektiv kan kraven på språkliga färdigheter såväl inom den pedagogiska verksamheten som samhället sägas öka. Detta är till följd av en ökad migration, och därmed flerspråkighet i landet, vilket ställer nya krav på skolans språkundervisning. Det medför utifrån ett samhällsperspektiv ett behov att integrera nyanlända in i samhället där språket, som ovan nämnts, ses som en nyckel för att bli en del av samhället som funktionell medborgare. Samtidigt framgår det att

modersmålet och andraspråket ej bör åtskiljas utan att de utvecklar varandra, samt att

modersmålet även anses bidra till ökad förståelse om den kulturella bakgrunden. Vidare anses språket utgöra det mest centrala i bristperspektivet som läggs hos invandrarelever. Författarna menar även att problematiken med språket leder till en segregering då sociala konstruktioner kategoriserar elever beroende på deras språkliga förmågor, där andraspråksundervisningen ofta sker i en separat miljö.

Vad som vidare framgått är att en inkluderande miljö där invandrarelever integreras i den ordinarie undervisningen är att föredra då författarna menar att vi lär oss i sociala kontexter. Vidare beskrivs ett klassrum där elevers olikheter ses som tillgångar och även som

möjligheter till ökad kulturkompetens, som något som i sin tur kan minska fördomar och rasism. Författarna lyfter fram vikten av en god lärarkompetens vid arbetet med en social lärarpraktik vilket sägs genomsyras av lärarens förhållningssätt. Lärarens förhållningssätt styrs dock av intentioner och villkor, vilket kan skapa ett spänningsförhållande och därmed bidra till en ambivalens gällande huruvida teorin kan interagera med praktiken.

Segregeringen inom undervisningen framförs som en stödjande åtgärd samtidigt som det kan medföra negativa konsekvenser på både individ- och lärandenivå. Ett åtskiljande kan vara nödvändigt då elevens behov ej blir tillgodosedda i den ordinarie undervisningen eller för att eleven behöver en miljö där utmaningen inte är lika stor. Samtidigt kan denna åtgärd ses som problematisk då eleverna kan uppleva sig som utanför och exkluderade. Vidare är lärares kompetens gällande bemötandet av elevers olikheter en betydelsefull faktor.

Vidare framgår det att pedagogiska val inte endast behandlar undervisningens utformning, det handlar även om att ta alla individers likheter och olikheter i beaktande. Samtidigt kan alla val medföra såväl möjligheter som konsekvenser, vilka kan vara avgörande för elevernas

24

går miste om det sociala samspelet och eleven kan uppleva utanförskap samtidigt som hens sociala lärande blir begränsat. Vidare framgår även segregeringens möjligheter, där en segregerande miljö kan uppskattas av eleven då den kan erbjuda en mer anpassad

undervisning där utmaningarna inte känns oöverkomliga. Mångkulturaliteten kan samtidigt ses som både statisk och dynamisk, och kan upplevas inkluderande respektive exkluderande för enskilda individer. Det kan i sin tur leda till både konsekvenser och möjligheter i

skolkontexten.

3.6 Tillbakablick och kommande läsning

I detta kapitel har en analys utifrån tre valda avhandlingar presenterats med syfte att besvara frågorna ett och två. Vidare följer en avslutande diskussion där teoribildningen och det analyserade materialet utgör grunden. Syftet är i det följande avslutande kapitalet att besvara fråga tre och se i vilken grad det sociokulturella perspektivet för lärande förekommer. Det kommer även föras en diskussion angående vårt val av metod, samt ge förslag på vidare forskning inom mångkulturaliteten i den svenska skolan.

25

4. Avslutande diskussion

Syftet med denna studie är att undersöka hur mångkulturalitet diskuteras utifrån tre doktorsavhandlingar. Främst inriktar sig studien på skolans mångkulturalitet, språkliga olikheter, samt bemötandet av kulturella skillnader i undervisningen. I följande kapitel kommer en fördjupad analys där det tidigare analyserade materialet kommer ställas mot de sociokulturella teoretiska begreppen. Detta gör vi med ambition att se i vilken grad respektive analytisk kategori berör de teoretiska begreppen. Vidare kommer vi även diskutera vårt val av metod, material och tillvägagångssätt i denna studie. I metoddiskussionen kommer vi väga det vi ansåg vara positivt vid valet av metod samt vad som kan förbättras inför framtida projekt. Avslutningsvis kommer vi hänvisa till fortsatt forskning och vad vi anser är i behov av vidare forskning inom det ämne som denna studie berört.

4.1 Fördjupad analys

I denna del av studien kommer teoribildningen, tillsammans med det tidigare analyserade materialet, att ligga som grund för den fördjupande analysen. Teoribildningen kommer tas i bruk genom att analysen kommer utgå från det sociokulturella perspektivets tre centrala begrepp: ”Den proximala utvecklingszonen”, ”mediering” och ”appropriering”.

Teoribildningen kommer här ligga som facit och syftet är att se huruvida respektive avhandling berör det sociokulturella perspektivet på lärande.

4.1.1 Den proximala utvecklingszonen

Den proximala utvecklingszonen är en zon där människor är lättmottagliga för instruktioner och förklaringar vilket ger möjlighet till vägledning för den mindre kunnige. Detta benämns även som ”scaffolding” där den mer kunnige ger stöd som så småningom upphör då den lärande anses behärska färdigheten i fråga. Vidare betonar Säljö att kunskap skapas i en social kontext, vilket innebär att den proximala utvecklingszonen är betydelsefull för lärande och utveckling då det sker i samspel med andra (citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014).

Den proximala utvecklingszonen kommer till uttryck i Eklund (2008) där hon beskriver interaktion och det sociala som betydelsefullt för språkets utveckling. Det kan förstås som en del av proximala utvecklingszonen genom att eleverna utgör ett stöd för varandra i

26

kontext präglad av kommunikation är betydelsefullt framförallt för språkutvecklingen för elever med svenska som andraspråk. Vidare nämner Fridlund (2011) “cooperativ learning” som något som främjar det sociala lärandet. Detta innebär att elevernas olikheter och språkliga skillnader ses som berikande och som en tillgång. Det kan i sin tur jämföras med den proximala utvecklingszonens syfte där individer agerar stödjande för varandra och att utveckling sker genom ett socialt samspel där olika kunskapsnivåer möts. Granstedt (2010) berör den proximala utvecklingszonen i sin avhandling genom att betona att språket är en form av social praktik, som formar den sociala världen. Det kan vidare förstås i relation till den proximala utvecklingszonen genom att lärandet sker med språket i centrum i en social miljö.

Trots att den sociokulturella synen på lärande förespråkar ett lärande som sker i sociala kontexter och där den mer kompetente kamraten är betydelsefull för utvecklingen så förekommer även segregering och åtskild undervisning. Fridlund (2011) hävdar att

segregering kan ses som en åtgärd som syftar till att stödja elevens språkutveckling genom att elevens särskilda förutsättning och behov uppmärksammas. Det motstrider den proximala utvecklingszonens syfte som anser att lärandet sker i sociala kontexter i samspel med andra. Då eleverna åtskiljs ifrån den ordinarie undervisningsgruppen åtskiljs de också ifrån en social lärande miljö, där får eleverna i stället ta del av en undervisning i mindre grupp där

kunskapsnivåerna kan komma att ligga närmre varandra. Det medför i sin tur att den mer kompetenta kamraten inte finns i samma grad som inom den ordinarie undervisningsgruppen, vilket betyder att lärarens roll blir allt viktigare för elevernas utveckling.

4.1.2 Mediering

Mediering beskriver Säljö som ett grundläggande begrepp i den sociokulturella traditionen (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014). Vidare innebär mediering ett användande av redskap eller verktyg för att förstå världen, där språket anses vara redskapens redskap (lbid). Exempelvis använder vi oss av språket för att förmedla, beskriva och skapa en förståelse för vår omvärld samtidigt som vi använder oss av materiella redskap, som en kratta, för att kratta upp löven i trädgården. Vi använder oss av olika verktyg för att förstå och agera i den värld vi lever i.

27

Förekomsten av mediering i avhandlingarna är bland annat synlig genom att samtliga

avhandlingarna betonar språket som centralt för lärande. Eklund (2008) beskriver språket som ett verktyg för att uppfatta och återspegla sin omvärld och för att integreras in i en redan befintlig kultur. Det kan i sin tur liknas med Vygotskijs syn på språket som redskapens redskap (citerat i Lundgren, Säljö & Liberg). Vidare betonar Granstedt (2010) språket som en viktig förutsättning för att eleverna ska lyckas i skolan. Även Fridlund (2011) lyfter fram språkets betydelse för lärande, där hon framförallt syftar till att andraspråkselever bör lära sig i en social interaktion präglat av kommunikation.

Eklund (2008) betonar kompetensen kring andraspråket och lyfter fram det som centralt för att integreras in i samhället, samt för att förstå omvärlden. Då mediering bland annat består av språkliga redskap och verktyg kan det också komma att bli problematiskt. Problematiken uppstår när individer på grund av språkliga hinder hamnar utanför den språkliga

gemenskapen. Detta beror på att hindren kan medföra svårigheter att kommunicera och därmed förstå varandra. Eftersom den svenska skolan och dess undervisning sker genom kommunikation, samt med hjälp av materiella redskap, utgör mediering grunden för lärandet i skolan.

4.1.3 Appropriering

Appropriering lyfts fram som en central term inom den sociokulturella teorin och innebär att “en person blir bekant med och lär sig bruka kulturella redskap och förstår hur de medierar i världen[...]” (Citerat i Lundgren, Säljö & Liberg, 2014. s.303). Appropriering framhålls i avhandlingarna genom att den språkliga kompetensen, som är ett medierande redskap, hos elever betonas som viktig för integrering och kunskapsutveckling. Detta berörs exempelvis genom att Fridlund (2011) och Eklund (2008) ser språket som det viktigaste medlet för integrering och avancemang för elever i det svenska samhället. Samtidigt genomsyrar approprieringens betydelse samtliga avhandlingar genom att språket skrivs fram som det centrala i lärandet och integreringen i samhället. Vidare hävdar Fridlund (2011) att språket anses vara en faktor till att elever med annan språklig bakgrund ses ur ett bristperspektiv. Ett bristperspektiv på andraspråkselever medför att flerspråkigheten betraktas som ett hinder snarare än en tillgång i pedagogiska situationer. Det kan i sin tur bidra till att den flerspråkiga kompetensen inte betraktas som en pedagogisk resurs i undervisningssammanhang.

Approprieringen av det språkliga redskapet är där av stor vikt för elevernas möjlighet att lyckas i skolan samt för integreringen och den samhälleliga gemenskapen. Avhandlingarna

28

sätter språket i centrum, vilket kan medföra att elever ses som avvikande ifall approprieringen av det språkliga redskapet inte når en önskad nivå. Kan detta i sin tur leda till att elever med bristande språklig förmåga i det dominerande språket i skolan negligeras?

4.1.4. Slutsats

Utifrån det analyserade materialet i avhandlingarna anser vi att de teoretiska begreppen förekommer i en relativt hög grad, även om det ter sig mer indirekt än direkt. Detta görs genom att lyfta fram språket som centralt för lärandet samt att den sociala kontexten är betydelsefullt för lärandet. Materialet utifrån avhandlingarna betonar även att lärandet är i behov av en mer kompetent kamrat genom att lyfta fram bland annat lärarens roll som betydelsefull för elevernas utveckling. Utifrån detta är vår bedömning att materialet indirekt lyfter fram den sociokulturella synen på lärandet i form av de teoretiska begreppen genom att förespråka dess beståndsdelar. Samtidigt råder det ett spänningsförhållande angående

segregering som åtgärd, vilket kan sägas gå emot det sociokulturella perspektivet. Detta då en åtskild undervisning oftast sker i mindre undervisningsgrupper där kunskapsnivåerna ligger relativ nära varandra. Det medför i sin tur att den proximala utvecklingszonen inte kan approprieras i samma grad, där blir istället lärarens roll av stor vikt.

4.2 Reflektion över metod

Vi valde att göra en komparativ litteraturstudie då vi ansåg att det var lämpligt på grund av det tidsspann som var givet för att genomföra denna studie. Utifrån studiens syfte ansåg vi även att en komparativ litteraturstudie var mer passande än en empirisk studie. Antagandet grundade sig delvis på tiden för studien, samt att vi ansåg att en litteraturstudie skulle öka validiteten då utgångspunkten tas i redan tidigare forskning som publicerats och där med har en god reliabilitet. Under sökandet av material till studien valde vi att fokusera på termer som kan länkas till mångkulturalitet. Detta för att få fram relevanta avhandlingar och artiklar inom ämnet mångkulturalitet i skolan. Dock uppfattade vi relativt tidigt i studien att mängden forskning kring mångkulturalitet i den svenska skolan var minimal. Samtidigt medförde den begränsade mängden material att urvalet av tidigare forskning inte blev alltför stort, vilket underlättade val av artiklar och avhandlingar. Vidare upplevde vi att urvalet av artiklar och avhandlingar även hade brister i materialet, exempelvis ett bristande elevperspektiv. Det har i sin tur lett till att utgångspunkten i denna studie främst är ur ett lärar- och samhällsperspektiv.

29

Samtidigt har denna komparativa litteraturstudie bidragit till att mångkulturalitetens

komplexitet setts ur olika perspektiv, exempelvis på hur segregering inom skolan kan ses som både en åtgärd och negativt laddat för elever.

Vid arbetet med denna studie valde vi att börja med analysen då den utgjorde själva grunden för arbetet. Vi upplevde att valet att börja med analysen var positivt för arbetet, eftersom det underlättade arbetet med resterande delar genom att ge konkreta riktlinjer och en god

utgångspunkt. Utifrån analysen växte sedan vår teoribildning utifrån den sociokulturella synen på lärande fram, då mycket av materialet låg nära den sociokulturella traditionen, vilket anses vara ett induktivt arbetssätt. Ett induktivt arbetssätt innebär att man bildar en teori utifrån observationer, utgångpunkten tas med andra ord i empirin och inte i teorin (Fejes & Thornberg, 2015). De teoretiska begreppen utifrån det sociokulturella perspektivet ligger sedan till grund för den fördjupade analysen där vi valt att se dessa som facit för lärande, och i vilken grad dessa är synliga i respektive avhandling. Dock märkte vi i den fördjupande

analysen att begreppet mediering inte ledde till några givande slutsatser i förhållande till det analyserade materialet. Detta kan bero på att mediering behandlar samma beståndsdelar som appropriering, det språkliga och det materiella redskapen. Samtidigt ansåg vi att mediering var svårt att synliggöra och konkretisera utifrån det tidigare analyserade materialet, vilket även är en anledning till att medieringens del i den fördjupade analysen kan upplevas som relativt innehållsfattig. Vidare utgår den fördjupade analysen ifrån tolkningar av hur det analyserade materialet kan komma att länkas till de teoretiska begreppen, som i sin tur kan leda till att reliabiliteten påverkas. Reliabiliteten kan eventuellt påverkas genom att vi ger en missrepresenterad bild av avhandlingarnas material genom att vi influenserar materialet i form av egna tolkningar.

4.3 Fortsatt forskning

Det finns i dagsläget ingen omfattande forskning angående den svenska skolans

mångkulturalitet. Ämnet är väl debatterat både på politisk- och samhällsnivå, trots detta så är majoriteten av forskningen internationellt baserad och det svenska perspektivet är bristande. Vidare anses en interkulturell didaktik vara gynnsam för en skola präglad av mångkulturalitet, vilken även det är ett föga utforskat ämne i Sverige. Inför framtida forskning anser vi

mångkulturaliteten och interkulturell didaktik bör bli mer uppmärksammat i Sverige och inom den svenska skolan. Detta då vi i dag lever ett land med ständigt ökad migration på grund av, bland annat, världsliga händelser vilket ställer högre krav på både skolan och samhället i

30

bemötandet av den ökade mångkulturaliteten. Vidare inom forskningen generellt, anser vi att ett elevperspektiv bör bli mer centralt. Eftersom skolan är till för eleverna bör deras åsikter och behov tas i beaktande. Detta innebär vidare att forskning även bör fokusera på hur eleverna upplever mångkulturalitet, flerspråkighet och interkulturell didaktik. Ytterligare förslag till fortsatt forskning är huruvida begreppet mediering kan synliggöras i relation till mångkulturalitet och dess språkliga olikheter. Detta förslag grundar sig i vårat bristfälliga resultat angående hur mediering synliggörs i de valda avhandlingarna som främst syftar till språkliga olikheter.