”Striden ägde rum i malmö”
Skrifter med historiska perspektiv, volym 10
denna bok publiceras med stöd av: Ebbe Kocks stiftelse
Malmö kulturhistoriska förening
© Stefan nyzell
Skrifter med historiska perspektiv, volym 10 malmö högskola, 2009
graFiSK FOrm: Fredrik Björk/ Big Bad Books OmSlag: Fredrik Björk/ Big Bad Books trYCK: Holmbergs, malmö 2009
iSSn: 1652-2761 iSBn 13: 978-91-7104-052-7 BeStällningSadreSS: Holmbergs aB Stora trädgårdsgatan 30 Box 25, 201 20 malmö internetBeStällning: mah@holmbergs.com
SteFan nYzell
”Striden ägde rum i malmö”
möllevångskravallerna 1926. en studie av
politiskt våld i mellankrigstidens Sverige
innehåll
Förord 7
abstract 9
del i: introduktion
12Kapitel 1: inledning 14
Kapitel 2: Omstritt politiskt våld 56
del ii: Huvuddel
75Kapitel 3: Konflikten vid a. W. nilssons fabriker 78
Kapitel 4: industristaden malmö 99
Kapitel 5: Strejkbryteriet och arbetets frihet 128 Kapitel 6: legitimerat konfrontativt våld 148
Kapitel 7: malmöpolisen 168
Kapitel 8: Korgmakare Wilhelm Jönssons död 181
Kapitel 9: demonstrationer 196
Kapitel 10: demonstration och konfrontation 219
Kapitel 11: reaktion och konfrontation 237
Kapitel 12: Konfrontation och kompromiss 253 Kapitel 13: Konflikten institutionaliseras 280 Kapitel 14: institutionaliserad konflikt 292 Kapitel 15: arbetskonflikt och avtalstvist 330
del iii: avslutning
343Kapitel 16: Våldets skiftande gränser 345
Kapitel 17: Samförståndets Sverige
– en teleologisk historia? 350
english summary 398
Källor och litteratur 406
Förord
Historia har väl mer eller mindre alltid varit mitt stora intresse. Jag bestämde mig tidigt för att bli lärare i historia, vilket jag också blev i slutet av 1990-talet. men det var först ganska långt in i grundut-bildningen i historia vid Historiska institutionen i lund som tanken väcktes att det var möjligt att fortsätta studierna inom ramen för fors-karutbildning i historia. Hösten 2001 påbörjade jag min doktorandtid inom ramen för den då alldeles nystartade Forskarskolan i historia, med placering vid Historiska studier, malmö högskola. avhandlingen som du håller i handen är ett av resultaten från utbildningen till his-toriker. Jag säger ett av resultaten eftersom forskarutbildning handlar om så mycket mer än bara slutprodukten avhandling, där inte minst alla givande möten med studenter och forskare som ägt rum under resans gång utgör en viktig del av doktorandtiden. det har varit en lång resa och den hade sannolikt inte varit slut på länge än utan all hjälp och stöd jag fått från många personer i min omgivning. en sak är säker, utan mina tre handledare hade nog avhandlingen aldrig bli-vit klar. Först och främst vill jag tacka min huvudhandledare, mats greiff, som alltid med sin smittande entusiasm fått mig att dyka ned i arbetet med avhandlingen igen även när det känts som mest motigt att än en gång ta itu med skrivandet. ett stort tack till dig, mats. Jag vill även tacka mina två andra handledare, lars edgren och Birgitta Skarin Frykman, för all stöd, uppmuntran, kritik, givande samtal och allt annat som ni båda gett mig under resans gång. Jag har under hela forskarutbildningen arbetat och verkat på Historiska studier, malmö högskola, och jag vill rikta en stort tack till alla inom miljön som vid såväl lunchrum som seminarier bidragit till att skapa levande samtal utifrån historiska perspektiv. ett stort tack vill jag även rikta till alla de studenter jag träffat under åren som lärare vid Historiska studier, vars intresse och entusiasm för historia gjort att jag fått kraft och energi att gå från undervisningslokalen till skrivbordet och avhandlingsarbetet. Jag har även varit verksam vid seminarier och specialseminarier vid
Historiska institutionen i lund, och vill då särskilt passa på att särskilt tacka alla dem som varit delaktiga i det arbetarhistoriska seminariet. ett stort tack vill jag även rikta till övriga som på ett eller annat sätt varit nära i arbetet med avhandlingen. Bland historiker vill jag särkilt nämna Fredrik Björk, magnus Olofsson, magnus Persson och Victor lundberg. av en annan men lika viktig orsak vill jag nämna mina rollspelare, Peter, Ola, rasmus, Staffan, niklas, Karl och Jocke. tack för alla dagar, kvällar och nätter av rollspelande genom åren! Sist, men inte minst, vill jag tacka Cecilia för all kärlek, stöd och uppmuntran du gett mig genom hela avhandlingsarbetet. tyvärr har väl allt slit och arbete jag haft med avhandlingen avskräckt dig för att skriva en egen härnäst – men man vet ju aldrig!
lund i december 2009 Stefan Nyzell
abstract
“Striden ägde rum i malmö”: möllevångskravallerna 1926. en studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige.
during a few days at the end of november 1926, the möllevången neighborhood in malmö was the scene of violent confrontations be-tween thousands of demonstrators and a large part of the city police force. Behind these demonstrations lay an industrial conflict, begun early in July that year at a. W. nilsson factory. The workers went on strike, and a week or so later the factory owner employed a local re-cruiter of strike-breakers. From the very first, trouble arose whenever there was an encounter between the strike-breakers and the striking workers. day and night, the workers had pickets standing outside the factory and from the very beginning there were almost daily demon-strations outside the factory, attracting nearly two hundred partici-pants. Whenever the strike-breakers moved outside the protecting walls of the factory, they were harassed in a menacing way. more than once, the police had to interfere, because the situation had become even more menacing and outspokenly violent. On the night between the 10 and the 11 november something took place which would worsen the tense situation outside the factory. in the street, a strike-breaker and a striking worker were having an argument, which led to the former giving the latter a blow to the head. Just over a week later he died of complications caused by the blow. Within the Social democratic movement in malmö no one doubted that the blow to the head and the ensuing death were directly connected. as soon as the news of the death of the striking worker was published in the newspapers, there were several thousands participants in the demonstrations outside the a. W. nilsson factory. When the police after a few days, ordered to restore order, started trying to force the increasing numbers of demon-strators to leave the vicinity, these resisted, thus causing several days of violent confrontation in the möllevången area.
The strike at a. W. nilsson factory was not the only conflict in malmö at this time where the employer used strike-breakers, the encounters between these and the striking workers causing violent demonstrations. nor did such confrontations occur only in malmö during the interwar period. The purpose of this thesis is to study the boundaries of col-lective violence within politics in inter-war Sweden. Five questions are asked: Where did the local social democratic movement draw the boundaries of collective violence within politics during the industrial conflict at the a. W. nilsson factories in malmö? How was collective violence used during the conflict? How did representatives from the social democratic movement discuss this use of collective violence? How was this collective violence being discussed in the public debate that took place in the newspaper press? in what way has this collec-tive violence used during the industrial conflict come to be seen in the writing of history?
What happened in malmö in 1926-1928 may be considered to be part of a protracted period of escalating labor disputes between the em-ployed and the employer on the Swedish labor-market, lasting between 1925 and 1932. a similar period can furthermore be said to have occurred between 1908 and 1917. This violence, however, has only seldom been emphasized in Swedish research. On the contrary, the research on working-class history in particular, has stressed the absence of violence. it is true that large-scale collective violence occurred but rarely, even though the events described above, occurring during the period of escalating conflicts in the late 1920s and early 1930s, may be considered to be events where more large scale violence was used. Still, violence occurs in Sweden as well. true, it is arguably mostly small-scale, but till obviously collective in its character, like the more or less daily confrontations between the strike-breakers and the striking workers taking place outside the a .W. nilsson factory in malmö.This violence is collective as well, the workers and the strike-breakers being more or less equally responsible for the acts of violence. The workers used to harass the strike-breakers, a form of collective violence in con-nection with industrial disputes, more or less tolerated by the union as well as by the political leadership within the Social democratic labor movement. it is acts of violence, which, though they occurred openly
in those days, have been more or less forgotten in Swedish research on industrial action. in latter years this has been explained by the fact that this research remarkably often has been focused on explain-ing ”the Swedish model” with its spirit of mutual understandexplain-ing and willingness to compromise, as well as by its historical roots, thus giv-ing Swedish historical research a teleological tendency, conflicts havgiv-ing been played down, while putting stress on and emphasizing mutual understanding.
Keywords: Political conflict, contention, collective violence, labor movement, strike, strike-breaking, “the Swedish model”, repression, teleological history.
del i
introduktion
Strejken vid A. W. Nilssons fabriker
mel. Vi gå över daggstänkta berg fallera På söder där ligger en fabrik, fallera, ja den är både gammal och antik, fallera, ända sedan sommartiden,
har där varit brochar i den,
ty a. W. nilsson är sig alltid lik, fallera. en dag fick arbetarna besked, fallera, att lönerna dem skulle pressas ned, fallera, men arbetarna de sade,
nej så skall vi inte ha de,
då allt jobb vi genast lägga ned, fallera.
men a. W. nilsson då med handen slog, fallera, och genast fram plånboken han drog, fallera, tror ni inte jag mig klarar,
så länge strejken varar,
på lager det jag har mer än nog, fallera. Så har det gått månader,
en ja det har gått två, fallera,
men lika djävligt håller strejken på, fallera, strejkbrytare finns många,
som gladeligen gånga,
ut till a. W. ty där finns jobb att få, fallera. en verkstad blev deras logement, fallera, att där finns kokvrå är väl också känt, fallera, där röker dom och spelar,
och ingenting dom felar,
men med friheten är det ganska klent, fallera, Vad kunna de göra dessa [skrå], fallera, som såna stora ockerlöner få, fallera,
de satt ihop nån vagna, som ingen kan begagna,
på skrothögen åkte dessa då, fallera. en morgon det brann uti en krok, fallera, ja det rök som det värsta snälltågslok, fallera, det brann i en hög sågspån,
nån glöder satte fräs pån,
och det hela kunde gått på tok, fallera. en yngling kom då där förbi, fallera, han kunde absolut ej låta bli, fallera, alarmera brandstationen,
anmäla situationen,
och då blevo det hela parodi, fallera. ibland går det ganska livligt till, fallera, ty brocharna ut på viften vill, fallera, om natten hem dom ilar,
i taxameterbilar,
komma helskinnade in skall också till, fallera. mot brocharna allt för snäll man är, fallera, de skulle säkert alltid trivas där, fallera, så länge strejken varar,
arbetarna sig klarar,
blott a. W. nilsson förlusten manligt bär, fallera. Källa: Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Verkstadsklubben a. W. nilssons fabriker, diverse handlingar 1914-1955, a: i – l: iii (aaS).
Kapitel 1
inledning
Vid demonstrationstillfället […] förehöll folkmassan sig till en början lugn, tätt packad framför avspärrningen, varför inga som helst åtgärder företogos mot densamma. Snart hördes emellertid enstaka visslingar, vilka tämligen snart tilltogo i styrka för att slutligen övergå till de mest högljudda skrän. Sedan detta pågått en stund erhöllo en del av de närvarande polismän-nen, därav [fyra] till häst, order att driva folkmas-san bort från fabriksområdet och angränfolkmas-sande gator. när folkmassan härunder drivits undan till möllevångstorget började stenar och buteljer att kastas mot polismännen, varför även torget ren-sades från demonstranter. Härefter drogs polisen tillbaka till avspärrningen utanför fabriksområ-det, där även demonstranterna ånyo infunno sig och gjorde samma oväsen som tidigare, varför de efter omkring en halv timmes förlopp åter drevos undan till möllevångstorget och vidare därifrån. Härefter inträdde fullständigt lugn, varför större delen av polismännen hempermitterades.
Polisvaktsdistrikt ii i malmö, rapportkopior 1926: ii, 24/11 1926, a3a: 14 (mS)
möllevångskvarteren i malmö var under ett par dagar i slutet av no-vember 1926 skådeplatsen för våldsamma konfrontationer mellan flera tusen demonstranter och en stor del av stadens poliskår, den senare utkommenderad för att återställa ordningen i det utpräglade arbetark-varteret. demonstrationernas bakgrund var en i början av juli samma år utbruten arbetskonflikt vid en av stadens fabriker, aktiebolaget a. W. nilssons barnvagns- och korgmöbelsfabrik. Konflikten hade or-sakats av strandade löneförhandlingar mellan de båda fackföreningarna på fabriken – träindustriarbetarförbundets avdelning 9 och 11 – och arbetsgivaren, fabrikör axel W. nilsson. någon vecka efter det att konflikten inletts genom att fabrikens 122 arbetare gått ut i strejk hade
arbetsgivarparten svarat med att rekrytera strejkbrytare, det senare genom att anställa en lokal strejkbrytarvärvare vilken påbörjade arbetet med att anställa så kallat arbetsvilliga ifrån malmötrakten. arbetet med att rekrytera strejkbrytare fortsatte avbrutet under loppet av som-maren och hösten, så att antalet i november uppgick till omkring 60 till 70. det stora flertalet av dessa inhystes i fabrikens lokaler där en del av ena flygelns andra våning gjordes om till ett provisoriskt loge-ment. det uppstod redan från början bråk i de dagliga mötena mellan strejkbrytarna och de strejkande arbetarna. de senare hade strejkvakter vid den nilssonska fabriken under dygnets alla timmar. redan från de första dagarna av konflikten uppstod även demonstrationer utanför den konfliktdrabbade fabriken med uppemot tvåhundra deltagare. Förutom strejken hade de båda fackförbunden förklarat fabriken i blockad och bojkott. Vidare kompletterades strejkvakterna och dem-onstrationerna med så kallade uppvaktningar eller hemföljningar av strejkbrytarna då dessa rörde sig utanför fabrikens skyddande murar. dessa uppvaktningar var utpräglat hotfulla till sin karaktär och avsedda att skrämma strejkbrytarna att ge upp sina anställningar vid fabriken. de kunde exempelvis ta uttrycket att en strejkbrytare som lämnade fabriken åtföljdes av en skara av strejkande arbetare och deras sympatisörer, vilka omslöt den förre och med förolämpningar och hot försökte förmå denne att sluta upp med strejkbryteriet. det hände även att dessa uppvaktningar övergick till våldsamheter i form av sparkar och slag. det hände också vid flera tillfällen att malmöpolisen fick ingripa då sådana uppvaktningar övergått till mer hotfullt våld-samma situationer. Strejkbrytarna å sin sida svarade, åtminstone enligt arbetarpressen, med att beväpna sig med sådant som batonger, knivar och revolvrar, samt att ge svar på tal ifråga om våld och hot i mötena mellan dem själva, de strejkande och övriga demonstranter utanför fabriken. de ofta förekommande bråken utanför fabrikslokalerna gjorde att malmöpolisen redan tidigt under konflikten kom att dagli-gen ha patruller i kvarteren närmast fabriken. den ökade närvaron av polisen till trots ökade konfrontationerna mellan strejkbrytarna inne på fabriken och de strejkande arbetarna samt de senares sympatisörer under loppet av sommaren och hösten detta konfliktens första år. Vid upprepade tillfällen krossades fabrikens fönster av stenkastande
demonstranter under kvällar och nätter. Från och med september svarade malmöpolisen på det ökande bråket med att ha patrullerande konstaplar i kvarteren utanför fabriken under dygnets alla timmar. även detta till trots fortsatte våldsamheterna liksom de närmast da-gligen förekommande demonstrationerna utanför fabriken vilka i månadsskiftet oktober/november vid upprepade tillfällen uppgick till närmare ettusen deltagare.
natten mellan den 10 och 11 november inträffade en händelse som skulle komma att ytterligare öka den redan mycket spända situationen i konflikten. ett möte på gatan utanför fabriken mellan en av strejk-brytarna och en av de strejkande arbetarna ledde fram till att den förre genom ett enda utdelat knytnävsslag i ansiktet slog ned den senare. därefter lämnade strejkbrytaren platsen och återvände skyndsamt innanför fabrikens murar. men följande dag insjuknade den mis-shandlade arbetaren i hjärnblödning och fördes till sjukhus. en dryg vecka senare var han död i sviterna av sin sjukdom. inom den social-demokratiska arbetarrörelsen i malmö verkade man inte tvivla på att det fanns en direkt koppling mellan knytnävsslaget i ansiktet och den tillstötande hjärnblödningen. redan samma kväll som nyheten om den strejkande arbetarens död meddelades den bredare allmänheten genom arbetarpressens braskande rubriker nådde demonstrationerna utanför den konfliktdrabbade fabriken nya nivåer med någonstans mellan 2 000 och 3 000 deltagare. när det sedan rapporterades att de läkare som utfört obduktionen av den dödes kropp inte kunnat fastslå någon tydlig koppling mellan det utdelade slaget och den tillstötande hjärn-blödningen ökade antalet demonstranter ytterligare. Såväl höger- som vänsterpressen i malmö uppskattade antalet deltagare till någonstans mellan 7 000 och 8 000. malmöpolisen var något mer återhållsam i sin uppskattning av antalet, men helt klart är att antalet demonstranter utanför den konfliktdrabbade fabriken hade flerdubblats inom loppet av ett par dagar. demonstrationerna blev samtidigt alltmer våldsamma. de kontorsanställda på fabriken, vilka inte direkt berördes av konflik-ten, kom under ett par dagar att utsättas för såväl hot som våld ifrån demonstranterna när de skulle lämna fabriken efter arbetsdagens slut och måste räddas undan från platsen av poliser med dragna sablar. malmöpolisen svarade med en ökad närvaro i möllevången. när sedan
polismästaren i malmö beordrade den utkommenderade poliskontin-genten att återställa ordningen, och poliserna började driva de för-samlade skarorna bort från gatorna närmast fabriken, ledde detta med ens till ett våldsamt motstånd. det senare utmynnade i flera dagar av återkommande sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Strejken vid a. W. nilssons fabriker var vid denna tid inte den enda arbetskonflikten i malmö där arbetsgivaren kallat in strejkbrytare och där mötena mellan de senare och de strejkande arbetarna lett till våld-samma demonstrationer. inte heller var det endast i malmö som sådana förekom under mellankrigstiden. Sådana hade inträffat så sent som föregående år i Sundsvall och Kalmar, där de liksom i malmö lett fram till våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter.1 Konflikter skulle även komma att äga rum i Halmstad och Ådalen 1931 samt i Sandarne och Clemensnäs 1932. det går att argumentera för att våldsamheterna i malmö snarast kan ses som en del av en period mellan 1925 och 1932 med intensifierande sociala och politiska konf-likter. en liknande period kan sägas ha förekommit mellan åren 1908 och 1918. under båda dessa perioder var arbetsmarknaden en viktig konfliktarena.2 men detta är våldsamma konflikter som mer sällan lyfts fram i den historievetenskapliga forskningen kring det mellankrigstida Sverige. Klas Åmark, en ledande historiker i fältet, konstaterar således att striderna ”kring förenings- och förhandlingsrätten blev särskilt bittra, medan striderna kring avtalens innehåll blev många och långa från 1890-tal till 1930-tal, men med ett relativt litet inslag av öppet våld.”3 Åmark har visserligen rätt att det mer sällan handlade om några
1 Fackföreningsrörelsen, 1925:33, s 145-148; Fackföreningsrörelsen, 1925:39, s 267-270; arbetsinställelser och kollektivavtal samt Förlikningsmän-nens verksamhet år 1925, 1926, s 198-207; axel uhlén, Facklig kamp
i Malmö under sju decennier, 1949, s 345f; axel uhlén, Vi i träindustri: Facklig krönika 1924-1948, 1958, s 176; ragnar Casparsson, LO under fem årtionden II, 1924-1948, 1951, s 14-19.
2 eva österberg, irene andersson, lars Hultman, Kenneth Johansson & roger Johansson, ”Fredliga moder Svea? – Socio-politiskt våld och den svenska modellen”, eva österberg (red), Socialt och politiskt våld:
Per-spektiv på svensk historia, 2002, 28ff; roger Johansson, ”Folkhemmets
tröskel – Ådalen 1931”, eva österberg (red), Socialt och politiskt våld:
Perspektiv på svensk historia, 2002, s 103-141.
3 Klas Åmark, “Sammanhållning och intressepolitik: Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i samarbete och på skilda vägar”, Klaus
mis-mer storskaliga våldsamheter, även om sådana trots allt förekommis-mer under båda av de ovan angivna perioderna av intensifierade konflikter.4 men våldet finns ändå där även i Sverige. det är visserligen ett småska-ligt men samtidigt högst påtagsmåska-ligt kollektivt utövat våld såsom de under konflikten vid a. W. nilssons fabriker 1926-1928 närmast da-gligen förekommande konfrontativa mötena mellan strejkbrytarna och de strejkande arbetarna. det är vidare ett öppet småskaligt kollektivt utövat våld som utövas av såväl strejkande arbetare som strejkbrytare under loppet av den två år och fyra månader långa konflikten vid den nilssonska fabriken. det är slutligen ett kollektivt utövat våld som förvisso var öppet i sin samtid men som på det hela taget kommit att förbli dolt i den historievetenskapliga forskningen. en förklaring som getts till det senare är att den forskning som bedrivits kring sociala och politiska konflikter påfallande ofta har haft en tendens att vilja förstå och förklara ”den svenska modellen” med dess kompromissvilja och samförstånd mellan statsmakt, arbetsgivarpart och arbetarpart, såsom den började ta form under socialdemokratisk ledning i det mellank-rigstida Sverige. detta har i sin tur lett fram till en märkbar tendens i svensk historievetenskaplig forskning, där konflikter tonats ned medan kompromisser tvärtom lyfts fram och betonats.5 en förklaring som
geld, Karl modin, Klas Åmark (red), Socialdemokratins samhälle: SAP
och Sverige under 100 år, 1989, s 59.
4 Se exempelvis: Åke Sundell, Patriarkalism och föreningsrätt: Om
produk-tion och facklig kamp inom handelsträdgårdsnäringen i Malmö med om-nejd fram till 1936, 1997; Carl göran andræ, Revolt eller Reform: Sverige inför revolutionerna i Europa 1917-1918, 1998; Yngve tidman, Spräng Amalthea: Arbete, facklig kamp och strejkbryteri i nordvästeuropeiska ham-nar 1870-1914, 1998; österberg, andersson, Hultman, Johansson &
Johansson, 2002, s 28ff; Johansson, 2002, s 103-141; roger Johansson & lars Berggren, ”Bomben som skakade Sverige: Om strejkbrytare och ungsocialister i malmö hamn”, Petter larsson (red), Ekot från Amalthea:
en bok om gränslös konkurrens, våld och 2000-talets nya strider, 2008;
eva Blomberg, ”revolutionary outsiders in Sweden: reclaiming human dignity”, lars edgren & magnus Olofsson (eds), Political Outsiders in
Swedish History 1848-1932, 2009; Stefan nyzell, ”Sweden, Country of
Consensus – a teleological History? an essay on Social and Political Collective Violence in Swedish History”, lars edgren & magnus Olofs-son (eds), Political Outsiders in Swedish History 1848-1932, 2009. 5 mary Hilson, ”labour Politics in a naval dockyard: The Case of
Karls-krona, Sweden, c 1880-1925”, International Review of Social History, 2001:3, s 362; lars Berggren, ”går det att skriva arbetarhistoriska synte-ser?”, Historisk tidskrift, 2003:2, 190, 193, 195f; mary Hilson, Political
getts till denna tendens är att den är resultat av en kamp om tolkn-ingsföreträde, där historieskrivningen varit en avgörande ideologisk maktresurs. det har vidare påtalats att den svenska socialdemokratin varit påfallande framgångsrik med att använda historieskrivningen på ett sådant sätt.6
det är först i efterhandsperspektiv det i är möjligt att måla upp en bild av perioden 1908-1917 som en given utveckling mot parlamen-tariska reformer, liksom av perioden 1925-1933 som en rörelse mot krisuppgörelse och arbetsfred. inte desto mindre har modern svensk historia blivit liktydigt med ”folkhemmet”, ”välfärdsstaten” och ”den svenska modellen”, och i denna historieskrivning har det inte tyckts finnas något utrymme för våldsamma sociala och politiska konflikter. det är vidare just denna motsägelsefulla kontrast mellan konflikt och kompromiss i det mellankrigstida Sverige som denna avhandling avser att rikta strålkastarljuset på. avsikten är inte att försöka ersätta bilden av ett samförståndets Sverige med ett av konflikter präglat land, utan att nyansera och problematisera den etablerade bilden. det är således också utifrån detta perspektiv som en mikrohistoriskt hållen närläsning av våldet i samband med konflikten vid a. W. nilssons fabriker kan motiveras. en sådan mikrohistorisk ingång innebär att det småskaliga såväl som det storskaliga våldet kan studeras. det innebär vidare att det vid tiden för den nilssonska konflikten öppna kollektivt utövade våldet kan blottläggas, och därmed närstuderas analytiskt på ett sätt
Change and the Rise of Labour in Comparative Perspective: Britain and Sweden 1890-1920; 2006, s 20ff; lars edgren & magnus Olofsson,
”in-troduction”, lars edgren & magnus Olofsson (eds), Political Outsiders
in Swedish History 1848-1932, 2009, s 1ff; nyzell, 2009, s 110-127.
6 Berggren 2003, 190, 193, 195f; Bengt Schüllerqvist, Från kosackval till
kohandel: SAP:s väg till makten, 1992, s 16-19; Åsa linderborg, Social-demokraterna skriver historia: Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, 2001; ulf zander, Fornstora dagar, moderna tider: Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte, 2001; roger
Johansson, Kampen om historien – Ådalen 1931: Sociala konflikter,
histo-riemedvetande och historiebruk 1931-2000, 2001, edgren & Olofsson,
2009, s 1ff, nyzell, 2009, s 113-117. Se även: rolf Karlbom,
Hunger-upplopp och strejker: En studie i den svenska arbetarrörelsens uppkomst,
1967; rolf Karlbom, Revolution eller reformer: Studier i SAP:s historia
1899-1902, 1985, s 1-5; Bunny ragnerstam, Arbetare i rörelse: Historisk krönika, första bandet, 1986, s 7.
som varken en mesohistorisk eller allra minst en makrohistorisk un-dersökning kan göra. det innebär slutligen att den tendens i svensk historievetenskaplig forskning där konflikter tonats ned medan kom-promisser betonats kan lyftas fram och problematiseras.7 det är just här, i gränslandet mellan historia och historieskrivning, som detta avhandlingsprojekt tar sin utgångspunkt.
Syftet med denna avhandling är att utifrån det bitvis mycket drama-tiska exempel som arbetskonflikten vid a. W. nilssons utgör genom en mikrohistorisk närläsning studera sambanden mellan kollektivt våld och politik i Sverige, eller kanske snarare det kollektiva våldets gränser inom politiken. det senare studeras vidare utifrån antagandet att det redan från händelsernas första början rått en kamp om tolkn-ingsföreträdet kring det kollektiva våld som utspelas, samt att detta är en kamp där historieskrivningen utgör en avgörande ideologisk maktresurs för det sätt på vilken såväl småskaligt som storskaligt våld har kommit träda fram ur det förflutna (eller, som är fallet med det småskaliga våldet, inte träda fram alls).8
Våldets gränser
Frågor kring det kollektivt utövade våldets gränser har sedan länge utgjort centrala utgångspunkter för det svåröverskådliga forskningsfält som på ett eller annat sätt studerat våldsamma konflikter. att fältet är svårt att överblicka har flera orsaker. Forskningsfältet som sådant är flervetenskapligt, med historiker, sociologer, antropologer, etnologer som några exempel på discipliner där relevant forskning bedrivs. ett annat skäl är att det även inom dessa discipliner har utvecklats flera olika skolbildningar. Slutligen har det att göra med att det internatio-nellt sett finns en rad olika regionalt förankrade forskningstraditioner.9
7 För initierade diskussioner om mikrohistoria, se: Birgitta Odén, Leda
vid livet: Fyra mikrohistoriska essäer om självmordets historia, 1998,
s 9-15; giovanni levi, ”On microhistory”, Peter Burke (ed), New
Per-spectives on Historical Writing, 1993, s 93-111.
8 linderborg, 2001, s 345f, 382-396; nyzell, 2009, s 107-132.
9 doug mcadam, John d mcCarthy & mayer n zald, ”Preface”, doug mcadam, John d mcCarthy & mayer n zald (eds), Comparative
Structu-två sådana forskningstraditioner är den europeiska och den amerikan-ska. medan forskningstraditionerna på båda sidor av atlanten har den gemensamma historiografiska utgångspunkten att det var den social-historiska vändningen på 1960-talet som markerade den avgörande startpunkten för en intensifierad forskningsansats kring sociala och politiska konflikter kom den europeiska och den amerikanska att ut-vecklas utifrån distinkt olika vetenskapliga traditioner. i europa var det framför allt två skolbildningar, den brittiska historiematerialismen och den franska annales-skolan, som kom att prägla det spirande for-skningsfältet.10 På andra sidan atlanten var det även här två skolbild-ningar, namngivna efter sin betoning av resursmobilisering respektive politiska processer, som kom att prägla forskningsfältet ifråga. det ska genast sägas att det såväl i europa som uSa även finns forskning inom fältet ifråga med utgångspunkt i helt andra vetenskapliga traditioner.11 Skillnaderna mellan den europeiska och den amerikanska forskning-straditionen ska inte heller överdrivas.12 men de fyra ovannämnda skolbildningarna kan på det hela taget sägas ha varit så pass infly-telserika inom forskningsfältet kring sociala och politiska konflikter att de kommit att utgöra grunden för två internationell sett ledande men under lång tid relativt åtskilda forskningstraditioner.13
Särskilt under 1980- och 90-talen gjordes flera försök att uppnå en syntes mellan såväl discipliner och skolbildningar som forskningstra-ditioner.14 inte desto mindre kunde tre ledande forskare inom
forskn-res, and Cultural Framings, 2005 (1996); s xi-xiii; Sidney tarrow, Power in Movement: Social Movements and Contentious Politics, 2002 (1998),
s 10-19; doug mcadam, Sidney tarrow & Charles tilly, Dynamics of
Contention, 2003 (2001), s 14-24.
10 mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s xi-xiii; Charles tilly,
Popu-lar Contention in Great Britain 1758-1834, 1995, s 24-30.
11 mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s xi-xiii; mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 14ff.
12 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 14ff. 13 mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s xi-xiii.
14 mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s xi-xiii; doug mcadam, John d mcCarthy & mayer n zald, ”introduction: opportunities, mobilizing structures, and framing – toward a synthetic, comparative perspective on social movement”, doug mcadam, John d mcCarthy & mayer n zald (eds), Comparative Perspectives on Social Movements: Political Opportunities,
ingsfältet – doug mcadam, Sidney tarrow och Charles tilly – i en kritisk diskussion från början av 2000-talet konstatera att forsknings-fältet i deras ögon fortfarande var alltför uppsplittrat.15 de menade även att det fanns en hel del ännu inte lösta problem med 1980- och 90-talens försök till syntes (ett försök som de alla tre i högsta grad varit en del av).16 i försöken att sammanföra olika teoretiska utgångspunkter till en helhet tenderade det hela att leda till ett ganska statiskt tänkande där de olika skolbildningarnas ingångar representerades i svarta boxar med pilar mellan dessa för att visa på de analytiska kopplingarna.17 med utgångspunkt i denna kritik menade mcadam, tarrow och tilly att det var avgörande att föra in ett mer dynamiskt tänkande kring analysen inom forskningsfältet. det kan liknas vid att det är pilarna emellan de svarta boxarna istället för boxarna som sådana som görs till den analytiska utgångspunkten. de kallade dessa pilar för processer (exempelvis mobilisering, polarisering och nivåskifte) och menade att dessa i sin tur utgjordes av ett antal mekanismer (exempelvis legi-timering, objektskifte och förmedling).18 Samtidigt menade de att det alltjämt var av allra största vikt att hitta gemensamma interdisciplinärt gångbara analytiska utgångspunkter. resultatet blev en framväxande skolbildning vars huvudsakliga utgångspunkt är att finna en uppsätt-ning i grund och botten dynamiska analysredskap med vilka en lång
15 mcadam, tarrow och tilly menar att “the study of political contention has grown too narrow, spawning a host of distinct topical literatu-res – revolutions, social movements, industrial conflict, inteliteratu-rest group politics, nationalism, democratization – dealing with similar pheno-mena by means of different vocabularies, techniques, and models.” denna fragmentarisering anser de vara ett grundläggande problem för forskningsläget. detta eftersom det tenderar att bortser från att sådana former av konflikter som exempelvis arbetskonflikter, demonstrationer eller kravaller analytiskt har en hel del gemensamt. inte minst tenderar dessa former att samspela med varandra, där exempelvis arbetskonflik-ter ofta inbegriper demonstrationer, och stundtals även kravaller. ett forskningsfält som är alltför fragmentariserat med en rad olika alltför avsmalnade subfält riskerar således att missa avgörande analytiska po-änger. mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 6. Se även: Charles tilly, Contentious Performances, 2008, s xivf; mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s xi-xiii.
16 mcadam, mcCarthy & zald, 2005 (1996), s 1-20; tarrow, 2002 (1998), s 10-25; mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 3-37.
17 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 14-37. 18 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 3-37.
rad av forskningsfältets olika delar med fördel kan studeras (alltifrån arbetskonflikter, demonstrationer eller kravaller, till sociala rörelser, uppror eller revolutioner). en viktig aspekt av denna skolbildning är att det därigenom återigen har gjorts ett försök att på allvar föra de europeiska och amerikanska forskningstraditionerna närmare varandra. mcadam, tarrow och tilly har själva kallat denna skolbildning ifråga för en relationell sådan, det senare utifrån den grundläggande analy-tiska utgångspunkten att alla sociala och polianaly-tiska konflikter ytterst handlar om mötet människor emellan.19
det är denna relationella skolbildning såsom den mejslats ut av mcad-am, tarrow och tilly, som utgör den övergripande teoretiska utgång-spunkten för denna avhandling. men det ska redan här klargöras att det finns avgörande punkter där avhandlingens ansatser inte helt går i linje med skolbildningen. en avgörande sådan är att avhandlingen tar utgångspunkten i en mikrohistorisk analys av en enskild händelse – arbetskonflikten vid a. W. nilssons fabriker i malmö under åren 1926 till 1928 – medan mcadam, tarrow och tilly tar den meso- eller makrohistoriska analysen som utgångspunkt. det är därför alldeles avgörande för denna avhandling att de analysredskap som är utme-jslade för att studera makro- eller mesohistoriska sammanhang, även framstår som givande för en mikrohistorisk analys. till saken hör att de tre trots allt ändå använder mikrohistoriska ingångar i sin argumenta-tion för analysredskapens användbarhet. de menar även att det är fullt möjligt att använda skolbildningens ansatser i lokalhistoriska studier trots att de själva huvudsakligen har arbetat fram dessa för att användas i analyser utifrån studier på nationell nivå.20 en annan sådan skillnad är avhandlingens mer utpräglat kulturanalytiska förhållningssätt. den relationella skolbildningen har inte kunnat undvika den kulturella vändningens teoretiska implikationer. mcadam, tarrow och tilly har också alla varit mycket måna om att använda kulturella perspektiv i sina respektive analyser av konflikter.21 men det är fortfarande så att de
19 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 22ff. Se även rené Karpants-chof, Gaden og Parlamentet: Kollektive aktioner, demokrati og den moderne
politiks tilblivelse i Danmark 1835-1907, 2007.
20 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 8.
tre i grund och botten är strukturalistiskt skolade forskare. de menar visserligen uttryckligen att den kulturella vändningen medfört viktiga teoretiska implikationer för forskningsfältet. men de är samtidigt my-cket måna om att understryka det faktum att de själva teoretiskt står på en tydlig strukturalistisk grund.22 i avhandlingen har detta medfört att de kulturella perspektiv som återfinns i den relationella skolbildningen tonats fram något medan en del av de mer utpräglat strukturalistiska inslagen däremot har tonats ned i motsvarande grad. denna tonvikt på det kulturella perspektivet i studiet av det politiska våldets gränser gör det viktigt att mejsla ut vad som i avhandlingen egentligen avses med kultur som begrepp.
Kulturbegreppet
År 1989 utkom antologin The New Cultural History med lynn Hunt som redaktör. antologin signalerade ett paradigmskifte inom den historievetenskapliga forskningen, vilket innebar två saker. För det första hade kulturhistoria kommit att bli ett viktigt för att inte säga dominerande historiografiskt paradigm inom den historievetenskapliga forskningen. För det andra var det fråga om en ny sorts kulturhistoria – en förändring av den historievetenskapliga betydelsen av begrep-pet kulturhistoria.23 under loppet av 1980-talet hade det blivit allt tydligare att det socialhistoriska paradigmet stod inför en avgörande kris. i antologins introduktion, med undertiteln ”History, Culture and text”, menar Hunt, att 1980-talets ”kulturhistoriska vändning” var ett minst lika genomgripande och avgörande paradigmskifte för historievetskapen som ”den socialhistoriska vändningen” hade varit ett par årtionden tidigare.24 Hunt har bland annat fått stöd för detta argu-ment av den brittiske historikern Peter Burke som i What is Cultural History? från 2004 hävdar att ”den nya kulturhistorien” på det hela
mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 20-24, 345-347. 22 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 20-24.
23 lynn Hunt, “introduction”, lynn Hunt (ed), The New Cultural History, 1989, s 1-22; Peter Burke, What is Cultural History?, 2004, s 1-5, 49-99; William H. Sewell Jr., Logics of History: Social Theory and Social
Trans-formation, 2005, s 3, 153-196. Se även: Stefan nyzell, “arbetarkultur i
brytningstid”, Scandia 2007:1, s 79. 24 Hunt, 1989, s 1-22.
taget ”is the dominant form of cultural history – some would even say history – practiced today.”25 Historievetenskapen har med andra ord de senaste två decennierna tagit en distinkt kulturhistorisk vändning.26 men Hunt menade också att de historiografiska kopplingarna mellan de socialhistoriska och kulturhistoriska paradigmen på det hela taget var mycket betydelsefulla. det är med andra ord inte så enkelt som att ett kulturhistoriskt paradigm har ersatt ett socialhistoriskt sådant. inte minst, menade Hunt, var de kulturhistoriska perspektiv som under 1970- och 80-talen hade utvecklats inom två av det socialhistoriska paradigmets skolbildningar, den franska annalesskolan och den brit-tiska historiematerialisbrit-tiska skolan, alldeles avgörande historiografiska incitament till 1980-talets kulturhistoriska vändning.27 utöver dessa båda av Hunt utpekade skolbildningar kan man också framhålla det historiografiskt betydelsefulla inflytandet från de tyska respektive ital-ienska mikrohistoriska skolbildningarna.28
Kulturforskning är ingenting nytt, det är snarare vad som menats med kultur som skiftat över tid. det handlar om en förändring från ett ”klassiskt kulturbegrepp”, där kultur stod för de stora konsterna i historien, till ett ”antropologiskt kulturbegrepp”, där kultur stavades seder och bruk, och sedan vidare in i det som kommit att kallas ”den nya kulturhistorien”, med dess intryck från den språkliga vän-dningen.29 det går i sammanhanget att tala om två historiografiska paradigm – det kulturella och det språkliga – som på ett intrikat sätt hänger samman. dessa båda paradigm har under de två senaste årtion-dena vuxit sig starka och bidragit till den historiografiska utveckling där ”den antropologiska kulturhistorien” gått över till ”den nya kul-turhistorien”, och där det idag tycks vara möjligt att skönja en histo-riografisk brytningstid, en utveckling in i vad som lite tvetydigt har
25 Burke, 2004, s 49.
26 Hunt, 1989, s 1-22; Bonnell & Hunt, 1999, s 5f; Burke, 2004, s 1-5, 49-99; Sewell, 2005, s 3, 153-196.
27 Hunt, 1989, s 1-22; Burke, 2004, s 50.
28 george g iggers, Historiography in the Twentieth Century: From Scientific
Objectivity to the Postmodern Challenge, 1997, s 101-117.
29 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27; Burke, 2004, s 49-126; Sewell, 2005, s 3, 18, 161.
kallats ”historien bortom den nya kulturhistorien”.30 den kulturella vändningen har vidare begreppsligt, teoretiskt och metodologiskt varit påtagligt interdisciplinärt präglad, med betydelsefulla intryck från till historievetenskapen närliggande vetenskapliga fält såsom antropologi, etnologi, sociologi, litteraturvetenskap, genusvetenskap, postkolonial teori och kulturstudier.31 den språkliga vändningen kom i en del fall helt att ifrågasätta kopplingen mellan det sociala och det kulturella – att det var språkliga konstruktioner som var den drivande faktorn i historien, inte sociala relationer.32 men det har också vuxit fram en kritik gentemot detta som menar att det sociala och det kulturella båda är viktiga analytiska utgångspunkter och att dessa i grund och botten inte går att särskilja från varandra – att den kulturella vändningen medfört viktiga implikationer, men att det är att gå för långt att hävda det kulturella som den enda möjliga analytiska aspekten.33
För några år sedan beskrev Burke tre historiografiska trender i ”histo-rien bortom den nya kulturhisto”histo-rien”. den första menade han var en återgång till det klassiska kulturbegreppet med kultur i betydelsen de stora konsterna. den andra var en fortsatt utveckling av kulturbegrep-pet i ”den nya kulturhistoriens” anda in i allt fler undersökningsom-råden (Burke nämnde exempelvis politikens kulturhistoria, våldets kulturhistoria och känslornas kulturhistoria). den tredje trenden kal-lade han för ”socialhistoriens hämnd”, det vill säga en återanknytning till frågan om relationen mellan det sociala och det kulturella.34 det sistnämnda är tydligt hos en för kulturbegreppet teoretiskt så infly-telserik historiker som lynn Hunt. tillsammans med Victoria Bonnell skrev Hunt 1999 att de båda, trots sin stora uppskattning av och den otvivelaktiga framgången för ”den nya kulturhistoriens” teoretiska ut-gångspunkter, är övertygade om att historiska analyser av det sociala och det kulturella inte kan ske isolerade från varandra. de menar att den stora vetenskapliga utmaningen idag snarast handlar om hur dessa
30 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27; Burke, 2004, s 49-126; Sewell, 2005, s 3, 18, 161.
31 Sewell, 1999, s 35-39. 32 Sewell, 2005, s 166f.
33 Bonnell & Hunt, 1999, s 1-27; Burke, 2004, s 112-116; Sewell, 2005, s 72-80, 164-168.
kan föras samman och analytiskt kombineras med varandra.35 det senare är en anmärkningsvärd historiografisk förändring med tanke på att huvudfrågan i den ovannämnda av Hunt skrivna inledningen till antologin från 1989, vars syfte var att dra upp riktlinjerna för den nya kulturhistorien, var huruvida det överhuvud taget var möjligt att göra en sådan analytisk koppling.36
en av de historiker som främst resonerat runt frågan om relationen mellan det kulturella och det sociala är William H. Sewell Jr. Han menar i likhet med Burke att vi idag knappast klarar oss utan kultur-begreppet. inte heller behöver vi göra detta, menar Sewell. Han menar att vi istället måste ”modify, rearticulate, and revivify the concept, retaining, and reshaping what is useful and discarding what is not”.37 i likhet med Hunt och Bonnell menar Sewell att det är ett grundläg-gande analytiskt felgrepp att särskilja det kulturella från det sociala. det kulturella, menar Sewell, ska snarast ses som en del eller aspekt av det sociala. det sociala definierar han såsom ”the totality of ’interde-pendence in human relations’”.38 Vidare menar Sewell att det sociala är någonting konstruerat, det vill säga någonting som på återkommande basis skapas och/eller återskapas i interaktionen människor emellan. men i skapandet och/eller återskapandet finns också den inneboende potentialen till förändring.39 alla former av sociala relationer är således i grund och botten föränderliga, menar Sewell, “not only ideas, insti-tutions, and identities, but tools, forms of shelter, sex, gods, climate, diseases, cultivated plants, and languages.”40 Kultur är de semiotiska aspekterna av allt social liv, menar Sewell, och med semiotik avser han inte bara det talade och skrivna språket, utan språk i vid bemärkelse, alla sorters tecken – symboler, ord, uttryck, gester, eller koder – som på något sätt är kommunikativa.41 Sewell utgår i analysen av det kulturella utifrån kultur som dels kulturella system, dels kulturella praktiker. Såväl system som praktiker är föränderliga över tid och rum. det är den lekfulla potentialen i de kulturella praktikerna som medför
35 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27. 36 Hunt, 1989, s 1-22. 37 Sewell, 2005, s 156. 38 Sewell, 2005, s 329. 39 Sewell, 2005, s 162ff, 189-196, 318-372. 40 Sewell, 2005, s 10, 339f. 41 Sewell, 2005, s 328-336, 346.
en ständigt närvarande förändring av de kulturella systemen.42 Sewell menar att människor är sociala varelser som lever sina liv i världar som de själva konstruerat. dessa världar kallar Sewell för människans byg-gda miljö (built environment). denna bygbyg-gda miljö inkluderar såväl materiella som immateriella aspekter. Kultur är den byggda miljöns semiotiska aspekter. Såväl de materiella (exempelvis odlingslandskap, byggnader eller kläder) som de immateriella aspekterna (exempelvis språk, symboler eller repertoarer) av denna byggda värld har en kul-turell dimension. genom språkspel (language games) i den sociala interaktionens kulturella praktiker är den byggda miljön i ständig om än långsam förändring.43 med en sådan utgångspunkt, det vill säga att det kulturella är en aspekt av det sociala, är det inte heller relevant att tala om dem som åtskiljda.
det är utifrån antagandet att det sociala och kulturella inte kan ses separerade ifrån varandra utan bör betraktas som kompletterande analytiska ingångar jag närmar mig den konflikt som är avhandlingens ämne. i avhandlingen är det den byggda världen och de språkspel som sätts i rörelse i anknytning till konflikten vid a. W. nilssons fabriker som utgör den grundläggande analytiska ingången. det är avhandlin-gens argument att en sådan mikrohistorisk ingång med en närläsning av de undersöka händelserna i malmö kan utgöra utgångspunkten för en analys av kring frågan var det politiska våldets gränser dragits i det mellankrigstida Sverige. eftersom argumentet i avhandlingen är att de mellankrigstida årtiondena på många sätt kommit att vara avgörande för var våldets gränser inom politiken sedan har dragits under många decennier (gränser som i stort sett fortfarande kan sägas vara gällande), kan en sådan ingång även utgöra utgångspunkt för en mer generell diskussion av våldsamma konflikter i modern svensk historia. argu-mentet är vidare att några av de språkspel som den socialdemokratiska arbetarrörelsen kom att göra till en del av sin byggda värld har haft avgörande betydelse för de kulturella praktiker och kulturella system som satt sin prägel på 1900-talets och det tidiga 2000-talets svenska historieskrivning med avseende på konflikter. det senare gäller till viss del även svensk historia i äldre tider där argumentet bland historiker
42 Sewell, 2005, s 162ff, 335f. 43 Sewell, 2005, s 10, 330-339, 356f.
har varit att ”den svenska modellen” utgör en del av en byggd värld vars långa historiska rötter åtminstone kan sökas tillbaka till det tidig-moderna Sverige.
moralisk ekonomi
Frågor kring våldets gränser utgör klassisk mark inom den del av for-skningsfältet – inte minst den europeiska forskningstraditionen med sina rötter i den brittiska historiematerialismen – som valt att studera sociala och politiska konflikter med kulturella aspekter som avgörande analytisk utgångspunkt. en sådan studie av våldets gränser som har kommit att vara avgörande för detta avhandlingsarbete är e. P. Thomp-son klassiska artikel ”de engelska massornas moraliska ekonomi”.44 det Thompson studerade i denna var det folkliga rättsmedvetandet i 1700-talets england kring priset på livsförnödenheter i övergången från en feodal till en kapitalistisk marknadsekonomi. Thompson menade att det uppstod en allt mer vidgad spricka mellan en folklig moralisk ekonomi och överhetens liberalt grundade ekonomi, där marknadskrafternas inverkan på sådant som spannmålspriser ledde till våldsamma reaktioner från breda folklager när prisstegringarna nådde eller hotade nå sådana nivåer att de breda folklagren inte längre ansåg dem vara moraliskt försvarbara. i detta folkliga rättsmedvetande med långa historiska rötter fanns en föreställning om att det var överhetens ansvar att förse människor med livsförnödenheter till ett moraliskt försvarbart pris. när den kapitalistiska marknadsekonomin gjorde sitt intåg i 1700-talets england ledde denna spricka mellan rättsmed-vetandet hos de breda folklagren och en alltmer liberalt präglad överhet till återkommande våldsamheter. det Thompson gör i artikeln är att genom en studie av våldsamma folkliga protester blottlägga en folkligt förankrad kulturell föreställningsvärld.45
44 e. P. Thompson, ”The moral economy of the english Crowd in the eighteenth Century”, e. P. Thompson, Customs in Common: Studies in
Traditional Popular Culture, 1993 (1971). På svenska även: e. P.
Thomp-son, ”de engelska massornas moraliska ekonomi”, e. P. ThompThomp-son,
Her-remakt och folklig kultur: Socialhistoriska uppsatser, 1983.
45 Thompson, 1993 (1971). Jmf även med Scotts diskussion om ”hidden transcript”. James C. Scott, Domination and the Arts of Resistance:
det sätt på vilket Thompsons artikel är relevant för denna avhandling är att hans resonemang om ett folkligt rättsmedvetande utifrån sådana moraliskt grundade föreställningar är en analytisk ansats som är an-vändbar utifrån ett mer generellt historiskt perspektiv. till exempel har Birgitta Skarin Frykman använt sig av Thompsons moraliska ekonomi i en diskussion av arbetarkultur i 1890-talets Sverige (närmare bestämt i en undersökning av arbetarkulturen i göteborg). Skarin Frykman menar att en arbetarklassens moraliska ekonomi vid denna tidsperiod utgjorde en del av ett folkligt förankrat rättsmedvetande. men Skarin Frykman menar även att denna folkligt förankrade föreställning inom arbetarklassen vid denna tid var i motsatsställning till en inom borger-ligheten förankrad väsensskild föreställning om en liberal ”ekonomisk moral”. med utgångspunkt i moraliska argument menar Skarin Fryk-man att borgerligheten utövade en avgörande kulturell makt gentemot arbetarklassen.46 liksom Thompson menar Skarin Frykman att det i en studie av moraliskt grundade föreställningar mycket väl går att blot-tlägga resterna av ett folkligt förankrat rättsmedvetande.47 det bärande argumentet för denna avhandlings vidkommande är att liksom Skarin Frykman koppla Thompsons resonemang kring moralisk ekonomi till ett folkligt rättsmedvetande inom den svenska arbetarklassens kulturel-la föreställningsvärld (moralisk ekonomi var exempelvis i alkulturel-la högsta grad en del av rättsmedvetandet inom arbetarklassen under 1917 års landsomfattande folkliga proteströrelse med utgångspunkt i den av det första världskriget förorsakade livsmedelsbristen och dyrtiden). en annan insikt från Skarin Frykman är vikten av att studera den kul-turella maktutövningen från dominerande politiska aktörer. i Skarin Frykmans fall rör det sig om en liberalt grundade borgerlig kulturs ”ekonomiska moral”.48
det för avhandlingen avgörande argumentet är att e. P. Thompsons klassiska resonemang kring ett folkligt rättmedvetande utifrån moralisk grundande föreställningar även kan sägas utgöra en analytisk ingång i studiet av våldets gränser i mellankrigstidens Sverige. Thompson
46 Birgitta Skarin Frykman, Arbetarkultur – Göteborg 1890, 1993, s 87-103.
47 Skarin Frykman, 1993, s 87ff. 48 Skarin Frykman, 1993, s 87-103.
menar att det i samband med protester mot prisstegringar utövade våldet ansågs vara moraliskt försvarbart utifrån ett folkligt förankrat rättsmedvetande. På samma sätt är argumentet i denna avhandling att det går att finna resterna av ett moraliskt försvarbart våld i ett inom arbetarklassen förankrat rättsmedvetande under mellankrigstiden. en sådan moraliskt motiverad våldsanvändning kan knytas till striderna på arbetsmarknaden (ett argument som kommer att utvecklas i avhan-dlingens huvuddel). inte minst kom detta rättsmedvetande till uttryck i det kollektiva våld som utövades mellan strejkande och strejkbrytare under de många och långa arbetskonflikter vilka satte sin prägel på relationerna mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden under de båda inledningsvis berörda perioderna av intensifierade konflikter i Sverige. det är således utgångspunkten i denna avhandling att det inom den mellankrigstida svenska arbetarklassens byggda värld fanns en föreställning om strejkbryteriet såsom någonting moraliskt förkast-ligt, vilket är något som kommer till uttryck i dess kulturella praktik-er.49 det senare ses som någonting grundat i ett rättsmedvetande inom arbetarklassens kulturella föreställningsvärld, vilket i sin tur med all sannolikhet är av avgörande betydelse för var det moraliskt försvarbara våldets gränser dras under arbetskonflikter som den vid a. W. nilssons fabriker. min arbetshypotes är slutligen att detta moraliskt grundade rättsmedvetande kring frågan om våldets gränser i politiken är något som med fördel går att analysera med utgångspunkt i en studie av det småskaliga och storskaliga kollektiva våld som utgör en del av den flera år långa konflikten vid a. W. nilssons. det senare går att blottlägga; dels i de former och uttryck som omger konflikten – dess repertoar för att använda det av mcadam, tarrow och tilly föredragna begreppet; dels i den bland aktörerna interna såväl som den offentliga debatt som konflikten medför.
arbetarkultur
när den kulturella vändningen på allvar började göra sitt intåg i Sver-ige under loppet av 1980-talet och början av 1990-talet föranledde detta en rad arbetarhistoriska konferenser, artiklar, antologier och
49 Se exempelvis: Fackföreningsrörelsen, 1931:25, s 621-628;
Fackfören-ingsrörelsen 1931:26, s 652-659; ernst Wigforss, Skrifter i urval, volym I, Socialisten, 1980, s 59f.
monografier med arbetarkultur som gemensam analytisk utgångspunkt. en ansenlig del av forskningen kring arbetarkultur kom i början av 1990-talet att ta fasta på diskussionerna kring två idealtypiska begrepp, ”egensinne” och ”skötsamhet”. detta grundade sig i de delvis motstri-diga bilder av arbetarkultur som åren dessförinnan trätt fram i den arbetarhistoriska forskningen. mats lindqvist hade i en studie kring arbetare på en fabrik i stationssamhället Svedala lyft fram vad han me-nade vara ett skötsamhetsideal.50 ronny ambjörnsson hade i en studie av arbetare i det norrländska sågverkssamhället Holmsund diskuterat vad han menade vara en ”skötsam arbetarkultur”, präglad av sådant som nykterhet och bildning – kort och gott en strävan efter respekta-bilitet.51 dessa båda studier tycktes vara motsagda av lars magnussons studie av det han kallade en ”bråkig hantverkarkultur” i eskilstuna fristad under första halvan av 1800-talet. denna menade han vara präglad av sådant som hantverkets traditioner, patriarkaliska hierarkier, hedersrelaterat våld, alkoholism, samt en förkärlek till kollektiva tillika våldsamt utövade aktioner bland framför allt lärlingar och gesäller.52 en ansenlig del av den svenska forskningen kring arbetarkultur från början av 1990-talet kom att kretsa kring denna tillsynes skönjbara förändring från 1840-talets ”bråkiga hantverkarkultur” till 1940-talets ”skötsamma arbetarkultur”.53
motsatsparet ”bråkig” och ”skötsam” i magnussons respektive lindqvists och ambjörnssons studier diskuterades av sociologen mats Franzén. Han ersatte magnussons ”bråkighet” med det från tysk ar-betarhistorisk forskning inlånade begreppet ”egensinne” [eigensinn]. Franzén menade att ”egensinne” och ”skötsamhet” skulle ses som
50 mats lindqvist, Klasskamrater: Om industriellt arbete och kulturell
forma-tion 1880-1920, 1994.
51 ronny ambjörnsson, Den skötsamme arbetaren: Idéer och ideal i ett
norr-ländskt sågverkssamhälle 1880-1930, 1998.
52 lars magnusson, Den bråkiga kulturen: Förläggare och smideshantverkare
i Eskilstuna 1800-1850, 1988.
53 Se exempelvis: Peter Billing, Hundra år i folkets tjänst. Malmö Folkets
Park 1891-1991, 1991; mats Franzén, Den folkliga staden: Söderkvarter i Stockholm mellan krigen, 1992; Björn Horgby, Egensinne och skötsamhet: Arbetarkulturer i Norrköping 1850-1940, 1993; Peter Billing & mikael
Stigendal, Hegemonins decennier. Lärdomar från Malmö om den svenska
idealtypiska begrepp utifrån vilka arbetarkultur med fördel kunde studeras.54 den mest ambitiösa forskningsinsatsen kring den svenska arbetarkulturen utifrån detta perspektiv har historikern Björn Horgby stått för. i en långtidsstudie av arbetarkulturens förändringar utifrån en lokalhistoriskt förankrad undersökning av norrköping tar han upp de diskussioner som präglat den arbetarhistoriska forskningen med ut-gångspunkt i idealtyperna ”egensinne” och ”skötsamhet”. Horgby me-nar att ”egensinne” och ”skötsamhet” kan ses som livsstilar och strat-egier. dels riktar sig dessa utåt mot allt mot den borgerliga kulturella maktutövningen, och som sådana utgör motkulturer. dels genomgår de en förändring under perioden 1850-1940 från en arbetarkultur präglad av ”egensinne” till en sådan präglad av ”skötsamhet” (såväl livsstilsmäs-sigt som strategimäslivsstilsmäs-sigt). eftersom ”egensinne” och ”skötsamhet” är idealtypiska begrepp betonar Horgby att det som kan skönjas i denna av honom identifierade förändring är en övergripande trend. det finns, menar Horgby, såväl ”egensinne” som ”skötsamhet” under hela den av honom undersökta tidsperioden. arbetare med en ”egensinnig livsstil” kan mycket väl använda sig av ”skötsamma strategier”, liksom arbetare med ”skötsam livsstil” kan använda sig av ”egensinniga” sådana. men det sker en process av disciplinering, menar Horgby, vilken innebär att ”egensinniga” livsstilar och strategier dominerar vid undersöknings-periodens början, medan ”skötsamma” livsstilar och strategier gör det vid undersökningsperiodens slut.55 Horgbys studie av arbetarkulturen förändring i norrköping tycktes med andra ord kunna bekräfta bilden av ”egensinniga hantverkare” och ”skötsamma arbetare” som lindqvist, ambjörnsson och magnusson lyfter fram i studierna av Svedala, Hol-msund och eskilstuna.
men det har även riktats kritisk gentemot Horgbys studie av ar-betarkulturell förändring i norrköping.56 den avgörande kritiken har handlat om att ”egensinne” och ”skötsamhet” som idealtyper har en
54 mats Franzén, ”egensinne och skötsamhet i svensk arbetarkultur”,
Ar-kiv: För studier i arbetarrörelsens historia, 1991: 48-49.
55 Horgby, 1993. Se även: Björn Horgby, ”långa och korta planeringsper-spektiv i arbetarkulturen”, Arkiv: För studier i arbetarrörelsens historia, 1991:48-49.
56 lars edgren, ”egensinniga arbetare”, Historisk tidsskrift, 1995:4, s 364-368; nyzell, 2007, s 86f.
tendens att tillåtas ta överhanden och i alldeles för stor grad styra un-dersökningen. allt pressas in i dessa idealtyper. det tycks även finnas en glidning där ”skötsamheten” framstår som någonting positivt, medan ”egensinnigheten” ter sig undflyende och inte alls lika positiv i sina konnotationer. det finns med andra ord en ganska problematisk analytisk glidning, eller skevhet, i det sätt på vilket ”egensinne” och ”skötsamhet ” har använts som idealtypiska begrepp inom den svenska arbetarhistoriska forskningen. det senare inte heller endast av Horgby utan även av andra forskare som använt sig av de båda idealtyperna.57 det senare blir inte minst problematiskt betraktat utifrån ett övergri-pande historiografiskt perspektiv där den svenska arbetarhistoriska forskningen kring ”egensinne” och ”skötsamhet” således tenderar att påfallande väl överensstämma med teleologin i den socialdemokratiska arbetarrörelsens egen historieskrivning – dess vandring ”från mörker till ljus”.58 i detta perspektiv framstår ”egensinne” som begreppet an-vänds av den tyske historikern alf lüdtke som något mer nyanserad.59 Hos lüdtke står ”egensinnet” för en vardagslivets politik. utifrån ett sådant perspektiv blir det ett uttryck för ett vardagligt motstånd. det är ett motstånd som huvudsakligen motsätter sig disciplinering ifrån dominerande aktörer. med det menar lüdtke att ”egensinne” först och främst ska ses som ett vardagligt motstånd gentemot all form av insti-tutionaliserad maktutövning. det kan handla om alltifrån motstånd på arbetsplatsen genom att ta extra raster eller maska vid maskinen, till motstånd gentemot statsmaktens disciplinerande maktutövning. Som en del av detta finns även ett arbetarens vardagliga motstånd gente-mot den politiska och fackliga arbetarrörelsens försök att disciplinera arbetarklassen.60
lüdtke menar att det analytiskt går att särskilja mellan olika politiska arenor, där vardagslivets politik utgör någonting kvalitativt annat än
57 nyzell, 2007, s 86-89.
58 linderborg, 2001, s 329-396; Berggren, 2003, s 190f; Sewell, 2005, s 83ff.
59 alf luedtke, “Cash, Coffee-Breaks, Horseplay: eigensinn and Politics among Factory Workers in germany circa 1900”, michael Hanagan & Charles Stephenson (eds), Confrontation, Class Consciousness, and the
Labor Process: Studies in Proletarian Class Formation, 1986.
den officiella institutionella politiken. lüdtke menar att den tyska socialdemokratiska arbetarrörelsen på många sätt hade distanserat sig ifrån vardagslivets politiska arena under 1900-talets första decennier.61 det tyska socialdemokratiska partiet (SPd) hade i sina politiska ut-tryck kommit att likna den officiella institutionella politiska makten. utifrån detta perspektiv menar lüdtke att ”egensinnet” även kan ses som arbetarens sätt att hävda en mer vardagsnära politik i relation till den tyska socialdemokratiska arbetarrörelsen.62 Han nämner bland annat de våldsamma demonstrationerna i Hamburg 1906 och Berlin 1910 som exempel på detta växande avstånd mellan arbetarleden och de ledande företrädarna för SPd.63 i båda dessa fall visar lüdtke att företrädare för den socialdemokratiska arbetarrörelsen på det hela taget kom att framstå som en del av det officiella politiska etablissemanget i det tidiga 1900-talets tyskland.
in both instances so-called ’disorderly people,’ most being casual labourers and the unemployed, went from demonstrating to ransacking and plundering, in which not even ’revolutionary discipline’ was displayed. SPd and labor-union functionaries did not disagree with state au-thorities: in unison they harshly condemned such mob-rioting. 64
lüdtke kopplar således användningen av kollektivt utövat våld till en mer vardagsnära politisk arena. det som får den fackliga och politiska tyska socialdemokratiska arbetarrörelsen att ta avstånd ifrån politiken på gatunivå i Hamburg och Berlin är det våld som utgjorde en del av dessa demonstrationer. men det var inte våldet i sig som var främ-mande för SPd, utan att det var ett kollektivt utövat våld som tycktes sakna det revolutionära våldets disciplinära prägel. det var ett våld som inte var officiellt sanktionerat, därmed inte heller ett acceptabelt
61 För liknande resonemang se: Jon lawrence, Speaking for the People:
Party, Language and Popular politics in England, 1876-1914, 1998, s 36,
61, 66; Hilson, 2006, s 60f. 62 lüdtke, 1986, s 84-89. 63 lüdtke, 1986, s 84-89. 64 lüdtke, 1986, s 86f.
sådant. avståndstagandet sker genom negativa identitetsgrunder, det är inte de disciplinärt revolutionära organiserade arbetarna som utövar det kollektiva våldet utan den odisciplinerade folkmassan. demon-stranterna på gatan i Hamburg och Berlin och de ledande företrädarna för SPd kan således sägas ha dragit olika skiljelinjer för det moraliskt försvarbara våldets gränser. demonstranternas mer vardagsnära poli-tik på gatan tycks med andra ord kunna sägas innehålla ett folkligt förankrat rättsmedvetande som ligger närmare det e. P. Thompson kallade ”moralisk ekonomi”. detta medan det som uttrycks i SPd:s uttalanden tycks ligga närmre det som kommer till uttryck inom det officiella politiska etablissemangets retorik. det finns således enligt lüdtkes resonemang en klart skönjbar skiljelinje mellan var den bre-dare arbetarklassens och den socialdemokratiska arbetarrörelsen drar det moraliskt försvarbara våldets gränser inom politiken.
det lüdtke vill göra med diskussionen av ”egensinnet” som ar-betarklassens vardagsnära politik är att luckra upp tanken på det politiska spänningsfältet, bort från ett bipolärt sådant till ett där mak-tutövning och motstånd mot ett sådant har fler möjliga varianter.65 Vad lüdtke menar är att spänningsfältet är flerpolärt. Hans resonemang kring egensinnet avser också att visa på just detta. egensinnet är ett vardagsnära motstånd mot kulturell maktutövning som inte bara riktar sig mot den borgerliga dominansen i det tidiga 1900-talets tyskland utan i minst lika hög grad gentemot den fackliga och politiska social-demokratiska arbetarrörelsens försök att disciplinera arbetarklassen. det handlar således till stor del om en problematisering av ”klass” som identitetsgrund. Begreppet ”egensinne” och ”skötsamhet” har också i svensk arbetarhistorisk forskning kommit att handla om två bipolära spänningsfält, mellan arbetarklass och borgarklass, samt mellan skötsamma och egensinniga arbetare. men en sådan användn-ing riskerar samtidigt att missa den grundläggande kritiska udden i lüdtkes resonemang. lüdtke menar att maktutövning och motstånd innefattar livets alla delar. ett flerpolärt analytiskt synsätt kan således inte stanna vid två bipolära spänningsfält utan att riskera något av en analytisk trivialisering. en del av kritiken gentemot hur ”egensinne”
