NUMMER 1 1988
Kvinnliga företagare och
kvinnlig identitetsutveckling
behandlas i detta nummer. Vi frågar oss
bl a varför kvinnliga företagare är så populära just
nu. Och vem är den typiska kvinnliga företagaren ?
Vad sysslar hon med och under vilka villkor lever
hon? Du kan också läsa om hur flickor blir
flickor (och pojkar blir pojkar). Och om den
medelålders kvinnans uppgörelse med
behovet av beskyddare.
Dubbeltema:
Kvinnor som företagare
Kvinnovetenskaplig tidskrift utges av Föreningen Kvinnovetenskap-lig tidskrift
Ansv utg Maud Landby Eduards
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut-kommer med 4 nummer om året. Prenumeration för 4 nr kostar 150 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna. Postgiro 88 41 78-5
Författarna ansvarar själva för in-nehållet i sina artiklar.
Maud Landby Eduards, Hillevi Ganetz, Lena Gemzöe, Ingrid Holmquist, Anna G Jönasdöttir, Ulla Manns, Elisabeth Sundin, Ni-na Weibull (bild), Annika Öhrner (bild)
R E F E R E N S G R U P P Boel Berner, Mona Eliasson, Ani-ta Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Åström A D R E S S Kvinnovetenskaplig tidskrift S:t Eriksgatan 7 112 39 Stockholm Tel 08-53 23 20
Förteckning över tidigare utkom-na temanummer och samtliga ar-tiklar kan erhållas från redaktio-nen.
Grafisk form: LeifTollander Vinjetter: Ewy Palm Teckningar: Marie Falksten Sättning, originalmontering: Herzog & Budtz AB,
Printed in Sweden by Williamssons Offsettryckeri AB, Solna
© Författarna och kvinnoveten-skaplig tidskrift
ISSN 0348-8365
För insända ej beställda manu-skript ansvaras ej.
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet
N r 1 • 1988 • Å r g 9
Från redaktionen 1
E L I S A B E T H SUNDIN
Osynliggörandet av kvinnor - exemplet företagare 3 SOLVEIG CARLSEN/LISE DREWES NIELSEN
Kvinnliga företagare - varför det? 16 ELSA GRAVE
Fråga till populära dödsänglar 26
H A R R I E T BJERRUM N I E L S E N / M O N I C A RUDBERG Hur flickor blir flickor och pojkar blir pojkar 28
KARIN CRAFOORD Individuation i ett livsloppsperspektiv
-om medelålders kvinnors uppgörelse med behovet av beskyddare 44 Krönika 56 Recensioner 61 Notiser 75
Från redaktionen
I och med detta första n u m m e r 1988, som inleder KVTs nionde årgång, har redaktio-nen också bytt vistelseort. Göteborgsredak-tionen, som tog över efter den första tiden i Lund, har nu i sin tur lämnat över tid-skriften till Stockholm.
Vi är nu lyckligen inflyttade i en f d mjölkbutik på Kungsholmen i huvudsta-den. U n d e r oss har vi en vävstuga och vore vi mer lagda för symbolik, så skulle vi ha mycket att spekulera över. Istället riktar vi in oss på att försöka framställa d e n tidskrift som blivit omöjlig att undvara för allt fler kvinnoforskare i hela Norden. Vi är verkli-gen glada och smickrade över att ha fått förtroendet att föra tidskriften vidare!
"Vi" är Hillevi Ganetz och Lena Gem-zöe, doktorander i litteraturvetenskap re-spektive socialantropologi. Nytillkomna i redaktionen är Maud Landby Eduards, statsvetare, Ulla Manns, idéhistoriker, Nina Weibull och Annika Öhrner, konstvetare.
Ni, kära läsare, kommer inte att finna tidskriften speciellt förändrad, trots den nya vistelseorten. Vi ser fortfarande som vår främsta uppgift att spegla den spän-n a spän-n d e och omfattaspän-nde kvispän-nspän-noforskspän-nispän-ng som bedrivs i Sverige och hela Norden. Men vår uppgift är naturligtvis inte bara spegla, utan även att initiera, debattera och i viss m å n presentera internationella bi-drag inom kvinnovetenskapen. Vår för-h o p p n i n g är att tidskriften även i fortsätt-ningen dels ska göra det möjligt för kvin-noforskarna att följa utvecklingen inom olika discipliner, dels föra ut kvinnoveten-skapens resultat till en bredare publik.
Sist, men inte minst, vill vi säga tack till alla som på ett eller annat sätt hjälpt till vid flyttningen. Ett särskilt stort tack till alla gamla redaktionsmedlemmar (särskilt er i Göteborg), som så kärleksfullt hjälpt tid-skriften med nyinstallationen. Utan såda-na som ni skulle aldrig Kvinnovetenskap-lig Tidskrift ha existerat!
*
Detta n u m m e r 1988 har två teman — dels handlar det om kvinnliga företagare, dels
om kvinnors psykologiska utveckling. Kvinnliga företagare är för närvarande en mycket u p p m ä r k s a m m a d och o m h u l d a d g r u p p . Såväl staten som det privata nä-ringslivet satsar på ett ökat kvinnligt före-tagande och i massmedia är det inte ovan-ligt med regelrätta idolporträtt av kvinnor som startat eget. Just nu tycks enskild före-tagsamhet stämma m e d själva "tidsandan" och från samhällets sida finns också för-h o p p n i n g e n att fler kvinnliga företagare skall stimulera ekonomin och minska ar-betslösheten bland kvinnor.
Men vad är verkligheten bakom intres-set och förväntningarna? H u r ser en typisk kvinnlig företagare ut idag och u n d e r vill-ka villkor lever hon? Vad innebär de åtgär-der som vidtas för kvinnliga företagare ur kvinnopolitisk synvinkel?
Tre generationer redaktörer: fr v Anna-Lena Lind-berg, Lund, Hillevi Ganetz, Stockholm, Ingrid Holmquist, Göteborg, Lena Gemzöe, Stockholm. Fo-to: Martin Börjesson.
I två artiklar granskar vi här några av dessa frågor. De danska e k o n o m e r n a Lise Drewes Nielsen och Solveig Carlsen kritise-rar i sin artikel "Kvinnliga företagare — var-för det?" den gängse arbetsmarknadspoli-tiska strategin vad gäller kvinnliga företa-gare. D e n n a syftar till att skapa nya j o b b f ö r kvinnor, m e n eftersom d e n inte tar hänsyn till att a r b e t s m a r k n a d e n är köns-u p p d e l a d riskerar den att ytterligare vidga d e n ekonomiska klyftan mellan m ä n och kvinnor. Arbetslösa kvinnor som startar eget h a m n a r t ex ofta i svaga sektorer inom ekonomin, där de får svårt att klara sig ekonomiskt och i stället blir b e r o e n d e av si-na m ä n för försörjningen.
Elisabeth Sundin hävdar i artikeln "osyn-liggörandet av kvinnor — exemplet företa-gare" att d e n entusiasm som idag k o m m e r kvinnliga företagare till del bara gäller en liten och inte särskild representativ g r u p p av välutbildande och karriärsinriktade kvinnor. Den stora massan av kvinnliga fö-retagare, inom branscher som hårvård el-ler livsmedels- och detaljhandeln, blir lika effektivt osynliggjorda i dagens debatt som tidigare i historien.
Elisabeth S u n d i n visar att kvinnligt före-tagande ingalunda är något nytt — vilket m a n j u lätt kan tro m e d tanke på dagens n y m o r n a d e debatt - utan att det alltsedan 1700-talet varit ett beprövat sätt för kvin-n o r att försörja sig på då ikvin-nga akvin-ndra medel stått till buds. Antalet kvinnliga företagare har successivt minskat sedan 1930-talet m e n ä n n u idag finns ett stort antal kvinliga företagare i bygder där det finns få arbets-tillfällen för kvinnor. Det är "brödmotivet" — inte d e n idag så populära idén om själv-förverkligande - som historiskt sett varit d e n viktigaste orsaken till att kvinnor blivit företagare, m e n a r Elisabeth Sundin.
Med vårt andra tema, kvinnors identi-tetsutveckling, vill vi återknyta till n u m r e t Kvinnopsykologi från 1985. Det n u m r e t väckte ett mycket stort intresse (såldes slut, m e n finns n u i nytryck) och vi är d ä r f ö r gla-da över att n u ha möjligheten att vigla-dareut-
vidareut-veckla ä m n e t . Harriet Bjerrum Nielsen och Monica Rudberg följer i artikeln "Hur-flickor blir "Hur-flickor och pojkar blir pojkar" flickans — och också pojkens - identitetsut-veckling f r å n tidig b a r n d o m och fram ge-n o m toge-nårege-n. Ige-nspirerade av psykologege-n Margaret Mahler och sociologen Nancy Chodorow visar d e h u r identitetsutveck-lingen för båda k ö n e n rör sig kring beho-ven av autonimi och intimitet, m e n h u r flickan tidigt socialiseras till närhet och får problem m e d att u p p n å oberoende, me-d a n pojken fostras till självstänme-dighet och får svårigheter m e d intimiteten.
Författarna uppehåller sig speciellt vid det samspel mellan könen som olikheter-na i identitetsutvécklingen ger u p p h o v till — inte minst u n d e r tonårstiden då pojkar och flickor i kontakten med det motsatta könet bearbetar b a r n d o m e n s föräldrarela-tioner och d ä r i g e n o m försöker lösa d e n g r u n d l ä g g a n d e psykologiska konflikten mellan o b e r o e n d e och närhet.
S p ä n n i n g e n mellan a u t o n o m i och inti-mitet är h u v u d t e m a t också i Karin Cra-foords artikel "Individuation i ett livs-loppsperspektiv — o m kvinnors uppgörelse m e d behovet av beskyddare". H ä r gäller det emellertid främst den medelålders kvinnans identitétsutveckling, ett intres-sant m e n föga utforskat o m r å d e . Karin Crafoord diskuterar d e n psykologiska kris som drabbar kvinnor när d e någon g å n g i medelåldern på allvar drabbas av insikten om sin egen dödlighet. Detta innbär ofta att b a r n d o m e n s oidipala konflikt återigen aktualiseras och — om det psykologiska för-loppet går väl — en frigörelse f r å n föreställ-ningen om att utan M a m m a eller M a n n e n kan jag inte klara livet.
Nästa n u m m e r av KVTkommer ut i maj och h a n d l a r om kvinnor och utveckling, speciellt med avseende på tredje världen. Därefter följer som första n u m m e r i höst temat kvinnor och TV. Som vanligt är ni välkomna med artiklar både i n n a n f ö r och u t a n f ö r våra teman - och också m e d recen-sioner, tips och synpunkter på vad vi gör!
E L I S A B E T H S U N D I N
Osynliggörandet av kvinnor
— exemplet företagare
Kvinnliga företagare uppmärksammas
mycket för närvarande och man får lätt uppfattningen
att de utgör en ny grupp på arbetsmarknaden.
Elisabeth Sundin visar emellertid att, kvinnor som företagare
har gamla anm • och att deras verksamhet snarare
har minskat än ökat. Den stora massan av kvinnliga företagare
har blivit osynliggjorda — och riskerar att
möta samma öde i dagens ekonomi.
Nu skall kvinnor starta eget. En ny nisch skall öppnas för d e n kvinnliga kreativite-ten genom ett inkreativite-tensivt nyföretagande. En broschyr från Utvecklingsfonden i Stock-holm som riktar sig till blivande kvinnliga företagare heter "Nu eller aldrig!". Inuti broschyren erbjuds kvinnor bl a att delta i kursen "Kasta loss!" för att stärka självför-troendet inför företagsstarten. Även i and-ra utvecklingsfonder arbetar man sedan några år tillbaka med särskilda projekt för kvinnliga företagare.1 Dessa aktiviteter
stöds från högsta politiska nivå. Regering-en uttalar t ex i propositionRegering-en 1986/87:74 sin avsikt att stödja kvinnor som företaga-re.
De mål som ställs u p p med verksamhe-terna varierar något beroende på vem som är h u v u d m a n . Utvecklingsfonderna t ex, tycker att kvinnorna behöver information, rådgivning och utbildning eftersom de för-modas ha dåliga kontaktnät och dåligt självförtroende. På individnivå är, med detta sätt att se, företagande en väg för kvinnor att nå en ökad självständighet och ett ökat självförtroende. O m de kvinnliga företagare som finns driver sina företag professionellt ökar det ekonomiska utbytet av verksamheterna. Därmed förbättras kvinnornas möjligheter att försörja sig själva och andra. Detta motiverar de
initi-ativ som innebär utbildning i ekonomi, skatteplanering osv.
Målen för satsning på kvinnorna kan också uttryckas i mera samhällsekonomiska termer. Samhällsekonomin stimuleras av ett livligt företagande. För att åstadkomma det behövs alla medborgares insatser -också kvinnornas. Kvinnorna är underre-presenterade som företagare även om de är många. En av f ö r h o p p n i n g a r n a är att fler kvinnliga företagare kan komma att in-nebära att arbetslösheten bland kvinnor minskar.
Delvis är den u p p m ä r k s a m h e t som rik-tas mot kvinnor som är (potentiella) företa-gare en variant på det stora positiva intres-se som företagandet i allmänhet rönt nu på 1980-talet. Tidsandan tycks stämma med företagandets ideologi och uttrycks-former. Inte sällan ges m a n i detta sam-m a n h a n g intrycket av att kvinnligt företa-gande skulle vara något nytt. Samma upp-fattning finns också i övriga Norden. I en broschyr som inbjöd till konferens om kvinnliga nyföretagare i D a n m a r k 1986 kunde man läsa "Kvinder som ivaerksaet-tare, en usaedvanlig konstellation. Men nu er der ved at ske noget".
Detta påstående är lika fel i Danmark som i Sverige. Kvinnliga företagarehiar all-tid funnits — det är, vill jag hävda, bara
uppmärksamheten som förändrats. J a g m e n a r också att mycket av den högröstade argumentationen till f ö r m å n för ett kvinn-ligt (ny)företagande bygger på felaktiga fö-reställningar om det kvinnliga företagan-det både som företagan-det har varit och som företagan-det är idag. Möjligtvis kan det vara så att egenfö-retagandet nu praktiseras av en ny g r u p p av kvinnor. J a g syftar på de högutbildade och välartikulerade som själva är med och skapar massmedial uppmärksamhet kring g r u p p e n s problem och villkor.
Kvinnligt företagande har alltid prakti-serats, men det har utövats i tysthet och un-der en viss osynlighet. Dessa förhållanden har inte nämnvärt ändrats. Merparten av kvinnor som är företagare driver också idag sin verksamhet i relativ tillbakadra-genhet. Kvinnor som är företagare är ett typiskt exempel på osynliggörandet av kvinnor.
Kvinnor som företagare — historiskt perspektiv
Det kvinnliga företagandet, liksom alla samhälleliga fenomen, bör sättas in i sitt hi-storiska s a m m a n h a n g . Likaså kan det inte ses isolerat från kvinnors situation i övrigt. Den g r u p p j a g här u p p m ä r k s a m m a r skil-j e r sig ofta inte från andra kvinnor på
an-nat sätt än genom att vara företagare. Det kvinnliga företagandet har varit om-gärdat av legala restriktioner. Dessa vari-erar något mellan olika delar av landet. Här koncentrerar j a g mig på den allmän-giltiga bilden så som den framställs i aktu-ell forskning. U n d e r 1700-talet fastlades flera förordningar som reglerade närings-livet. De förutsatte i allmänhet endast manliga näringsidkare utom vad gäller fabriksdrift där kvinnor var likställda med män. Det senare torde dock i realiteten ha varit mindre betydelsefullt. Vi måste kom-ma ihåg att kvinnor i stor utsträckning sak-nade den utbildning och de erfarenheter som gjorde dem lämpliga för att utöva dessa yrken och/eller ett företagande.
Huvudprincipen var, u n d e r tidigare år-h u n d r a d e n , att endast änkor ansågs
nä-ringsmässigt kapabla och därför i stånd att fortsätta sin makes verksamhet. U n d a n t a g kunde dock göras. 1749 års kramhandels-förordning ö p p n a d e kram- och nipper-handel för "välfrejdade och behövande kvinnor"; andra sektorer såsom tobaks-handel, spiskvarters- samt krognäringen k u n d e idkas av vissa av fattigdom hotade kvinnor. G e n o m g å e n d e var de verksamhe-ter som öppnades för kvinnor sådana som stod utanför skråväsendet och som inte krävde lärotid." Christine Lindqvists stu-dier tyder dock på att de sociala argumen-ten inte alltid var tungt vägande, att vana och lärotid ofta åberopades vid ansöknigar om tillstånd och att de fattigaste och kan-ske mest behövande kvinnorna därför ställdes utanför företagandet.''
1800-talet innebar en kraftig befolk-ningsökning i Sverige. Befolknings- och försörjningstrycket ställde näringsfrihets-frågorna i fokus för debatten. Vad gäller kvinnorna anfördes också sedlighetsargu-menten som ett skäl till att kvinnorna bor-de beredas större möjlighet att finna sig "en hederlig försörjning". 1846 upphäv-des skråtvånget och ersattes av en fabriks-och haiTtverksförordning där kvinnorna gavs begränsad näringsfrihet inom de bor-gerliga yrkena. Aret innan infördes lika arvsrätt för m ä n och kvinnor. Vissa olikhe-ter beträffande myndighet kvarstod dock. Effekten av de nya rättigheterna för kvinnor varierade både mellan olika yrken och mellan olika landsändar. Ett fåtal kvin-nor etablerade en egen verkstad, medan antalet som drogs till bodförsäljning och s k självförsörjningsverksamhet var avse-värt. Speciellt gällde detta i Stockholm där kvinnorna snabbt kom att utgöra en majo-ritet inom minuthandeln. Kvinnorna stan-nade inom yrken där de fått någon vana el-ler där yrkesutbildningen inte var ett vill-kor för ett framgångsrikt företagande.1
1864 blev näringsfriheten total och lika för kvinnor och m ä n , m e n inte heller den-na lagändring innebar ett omedelbart stort kvinnligt företagande inom nya sektorer. Undantag fanns dock i vissa branscher. Så tycks t ex fotografer ofta tidigt ha varit kvin-nor. Skälen till de låga kvinnliga
företagar-En kvinna knäskurar köksgolvet i en bondgård jämtland ca 1900. Foto: Per Wising. Ur Nordiska museets bildarkiv.
siffrorna inom t ex hantverksyrken är att en rad andra hinder, t ex avseende finan-sieringsmöjligheter, kvarstod. Låt mig också erinra om att gifta kvinnor inte blev myndiga förrän år 1921.
Den officiella bilden av 1800-talet visar alltså ett lågt kvinnligt företagande utan-för Stockholm. Kekke Stadin, som studerat tre landsortsstäder, m e n a r emellertid att kvinnornas insatser i, och betydelse för, fa-miljeföretagen har underskattats. T ex k u n d e kvinnor fortsätta att driva företag vid makes frånfälle. Rättegångsprotokoll och liknande belyser också att kvinnor äg-nade sig åt ett betydande företagande av inte alltid i lagen tillåtet slag/'
Det kvinnliga företagandet torde alltså va ra underskattat u n d e r tidigare å r h u n d -raden likaväl som idag. Gårdagens kvinnli-ga företakvinnli-gande hade förmodligen mycket litet med den idé om självförverkligande
att göra som numera ofta anförs som ett vä-gande argument för entreprenörskap. Det var snarare för att hålla liv i sig själva och barnen som kvinnor blev sina egna. J a g u n d r a r om inte Sara Sabina Lans som Kers-tin Ekman skriver om i Häxringarna är en typisk kvinnlig företagare. Så här beskrivs hennes verksamhet:
Hon rökte skinkor åt bönderna. Det var hennes renligaste arbete. Annars fanns det ingenting så grovt, så skitigt och så slabbigt att hon inte åtog sig det. H o n skurade lagårdar om våren. H o n bykte och var behjälplig vid slakt. H o n tvättade lik. Hela sitt liv gnodde hon efter kvarlevor och fördelar. Hon var seg som gräset, ettrig som nässlan.'1
Företagande och kvinnors försörjning
Är då Sara Sabina Lans en företagare? Vil-ka kriterier och vilVil-ka krav sVil-kall uppställas för att beteckningen företagare skall
kun-na användas på en person? J a g använder det här för personer som inte har någon annan, person eller företag, som stadig ar-betsgivare. En företagare är alltså d e n som är beroende av att sälja sina varor eller tjänster på den fria m a r k n a d e n gång på gång. J a g anser att detta är en definition som kan gälla både i dagens och i ett histo-riskt perspektiv.7
I och med skråväsendets u p p h ö r a n d e år 1846, ytterligare näringslivsreformer un-der andra hälften av 1800-talet och myn-digförklarandet av alla vuxna kvinnor år
1921 var de flesta formella hinder för kvin-nor att söka sin egen försörjning på valfritt sätt borta.
Den offentliga sektorn, som numera är kvinnors största arbetsgivare, började inte sin stora expansion förrän efter andra världskriget. Kvinnorna var dessförinnan främst hänvisade till d e n privata delen av samhället för att få sin utkomst. Den nu-merärt största yrkesgruppen av kvinnor ut-gjorde ända fram till 1930 hembiträdena. Men många kvinnor var egna företagare.
År 1910 var de kvinnliga egna företagar-na 56.000 och 1930 var de 100.000. Kvin-nors företagande är alltså ingenting nytt! Det är ett gammalt, beprövat sätt att försör-ja sig. 1910 års siffra är nästan identisk med
1970 års och till 1930 års siffra har vi ä n n u inte nått u p p trots de senaste årens doku-menterat livliga egen företagande bland kvinnor. U n d e r 1900-talet har kvinnornas förvärvsintensitet, främst de giftas, ökat kraftigt. Bland annat därför har det egna företagandet, satt i relation till kvinnornas arbetsskraftsdeltagande faktiskt minskat.
J a g n ä m n d e ovan att det kvinnliga företa-gandet u n d e r tidigare å r h u n d r a d e n var större än det registrerade. Detta förhållan-de gäller också u n d e r 1900-talet. Vid sina forskningar om kvinnors lönearbete i Gus-tavsberg u n d e r mellankrigstiden har Ulla Wikander intervjuat kvinnor som tagit u p p eget företagande när de på g r u n d av giftermål eller andra orsaker, frivilligt eller ofrivilligt, slutat sitt fabriksarbete. Deras verksamhet k u n d e vara av skiftande typ, t ex karamell- eller kolakokning och för-säljning vid fabriksgrinden. Det k u n d e också röra sig om olika tjänster, utförda i eget eller andras hem, som matlagning till fester, och mottagning av tvätt. Själva kun-de kun-de beskriva en sådan f ö r ä n d r i n g som att de blev h e m m a f r u a r när anställningen upphörde.8
Det kvinnliga företagandets osynlighet framträder också i Inger Jonssons studier av kvinnors situation i Ljusne u n d e r 1930-talet. Det allmänt förekommande hem-sömmeriet var t ex ofta oregistrerat.9 Man
kan påstå att de kvinnliga företagarna var osynliga både för sig själva och det allmän-na. Samma förhållanden gäller även idag. Som exempel kan n ä m n a s det utbredda egenföretagandet i barnpassningsbran-schen, s k svarta dagmammor. Detta arbete registreras av naturliga skäl inte och de kvinnor som utför det talar ofta om sig själva som h e m m a f r u a r — inte som företa-gare.
Kvinnors historiska, och även dagsaktu-ella, företagande kan ses som ett uttryck för deras ekonomiska och sociala ansvarsta-gande för sig själva och sina familjer. H a r
Tabell 1 Antal kvinnliga företagare år 1910, 1930, 1950, 1970, och 1985 samt dessas andel av kvin-norna på arbetsmarknaden respektive år.
År 1910 1930 1950 1960 1985
Antal kvinnliga
företagare 1000-tal 56 92 43 57 87
% av kvinnor i
arbetskraften 9 10 9 4 4
Källor: Carlsson, S, (1966) "Den sociala o m g r u p p e r i n g e n i Sverige efter 1866" i Samhälle och
de varit tvungna att försörja sina barn så har de gjort det på det sätt som stått till buds. H a r det inte funnits j o b b så har de startat eget. H a r detta inte varit lagligt så har de gjort det ändå. Detta, vi kan kalla det ansvars rationella, sätt att se på sin egen verksamhet har gjort att mycket kvinnligt företagande förblivit dolt också för kvin-norna själva.
I detta perspektiv är höga företagarbe-nägenheter, dvs många kvinnliga företaga-re, inget otvetydigt positivt. Det kan delvis vara en följd av svårigheter för kvinnor att få en anställning. Att "brödmotivet" är en realitet för kvinnor också idag kan vi se t ex i den svenska glesbygden. Där finnsjämfö-relsevis många kvinnliga företagare och få kvinnliga arbetstillfällen i övrigt. Det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan lå-ga förvärvsintensiteter och hölå-ga företalå-gar- företagar-benägenheter på kommunnivå räknat.
Kvinnor som företagare idag
J a g har ovan visat att det kvinnliga företa-gandet ingalunda är någon nyhet — men att u p p m ä r k s a m h e t e n på kvinnor som fö-retagare är det. Det är dock bara en förhål-landevis liten g r u p p av kvinnliga företaga-re som drar blickarna till sig också idag.
J a g brukar ofta då j a g är ute och talar om kvinnor som företagare be åhörarna uppskatta antalet, och andelen, kvinnliga företagare i Sverige idag. Svaren j a g får ut-gör alltid underskattningar. De kvinnliga företagarna var år 1980, enligt Folk och Bo-stadsräkningen, nästan 65.000, vilket in-nebär att var fjärde företagare i landet var kvinna." O m vi för enkelhetens skull räk-nar företagande som ett yrke och bortser ifrån att det inom sig kan rymma ett stort antal professioner, så kommer företagan-det på sjätte plats bland de yrken som sys-selsätter kvinnor. De kvinnliga sekreterar-na, sjukvårdsbiträdesekreterar-na, affärsbiträdesekreterar-na, städarna och barnsköterskorna är flera, m e n t ex klasslärarna, sjuksköterskorna, köksbiträdena och hemvårdarna är färre.1J
Företagarna, utgör sett på detta sätt, en stor g r u p p på den svenska
arbetsmarkna-den. Varför finns då en sådan underskatt-ning av deras andel och antal?
För det första associerar ordet företag till företagsbildningar typ Volvo eller ASEA, dvs något stort, etablerat och välkänt. Som lätt förstås är ett fåtal av Sveriges knappt 300.000 företag av d e n typen. Det är bara cirka tusen företag som brukar klassifice-ras som stora.'! O m frågan preciseras till
att gälla små företag så brukar den tillfrå-gade n ä m n a en mekanisk verkstad eller ett nystartat företag som tillverkar saker i äga-rens källare, dvs något som går att ta på. Det är dessa som är "företagen i våra hjär-tan", men den typen av företag ägs och leds sällan av kvinnor.
Det typiska kvinnoföretaget är en dam-frisering eller en detaljhandel, vilket fram-går av tabellen nedan där de tio största kvinnoföretagargrupperna anges. J a g för-säkrar att inte en svensk på h u n d r a näm-ner en hårfrisörska som exempel på en fö-retagare som första alternativ. Även bland dessa företagare själva finns en tveksamhet gällande deras professionella status. "Jag är inte företagare —jag är hårfrisörska", är exempel på en vanlig kommentar. Detta kan vara ett uttryck för en stark yrkespro-fessionalisering, m e n j a g tror mera att det är ett uttryck för en kvinnlig underskatt-ning. Ordet företagare har en "manlig ton".
Tabell 2. De tio vanligaste kvinnoföretagar-g r u p p e r n a år t980.
Hår och skönhetsvård 12% Livsmedelsdetaljhandel 9% Konfektionsdetaljhandel 7% Åkerbruk och husdjursskötsel 6% Restaurant och caféverksamhet 4%
Hälso- och sjukvård 3% Tobaks- och tidningshandel 3% Lastbils och a n n a n vägtransport 3% Fristående konstnärs- och artistv. 2% Källa: Holmqvist C, Sundin E,(1984), Kvinnor
som företagare, Rapport n r 7, FE-publikation nr
63, Umeå universitet.
Kommentar: Som ett självständigt alternativ i
Folk- och bostadsräkningen finns verksam i eget, eller familjemedlems, jordbruk. De som angivit detta finns inte med i vårt material, men
väl de som svarat att det egna företaget är verk-samt inom delbranschen åkerbruk och hus-djursskötsel.
Det f ö r t j ä n a r att sägas att också m e r p a r t e n av de företag som drivs av m ä n finns i n o m de ovan n ä m n d a branscherna eller sekto-rerna. Den absoluta majoriteten av alla svenska företag är distributions- och servi-ceföretag. Endast ca 10% är tillverkande.1 !
Politikens u p p m ä r k s a m h e t och stödsyste-mets inriktning h a r dock varit starkt inrik-tat mot tillverkande företag. Som exempel kan n ä m n a s att de regionalt baserade ut-vecklingsfonderna endast u n d e r en kort tid k u n n a t stödja företag som ej varit till-verkande.1 1 Det är d ä r f ö r ett ytterst litet
an-tal företag som ägs och leds av kvinnor som enligt reglerna k u n n a t få stöd. O m vi gör en tabell av s a m m a slag som d e n ovan bart för de kvinnliga företagare som är en-samstående så å t e r f i n n e r vi på n i o n d e plats "tillverkare av kläder". De u t g ö r 2,5% av de ogifta kvinnliga företagarna. H ö g r e siffror ä n så står inte att finna f ö r kvinnliga tillverkande entreprenörer.
Ett a n d r a skäl till att kvinnors företag in-te d r a r blickarna till sig är av positivt slag. Det tycks vara så att kvinnor går i konkurs m i n d r e ofta ä n m ä n . O m kvinnor tvingas avveckla företaget så gör de det u t a n större åthävor och g e n o m en successiv krymp-ning. På detta sätt skapas inga r u b r i k e r e n s i lokalpressen.
För det tredje så h a r m å n g a , kanske d e flesta, företagare inga planer på att utvid-ga sitt företag. Detta gäller i stor utsträck-n i utsträck-n g de kviutsträck-nutsträck-nor som är företagare.1 5
Den-na tillbakadragDen-na hållning bidrar till att det politiska intresset f ö r kvinnors företa-g a n d e länföreta-ge varit relativt svalt. Politikernas företagarkänsla är oftast kopplad till de sysselsättningsskapande effekterna, dvs till tillväxt.
Kvinnligt nyföretagande i stagnerande sektorer ?
Hela 80-talet h a r präglats av ett relativt kraftigt nyföretagande. Kvinnor anses ut-göra e n stor, kanske d o m i n e r a n d e andel, av nyföretagarna. För att k u n n a b e d ö m a vad nyföretagandet kan tänkas innebära för samhället och de aktiva individerna måste det dock granskas vilken typ av före-tag det är f r å g a om. Ett sätt att avgöra det är att se vilka branscher som är aktuella.
Jag h a r sammanställt några siffror i tabe-llen n e d a n .
Som synes av tabellen minskade antalet manliga företagare u n d e r d e n relaterade tolvårsperioden och ökade antalet kvinnli-ga företakvinnli-gare. Det är intressant att notera att m ä n och kvinnor bara vad avser två del-sektorer h a r en f ö r ä n d r i n g åt s a m m a håll. Båda k ö n e n ökar sitt f ö r e t a g a n d e inom partihandel och uppdragsverksamhet.
Par-Tabell 3 Förändringar bland kvinnliga och manliga företagare 1972-1984
Bransch/sektor kvinnor män totalt
Partihandel + 700 + 1 300 + 2 000 Uppdragsverksamhet + 2 600 + 5 900 + 8 500 Tillverkningsindustri + 700 - 3 800 - 3 100 Byggnadsindustri +600 - 2 100 - 1 500 Detaljhandel + 300 - 4 300 - 4 000 Samfärdsel + 1 100 - 2 900 - 1 8 0 0 Fastighetsförvaltning +200 - 1 3 0 0 - 1 100 Personlig service + 3 200 - 4 800 - 1 6 0 0 Rest o hotell - 6 0 0 + 2 300 + 1 700 Summa + 9 800 - 9 200 + 600
Kommentar: Ur tabellen har exkluderats branscher och sektorer där de kvantitativa förändringarna
understeg 1000 företagare
tihandel är ett o m r å d e utmärkt av expan-sion, men speciellt uppdragsverksamhet karaktäriseras av en stark tillväxt och anses ha framtiden för sig. Inom d e n sistnämn-da sektorn ökar det manliga företagandet kraftigast. Kvinnornas ökning inom den delen är också stor, men betydligt svagare. Den absoluta ökningen av kvinnor är stör-re inom personlig service, vilket är ett verk-samhetsområde utmärkt av låga etable-ringströsklar och låg lönsamhet.. Detalj-handeln har också u n d e r flera år kämpat med små vinstmarginaler och en stark kon-kurrens. Sektorn utmärks av kedjebild-ningar inom många delbranscher, vilket innebär att det genuina företagandet där förändrats.
Endast inom en bransch, hotell och re-staurant, minskar kvinnorna sin verksam-het. Inom samma sektor uppvisar m ä n n e n en förhållandevis kraftig ökning. Hotell och restaurantbranschen tycks genomgå en kraftig f ö r ä n d r i n g med utvidgade verk-samhetsområden, en ökad status bland
ar-betskraften5 osv. Det är en bransch u n d e r
starkt konkurrenstryck, men också med stark turbulens i form av många nya före-tag m e n också många nedläggningar av gamla. Den bedöms som intressant.
Jag tar u p p dessa rörelser i småföretags-sektorn för att ytterligare problematisera bilden av det positiva nyföretagandet. Kan det vara så att kvinnor förutom bland sina traditionella o m r å d e n också "får" bli före-tagare inom sektorer som m ä n n e n lämnar pga minskande lönsamhet eller ökande re-striktioner? Kan det vara så att m ä n n e n , och en viss g r u p p kvinnliga företagare, skyndar vidare till expansiva och datorba-serade sektorer och lämnar ny tillträdande kvinnor med hopplösa verksamheter? Kan det vara så att tvåförsörjarfamiljen tvingar kvinnor att bidra med kontantin-komster också då de har svårigheter att få en anställning? O m det sistnämnda är sant framstår likheterna mellan dagens kvinnli-ga företakvinnli-gande och mellankrigstidens, t ex såsom det skildras med hjälp av Ulla Wi-Agneta Nilsson och hennes affär i Bostad, 1910-talet. Foto e originalfotografi: Sten Eklund.
kander ovan, som stora. Speglar siffrorna, med andra ord, delvis en företagandets 1930-talsbild i 1980-års tappning?
Kvinnliga företagare är olika
Jag har ägnat stort u t r y m m e åt osynliggö-randet av de kvinnliga företagarna, men samtidigt visat att kvinnliga företagare är omskrivna i tidningar och tidskrifter. Det tycks kanske vara en paradox. Förklaringen är att det inte rör sig om samma g r u p p e r av kvinnliga företagare. Den fortsatta de-batten och forskningen kring kvinnliga fö-retagare måste beakta, att dessa bara har två saker gemensamt — att de är kvinnor och att de är företagare. I övrigt skiljer de sig lika mycket åt som alla andra kvinnor på arbetsmarknaden.
För att föra d e n n a diskussion vidare skall jag använda mig av en modell som ta-gits fram av de engelska forskarna Robert Goffee och Rickard Scase. De presenterar i boken Women in Charge en strukturerings-modell för kvinnliga företagare som byg-ger på kvinnornas anslutning dels till könsrollsmönster och dels till etablerade företagarideal.1 8
Med anslutning till gängse
könsrollsmöns-ter menas i detta s a m m a n h a n g , för
kvin-ta hårt, att anse att en hög ekonomisk skvin-tan- stan-dard och höga vinster är en belöning för detta hårda arbete osv. I s k entreprenörs-litteratur brukar den personlighetstyp som är mest företagarbenägen beskrivas med hjälp av termen nA, need for Achievement, dvs behovet av att prestera och hävda sig.19
Även om många kvinnor kan ansluta sig till de ideal och den livsstil som antyds i den första delen av u p p r ä k n i n g e n ovan så är det få kvinnor som öppet redovisar ett behov av att hävda sig. Sådana egenskaper u p p m u n t r a s sällan i uppfostran av flickor men anses positiva hos pojkar. De två ty-perna av karaktäristika åsätts värdena "hög" respektive "låg" hos Goffee och Sca-se varvid fyra olika typer av företagare f r a m k o m m e r ;
Den första g r u p p e n , dvs de som både har en stark anknytning till gängse företagar-ideal och till könsrollsföretagar-ideal, kallas av Gof-f e e och Scase Gof-f ö r de konventionella Gof-
företagar-na. Eftersom de följer de traditionella
könsrollerna är de vanligtvis gifta och har barn. Familjen är ofta det viktigaste för dem. De anser också att det är m a n n e n s ar-bete och verksamhet som är basen både för familjens ekonomiska ställning och sociala position. Den konventionella g r u p p e n har också en stark anslutning till gängse
företa-Anslutning till gängse företagar-ideal Hög Låg
Typer av kvinnliga företagare Anslutning till gängse könsrollsideal
Hög LÅg
Konventionella Innovativa
Familjerelaterade Radikala (otypiska)
Källa: G o f f e e / S c a s e , Women in Charge, 1985. nor, att acceptera och kanske till och med
gilla att kvinnor är u n d e r o r d n a d e män. Denna underordning manifesteras t ex i ekonomiskt beroende m e n har också star-ka psykisstar-ka beståndsdelar. Företagaridealen framträder ofta via ett starkt betonande av självständighet, att lita på sig själv, att
arbe-garideal t ex i synen på att företagande är friare än en anställning, att den privata sektorn är mest värdefull osv. De har sina eventuella tidigare yrkeserfarenheter f r å n yrken kraftigt präglade av kvinnor.
För dessa kvinnor kan livet som företa-gare, både vara lätt och svårt. Det lätta
be-står i att de delar de ideal som är förenade med företagandet. Det är på så sätt en kon-fliktfri verksamhet. Vidare är de företrä-desvis företagare inom typiska kvinnosek-torer och driver därmed verksamheter som inte behöver komma i konflikt m e d deras kvinnoroller. Vad som däremot kan vara problematiskt för dessa kvinnor är att före-tagandet kan komma att inkräkta på deras familjeansvar. De föredrar därför att driva rörelserna i liten skala m e n på ett strikt pro-fessionellt och effektivt sätt. Typiska företa-gare inom denna g r u p p är hårfrisörskor, in-nehavare av caféer och skrivbyråer etc.
Den g r u p p som kallas för innovativa ovan, delar företagaridealen och den pro-fessionella inställningen m e d de konven-tionella. Däremot tar de innovativa avstånd från konventionella och begränsade köns-rollsregler. För dessa kvinnor är företaget, eller ska vi säga arbetet, det viktigaste i li-vet. Kanske kan m a n med en etnologisk terminologi påstå att de har karriären som livsform.
Denna g r u p p torde vara absolut sett li-ten men har vuxit u n d e r senare år samti-digt med framväxten av en tjänstesektor som tillhandahåller kvalificerad service t ex inom marknadsföring, ledarutveck-ling, osv. Dessa företagare är ofta förhål-landevis väl utbildade och hade ibland ef-tersträvat en framtid inom större organisa-tioner eller företag. De patriarkala struktu-rerna m e d f ö r dock att de har svårt att nå ända u p p dit de tänkte sig. Istället för att finna sig i en position u n d e r sin kvalifika-tionsnivå, och med mindre kompetenta manliga chefer, väljer de att lämna sin an-ställning och ö p p n a eget. Dessa företagare har en konfliktfri tillvaro kontra företagar-idealen och skulle man kanske tycka också till könsrollsidealen, eftersom de väljer att ställa sig utanför. Inte sällan redovisar dock d e n n a typ av företagare en viss bitter-het mot manssamhället. De är besvikna över att deras kvalifikationer inte uppskat-tats till fullo.
D e familjerelaterade företagarna ä r f ö r e t a -gare för att det ger dem möjligheter att tjä-na pengar samtidigt som de kan sköta sitjä-na plikter mot familjen och hemmet. Det är
alltså de sistnämnda de sätter i främsta r u m m e t . Det är familjens krav och behov som sätter gränserna för h u r dessa kvin-nor arbetar och sköter sina företag. Det gäller både arbetets förläggning i tiden och i r u m m e t . Så kan de t ex välja att sköta en skrivbyrå hemifrån, så de samtidigt kan passa barnen, eller ha försäljning av egna produkter bara på sommaren. De har inga ideologiska preferenser för företagande. De väljer det alternativet för att det ger d e m möjlighet att sköta familjen på ett bra sätt. Deras branschval är företrädesvis könsrollskonventionella. Också dessa före-tagare u p p g e r emellertid en stor glädje med det egna företagandet vilket bidrar till en stor tillfredsställelse med livet och ett högt mått av självförverkligande. Men före-taget är inte det viktigaste för dem och det är inte det som skall frodas — det är barnen.
Gentemot gängse könsrollsideal är dessa kvinnors liv problemfritt. Företagar-idealen är de förmodligen inte medvetna om. De definierar inte sig själva som företa-gare och lider därför inte av om andra inte ser dem på det sättet. Men för d e m som vill se kvinnor som har eget som professionel-la företagare är deras existens ett problem. Återstår så den fjärde g r u p p e n den som Goffee och Scase kallar för de radikala. Lik-som övriga g r u p p e r är naturligtvis kvinnli-ga företakvinnli-gare med dessa karaktäristika inte en homogen g r u p p . Där kan vi, liksom i den innovativa g r u p p e n , återfinna välut-bildade kvinnor, som är besvikna på kapi-talets och manssamhällets sätt att löna dem för kunskapen och mödan. De ser egenföretagandet som en väg ut ur en in-stängd situation i stora organisationer styr-da av patriarkatet.
En a n n a n g r u p p inom den "radikala" kategorin utgör de vars företagande har starka inslag av delat ägande, kooperativa företagsformer osv. Valet av företagsform och styrning av företagen är för dessa kvin-nor en klart ideologisk fråga som inte har någonting med gängse konventionella fö-retagarideal att göra. Deras vinstintresse är minimalt och synen på f r a m g å n g skiljer sig i alla avseenden f r å n d e n syn som de som rubriceras som konventionella har.
Med svenskt språkbruk kan dessa sist-n ä m sist-n d a kallas radikala m e sist-n isist-nte desist-n först n ä m n d a g r u p p e n som Goffee och Scase beskriver. Orden "otypiska" eller "ofrivilli-ga" torde vara bättre beteckningar för att karaktärisera hela g r u p p e n .
Goffee och Scase använder sin indel-ning för att förklara varför kvinnliga före-tagare driver sina företag på så olika sätt. J a g anser också att det är en bra modell för
att förklara dels varför kvinnor som företa-gare blir osynliggjorda dels varför någon kan påstå att kvinnors företagande är nå-got nytt — och bli trodd. Osynliggörandet h ä n g e r samman med att den stora massan av kvinnliga företagare är, och har varit, de "könsrollskonventionella", vilka inte har någon önskan om att framhäva den egna verksamheten. De är helt nöjda med att tjä-na pengar för sin egen försörjning och eventuellt bidra till andras. Detta gör de ge-n o m att utöva sitt yrke sge-narare äge-n att driva företag.
Faran i att satsa pä en grupp
Sammanfattningsvis kan m a n säga att det stora intresset för kvinnor som företagare har flera grunder. En viktig orsak, från po-litiskt håll, är d e n besvärande kvinnliga ar-betslösheten. De genomförda och planera-de neddragningarna av d e n offentliga sek-torn ger en dyster framtidsbild av kvinnors möjligheter att få en anställning. I det per-spektivet ter det sig lockande att kvinnor startar eget, dvs tar ansvar för sin egen sys-selsättning även om detta inte är en strate-gi som förslår för att lösa arbetslöshetspro-blemet i stort. En a n n a n viktig faktor är att egenföretagande passar in i de senaste årens ekonomiskt-politiskt konservativa strömningar.
Att kvinnligt företagande framställs som något nytt får snarast tillskrivas den allmänna bristen på historisk medveten-het samt det faktum att de högutbildade röststarka kvinnorna, ovan kallade de in-novativa, för första gången ser egenföreta-gande som ett reellt alternativ. Enstaka kvinnor med hög status har även tidigare
fungerat som företagare, men g r u p p e n kan ändock betecknas som ny. H ö g utbild-ning för kvinnor har först u n d e r de senas-te decennierna blivit allmänt förekom-mande. U n d e r tidigare decennier var ut-bildningen helt inriktad på bestämda yr-ken inom den offentliga sektorn. 20
Vad betyder det då att det kvinnliga fö-retagandet u p p m ä r k s a m m a s så kraftigt? I stort tror jag att det är positivt för alla kvin-nor och särskilt för de unga på väg ut på ar-betsmarknaden. Det är bra med aktiva fö-rebilder, men förebilderna måste vara rim-liga. Det får inte bli så att de kvinnor som väljer att bli företagare utifrån s k köns-rollskonventionella utgångspunkter, blir negligerade eller rentav motarbetade. Vi får inte bli varandras förtryckare. Därför är j a g också tveksam till vissa kampanjer som dragit fram i Starta-Eget-rörelsens spår. Avdrag för h e m h j ä l p som presenteras som en viktig åtgärd i jämställdhetens n a m n 21
känns för många som en irrelevant propå. De familjerelaterade företagarna t ex, väl-j e r att vara sina egna väl-just därför att det ger
dem tillfälle att samtidigt ta h a n d om fa-miljen.
De som arbetar med egenföretagandets villkor måste inse vilka som attraheras res-pektive repelleras av olika förslag och åtgärder. Risken finns annars att en stor del av de potentiella företagarna stöts bort och att de sysselsättningsmässigt betydel-sefulla effekterna uteblir. En a n n a n följd av en alltför stark koncentration på den in-novativa företagargruppens villkor är att den stora massan av kvinnliga företagare förblir osynliggjorda såsom de alltid varit. Arbetet på att göra kvinnor synliga kom-mer då inte att gagnas.
NOTF.R
1 Företagsamma kvinnor, Kvinnor Utbildning Arbetsmarknad, d n r 351/86
2 Qvist G, Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846.
Studier rörande kvinnans näringsfrihet inom de borgerliga yrkena, Göteborg, 1960.
3 Lindqvist C, (1987) "Kvinnor i tvåförsörjar-fämiljen. Gifta krögerskor och månglerskor i Stockholm u n d e r första delen av
1800-ta-let", Manliga strukturer och kvinnliga
strate-gier, en bok till Gunhild Kyle, Meddelanden
från Historiska institutionen i Göteborg nr 33, Göteborg, 1987.
4 QvistG, (1960).
5 Stadin K, Småstäder, småborgare och stora
sam-hällsförändringar. Borgarnas sociala struktur i Arboga, Enköping och Västervik under perioden efter 1860, Studia Historica Upsaliensia 105,
1979.
6 Citatet är hämtat från första sidan i Kerstin Ekmans Häxringarna. Anita Nyberg har vi-sat mig på detta. Hon använder det själv i uppsatsen "Kvinnors förvärvsarbete — arbe-te utanför h e m m e t eller bidrag till den sam-lade produktionen?" Forum för kvinnliga forskare i Linköping, 1984.
7 Problemen med att definiera en företagare och speciellt med att i statistiken urskilja kvinnliga företagare finns utförligt beskri-vet i rapporten Kvinnor som företagare
—meto-derfarenheter.; Rapport nr 3, Umeå
universi-tets företagsekonomiska institution, 1982. Författare är Carin Holmqvist och Elisabeth Sundin.
Det finns, enligt mitt förmenande, ingen anledning att undanta någon företagare el-ler något företag pga storlek, såsom i det nu existerande centrala företagarregistret, el-ler vissa branscher, som i mervärdeskattere-gistret.
8 Muntlig uppgift av Ulla Wikander grundad på insamlade intervjuer till boken Kvinnors
och mäns arbeten vid Gustavsbergs porslinsfa-brik. Genusarbetsdelning under hundra år 1880-1980. Utkommer u n d e r 1988 på
Ar-kiv, Lund.
9 Jonsson I, (1987) 'Arbetssökande kvinnor göre sig icke besvär. Kvinnors arbete på in-dustriorten Ljusen u n d e r 1930-talet",
His-torisk tidskrift, 1987:1.
Det är inte bara kvinnliga företagare som ärosynliggjorda. Kvinnor osynliggörs också inom andra samhällssektorer. Anita Nyberg har t ex i en uppsats visat h u r jordbrukar-hustrurs och jordbrukardöttrars arbetsinsat-ser systematiskt underskattades i statistiken. Vissa år uppgick underskattningen till 700 % !!! Se "Vad är förvärvsarbete",
Kvinnove-tenskaplig tidskrift, Nr 1, 1987. Kanske bör
hela historien skrivas om så att den omfattar hela befolkningen, inte bara den manliga halvan. Som det nu är tycks Eva Mobergs gamla boktitel Kvinnor och människor vara en adekvat beteckning på de urval som gjorts för att skriva historien.
10 Holmqvist C, Sundin E, Kvinnor som
företa-gare, Rapport nr 7, En kartläggning av
Sveri-ges kvinnliga företagare år 1980 på läns-och branschnivå, FE-publikation nr 63, Umeå universitet, 1984.
11 Denna och kommande siffror är, om inte annat anges, framtagna av Carin Holmqvist och mig genom specialkörningar av 1980 års Folk och bostadsräkning. Siffrorna finns tidigare publicerade i rapportserien Kvinnor
som företagare som vi givit ut vid Umeå
uni-versitets företagsekonomiska institution 1984.
12 Jämförelsen är gjord med "De trettio största yrkena (1-w tim/vecka) 1980 i storleksord-ning" tabell 35 i Kvinno- och mansvärldens ta-bellbilaga, SCB 1986.
13 Eakta om småföretagen SHIO-familjeföreta-gen, 1984.
14 Prop 1986/87:74. Kapitlet om Småföreta-garutveckling.
15 Detta framgår av den enkät som Carin Holmqvist och jag distribuerade till ett stort antal kvinnliga, och ett mindre antal manli-ga, företagare. Resultaten kommer u n d e r våren att publiceras i en bok.
16 Se not 14.
17 Svensk industri och industripolitik,
Industride-partementet 1987.
18 Goffee R, Scase R, Women in Charge, Allén & Unwin, 1985.
19 Begreppet Need for Achivement myntades av den amerikanske forskaren David McClelland och har sedan fått stor sprid-ning.
20 En uppsats som speciellt inriktas på d e n n a g r u p p är u n d e r utarbetande av Carin Holmqvist och Elisabeth Sundin.
21 " U p p r o p till Sveriges Riksdag" publicerat i
Kvinnor & Ekonomi, nv \ 1986.
SUMMARY
The invisible female entreprenuers
Female entrepreneurs are nowadays very popu-lär a m o n g both politicans and mass-media. Campaigns are conducted all over the country to induce women to start a firm of their own. T h e main arguments of these campaigns con-cern women's economy and self-confidence and society s need for economic renewal and new en-terprises. It is often said that female entrepre-neurship is something new, but this is not cor-rect. Although the Swedish law opened u p en-trepreneurship to a full extent in 1864 women did not get their full legal rights until 1921.
Even so, women were entrepreneurs to a great-er extent förty, fifty or even seventy years ago than they are today.
Every fourth entrepreneur in Sweden is now a woman; the n u m b e r is considerable although they are unkown both within their own group and at large. T h e r e are several reasons for this. First manufacturing is considered the most va-luable sort of enterprise and therefore is the most visible; women seldom have manufactu-ring finns. Secondly, women very seldom go bankrupt and thus seldom find themselves in newspaper headlines. Thirdly, women like very seldom try to expand their firms and employ many people. Some signs show that female en-trepreneurs are on the increase mainly in the sectors men are leaving that is in commercial areas, with low profit potential.
It must be remembered that there are diffe-retit kinds of female entrepreneurs. A model by Goffee and Scase which subdivides female en-trepreneurs into four groups is used for the dis-cussion. It seems that the "innovative" entrepre-neurs are the ones that gain the interest and the appreciation from the authorities and mass-me-dia, but they are a small s u b g r o u p . T h e majority of female entrepreneurs seem to be "family oriented" and/or "conventional" which make them uninteresting and invisible to almost everyone. However, when we talk about female entrepreneurs it is important to remember these women: they are probably more typical than the innovative ones. If we forget them we join the majority that makes women invisible Elisabeth Sundin
Tema Teknik och Social Förändring Linköpings universitet
581 83 Linköping Sweden
Continued from page 55
This is a relation belonging to the earlv relation to the all-powerful, pre-oedipal mother, whose protection was necessary for survival for the ba-by. Due to the actual conditions of womens de-velopment in o u r society it is often transferred to the relation to "the important man". T h e partner-relation takes over the need of protec-tion from the relaprotec-tion to the pre-oedipal mot-her, and the woman nurtures the unconscious fäntasy that this relation protects her from facing the ultimate separation. By working through the fear of the ultimate separation wo-m e n s relation to wo-men can change to one bet-ween two whole h u m a n beings with a self as "self-in-relation-but-differentiated".
Karin Crafoord Värtavägen 16, II
115 24 Stockholm Sweden
S O L V E I G C A R L S E N L I S E D R E W E S N I E L S E N
Kvinnliga företagare — varför det?
Syftar politiken gentemot kvinnliga
företagare till att bryta arbetsdelningen mellan könen på arbetsmarknaden
eller till att ge famnar individuella överlevnadnnöjligheter?
Ger kvinnligt företagande ekonomisk självständighet åt kvinnor eller låser
det fast dem i ett bemende till mannen som försörjare?
Solveig Carlsen och Lise Drewes Nielsen granskar de kvinnliga företagamas
villkor på arbetsmarknaden ur kvinnopolitisk synvinkel
vtifrån erfarenheter i Holland och Danmark.
Vi måste gång på gång fråga oss: Varför skall kvinnor driva eget — bli företagare?
H u r skall kvinnlig företagsamhet bedö-mas från ekonomisk, politisk och inte minst kvinnopolitisk synpunkt?
Å ena sidan är det positivt när kvinnor bryter igenom de traditionella könsbarri-ärerna på arbetsmarknaden och erövrar de delar av ekonomin som varit m ä n n e n s d o m ä n . Det är positivt att kvinnor kan och törs finna nya mönster för sina aktiviteter. Å andra sidan kan det vara betänkligt om man som forskare och konsult drar svå-righeter över kvinnor, genom att locka dem att starta eget. Att bli egen företagare kräver nämligen både tid och pengar, det vet vi. Vi vet också att många nyetablerade företag dukar u n d e r efter några år. Varför skall man i så fall u p p m u n t r a kvinnor att starta företag?
Vi vill i d e n n a artikel försöka bedöma de kvinnliga företagarnas chanser och villkor på arbetsmarknaden. Detta utifrån vår kunskap om kvinnornas arbetsmarknads-anknytning i stort. Därefter kommer vi att belysa några erfarenheter från holländska kvinnoföretag.
Sist kommer vi att studera vilka arbets-marknadspolitiska initiativ som tagits i Danmark för att stödja kvinnor som vill bli egna företagare.
Kvinnorna och arbetsmarknaden
Kvinnorna har u n d e r de senaste 30 åren förlagt mer och mer av sin verksamhet ut-a n f ö r hemmet. Mellut-an 1950 och 1980 hut-ar andelen förvärvsarbetande kvinnor stigit från 28 % till 73 % i Danmark. Kvinnorna har alltså tagit del av samhällsarbetet utan-för hemmet, m e d a n de behållit huvudan-svaret för arbetet i hemmet.
Den horisontella arbetsfördelningen mellan män och kvinnor uttrycks också ge-nom att de arbetar ige-nom olika samhällssek-torer. Kvinnorna finns mest inom d e n offentliga sektorn, kontor och handel, medan m ä n n e n huvudsakligen håller sig till handeln, finanssektorn och tillverk-ningsindustrin. Kvinnors arbetslivserfa-renhet hämtas alltså till stor del från den offentliga sektorn och m ä n n e n s f r å n d e n privata.
Kvinnorna står lägst på arbetsmarkna-den, i funktionärsbefattningar eller som outbildad personal, medan vi finner fler män i de arbeten som kräver högre utbild-ning och i chefspositioner. Den relativa för-delningen av kvinnor mellan toppen och botten i arbetshierarkin har inte föränd-rats u n d e r de senaste 20 åren. Visserligen har vi fått flera kvinnor i de högre positio-nerna, men samtidigt har andelen kvinnor
i de lägre ökat, så att proportionerna fort-satt att vara desamma. Samtidigt har män-nen förbättrat sin status på arbetsmarkna-den. Andelen män har ökat i toppen och minskat i botten. Ute på arbetsplatserna yttrar sig detta genom att kvinnornas an-ställning på de sämsta j o b b e n "lyfter" män-nen u p p å t i hierarkin.
Sammanfattningsvis kan man säga att den horisontella och vertikala arbetsdel-ningen mellan könen, som inplacerar dem i olika arbetssektorer och -strukturer, ska-par ojämlika arbetslivserfarenheter och -kvalifikationer.
Polarisering och arbetslöshet
Den kvinnliga arbetsmarknaden är inte homogen. De allra flesta studier av kvin-nor på arbetsmarknaden, har tydligt visat på skillnaderna mellan m ä n n e n s och kvin-nornas positioner.1
Däremot har det gjorts färre analyser av de interna skiljelinjerna på den kvinnliga arbetsmarknaden. Polariseras arbetsmark-naden mellan män och kvinnor, sker en motsvarande polarisering på den rent kvinnliga arbetsmarknaden. Kanske kom-mer d e n n a polarisering att bli d e n största kvinnopolitiska uppgiften att ta uti med u n d e r k o m m a n d e år.
Kvinnorna har u n d e r de senaste 30 åren förbättrat sin utbildning väsentligt. Vi finner fler högutbildade kvinnor. Vi finner fler kvinnor inom tekniska o m r å d e n . Vi ser fler kvinnor i ledande positioner på ar-betsmarknaden. Och vi möter kvinnor som är framgångsrika företagare.
Samtidigt sker en försämring av kvin-nornas villkor på arbetsmarknaden. På botten av arbetshierarkin finns outbildade kvinnor, vars arbeten hotas av datorisering och rationalisering. Detta är också de arbe-ten som utförs u n d e r sämsta tänkbara ar-betsvillkor, som ger de sämsta lönerna och sämsta möjligheterna att avancera. Och här finner vi också den hotande arbetslös-heten.
Många av dessa kvinnor kommer u n d e r de närmaste åren att bli utknuffäde från
arbetsmarknaden, samtidigt som deras medsystrar finner nya platser i t o p p e n av samhällsstegen. Denna utveckling är oro-väckande av flera skäl. Vi vet att det är de sämst utbildade kvinnorna som är svårast att omplacera på en arbetsmarknad som ständigt ställer nya kompetenskrav. Vi vet att många kvinnor har varit låsta i positio-ner på arbetsmarknaden där de inte haft möjlighet att utveckla nya färdigheter. Och vi vet att många kvinnor, eftersom de är u p p k n u t n a till arbetsuppgifter i hemmet, måste ha sitt arbete i närheten av h e m m e t och alltså enbart av d e n n a anledning be-gränsas i sina möjligheter att byta jobb."
Vi vet också att kvinnors chanser på ar-betsmarknaden är beroende av sociala tjänster, t ex barnpassning, och att om kostnaderna för dessa blir för höga u p p -står incitament för att kvinnorna drar sig tillbaka från arbetsmarknaden. Detta sker givetvis också för att kvinnornas löner lig-ger mycker lägre än männens.
Kvinnornas tidsstruktur är olik män-nens. En del kvinnor har deltidsanställ-ning. Även om deltidsfrekvensen för kvin-nor är drastiskt fallande på den danska ar-betsmarknaden, och nu ligger på 35 %, är det fortfarande kvinnorna som måste för-ena kraven f r å n familj och barn med kra-ven från arbetsmarknaden. Kvinnors dub-belarbete sätter klara gränser för deras möjligheter på arbetsmarknaden, och det är fortfarande i högre grad kvinnorna som måste anpassa arbetsliv och familjeliv till varandra i ett dagligt tids-pussel. 5
Kvinnor visar en hög grad av flexibilitet i förhållande till de dagliga göromålen i och kring familjen. Det är emellertid långt ifrån alltid möjligt att förena hänsyn till fa-milj och barn med kraven från arbets-givarna. Och det är den enskilda kvinnans strategi för att k u n n a förena dessa ofta motstridiga krav, som har avgörande bety-delse för kvinnors möjlighet att delta i det ekonomiska livet på arbetsmarknaden.
Kvinnor som egna företagare
O m vi skall bedöma kvinnors möjligheter som företagare, måste vi först studera
kvin-nornas placering i övrigt på arbetsmarkna-den. Den skarpa könsuppdelningen av ar-betsmarknaden (hierarkiskt, tidsmässigt och i fördelningen mellan olika sektorer) är ett klart hinder för kvinnors möjlighet att starta eget.
För det första arbetar många av kvinnor-na inte i den privata sektorn, där erfaren-heterna av och idéerna om egen företag-samhet finns. För det andra är de kvinnor som rent faktiskt arbetar inom den privata sektorn placerade på lågt kvalificerade po-sitioner eller på underordnade kontors-uppgifter, längst ner i arbetshierarkin. Detta gör att särskilda kvalifikationer eller ekonomiska förutsättningar för att starta egna företag inte utvecklas. Ändå finns det 48.000 kvinnliga egna företagare på den danska arbetsmarknaden. De återfinns främst inom dessa områden:
20 % inom detaljhandeln
18 % inom tjänstesektorn, t ex frisersa-long, skönhetsinstitut m m
16 % inom lantbruket.
De manliga egna företagarna är fyra gångar så många, dvs 2f0 000. Av dessa ar-betar 43 % inom lantbruket, 11 % inom detaljhandeln och 9 % inom bygg- och an-läggningsverksamhet.
Bara 7 % av de kvinnliga företagarna finns inom tillverkningssektorn, varav 40 % med inriktning på textil- och bekläd-nadsframställning. Även bland m ä n n e n är 7 % inom tillverkningssektorn, men här ligger tyngdpunkten på järn- och metallin-dustri (35 %), trä- och möbelinmetallin-dustri (15 %) och livsmedelsindustrin (14 %).4
När det görs insatser för att stödja kvin-nor som egna företagare, måste man beak-ta betydelsen av kvinnornas situation i stort på arbetsmarknaden. Kvinnopolitis-ka åtgärder måste ta sin utgångspunkt i ovannämnda siffror, vilka tydligt illustrerar könsgränserna på arbetsmarknaden och i näringslivet.
Vad krävs för att bli en god företagare?
Det danska samhället har historiskt sett ut-vecklats i riktning mot ett
lönearbetarsam-hälle. Det har inneburit att det att driva eget företag har blivit ett icke-traditionellt sätt att försörja sig på. Vilka betingelser skall föreligga för att man skall kunna star-ta och driva en egen verksamhet?
Vi vill här peka på följande förutsätt-ningar:
o Företagaren skall besitta en rad färdig-heter eller kvalifikationer som kan säljas på en marknad. Ett exempel är den lo-kale hantverkaren som säljer sina och eventuella anställdas färdigheter i sam-spel med den lokala marknadens behov. H ä r finner vi också kvinnor som säljer si-na färdigheter inom området för per-sonlig service. Det kan vara t ex frisersa-longer, städfirmor, skriv- och översätt-ningsbyråer,
o En a n n a n möjlighet är att företagaren har kunskap om en produkt, om material och produktionsteknik för att framställa produkten och om marknaden där pro-dukten skall säljas. I d e n n a g r u p p fin-ner vi en rad mindre företag. De kan ha startats med utgångspunkt hos t ex hög-utbildade tekniker eller utifrån konkret kännedom om en produkt. I d e n n a g r u p p hittar vi också olika kvinnoverk-samheter. Ett exempel är en kvinna som med en utbildning till kemiingenjör, ut-vecklat en metod för biologisk jordrens-ning. Ett annat exempel är en kvinna som efter lång erfarenhet av choklad-och konfektförsäljning, beslutar sig för att själv starta en produktion h e m m a i köket.
o En tredje förutsättning är att viljan och modet att starta eget finns. Den egna fö-retagaren är på ett helt annat sätt än lö-nearbetaren direkt beroende av den eg-na förmågan för sin försörjning. Tilläg-nandet av de särskilda kvalifikationer som krävs är i sin tur bestämt av det kul-turmönster och de lokala traditioner fö-retagaren lever i. I de regioner i Dan-mark där det finns en stark tradition att starta egna mindre verksamheter startas också fler småföretag än i de o m r å d e n , t ex r u n t stora industrier, som h a r e n tra-dition av lönearbete.
grup-pen av egna företagare finns en arbetsdel-ning mellan könen. Det innebär att kvin-nor som startar eget inte bara skall besitta mod och vilja, utan också vara utrustade med kampanda i förhållande till de myter som alltid omgärdar kvinnor som är verk-samma inom manligt dominerade områ-den, och som de därför ständigt måste kämpa emot.
Vi har ovan beskrivit en rad förutsätt-ningar för egen företagsdrift. Det är förut-sättningar som h ä n f ö r sig till kvalifikatio-ner, produkt och marknad. Vi skall här yt-terligare exemplifiera dessa förutsättning-ar utifrån några konkreta exempel.
Kvinnliga företagare i Holland
En g r u p p danska kvinnor arrangerade en studieresa till Holland i juni 1986. Syftet med resan var att studera det nät av kvin-noföretag som växt fram i Amsterdam un-der sjuttiotalet.6
U n d e r en vecka besökte vi olika typer av företag samt en rad rådgivningsbyråer som riktade sig speciellt till kvinnor. De flesta företag vi besökte var i olika grader självbärande och u p p b a r alltså inget stat-ligt stöd, utan skulle fungera självständigt på den privatkapitalistiska marknaden.
1981 startade en g r u p p kvinnor i Ams-terdam en cykelparkering, dvs en plats där folk i området k u n d e parkera cyklar över natten mot en mindre avgift. I det dagliga arbetet upptäckte kvinnorna att det även fanns ett behov av reparation av cyklarna.
I samarbete med det lokala bostadsom-rådet inrättades en verkstad för reparation av begagnade cyklar.
Syftet med cykelverkstaden är förutom att skapa lokala arbetstillfällen, att stärka bostadsområdets aktiviteter och att lära u p p och utbilda kvinnor. Tanken är att kvinnorna kommer och arbetar samtidigt som de utbildar sig. Det utbetalas inga lö-ner från verkstaden, utan de anställda le-ver av bidrag f r å n det sociala systemet.
Exemplet med cykelverkstaden kan illu-strera de ovan n ä m n d a förutsättningarna kvalifikationer, produkt och marknad.
Cykelverkstad i Amsterdam. Foto: Susse Georg. Verkstaden blev en verklighet då det visade sig att det fanns en marknad för reparation och försäljning av begagnade cyklar. Någ-ra av de kvinnor som startade projektet ha-de ha-de nödvändiga kvalifikationerna, såtill-vida att de var kapabla att förverkliga idén om en lokalt förankrad cykel verkstad. På längre sikt har det varit nödvändigt att byg-ga u p p en kontinuerlig utbildning för de kvinnor som ingår i projektet. Detta har möjliggjort för arbetslösa kvinnor att kom-ma tillbaka till arbetskom-marknaden och för-värva de erforderliga kvalifikationerna för att själva k u n n a starta cykelverkstäder på andra platser i Amsterdam.
Tryckeriet Virginia startades 1978. Det stod på kvinnopolitisk grund, och man ha-de som målsättning att framställa trycksa-ker för olika kvinnoorganisationer. Utan vare sig pengar, lokaler, maskiner eller spe-cialkunskaper om h u r man driver ett tryck-eri g r u n d a d e tolv entusiastiska och till en
Tryckf ri, kollektivt drivet av kvinnor, Holland. Foto: Susse Georg. början ideellt arbetande kvinnor
företa-get. Dess historia är historien om h u r kvin-nor som har mod och vilja, och som ge-mensamt har de nödvändiga resurserna, kan göra det ingen trodde var möjligt.
Att starta företag i en utpräglat mansdo-minerad bransch och dessutom starta en kvinnoverksamhet inom branschen är i sig en utmaning. Det var mycket m a n skulle lä-ra sig för att k u n n a hantelä-ra tryckeriproces-sen, mycket som skulle läras om material och kvalitéer i tryckta produkter. Ett annat problem var att skaffa riskvilligt kapital, vil-ket bl a medförde att arbetskraften var oav-lönad u n d e r det första året. Det var en svår start. Mycket tid lades ned på att skaffa nödvändiga kunskaper och övertyga po-tentiella k u n d e r o m kvalitén på det nystar-tade företagets färdiga trycksaker.
Efter några år genomgick Virginia en omorganisering från arbete på frivillig bas till fast avlönad och delvis avlönad perso-nal, vilket medfört att man inte längre kan praktisera arbetsrotation. Effektivitetskra-ven har tvingat de anställda att specialisera sig på olika arbetsfunktioner. Detta är pri-set, säger kvinnorna, för att bli en
profes-sionell firma som kan konkurrera på pri-vatkapitalistiska villkor.
Andra holländska erfarenheter
Vår studieresa till Holland gav oss intryck-et att dintryck-et u n d e r 1980-talintryck-et har gjorts många ansträngningar för att hjälpa kvinnliga företagare. Bl a har kvinnoföre-tag och -projekt kunnat få lån på speciellt fördelaktiga villkor u n d e r de senaste åren. Man har alltså erkänt att det måste göras särskilda insatser i form av såväl ekono-miskt stöd som rådgivning och utbildning, för att det skall vara möjligt för kvinnor att klara sig som näringsidkare i den manligt dominerade affärsvärlden.
Det finns alltså en rad konsultfirmor som inriktar sig på kvinnoverksamhet, och som med hjälp av statligt stöd kan ge un-dervisning och rådgivning. En av de störs-ta institutionerna på detstörs-ta o m r å d e är Alida de Young-skolan i Utricht. Skolan, som stöds av holländska LO, kan bl a erbjuda en niomånaders kurs i h u r man startar och driver företag. I undervisningen ingår trä-ning i självtillit, ekonomi,
