• No results found

Eleven - En resurs?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Eleven - En resurs?"

Copied!
62
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 Högskolepoäng

Eleven – En resurs?

En undersökning av möjligheterna till elevmedverkan i gymnasieskolan

The pupil as a resource

A research om the possibilities of student involvement in upper secondary schools

Karin Forsslund

SÄL 3:1, 90 Hp Examinator: Nils Andersson

(2)

Abstract

Resurser och bristen på resurser är ett ofta omtalat ämne när det gäller skolan och dess verksamhet. Frågan är om vi alltid tar tillvara på de resurser som redan finns inom skolan, exempelvis eleven. Jag har i detta arbete ställt mig frågan om gymnasieeleven kan verka som resurs i skolans verksamhet och undervisning och hur elever, lärare och litteratur ser på eleven som resurs. Jag har även undersökt om forumteater är en lämplig metod för elevmedverkan i skolan. Undersökningen baseras på litteratur samt en kvantitativ enkätundersökning bland elever och lärare. Undersökningen har delats in i två områden: Forumteater som metod samt Eleven som resurs, där fokus i arbetet ligger på sistnämnda område. Dessutom har jag genomfört en kvalitativ gruppintervju med de elever som medverkat i forumteaterarbetet. Resultatet visar på vilket sätt forumteater påverkade deltagande elever. Eleverna förklarar i gruppintervjun att forumteatern utvecklat dem som personer och skapat större förståelse för andra människor. De menade även att forumteatern utvecklat deras medvetenhet om sin egen roll i samspel med andra. Både i förhållande till varandra inom gruppen men även i

samarbetet med åskådarna. De hade även gemensamt skapat förståelse för metoden och hur den kan användas i samspel med andra och i arbetet med olika teman. Resultatet beskriver även att elever, lärare och litteratur är positiva till eleven som undervisare och att man i eleven ser en resurs i skolans verksamhet. Däremot är eleverna överlag direkt mer öppna för eleven som undervisare och påpekar i större utsträckning att man lyssnar mer på en jämnårig än vad lärarna gör. Man kan även utläsa att lärare har fler restriktioner, än eleverna i undersökningen, kring hur ett sådant upplägg ska utformas och planeras.

De påpekar också att eleverna saknar den pedagogiska bakgrund och förståelse som lärarna har. Min slutsats är att eleven kan verka som en resurs i skolan idag och där forumteater har visat sig vara en väl fungerande metod. Min slutsats är även att det krävs engagemang och intresse från både elev och lärare och att läraren behöver ge rätt stöd åt elever som ska hålla i undervisningen.

(3)

Innehållsförteckning

Inledning _________________________________________________________________ 4 Bakgrund _________________________________________________________________ 5 Syfte och frågeställningar ____________________________________________________ 6 Litteraturgenomgång – Eleven som resurs_______________________________________ 7

Forumteater __________________________________________________________________12 Forumteater som undervisning ___________________________________________________15

Metod ___________________________________________________________________ 18 Praktiskt genomförande_________________________________________________________19 Enkäter ______________________________________________________________________20 Gruppintervju_________________________________________________________________21 Lärarrollen/Forskarrollen _______________________________________________________22 Resultat__________________________________________________________________ 24

Arbetet med forumteater – Upplägg_______________________________________________24 Gruppdynamik ________________________________________________________________26 Lärarrollen ___________________________________________________________________26 Elevernas arbete _______________________________________________________________29 Spelperiod ____________________________________________________________________30

Enkätsvaren ______________________________________________________________ 33

Forumteater som metod_________________________________________________________33 Eleven som resurs – Elevsvar ____________________________________________________38 Eleven som resurs – lärarsvar ____________________________________________________42

Analys___________________________________________________________________ 48

Eleven som utgångspunkt _______________________________________________________48 Vikten av dialog _______________________________________________________________48 Eleven som resurs ______________________________________________________________49 Eleven som undervisare _________________________________________________________50 Brister i metoden och svårigheter med eleven som resurs _____________________________51

Slutsats och diskussion _____________________________________________________ 53 Litteraturlista _____________________________________________________________ 55 Bilagor __________________________________________________________________ 57 Bilaga 1 ______________________________________________________________________57 Bilaga 2 ______________________________________________________________________60 Bilaga 3 ______________________________________________________________________61 Bilaga 4 ______________________________________________________________________62

(4)

Inledning

Frågan om fördelning av resurser diskuteras flitigt i skolans värld. Inte minst när det gäller bristen på resurser. Det finns tillfällen då en lärare vill ta in en gästföreläsare eller pedagog vilket ofta innebär ett större finansiellt utlägg som inte alltid är möjligt. Frågan är om vi ser alla resurser som finns i skolans värld.

När man diskuterar olika ämnen eller teman, oavsett om det är i skolans värld eller utanför, berörs man oftare av ett ämne som ligger nära en själv eller som har utgått ifrån ens egen person och den värld man lever i. Jan Nilsson beskriver i sin bok ”Att se och förstå

undervisning” ett flertal observationer och analyser av olika klassrumssituationer. Han skriver att ett visst mönster kan urskiljas mellan samtliga observationer.

”Ett sådant mönster är att eleverna genomgående förefaller bli mer engagerade och aktiva vid de tillfällen då undervisningen och undervisningsinnehållet på olika sätt knyter an till

elevernas värld och erfarenheter.” (Nilsson, 1999, s. 202)

Nilsson menar att undervisningen behöver utgå ifrån eleverna själva och vara öppen för elevernas egna bidrag. Undervisning som utförs av en elev som lever i samma värld som övriga elever kan ha större påverkan eller inflytande. Kanske är det så att elever kan känna igen sig mer i andra elever än i oss vuxna. Detta skulle i så fall kunna innebära att en elev som tar upp ett visst ämne med en annan elev, under rätt former, kanske kan påverka mer än en vuxen kan. Oavsett förefaller det inte omöjligt att en elev skulle kunna undervisa en annan elev.

Nilsson beskriver dock även en viss problematik med att hitta ett undervisningsinnehåll som berör alla och knyter an till varje elevs erfarenhet. Han menar att ”varje enskild elev har en unik uppsättning erfarenheter, uppväxtvillkor och intressen.” (Nilsson, 1999, s. 203)

Frågan är då om man kan hitta ett undervisningsinnehåll som utgår ifrån elevers erfarenheter men som endast ligger som utgångsläge för vidare diskussion. En diskussion och ett arbete där varje individ får lägga till sina enskilda erfarenheter till det innehåll som man utgått ifrån. Jag vill i detta arbete undersöka om elever kan undervisa elever och om forumteater är en metod där alla deltagares erfarenheter kan bli en del av det gemensamma arbetet.

(5)

Bakgrund

Jag arbetar som teaterlärare på en gymnasieskola i en mindre stad i Skåne. Jag undervisar framförallt på Estetiska Programmet och ser dagligen elevernas kreativa sidor där de använder sig av estetiska ämnen för att lära, sprida information och delge varandra upplevelser såväl underhållande som undervisande. Detta har skapat en nyfikenhet hos mig att undersöka om man kan låta eleverna hålla i en del av undervisningen till förmån både för givaren

(undervisande elev) som för mottagaren. Då jag själv undervisar teaterelever i Scenisk Gestaltning B låg det nära till hands att undersöka om de kunde hålla i en del av

undervisningen och om teater skulle kunna vara en lämplig metod. Själv arbetar jag med forumteater ute på arbetsplatser, skolor och i olika föreningar och organisationer. Forumteater är en metod jag hyser en stark tilltro till och som kan skapa engagemang hos människor och väcka tankar och funderingar kring olika ämnen. Dessutom är forumteater en metod som utgår ifrån alla deltagares och åskådares tankar och inverkan på det gemensamma arbetet. Forumteater handlar om att skådespelarna interagerar med publiken och åskådaren blir således en del av arbetet. Forumteater handlar om att förvandla en passiv publik till aktiva deltagare.

Med utgångspunkt från följande har jag valt att undersöka om det är möjligt för eleven att verka som en resurs i skolan idag. Mitt främsta mål med arbetet har varit att hos eleven skapa en känsla av att man som elev kan vara en resurs i skolan. Detta utifrån eleven själv både för sin egen personliga utveckling men även för sin egen läroprocess skull. För sin egen

personliga utvecklings skull på så sätt att eleven får arbeta utifrån sig själv och på så sätt skapa en tydigare bild av sin egen person. Genom att eleverna, både som deltagare och åskådare, har en aktiv roll i arbetet är mitt mål att de ska känna sig mer delaktiga i sin egen läroprocess. Men även att de genom forumteatern ska hitta nya vägar att utveckla kunskap på.

(6)

Syfte och frågeställningar

I eleven ser jag en stor tillgång som jag upplever används alldeles för sällan.

Mina intentioner med arbetet är främst att undersöka hur man kan verka för att eleven ska uppleva sig själv som en resurs i skolan och därigenom också bli en. Men även att ta fram ett underlag där eleven kan verka som resurs. Syftet är således att undersöka om gymnasieelever på Estetiska Programmet kan vara en resurs i en del av skolans verksamhet med forumteater som metod.

Frågeställning

Min frågeställning rör sig främst kring två inriktningsområden nämligen eleven som resurs och forumteater som metod. Mina frågeställningar är:

- Hur ser elever och lärare på eleven som resurs i skolan idag?

- Är det möjligt att skapa undervisningssituationer där eleven kan verka som en resurs i skolan?

(7)

Litteraturgenomgång – Eleven som resurs

Skolan består av flera personalkategorier. Den består av lärare, administrativ personal, rektorer, lokalvårdare etc. Alla är där utifrån samma utgångspunkt nämligen eleven. Ett av skolans mål är att skapa en trygg arbetsplats för eleven.

”Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas.” (Lpf94, s. 37)

Skolan skall även skapa underlag för en bra lärandemiljö…

”Alla som arbetar i skolan skall samverka för att göra skolan till en god miljö för lärande.” (Lpf94, s. 45)

samt öppna upp för en verksamhet där individen känner sig delaktig i sitt eget lärande. ”Skolan skall sträva mot att varje elev tar personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö, aktivt utövar inflytande över sin utbildning [ ].” (Lpf94, s. 46)

Eleven är således huvudpunkten och den som skolans verksamhet utgår ifrån.

Med denna utgångspunkt skulle det vara märkligt om eleven inte var delaktig i upplägget av undervisningen och dess utformning, utifrån ett lärandeperspektiv. Jag anser att eleven kan vara en stor tillgång i skolan om man bara tillåter sig att se det i ett vidare perspektiv och skapar ett upplägg som öppnar upp för elevens deltagande i undervisningen.

Skolan skall bland annat ”stärka elevernas tro på sig själva och ge dem framtidstro”. (Lpf 94, s. 40)

Ett sätt att hjälpa en människa att öka tron på sig själv är att ge personen ansvar och därigenom visa förtroende för personen.

”Läraren skall organisera arbetet så att eleven successivt får fler och större självständiga uppgifter och ökat eget ansvar.” (Lpf94, s. 45)

I en undervisningssituation kan det handla om att få vara en del av undervisningen och få det förtroende som detta innebär från läraren. Skolan har ett visst antal resurser att tillgå. Det är inte alltid det är lätt att få resurserna att räcka till när allas behov ska tillgodoses, såväl i skolans värld som i andra delar av samhället. Därför gäller det att ta tillvara på de resurser som finns.

Ordet resurs kan ha flera innebörder. I skolans styrdokument talar man om flera viktiga begrepp såsom elevdemokrati, elevinflytande och elevmedverkan. När jag skriver om eleven som resurs menar jag att ordet innefattar alla dessa begrepp. Att vara en resurs handlar för mig

(8)

om att ha inflytande och kunna påverka upplägg, kursplanering och utformning av lektioner och uppgifter. Dessutom handlar det om att ha möjligheten att vara en del av undervisningen och ett verktyg i lärandesituationen på så sätt att eleven känner sig som en resurs i skolan. Jag menar dock inte att detta ska ske på bekostnad av lärarens profession och att undervisningen inte får innehålla moment där läraren för s.k. katederundervisning. Utan det handlar om att skapa variation i undervisningen och att som lärare inte ägna sig åt en envägskommunikation utan skapa dialog och utbyte i klassrummet såväl mellan elev – elev som mellan lärare – elev. En synonym till resurs är ordet tillgång. En tillgång är något som behövs och kan användas i skapandet av någonting t.ex. undervisning, lärande etc.

”Exempel på resurser är arbetskraft, tid, pengar, lokaler, naturtillgångar, råvaror, energi och kunskap.” (Wikipedia)

I detta sammanhang är eleven en resurs då den är arbetskraft och innehar kunskap som skolan skulle kunna ta del av och använda i upplägget av undervisningen och som på så sätt skulle kunna vara till fördel för både lärare och elever. Jag har valt att undersöka eleven som resurs i förhållande till begreppet undervisning. När jag använder mig av begreppet undervisning menar jag det innehåll och den kunskapsförmedling som en lektion utgår ifrån. Begreppet består här av de moment som lektionen innehåller, vare sig det handlar om

katederundervisning eller förmedlandet av information genom t.ex. en teaterföreställning. Allt rymmer dock inom ramen för en undervisningssituation där någon eller några vill förmedla ett innehåll till en deltagare eller åhörare.

Varför är det då viktigt att eleven är en resurs i skolan och får inflytande över undervisningen? Att elever skall ha inflytande över såväl skolmiljö som

undervisningssituationen är inget nytt. ”Med 1994 års läroplaner betonades elevers inflytande med större eftertryck än tidigare.” (Skolverket, 1998, s. 5)

Detta tyder på att det är en viktig del att tillgodose i skolverksamheten idag. Inflytande kräver ett visst engagemang från framförallt elevens sida. Dessa två begrepp kan dock mycket väl gå hand i hand.

”En betingelse för ett äkta engagemang tycks vara att läraren anser att eleverna har något att bidra med och också skickar signaler om detta. En annan betingelse är att eleverna ser en koppling mellan det de ska lära sig och sitt eget liv och sina egna erfarenheter. Ett tredje villkor är att eleverna har en viss kontroll över inlärningsmålen och inlärningsmetoderna.” (Dysthe, 1996, s. 239)

(9)

Dysthe visar tydligt på kopplingen mellan engagemang och lärarens uppmuntran samt undervisningens relevans i förhållande till elevens liv. Engagemang föds även ur elevernas möjligheter till inflytande. Ytterligare en aspekt som måste tas med i detta sammanhang är vikten av en god lärandemiljö för att elevens inflytande över undervisningen ska fungera. ”En del miljöer underlättar inflytanderikt arbete mer än andra.” (Selberg, 2001, s. 9)

För att skapa en god lärandemiljö behöver läraren, eller ledaren för undervisningen, ge eleven utrymme att påverka sin egen undervisning och känna sig delaktig.

”I goda lärandemiljöer har lärarna kommunicerat och arbetat tillsammans med eleverna. Eleven har haft möjlighet att förbättra sina kunskaper i att utöva inflytande i sitt lärande med stöd och hjälp från lärarens sätt att leda arbetet.” (Selberg, 2001, s. 9)

Selberg visar tydligt på att elevens inflytande i stor utsträckning också påverkar elevens lärande. Utifrån detta kan man dra paralleller mellan engagemang, lärandemiljö, inflytande och lärande. Alla delar är lika viktiga och utvecklas i relation till varandra. Det i sin tur behöver dock inte betyda att ju större inflytande desto mer kunskap tillägnar sig eleven. Hur stort inflytande och hur ett upplägg ska se ut sker i samförstånd mellan läraren och eleverna men utifrån lärarens profession och elevernas erfarenheter. Att skapa en skola där eleven blir en resurs uppnås inte enbart genom endast en uppgift utan måste vara ett upplägg som genomsyrar hela skollivet och verksamheten. Således är det även viktigt att elevernas

inflytande inte bara begränsas till enskilda beslutsorgan utan är en del av undervisningen som sådan. (Selberg, 2001)

Elevinflytande kan se ut på flera olika sätt. Det kan handla om att tillsammans med läraren göra kursplanen, att i grupparbeten ha stort inflytande över utformning och upplägg av uppgiften men det kan även handla om att eleverna själva håller i en del av undervisningen. Detta sker idag på olika sätt. T.ex. genom redovisningar där eleverna exempelvis på Svenskan går igenom författare, tidsepokrar i litteraturen etc. Men det kan också handla om att eleverna får ansvaret att utforma en lektion och hålla i undervisningen så att det är eleven som tillfälligt går in i lärarrollen. Detta handlar då inte endast om att bidra till sitt eget lärande utan även om att bidra till andras lärande.

”Om eleven får

• känna tilltro till sin egen förmåga att utveckla sig själv och andra i samhället, • bygga på sina tidigare erfarenheter och kunskaper,

• aktivt deltaga i arbetet med att initiera, planera, genomföra, bearbeta och värdera lärande i skolan,

(10)

• lära sig från många källor,

• göra egna observationer och upptäckter,

så leder det till djupare insikter, mer bestående kunskaper och ökad lust att lära.” (Selberg, 2001, s. 49)

Alla dessa bitar handlar om att ta tillvara eleven som resurs i skolan och att utforma en undervisning som utgår ifrån tanken att eleven är en tillgång som kan bidra både till sitt eget lärande men även till andras. Selberg skriver om elevernas möjligheter till att bidra till andras utveckling, att lära sig från många källor som då också kan innefatta andra elever.

Även läroplanen stöttar elevernas deltagande i undervisningen och dess upplägg.

Läroplanen skriver att läraren tillsammans med eleverna ska planera sin undervisning och låta dem ta personligt ansvar för sin inlärning och låta eleverna ha ett verkligt inflytande på både arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. (Lpf 94)

Läroplanen lämnar fritt åt läraren att utifrån kursplanen utforma hur detta ska genomföras och uppfyllas. I SOU 1996:22 skriver Skolkommittén att det idag inte är lika självklart med lärarens auktoritet och att den inte enbart handlar om fostran utan även om kunskaper.

”Läraren är inte möjligtvis den i klassen som vet mest. Många elever har omfattande kunskap inom särskilda områden.” (SOU 1996:22, s. 11)

Detta tyder på att skapa en skolverksamhet där eleven verkar som resurs inte endast ligger i elevens intresse. Det kan även handla om att läraren faktiskt har behov av att ta hjälp av elevernas kunskaper. På så sätt blir eleven som resurs till förmån för flera parter i skolan.

Läroplanen idag har vidare ramar än hur det tidigare sett ut. Läraren har större möjligheter att utforma upplägg och undervisning med kursplan och läroplan till grund. Detta gör att det egentligen inte finns några hinder för att låta eleverna hålla i en del av undervisningen. Gun Wiklund menar i sin studie Gymnasieelevers upplevelser av och syn på elevinflytande att elevinflytande handlar om makt. Hon menar att för att eleven ska uppleva inflytande behöver hon/han få makt över en situation, ett fenomen. Detta i sin tur innebär att i en

undervisningssituation måste läraren avstå en del av makten till förmån för eleven. Hon menar vidare att makten är lättare överförbart i frågor som handlar om trivsel, miljö, organisation etc.

(11)

”För eleverna framstår emellertid makten över undervisningen som det väsentligaste. Min studie visar med stor tydlighet att det är detta som är det mest betydelsefulla för dem.” (Wiklund, 1998, s. 86)

Wiklund påpekar att det kan vara svårt för läraren att överlämna en del av denna makt över undervisningen till eleverna då det är en del av lärarens uppdrag och också en del av den professionella kunskap som läraren har. Man får i detta sammanhang inte glömma bort betydelsen av att ge en del av ansvaret till eleverna då det ”I grunden handlar [ ] om att ge eleverna makten över och ansvaret för sitt eget lärande”. (Wiklund, 1998, s. 86)

Därför är det viktigt att läraren strävar mot att arbeta för en undervisning där eleverna har inflytande och medverkan.

I den litteratur som jag tagit del av framstår det tydligt att man är överens om den stora betydelse eleven som resurs har. Man använder sig av olika begrepp som demokrati,

inflytande, medbestämmande. Men i grund och botten handlar det i samtliga fall om att eleven skall vara en del av undervisningen inte endast som mottagare utan även som givare och på så sätt delaktig i både sin egen men även av andras undervisning.

(12)

Forumteater

Ett sätt att exemplifiera eleven som resurs är att låta eleverna arbeta med forumteater. Forumteater handlar kortfattat om att skapa scener utifrån egna upplevelser och samhällssyn. Då det inte finns någon kurslitteratur som beskriver eller berättar hur saker ska ordnas eller inordnas formas forumteatern helt utifrån skådespelare (i detta fallet elever) och åskådare (eleverna i publiken). Eleverna tar således en aktiv del i arbetet och genom detta exemplifieras eleven som en resurs i arbetet med forumteater. Forumteater är en metod skapad av

brasilianaren Augusto Boal. Under åren 1956-1971 arbetade Boal med Arenateatern i Saõ Paolo. ”Arenateatern ville göra teater som var förankrad i det latinamerikanska folkets kamp och kultur.” (Byréus, 2000, s. 12)

Deras arbete gick ut på att skapa spel (föreställningar) utifrån förslag från åskådarna själva. Spelen slutade alltid i kris när situationen var som värst. Därefter fick åskådarna komma med förslag hur de tyckte att skådespelarna skulle agera istället, för att på så sätt göra situationen mer positiv. Vid ett tillfälle, när Arenateatern spelade för gruvarbetare, kom en man med ett förslag. Skådespelarna försökte gång på gång att få till det så som mannen ville ha det. Till slut ropade Augusto Boal uppretat till mannen att han fick komma upp och göra det själv. Det var då forumteatern i dess nuvarande form uppstod. Mannen gick upp i spelet, var sig själv, och försökte genom handling förändra situationen till det bättre.

”Forumteaterns mål är

att förvandla åskådaren från passiv varelse till aktiv medskapare – HUVUDROLLSINNEHAVARE,

att ge människan möjlighet att träna sig inför verkligheten, förbereda sig för framtiden, att bryta inre och yttre förtryck.” (Byréus, 2000, s. 13)

Forumteater handlar således om att gestalta ett förtryck. I forumteater utgår man ifrån tre roller; förtryckare (som utsätter någon för ett förtryck), den förtryckta (som blir utsatt för ett förtryck) och den passiva (en person som varken tar ställning för eller emot).

Spelet slutar när allt är som värst och förtrycket är som störst. Spelet visas först en gång för åskådarna som sedan får chansen att diskutera vad som egentligen hände och vad situationen handlar om. Här bestämmer man även tillsammans vem som är förtryckare, förtryckt eller passiv. Detta för att på så sätt utreda situationen och skapa en gemensam bas att fortsätta arbetet utifrån.

(13)

Därefter visas spelet upp en gång till. Det är nu upp till åskådarna att ropa Stopp! så fort de ser eller hör något som de uppfattar som negativt, där någon är utsatt för ett förtryck. Spelets handling och innehåll bestäms av skådespelargruppen och i det här arbetet, av

eleverna. Handlingen utgår således från deras egna erfarenheter. John Dewey, professor bland annat i pedagogik och verksam i slutet av 1800-t och början av 1900-t har haft ett stort

inflytande över den pedagogik som idag bedrivs i skolan.

Dewey påpekade vikten av att undervisningen var kopplad till barnets erfarenheter. (Andersson, 2001)

Andersson citerar Dewey; ”För samtliga skolämnen är det viktigt att de kopplas till barnens erfarenheter. Ämneskunskaperna skall vara redskap för att förstå verkligheten.”.

(Andersson, 2001, s. 49)

Eleverna behöver känna igen kunskapen för att bli motiverade att veta mera. Man kan t.ex. utgå ifrån situationer som finns i elevernas vardag och därefter utveckla och finna ny kunskap om just det området, för att öka motivationen hos eleverna. Så som forumteatern gör.

I arbetet med teatereleverna är ämneskunskapen relaterad till ämnet Teater. De använder sig av sin teaterkunskap och sina egna erfarenheter för att skapa förståelse för olika individer och situationer. Detta sprids sedan även till åskådarna i arbetet med att förstå och försöka förbättra situationen för den utsatta i spelet. Förståelsen som eleverna utvecklar är förenlig med

Läroplanens riktlinjer för skolans verksamhet. Enligt Lpf94 har skolan som uppgift att till eleverna gestalta och förmedla värden som handlar om alla människors lika värde, individens frihet och integritet, solidaritet med dem svaga och utsatta etc. (Lpf94)

”Dewey var enig med Hegel i åsikten att individen måste lära sig uppfatta sin egen roll i samarbete med andra, förstå vad redskap och föremål används till i gemensam produktion.” (Egidius, 2000, s. 66)

De redskap och föremål som använts i detta arbete är främst teater, värderingsövningar och dialog. Den sistnämnda, dialogen, kan mycket väl vara ett stort bidrag i en läroprocess. I forumteater är dialogen ett viktigt redskap, både mellan teatereleverna i deras arbete med forumteater och mellan rollerna i spelet. Dialogen har även varit avgörande i arbetet med åskådarna.

”Dialogen är en medveten lärosituation i vilken deltagarna är kunskapssökare i samspel med varandra. Utbildning i ledarskap och organisation i arbetslivet bygger i stor utsträckning på dialog. [ ] Dialogen är en självstyrande läroprocess.” (Lyttkens, 1994, s. 39)

(14)

Att med hjälp av diskussion hitta en gemensam grund att utgå ifrån både i skådespelarnas samspel med varandra och i interaktionen mellan skådespelare och åskådare (publik). Dessutom skapas möjligheten att aktivt ta ställning till ett antal påståenden och verbalt få formulera och motivera sitt ställningstagande. Således blir dialogen central i arbetet med forumteater.

Fortsättningsvis får åskådaren komma upp i spelet och ta den förtrycktas eller den passives roll och säga eller göra något för att på så sätt försöka förändra situationen till det mer positiva. Det handlar inte om att få fram lösningar, det handlar snarare om att få möjligheten att prova sig fram och träna sig inför verkligheten på ett sätt som man annars inte ges

tillåtelse. När en åskådare är uppe förändras spelet utifrån åskådarens inlägg. Skådespelarna improviserar i roll utifrån det åskådaren lägger till och en ny variant av scenen skapas. Med i arbetet finns en ledare, Joker. Det är Jokerns uppgift att fungera som en länk mellan skådespelarna och åskådarna. Han/hon går igenom vad som gäller med åskådarna och hjälper dem vid s.k. upphopp (när en åskådare har ropat Stopp och är uppe i spelet).

Oftast inleder man arbetet tillsammans med ett antal värderingsövningar.

”Värderingsövningar är ett strukturerat sätt att inleda samtal i frågor som saknar givna svar, t.ex. om moral, ideologi och livsstil. I värderingsövningar får deltagarna tillfälle att

- tänka efter och ta ställning

- träna sig i att uttrycka sina åsikter - motivera sina ståndpunkter

- träna sig i att lyssna på andra.” (Byréus, 2000, s. 34)

Värderingsövningar går ut på att man får ta ställning till ett påstående eller en fråga och i stunden svara på vad man tycker. Värderingsövningar innehåller alltid en fysisk handling. Det kan innebära att man t.ex. byter stol eller sitter kvar beroende på ens inställning till

påståendet. Det kan även handla om att man ställer sig i det hörn, där varje hörn motsvarar olika svar på frågan, som bäst stämmer överens med hur jag tänker och tycker. I

värderingsövningar är således alla involverade och oavsett om man muntligen motiverar sitt ställningstagande eller inte så visar man med en fysisk handling vart man står i frågan.

(15)

Forumteater som undervisning

SOU 1996:22 står det tydligt att skolan skall fostra eleverna till demokratiska medborgare. ”En sådan målsättning ställer krav på hela miljön i skolan och på att elever får konkreta erfarenheter av hur det är att ta ansvar och utöva inflytande i ett samarbete som bygger på demokratiska principer.” (SOU 1996:22, s. 22)

En metod som lever upp till just detta är forumteater. Forumteater bygger på att skapa en dialog utifrån demokratiska principer kring det tema som spelet tar upp. Eleven som i detta sammanhang var Joker får möjligheten att ta ansvar för arbetet och hela gruppen utövar inflytande på publiken då de visar en tydlig konflikt och skapar en dialog kring hur man kan agera i en liknande situation som spelets roller befinner sig i.

”Forumspel ger möjlighet att träna sig inför livets val- och konfliktsituationer. För många är det en öppning, att inte bara behöva prata om allting, utan att också få visa och bearbeta sina erfarenheter i praktisk handling.” (Byréus-Hagen, 1998, s. 34)

Forumteater handlar både om att med handling träna sig på att säga ifrån i en viss konfliktsituation men även om att ta ställning i olika sammanhang, t.ex. genom värderingsövningar. Eftersom forumteater (i begreppet inkluderar jag även

värderingsövningar) tar upp teman som t.ex. mobbning, rasism, sexuella trakasserier, konflikter när det gäller vänskap eller kärlek innebär det att man även får möjlighet att framföra sin egen åsikt och sitt ställningstagande i frågan.

”Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de framförs. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana.” (Lpf 94, s. 38)

Detta innebär även att värderingsövningarna och arbetet med spelet hjälper eleven att träna sig på att uttrycka och i ord formulera sina tankar och åsikter. När en åskådare varit uppe i spelet och bytt ut den förtryckta eller den passiva brukar Jokern ställa frågor till åskådaren efter upphoppet. Det handlar om att åskådaren får möjlighet att även i ord beskriva vad hon/han egentligen gjorde, vad som skedde i spelet och vad konsekvensen blev av åskådarens inlägg. ”Undervisning och lärande handlar om annat än att nöta in tekniska finesser och taktiska mönster. Undervisning och lärande handlar om insikter, förståelse, delaktighet,

förhållningssätt och handlingsberedskap. Sådant tränar man inte in.” (Nilsson, 1999, s. 207)

Forumteater utgår under hela arbetet, både i inledande värderingsövningar och med arbetet med spelet, från åskådarna. Alla har möjlighet att komma till tals. Då alla genom fysisk

(16)

aktivitet tar ställning i värderingsövningarna innebär det att alla uppmuntras att ta ställning och visa sin åsikt.

”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värden. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet.” (Lpf 94, s. 38)

Forumteater lever upp till detta just genom sin demokratiska form och genom att eleverna uppmuntras att ta ställning både muntligen och genom fysisk handling. Enligt Lpf 94 skall skolan sträva mot att varje elev

” – respekterar andra människors egenvärde och integritet,

- inte accepterar att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå människor,

- förstår och respekterar andra folk och kulturer,

- kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen” (Lpf 94)

Målen stämmer in både på de elever som arbetat med forumteater och för de som fungerade som åskådare. Forumteater handlar om att arbeta kring en konfliktsituation. När åskådarna får komma upp i spelet tar de den förtrycktas roll för att försöka förbättra situationen för

honom/henne. I och med detta måste de sätta sig in i hans/hennes roll, hur det skulle vara att vara i den situationen, vad hon/han känner etc. Dessutom kan det innebära att en person som annars i korridoren eller i klassrummet är en förtyckare i en liknande situation går upp och byter ut den förtryckta och får på så sätt möjlighet att se situationen utifrån ett annat perspektiv. Det handlar om att arbeta med sina egna åsikter, om att sätta sig in i en annan persons situation och om att aktivt ta ställning mot ett förtryck. Det är även viktigt med förmågan att kunna sätta sin egen person i relation till sin omvärld.

”För att utvecklas som människor måste vi reflektera över våra egna tankar och känslor i förhållande till det som exempelvis dans, teater, konst, musik eller lyrik uttrycker. [ ] Skolan måste ges möjlighet att utveckla elevernas förmåga att både kunna öppna sig för intryck och vara kritiska till det de upplever. De är via skapandet som eleven kan pröva och ompröva sitt sätt att förhålla sig till sin förståelse av omvärlden.” (Korpela, 2004, s. 21)

Det Korpela skriver kan relateras till forumteatern genom att de deltagande eleverna genom sitt arbete utvecklas både utifrån sin roll men även utifrån sig själv när de arbetar utifrån egna

(17)

erfarenheter. Åskådarna som får uppleva handlingen och fundera över alternativa beteenden i liknande situationer utvecklas genom att de får prova olika förslag till handling.

Jag är medveten om att detta är en relativt kortfattad beskrivning av forumteater. Jag har valt ut de delar av metoden som är viktigast att känna till för att kunna följa med i mitt arbete med eleverna. Forumteater är endast den metod som varit mitt verktyg i arbetet med eleven som resurs. Mitt fokus ligger således på eleven, inte på metoden.

(18)

Metod

Jag har använt mig av så kallad Aktionsforskning som utgångspunkt i mitt arbete. Mitt utgångsläge ligger i en iscensatt handling, ett projekt, där jag har handlett ett antal elever i forumteater. Aktionsforskning handlar om att ”som praktiker ställa frågor till praktiken, iscensätta en handling, följa processen och reflektera över vad som där sker”.

(red. Rönnerman, 2004, s. 13) Aktionsforskning har utvecklats av den amerikanska

socialpsykologen Kurt Lewin som bland annat var en viktig del av 1960- 70 talens psykologi. (www.12manage.com/methods_lewin_force_field_analysis_sv)

”Aktionsforskning innebär att man prövar något med syftet att förändra verksamheten i önskvärd riktning. Det handlar om att man sätter igång en process som griper in i praktiken.” (red. Rönnerman, 2004, s. 20)

Jag har lagt in ett nytt moment i undervisningen med syftet att ge eleverna ansvar och

inflytande över undervisningen och med förhoppningen om att eleverna efter avslutat projekt skall känna sig som en resurs i skolan. Aktionsforskning avslutas oftast med reflektion över resultatet som i sin tur föder nya frågor som leder till ett nytt projekt, handling.

(red. Rönnerman, 2004) ”Aktionsforskning utförs utan att man försöker distansera sig eller separera sig från den verksamhet eller område som är subjekt för forskningen. Syftet med aktionsforskning är att ha en direkt och omedelbar påverkan på forskningsområdet.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aktionsforskning)

Vilket då gör att problematiken att forskaren är en del av arbetet underordnas syftet.

”Avsikten är att de som utför studien och de som blir studerade skall komma till någon form av gemensam insikt och uppnå önskad förändring.”

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Aktionsforskning)

I detta arbete har det handlat om att hos eleven, genom arbetet med forumteater, skapa en känsla av att eleven kan verka som resurs i skolan och bidra till undervisningen.

Aktionsforskning förespråkar att arbetet utförs med enskilda individer eller mindre grupper. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aktionsforskning)

Inom aktionsforskningen förespråkar man frivilligt deltagande i arbetet. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aktionsforskning)

Eleverna som deltagit i arbetet med forumteatern blev informerade om upplägget, att detta var en del av mitt examensarbete och vad det krävde av dem som elever. Därefter fanns det

(19)

möjlighet för eleverna att välja om de ville gå in i arbetet eller göra något annat. Alla elever i gruppen valde att fortsätta och således blev det ett frivilligt deltagande.

Jag har valt att fokusera på vad projektet ledde till hos eleverna och tar det inte vidare mot hur man hade gjort projektet annorlunda vid ett nytt tillfälle. Deltagarna är centrala i mitt arbete. Jag har genomfört både en kvalitativ och en kvantitativ undersökning. Den kvantitativa delen har bestått av en enkätundersökning med gymnasieelever i Årskurs 1 på Estetiska

Programmet på skolan där jag själv arbetar. Dessutom har lärare på skolan, både lärare i teoretiska ämnen och lärare i praktiska ämnen, svarat på en enkät kring forumteater som metod samt eleven som resurs. Enkäterna delades ut till de lärare som arbetar i samma

skolbyggnad som jag själv vilka utgör ungefär hälften av skolans totala lärarkår. Skolan består av 4 program och ca.70 lärare.

Utöver enkäterna har jag även genomfört en kvalitativ gruppintervju med de deltagande eleverna kring deras arbete med forumteater. Fördelen med att både genomföra en kvalitativ och en kvantitativ undersökning har varit att bredden på mitt underlag har varit större än om jag endast valt endera metoden. Jag har både fått skriftliga och muntliga svar och

ställningstaganden till forumteater och till eleven som resurs. Detta gör att jag i min analys av enkäterna även kan koppla de deltagande elevernas syn på arbetet och på så sätt utgår min analys ifrån flera aspekter och synsätt – åskådarnas upplevelse av arbetet sett utifrån och de deltagande elevernas upplevelser sett inifrån. Det är dock viktigt att nämna att varken enkätundersökningen eller intervjun var så omfattande att de kan ligga till grund för en mer generell syn på forumteater och eleven som resurs. Svaren och analysen av dem gäller endast för just denna undersökningsgrupp.

Praktiskt genomförande

En del av arbetet har alltså innefattat ett projekt med en halv teaterklass (11 elever) i Årskurs 2 på Estetiska Programmet. Arbetet pågick i sammanlagt 9 veckor med två lektioner i veckan (sammanlagt 5 timmar/vecka). Dock föll ca.23 lektioner bort på grund av annan schema -brytande aktivitet. Eleverna har med min handledning skapat två stycken forumspel som visats för elever i Årskurs 1 på Estetiska programmet. Jag arbetar själv med forumteater i olika sammanhang och metoden har visat sig vara mycket användbar om man vill väcka engagemang och skapa reflektion kring olika ämnen. Jag utformade arbetet som ett samarbete mellan två olika kurser, Scenisk Gestaltning A (Årskurs 2) och Estetisk Orientering

(20)

(Årskurs 1). Spelen har skapats i Scenisk Gestaltning A och spelats för elever under

lektionstid i Estetisk Orientering. Detta både för att underlätta upplägget för min egen del, då jag undervisar i båda kurserna och således lätt kunde lägga in uppspelen i kursplaneringen. Men även för att skapa bra förutsättningar för att projektet skall kunna vara ett årligen återkommande inslag i undervisningen då det inte krävde några schemaändringar.

Jag valde att eleverna i Årskurs 2 spelade upp för elever i Årskurs 1 då forumteater kan vara en känslig metod då det innebär att skådespelarna och ledaren av arbetet interagerar med publiken. Jag gjorde bedömningen att det kunde vara lättare för elever i åk 2 att stå som ledare och undervisare för elever i åk 1 då de är 1 år äldre. Hade arbetet varit mer omfattande och under en längre period hade jag dock även låtit eleverna spela för både andra program och andra årskurser. Under arbetets gång har jag fört loggbok och en del av observationerna har jag använt som underlag i resultatkapitlet. Loggboken består av mina anteckningar av vad vi gjorde under lektionerna och mina iakttagelser och upplevelser. Jag har valt ut de delar av loggboken som kan stödja eller debattera elevernas reflektioner och bidra till undersökningen kring forumteater som metod och eleven som resurs.

Enkäter

Åskådarna (publiken) fick direkt efter uppspelen svara på individuella anonyma enkäter i samma sal som arbetet med forumteatern utförts. Sammanlagt 116 åskådare svarade på enkäterna som berörde påståenden kring hur de upplevde forumteatern och hur de ser på eleven som resurs och ledare för en del av undervisningen. Även de lärare som såg spelen tillsammans med sina elever fick svara på enkäter kring forumteatern, sammanlagt 5 lärare. Åskådarna fick svara direkt efter föreställningen istället för senare i klassrummet, detta för att öka svarsfrekvensen.

”Svarsfrekvensen blir högre på ett möte om enkäten besvaras innan deltagarna lämnar rummet men svaren kan vara mindre väl genomtänkta.” (Kylén, 2004, s. 54)

Efter projektet svarade lärare på skolan på enkäter om eleven som resurs (däribland även lärarna som varit publik). Enkäterna besvarades både av undervisande lärare i estetiska ämnen och av undervisande lärare i teoretiska ämnen. Jag delade ut enkäterna i lärarnas fack.

Samtliga enkäter besvarades anonymt och av 22 lärare sammanlagt. Se Bilaga 1 – 3. Jag valde att utforma enkäterna med påståenden istället för frågor. Detta för att förenkla enkäterna i förhoppningen om att höja svarsfrekvensen än om svararen ska formulera egna svar på öppna

(21)

frågor. Eleverna och lärarna fick i enkäten ta ställning till påståenden och utifrån en skala mellan 1 – 6 ringa in den siffra som bäst stämde överens med deras egen åsikt. Jag valde att ha 6 skalsteg, där siffran 1 står för Instämmer helt och siffran 6 står för Instämmer inte alls. ”Som regel räcker det med att definiera skalan med ord på ändpunkterna, ibland vill man förtydliga vad mellanstegen innebär.” (Kylén, 2004, s. 84)

Jag valde att endast skriva att siffrorna mellan 1 och 6 fungerar som en gradskiva. Eftersom jag använde mig av ett jämnt antal siffror fanns det inget svar som blev ett

mittemellanting utan de som svarar tvingas att välja mellan att luta åt att instämma eller inte instämma i påståendet. Siffrorna 1-3 lutar åt att man instämmer medan siffrorna 4-6 lutar åt at man inte instämmer.

”Väljer vi 7,8 eller 9 skalsteg får vi statistiskt sett ett slumpfel som innebär att ett värde lika väl kunde vara ett steg högre eller lägre, en 5:a kan lika väl vara en 4:a som en 6:a. […] Med 5-6 skalsteg är slumpfelet mindre än ett halvt steg […].” (Kylén, 2004, s. 83)

Jag valde att förenkla språket i enkäterna som eleverna svarade på för att underlätta och förenkla förståelsen. Jag fanns dock i salen under tiden eleverna svarade på enkäten för eventuella frågor. Jag är medveten om att majoriteten av påståendena är ställda i bejakande form vilket kan göra att den som svarar styrs i en positiv riktning. Jag valde ändå detta alternativ framför påståenden med negationer då det kan försvåra förståelsen av hur man ska svara. En negation som man ska svara Instämmer inte alls på kan leda till en motsättning mellan påstående och svar. När det gäller åt vilken riktning skalorna skall ställas skriver Kylén att det egentligen endast finns en regel:

”Att skalor i en enkät ska ha samma riktning. Den som svarar ska inte behöva kasta om sitt tänkande hela tiden.” (Kylén, 2004, s. 84)

I enkäten har jag ett påstående gällande om det var svårt att förstå vad forumteatern gick ut på. Där har jag kastat om påståendet och det innehåller en negation och skalan blev således omvänd. I efterhand inser jag att även det påståendet skulle ha varit i bejakande form så att samtliga påståenden var likartade. I resultatkapitlet har jag valt ut de påståenden som jag anser är mest relevanta för undersökningen utifrån frågeställningar och syfte.

Gruppintervju

Utöver enkäterna har jag även genomfört en kvalitativ gruppintervju med de deltagande eleverna kring deras arbete med forumteater och vad det gav dem och åskådarna.

(22)

Jag valde att intervjua eleverna i grupp då det kan underlätta att höra varandras åsikter när man formulerar sin egen. Dessutom var det ett sätt att vrida och vända på frågor genom att tillsammans utveckla svaren. Att eleverna satt tillsammans underlättade även att se på arbetet från ett vidare perspektiv både för mig och för eleverna själva.

”… gruppintervjuns idé är att skapa ett samtal mellan de intervjuade.” (Kylén, 2004, s. 23)

Jag inser att eleverna även kan ha blivit negativt påverkade av varandra och att det kan vara svårare att uttrycka en ärlig åsikt om den t.ex. går emot alla övrigas. Men då detta är en trygg grupp anser jag att fördelarna med en gruppintervju övervägde. Intervjun genomfördes i en mindre teatersal där eleverna har lektion med jämna mellanrum. Salen har inga skolbänkar och stolar står endast längs med en av väggarna. Alla satt i en ring på golvet för att

avdramatisera situationen. Jag valde att sitta tillsammans med eleverna i ringen, på golvet, då jag inte ville ha en nivåskillnad mellan mig och eleverna. Jag valde salen då avsaknaden av möbler mellan mig och gruppen gav utrymme för kontakt och fritt spelrum mellan oss. Intervjun gick till så att jag ställde frågor som eleverna fritt fick svara på och där eleverna styrde diskussionens riktning. Under intervjun blandades diskussioner med att eleverna en och en i ringen uttryckte sina tankar och åsikter kring en viss fråga. Jag bandade inte intervjun utan förde egna anteckningar där jag både sammanställde elevernas diskussioner och skrev ner direkta citat. Se Bilaga 4.

Lärarrollen/Forskarrollen

Då jag både är elevernas lärare och forskare skapar detta ett utgångsläge som kan vara både positivt och negativt. Jag ska som elevernas lärare sätta betyg på deras arbete och prestation i samband med forumteatern vilket i sig skapar ett visst begränsat utgångsläge. Eleverna är hela tiden medvetna om att oavsett hur fritt vi arbetar finns mitt omdöme med i processen.

Detta kan leda till att elevernas bidrag i arbetet inte endast utgår ifrån deras egna erfarenheter utan även handlar om vad de tror är rätt eller fel i förhållande till betygssättning. Som forskare begränsar det mig i mitt objektiva seende på arbetet. Jag ska både forska och undersöka metoden och arbetet med eleverna samtidigt som jag står i en auktoritetsposition och

dessutom ska se arbetet utifrån ett betygsunderlag. Det positiva med att jag är elevernas lärare är att det redan från början fanns en kontakt och kommunikation mellan mig och eleverna vilket snabbade på startsträckan för arbetet. Jag känner eleverna sedan tidigare vilket också

(23)

skapar en tryggare grund att utgå ifrån. Det kan underlätta att fokus läggs på utformandet av arbetet, innehåll och resultat istället för relationen mellan mig och eleverna och den tid det tar att lära känna varandra. Jag är således medveten om att rollen som både lärare och forskare har påverkan på mitt arbete och ger ett utgångsläge som skiljer sig från om jag endast hade varit en utomstående observatör. Det hade även varit intressant om en utomstående

forumteatergrupp hade spelat för samma klasser för att få fram en jämförelse mellan två olika resurser. Men då det var för omfattande för detta arbete har jag valt att fokusera på eleverna. Inte heller kommer jag gå in på hur jag lagt upp arbetet med forumteatern med teatereleverna då jag valt att rikta in mig på eleven som resurs och inte forumteater som metod. Fokus har jag lagt på om och hur eleven kan vara en resurs i skolan och tonvikten ligger på att

undersöka om detta är möjligt utifrån tanken att det är genomförbart. Jag kommer således inte att ta upp nackdelar med eleven som resurs eller vilka hinder det eventuellt kan finnas för att detta ska vara möjligt.

(24)

Resultat

Arbetet med forumteater – Upplägg

Jag arbetade tillsammans med en halv teaterklass i årskurs 2.

Efter avslutat arbete genomförde jag en gruppintervju med eleverna i teaterklassen. Under intervjun kretsade diskussionen kring framförallt den egna utvecklingen, forumteater som metod, mötet med åskådarna, vad forumteater gett både dem och åskådarna och vilken roll Jokern och jag som lärare hade haft. Jag har i detta kapitel sammanställt en beskrivning av arbetet där jag integrerat gruppens svar från intervjun.

Som inledning till projektet gjorde jag en kortfattad presentation där jag gick igenom grunderna inom forumteater för eleverna. Därefter valde jag att inte ta upp alla detaljer från början utan att fylla på allteftersom arbetet fortskred. Detta för att det skulle bli lättare för eleverna att förstå metoden när detaljerna sattes i sitt sammanhang. Eleverna spånade fram flera olika ämnen/teman som förslag. Därefter fick de välja ut fyra teman som de sedan i mindre grupper gjorde researcharbete kring. Varje grupp fick presentera vad de hittat för artiklar, information och förslag på situationer inom respektive tema. Därefter valde vi ut två teman – mobbning samt trakasserier mot homosexuella. De fick i två grupper arbeta vidare kring ämnena och spåna kring olika situationer utifrån temat. De diskuterade frågor som, vad de skulle kunna handla om, vem det skulle kunna handla om och var det skulle kunna utspela sig. Jag upplevde att de blev mer engagerade när de själva fick spåna kring ämnena utifrån egna erfarenheter. Eleverna påbörjade arbetet direkt och hade många förslag på olika situationer. När vi satt samlade i slutet av lektionen var det en elev som ville förlägga spelet om förtryck mot homosexuella bakåt i tiden. Hon menade att det inte förekommer förtryck mot homosexuella i lika stor utsträckningen idag. En annan elev, som själv är homosexuell, påpekade att hon tyvärr ofta blev utsatt för förtryck och att det var vanligt att folk i hennes by tog omvägar för att inte möte henne eller pekade och pratade om henne när hon gick förbi. Detta tyder på att det är ett högaktuellt ämne och det blev ett intressant möte och samtal eleverna emellan. Det var tydligt att eleven som berättade om sina egna upplevelser blev en resurs i samtalet. Hon ”lärde” de övriga något och kunde utifrån egna erfarenheter bidra med ytterligare en aspekt på ämnet.

(25)

Eleverna fick först arbeta en lektion med varje tema och improvisera i olika

konfliktsituationer. Därefter valde de vilket tema de ville arbeta fram ett forumspel utifrån. Att de öppet inför varandra fick välja själva skapade viss förvirring och diskussion. Eleverna blev osäkra på vilket ämne de egentligen ville arbeta med. En grupp som snabbt bildades var en stor grupp med starka individer. Den andre gruppen blev nervös då de blev osäkra på om de kunde samarbeta ihop och om de var en tillräckligt stor grupp. Här kunde jag tydligare ha gått in och styrt upp situationen. Detta hade skapat mindre förvirring och skapat en mer positiv början i grupperna. Som det blev nu skapades det låg energi och stämning i gruppen som tvekat. Men tack vare positiv inställning och ”pepping” från flera av eleverna i gruppen lyckades de vända på situationen och arbetade vidare med god anda efter ett par lektioner. Här gick eleverna in som en resurs för varandra då de lyckades vända situationen och ställa upp för gruppen på ett positivt sätt. I början av arbetet var det elever i storgruppen som både var mycket positivt inställda till metoden men även de som uppfattade forumteater som något tråkigt. Men alla uttryckte i intervjun att allteftersom metoden utkristalliserade sig blev de mer och mer engagerade.

Det skapades således en grupp (Grupp 1) på 6 elever som skulle arbeta utifrån temat

”Mobbning på arbetsplatsen” och en grupp (Grupp 2) med temat ”Trakasserier/mobbning på grund av sexuell läggning” med 4 elever. Utöver detta var det en elev som skulle arbeta med Jokerrollen. Grupp 1 kom snabbt igång med improvisationer kring sitt tema medan andra gruppen visade sig ha behov av ett skrivet manus för att kunna komma vidare. Utifrån

elevernas anteckningar som de gjort efter improvisationer och diskussioner sammanställde jag två grundmanus som jag allteftersom arbetet fortskred fyllde på med detaljerade repliker som eleverna arbetade fram. Eleverna upplevde att arbetet, då de själva fått komma på innehållet och spelens handling, blev mer spännande och lättare att ta till sig. Det gjorde även att de upplevde spelen mer verkliga. Elevcitat:

”Det var lättare att lära sig allt eftersom vi själva kommit på det.”

De upplevde även att de fått bidra med sina tankar och åsikter och att de själva fått forma spelen och sina roller. Allteftersom de arbetade vidare och fick ett manus i hand av mig så blev det lättare och lättare. En elev påpekade att:

”Det var häftigt och kul att vi fick ihop det.”

När de fick ett manus i hand blev det som en vändpunkt. Det blev ett tydligt mål och deras förarbete hade lett till någonting konkret.

(26)

Gruppdynamik

Genom att de arbetade i mindre grupper lärde de känna varandra mer än vad de tidigare gjort. Eftersom de skapade spelen själva blev de tvungna att vrida och vända på situationerna och öppnade då upp för varandra. Alla kom varandra närmre i hela gruppen. En elev säger: ”Jag kan prata med vem som. Som jag kanske inte pratade med tidigare.”

De upplevde att de haft en bra stämning och alla fungerade ihop. En elev som haft med en kompis under en av lektionerna påpekade:

”Min kompis reagerade så starkt på att alla peppar varandra och tog hand om varandra.” Då de tittat på varandras föreställningar hade detta bidragit till en stor trygghetskänsla. En elev som känt sig väldigt skoltrött och negativ till arbetet i början av arbetsperioden berättade att han ansträngt sig för att inte skapa negativ stämning i gruppen. Han och jag hade vid flera tillfällen pratat om situationen och pratat om att varje person är oerhört viktig i det gemensamma arbetet. Vi hade även pratat om att man ibland själv måste bestämma sig för vad man vill och inte bara skylla det negativa på omgivningen. Men under arbetets gång blev han mer och mer positiv och ansträngde sig för att göra arbetet till något bra.

I och med hans vändning stärktes gruppens arbete.

Lärarrollen

Under arbetets gång var min funktion handledare/regissör. Jag tittade på spelen och hjälpte eleverna att hitta lösningar som jag utifrån min erfarenhet av forumteater visste skulle underlätta arbetet tillsammans med åskådarna. T.ex. att utveckla så tydliga roller och scener som möjligt, att arbeta mycket med kroppsspråket och fysiska handlingar så att konflikten gestaltas både muntligt och fysiskt. På så sätt blev metoden klarare och tydligare för eleverna allt eftersom arbetet fortsatte. Genom att i den aktuella situationen gå in på detaljer kring metoden var det lättare för eleverna att förstå vad och hur jag menade att de skulle utveckla sina spel och roller. Gruppen upplevde att även om det var positivt att de fick skapa mycket själva så underlättade det när jag var med dem. En elev påpekade att jag hjälpte dem att få ihop detaljerna och att de kände att jag kunde hjälpa dem att komma vidare med hjälp av min erfarenhet av forumteater. En elev berättade att det varit en del trams och mindre

koncentration när jag inte fanns med i gruppen. Dock påpekade en annan elev att det även varit positivt. Hon menade att de hittade de mer komiska bitarna i spelen då och att man

(27)

”måste ha lite humor också”. De var överens om att det varit skönt med min regi och att jag kommit med bra idéer under arbetets gång så att de kom framåt i arbetet.

Varje lektion inleddes med uppvärmning som eleverna turades om att hålla i. Vid ett antal lektioner arbetade vi enbart med kroppsspråk och rollfördjupning för att förstärka kunskapen och insikten om sin roll och för att kunna utveckla ett kroppsspråk som utgick ifrån rollen. Jag växlade mellan att hjälpa de två spelande grupperna och Jokern. Frågan är hur mycket jag själv styrde elevernas arbete. I Litteraturkapitlet hänvisar jag till Wiklund som menar att det kan vara svårt för läraren att överlämna en del av denna makt över undervisningen till eleverna då det är en del av lärarens uppdrag och också en del av den professionella kunskap som läraren har. (Wiklund, 1998) Detta är en problematik som varje lärare måste ta ställning till. Min ambition var att handleda eleverna i deras arbete och inte att styra dem. Jag anser att jag lyckades med detta då eleverna fick utrymme att utveckla spelens inriktning, bestämma vilka situationer som de skulle innehålla samt att eleverna fick arbeta utifrån egna

erfarenheter. Däremot styrde jag riktningen i elevernas agerande i de fasta spelen då jag regisserade dem och då jag plockade bort och la till detaljer utifrån min erfarenhet av vad som är viktigt att tänka på i arbetet med forumteater. Jag gav eleverna makten över innehåll och utformning men jag behöll makten över metoden. Ett problem med detta är att så länge läraren är ytterst ansvarig över respektive kurs så kan det vara svårt att fullt ut överlämna makten över undervisningen till eleverna. Hur och om man kan komma till rätta med denna problematik går jag däremot inte närmare inpå.

Jokerrollen

Jokern lånade litteratur från mig där hon fick läsa på om vad rollen egentligen innebar och vilken funktion hon skulle fylla under arbetet med åskådarna. Hon fick skriva sitt eget ”manus” och med min hjälp sätta ihop en text på vad hon skulle gå igenom med åskådarna. Dessutom fick hon utifrån litteraturen ta fram ett antal påståenden till varje spel som hon sedan fick testa på oss andra. Vi, jag och Jokern, valde att använda övningen Heta Stolen. Den går ut på att Jokern säger ett påstående där åskådarna får ta ställning genom att antingen resa sig upp från stolen om de håller med i påståendet, sitta kvar på stolen om de inte håller med i påståendet eller sitta kvar och sätta armarna i kors om de tvekar eller inte riktigt kan ta ställning. Jokern fick chansen att testa på rollen då grupperna var publik åt varandra och eleverna fick även göra utbyten och prova värderingsövningarna. Först då tror jag att eleverna förstod allvaret i arbetet. När de fick vara med om upphopp och höra Jokerns genomgång blev

(28)

det tydligare för dem vad forumteater är i sin helhet. Det blev också tydligt att det är viktigt att få testa spelen och upphopp innan man möter åskådarna. Eleverna upplevde att de hade behövt mer tid att arbeta tillsammans med Jokern. Eftersom Jokern bland annat går igenom tillsammans med åskådarna vem de olika rollerna är, vad de fyller för funktion i spelet etc. hade det varit skönt för skådespelarna att ha hört Jokerns genomgång fler gånger. De hade även velat ha ett närmare samarbete med Jokern då hon ibland t.ex. ställde frågor till skådespelarna som de skulle besvara i roll. Däremot såg eleverna en stor fördel med att det var en elev som var Joker och inte en lärare. De menade att åskådarna hade sett henne innan i skolan och blev då mer avslappnade med henne och det blev mer avskalat. De uttryckte att en vuxen pekar med fingret och att det är lättare att ta till sig information om en elev håller i arbetet. Åskådarna blev mer avslappnade när det var en Joker i deras egen ålder. De påpekade också att de tror att elever ibland arbetar bättre tillsammans utan en vuxens sällskap (jag och de övriga lärarna satt med i publiken utan deltagande). Elevcitat:

”Vi pratar samma språk. Då lyssnar man mer. Vuxna använder ord som man själv inte skulle använda.”

Vi valde gemensamt jag och Jokern att åskådarna fick börja med att titta på spelet en gång och därefter ta ställning till 4 påståenden utifrån spelets tema. Jokern skapade själv 4 påståenden till varje spel.

Vi ville att åskådarna direkt skulle få komma in i situationen och spelets konflikt. Detta för att på så sätt starta upp med något mer engagerande och spännande än vad värderingsövningar kan vara i jämförelse. Det fanns ett problem med att jag endast var en lärare med två grupper samt en Joker. Jag hade svårt att fördela tiden rättvist mellan grupperna och Jokern. Grupp 2 hade större behov av regi och handledning för att kunna komma vidare och var mer osäkra än Grupp 1. Detta gjorde att gruppen tog mer tid på bekostnad av Grupp 1 och Jokern. Jokern hade behövt få mer hjälp och chansen att gå igenom sitt ”manus” än vad hon nu fick. Dock upplevde jag att hon genom detta blev tvungen att ta större ansvar för sitt eget arbete och Grupp 1 hamnade i fler diskussioner kring själva ämnet och situationerna och på så sätt blev deras trygghet i spelet tydligare än för Grupp 2. När jag i samtal med Jokern tog upp att jag skulle ha gett henne mer hjälp och stöd höll hon dock inte med mig utan upplevde att hon fått det stöd hon känt att hon behövt. Varför vi såg olika på saken kan bero på flera faktorer som jag dock inte kommer att gå in på här.

(29)

Elevernas arbete

Jag upptäckte under arbetets gång att eleverna lätt fastnade i detaljer och gärna på ett tidigt stadium ville finslipa rollprestationerna istället för att snabbt lägga ett grundmanus för att därefter kunna utveckla spelet successivt. En annan del var att de gärna ville få in flera olika slags konflikter i en och samma scen. Det kan ge ett bredare innehåll och ge spelet mer essens. Men det kan inte ske i vilken utsträckning som helst då det kan bli på bekostnad av tydligheten. För att skapa trygghet och underlätta för åskådarna är det viktigt att det är lätt att förstå konflikten och spelets handling. Jag fick då poängtera att de skulle koncentrera sig på en eller två konflikter eller grunder till konflikter men huvudkonflikten måste vara tydlig för publiken så att åskådarna vet vad de ska upp och arbeta med. Otrygghet kan leda till att ingen åskådare vågar göra upphopp. Under arbetets gång dök det upp många frågor och ibland tvivel på hur man gör om ingen vill komma upp i spelet och byta ut eller hur man ska komma vidare om man inte kommer på något att säga när en åskådare är uppe och testar att säga ifrån i spelet etc. Vid dessa tillfällen gick jag igenom de tekniker som finns till hjälp i forumteater för att t.ex. locka upp publiken och att det inte handlar om att sätta dit de som är uppe. Syftet är att skapa en realistisk scen för att hjälpa åskådarna att träna sig inför verkligheten och våga säga ifrån. Det handlar således inte om att till varje pris säga emot eller lyckas trycka ner det motstånd en åskådare som byter ut kommer med. Så småningom gick det upp för eleverna skillnaden mellan en mer traditionell teater och forumteater. I traditionell, rent konstnärlig teater är det skådespelaren som är i fokus medan det i forumteater är upphopparen/åskådaren som är i fokus. Forumteaterskådespelarna är endast verktygen i arbetet och de som hjälper åskådarna att förtydliga konflikten och den situation som arbetet kretsar kring.

Då eleverna huvudsakligen spelade roller (som förtryckare, förtryckt, passiv) som de själva inte varit i tidigare, varken privat eller på scen, skapade det en insikt i hur en annan människa tänker och känner. De blev ”tvingade” att skapa förståelse för sin roll oavsett vad de ansåg om rollens handlande i spelet. Detta skapade diskussioner kring frågor om vad som driver en människa till att förtrycka någon annan, hur man stoppar förtryck, varför man inte alltid säger ifrån och hur ett fysiskt förtryck kan se ut etc. Genom elevernas gemensamma diskussion skapades förståelse för andra individer och eleverna utvecklade sina egna ställningstaganden. På så sätt blev de en resurs för sig själva och utformade egenhändigt diskussionens innehåll. Eleverna styrde undervisningssituationen vilket resulterade i större delaktighet.

(30)

Spelperiod

Slutligen stod vi inför själva huvudsyftet med projektet, spelperioden. Eleverna arbetade schemabrytande under tre dagar med endast forumteater. Vi spelade två föreställningar/dag, en föreställning/grupp. En kväll spelade vi även för föräldrar och vänner. Då eleverna inte själva spelade fanns de med som åskådare och stöd för varandra. Den icke spelande gruppen hjälpte bland annat till med scenografi och att ställa i ordning publikplatserna. En elev påpekade att hon genom arbetet blivit mer öppen för andra människor. Forumteatern hade hjälpt henne att ta in andra personer och skapat förståelse för andra på ett, för henne, nytt sätt. ”Jag har öppnat mig mer för utomstående, däribland även resten av klassen.”

Flera var överens om att de även hade blivit mer uppmärksamma på att säga ifrån och tydligare såg förtryck både inom och utanför klassen. De var överens om att arbetet hade utvecklat dem som personer.

”I detta utvecklas man som in i bomben”

”Jag har blivit mer muntlig på lektionerna. Tar med plats, mer intresserad och engagerad. Jag vågar arbeta mer med andra nu och tänker mer Klart vi kan göra det!”

Några elever menade också att de blivit ännu mer insatta i olika situationer.

”Man vet att det är jobbigt att vara förtryckt men även att det är jobbigt att vara förtryckare. För den mår ju också dåligt.”

En elev påpekade att hon lärt sig mycket av metoden, både om sig själv och om en ny teaterform som hon inte kände till tidigare.

”Forumteater var inte så farligt som jag var rädd att det skulle vara. Jag är överlycklig för att vi arbetat med forumteater.”

Dessutom påpekade eleverna att de stärkts i sin tro på sin egen kompetens. ”Fick känna själv hur mycket man själv kan.”

”Jag fick visa att jag kunde det jag inte trodde att jag kunde i början”

Eleverna berättade i intervjun att kontakten med de elever som var åskådare har ökat i och med mötet genom forumteatern. De hälsar numera på varandra i korridoren och vågar prata med varandra. De säger att det är kul att de fått visa upp forumteatern för elever i Årskurs 1. En elev påpekade att:

(31)

Dem deltagande eleverna tyckte att de tillsammans med de åskådare som vågade gå upp i spelet har visat för alla som var närvarande vid föreställningarna att det faktiskt finns de som vågar stå emot förtryck. Som en elev uttryckte det:

”Visar att det finns en vilja i klassen att man vill hjälpa själv. När folk var uppe och sa ifrån.” Eleverna påpekade även att det höjt deras självförtroende att ha fått spela forumteater för andra elever på skolan. När det gäller vad de gett åskådarna menade en elev att de förhoppningsvis vågar säga ifrån mer: ”De kanske vågar stå upp för varandra mer.”

De trodde även att åskådarna diskuterat handlingen och konflikten även efteråt. T.ex. vad de kunnat göra annorlunda i en sådan situation som spelets utsatta hade hamnat i. Elevcitat: ”Det ger en tankeställare att se spelen. Det kan hända. Det händer just nu.”

”Bra att man ser varandra och hur man tänker.”

Eleverna uttryckte även att de tror att de påverkat åskådarna på så sätt att de tagit till sig mer om ämnena. ”Det finns sånt men när de ser detta tänker de mer på det. Även vi som var med i det, tror att man tänker efter lite extra.”

Genom det gemensamma arbetet fick de även visa att det finns folk som vågar stå upp för sig själva. Eleverna var överens om att det var positivt med den direktrespons de fick från

åskådarna. De tyckte det var intressant och spännande att publiken/åskådarna fick säga vad de tyckte. De upplevde att åskådarna brydde sig och var inne i arbetet. Eleverna var positivt överraskade över att åskådarna vågade så mycket. Att de sa vad de kände och tyckte och att de vågade ropa Stopp och gå upp i spelet. Flera i gruppen påpekade att det hade varit roligt att arbeta med just forumteater då det handlar om situationer som verkligen händer.

Eleverna kände efter arbetet att de velat spela fler gånger. Forumteater går inte att repa in fullt ut innan man har mött åskådarna beroende på att det är åskådarna som bestämmer vad som ska hända. Det var därför egentligen inte förrän spelperioden var över som eleverna var riktigt inne i arbetet.

Eleverna kom i gruppintervjun slutligen in på skillnaden mellan deras arbete och en professionell forumteatergrupp utifrån. Eleverna tror att färre åskådare hade vågat gå upp i spelet om det varit en forumteatergrupp som kommit utifrån. Min erfarenhet säger att det inte nödvändigtvis behöver vara så. Det beror på Jokern och gruppens engagemang och

skicklighet. Dock kan det säkert ha betydelse för VEM som går upp. Gruppen är övertygad om att åskådarna kände sig tryggare med dem eftersom de sett dem tidigare på skolan och känner igen skådespelarna och Jokern. Dessutom påpekad flera elever att de påminner

(32)

eleverna på skolan varje gång de träffas i korridoren om de situationer som spelades upp. En elev uttryckte det som följande:

”Nu vet de vad vi tycker om detta och eftersom vi går på samma skola, när de ser oss blir de påminda om ämnet. Om det varit någon utomstående som kommit hit hade det varit över när det var över. Men nu är vi kvar på skolan och påminner dem om det.”

References

Related documents

ƒ I situationen när kvinnor och män kör bil så uttrycker kvinnor att de känner oro för säkerheten och över dåligt ljus på vägen medan män i högre grad uttrycker en

Istället för att studera ämnesområdet Arbetsintegrerat lärande på ett objektivt sätt, genom att till exempel studera ett annat program som vi själva inte är insatt i, har

I dessa ingår både tågen som kör hela sträckan mellan Stockholm och Göteborg samt andra tåg som passerar Västra stambanan.. Alla dessa tåg tillsammans bildar

A different measure, heart rate variability defined either as the standard deviation of number of beats per time unit or as the standard deviation of inter beat interval - seems to

Varumärken har visat sig vara en ovärderlig immateriell resurs för företag som agerar på en internationell marknad där hård konkurrens råder. Det är därmed

Ångström-Brännström (2008) fann i sin studie att barnet, framförallt vid längre inneliggande vård, känner sig utesluten ur sitt sammanhang, saknar sitt liv

traditionskravet omöjligt att upprätthålla. Traditionsmomentet borde istället bli underordnat avtalet vid omsättningsköp och registreringsförfarandet vid

Segern för optimisterna är dock inte given, många människor vill ju inte bli störda i sin pessimism.. Kon- ventet och plattformen speglar en okuv- lig amerikansk