Coronapandemins påverkanpå den offentliga miljön -En studie om den upplevda tryggheten i Örebros stadskärna ochCoronapandemins påverkan

Örebro Universitet HumUS- institutionen Kulturgeografi

Coronapandemins påverkan

på den offentliga miljön

En studie om den upplevda tryggheten i Örebros stadskärna och

Coronapandemins påverkan.

Kandidatuppsats i Kulturgeografi Vårterminen 2021 Handledare: Staffan Rosell Daniel Schröder & Victor Ekström

Förord

Denna studie hade inte varit möjlig att genomföra om det inte funnits personer villiga att ställa upp på intervjuer och genomföra enkätundersökningen. Vi vill därför passa på att tacka alla som svarat på enkäten och bidragit med sina åsikter och berättelser om trygghet. Ett stort tack ska även gå till John Johansson och Malin Carlsson för deras medverkan i studien.

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.1. Syfte ... 2

1.2. Frågeställningar ... 2

1.3. Val av geografiskt studieområde och avgränsning ... 3

1.4. Disposition ... 4

2. Teoretisk bakgrund ... 6

2.1. Forskning om trygghet i Örebro ... 6

2.2. Nationella trygghetsundersökningen ... 7

2.3. ÖreBRÅ och Effektiv samordning för trygghet ... 10

2.4. Arbete med trygghetsfrämjande åtgärder ... 10

2.5. Trygghet och rädsla ... 12

2.6. Privata och offentliga rum ... 12

2.7. Crime prevention through environmental design ... 14

2.8. Naturlig övervakning ... 15

2.9. Centrala utgångspunkter för studien ... 16

3. Metod och tillvägagångssätt ... 17

3.1. Induktiv metod ... 18

3.2. Kvalitativ och kvantitativ metod ... 18

3.3. Kvantitativ undersökning ... 19

3.4. Det kvalitativa tillvägagångssättet - expertintervjuer ... 20

3.5. Reliabilitet och validitet ... 21

4. Resultat ... 22

4.1. Enkätundersökningen ... 22

4.2. Expert-intervjuerna ... 27

5. Analys ... 29

5.1. Privata och offentliga rum ... 29

5.2. CPTED och Naturlig övervakning ... 30

5.3. Trygghet och rädsla ... 31

5.4. Kvinnor och män ... 32

6. Slutsatser ... 33

7. Avslutande reflektioner... 35

Sammanfattning ... 36

Litteratur- och källförteckning ... 37

1

1. Inledning

Att känna sig trygg ute i offentligheten har varit en viktig aspekt inom samhällsplaneringen. Inte minst i jämställdhetsdebatten där det har poängterats att trygghet är ett värnande av demokratin, att kunna erbjuda samtliga människor till att delta i diverse aktiviteter. Otrygghet i sin tur hämmar folk att vilja och kunna delta i aktiviteter utomhus. Kvinnor känner sig extra utsatta, då de exempelvis väljer att inte gå ut när det är mörkt eller ta omvägar för att slippa passera en plats som upplevs som otrygg: till exempel en park med dåligt fungerande belysning (Boverket, 2010: s. 12).

Begreppet trygghet omfattar känslan att vara säker i olika situationer och inte känna eller uppleva rädsla (Hallin, 2013: s. 11). Vi människor uppfattar rädslor på olika sätt och det är faktorer så som tid, rum och situation i livet som styr hur vi uppfattar någonting som mer eller mindre skrämmande (Andersson, 2002: s. 110). Tryggheten baseras alltså på en ängslan kring att något illavarslande kommer att ske för individen i fråga, men också som en slags försvarsmekanism för att undvika att en oönskad situation inträffar; och om den väl gör det hur kan man åtgärda dess konsekvenser. Det handlar alltså om kontroll och tillit till den offentliga miljö som man befinner sig i (Hallin, 2013: ss. 11–12).

Samtidigt som trygghetsaspekten har diskuterats så har coronaviruset ställt samhällen inför besvärliga prov som fortfarande påverkar oss i hög grad. När viruset hade nått till Europa i februari-mars 2020 så infördes restriktioner för att försöka hejda en fortsatt hög smittspridning. I Sverige har dessa restriktioner varit bland annat att hålla minst 1,5 meters avstånd ifrån varandra, att inte träffas fler än åtta personer vid sammankomster samt begränsade öppettider för krogar och restauranger (Socialutskottet, 2020). Arbete och studier hemifrån har också blivit en viktig åtgärd för att minska smittspridningen. Att ta sig in till stadskärnan med kollektivtrafik har minskat kraftigt och har i stället lett till att invånarna i en stad får ta del av det utbud i form av service och rekreation som finns på mer lokal skala; i den stadsdel man bor i exempelvis (Koch, Legeby 2020: s. 1). Naturlig övervakning och folkmyller under olika tider på dygnet genererar trygghet och reducerar antal brottsfall på en plats (Boverket, 2019; Jacobs, 2005; Subbaiyana & Tadepallia, 2012).

2 Det finns ingen specifik definition av begreppet “stadskärna”. HUI Research och Agora har tillsammans sammanställt en Cityindexrapport för att försöka utarbeta en definition av begreppet “stadskärna”. De menar att tillgång till kommersiell verksamhet, som detaljhandel, restauranger, caféer och hotell, samt en tätare befolkning i kombination är grunden för en stadskärna (Cityindex, 2018: s. 8). Denna studie handlar om den upplevda tryggheten i Örebros stadskärna. Med stadskärna avses platserna Resecentrum, Järntorget, Stortorget, Våghustorget, Olof Palmes torg och Stadsparken i denna studie. Dessa är centralt belägna samlingsplatser som tillsammans skapar ett område denna studie definierar som stadskärna.

I den nationella trygghetsundersökningen som Brottsförebyggande rådet utför årligen så bekräftas en ökning av otrygghetskänslan i samtliga grupper, män som kvinnor, under år 2020 (BRÅ, 2021a). I polisregion Bergslagen som omfattar Dalarnas-, Värmlands- och Örebro län så är dessa siffror inget undantag, där det syns en ökning med ett par procent för både män och kvinnor angående otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet och valt annan väg eller färdsätt (BRÅ, 2021a). Med tanke på att folkmyller bidrar till trygghet (Boverket, 2019; Jacobs, 2005; Subbaiyana & Tadepallia, 2012), tillsammans med detta resultat i BRÅ:s trygghetsundersökning, tolkar vi att det kan finnas ett samband mellan pandemin och hur folket upplever och uppfattar det offentliga rummet.

1.1. Syfte

Syftet med studien är att undersöka varför en plats upplevs som trygg eller otrygg. Vi vill analysera hur en kris såsom Coronapandemin kan påverka människors uppfattningar om en specifik plats som vanligtvis fungerar som en slags större samlingsplats för människor i en stad. Vi har valt att analysera två perioder; innan pandemin det vill säga år 2019, och nutid; motsvarande år 2020–2021. Den plats som vi har valt att studera är stadskärnan i Örebro. Hur och på vilket sätt stadskärnan i Örebro definieras och avgränsas i denna studie, förklaras under avsnittet om avgränsningar.

1.2. Frågeställningar

Utifrån syftet har tre frågeställningar utformats som används som utgångspunkt för studien:

1. Hur upplevdes tryggheten i Örebros stadskärna innan Coronapandemin? 2. Hur upplevs tryggheten i Örebros stadskärna under Coronapandemin? Har den

3 3. Finns det åtgärder som främjar till trygghet i det offentliga rummet?

1.3.Val av geografiskt studieområde och avgränsning

Karta 1 består av en karta över stadskärnan i Örebro, i vilken de platser som kommer att studeras är inringade:

Karta 1. Kartbild över centrala Örebro. Våra studieområden: Resecentrum, Järntorget, Stortorget,

Stadsparken, Våghustorget och Olof Palmes torg är schematiskt inringade. Källa: Örebro Kommun (2020b). Egen bearbetning.

På platserna finns olika typer av serviceverksamheter, som motiverar folk att besöka dessa platser för att shoppa, fika, uträtta bankärenden eller ha dessa noder som utgångspunkt när man ska träffa en vän eller liknande. Stadsparken har också en attraherande funktion som plats dit

4 många människor väljer att besöka under sin lediga tid, i synnerhet kanske nu under Coronapandemin. I nära anslutning till Stadsparken ligger också Wadköping, som är ett slags friluftsmuseum som lockar till sig åtskilliga besökare året om. Här finns olika former av verksamheter såsom caféer och små handelsbodar i de gamla, väl bevarade röda trähusen. Dessa är öppna året om, och kan därmed skapa ett tämligen stort flöde av människor under vissa tider på dygnet. Resecentrum blir en knutpunkt där man samlas för att vänta in sitt tåg eller sin buss, vilket i sin tur skapar en miljö där folk samlas vanligtvis.

Studien har avgränsats genom att studera platserna Järntorget, Stortorget, Våghustorget, Olof Palmes Torg, Stadsparken samt Resecentrum i Örebro stadskärna. Vi har valt dessa platser då de anses vara naturliga platser att bestämma träff på eller uträtta ärenden. Att vi har valt att utelämna exempelvis gator som i sin tur stundvis kan upplevas som otrygga beror på att gatornas funktion är en slags passage för att ta sig från en plats A till en plats B. Utifrån egna erfarenheter stämmer man exempelvis inte träff på en specifik gata, utan det blir just ett torg, en park, eller en tågstation som blir den naturliga mötespunkten. Platser som exempelvis Vasatorget på Väster, Södra Station och Örebros Universitetssjukhus USÖ som uppfyller liknande funktioner, har också valts att exkluderas i studien då vi anser att dessa platser inte är lokaliserade i stadskärnan, utan strax utanför. Platser som Fisktorget och Teaterplan har också exkluderats då vi i denna studie avgränsar oss genom att endast studera de större mötesplatserna i Örebros stadskärna.

Vi ska också påpeka att studien enbart kommer att analysera den upplevda tryggheten hos människor. Andra faktorer, såsom säkerhet och kriminalitet har vi valt att exkludera. Tryggheten medför möjligheten för människor att vilja vistas på en offentlig plats. Folkmyllret i sin tur gör en plats säkrare (Boverket, 2019; Jacobs, 2005; Subbaiyana & Tadepallia, 2012), en aspekt som nämndes inledningsvis. Vi vill även påpeka att i denna uppsats så används begreppen offentligt rum och offentlig miljö som synonymer. Detta påpekar vi för att förtydliga för läsaren att vi anser att ´´miljö´´ och ´´rum´´ kan behandlas synonymt i detta arbete.

1.4. Disposition

Uppsatsen inleds med att redogöra och beskriva tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som utgår ifrån studiens problemformulering. Därefter kommer metodavsnittet där vi först presenterar de metoder och tillvägagångssätt som har valts för att undersöka problemområdet. Sedan presenteras resultaten från de olika tillvägagångssätten för att därefter

5 analyseras kopplat till de teoretiska utgångspunkterna. Uppsatsen avslutas med slutsatser, avslutande reflektioner samt en sammanfattning om arbetet.

6

2. Teoretisk bakgrund

I detta avsnitt presenteras den tidigare forskning som gjorts inom ämnet eller liknande ämnen som relaterar till denna studies resultat.

2.1. Forskning om trygghet i Örebro

Tidigare forskning som gjorts inom detta område är bland annat en kandidatuppsats med titeln; “Trygghet, Brott och Fysisk miljö” av studenterna Rebecca Borg och Diana Tahseen från 2020. Studien syftar till att undersöka och analysera om det finns skillnader i den upplevda tryggheten mellan områdena Vivalla och Ladugårdsängen i Örebro, och om dessa skillnader kan förklaras med hjälp av den fysiska miljöns utformning i områdena (Borg & Tahseen, 2020: s. 5). Frågeställningarna som besvaras i denna studie är bland annat:

• “Ger den fysiska utformningen av stadsdelarna Ladugårdsängen och Vivalla förutsättningar för minskad brottslighet i enlighet med Crime prevention through the environmental design (CPTED)?

• Hur upplevs tryggheten i området av de boende?

• Finns det någon korrelation mellan CPTED och upplevd trygghet?”

(Borg & Tahseen, 2020: s. 5)

Studien ämnar besvara ytterligare en frågeställning men då den inte anses relevant för vår studies syfte så valdes denna bort.

Studiens resultat framkommer i att den upplevda tryggheten i Vivalla är lägre i jämförelse med Ladugårdsängen. Detta kan ha att göra med att Vivallas fysiska utformning inte i lika hög grad korrelerar med CPTED, då det exempelvis finns bristfällig belysning och det krävs mer rörelse för att få en bättre naturlig övervakning. Dock upplevs Vivalla av vissa respondenter som tryggt då det innehar en familjär känsla som betryggar befolkningen. Korrelationen mellan CPTED och upplevd trygghet visar sig främst i när det kommer till belysningen, men även gällande rörelse i områdena (Borg & Tahseen, 2020: ss. 34–36).

Den tidigare forskningens relevans för denna studie grundar sig främst i att den undersöker den upplevda tryggheten hos en del av befolkningen i Örebro samt att den analyserar detta med hjälp av CPTED. Denna studie anses relevant ur vårt perspektiv då den utgår ifrån liknande

7 ämnesområde som vi avser att studera. Vårt område grundar sig dock i att syftet och frågeställningarna i stället kopplas mot den rådande Coronapandemin. Detta gör studien relevant eftersom det är något som pågår just nu och är en utgångspunkt som inte har forskats om tidigare, och kan då komplettera tidigare forskning med ytterligare ett perspektiv.

2.2. Nationella trygghetsundersökningen

Brottsförebyggande rådet har sedan år 2006 genomfört en undersökning som går under namnet nationella trygghetsundersökningen (NTU). Syftet med denna typ av undersökning är att bli belyst om gemene mans utsatthet för brott, både som enskild person och egendomsbrott mot hushåll som exempelvis inbrott. Människors upplevda otrygghet och oro samt förtroende för organ som till exempel polisväsendet är också aspekter som undersöks i NTU. I början kontaktades respondenterna i undersökningen via telefon, och ett mindre antal människor valdes slumpvis ut. Men sedan år 2017 så är det i stället 200 000 postenkäter samt enkäter online som skickas ut till slumpmässiga människor runt om i Sverige. En annan förändring som gjordes i det skedet var att några frågeformuleringar ändrades, vilket gjorde att frågor om olika brottstyper som tidigare inte hade funnits med i undersökningen tillkom, som exempelvis försäljnings-bedrägeri och nätkränkning (BRÅ, 2021a).

Det urval som görs är av respondenter bestående av både män och kvinnor och tillhör ålderskategorin 16–84 år. Resultaten redovisas på nationell nivå, men det går även att ta del av statistik avgränsade till olika polisregioner i Sverige som exempelvis Stockholm, Syd eller i denna studies fall Bergslagen. Dock kan man inte ta del av information som berör en specifik tätort, exempelvis Örebro. I den avgränsningen så kan man även välja vilka variabler man främst vill studera (BRÅ, 2021a). I diagram 1 så framgår ett exempel på hur ett diagram kan se ut från undersökningen på nationell nivå. Den gula linjen motsvarar mäns svarsfrekvens. Den lila linjen kvinnors svarsfrekvens samt den blå motsvarar både män och kvinnor i undersökningen. Rubriken till exemplet är vald utifrån relevans till vårt studieområde:

8

Otrygghet ute sen kväll

Diagram 1. Diagram över hur respondenterna i NTU upplever otrygghet ute sen kväll, referensåren 2007–2020. Källa: BRÅ (2021a).

Diagrammet visar alltså hur människor upplever otrygghet utomhus en sen kväll. Summan för andelen människor som kände otrygghet låg i den senaste undersökningen på 30 %, vilket är en marginell ökning från år 2019. Den här ökningen ser vi hos både kvinnor och män, och det är kvinnorna som är mest otrygga sena kvällar utomhus: nämligen 38 % av kvinnorna är otrygga eller mycket otrygga medan 22 % av männen upplever detta. Den största ökningen skedde dock år 2016, och har sedan dess inte ökat avsevärt mycket. År 2017–2019 så var dessa siffror så gott som oförändrade (BRÅ, 2021a).

Det har riktats viss kritik mot NTU om hur tillförlitlig den data som presenteras i själva verket är. När insamlings-metoden av data ändrades år 2017, så minskade svarsfrekvensen från 60 till 40 procent (Ziedler, 2019). Detta motsvarar alltså drygt 74 000 svar på enkäterna av de 200 000 som skickades ut (BRÅ, 2021a). Detta bortfall kan också ge en liten missvisning om hur dessa frågor genomsyrar samhället i stort. Visserligen inkom fortfarande fler antal svar än tidigare undersökningar, men det är en bekymmersam utveckling att intresset har minskat för att delta i dessa typer av undersökningar. Det framgår inte heller om huruvida vilket klasskikt eller bakgrund respondenten tillhör. Inte heller om människor är involverade med kriminalitet ofta eller ingår i kriminella nätverk, vilka också kan vara inflytelserika för resultatet i NTU (Ziedler, 2019).

En annan kritisk aspekt redogör Holgersson, Grahn och Wieslander (2020) från Linköpings Universitet för i sin studie som går under namnet Går det att lita på BRÅ? I den studien lyfts problematiken med BRÅ:s forskning. Detta grundar sig mycket på grund av att den

9 institutionen fungerar både som ett forskningsinstitut samt är en myndighet som arbetar under justitiedepartementet (Holgersson, Grahn & Wieslander, 2020: s. 15). Denna tudelning har gjort att objektiviteten kring BRÅ:s forskning har blivit tämligen problematisk, då exempelvis en justitieminister i tidigare regering enligt intervjupersonerna i studien har velat att en rapport från BRÅ skulle göras om. Detta på grund av att det resultat som BRÅ i det fallet presenterade inte stämde överens med den regeringens politik och att det skulle riskera att bli impopulärt om det redovisades. Denna politiska styrning hämmar tilliten till studier så som exempelvis NTU ifall styrande regering vill att vissa relevanta fakta skall censureras eller raderas, en aspekt som är viktig att ha i beaktning vid analys av rapporter som BRÅ har gjort (Holgersson, Grahn & Wieslander, 2020: 27, 55–56).

Innan vi utförde vår studie undersökte vi resultat från BRÅ för att se om människors upplevda otrygghet hade ökat när Coronapandemin väl blev ett faktum. Då kunde vi konstatera att det hade den gjort. Det fanns fler variabler att välja på när vi väl utformade tabellerna som vi presenterade inledningsvis. Anledningen till att vi valde just variablerna otrygghet vid utevistelse sent på kvällen i det egna bostadsområdet och valt annan väg eller färdsätt beror på att vi tänkte att det var relevanta ingångar till det vi hade som avsikt att studera. Vi har varit medvetna om den kritik som finns angående BRÅ och NTU, och har förhållit oss till detta när vi har tagit avstamp i resultaten från den undersökningen.

Kritiken som riktats mot BRÅ och NTU grundar sig i mångt och mycket i huruvida undersökningen används på rätt sätt i politiken och samhällsdebatten. Marie Demker i Ziedlers (2019) artikel menar att om statistiken används för att visa på kriminalitetens utbredning och brottsstatistik används den på fel sätt (Ziedler, 2019). Denna studie har som syfte att studera den upplevda tryggheten i Örebro och om denna har förändrats under Coronapandemin i jämförelse med innan. Denna kritik anses då inte röra just vår studie eftersom den kritiserar hur NTU används till fel syften i politiken och samhällsdebatten.

Den kritik som dock kan diskuteras i detta fall är den som handlar om hur politiken styr BRÅ som myndighet och det bortfall som kommer med genomförandet av undersökningen. Att en politiker ville ändra resultatet i undersökningen för att den inte överensstämde med den sittande regeringens åsikter om kriminaliteten (Holgersson, Grahn & Wieslander, 2020: 27, 55–56), ses självklart som problematiskt. Det ses även som problematiskt att det finns ett bortfall kring vilka grupper som medverkar i undersökningen. Att exempelvis personer med kriminella

10 anslutningar inte representeras betyder att det blir svårt att få ett generaliserat resultat som gäller för hela samhället. Båda dessa problem tas med i beaktning när det kommer till att presentera resultatet för studien. Vi reserverar oss därför till att det kan finnas en viss felmarginal när det kommer till just NTU och den nationella upplevda tryggheten.

2.3. ÖreBRÅ och Effektiv samordning för trygghet

Örebro brottsförebyggande råd eller ÖreBRÅ är en lokal del av BRÅ, vars syfte är att arbeta för att minska brottsligheten i Örebro stad samt utöka möjligheten till trygghet. Detta arbete genomförs genom samverkan mellan kommunen, organisationer och myndigheter. Det sitter för närvarande 33 representanter i det förebyggande rådet med olika yrkesbefattningar. Kommunalarbetare, polis och hyresvärdar är bland annat aktörer som sitter i rådet och arbetar med trygghetsfrågorna i Örebro (Trygga Örebro, 2021).

Ett exempel på tillvägagångssätt som ÖreBRÅ arbetar med för att upprätthålla tryggheten kallas för Effektiv samordning för trygghet (EST). Det är en metod som startade under år 2014 i Örebro, mycket på grund av de upplopp och skadegörelser som skedde under maj 2013. Dels i Örebro men dels även i andra städer och stadsdelar i Sverige. Oförutsägbarheten kring dessa händelser samt kritik mot det sätt som de samverkande aktörerna hade hanterat händelsen under denna epok blev resultatet till EST. I stället för att arbeta med personliga kontakter och arbetsrelationer de involverade aktörerna emellan som resulterade i att strukturen för både kort- och långsiktigt arbete varit bristfälliga, jobbade man i stället för att ha ett organiserat trygghetsarbete som var mer funktionellt byggt. Detta motiveras med att trygghetsarbetet blir mer effektivt att dela upp arbetet i olika ansvarsområden. EST följs upp varje vecka och tar sin utgångspunkt och inspiration från liknande arbete i Järvaområdet i norra Stockholm och Malmö (Örebro Universitet, 2016: s. 3).

2.4. Arbete med trygghetsfrämjande åtgärder

En grundläggande faktor för att kunna vistas ute i den offentliga miljön är att inte bli utsatt för brott samt att inte behöva oroa sig för att bli utsatt för brott. Det finns en rad olika åtgärder för att främja trygghet, som bland annat den byggda miljön (Boverket, 2020). Boverket (2020) begränsar fysiska avgränsningar och organiserad bevakning som det som är mest väsentligt i den byggda miljön. Det är människorna som vistas i den offentliga miljön som skapar tryggheten. Därför är det också de centrala delarna av en stad som är mest uppskattade och upplevs som mest trygga. För att minska brottsligheten och öka tryggheten behövs det därför

11 införas åtgärder som främjar trygghet och motverkar brottslighet. Men dessa åtgärder behöver också vägas mot andra ändamål och önskemål, såsom tillgänglighet, trafiksäkerhet och att motverka buller (Boverket, 2020).

Denna del i uppsatsen syftar till att lyfta de åtgärder och mål som Örebro kommun arbetar med för att främja en trygg stad. I Örebro kommuns översiktsplan förklaras det under delen ”Staden” hur just staden ska arbetas med samt dess olika delar. Under avsnittet om ”Stadens arkitektur” lyfter Örebro kommun bland annat att arbetet med arkitekturen i staden ska resultera i trivsamma, trygga, attraktiva och inbjudande miljöer i dess alla delar. Eftersom Örebro kommun växer så arbetas det hela tiden med förtätning vilket också sätter krav på arkitekturen och vad den skall åstadkomma (Örebro kommun, 2018). Det är alltså viktigt att arbeta med tryggheten samtidigt som detta för att inte skapa miljöer där byggnader skymmer sikt och så vidare.

Örebro kommun vill även ge delar av de innerstads-nära verksamhetsområdena Tullängen, Aspholmen, Holmen samt Österplan en mer anpassad verksamhetsgrad relaterat till deras centrala placering i staden. Vilket ska syfta till att göra dem mer aktiva under dygnets alla timmar, som i sin tur bidrar till att området kring dessa platser blir mer trygga och bidrar till en mer attraktiv stadsmiljö (Örebro kommun, 2018).

Efter sökning på trygghet på Örebro kommuns hemsida kommer följande citat upp under sidan ”Trygg i staden”:

”Trygghet och säkerhet är något som vi i Örebro kommun arbetar med oavbrutet. Vi riktar framför allt in oss på förebyggande arbete; vi vill skapa en stad som är tryggt utformad.”

(Örebro kommun, 2020a).

Här förklarar de även vilka åtgärder de arbetar med samt vad de har gjort och vilka åtgärder de vill se i framtiden. Örebro kommun vill att tunnlarna som finns runt om i staden ska kännas trygga och ljusa. Därför har de målat taken vita samt bytt belysning i många av tunnlarna. Allt för att göra det tryggare och säkrare för medborgarna. Det förebyggande trygghetsfrämjande arbetet går även ut på att förbättra belysning och sikt runt tunnlar, parker, cykel- och gångbanor och bostadsområden. Exempel på detta är att belysning vid lekparker har blivit bättre för att barn ska kunna leka där under flera av dygnets timmar, samt att de tar bort buskage och sly längs med gång- och cykelbanor, tunnlar, parker etcetera för att de inte ska skymma vare sig belysning eller sikten (Örebro kommun, 2020a).

12 Örebro kommun genomför även trygghetsvandringar tillsammans med politiker, tjänstemän, Polisen, Länstrafiken och City Örebro. Dessa trygghetsvandringar syftar till att fånga in medborgarnas åsikter om hur de upplever vissa miljöer och höra vad de anser skulle kunna förbättras. Även kollektivtrafiken ses som en punkt för otrygghet. Detta löses med en speciell trygghetsgrupp som rapporterar in om det finns buskage i närhet till hållplatser och cykel- och gångbanor (Örebro kommun, 2020a).

2.5. Trygghet och rädsla

Hallin (2013) menar att trygghet innefattar en känsla av säkerhet i olika situationer och inte känna rädsla inför något, men det innebär även att bära på en känsla av ängslan som grundar sig i att något olycksbådande kommer att, eller skulle kunna, hända individen i fråga. Det handlar även om att individen besitter en typ av försvarsmekanism som syftar till att undvika att en sådan olycksbådande situation inträffar, och om den mot förmodan skulle inträffa kan denna mekanism åtgärda konsekvenserna (Hallin, 2013: ss. 11–12). Den upplevda tryggheten är ett subjektivt begrepp då alla människor har sin egen uppfattning om vad de upplever som tryggt eller otryggt, baserat på sina egna erfarenheter och egenskaper (Egnell & Ivert, 2019: s. 11).

När man talar om rädsla i detta sammanhang så kopplas detta till oron över att bli utsatt för brottshandlingar. Rädsla för brott är, som upplevd trygghet, ett subjektivt begrepp där människors känslor, erfarenheter och egenskaper ligger till grund för hur rädslan definieras. Dessa egenskaper och erfarenheter kan exempelvis vara inkomst, klass och om man tidigare upplevt eller vittnat om ett brott. En del av rädslan för brott handlar om utsatthet för diskriminerande hatbrott, som rasism, sexuellt- och familjevåld, överfall av äldre och trakasserier. Offer för dessa hatbrott är ofta kvinnor, äldre och människor med annan etnisk bakgrund (Pain, 2000: ss. 900–902).

2.6. Privata och offentliga rum

Vanligtvis ses definitionen av dessa begreppspar som dess raka motsatser till varandra. Det privata rummet brukar privatpersonen se som sitt eget hushåll, där hen har egna befogenheter att bestämma över ordningen och vem som har befogenheten att inträda bostaden. När man talar om det offentliga rummet så hävdar man motsatsen till det privata, det vill säga platser som är öppna och tillgängliga för alla. Det kan handla om gator, torg och parker i stadsmiljön

13 (Andersson, 2002: s. 108). Även människors handlingar i dessa olika sfärer är olika, då medborgarna i offentligheten har ett förhållande till politik och lagstiftning medan människor i det privata rummet blir mer fria och självständiga i sina handlingar (Staeheli, 1996: s. 603).

Privata och offentliga rum har sedan industrialismen varit könskodade. Offentligheten har ansetts blivit en manlig diskurs medan det privata har blivit kvinnligt. Detta beror på att fabrikerna som öppnade upp i städerna bidrog till att männen började arbeta mer utanför sina bostäder, och var därför mindre hemma hos sina familjer. Kvinnan i sin tur tog på sig rollen som hemmafru och mor, och i dessa plikter ingick därför mycket oavlönat arbete med skötsel av hushållet och omvårdnad av barnen (Andersson, 2002: s. 109). Att vistas i det offentliga rummet som kvinna ansågs under en lång tid vara moraliskt illavarslande och rentav farligt för henne, då en respektabel kvinna helt enkelt inte skulle vistas i offentligheten under kvälls- och nattetid för att det gav signaler att den kvinnan skulle ägna sig åt prostitution exempelvis (Pollock, 1995: ss. 183–184).

Även om den här typen av könsuppdelning har minskat i modern tid, ser vi fortfarande kvarvarande mönster kring detta. Ett exempel på ojämlikheten är de rådande löneskillnaderna män och kvinnor emellan, som i regel än idag tillåter män ha högre förvärvsinkomst än kvinnor (Andersson, 2002: s. 109).

Att se begreppen privat och offentliga som raka motsatser i detta sammanhang kan emellanåt vara problematiskt. Genom lagstiftningen så har handlingar som tidigare varit privata blivit offentliga på senare tid. Våld i hemmet är ett exempel på detta. Att aga sina barn eller misshandla sin partner är med hjälp av lagstiftningen olagligt (Andersson, 2002: s. 108). Även fast detta sker i sitt eget hem så blir det konsekvenser av att utföra sådana handlingar, till exempel långvariga fängelsestraff. Det finns även gråzoner, alltså att definitionen av dessa begreppspar är tämligen flytande. Exempel på detta kan vara teatersalonger eller konstutställningar. För att kunna besöka dessa så krävs oftast en avgift från personen. Detta kan begränsa möjligheten att besöka dessa platser för vissa, som i praktiken definieras just som en offentlig plats. Personer med lägre inkomst är ett exempel på dessa som har det svårare att beträda just dessa platser. Det kan också vara gråzon åt andra hållet. En trappuppgång i ett hyreshus finns av privata angelägenheter, men om inte resurser finns i form av exempelvis portkod så har vem som helst möjligheten att kunna vistas i det utrymmet, vilket således gör att legitimiteten för den platsen som privat rum upphör (Andersson, 2002: s. 108).

14

2.7. Crime prevention through environmental design

Crime prevention through environmental design (CPTED) är en teori som myntades i första början av kriminologen C. Ray Jeffrey, när han i sin bok från 1971 med samma titel som Fennelly & Crowes (2013) bok Crime Prevention Through Environmental Design beskrev relevansen i kopplingen mellan brott som föregås och den fysiska miljön (Fennelly & Crowe, 2013: ss. 10–11). Syftet med CPTED är att genom utformning av den fysiska miljön kunna se till att reducera brott som sker samt rädsla och otrygghet på en specifik plats. Det kan exempelvis handla om att radera diverse föremål på den offentliga platsen som uppmuntrar människor till att föregå brottshandlingar (Fennelly & Crowe, 2013: s. 25).

Inom teorin finns det sex olika strategier som överlappar med samt kompletterar varandra. Det är därför många av de principer som listas går att para ihop med liknande beskrivning. Dessa definieras som tillträdeskontroll, target hardening, territorialitet, naturlig övervakning, underhåll samt aktivitetsstöd (Cozens, Saville & Hiller, 2005: s. 330).

Tillträdeskontroll handlar om att begränsa åtkomsten till en specifik plats eller fastighet. Detta görs för att hämma möjligheterna för brottsförövare att kunna genomföra sina aktioner. Praktiskt arbete kring detta kan vara att säkra dörrar till hyreshus med portkod eller med låsta dörrar som endast hyresvärden och de boende i hyreshuset har nyckel till (Fennelly & Crowe, 2013: s. 27). Dessa praktiska åtgärder ingår även i definitionen target hardening, som i sin tur innebär att försvåra brottsbenägna individer och grupper att genomföra sina aktioner genom diverse tekniska åtgärder (Cozens, Saville & Hillier, 2005: s. 338).

Territorialitet kan kort beskrivas som hur uppdelningen och gränserna mellan den privata egendomen och det allmänna ser ut. Detta kan vara artefakter så som staket, grindar och skyltar för att göra uppdelningar mellan tomt och allmän egendom distinkta. Naturlig övervakning kommer att beskrivas mer utförligt i nästa del. Kortfattat så är detta en slags utformning och användning av den fysiska miljön som tillämpar social kontroll. Denna kontroll i sin tur bidrar med att förebygga brott utan att behöva ha ständig polisiär närvaro i det specifika området (Cozens, Saville & Hillier, 2005: ss. 331–332).

Underhåll samt aktivitetsstöd beskriver den estetiska framtoning samt sociala kännetecken som en byggnad, plats eller stadsdel kännetecknar. En plats som signalerar en positiv bild och som

15 exempelvis inte är nedklottrad genererar en trygghet hos betraktaren eller besökaren och uppmuntrar i sin tur till aktiviteter och social kontroll (Cozens, Saville & Hillier, 2005: ss. 337– 338).

2.8. Naturlig övervakning

Den naturliga övervakningen är ett begrepp som många forskare och samhällsplanerare arbetat med, men en viktig person och en pionjär inom naturlig övervakning var varken utbildad samhällsplanerare eller forskare, utan journalist. Jane Jacobs kom ut med sin bok The death and life of great American cities 1961 där hon kritiserar den modernistiska stadsplaneringen. Bland annat menar hon att det byggdes stadsdelar som underlättade för kriminaliteten då övervakningen helt hade överlämnats till polisen och vaktbolag, vilket enligt henne inte är tillräckligt för att säkerställa övervakning (Jacobs, 2005: ss. 53–54).

Jacobs (2005) menade att det finns sådana komplexa strukturer i staden att det inte finns möjlighet för polisen att själva kunna sköta övervakning och brottsförebyggande åtgärder. Jacobs menade att när det kommer till övervakning och brottsförebyggande åtgärder är det mest effektiva att skapa liv och rörelse på stadens gator då människorna som rör sig på dessa platser bidrar till en naturlig övervakning (Jacobs, 2005: s. 54).

Jacobs satte även upp tre förutsättningar för en trygg stad och offentlig miljö, nämligen (1) en tydlig gräns mellan privata och offentliga rum, (2) ögon mot gatan, med detta menas ögon från byggnader, och (3) ögon på gatan, vilket betyder de människor som kontinuerligt rör sig på gatorna (Jacobs, 2005: s. 57).

Desyllas, Connoly och Hebbert (2003) delar in den naturliga övervakningen i två typer, där typ 1 är de som övervakar från byggnaderna och fönstren mot gatan, medan typ 2 är de som är nere på gatan och agerar som ”ögon på gatan”. Dessa typer övervakar även olika aspekter av det offentliga rummet. Typ 1 övervakar andra byggnader och entréer, men även det offentliga rummet och dess användare. Denna typ kan även ingripa via byggnadens ingång om något skulle hända. Typ 2 övervakar i stället endast sina medmänniskor på gatan, men dessa människor har störst möjlighet att ingripa då de är på gatan och bevittnar en kriminell händelse direkt (Desyllas, Connoly & Hebbert, 2003: ss. 644, 646).

Subbaiyana och Tadepallia (2012) tar vid från Jacobs och menar att den naturliga övervakningen främjas av att det existerar en mångfald av användningsområden för en plats.

16 Om en plats innehar butiker, restauranger och annan kommersiell verksamhet, såväl som bostäder och kontor kan en naturlig övervakning försäkras. Detta då det ökar rörelsen av människor under flera av dygnets timmar. Med en ökad rörelse, kommer även kriminaliteten att minska då rörelsen på platsen försäkrar en informell övervakning (Subbaiyana & Tadepallia, 2012: s. 216).

Subbaiyana & Tadepallia (2012) diskuterar även vikten av belysning i det offentliga rummet. De menar att under kvälls- och nattetid när mörkret infaller, är belysning en bidragande faktor till den naturliga övervakningen då ljuset kommer att visa upp eventuella suspekta aktiviteter. Ljuset minskar också den generella rädslan för mörkret vilket i sin tur även uppmuntrar människor att vistas på gatorna. Detta leder även till ökade möjligheter för naturlig övervakning, och här är det också viktigt att poängtera att öppna platser står till fördel för den naturliga övervakningen (Subbaiyana & Tadepallia, 2012: ss. 213–214, 216).

Den danska arkitekten Jan Gehl (2003) skriver om vikten av sittplatser i en stad och vilken roll de spelar i det offentliga rummet. Han menar att först när det finns sittmöjligheter, kommer människor att stanna upp under en längre tid. Om det inte finns möjligheter att sitta, finns det inte heller mycket mer att göra än att röra sig vidare från platsen. Sittplatserna kan skapa ett helt nytt liv till en plats om de är placerade på rätt vis så de anses vara attraktiva att användas (Gehl, 2003: s. 147).

Gehl (2003) diskuterar även möjligheterna att se andra människor, där det kan handla om frågor som hur stort avståndet är mellan den som iakttar och objektet för iakttagelse. Om detta avstånd blir för stort, om gatorna blir för breda eller rummen för stora, går möjligheten till iakttagelse av de aktiviteter som förlöper i rummet förlorad (Gehl, 2003: s. 155).

2.9. Centrala utgångspunkter för studien

Studien kommer att utgå ifrån följande teoretiska utgångspunkter för att svara på frågeställningarna:

• Trygghetsfrämjande åtgärder som borttagning av sly och buskage för att förhindra skymd sikt.

• Definitioner av trygghet och offentligt rum.

• Teorier om belysning, aktivitet och rörelse på en offentlig plats.

17

3. Metod och tillvägagångssätt

Denna del kommer att lyfta en övergripande bild kring vilka metodval och tillvägagångssätt som vår studie baseras på, för att sedan mer djupgående gå in på de olika tillvägagångssätten samt att resultaten från dessa kommer att redovisas. De metoder som har valts ut i vår studie är följande:

- Enkätundersökning med ett slumpartat urval.

- Två expertintervjuer med representanter från ÖreBRÅ.

Idar Magne Holme & Bernt Krohn Solvang, undervisningsansvariga för samhällsvetenskaplig metod vid Agder distriktshøgskole i Kristiansand i Norge, menar att en forskare behöver redskap som hjälper till att lösa problem eller komma fram till ny kunskap. Dessa redskap hjälper i sin tur sedan forskaren att uppnå sina målsättningar med såväl de undersökningar som använts i studien, som forskningen i sin helhet (Holme & Solvang, 1997: ss. 11–13). De metoder som använts i denna studie är en kvantitativ enkätundersökning samt flera kvalitativa expertintervjuer. Anledningen till detta är för att både få perspektiv från medborgarna, hur de upplever tryggheten i centrala Örebro och få in diverse experters åsikter och perspektiv på hur tryggheten ser ut i centrala Örebro och hur den arbetas med.

När vi har samlat in tidigare forskning så har vi använt oss av ett par sökord i databaserna Web of Science, DiVA, och Primo. Sökningen har gjorts på både svenska och engelska för att få ett så stort underlag och så många sökträffar som möjligt. Vi använde oss även av AND och OR vid sökningen för att begränsa antalet irrelevanta sökträffar. I texterna som har undersökts har också en kartläggning av primärkällan gjorts för att komma så nära ursprunget till informationen som möjligt. En källa som redan är refererad till en annan text kallas i det sammanhanget för en sekundär källa (Flowerdew & Martin, 2005: ss. 57). Anledningen till att en skribent vill undvika att använda sig utav en sekundärkälla kan framför allt bero på att författaren till den sekundära källan kan ha tolkat den ursprungliga källan på ett annorlunda sätt, inte minst när lite mer avancerade eller tekniska termer används av författaren till primärkällan (Flowerdew & Martin, 2005: ss. 69–70).

18 Sökord:

CPTED, Naturlig övervakning, Offentligt rum, Trygghet, Rädsla, Otrygghet, Safety, Security, Insecurity, Public space, Natural Surveillance, Coronapandemin, Covid-19,

Coronapandemic.

3.1. Induktiv metod

Inom samhällsvetenskapen kan det vara svårt att finna ett samband mellan den teori som redan finns utvecklad och som ska användas i ett forskningsarbete, samt det empiriska data som samlats in. Anledningen till detta är enligt Holme & Solvang (1997) att samhällsvetenskapen inte besitter samma lagbundenhet som exempelvis naturvetenskapen som har sina lagar och regler som alltid är desamma. I samhällsvetenskapen finns det dock regler och normer som över tid sett har varit regelbundna (Holme & Solvang, 1997: ss. 50–51).

För att ta sig an, samla in och skapa sig en uppfattning om samhälleliga fenomen, kan en forskare använda sig av ett induktivt tillvägagångssätt. Det induktiva tillvägagångssättet kännetecknas av att en forskare har en relativt öppen problemformulering som kan ändras under forskningsarbetets gång, och vilar inte heller på någon konkret teori som grund. Ett induktivt tillvägagångssätt visar sig genom att forskaren först samlar in empiriska data genom olika metoder för att sedan koppla relevant teori till det empiriska materialet. (Larsen, 2018: s. 30).

Denna studie använder ett induktivt tillvägagångssätt som utgångspunkt, där ett ämne angående hur människor upplever trygghet i centrala Örebro först dök upp, för att sedan samla in empiriskt material och efter det hitta relevant teori som kopplades till rönen.

3.2. Kvalitativ och kvantitativ metod

Det finns två olika former av data att skilja på vid insamling av material till ett forskningsarbete och det är viktigt att veta vad för typ av data som behövs för just sin studie. Dessa är hårddata och mjukdata, vilket innebär data som är mätbara och fås genom kvantitativa metoder respektive data som inte är mätbar och fås genom kvalitativa metoder. Enklast är att se dessa som sifferdata och textdata. En kvantitativ metod bygger alltså på sådana data som är mätbar, som redovisar ett resultat i siffror, medan en kvalitativ metod bygger på data som inte är mätbar, sådana data som redovisas genom att visa egenskaper hos individer exempelvis (Holme & Solvang, 1997: ss. 13–14).

19 Det finns dock för- och nackdelar med både en kvalitativ- och kvantitativ metod. Styrkan hos en kvalitativ metod är bland annat att den kan ge forskaren en helhetsbild, då data påvisar den totala situationen. Det finns även möjlighet för att få en ökad förståelse för sociala processer. Något som det kvalitativa data inte kan åstadkomma däremot är statistiska generaliseringar, vilket det kvantitativa data har som styrka. Kvantitativa data kan täcka ett stort urval av enheter och då visa på hur väl frågeställningen täcker dessa enheter (Holme & Solvang, 1997: ss. 79– 80).

Genom att se de olika metodernas för- och nackdelar, var ambitionen att försöka täcka upp varandras styrkor och svagheter. Detta metodval kan förklaras som metodtriangulering vilket innebär att en forskare använder flera olika metoder i sitt arbete. Anledningen till detta är för att de båda metoderna har sina egna nackdelar och genom att använda metodtriangulering elimineras dessa då den enes fördelar täcker upp för den andres nackdelar (Larsen, 2018: ss. 37–38).

I denna studie har det genomförts en kvantitativ enkätundersökning för att få in medborgarnas åsikter om den upplevda tryggheten, medan den kvalitativa intervjun syftar till att samla in åsikter och upplevelser från experter inom området. Studiens metod baseras således på metodtriangulering för att samla in empiriska data.

3.3. Kvantitativ undersökning

Den kvantitativa undersökningen är utformad som en enkät i denna studie. Urvalet för enkätundersökningen är vänt till personer som är minst 18 år fyllda och som vistas i Örebros stadskärna minst en gång i veckan. Anledningen till detta urval grundar sig i att studien syftar till att uppnå en bred bild av den upplevda tryggheten i Örebros stadskärna, och det bestämdes då att det är mest effektivt att vända sig till så många som möjligt. Vi valde enbart myndiga personer till enkätundersökningen för att det ansågs lättare att nå ut till dessa, då det kan komma att krävas tillstånd från målsman för att få yngre personer att medverka i studien. All persondata har behandlats anonymt helt enligt GDPR.

Enkätundersökningen har lämnats ut på två olika sätt. Det ena sättet är att den delades på den sociala medieplattformen Facebook. Detta gjordes för att familjemedlemmar, vänner och bekanta som är bosatta i Örebro eller med omnejd, och har anledning att besöka staden för diverse olika ärenden, skulle kunna ta del av studien samt ge sina erfarenheter kring otrygghet

20 i staden tidigare och i nuläget. De ingår också i olika ålderskategorier, vilket också är viktigt att få in för studiens relevans.

Det andra sättet som genomfördes var att vi gick längs med Drottninggatan i Örebro och delade ut enkäterna till olika butiksinnehavare som i sin tur lämnade ut enkäten till sina medarbetare, placerade den i ett lunchrum eller dylikt. Vi hade konstruerat en QR-kod som länkade direkt till vår enkät. QR-koderna hade skrivits ut med en liten kort text om vad enkäten handlar om, som därefter delades ut fysiskt till diverse olika butiker. Butiker som besöktes var både större kedjor, på grund av att de omsätter mer personal och kan således generera en större svarsfrekvens, samt till mindre butiker för att generera en så stor svarsfrekvens som möjligt. De typer av verksamheter som enkätundersökningen lämnades till utgjordes främst av fackhandel, men även restaurang- och hotellverksamhet. Antalet verksamheter som valdes ut uppskattas vara runt 20.

För att säkerställa att så många svar som möjligt skulle kunna registreras, genomfördes två etapper på Drottninggatan under vilka vi delade ut dessa QR-koder på. Den första etappen gjordes på förmiddagen mellan kl. 11-12, onsdagen den 14 april 2021. Den andra genomfördes samma tid, tisdagen den 4 maj 2021. Tider och dagar valdes framför allt för att inte riskera trängseln som kan uppstå i butikerna senare på eftermiddagarna och helgerna. Den processen gick bra. Den personal som vi pratade med verkade vara positivt inställda till undersökningen och medgav att de var villiga att hjälpa till att medverka i vår studie. Val av tidpunkt att genomföra denna utdelning av enkäter visade sig också vara lyckat, då det inte var så värst överbefolkat på Drottninggatan vid denna tidpunkt.

3.4. Det kvalitativa tillvägagångssättet - expertintervjuer

För att komplettera resultatet på ett så effektivt sätt som möjligt genomfördes intervjuer med experter inom relevant studieområde. Två respondenter medverkade i studien, och handplockades utifrån kommunens brottsförebyggande råd ÖreBRÅ. Vi ansåg att dessa aktörer kunde besvara de frågeställningar som vi har valt att lyfta då de sitter på expertis och kunskap inom trygghetsfrågor. Vi använde oss av liknande intervjuguider till respondenterna för att lättare kunna jämföra och analysera materialet. Se bilaga 1 för intervjuguide. De respondenter som medverkade i studien var ett kommunalråd från Socialdemokraterna i Örebro med ansvar för social välfärd samt en projektledare för City Örebro. Samtliga intervjuer genomfördes via online-möten, såsom Microsoft Teams och Zoom. Båda respondenterna har godkänt att bli

21 namngivna i arbetet. Vi försökte även få en intervju med Yttre befäl vid Polisen i Örebro, då vi ville ha expertiskunskap från en representant som jobbar ute på fältet. Men på grund av tidsbrist från polisens sida så har kontakten med den parten uteblivit.

3.5. Reliabilitet och validitet

Under studiens gång har det varit viktigt att ställa sig frågor som diskuterar reliabiliteten och validiteten i studien. Många av frågorna utgår ifrån principen om “Är studiens resultat tillförlitliga?”. Reliabiliteten grundar sig i hur de olika mätningarna har genomförts, samt hur noggrann bearbetningen av informationen har varit. Validiteten däremot, syftar till vad det är som mäts i studien och om detta är tydligt framgående i frågeställningen. Både reliabilitet och validitet är viktigt vid genomförandet av en studie för att resultatet ska bli tillfredsställande och vara möjliga att använda som svar till frågeställningarna (Holme & Solvang, 1997: ss. 163– 164).

Studien använder sig utav en kvantitativ undersökning som är mer kontrollerbar då den kan redovisas med hjälp av siffror. Den kvalitativa intervjun däremot är svårare att kontrollera då det är svårt att förutse vad en person ska svara och vad dennes intentioner för intervjun är. Frågorna för både den kvantitativa undersökningen och de kvalitativa intervjuerna har utformats utifrån frågeställningarna och teorin, vilket gör att det finns ett samband mellan dessa båda metoder och dess respektive resultat. Just denna studie kan beskrivas som icke generaliserbar då respondenterna till enkätens svar inte kan garanteras som en generell uppfattning om den upplevda tryggheten eftersom respondenternas egen subjektivitet spelar in i hur de väljer att besvara frågorna. Däremot är det möjligt att genomföra samma undersökning i en annan stad med liknande sammansättning för att eventuellt få liknande resultat.

22

4. Resultat

I denna del presenteras resultaten från den kvantitativa enkätundersökningen samt de kvalitativa expert-intervjuerna. Resultatet från respektive intervju kommer att presenteras var för sig.

4.1. Enkätundersökningen

Följande del redovisar resultatet från den enkätundersökning som utformats. Först kommer lite kort bakgrundsinformation om respondenterna. Därefter kommer resultaten att presenteras i form av stapeldiagram samt en kort beskrivning om respondenternas svar. Enkätundersökningen ämnar till att lyfta frågor och aspekter som både lyfter medborgarnas upplevda trygghet innan Coronapandemin och under Coronapandemin. Se bilaga 2 för frågorna till enkätundersökningen.

Vid enkätens stängning så hade 28 svar registrerats. 18 angav sig vara kvinnor och 10 angav sig vara män. Drygt hälften av respondenterna, närmare bestämt 15, var i ålderskategorin 18– 24 år. 8 var mellan 25–30 år gamla. 1 person var mellan 31–40 år. 2 personer var i kategorin 41–50 år samt 2 personer var 51–64 år gamla. Det fanns även ett alternativ för personer som var pensionärer, det vill säga 65 år gamla och uppåt, men det var ingen person som var i den åldern som besvarade enkäten. Se diagram 2 för fördelningen av ålder mellan respondenterna och enkäten. Ålderskategorierna är presenterade i X-axeln, medan antalet respondenter presenteras i Y-axeln:

23 Diagram 2. Stapeldiagram från studiens enkätundersökning. Fråga gällande ålder. Egen bearbetning.

Vi hade också en fråga om personerna var uppvuxna i Örebro. 10 personer svarade att de var det, medan 18 personer medgav att de inte var uppvuxna i staden. Däremot hade de respondenterna svarat att de hade bott i Örebro i minst två års tid, vilket indikerar att de känner till staden någorlunda väl. Gällande hur ofta de vistas i stadskärnan i Örebro, var det elva personer som bekräftade att de besökte centrum mer än fem gånger i veckan. 9 personer svarade att de besökte centrum mindre än en gång i veckan. 7 personer svarade att de besökte centrum 1–3 gånger per vecka och 1 person svarade att hen besöker stadskärnan 4–5 per gånger i veckan.

Nedan följer diagram gällande huruvida respondenterna upplevde stadskärnan som trygg eller otrygg. Utformningen av diagrammen redovisas liksom tidigare exempel. Det vill säga antalet respondenter på Y-axeln, medan svarsalternativen redovisas på X- axeln. Denna del börjar med diagram 3 som redogör för den upplevda tryggheten innan pandemin. Därefter kommer resultatet från hur tryggheten upplevs nu under pandemin.

24 I diagram 3 är det möjligt att se att majoriteten av respondenterna upplevde stadskärnan som ganska trygg, det vill säga 18. Följt av detta är de respondenter som svarade att de upplevde stadskärnan som varken trygg eller otrygg, vilket var fyra. De respondenter som ansåg stadskärnan som ganska otrygg eller mycket otrygg var tre respektive en person. Två personer ansåg stadskärnan som mycket trygg.

Diagram 3. Stapeldiagram från studiens enkätundersökning. Fråga gällande den upplevda tryggheten innan Coronapandemin. Egen bearbetning.

Diagram 4 redovisar svarsfrekvenserna för vilken tid på dygnet respondenterna upplevde sig som mest otrygga innan pandemin.

Här ser vi flera svarsfrekvenser än det totala antalet respondenter som medverkat. Anledningen till detta är att det var möjligt att ge flera svarsalternativ. Majoriteten av respondenterna ansåg sig vara mest otrygga kvällstid/nattetid där svarsfrekvensen var 14 respektive 18. Lika delar av respondenterna ansåg sig mest otrygga dagtid eller ingetdera. Dessa hade tre vardera.

25 Diagram 4. Stapeldiagram från studiens enkätundersökning. Fråga gällande vilken tid på dygnet

respondenterna kände sig mest otrygga innan Coronapandemin. Egen bearbetning.

Diagram 5 presenterar hur respondenterna upplever stadskärnan idag under pandemin. Vi ser att majoriteten fortfarande upplever staden som ganska trygg, men att antalet respondenter minskat nu under Coronapandemin, nämligen 14 i jämförelse med innan Coronapandemin där 18 stycken upplevde stadskärnan som ganska trygg. Variablerna varken eller och ganska otryggt har ökat där de vardera har sex respondenter. Siffran för variabeln mycket tryggt är oförändrad, nämligen två. Värt att poängtera här är att ingen respondent ansåg stadskärnan som mycket otrygg, gentemot innan Coronapandemin där en person ansåg att stadskärnan var mycket otrygg.

26 Diagram 5. Stapeldiagram från studiens enkätundersökning. Fråga gällande hur respondenterna upplever stadskärnan idag under Coronapandemin. Egen bearbetning.

I diagram 6 redovisas respondenternas känsla att vistas i Örebro City nu jämfört med innan Coronapandemin. Om personen svarade ja på den frågan fick de sedan möjlighet att ge en kort motivering till varför den gjorde det.

Här är det 17 som anser att deras känsla för att vistas i stadskärnan inte har förändrats, medan sex respondenter säger att deras känsla för att vistas i stadskärnan har förändrats. Vidare har en person svarat att hen inte vet om dennes känsla förändrats, medan fyra personer svarat att det är något som de inte tänkt på. De som har svarat “ja” på den här frågan har bland annat poängterat att hens upplevelse har förändrats på grund av trängseln och att krogarna stänger tidigare på kvällen, vilket medför lugnare rörelseaktivitet under kvälls- och nattetid. Dessutom upplever en respondent att parkerna numera känns tryggare än galleriorna på grund av smittspridningen av Coronaviruset.

27 Diagram 6. Stapeldiagram från studiens enkätundersökning. Fråga gällande om respondenternas känsla för att vistas i stadskärnan förändrats nu under Coronapandemin i jämförelse med innan Coronapandemin. Egen bearbetning.

4.2. Expert-intervjuerna

I detta avsnitt redovisas det som experterna inom området besvarade under online-intervjuerna. Frågorna var semistrukturerade och baserade på de frågeställningar vi lyfte fram inledningsvis i studien.

Enligt kommunalrådet för Socialdemokraterna i Örebro har en viss skillnad skett i offentligheten på grund av Coronapandemin på både gott och ont. Han menar dels att krogarnas reducerade öppettider leder till minskade fall av övergrepp och misshandel, som tidigare var ett tämligen stort problem i Örebro. Dels andra samhällsproblem som narkotikaproblematiken har också påverkats, dock inte helt och hållet utan till viss del. Narkotikaförsäljning förekommer fortfarande, och de som ägnar sig åt att sälja narkotika väljer platser med skymd sikt som Järntorget, skolgården till Karolinska gymnasiet och Slottsparken. Det som vi idag

28 kan se som stor skillnad däremot är att införseln av narkotika har minskat då människor inte har samma möjlighet att importera varor i och med stängda landsgränser. Kommunalrådet påpekar att kriminella i stället skor sig på andra kriminella verksamheter för att få in pengar till sitt uppehälle snabbt, vilket leder till fortsatt problematik i samhället. De kriminellas närvaro är en bidragande faktor till att man som medborgare känner sig otrygg för att bli utsatt för exempelvis personrån, speciellt i platser som har skymd sikt som parker.

Projektledaren för City Örebro menar att besöken i stadskärnan under vissa perioder har halverats under Coronapandemin, vilket är en bidragande faktor till hur folk upplever trygghet i den offentliga miljön. Hon resonerar att genom ett konstruerande av aktiviteter som attraherar människor att vilja besöka platsen i fråga, så bidrar detta folkmyller ofta till trygghet. Att aktiviteter inte har kunnat anordnas på grund av restriktionerna menar hon kan vara en central förklaring till att människor upplever otrygghet i det offentliga rummet i stort.

Projektledaren pratar även om den upplevda tryggheten hos City Örebros medlemmar, alltså verksamheter belägna i centrala Örebro, som rapporterar en ökad otrygghet på sina arbetsplatser. Denna otrygghet grundar sig i att personer påverkade av alkohol, narkotika och andra droger i större utsträckning vistas i och runt om medlemmarnas verksamheter. Rapporteringarna handlar om att medborgarna anser att det är otryggt och obehagligt med ett möte med någon som är påverkad. I början av Coronapandemin fick många av de mindre verksamheternas medarbetare stå ensamma och arbeta i vissa skeenden, vilket inte heller bidrog till en ökad trygghetskänsla.

Rent, snyggt och tryggt är något som projektledaren arbetar med på City Örebro. Hon menar att själva grunden för trygghet ligger i att det ska vara rent och helt i staden. Det vill säga att det ska vara städat, klotter ska tas bort och belysning och skyltning ska finnas och fungera. Detta är åtgärder för att öka tryggheten, samt att en mix av diverse olika verksamheter såsom kontor, butiker, restauranger etcetera ska finnas då bidrar till en ökad trygghet. Om en plats endast har kontor som stänger vid 17 när alla går hem, är det verkligen en trygg plats efter den tiden?

29

5. Analys

Under denna del kommer resultaten från det empiriska materialet, det vill säga de kvalitativa expertintervjuerna samt den kvantitativa enkätundersökningen, kopplas ihop med den teori som samlats in under studiens gång. Syftet med avsnittet är således att analysera och diskutera resultaten utifrån de teoretiska utgångspunkterna.

5.1. Privata och offentliga rum

För att sammanfatta termerna det privata rummet och det offentliga rummet, så ses oftast dessa begreppspar som är dess raka motsatser. Offentligheten är de platser som är öppna och tillgängliga för alla, medan det privata är de territorium som är reserverade av en specifik part till exempel ett hem eller en trappuppgång till ett hyreshus (Andersson, 2002: s. 108).

Under Coronapandemin har vi enligt båda intervjurespondenterna sett en tydlig förändring i hur det offentliga rummet används på grund av de restriktioner som har tillämpats. Främst kvälls- och nattetid då krogar och restauranger har fått stänga redan kl. 20.30. Kommunalrådet lyfter under intervjun att alkoholrelaterat våld och stök har reducerats väsentligt till följd av dessa restriktioner för pubar och restauranger. Även flera respondenter i enkäten belyser detta, då en person skriver angående sin ändrade uppfattning under pandemin att det är främst på grund av regleringarna av öppettiderna som gör att känslan hos hen att vistas i offentligheten har påverkats. Detta tolkar vi som att hen upplever sig tryggare att vistas utomhus kvälls- och nattetid jämfört med innan pandemin, då det helt enkelt inte är lika mycket människor i rörelse under dessa tider. Vissa enkätrespondenter lyfter upp andra aspekter som däremot gör att de känner sig otrygga, vilket är folk som inte håller avstånd till varandra samt att det är trångt inne i butikerna i stadskärnan.

Det som dock sker i hemmen ser kommunalrådet som en av de stora utmaningarna i dagsläget. I intervjun lyfter han att innan Coronapandemin var det fler fall av övergrepp som skedde ute i offentligheten, men att det numera har flyttat sig alltmer till hemmen. Dessa fall är svårare att uppmärksamma för att just detta sker i det privata, och det blir därför svårare för en annan medmänniska att ingripa omgående, menar kommunalrådet. Detta kan hänvisas till Desyllas, Connoly & Hebbert (2003) att om en människa bevittnar en kriminell händelse ute i det offentliga så har de större möjligheter att ingripa än om de skulle bevittna händelse inifrån en byggnad (Desyllas, Connoly & Hebbert, 2003: ss. 644, 646). En annan problematik med

30 våldshandlingar i det privata rummet är att merparten av dessa brottsoffer inte polisanmäler händelserna utan anser att detta är en petitess. I och med att dessa två parter i regel är i en nära relation så känner offret att det bästa är att reda ut saken på egen hand (BRÅ, 2021b). Detta orsakar bortfall i statistiken och kan således inte påpeka att denna problematik finns i dess höga grad.

5.2. CPTED och Naturlig övervakning

Att förebygga brott i offentligheten kan tas hjälp av den fysiska miljön. CPTED beskriver olika principer som bidrar till att brottshandlingar reduceras. Att se till att miljön är väl underhållen och fri från objekt som kan uppmuntra människor till att begå brott är en väsentlig del i teorin. Detta bidrar med en positiv bild till omgivningen som medför att människor är mer villiga att vistas på den specifika platsen (Cozens, Saville & Hillier: 2005).

I intervjun med projektledaren för City Örebro lyfter hon mottot “Rent, snyggt och tryggt” som en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna i City Örebros arbete. Hon poängterar att grunden i att trygghet konstrueras är att staden ska vara fri från klotter, belysning och skyltning ska vara väl tillgänglig och fungera samt att omgivningen ska vara fri från skräp. Enligt Cozens, Saville & Hillier (2005) är exemplen på åtgärder som City Örebro arbetar med en väsentlig del i hur trygghet och social kontroll kan konstrueras. Exempelvis är belysningen på en offentlig plats en viktig teknisk åtgärd för att försvåra att brottsbenägna individer kan genomföra sina aktioner (Cozens, Saville & Hillier, 2005: ss. 337–338). Belysningen bidrar med att man kan se en misstänkt person och aktion under kvälls- och nattetid, vilket gör det lättare för ingripande. Hinner förövaren smita därifrån så kan tydligare signalement ges till polisen, som med detta motiv lättare kan gripa denna brottsförövare. Detta i sin tur medför en naturlig övervakning som inte kräver ständig polisiär bevakning (Subbaiyana & Tadepallia, 2012: ss. 213–214, 216).

Projektledaren poängterar senare under intervjuns gång relevansen i mångfald av diverse kommersiella verksamheter inne i stadskärnan, som kontor, affärer, restauranger och caféer. Detta relaterar till Subbaiyana & Tadepallias (2012) samt Jacobs (2005) teorier om naturlig övervakning. Alltså att denna mångfald ökar rörelsen av människoflöden under flera av dygnets timmar och blir således också trygghetsfrämjande, då den ökade rörelsen försäkrar en informell övervakning som minskar kriminaliteten (Subbaiyana & Tadepallia, 2012; Jacobs, 2005). Gehl (2003) diskuterar även vikten av att skapa förutsättningar för att människor ska vilja vistas på en plats. Detta menar han kan göras genom att erbjuda människor exempelvis sittmöjligheter

31 som bänkar i det offentliga rummet för att uppmuntra människor till att vilja vara på den platsen en längre tid (Gehl, 2003: s. 147). För att skapa en så trygg stad som möjligt så krävs det alltså att dels mångfald av kommersiella verksamheter i stadskärnan existerar för att skapa rörelse. Dels behövs också staden vara upplyst och ren, dels ha fysiska inslag som motiverar människor till att vilja vistas på platsen i fråga.

5.3. Trygghet och rädsla

Trygghet och rädsla är båda begrepp som är subjektiva och därför svåra att definiera exakt vad det innebär. Dessa baseras på människors olika erfarenheter, egenskaper och känslor (Egnell & Ivert, 2019; Hallin, 2013; Pain, 2000).

Innan Coronapandemin upplevde de flesta av respondenterna till enkäten att stadskärnan i Örebro var ganska tryggt rent generellt. Majoriteten upplevde att den mest otrygga tiden på dygnet var kvällstid och nattetid. Under intervjun med kommunalrådet tas en förklaring till vad detta kan bero på upp. Han menar att innan Coronapandemin var en stor del av otryggheten baserad på besökare till krogarna. Att dessa alltså bidrog till en ökad otrygghet i och med att alkoholpåverkade personer inte har samma konsekvenstänk och är mer hämningslösa. En reflektion till detta kan vara att de alkoholpåverkade behöver i sig inte vara de som utför våldsdåd eller dylikt, men att det är deras oförutsägbarhet som gör att passerande människor blir osäkra på vad som kan ske i ett möte med en alkoholpåverkad person utanför en bar eller restaurang.

Under Coronapandemin upplever majoriteten av enkätrespondenterna fortfarande att stadskärnan i Örebro är ganska tryggt, men det finns en betydande ökning av antalet respondenter som känner sig mer otrygga idag än innan Coronapandemin. Anledningen till denna förändring grundar sig inte så mycket i oron för våld och andra brott. Det handlar snarare om folk som inte håller avstånd inomhus samt generell trängsel. Vi hade ingen fråga gällande vilken tid på dygnet folk känner sig som mest otrygga under Coronapandemin, men med tanke på att det råder reducerade öppettider kring mångtalet verksamheter, exempelvis restauranger och krogar (Folkhälsomyndigheten, 2021a), försvinner ett stort flöde av människor från staden kvälls- och nattetid. Detta betyder alltså att den här oron är befintlig mer under dagtid. Men detta är inte ett udda fenomen i tider som dessa där man som medmänniska har ett eget ansvar att bromsa smittspridningen genom att exempelvis hålla avstånd till andra (Folkhälsomyndigheten, 2021b).

32

5.4. Kvinnor och män

Vår studie har ägnat sig åt att studera generella skillnader av att uppleva det offentliga rummet, såväl mäns som kvinnors. Men det är viktigt att poängtera problematiken gällande genusaspekten. Det är oftast kvinnor som känner sig mest oroade över att bli utsatta för övergrepp som till exempel våldtäkt, på grund av att den form av misshandel blir som ett slags uttryck för mannens makt över kvinnokroppen (Carlstedt, 1992: s. 119). Detta kan man se i statistiken också, då kvinnorna är klart mycket mer oroligare än männen att vara ute i offentligheten. Den klara skillnaden har försiggått under alla år som NTU har pågått (BRÅ, 2021). Det är alltså helt ofrånkomligt att kunna diskutera dessa frågor utan att vidröra kvinnornas utsatthet, och vi har kunnat konstatera att detta har grundat sig ända sedan industrialismen; då männen började arbeta utanför sina egna bostäder (Andersson, 2002: s. 109).

Kommunalrådet lyfter även under intervjun en intressant synpunkt gällande kvinnors utsatthet och otrygghet. Han menar att i och med krogars och restaurangers reducerade öppettider, samt att man helst inte ska vistas ute bland folk i för stor utsträckning, har brotten i offentligheten minskat då mindre människor vistas utomhus. Vilket ändå är en positiv aspekt trots den eländiga tiden vi befinner oss i nu. Men detta har även en negativ konsekvens då kvinnor kan bli mer utsatta i form av våld i hemmet på grund av den isolering som råder. Han menar att detta är det största problemet med Coronapandemin. Att man inte går ut i lika stor utsträckning som man gjorde förut och att det då ökar utsattheten för familjärt våld.