Som hand i handsken
– en satsning på flickors idrott eller på
idrottens flickor?
H O LM N OV EM B ER 2 00 7 | A N D R ÈN & H O LM | O M SL A G SF O T O : J oh an W in gb or g
Nr Författare Titel Övrigt
2007:1 Apitzsch Erwin Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan Lunds universitet 2007:2 Book Karin Arenors lokalisering, betydelse och användning. Malmö högskola En studie av Handslaget finansierade arenor i Malmö
2007:3 Carlson Rolf Etnicitet och kulturell mångfald inom föreningsidrotten – en analys av GIH Handslagets första år
2007:4 Ericsson Ingegerd Behöver idrottsledare i skolan utbildning? Malmö högskola Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan?
2007:5 Eriksson Charli, Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan i Örebro län Örebro universitet Johansson Margareta,
Ulvmyr Camilla, Virtanen Peter B.
2007:6 Fagrell Birgitta, Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget GIH Gustavsson Tommy.
2007:7 Fundberg Jesper, Idrottens mittcirkel. Om mångfald och normalitet inom några Handslagsprojekt Uppsala universitet/
Pripp Oscar. Malmö högskola
2007:8 Gerrevall Per Handslaget och de demokratiska värdena Växjö universitet 2007:9 Fahlén Josef Näridrottsplatser och spontanidrott Umeå universitet 2007:10 Hannula Rauni, Idrottens samverkan med skolan i Hallands län. En utvärdering av Hallandsmodellen Högskolan i Halmstad Hinic Hansi,
Johnson Urban.
2007:11 Kolfjord Ingela Från projekt till modell. Helamalmö – motion, integration och brottsförebyggande arbete. Malmö högskola 2007:12 Larsson Håkan, Som hand i handsken - en satsning på flickors idrott eller på idrottens flickor? GIH
Svender Jenny.
2007:13 Lundvall Suzanne Handslagets Speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration -
en kvalitativ utvärdering GIH
2007:14 Oddner Frans Handslaget – ett socialisationsprojekt? Malmö högskola 2007:15 Karp Staffan, I skuggan av fotbollen – Handslagsprojektens betydelse för mindre idrotter Umeå universitet Olofsson Eva,
Söderström Tor.
2007:16 Eriksson Sten, Handslaget – från idé till utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. Idrottshögskolan/
Kristén Lars, Göteborgs universitet
Patriksson Göran, Stråhlman Owe.
2007:17 Patriksson Göran, Att rätta mun efter matsäcken – förutsättningar för att bedriva projekt om Idrottshögskolan/ Stråhlman Owe. kostnadseffektivitet Göteborgs universitet
2007:18 Peterson Tomas När fälten korsas. Om Handslagsprojekt på skoltid Malmö högskola 2007:19 Redelius Karin, Idrottsledare som dörröppnare - Handslaget, ledarskap och känslan av sammanhang GIH
Thedin Jakobsson Britta.
2007:20 Sundberg Gun Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan i Handslaget Uppsala universitet 2007:21 Jonsson Elin, Kampen mot droger i idrottsrörelsen – Handslagets avtryck i verksamheten Mälardalens högskola Sörensen Stefan,
Tillgren Per, Wallin Emmie.
2007:22 Åkesson Joakim Var hamnade handslagspengarna? – ”Stor” blev större och ”liten” kunde inte
hänga med Malmö högskola
Förord
I början av 2003 beslutade riksdagen om ett ”Handslag med idrotten”, en satsning över fyra år på den breda barn- och ungdomsidrotten. Sammanlagt har idrottsrörelsen tilldelats en miljard kronor. Dessa medel har använts för att öppna dörrarna till idrotten för fler. Delområden har varit att samverka med skolan, satsa på flickidrotten, delta i kampen mot droger samt hålla tillbaka avgifterna.
Fler än 8000 idrottsföreningar har medverkat och närmare 50 000 satsningar har startats med målet att fler barn och ungdomar ska börja idrotta och stanna kvar längre inom idrotten. Det innebär att nära 75 procent av de idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet har deltagit i Handslaget. 67 specialidrottsförbund och 21 distriktsidrottsförbund har medverkat genom att fördela medel till idrottsföreningarnas satsningar.
Det är viktigt att lära av Handslaget. Nya idéer har testats, nya målgrupper har rekryterats och idrot-ten har verkat på nya arenor. Erfarenheterna av satsningarna är värdefulla för att utveckla och förbättra verksamheten. Därför har Riksidrottsförbundet (RF) avsatt betydande medel för att utvärdera Hand-slaget. En del av utvärderingen innebär att forskare vid universitet och högskolor har gjort en oberoende granskning och belysning av Handslagets olika verksamheter.
RF valde att i samarbete med Centrum för Idrottsforskning (CIF) utlysa möjligheten att lämna förslag på forskningsprojekt kring Handslaget. 23 olika projekt erhöll stöd för att utvärdera och analysera satsningen utifrån en mängd olika perspektiv. Forskningsprojekten är baserade på den fria forskningens villkor och därmed inte styrda eller påverkade av RF. Med tanke på den mycket omfattande verksamhet Handslaget utgör är det inte möjligt att med 23 forskningsprojekt ge en heltäckande utvärdering. De ger dock var för sig nedslag i olika områden och tillsammans en bild av den unika Handslagssatsningen. Vi hoppas att du finner denna och de övriga forskningsrapporterna lärorika och tänkvärda för en fortsatt utveckling av barn- och ungdomsidrotten.
Karin Mattsson
Innehåll
Förord...3
Handslagets satsning på flickors idrott – en introduktion ...7
Tidigare satsningar på flickors idrott ...7
Tidigare forskning om kvinnor och idrott ...8
Syfte ...8
Metod, empiriskt material och urval ...9
En beskrivning av förbundens hantering av Handslaget ...9
Hur har vi läst handslagsansökningarna? ...11
Delstudie 1. Satsa på flickors idrottande i flickdominerade idrotter ...11
Delstudie 2. Satsa på flickor i pojkdominerade idrotter ...16
Handslaget i pojk- respektive flickdominerade idrotter ...21
Som hand i handsken – en satsning på flickors idrott eller på idrottens flickor? 25
Referenser ... 27
Handslagets satsning
på flickors idrott – en
introduktion
Den här studien handlar om hur man inom Hand-slaget framställer flickor och deras idrottande. Utgångspunkten för studien är att könsidentite-ter, dvs. föreställningar om hur flickor ”är” och som flickor har att förhålla sig till formas, eller konstrueras, i sociala, kulturella och historiska sammanhang. ”Kvinnligt” och ”manligt” är med ett sådant synsätt inte något av naturen givet utan något som produceras och upprätthålls eller förändras i sociala sammanhang. I denna rap-port behandlas alltså hur könsidentiteter formas i planeringen av handslagsaktiviteter.
Handslaget är den enskilt största satsningen på barn- och ungdomsidrotten någonsin. Att den svenska staten beslöt att utöka sitt ekonomiska stöd till idrottsrörelsen kan ses som ett erkän-nande av dess verksamhet som betydelsefull för samhället. Samtidigt gavs övergripande riktlinjer för vad det skulle satsas på och det ekonomiska stödet var såtillvida villkorat. Att vissa områden utpekades som särskilt angelägna att förstärka kan inte betraktas som slumpmässiga. Snarare är de ett svar på vissa behov eller strävanden i samhället, där idrottsrörelsen bedöms kunna bidra. ”Satsa på flickors idrottande” formulerades som ett specifikt mål i Handslaget. Ingen annan enskild grupp blev så tydligt utpekad som just flickor. Hur kommer det sig att flickors idrott blev ett särskilt angeläget område? Vad är satsningen ett svar på? Och vad menas med att satsa på flick-ors idrottande?
I kraft av idrottsrörelsens utbredning och ge-nomslag i samhället är det relevant att studera vilka normer, föreställningar och värderingar som idrottskulturen är skapare och bärare av. Som Sveriges största folkrörelse är idrotten en viktig institution för socialisation, inte minst för individers identitetsskapande (Engström, 2002; Fagrell, 2000; Redelius, 2002). Att delta i idrott har till exempel visat sig vara betydelsefullt i formandet till pojke och flicka. Idrottssociologer och idrottspedagoger hävdar att idrott, särskilt tävlingsidrott, bidrar till skapandet av problema-tiska identiteter och icke jämställda relationer mellan könen (Markula & Pringle, 2006). Såväl internationell som nationell forskning har visat att relationen mellan kvinnor och idrott tycks vara mer problematisk än den mellan män och idrott, eftersom idrotten fortfarande är kodad
med värden som traditionellt sett är förknippade med män och maskulinitet. (Chase, 2006; Fag-rell, 2001; Hall, 1996; Larsson, 2001).
Detta återspeglas också i handslagssatsningen. Det faktum att flickors idrottande – och inte pojkars – explicit anges som ett särskilt område för satsningar i detta stora barn- och ungdoms-projekt utgör en viktig grund för vårt intresse. Varför behövs det specifika satsningar på just flickors idrottande? Vilka flickor är det som det ska satsas på? Varför just dessa flickor? Vad gör föreningar när de ska satsa på flickor och deras idrottande? Gör man samma saker inom kvinno-dominerade idrotter som inom manskvinno-dominerade? Dessa frågor kommer att belysas och diskuteras i föreliggande studie.
Tidigare satsningar på
flickors idrott
”Satsa på flickor idrottande” formulerades alltså som ett av flera prioriterade områden i Handsla-get, satsningen som påbörjades 2003 och pågick i fyra år och kom att omfatta samtliga idrotter i svensk idrottsrörelse. Specifika insatser riktade mot flickor och kvinnor är dock ingenting nytt inom idrotten. Den svenska idrottsrörelsen har sedan 1970-talet ägnat uppmärksamhet åt jäm-ställdhetsfrågor, vilket i det närmaste har blivit synonymt med att göra speciella insatser för flickor och kvinnor. Under de dryga tre decen-nier jämställdhet funnits på dagordningen inom RF och dess medlemsförbund, har olika projekt drivits med syftet att öka antalet flickor och kvinnor samt att förbättra deras situation inom idrotten. Av de projekt som genomförts med stöd från RF kan ”En tjej till” (1994-1997), ”Tjejer på arenan” (1997-1999) och ”Unga ledare” (2001-2004; unga kvinnor var en prioriterad målgrupp) nämnas. Gemensamt för flera av dessa projekt är en strävan efter att ”finna metoder för att lyfta fram flickors behov och tillvarata deras önske-mål” (Brinck, 1996, s. 2), att ”utveckla och sprida metoder för att stärka unga tjejer inom idrotten” eller att ”höja kompetensen om unga tjejers situa-tion bland anställda, förtroendevalda och ledare inom idrotten” (Lindgren, 1999).
Av resonemangen i nämnda satsningar att döma framstår det som om flickor är i behov av sär-skilda insatser för att kunna delta i idrott på lika villkor som pojkar, både som utövare och som ledare. Varför är det så? Räcker inte den vanliga verksamheten om man vill rekrytera nya eller
behålla redan deltagande flickor och kvinnor? Bygger Handslagsatsningens resonemang om specifika satsningar på just flickor på liknande grunder? Hur väljer föreningarna att arbeta med denna problematik?
År 2005 antog RF-stämman en ny jämställdhets-plan. Den gällde således inte vid den tidpunkt då föreningarna formulerade de projektansökningar varpå denna studie är grundad. Vår strävan har ändå varit att relatera handslagssatsningarna till denna nya jämställdhetsplan och syftet med detta är att undersöka i vilka avseenden jämställdhets-plan och handslagssatsningar går hand i hand eller drar åt olika håll. Detta gör vi för att hitta någon sorts grund för funderingar kring even-tuella framtida satsningar på jämställd idrott och den problematik det innefattar.
Tidigare forskning om
kvinnor och idrott
Den tidiga samhällsvetenskapliga forskningen präglades av vad som brukar kallas ”könsblind-het”. Med detta menas att när idrotten beskrevs i forskningen, så var det mer precist manlig idrott som beskrevs, utan att detta problematiserades närmare av forskarna. När Eva Olofsson 1989 lade fram sin avhandling Har kvinnorna en
sportslig chans? var ett syfte med denna därför
att ”korrigera bilden av den svenska idrottsrörel-sens framväxt, såsom den hittills presenterats” (Olofsson, 1989, s. 20). En grundläggande tes i Olofssons avhandling var att ”idrotten är skapad av och för män” och av det skälet var kvinnor också marginaliserade inom idrotten och osyn-liga i idrottsrörelsen. I förhållande till denna norm om det manligas primat inom idrotten växte två strategier fram som rimliga för att underlätta för flickors och kvinnors deltagande: att kvinnor måste anpassa sig till idrotten, eller att idrotten måste anpassa sig till kvinnorna. Båda dessa strategier bygger alltså på någon form av ”anpassning”. I botten för denna strävan efter ”anpassning” finns ett antagande om en given, ”naturlig”, könsskillnad – eftersom ”idrotten skapats av och för män” kan den inte utövas av kvinnor, om inte de eller idrotten anpassar sig. Dessa strategier märks, som vi återkommer till i ett särskilt avsnitt mot slutet av rapporten, i RF:s arbete för jämställd idrott från 1980-talet och framåt. Inom forskningen har emellertid under de senaste decennierna andra perspektiv på kön och könsskillnader kommit att dominera –
däri-bland det perspektiv som denna rapport bygger på. Sedan 1990-talet dominerar inom forskningen ett så kallat konstruktivistiskt perspektiv, vilket innebär att inga särskilda antaganden om kön bildar utgångspunkt för studier om kön och köns-skillnader. Tvärtom är en strävan i dessa studier att undersöka vilka grundläggande tankar om kön som ligger till grund för verksamheten och hur föreställningar och idrottsliga handlingar sammantaget formar det vi uppfattar som köns-skillnader. Flera studier om idrott och genus tar sin utgångspunkt i ett sådant perspektiv (se t.ex. Fagrell, 2000; Larsson, 2001; Redelius, 2002). En utgångspunkt i dessa studier är inte att idrotten
i sig är manlig, utan att den gjorts manlig – och
därmed också kan göras om till något annat. En del studier riktar särskilt fokus mot just hur manlighet skapas genom idrott (Brännberg, 1998; Fundberg, 2003; Ljunggren, 1999). I ett par studier riktas fokus mot genus och sexualitet inom idrotten – inte minst hur föreställningar om heterosexualitet ligger till grund för hur uppfatt-ningar om vad som är ”normalt” och ”naturligt” beteende i samband med idrott (Andreasson, 2007; Larsson, 2001; RF, 2007). För en mer grundlig kunskapsöversikt kring genus och idrott hänvisar vi till Larsson (2005) eller RF (2003).
Syfte
Studien har som övergripande syfte att analysera de föreställningar och grundläggande antaganden om flickor och flickors idrottande som kommer till uttryck i Handslaget. Mer specifikt har syftet varit att studera hur flickor och flickors idrottande konstrueras i ansökningar om projektmedel inom ramen för handslagsområdet ”Satsa på flickors idrottande”. Tanken bakom en sådan ansats är att bidra till diskussionen om varför flickors behov och önskemål behöver lyftas fram inom idrotten, varför unga kvinnor måste stärkas och varför kvinnors situation inom idrotten behöver upp-märksammas. I förlängningen är avsikten alltså att skapa underlag för en diskussion om idrot-tens jämställdhetssträvanden och vad kommande satsningar på flickors idrott ska leda till.
Analysen av ansökningarna om medel för hand-slagsprojekt har utgått från följande frågeställ-ningar:
• vilka typer av projekt söker föreningar medel för när de vill satsa på flickors idrott? Söker man inom flick- respektive pojkdominerade idrotter medel för samma slags projekt? • hur gestaltas flickor i projektens
ansökningshand-lingar, dvs. vilka flickor är målgrupp för sats-ningarna? Gestaltas flickor på samma sätt inom flick- respektive pojkdominerade idrotter och är målgruppen densamma för dessa idrotter? • hur förhåller sig satsningarna och de bilder av
flickor som framträder i projektansökningarna till de resonemang om jämställd idrott som framträder i Idrottens jämställdhetsplan?
Metod, empiriskt
mate-rial och urval
Det empiriska material som ligger till grund för studien är ansökningar som har beviljats medel för satsningen på flickors idrott under Handsla-gets andra år. De utvalda specialidrottsförbunden kontaktades och samtliga gav sitt samtycke till att ge oss tillgång till ansökningarna. En av förfat-tarna till denna rapport besökte samtliga förbund, utom Svenska Ishockeyförbundet, och kopierade aktuella ansökningshandlingar. Ishockeyför-bundet kopierade själva materialet och sände det till oss. Varje ansökan har försetts med ett nummer som gör att föreningarna anonymiseras i textutdragen. Vid kontakterna med respektive förbund fick också den inom förbundet ansvarige för handslagssatsningen möjlighet att berätta hur de valt att hantera Handslaget inom den egna organisationen.
Tillvägagångssättet har bestått av textanalys. I ansökningarna har föreningarna beskrivit bak-grund och syfte med den tänkta satsningen samt vad man har för avsikt att göra med de ekonomis-ka medel man beviljas. Analysen har gjorts uti-från de frågeställningar som redovisades tidigare. Det finns här skäl att påpeka att vår studie inte syftar till att redovisa vad föreningarna har gjort, dvs. om aktiviteterna verkligen har genomförts, utan hur föreningarna i sina ansökningar
formu-lerar sina planer för den satsning de vill göra på
flickor.
Sex idrotter valdes ut, tre som sett till antalet medlemmar och av tradition är flick- och kvin-nodominerade och tre som på motsvarande sätt är pojk- och mansdominerade. Till den första gruppen kom gymnastik (100 ansökningar), ridsport (86) och konståkning (31) att tillhöra. De mansdominerade idrotterna var bandy (40 an-sökningar), brottning (23) och ishockey (1). Det totala antalet ansökningar som utgör det empiris-ka underlaget är 281. Antalet ansökningar inom ishockeyn ska kommenteras. På grund av att
ishockeyn valt ett upplägg (se beskrivning nedan) där förbundet på förhand formulerat vad som ska göras inom Handslagssatsningen, kan ingen analys av vad föreningarna själva skulle säga är att satsa på flickor, vad som ska göras eller vilka föreställningar om flickor som skrivs fram ur
föreningarnas perspektiv. Vi har därför valt att
analysera det studiematerial som ishockeyförbun-det har tagit fram. Antalet föreningsansökningar riktade mot målet ”satsa på flickors idrottande” som inkommit till ishockeyförbundet under år två är 36 men det är alltså ishockeyförbundets eget underlag som ligger till grund för vår analys.
En beskrivning av
för-bundens hantering av
Handslaget
Bandy
Bandyförbundet valde att ge föreningarna möj-lighet att söka pengar för samtliga handslagsom-råden utom ”samverkan med skolan”. Förbundet hade en konsulent med knappt en halvtidstjänst för att sköta information, föreningskontakter och administration runt ansökningarna. En handslagsgrupp tillsattes med uppdrag att fatta beslut om vilka handslagsprojekt som skulle beviljas respektive avslås. Gruppen bestod av en styrelserepresentant, konsulenten, en före-ningsrepresentant samt en person från förbundets ungdomskommitté.
Handslagsgruppen utformade en ansöknings-blankett där föreningarna skulle svara på vad de ville göra inom ramen för projektet, syfte och mål med satsningen, tillvägagångssätt och kort beskrivning av nuläget, samt en ekonomisk plan. Föreningarna fick kryssa i vilket handslagsom-råde ansökan avsåg.
Brottning
Brottningsförbundet lät alla handslagsområden vara möjliga att söka pengar för. Förbundet beto-nade dock att pengar inte skulle ges till befintlig verksamhet utan att projekten skulle innehålla något nyskapande. En konsulent hade en halvtids-tjänst med ansvar för administration, information och föreningskontakter gällande Handslaget. En handslagsgrupp utsågs, med uppgift att behandla
och fatta beslut om vilka ansökningar som skulle beviljas respektive avslås. Handslagsgruppen bestod av en styrelseledamot, en föreningsledare, konsulenten och ytterligare en person kopplad till förbundet.
Sökande föreningar fick fylla i en ansöknings-blankett framtagen av brottningsförbundet. På blanketten efterfrågades projektets titel, even- tuella samarbetsorganisationer, en beskrivning av projektets syfte, mål och tillvägagångssätt samt budget liksom en idé för hur fortsättningen efter avslutat projekt skulle se ut. Vilket handslags-område ansökan avsåg avgjordes av förbundet och bedömningen gjordes utifrån hur föreningen rubricerat och beskrivit satsningen.
Gymnastik
Gymnastikförbundet beslutade att arbeta med samtliga handslagsområden. En styrgrupp med personer från styrelsen och kansliet fick det administrativa uppdraget samt rätten att besluta vilka ansökningar som skulle beviljas eller avslås. Specialdistriktsförbunden var behjälpliga med att sprida information och göra utskick till föreningar. Därtill anställdes på Svenska Gym-nastikförbundet så kallade handslagspiloter med uppdrag att ha direktkontakt med föreningar och stötta dem i deras arbete.
Föreningarna fick fylla i ansökningsblanket-ter där de kryssade i vilket målområde de ville arbeta med, en beskrivning av den nuvarande verksamheten, syfte och mål med satsningen, vilka strategier och arbetssätt som man planerade att använda samt hur satsningen skulle utvärde-ras. Därtill skulle en ekonomisk plan lämnas in.
Ishockey
Ishockeyförbundets upplägg och ansöknings-förfarande skiljer sig från de andra förbund som ingår i studien, vilket redan nämnts. Detta kom att påverka hur vår analys genomfördes. Inom ishockeyn fick föreningarna inte själva välja vad de ville göra inom ramen för hand-slagsområdet ”Satsa på flickors idrottande”. Istället fattade ishockeyförbundet detta beslut. Föreningarna gavs möjlighet att söka handslags-medel för att delta i ett seminarium om flick- och damishockey som anordnades i samband med finalspelet av VM för damer som spelades i Sverige under 2005. De fick också genomföra
studiecirklar om flick- och damishockey. Dessa skulle genomföras enligt den av ishockeyför-bundet framtagna studiehandledningen. Vid en av träffarna anmodades studiecirkelns deltagare att kartlägga sin verksamhet i organisatoriska och ekonomiska termer. I en enkät efterfrågades uppgifter om antalet deltagande flickor/kvin-nor respektive dam- och flicklag samt om de ekonomiska förutsättningarna för dessa spelare och lag. Studiecirkeldeltagarna ombads vid ett annat tillfälle att diskutera frågan: ”Hur vill er förening på bästa sätt skapa förutsättningar för flickishockeyn att utvecklas?” Här handlade kartläggningen om att svara på frågor om träning (hur mycket spelarna tränar) och motivation. Yt-terligare teman var seriespel och förutsättningar för utveckling av flick- och damishockeyn. Där-till skulle en av cirkelträffarna behandla temat ”skillnader mellan flickor och pojkar”. I fortsätt-ningen kallas ishockeyns studiecirkelunderlag för ”studiematerialet”.
Konståkning
Konståkningsförbundet bestämde sig för att föreningarna kunde söka pengar enbart för om-rådena ”Satsa på flickors idrottande” och ”Öppna dörrarna för fler”. Föreningarna ”förbjöds” dock inte att söka för övriga områden, men inga ansökningar riktade mot andra områden än ovan nämnda inkom till förbundet. En ledningsgrupp bestående av generalsekreteraren, utbildnings-ansvarige, kanslichefen och domaransvarige bildades. Gruppens uppgift var att fatta beslut om ansökningarna. Därtill anställdes en tjänste-man med uppgift att administrera och förbereda ansökningshandlingarna inför ledningsgruppens beslutsfattande.
På ansökningsblanketten anmodades förening-arna att beskriva bakgrunden till och syftet med satsningen, projektets mål och metoder, tidsplan och plan för utvärdering samt en finansiell plan.
Ridsportsförbundet
Ridsportförbundet valde att inte arbeta med området ”samverkan med skolan”, men däremot med övriga handslagsområden. Specialdistrikts-förbunden var behjälpliga med information och stöd till föreningarna, men handläggning av ansökningar liksom beslutsfunktionen förlades till Svenska Ridsportförbundet, där en grupp till-sattes för det sistnämnda uppdraget. En konsulent med heltidstjänst hade ansvar för handläggning av Handslaget.
På ansökningsblanketten fick föreningarna krys-sa i vilket område man avsåg krys-satkrys-sa på, beskriva satsningen och önskvärda mål med denna, lämna en tids- och ekonomisk plan samt beskriva hur projektet skulle utvärderas och hur föreningen planerade fortsättningen efter avslutat projekt.
Hur har vi läst
hand-slagsansökningarna?
Med utgångspunkt i feministisk poststrukturell teoribildning, vilken utgör en av två teoretiska perspektiv i denna studie, analyseras processen och villkoren för själva könskonstruktionen.1Eller annorlunda uttryckt: hur vi gör kön. Vad som kommer att uppfattas som specifikt för kategorin ”flickor”, hur de är, hur de ser ut, vad de är intresserade av osv., styrs av dominerande föreställningar som är specifika för en viss social och historisk kontext. Dessa föreställningar bil-dar en slags formation där vissa idéer om flickor framstår som mer självklara, riktiga och naturliga än andra. En sådan formation brukar i vetenskap-liga sammanhang kallas för diskurs. Begreppet diskurs betecknar alltså vad man kan säga och tänka om något i ett visst socialt sammanhang och bildar därigenom utgångspunkt för vilka förväntningar som ställs på människor som befin-ner sig i detta sammanhang och hur man tolkar deras handlingar. I denna studie handlar det så-lunda om vad man i de ansökningshandlingar vi analyserat kan säga om flickor i idrott – eller om flickors idrott – och därmed också vilka förvänt-ningar som ställs på flickor i de aktuella idrotter-na och hur man där kan tolka deras handlingar. Det andra perspektivet utgörs av den franske filosofen Michel Foucaults (1977, 1998) teoretiska begreppsapparat.2 I hans forskning är
diskursbe-greppet också centralt. Foucault tar utgångspunkt i den mer allmänna förståelsen av diskurs som vi beskrivit ovan. Enligt honom reglerar diskurser hur man kan tala om ett specifikt ämne i ett visst sammanhang, som t.ex. om flickor inom idrotten. Detta påverkar i förlängningen hur verksamheter (som idrott) formas och hur man kan vara (som flicka) i denna verksamhet. Dessa processer be-nämns disciplinering och normalisering. Norma-lisering handlar om att diskurserna producerar uppfattningar om vad som är ”normalt” eller ”naturligt” för olika kategorier av människor i olika sociala sammanhang; disciplinering om att det utvecklas procedurer som främjar vissa sätt
1 En liknande ansats beskrivs mer ingående i Larsson �2001�. En liknande ansats beskrivs mer ingående i Larsson �2001�. 2 Se också Larsson �2001� samt Markula & �ringle �2006�. Se också Larsson �2001� samt Markula & �ringle �2006�.
att tänka och vissa sätt att handla vilka skapar skillnader mellan olika ”sorters” människor. Inspirerade av Foucault har vi studerat uttryck för normalisering och disciplinering till flickor i idrottsföreningars ansökningar om medel för handslagsinsatser. Hur konstrueras flickor i an-sökningarna, eller vilka typer av flickor kommer till uttryck i texterna? Vilka insatser för dessa typer av flickor skrivs fram, dvs. vilka olika sätt att disciplinera flickor kan härledas till hand-slagssatsningarna.
En viktig poäng med Foucaults ansats och den feministiska poststrukturella teorin är att analy-sen är uppmärksam på i vilken utsträckning det analyserade materialet ger uttryck för flexibilitet och olika alternativ. I vår studie handlar detta om att vi är särskilt intresserade av i vilken utsträck-ning de föreslagna insatserna i handslagsprojek-ten lämnar utrymme för att vara olika ”sorters” flickor, om det lämnas utrymme att vara en annan sorts flicka än den traditionella bilden av idrot-tande flickor.
I följande avsnitt presenteras studierna av de flick- och pojkdominerade idrotterna var för sig, som olika delstudier. Därefter diskuteras delstud-iernas resultat i relation till varandra.
Delstudie 1. Satsa på
flickors idrottande i
flickdominerade
idrot-ter
Handslagets mål är alltså att satsa på flickors idrottande. Frågan är vilka flickor som blir föremål för föreningarnas satsningar. Är det någon speciell typ av flicka som anses vara i större behov än andra av särskilda insatser? Det finns inga formella direktiv för vilka flickor som Handslaget ska fokusera på. I föreningar-nas ansökningar står därför inte en specifik målgrupp tydligt formulerad. Det är genom att undersöka vilken bakgrund föreningarna anger till projekten, vilket syfte de har med satsning-arna och vilka aktiviteter de vill anordna man kan utläsa vilka flickor ansökningarna riktar sig till. Utifrån denna analys har vi med utgångs-punkt i materialet konstruerat olika kategorier av flickor som föreningarna verkar vilja nå med handslagssatsningarna. Genom att fråga vad som verkar vara ”svårigheter” angelägna att lösa
genom Handslagets försorg kan vi skapa oss en förståelse för vad det innebär att satsa på flickors idrottande.
Vilka flickor ska Handslaget nå?
Trots att det inte finns några formella riktlinjer för vilka flickor som är målgrupp för Handslagets satsningar framskymtar ändå en relativt tydlig bild av vissa sorters flickor som man vill satsa på; eller rättare sagt: flickor som är på vissa specifika sätt framträder tydligt i texterna. I de flickdomi-nerade idrotterna är det framförallt tonårsflickan som är föremålet för de olika insatserna. Hon fungerar som en slags utgångspunkt för andra kategorier av flickor som förekommer i ansökning-arna.
Tonårsflickan
Tonårsflickan ges en alldeles särskild
uppmärksamhet i alla tre idrotterna. Endast ett fåtal ansökningar nämner yngre flickor som målgrupp. Till kategorin tonårsflickan knyts föreställningar eller antaganden om vad det betyder att vara tonårsflicka. Som framställning-en kommer att visa handlar det både om vad och hur flickor är inom idrotten och om gestaltningar av flickor som inte har med idrottsutövandet att göra. De olika sätt som förknippas med tonårs-flickan är: flickor som slutar med idrott (prob-lem med flickor som slutar), flickor som fysiskt och/eller psykiskt sämre rustade, flickor som holistiskt orienterade samt flickor med en proble-matisk relation till tävling.
Tonårsflickan som lämnar idrottsrörelsen
Att flickor i tonåren lämnar idrottsrörelsen ägnas stor uppmärksamhet i ansökningarna och det framställs alltid som ett problem eller åtmins-tone som något dåligt. Detta ”faktum” illustreras vanligtvis som en ofrånkomlig verklighet och en naturlig utveckling.
Utdrag 1 Ofta slutar tonåringarna med sin ridning i 14-årsåldern då andra också kostbara intressen konkurrerar starkt med intressent för hästar och ridning. (Ridsport 79)
Utdrag 2 Speciellt flickor i åldern 13-20 år slutar ofta med sina idrottsaktiviteter. (Gymnastik 47)
Det självklara med att flickor lämnar idrottsrörel-sen gör att i det i de allra flesta fall inte ges någon förklaring till varför flickor lämnar idrotten, bara att de gör det. I de få fall man vill förklara avhoppen anges framför allt ”bristande intresse” för idrotten alternativt intresse för saker utanför idrotten:
Utdrag 3 Anledningen till att många flickor slutar är ”bristande intresse”. Detta tror vi beror på att intresset för pojkar ökar och då slutar flickorna med sin egen aktivitet för att ”stå och titta på” när pojkarna tränar. (Gymnastik 67) Det som i ansökningarna skrivs fram som dist-raherande och som lockelser utanför idrotten är fester, droger och alkohol (som visas i textutdrag 4 nedan) samt intresse för pojkar. Dessa saker är allt som oftast negativt laddade och ses som relaterade till tonårstiden. Det är när flickor blir tonåringar dessa företeelser dyker upp och utmanar flickors intresse för idrotten. Sådana framställningar bygger på att flickors preferenser ändras under tonåren. Av de analyserade texterna framstår det alltså som om den idrott de deltar i är konstant – det är flickorna som förändras (när de kommer i puberteten). Alla tre idrotterna för-söker att förhindra denna ”naturliga” utveckling genom att anordna aktivteter som är tillräckligt attraktiva för att få flickor att stanna kvar inom idrotten: nya former av idrott, andra aktiviteter än rent idrottsliga, insatser för att förbättra de tränings- och tävlingsmässiga förutsättningarna för flickor, utbildning av flickor i ämnen som man tror intresserar dem samt försök med att erbjuda flickor andra roller i föreningen, t.ex. ledarupp-drag.
Den fysiskt och/eller psykiskt sämre rustade
tonårsflickan
Tonårsflickan sammankopplas i de analyserade texterna ofta med brister av fysiologiska och psykologiska slag. Tonårstiden förknippas med risk för fysisk ohälsa: övervikt, ätstörningar, drog- och alkoholanvändande och fysisk inakti-vitet med försämrad fysisk förmåga som följd. Hälsa ges i de flesta fall betydelsen frånvaro av ohälsa. En flicka i tonåren löper alltså, om man får tro föreningarna, påtaglig risk att drabbas av problem som resultat av ohälsosamt leverne – om man inte deltar i idrott.
Utdrag 4 Vi vet att problemet med otränade och överviktiga barn och ungdomar
idag är stort och förmodligen blir än större om vi inte gör något nu. Vi vet också att ungdomar på olika sätt lätt kommer i kontakt med så kallade partydroger och att accepterandet av droganvändandet är större idag, (Rid-sport 13)
De aktiviteter som föreningarna föreslår hand-lar om att föregripa de problem som ungdomar befaras möta under tonåren. Kostutbildningar, förändrat produktutbud i cafeterian, erbjudanden om fysiska aktiviteter (vid sidan av eller som ett komplement till de aktiviteter flickorna redan deltar i) och antidroginformation är exempel på vad föreningarna planerar att göra.
I många föreningars ansökningar talas det om flickors dåliga själförtroende och låga självkäns-la. Det utgör ett särskilt motiv till att göra extra insatser för flickors idrott.
Utdrag 5 De olika aktiviteterna sammantaget tror vi kommer att stärka ungdomar-nas självkänsla och tro på sig själva och därigenom blir de stärkta i sin egen identitet. (Ridsport 64) Utdrag 6 Vi vill arbeta med att utbilda ledare
och att vi som ledare kan se varje individ och hjälpa dessa att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende och att få dem våga vara sig själva och stå för det de är. (Ridsport 28)
Varför flickor har dåligt självförtroende fram-kommer inte i föreningarnas ansökningstexter, men det är ett tema som regelbundet dyker upp när det talas om tonårsflickor. För att komma till rätta med problemen med dåligt självförtroende vill föreningarna anordna utbildningar, t.ex. i mental träning.
Även om flickor ofta, som vi kommer påvisa nedan, framställs som ”sociala” (i förhållande till de prestationsorienterade pojkarna), så framträder i ansökningarna en föreställning om att flickor behöver hjälp i den här åldern med att förbättra sina sociala relationer. Olika hand-slagsaktiviteter skrivs fram som en metod för att arbeta med detta.
Utdrag 7 […] Då kommer man ifrån den indi-viduella konkurrensen bland ryttarna och få dom att tänka mer på gemen-skap och idrottsligt tänkande utan att behöva konkurrera med varandra.
(Ridsport 49)
Utgångspunkten är här att flickor inte verkar vara så bra på sociala relationer i en idrott som präglas av tävling och konkurrens. Det intressanta är alltså att, trots att flickor allmänt sett gärna ses som ”sociala”, så framstår det i ett idrottssam-manhang präglat av tävling som ett problem att flickor inte riktigt kan hantera sina sociala rela-tioner. Inga ansökningar ger uttryck för att flickor är riktigt bra på sociala relationer och att de be-höver bli mer fokuserade på sitt eget idrottande. Sociala relationer är något som måste läras in och tränas – samtidigt som flickor ofta gestaltas som relationsorienterade (jfr. Larsson, 2001).
Man får lätt intrycket att Handslagsaktiviteterna syftar till att ”rätta till” det som hos flickorna inte är tillräckligt bra.
Den holistiskt orienterade tonårsflickan
I handslagsansökningarna föreslås ett brett spektrum av aktiviteter som ska locka flickor att stanna kvar inom idrotten: skapa bibliotek i stallet, läsa böcker, organisera läxhjälp, prova olika idrotter, besöka Body Shop, sy gardiner och snickra ihop saker till klubbrummet och så vidare. Dessutom erbjuds flickorna en mängd utbildningar med olika innehåll, ofta med ”inre välmående” som tema. Nedan förklarar några föreningar varför de anordnar utbildningar för flickor (ungdomar):
Utdrag 8 (Syftet är att) Göra ungdomar upp-märksamma på vikten av att vårda sin kropp och själ genom föreläsningar om träning, mental träning och kost-hållning. (Ridsport 64)
Utdrag 9 (Målet är att) Ge våra satsande ungdo-mar möjligheter till mentalt kunnan-de, så att tävlingsresultaten förbättras men att de även blir mer harmoniska som människor. Lära tonåringarna att inte stressa upp sig, minska kraven på sig själv, att klara motgångar utan att de tappar sugen och slutar. (Konståk-ning 29)
Allra vanligast är att anordna ledarutbildningar. Flickorna gestaltas då gärna som potentiella ledare och förebilder:
Utdrag 10 Det är i huvudsak tjejer som vill bli ledare i unga år och en satsning på tonårstjejer som vill ge sig in i
tränarrollen känns bra. När de själva droppar av från gymnastiken är detta ett bra sätt att ändå hålla dem kvar i föreningslivet. (Gymnastik 86) Utdrag 11 (Syftet är) Att starta en
ungdomsle-darutbildning inom föreningen. Fler ledare ger i slutänden större möjlig-heter att kunna ta emot fler barn som vill deltaga i gymnastikverksamheten. (Gymnastik 27)
Utdrag 12 (Målet är) Att fånga upp tonårsflickor/ pojkar som kanske ”glider runt” i stallet och istället inspirera dem att ta ansvar och vara goda förebilder för de yngre eleverna. (Ridsport 7)
Utbildning framställs som något bra för flickor i deras utveckling. Samtidigt, vilket framgår av utdrag 11, porträtteras flickor som en resurs för föreningarna. Väljer flickorna att bli ledare be-tyder det att man kan erbjuda fler yngre barn att vara med i föreningen.
Betecknande för den här framställningen är att flickor framstår som holistiskt inriktade indivi-der. Att satsa på flickor betyder att beakta fler dimensioner än bara de rent idrottsliga. Flickors kropp, psyke och egenskaper betonas och de vill utveckla sig som personer. Flickor vill något mer med sin idrott än att bara idrotta, verkar vara ett givet antagande, de vill förbättra andra sidor hos sig själva. De är något mer än bara idrottare.
Tonårsflickan och hennes relation
till tävling
Den sista kategorin handlar om tonårsflickors relation till tävling, ett relativt frekvent före-kommande ämne i ansökningarna. Det finns två varianter av hur flickor förhåller sig till tävling: som tävlingsintresserade eller som icke-tävlings-intresserade. Nedan ett par exempel på hur flickor positioneras som tävlingsutövare:
Utdrag 13 Vi vill bidra till att ungdomar i ton-åren vågar satsa på ”sin ridning” och stannar kvar i sporten! (Ridsport 64) Utdrag 14 Genom denna satsning vill vi ta vara
på våra lovande talanger och ge dessa möjlighet att utvecklas som ryttare, lyckas i sitt idrottsutövande och hålla dem kvar inom ridsporten. (Ridsport 13)
Samtidigt framstår deras relation till tävling som inte helt oproblematisk:
Utdrag 15 För dagen vågar inte tjejerna lämna sin invanda miljö för att kunna tävla mot och träffa andra ryttare. Vi är övertygade om att kunna vända denna inställning med hjälp av hårt och varierande arbete. Detta innebär att deltagarna ska stärkas i sin självbild, hämta information kring såväl förbe-redelser inför som genomförande av tävlingsridning, besöka och studera olika tävlingsplatser. (Ridsport 48) Bilden av flickor som tävlingsutövare är sålunda komplex. Å ena sidan är flickor som tävlings-utövare en självklar företeelse inom idrotten. Flickor vill tävla och föreningarna strävar efter att förbättra förutsättningarna och möjligheterna för dem att få göra det. Å andra sidan besitter flickorna inte riktigt vad som krävs för att kunna tävla. Flickor verkar behöva ett särskilt stöd samt en särskild inspiration och motivation för att fort-sätta idrotta och i synnerhet för att tävla. Flickor är inte motiverade av sig själva utan behöver få rätt förutsättningar och förberedas mentalt och praktiskt för att kunna tävla. Varför flickor be-höver uppmuntras till att tävla eller fortsätta med idrotten diskuteras emellertid inte.
Den andra berättelsen om flickor och tävling handlar om flickor som inte vill tävla:
Utdrag 16 När tjejerna kommer upp i 14-20 års ålder är det för många inte lika intres-sant att tävla längre. (Konståkning 14) Utdrag 17 Vi vill skapa en meningsfull aktivitet
för ungdomar och erbjuda en ”lagom” mängd träning med andra mål än elitidrott. (Konståkning 6)
I utdrag 16 framstår det som om flickors relation till tävling förändras genom uppväxten. De ville tävla tidigare men deras tävlingsintresse minskar i tonåren. Utdrag 17 är ett exempel på ett motiv föreningar använder för att anordna aktiviteter mer av breddkaraktär. När flickorna blir tonår-ingar ökar kraven på träning och förväntntonår-ingarna höjs. Föreningarnas idé tycks vara att detta är något som skrämmer bort flickor från idrotten och därför vill man erbjuda alternativ. Sam-manfattningsvis tillskrivs flickor ett intresse för tävlingsidrott, men relationen mellan flickor och tävling verkar vara förknippad med vissa svårig-heter som har att göra med att flickor vill något
mer med sitt idrottsdeltagande än att ”bara” tävla – och bli framgångsrika idrottare.
Sammanfattningsvis
Ovan har vi mejslat fram fem olika kategorier av flickor som kan identifieras i ansökning-arna: tonårsflickan, tonårsflickan som lämnar idrottsrörelsen, den psykiskt och fysiskt sämre rustade tonårsflickan, den holistiskt orienterade tonårsflickan och den tävlande/icketävlande tonårsflickan. En första enkel iakttagelse är just tonårsflickans framträdande ställning i ansök-ningstexterna. Denna tonårsflicka konstrueras i texterna på lite olika, inte sällan motsägelsefulla, sätt. Hennes relation till idrotten framstår som problematisk. Till exempel utmålas en risk för att tonårsflickan lämnar idrotten – och det är inte bra för henne. Andra, inte sällan ohälsosamma, intressen konkurrerar om hennes uppmärksamhet och hon verkar inte kunna välja att både idrotta och ha andra intressen. När hon väljer att lämna idrotten till förmån för andra intressen är det för att dessa intressen är mer betydelsefulla, inte för att själva idrotten framstår som meningslös eller svårhanterad. Lösningen på detta är att förening-arna vill arrangera varierande aktiviteter i egen regi för att flickorna på så sätt ska få sitt lystmäte mättat utan att lämna idrotten. Detta förstärker dock en bild av tonårsflickan som flicka först och
idrottsflicka i andra hand.
Den problematiska relationen mellan flickor och tävling har lyfts fram i tidigare forskning om tävlingsidrott. Flickor porträtteras förvisso som tävlingsutövare men förhållandet till tävling kan vara problematiskt. Å ena sidan är flickor för tävlingsinriktade, så tävlingsinriktade att de inte kan hantera sina sociala relationer, å andra sidan är flickor för lite tävlingsinriktade, så ointres-serade av tävling att man vill erbjuda andra aktiviteter. Båda dessa bilder av flickor använder föreningar som motiv till sina satsningar. Tävlan-det blir på så vis kringgärdat av särskilda förbe-håll och särskilda mått och steg måste vidtas för att flickorna ska fortsätta med tävlingsidrott. En tvetydighet framträder också i det att flickor å ena sidan gestaltas som potentiella ledare, trä-nare, domare etc. och å andra sidan som bärare av ett dåligt självförtroende och en låg självkänsla. Detta kan framstå som en paradox med tanke på att en ledarroll ofta tänks förutsätta ett visst mått av mod och självsäkerhet.
Vad är att satsa på flickors
idrot-tande inom de flickdominerade
idrotterna – och varför satsa på
dessa flickor?
Frågan är varför det är just dessa kategorier av flickor som framträder i ansökningarna? Varför ska man satsa just på dem? Att flickor beskrivs på ett visst sätt och att vissa kategorier skapas kan förstås utifrån de tankesätt som för tillfället dominerar i vårt samhälle och i den idrottsliga praktiken. I de ovan konstruerade kategorierna förknippas relationen mellan idrott och flickor ofta med särskilda problem. Flickor har dåligt självförtroende, de riskerar att få ätstörningar el-ler bli överviktiga, de lockas av företeelser utan-för idrotten som inte är bra utan-för dem, t.ex. droger och alkohol osv. Genom att peka på de problem som verkar vara förknippade med tonårsflickor pekar man samtidigt implicit på de ideal som finns – och som man inom idrottsrörelsen tror att man kan lotsa tonårsflickor mot. Idealen handlar om att ha en hälsosam kropp, att vara fysiskt aktiv, att ha ett starkt självförtroende, att äta rätt kost, att undvika droger och alkohol, att vilja tävla och att vara mentalt förberedd för det, att vara heterosexuell, att vilja bli ledare och förebild samt att inte låta andra intressen ta överhanden och lämna idrottsrörelsen. I dessa avseenden är emellertid idealflickan osynlig i ansökningarna eftersom hon inte fyller någon funktion i rela-tion till uppdraget att satsa på flickors idrott. De flickor som inte lever upp till normen är de som är aktuella för handslagssatsningarna, annars finns det ju inget skäl för att satsa på dem. Den inte alltför positiva bilden av tonårsflickan kontrasteras emellertid i några ansökningar av en förhoppning om att flickor ska kunna behållas i föreningarna efter egen avslutad idrottskarriär – som tränare, ledare, domare eller liknande. I denna strävan ligger en positiv förväntan på att flickor kan bidra med något i föreningarna. Här handlar det alltså inte om vad föreningarna kan göra för flickor utan vad flickor kan göra för föreningarna. Då framträder en mer positiv bild av flickor.
Att på dessa sätt satsa på flickors idrottande handlar om att komma tillrätta med vissa brister hos flickorna samtidigt som det handlar om att peka på de kvalitéer som flickor har att erbjuda föreningarna. På så sätt skapas ett glapp mellan delvis motstridiga bilder av flickor, ett glapp som handslagsinsatserna, krasst uttryckt, exploaterar i en strävan efter att erhålla projektmedel.
Samti-digt bidrar denna exploatering av glappet mellan idealet och de flickor man nu vänder sig till, till en disciplinering av flickor/normalisering till (en viss sorts) flickighet.
Delstudie 2. Satsa på
flickor i pojkdominerade
idrotter
Ovan har vi illustrerat vilka kategorier av flickor som gestaltas i de flickdominerade idrotterna. Dessa skiljer sig delvis åt från hur flickor port-rätteras i de pojkdominerade idrotterna, vilket kommer att framgå av kommande avsnitt. Gene-rellt kan sägas att det i de pojkdominerade idrot-terna, jämfört med i de flickdominerade, är yngre flickor som är föremål för handslagssatsningar. Få föreningar tycks ha tonårsflickor i åtanke, med undantag för att man inom ishockeyn riktar sig även till ”yngre damspelare”. Dessa tycks dock snarare ingå i föreningarnas och förbundets satsning på damer, vilket är en åldersgrupp som ligger utanför Handslagets målgrupp.
Vilka flickor ska Handslaget nå?
Utifrån vår läsning av materialet framträder åtminstone fem olika kategorier av flickor bland satsningarna i de pojkdominerade idrotterna: den förfördelade flickan, flickan som ”den andra”, flickan som är obekant med idrotten, flickan som vill utvecklas till att tävla samt flickan som behö-ver kvinnliga förebilder.
Den förfördelade flickan
Flickors situation inom dessa idrotter, eller mer specifikt inom bandyn och brottningen, utmålas som hitintills otillfredsställande. Den förförde-lade flickan har inte haft tillräckligt med resurser i form av material, träningstider, ekonomisk upp-backning eller uppmärksamhet från föreningar och föräldrar.
Utdrag 18 (…) verksamhetens tyngdpunkt läg-ges på att skapa förutsättningar och resurser för bandyspelande tjejer att kunna träna och tävla på lika villkor som killarna. (Bandy 26)
Utdrag 19 Vi kommer även att behöva köpa in tävlingsdräkter, liten fristilsdocka och annan utrustning för att tillgodose flickornas behov. (Brottning 17)
Utdrag 20 För att öka motivationen kommer tider på dessa planer att delas mellan de olika grupperna, flickor och pojkar, så att alla får tid på respektive arena. (Bandy 8)
Utdrag 21 (Föreningen) har en bred ungdoms-verksamhet med tonvikt på pojkar. Vi vill styra över en del av resurserna på flickorna så de får större möjlighet att utöva bandy under bättre förhål-lande och spela mot andra flicklag och deltaga i flickserien. (Bandy 36) Flickor har inte haft samma stöd som pojkar, i synnerhet när det handlar om ekonomiska förut-sättningar och träningstider. Detta är ett problem som återkommer i ansökningarna. I en ansökan påpekas också att bristande resurser och stöd inte bara kommer an på föreningen:
Utdrag 22 Det är framförallt flickor som har dåligt med utrustning. Föräldrarna verkar ej vilja ge dem. ”De slutar ändå snart”. (Bandy 19)
Ska man tro den här föreningen har flickor sämre stöd från sina föräldrar än pojkar när det gäller idrottande. Föreningen söker därför pengar för att köpa utrustning som de kan låna ut till de flickor som vill spela bandy. Flickverksamhetens självklara plats i föreningens verksamhet ifrå-gasätts i flera ansökningar, dels när det handlar om tilldelning av träningstider, dels ifråga om ekonomisk tilldelning.
Utdrag 23 Flickors möjlighet till bandyspel borde ej vara beroende av ekonomi. (Bandy 30)
Att skriva att flickors verksamhet inte borde vara beroende av föreningens ekonomi kan tolkas som liktydigt med att flickors möjligheter faktiskt är beroende av föreningens ekonomi. I flera an-sökningar framställs flickornas verksamhet som någonting utanför den ordinarie verksamheten, som ett slags tillägg till den. Handslaget framstår på så sätt som flickors chans att få ekonomiska resurser till att utöva idrotten. Denna diskurs, om flickors villkor och förutsättningar, är relativt vanlig i ansökningarna, åtminstone hos brott-ningen och bandyn.
I något enstaka fall kommer frågan om flickors villkor att handla om annat än att det behövs skjutas till ekonomiska och andra resurser:
Utdrag 24 För att uppnå bättre villkor för tjejer-na kommer (föreningens tjejer-namn) arbeta med att medvetandegöra strukturer så att ledare och styrelse får kunskap om idrottspsykologi, genus och idrott. Ambitionen är att välja in ytterligare en kvinnlig ledamot i styrelsen under perioden 2004-2005. (Brottning 5) Det som skiljer denna ansökan från de övriga är att handslagssatsningen ska leda till att förbättra flickors villkor på strukturell nivå. Föreningen problematiserar en icke jämställd idrott och menar att lösningen på flickors sämre förutsätt-ningar står att finna i förändrandet av strukturer och att förutsättningen för rättvisare villkor är ökade kunskaper. Att satsa på flickor innebär inte automatiskt att satsa på en viss sorts flickor (de flickor som gestaltas i form av de kategorier vi identifierat), utan att skapa bättre villkor och förutsättningar för flickor i allmänhet.
Flickan som ”den andra”
I samtliga ansökningar från de pojkdomine-rade idrotterna framstår det som om flickor är i behov av andra former av verksamhet – och deras ledare behöver särskilda kunskaper för att träna flickor. En vanlig uppfattning är att flickor inte ska träna tillsammans med pojkar, varken i nybörjarverksamhet eller senare. Flickornas verksamhet ska således särskiljas från pojkars, genom vad vi benämner enkönade grupper. Grupper bestående av bara flickor är kanske den vanligaste metoden som föreningarna föreslår i flicksatsningarna.
Utdrag 25 Flickor behöver en speciell dag för att få prova på sporten, en dag där man särskilt uppmärksammar flickor. (Brottning 1)
Utdrag 26 Inledningsvis så var det bara en handfull flickor som brottades i föreningen. Dessa fick träna tillsam-mans med pojkarna på deras tider och under deras förutsättningar. Klubben tog ett beslut om att starta upp en träningsgrupp för enbart flickor. (…) Responsen var omedelbar. Gruppen fylldes snart upp till ett 20-tal aktiva flickor. Detta utan att vi aktivt försökt att rekrytera flickor dit. (Brottning 17) Utdrag 27 Vi ska ha en separat träningsgrupp
för tjejer för att de ska få ”ta plats”, öka deras självförtroende. De kommer
bl.a. att tränas av kvinnliga ledare som tidigare brottats själva. (Brott-ning 21)
Utdrag 28 Vi har märkt att det finns ett intresse av tjejbrottning men tjejerna tar inte steget fullt ut, kanske för att vi i klubben inte satsat 100% på en egen tjejgrupp. (Brottning 11)
Utdrag 29 I (distriktet) blandas killar och flickor och på så sätt skapas inte lika villkor. (Bandy 2)
Separata flickgrupper ska således leda till ökat utrymme för flickor och ge flickor möjligheter att träna eller tävla på egna villkor. Könsintegrerade grupper framstår i dessa ansökningar som ojäm-ställda i sig. Ibland framgår detta endast implicit i texterna, ibland uttrycks det mera direkt. Då skriver man från föreningshåll att flickor behöver idrotta separat för att de ska få bättre förutsätt-ningar. Påpekandet i utdrag 27 om att flickor får ökat självförtroende genom separat flickgrupp säger samtidigt att flickor som tränar tillsammans med pojkar riskerar att få dåligt självförtroende. Den gemensamma nämnaren för citaten i utdrag 25-29 är ett grundläggande antagande om att flickor inte kan delta och utvecklas på sina villkor i könsblandade grupper. På så vis framstår priori-teringen av pojkars idrott som given.
Att det krävs någon särskild form av kompetens för att träna flickor, som är skild från den kompe-tens som krävs för att träna pojkar, handlar inom brottningen delvis om att flickor och kvinnor tävlar i en annan gren: fristil, än vad pojkar och män gör: grekisk-romersk stil. Flera av ansök-ningarna handlar därför om att föreansök-ningarna vill utbilda tränare i fristilsbrottning för att ge flickorna tillgång till ledare utbildade i denna specifika teknik. Det förefaller då som om flickor i könsblandade grupper skulle komma till korta på ett givet, kanske ”naturligt” sätt.
I utbildningssatsningarna framstår det som om det krävs en särskild kunskap om flickor som ledarna behöver utbildas i. Nedan har ishockey-förbundet formulerat innehållet för en av de studiecirkelträffar föreningarna ska genomföra. Utdrag 30 Gruppen diskuterar dokument som
handlar om skillnaden mellan flickor och pojkar upp till 16 år när det gäller fysisk- och psykisk utveckling – sett ur ett ishockeyperspektiv. (Ishockeyns studiematerial)
Bland de förslag på handslagsaktiviteter som föreningsrepresentanterna i kartläggningen anger som angelägna för tränare och ledare inom ishockeyn, är utbildningsinsatser i särklass mest efterfrågat. Alternativen ”påbyggnadskurser för tränare av dam/flickhockeylag” och att ”dam/ flickhockey ska vara en programpunkt på alla grundläggande utbildningar inom ishockeyn” rangordnas högt bland andra alternativ som exempelvis att träffa förbundskaptenen för dam-sidan eller att föreningen ska besökas av hockey-konsulenten.
Att teman som ”Är det någon skillnad på att träna tjejer och killar?” läggs in som programpunkter i ledarutbildningarna kan uppfattas som att det finns ett behov av utbildningar där man särskilt tar upp saker som är specifika för just flickor och kvinnor – eftersom satsningen riktas mot flickors idrott. Frågan om det är någon skillnad på att träna tjejer och killar lyfts sällan eller aldrig när pojkars idrott står i fokus.
Angränsande till dessa utsagor är alltså speci-fika föreställningar om pojkar som norm inom idrotten. I samtliga av de undersökta idrotterna gestaltas verksamheten som tidigare i huvudsak förbehållen pojkar och män.
Utdrag 31 En grupp som är svår att fånga till idrotten är flickor. Idrotten är oftast uppbyggd på pojkars villkor. Trä-ningsmodeller framtagna för pojkar kopieras till flickor. (Bandy 32) Ovanstående citat tyder på en medvetenhet om att pojkar och deras verksamhet utgör normen för flickors idrottande. Av utsagan läser vi också att det finns särskilda modeller för pojkars idrottan-de ”som kopieras till flickor”. Flickor och pojkar antas behöva olika typer av träning. Denna fråga om förhållandet mellan flickors och pojkars villkor återkommer vi till nedan under rubriken ”Vad är att satsa på flickors idrott i de pojkdomi-nerade idrotterna?”
Flickan som är obekant med idrotten
Ett genomgående tema i syftesformuleringar och aktivitetsbeskrivningar är att föreningarna vill arrangera tillfällen för flickor att prova på idrot-ten.
Utdrag 32 Vi vill att flera flickor ska upptäcka och bli intresserade av bandy. (Bandy 5)
Utdrag 33 Syftet med denna aktivitet är att få flickor att komma och prova på bandy och målet är egentligen två; att de ska upptäcka en rolig och bra uteaktivitet samt i förlängningen också fortsätta med bandy så att vi förhoppningsvis kan få flicklag i seriespel så småning-om. (Bandy 18)
Utdrag 34 Vi vill gå ut i skolor och få flickor och invandrarbarn att våga prova på bandy. (Bandy 38)
Ord som ”väcka intresse”, att flickor ska ”upp-täcka” och ”prova på” sporten, talar för att man inom dessa idrotter inte ser sin idrott som ett självklart val för flickor. De aktiviteter som föreslås är av mer temporär karaktär; till exempel ”öppet hus” eller ”bandyns dag”. Förväntans-bilden är att flickor kommer till idrotten i första hand för att prova den, inte att ”börja med den” eller för att ”delta”, uttryck som annars brukar användas i sådana sammanhang.
I utdrag 34 utpekas en annan, sällan nämnd, kategori vilken inte förväntas vara självklar inom bandysporten: invandrare. Dessa blir dock ”könlösa” i detta sammanhang. Antingen avser ”invandrare” flickor med invandrarbakgrund eller så är det både flickor och pojkar med invandrar-bakgrund. Är det de sistnämnda som inbegrips i kategorin invandrare sägs samtidigt något om vilka de förväntade utövarna i bandy är: pojkar av svensk härkomst.
I ansökningarna är också informationsinsatser av olika slag, till exempel genom informationsblad, skolbesök och annonser i lokalpress, något som föreningarna planerar att göra. Inom både ban-dyn och brottningen finns idéer om vad som ska presenteras för att locka flickorna till idrotten: Utdrag 35 I informationsbladet ska det stå lite
om brottning, fördelarna med brott-ningsträning, även foto på tjejer som brottas, och lite information om våra träningstider. Det är viktigt att infor-mationsbladet är fartigt, medryck-ande. (Brottning 1)
I kölvattnet av idéerna om flickan som inte är bekant med idrotten följer att hon behöver rekry-teras aktivt. Om hon inte kommer ”av sig själv” behöver hon sökas upp, få idrotten presenterad för sig och kanske också få prova på under led-ning av föreled-ningens tränare och instruktörer. Att flickor inte kommer självmant till idrotten tycks
ändå inte uppfattas som att de inte vill ägna sig åt – i detta fall – bandy och brottning. I ansökning-arna verkar det som om problemet är att flickor inte ”upptäckt” idrotten, att de ännu inte kän-ner till den. Den uppsökande verksamheten sker framförallt i skolan och i några fall i fritidsverk-samheter.
Flickan som vill utvecklas till att tävla
Inte i någon enda av de analyserade ansökning-arna talas det om flickor som inte vill tävla. I de allra flesta fall betonas istället vikten av att ”utvecklas”. I förlängningen framstår tävlingen som det givna slutmålet med satsningen och den framtida verksamheten. I bandyn ska bandysko-lor leda till lagbildning och man hoppas att flicklag så småningom ska delta i serier där helst bara flicklag deltar. Inom brottning uttrycks på liknande sätt förhoppningar om att flickorna kommer att vilja tävla.
I ishockeyns studiematerial är ett av de teman som ska diskuteras: ”Hur vill Er förening på bästa sätt skapa förutsättningar för att flickis-hockeyn ska utvecklas?” Under rubriken anger ishockeyförbundet sin syn på vad som krävs för att flickor ska utvecklas i ishockeyn:
Utdrag 36 För att utvecklas i ishockey så behöver man träna mer och på rätt sätt med tillräcklig kvalité. För det behövs mo-tivation, tid och praktiska möjligheter samt bra ledare och tränare.
(Ishockeyns studiematerial) Det är således själva utövandet, de idrottsliga kvaliteterna, som ska utvecklas hos flickor och det är det handslagssatsningarna ska handla om. Utsagan i citatet ovan följs av ett par sidor där föreningens representanter dels ska fylla i hur mycket dam- respektive flicklaget tränar under för- och issäsong och i vilken utsträckning före-ningen kan tänka sig att utöka träningsmängden, dels vad som behövs för att motivera såväl spe-lare som ledare inom ishockeyn. Här föreslås ett antal aktiviteter som syftar till att öka motivatio-nen hos unga damer och flickor inom ishockeyn. Åtgärderna handlar uteslutande om att erbjuda tränings- och tävlingstillfällen för flickor och damer, exempelvis: mästerskap på regional nivå, flick-SM, turnering på distriktsnivå, talangläger, klubbutbyte med Finland och ishockeygymna-sium. Föreningarna ges möjlighet att rangordna vilka åtgärder de finner mest angelägna. Analy-sen visar att de allra flesta föreningarna har angi-vit regionala cupmästerskap, distriktsturneringar
och talangläger som de viktigaste insatserna för flickor. I alla tre pojkdominerade idrotter är täv-lingsaspekten påtaglig, och i synnerhet i bandyn och ishockeyn. Det framstår som om det är det verksamheten för flickor går ut på. Att flickor inte skulle vara intresserade av att tävla är inget som ens antyds i ansökningarna.
Flickan som behöver kvinnliga förebilder
Den kvinnliga förebilden är närvarande i många av ansökningarna. Flickor behöver, enligt de stu-derade projektansökningarna, kvinnliga förebil-der och då inte bara ledare av kvinnligt kön utan också att yngre flickor behöver äldre idrottsut-övande flickor att se upp till.
Utdrag 37 Vi har gått ihop och skapat ett F-15 lag. Detta för att vi menar att yngre tjejer ska se att det finns något att sträva emot och därmed vara en morot för dem. (Bandy 35)
Utdrag 38 Med tanke på de särskilda insatserna för tjejer, vill vi att vår uppvisnings-grupp skall bestå av både killar och tjejer. (Brottning 19)
Yngre flickor behöver, med detta synsätt, se att det finns äldre flickor som utövar sporten. Man kan fråga sig vad det är de äldre flickorna ska sig-nalera. Att det ”går” att ägna sig åt dessa idrotter när man blir äldre? Att det är något mer än bara en ”prova-på-verksamhet”, att det är en idrott som flickor kan ägna sig åt – ”på riktigt”? Kvinnliga förebilder i form av ledare eller äldre utövare att se upp till ges stor betydelse i ansök-ningarna, i synnerhet inom bandy och brottning. I ishockeyns studiematerial tas frågan om kvinn-liga ledare inte upp och inga föreningar nämner det när de får utrymme att ge egna förslag på viktiga frågor.
Utdrag 39 Vi tror att det kan underlätta att flickorna får träffa en tjej som ledare. (Bandy 14)
Utdrag 40 (Målet är) att (föreningens namn) ska ha egna kvinnliga ungdomsledare som kan möta ”kvinna till kvinna” (…). De förväntande effekterna är att de utbildade kvinnliga ledarna ska kunna locka till sig fler tjejer till brottningen som idrott. (Brottning 13)
locka till sig flickor. Mötet mellan idrotten och flickorna kan också ”underlättas” om det är en kvinna som introducerar dem i idrotten. Vad är det som behöver underlättas och vad är det den kvinnliga ledaren gör eller besitter som kan skapa gynnsamma förutsättningar för mötet? Pojkar och män verkar inte kunna vara förebilder för flickor, vilket skulle kunna förstås som att det finns något specifikt kvinnligt som flickorna går miste om ifall de bara har manliga förebilder. Vad kvinnliga ledare och andra, äldre, flickor kan tänkas bidra med skriver dock ingen förening om, det tycks vara för givet taget.
Sammanfattningsvis
De flickor som kommer i åtnjutande av hand-slagssatsningarna i dessa idrotter är flickor som annars riskerar drabbas av icke jämställda villkor när de kommer till idrotten. Det är flickor som är något annat än vad pojkar är och därför måste särskilda insatser göras för dem – i form av upp-sökande och informativ verksamhet, skapande av träningsgrupper med bara flickor och allra helst med kvinnor som ledare. Deras plats inom de pojkdominerade idrotterna är inte självklar och de bör få chansen att ”upptäcka” och ”prova på” idrotterna genom speciella arrangemang. Målet med verksamheterna verkar i slutänden likväl vara att det ska skapas tävlingsmöjligheter för flickorna. Den i de allra flesta fall outtalade referenspunkten är pojkar och deras idrottande. Trots att pojkar sällan nämns är det tydligt att det är från pojkarnas verksamhet flickorna ska sär-skiljas. Ledarna ska få utbildning i det ”speciella med flickor”, vilket handlar om andra kunskaper än de som behövs när man tränar pojkar. Flickor som de aktualiseras i Handslaget är alltså inte som pojkar och de passar inte in i den befintliga utformningen av idrotten. Fokus läggs dock inte så mycket på att förändra flickorna utan på att an-passa den verksamhet som redan finns, så att den bättre passar målgruppen. Detta görs ofta med motivet att jämställdhet ska uppnås. Kön ses där-med som något givet, flickor ”är som de är”, så att säga. Handslagssatsningarna präglas således genomgående av en essentialistisk utgångspunkt, såväl i synen på flickorna som i synen på idrot-ten. Tävlingsidrott i konventionell mening är den givna slutpunkten och flickor antas kunna lotsas dit om man bara anpassar verksamheten för dem initialt.
Vad är att satsa på flickors
idrot-tande inom de pojkdominerade
idrotterna – och varför satsa på
dessa flickor?
I brottning och bandy handlar projekten mest om nyrekrytering och satsningar på de flickor som just har börjat. Det talas inte alls om ”tonårs-flickan” i dessa idrotter. I ishockeyns handslags-satsning tycks man i stor utsträckning vända sig till de flickor som redan deltar och man vill utveckla de tävlingsmässiga förutsättningarna för dem. Det talas dock inte heller inom ishockey om tonårsflickor.
I dessa idrotter beskrivs inte flickor särskilt ingående, det förekommer inga eller ytterst få påståenden om ”hur de är”, alltså vad som karaktäriserar flickor, vilka deras problem eller förtjänster är. Det talas helt enkelt väldigt lite om flickan som sådan. Inte desto mindre finns det idéer om flickorna i relation till idrottandet. En tydlig utgångspunkt för satsningarna är att flickor måste särskiljas från den ”vanliga” idrottsverk-samheten. Vilka resonemang ligger till grund för denna utgångspunkt?
Med särart och flickors villkor inom idrotten
som utgångspunkter
I sättet att framställa flickor och deras idrott märks framförallt en särartsdiskurs som fram-träder i två varianter: en variant där flickors och pojkars olikheter konstateras men där ett kritiskt förhållningssätt till den rådande ordningen sak-nas; och en annan variant där ett mer kritiskt för-hållningssätt till ojämställda villkor kan avläsas. I den förstnämnda varianten inryms flera före-ställningar om flickor och deras idrottande: flickorna är speciella och att organisera flick-verksamhet kräver särskilda åtgärder exempelvis enkönade grupper och tränare med särskilda kunskaper om att träna flickor, kunskaper som handlar just om att de är flickor. Vidare behöver flickor, som nämnts ovan, förebilder av samma kön. Med utgångspunkt i flickors specifika egen-skaper och särdrag behöver verksamheten orga-niseras så att den är anpassad efter detta specifikt kvinnliga. Textutdraget nedan får illustrera dessa resonemang:
Utdrag 41 Dessutom kommer vi att satsa på utbildning för tränare inom flick-bandyn. Vi tror att det kan finnas vissa skillnader mellan kön som bör
